Prop. 1999/2000:91
Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 mars 2000
Göran Persson
Ingela Thalén
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förlag till ändringar i stora delar av regelverket för det allmänna efterlevandepensionssystemet. Efterlevandepensioner utges i dag till efterlevande barn i form av barnpension och till efterlevande vuxna i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestämmelser. Samtliga förmåner inom efterlevandepensioneringen utges både som folkpension och som tilläggspension. Införandet av det reformerade ålderspensionssystemet innebär bl.a. att tilläggspensionen för ålderspensionärer avvecklas. Istället införs en pension som baseras på livsinkomsten. Som en utfyllnadsförmån till den inkomstrelaterade pensionen skall det finnas en garantipension. Detta är den huvudsakliga anledningen till de här föreslagna ändringarna av efterlevandepensionssystemet. Ytterligare ett skäl är att folkpensionen, liksom det särskilda grundavdraget för pensionärer som i dag utgör grundskyddet i såväl ålders- som efterlevandepensionssystemet, kommer att avskaffas.
Förslaget innebär att ett efterlevandepensionsunderlag som anknyts till det reformerade ålderspensionssystemet skall användas för beräkning av inkomstgrundade efterlevandepensioner (omställningspension och barnpension) som beviljas på grund av dödsfall efter ikraftträdandet. Underlaget skall normalt baseras på den faktiska pensionsbehållning som den avlidne har tjänat in t.o.m. året före dödsfallet och en antagen pensionsbehållning för åren därefter t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
Det föreslås också att den tid under vilken omställningspension kan utges förlängs från 6 månader till 10 månader alternativt till 22 månader
om den avlidne efterlämnar barn mellan 12 och 18 år. Är någon eller några av barnen yngre än 12 år gäller oförändrade regler. Omställningspension skall i ett sådant fall utges tills det yngsta barnet har fyllt 12 år.
Som en utfyllnadsförmån till omställningspensionen skall det finnas en garantipension. Rätten till garantipension gäller för motsvarande tid som rätten till den inkomstrelaterade förmånen. Barnpensionen föreslås kompletteras med ett grundskydd, benämnt efterlevandestöd till barn. Genom efterlevandestödet garanteras en ersättning om 0,4 prisbasbelopp för barn som bor i Sverige och som uppfyller förutsättningarna för rätt till barnpension.
Änkepensionen föreslås bestå dels av en del som grundar sig på den avlidnes ATP-poäng som motsvarar tilläggspensionen i det nuvarande systemet, dels av ett s.k. 90-procentstillägg som motsvarar den folkpension som i dag beräknas i förhållande till antalet år med ATP-poäng. Vid beräkningen skall i princip de bestämmelser tillämpas som gäller för tilläggspension och folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i det nuvarande regelverket för änkepensionering. Det föreslås att det skall finnas en garantipension även till änkepensionen. Rätten till garantipension föreslås begränsas såtillvida att förmånen skall kunna beviljas på grund av dödsfall efter ikraftträdandet endast om änkan är född år 1944 eller tidigare.
Förmånen särskild efterlevandepension skall, enligt förslaget, avvecklas efter utgången av år 2002. Övergångsbestämmelser föreslås gälla vid beräkning av särskild efterlevandepension om förmånen har beviljats före år 2003.
Övergångsbestämmelser föreslås också gälla vid beräkning av barnpension, omställningspension och änkepension om dödsfallet har inträffat före år 2003.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,
2. lag om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring, och
5. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och änkepension samt garantipension till omställningspension och änkepension. Dessutom finns i lagen bestämmelser om efterlevandestöd till barn.
2 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och om handläggning av ärenden m.m.
3 § Barnpension utges enligt bestämmelser i 2 kap. till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.
Omställningspension utges enligt bestämmelser i 4 kap. till en man eller kvinna vars make har avlidit. En efterlevande kvinna kan ha rätt till änkepension enligt bestämmelserna i 6 kap. i stället för eller utöver omställningspension.
4 § Barnpension och omställningspension enligt denna lag utges som inkomstgrundad efterlevandepension. Denna beräknas på grundval av ett efterlevandepensionsunderlag enligt bestämmelser i 5 kap.
Som tillägg till eller ersättning för barnpension och omställningspension kan det under vissa förutsättningar utges efterlevandestöd till barn och garantipension enligt bestämmelser i 3 och 4 kap.
5 § Änkepension enligt denna lag utges i form av tilläggspension och beräknas på grundval av det underlag som anges i 6 kap.
