RÅ 2006 not 67

Not 67. Ansökan av E.J. om rättsprövning av ett beslut ang.detaljplan. - Kommunfullmäktige i Helsingborgs kommun (2004-01-28) antog detaljplan för fastigheten Pålsjö 1:1 m.fl., Pålsjöbaden. Planens syfte var bl.a. att skydda kulturmiljön kring Pålsjöbaden och att komplettera anläggningen med ny byggrätt för en spa-anläggning. - Beslutet överklagades av bl.a. E.J. Enligt E.J. borde planen ändras såvitt avsåg hennes fastighet Pålsjö 1:7; bostadsändamål borde gälla för fastigheten och inte, som angetts i planen, pensionat m.m. - Bl.a. E.J. överklagade men överklagandena avslogs av Länsstyrelsen i Skåne län (2004-06-10).Länsstyrelsen anförde såvitt avser fastigheten Pålsjö 1:7 att fastigheten enligt gällande detaljplan låg inom gatumark utan någon byggrätt, att fastigheten enligt den antagna planen tillförsäkrades en byggrätt för "pensionat, restaurang, café och liknande med tillhörande bostad" och att denna planbestämmelse inte hindrade att pågående markanvändning med enbart bostadsändamål fortsatte. - E.J. överklagade. - Regeringen (Miljödepartementet, 2004-09-23) avslog överklagandet och anförde följande. Regeringen finner att förevarande detaljplan till skillnad från gällande plan innebär att befintlig byggnad på Pålsjö 1:7 ges byggrätt och att hinder inte föreligger för bibehållande av pågående markanvändning. Med hänsyn bl.a. härtill finner regeringen vid en avvägning att detaljplanen inte kan anses medföra sådana nackdelar för E.J. att planen av det skälet inte kan godtas. Vad hon anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - E.J. anförde i sin ansökan om rättsprövning bl.a. följande. Fastigheten har varit i familjens ägo sedan år 1918 och hennes mor bor fortfarande där. Enligt tidigare plan var fastigheten utlagd som gatumark för att skapa förutsättningar för att kunna bredda tillfarten för den bro till Helsingör som man då planerade. Huset passar inte alls som restaurang eller för andra publika ändamål eftersom tomten är för liten för att kunna rymma nödvändiga tillbyggnader för ett sådant ändamål. Till skillnad från kommunen, länsstyrelsen och regeringen kan hon inte se att den nya planen innebär några fördelar för henne eftersom någon byggrätt för privat boende inte medges. Genom att fastigheten blir "C-märkt" uppkommer i stället en risk för att hon redan om fem år, då kommunen har för avsikt att komma med en ny detaljplan, kan tvingas verkställa kommunens intentioner för området. Det är fråga om en form av smygkonfiskering som strider mot bestämmelsen i 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Beslutet strider också mot Europakonventionen beträffande enskildas rättigheter. - Regeringsrätten (2006-04-03, Dexe, Stävberg, Kindlund, Lundin, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL skall vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Den nu aktuella detaljplanen medger att E.J. även fortsättningsvis kan nyttja sin fastighet för bostadsändamål. I denna del är planen således väl förenlig med den nämnda bestämmelsen. Med hänsyn till att hennes fastighet tidigare var utlagd på gatumark kan planbestämmelserna om byggrätt endast för publika ändamål inte heller anses stå i strid med angivna bestämmelser eller med rättighetsskyddet i Europakonventionen. I övrigt finns i den av E.J. åberopade paragrafen bestämmelser om vad som skall gälla vid avstående av mark m.m. och om omfattningen av planområdet. E.J. anför att kommunen har för avsikt att komma med en ny detaljplan om ca fem år och befarar att kommunens handlande utgör ett led i en smygkonfiskering av hennes egendom. Den nu aktuella detaljplanen innebär inte att E.J. skall avstå mark. Med hänsyn härtill och då prövningen inte kan avse annat än den nu aktuella planen kan vad hon anfört i denna del inte leda till att beslutet om detaljplanen skall upphävas. - De i målet i övrigt tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2006-03-08, T. Lindvall)