RÅ 2006:30
Vid bedömningen av en kvinnas rätt till omställningspension har det ansetts att hon stadigvarande sammanbodde med sin före detta make vid dennes bortgång.
K.A. avled i februari 2001. P.A. ansökte på grund av dödsfallet om efterlevandepension i form av dels omställningspension, dels änkepension. Dåvarande Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 21 mars 2001 att avslå hennes ansökan. - Vid omprövning den 26 september 2001 vidhöll försäkringskassan sina tidigare beslut och anförde bl.a. att P.A. och K.A. inte varit stadigvarande sammanboende i den mening som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, vid K.A:s bortgång, att deras sammanboende inte bestått kontinuerligt från den 31 december 1989 fram till dödsfallet samt att äktenskapet inte var gällande både den 31 december 1989 och vid dödsfallet.
Länsrätten i Stockholms län
P.A. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att omställningspension och änkepension skulle medges. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Hon har tidigare varit gift med K.A. De hade bott isär, men vid sin dödliga sjukdom flyttade han hem till henne igen. Hans tillstånd försämrades snabbt under hösten och hon hann inte anmäla alla förändringar då hon var alldeles för upptagen av honom och sin egen oro. De sammanbodde vid dödsfallet och hon sammanbodde då även med deras gemensamma dotter, som var under 12 år och som hon hade vårdnaden om.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2002-04-11, ordförande Äng) yttrade: I fråga om folkpension i form av efterlevandepension gäller bl.a. följande. - Enligt 8 kap. 4 § första stycket AFL har en efterlevande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, rätt till omställningspension, om den efterlevande a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. - Enligt 8 kap. 5 § första stycket AFL gäller följande. Rätt till omställningspension har vidare, för tid efter det att rätten till sådan pension enligt 4 § har upphört, en efterlevande make som uppfyller villkoren i 4 §, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. - Av 8 kap. 1 § AFL framgår bl.a. att med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningspension den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. - I fråga om tilläggspensionen gäller bl.a. följande. - I 14 kap. 4 § AFL stadgas att rätt till omställningspension har en efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i 8 kap. 4 och 5 §§. Av 14 kap. 1 § tredje stycket AFL framgår att med efterlevande make likställs i fråga om omställningspension den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.
Övergångsregler - Enligt punkt 6 första stycket av övergångbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller, förutom de nya bestämmelserna om efterlevandepension, följande i fråga om rätt till efterlevandepension för efterlevande kvinnor som är födda år 1945 eller senare, om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 uppfyller villkoren för rätt till folkpension resp. tilläggspension i form av änkepension enligt 8 kap. 1 § första stycket, 2 § och 3 § första stycket resp. 14 kap. 2 § första och andra styckena i dessa lagrums äldre lydelse, har hon dessutom rätt till änkepension efter mannen enligt vad som sägs i andra-fjärde styckena. - Enligt punkt 6 andra stycket i nämnda övergångsbestämmelser gäller bl.a. att en kvinna som avses i första stycket har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 14 kap. i dess äldre lydelse. - Enligt punkt 6 tredje stycket i nämnda övergångsbestämmelser gäller bl.a. att en kvinna som avses i första stycket har rätt till folkpension i form av änkepension enligt 8 kap. i dess äldre lydelse. - Av 8 kap. 1 § första stycket AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 framgår bl.a. följande. Rätt till folkpension i form av änkepension tillkommer änka, som ej åtnjuter folkpension i form av ålderspension, för tid före den månad då hon fyller sextiofem år, därest hon a) har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller b) vid makens död fyllt trettiosex år och varit gift med honom i minst fem år. Av 8 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 framgår bl.a. följande. Ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom, likställs med änka i fråga om rätt till änkepension. Den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död, jämställs vid tillämpningen av 1 § första stycket b) med tid, varunder äktenskap bestått. - Av 14 kap. 2 § första stycket AFL i dess lydelse före 1990 framgår bl.a. följande. Rätt till änkepension i form av tilläggspension tillkommer änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde sextio år. - I paragrafens andra stycke anges följande. Äro de i första stycket angivna förutsättningarna för rätt till änkepension icke uppfyllda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan pension, därest den försäkrade efterlämnar barn, som tillika är barn till änkan.