Som tillägg till eller ersättning för änkepension kan det under vissa förutsättningar utges garantipension enligt bestämmelser i samma kapitel.
6 § En änka, som är född år 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt 6 kap. 1–3 och 14–16 §§, har inte rätt till efterlevandepension enligt 4 kap. En änka som avses i 6 kap. 15 § har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, rätt till omställningspension enligt 4 kap.
I fråga om rätt till efterlevandepension för en änka som är född år 1945 eller senare gäller, förutom bestämmelserna om omställningspension och
garantipension till sådan pension i 4 kap., även bestämmelserna i 6 kap. enligt vad som där särskilt anges.
Är en änka som avses i andra stycket för samma månad berättigad till änkepension och omställningspension, utges endast omställningspensionen och garantipension till sådan pension. Om änkepensionen är större utges den dock i den utsträckning den överstiger omställningspensionen och garantipensionen till sådan pension. Minskning skall i första hand göras på sådan del av änkepensionen som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2.
7 § Garantipension till omställningspension eller änkepension är beroende av den avlidnes försäkringstid.
8 § Inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension enligt denna lag samt kostnaderna för administrationen av sådana pensioner skall finansieras genom efterlevandepensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställningspension och änkepension samt efterlevandestöd till barn skall finansieras med statsmedel.
Även kostnader för administrationen av garantipension och efterlevandestöd till barn skall finansieras med statsmedel.
9 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring årligen fastställda prisbasbeloppet och med inkomstbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension årligen fastställda inkomstbasbeloppet.
10 § Inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension skall vid ingången av varje kalenderår räknas om i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2 kap. Barnpension
1 § Efterlevandepension i form av barnpension utges till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel barnet anses som barn till denne.
2 § Ett barn som inte har fyllt 18 år har rätt till barnpension.
Om ett barn som har fyllt 18 år bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395), har barnet rätt till barnpension även för studietiden, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. En förutsättning för rätt till barnpension enligt detta stycke är att barnet bedriver studierna när det fyller 18 år eller återupptar dem innan det fyller 19 år.
Med tid för studier enligt andra stycket skall likställas tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.
Ett barn som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor är inte på grund av bestämmelserna i andra stycket berättigat till barnpension.
3 § Barnpension för ett barn som inte har fyllt tolv år utgör för år räknat 35 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap. Är flera barn berättigade till barnpension efter föräldern, skall det nämnda procenttalet ökas med 25 procent för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen. Från och med månaden efter den då det yngsta barnet fyller tolv år skall de nämnda procenttalen bytas ut mot talen 30 respektive 20.
Om barnets båda föräldrar har avlidit utgör barnpensionen alltid 35 procent av det i första stycket nämnda underlaget. Är i sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter en förälder skall det nämnda procenttalet ökas med 25 procent för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.
4 § Om flera barnpensioner skall utges efter en avliden och dessa pensioner beräknade enligt 3 § sammantagna skulle överstiga det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap., skall pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Om det efter en avliden skall utges, förutom barnpensioner, även omställningspension eller änkepension skall de sammanlagda barnpensionerna utges med högst 80 procent av efterlevandepensionsunderlaget. Om barnpensionerna överstiger denna nivå skall de sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar 80 procent av efterlevandepensionsunderlaget.
3 kap. Efterlevandestöd till barn
1 § Ett barn som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt till barnpension enligt 2 kap. 1 och 2 §§, har rätt till efterlevandestöd till barn enligt vad som föreskrivs i 2–4 §§.
2 § Efterlevandestöd till barn skall för år räknat motsvara 40 procent av prisbasbeloppet.
Om barnets båda föräldrar har avlidit, utges efterlevandestöd till barn enligt första stycket efter vardera föräldern.
3 § Ett efterlevande barn som har barnpension enligt 2 kap. efter den avlidne föräldern har rätt till efterlevandestöd till barn endast i den utsträckning barnpensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2 § första stycket.
Till barn vars båda föräldrar har avlidit utges efterlevandestöd endast i den utsträckning barnet har barnpension enligt 2 kap. efter föräldrarna som sammanlagt inte uppgår till det belopp som följer av 2 § andra stycket.
Med barnpension enligt 2 kap. likställs livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, efter samordning enligt 6 kap. 1 § samma lag, och sådan efterlevandepension och efterlevandelivränta som barnet har rätt till enligt utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk efterlevandepension som är att likställa med efterlevandestöd till barn enligt denna lag.