Vad först gäller de nya bestämmelserna om omställningspension kan följande sägas. Inledningsvis förtjänar att nämnas följande allmänna synpunkter som det föredragande statsrådet uttryckte i lagförarbetena (prop. 1987/88:171 s. 102). Statsrådet ansåg att omställningspension skall utbetalas bara i situationer där makarnas eller därmed likställdas förhållanden varit sådana att det förelegat en personlig och ekonomisk gemenskap mellan parterna och att den ena makens bortgång därför inneburit en väsentligt förändrad situation för den efterlevande. Denna nödvändiga avgränsning kan "av naturligt skäl inte göras från fall till fall utan måste bestämmas utifrån vissa generella utgångspunkter". - I författningskommentaren till 8 kap. 4 § AFL uttalades vidare bl.a. följande såvitt gäller villkoret om parternas stadigvarande sammanboende (a. prop. s. 194). Kravet skall inte ges alltför snäv tolkning. Det förhållandet att parterna under en viss tid levt på skilda orter bör inte alltid få till följd att sammanlevnaden skall anses ha upphört, utan vikt får läggas till orsaken till detta. Vid bedömningen är en faktor som blir av betydelse var parterna är kyrkobokförda. Om parterna varit kyrkobokförda på skilda fastigheter torde man i många fall kunna utgå från att de inte sammanbott stadigvarande. Detsamma gäller om någon av parterna uppburit bostadsbidrag som ensamstående. - Av utredningen i målet framgår följande. - P.A. och K.A. var gifta med varandra under tiden den 3 september 1986 till och med den 8 oktober 1997. De fick en gemensam dotter, född 1996. K.A. folkbokfördes på annan adress än den tidigare gemensamma adressen den 15 maj 1997 och de var därefter folkbokförda på skilda adresser. Det är ostridigt att P.A. under år 2000 och 2001 har uppburit bostadsbidrag som ensamstående samt underhållsstöd avseende dottern för tiden maj 1997 till och med januari 2001. K.A. avled den 9 februari 2001. - Socialsekreteraren Anne-Marie Hjort, Solna socialfövaltning, har i ett intyg, daterat den 11 april 2001, uppgett att hon träffade P.A. och K.A. vid ett hembesök den 15 september 2000 och att allt då pekade på att de var sammanboende. Då uppgifterna om samboende verkade trovärdiga beviljades familjen kompletterande socialbidrag för perioden september till och med november år 2000. - Länsrätten gör följande bedömning såvitt gäller frågan om omställningspension. - En förutsättning för att rätt till omställningspension skall föreligga är att P.A. och K.A. var stadigvarande sammanboende vid dödsfallet. P.A. har uppgett att K.A. bodde hos henne och utredningen i målet ger visst stöd för denna uppgift. Omständigheter som talar emot att de skall anses ha varit stadigvarande sammanboende vid den tidpunkten är dock att de var folkbokförda på olika adresser samt att P.A. under den tid som föregick K.A:s död ansökte om och uppbar bostadsbidrag som ensamstående samt erhöll underhållsstöd för deras gemensamma dotter. Länsrätten finner med beaktande härav att P.A. och K.A. inte har stadigvarande sammanbott i sådan mening som avses i den aktuella lagstiftningen om omställningspension. P.A. är därför inte berättigad till efterlevandepension i form av omställningspension. Hennes yrkande härom skall således avslås.
Vad härefter gäller frågan om änkepension gör länsrätten följande bedömning. Länsrätten konstaterar att det av övergångsbestämmelserna framgår att de äldre bestämmelserna om änkepension är tillämpliga i fråga om P.A:s rätt till efterlevandepension. - Vid tillämpningen av punkt 6 första stycket i dessa övergångsbestämmelser måste villkoren för änkepension enligt de äldre bestämmelserna vara uppfyllda vid utgången av år 1989, dvs. det fordras att hon skalle ha kunnat beviljas sådan pension om mannen avlidit vid den tidpunkten (jfr a. prop. s. 225). Tilläggspension i form av änkepension utges endast under förutsättning att äktenskapet bestått kontinuerligt fram till mannens död. Detta följer av att sådan förmån tillkommer "änka" enligt 14 kap. 2 § AFL i dess äldre lydelse. Vid utgången av år 1989 var P.A. gift med den avlidne. Hon uppfyllde dock inte förutsättningen enligt nämnda paragraf eftersom hon då varken hade varit gift fem år eller hade något barn med den avlidne. - Folkpension i form av änkepension kan, enligt 8 kap. 1 § AFL i dess äldre lydelse, utges bl.a. om kvinnan antingen hade fyllt 36 år och varit gift med mannen i minst fem år eller ha vårdnaden och stadigvarande sammanbott med barn under 16 år. Vid utgången av år 1989 hade P.A. varken fyllt 36 år eller, såvitt framgår, barn. - Inte heller uppfyllde P.A. vid utgången av år 1989 förutsättningarna enligt likställighetsregeln i 8 kap. 2 § AFL i dess äldre lydelse, eftersom hon då bl.a. varken var ogift, frånskild eller änka eller bodde samman med ogift eller frånskild man eller änkling. - Eftersom P.A. således inte heller uppfyller förutsättningarna för att få änkepension enligt de äldre reglerna, skall hennes överklagande även i denna del avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
P.A. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Förutsättningarna för att hon skall beviljas änkepension och omställningspension är uppfyllda. Hon och K.A. har bott isär, men vid hans dödliga sjukdom flyttade han hem till henne igen. Hans tillstånd försämrades snabbt under hösten och bl.a. på grund av oro hann hon inte anmäla alla förändringar. Till stöd för sin talan åberopade P.A. bl.a. en kopia på bostadsanmälan från Stockholms stads bostadsförmedling AB, en faktura på amortering av en bil och en normberäkning gjord av socialtjänsten. Av kopian på bostadsanmälan framgår att P.A. och K.A. sedan den 19 januari 2001 står som gemensamt sökande av en bostad. Fakturan avser amortering och ränta avseende en bil för januari 2001 och P.A. anges som medköpare. Fakturan är ställd till K.A. och som mottagaradress anges ett boxnummer i Sundbyberg. Normberäkningen avser socialbidrag för oktober 2000 och av denna framgår att P.A. och K.A. vid beräkningen räknas som ett hushåll.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Försäkringskassan vill med anledning av de handlingar P.A. givit in till kammarrätten anföra följande. K.A. avled den 9 februari 2001. En ansökan om gemensam bostad gjord den 19 januari 2001, det vill säga mycket kort tid före det anteciperade dödsfallet, kan inte anses visa att gemensamt boende i AFL:s mening förelåg. En kopia av utgifter för normberäkning visar inte något annat än att socialförvaltningen gjort en sådan uträkning den 26 september 2000. Det kan inte utifrån en sådan beräkning dras några slutsatser om huruvida P.A. och K.A. var sammanboende i AFL:s mening. Än mindre talar en faktura avseende en bil för något sådant, särskilt som K.A:s adress är angiven som en boxadress i Sundbyberg.
Med anledning av försäkringskassans yttrande åberopade P.A. bl.a. en hyresavi som utvisar att K.A. i november 2001 stod som hyrestagare till lägenheten de båda bodde i vid denna tidpunkt och ett hyreskontrakt för garageplats på Ballonggatan utfärdat på K.A.
Kammarrätten i Stockholm (2004-03-03, Hallberg, Avellan-Hultman, Ersten, referent, samt nämndemännen Lundmark och Hellgren) yttrade: Den 1 januari 2003 trädde lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, EPL, i kraft. Övergångsbestämmelser till denna lag finns i lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Frågan i målet gäller P.A:s rätt till efterlevandepension i form av dels omställningspension, dels änkepension med anledning av K.A:s bortgång den 9 februari 2001. Den nya lagen, EPL, skall därför inte tillämpas i målet. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Vid en sammanvägning av omständigheterna i målet anser kammarrätten att P.A. måste anses ha varit stadigvarande sammanboende med sin före detta make vid dennes död den 9 februari 2001. Hon skall således i fråga om rätt till efterlevandepension i form av omställningspension likställas med efterlevande make. Kammarrätten finner även att övriga förutsättningar för P.A:s rätt till denna pension är uppfyllda. P.A. är därmed berättigad till omställningspension. Det ankommer i första hand på försäkringskassan att bestämma under vilken tid denna pension skall utgå. Målet skall därför visas åter till försäkringskassan för fortsatt handläggning i denna del. - När det gäller P.A:s rätt till efterlevandepension i form av änkepension delar kammarrätten länsrättens bedömning. Överklagandet skall således avslås i denna del. - Kammarrätten bifaller, med ändring av försäkringskassans beslut och länsrättens dom, överklagandet till den del det avser P.A:s rätt till efterlevandepension i form av omställningspension och visar målet åter till Stockholms läns allmänna försäkringskassa för att vidta de ytterligare prövningar och åtgärder som föranleds av denna dom. - Kammarrätten avslår överklagandet i övrigt.
Regeringsrätten
Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom i den del den avsåg efterlevandepension i form av omställningspension och anförde bl.a. följande. Det är enligt Försäkringskassans mening tveksamt om det någonsin kan vara fråga om ett stadigvarande sammanboende då sammanboendet har inletts under förhållanden som dessa. P.A. uppbar under tiden för sammanboendet med sin före detta make under hösten 2000 och fram till dess att han avled i februari 2001 såväl bostadsbidrag för ensamstående som underhållsstöd för deras gemensamma dotter. Dödsfallet kan med hänsyn härtill inte anses ha inneburit en väsentligt förändrad ekonomisk situation för henne. Vid sådant förhållande kan det, mot bakgrund av vad som uttalats i förarbetena (prop.1987/88:171 s. 93 och s. 102), i vart fall inte anses ha förelegat ett stadigvarande sammanboende i här aktuell mening. Försäkringskassan anser därför att förutsättningarna för rätt till omställningspension inte är uppfyllda.
P.A. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Hon och hennes före detta make hade bestämt sig för att gifta om sig och skaffa ytterligare ett barn. Under hans sjukdomstid kunde hon inte tänka på något annat än hur han mådde. Hennes avsikt var inte att hon skulle uppbära bidrag som hon inte hade rätt till.
Regeringsrätten (2006-06-02, Billum, Dexe, Stävberg, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om P.A. och hennes före detta make vid dödsfallet var stadigvarande sammanboende på det sättet att hon, som likställd med efterlevande maka, har rätt till omställningspension.
I 8 kap. 4 § AFL, i den lydelse som är tillämplig i målet, föreskrivs att en efterlevande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till omställningspension, om den efterlevande
a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller
b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Rätten till omställningspension enligt denna paragraf avser en tid av sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet.
Av 8 kap. 1 § AFL framgår att med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningspension den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.
I förarbetena redovisas de överväganden som ledde fram till att lagstiftaren ställde upp kravet på stadigvarande sammanboende vid tidpunkten för dödsfallet. En utgångspunkt var att det skulle röra sig om en samlevnad med familjefunktioner och att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Vidare borde det vid tidpunkten för dödsfallet typiskt sett ha förelegat en sådan ekonomisk gemenskap mellan parterna, i form av ömsesidigt beroende av varandras insatser i ett gemensamt hushåll, att den ena partens bortgång generellt kunde sägas ha medfört menliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende för den efterlevande (prop. 1987/88:171 s. 93).
Prövningen av om ett sammanboende är att anse som stadigvarande enligt inledningen till 8 kap. 4 § första stycket AFL förutsätter inte en prövning av att sammanboendet varat viss tid. Även ett sammanboende som vid dödsfallet varat förhållandevis kort tid kan därför berättiga till omställningspension om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Avgörande för bedömningen av om ett sammanboende varit stadigvarande eller inte är i princip parternas avsikt. Denna avsikt kan komma till uttryck på olika sätt. Enbart den efterlevandes uppgift att en kortare tids sammanboende varit avsett att bli stadigvarande kan dock inte utan vidare läggas till grund för beslut om rätt till pension utan uppgiften måste vinna stöd av de yttre omständigheterna. Någon prövning i det enskilda fallet av vilka ekonomiska verkningar den ena partens bortgång har skall däremot inte göras.
P.A. och K.A. var gifta med varandra 1986-1997 och har en gemensam dotter, född 1996. Efter skilsmässan bodde de på skilda adresser, men då K.A. år 2000 blev svårt sjuk flyttade han hem till P.A. Han avled den 9 februari 2001.
Med hänsyn till situationen i målet saknas anledning att anta annat än att K.A:s återflyttning till sin familj var avsedd att bli stadigvarande. Att den gjordes med vetskap om att han hade en dödlig sjukdom kan inte medföra annan bedömning.
P.A. sammanbodde sålunda stadigvarande med sin tidigare make vid tiden för dennes bortgång. Försäkringskassans överklagande skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.