4 § Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd till barn som folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges endast den till beloppet största av förmånerna.
4 kap. Omställningspension och garantipension
Omställningspension
1 § En efterlevande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till omställningspension om den efterlevande
1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller
2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till dödsfallet.
Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntar barn med denne.
2 § Rätt till omställningspension enligt 1 § avser en tid av tio månader från tidpunkten för dödsfallet.
3 § Rätt till omställningspension har vidare en efterlevande som haft rätt till omställningspension enligt 2 §, för tid efter det att denna rätt upphört, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem (förlängd omställningspension).
Rätten till förlängd omställningspension enligt första stycket avser en tid av tolv månader. En sådan efterlevande har dock alltid rätt till förlängd omställningspension till dess det yngsta barnet fyller tolv år.
4 § Rätten till förlängd omställningspension upphör om den efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
5 § Omställningspension utgör för år räknat 55 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap.
Garantipension till omställningspension
6 § En efterlevande make som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension har rätt till garantipension till omställningspension, om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne.
7 § Beräkningen av garantipension till omställningspension skall grunda sig på den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med omställningspension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
8 § Garantipension till omställningspension skall, om inte annat anges i 12 §, för år räknat motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om den efterlevande har rätt till omställningspension skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen. Sådan minskning görs efter det att basnivån avkortats med tillämpning av 12 §.
9 § Garantipension till omställningspension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 2 kap. 1–4 §§ och 5 § första stycket lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 § lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension även bosättningstid i hemlandet tillgodoräknas för den avlidne från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.
10 § Som försäkringstid för garantipension till omställningspension skall även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkningen skall försäkringstiden sättas ned till närmaste hela antal månader.
11 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned till närmaste hela antal år.
12 § Om det för den avlidne inte enligt 9–11 §§ kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet som svarar mot
förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Omställningspension efter flera avlidna
13 § Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, utges endast pensionen jämte garantipension efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta beloppet.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1938 eller senare
1 § Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna födda år 1938 eller senare skall läggas den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 2 och 3 §§ (faktisk pensionsbehållning) samt, under de förutsättningar som anges i 4 §, även ett belopp som motsvarar summan av de årliga pensionsrätter som enligt bestämmelserna i 5 § kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (antagen pensionsbehållning).
2 § Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt 4 kap.2–4 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade sedan dessa pensionsrätter räknats om enligt 5 kap. 4, 6, 7 och 9 §§ samma lag.
Pensionsrätterna skall beräknas som om det för den avlidne tillgodoräknats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
3 § Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § samma lag endast om den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt andra stycket, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Med pensionsgrundande inkomst skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Vid bedömningen av om villkoret i första stycket är uppfyllt skall hänsyn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka antagen pensionsbehållning enligt 4 § skall beräknas.
4 § Om dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år och pensionsrätt för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet, skall en antagen pensionsbehållning beräknas enligt 5 och 6 §§.
Hänsyn skall tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § samma lag endast om det för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
5 § Antagen pensionsbehållning utgör ett belopp som svarar mot summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade. När medeltalet beräknas skall det bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget är högst respektive lägst.
6 § Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen skall pensionsrätter enligt 5 § beräknas som om all pensionsrätt vore pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Om inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för något eller några av de fem år närmast före dödsfallet som avses i 5 § avviker från inkomstindex för dödsfallsåret, skall pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex för dödsfallsåret före beräkningen av det i 5 § nämnda medeltalet.
7 § Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes pensionsbehållning, beräknad enligt 2 och 3 §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år. Denna pensionsbehållning skall räknas om med förändringar av inkomstindex fram till ingången av det år då den avlidne fyllde 65 år och skall från och med årsskiftet därefter räknas om i enlighet med 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingången av det år då dödsfallet inträffade.
8 § Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år, skall den avlidnes pensionsbe-
hållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.
9 § Underlaget för beräkning av årlig efterlevandepension (efterlevandepensionsunderlaget) skall beräknas genom att summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning divideras med ett delningstal.
Som delningstal skall det delningstal tillämpas som enligt 5 kap. 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension gäller för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidigare
10 § Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidigare skall utgöra 60 procent av produkten av det prisbasbelopp som gällde det år då den avlidne fyllde 65 år och medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension som enligt 15 § lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats för den avlidne efter det att denna medelpoäng ökats med talet ett. Om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beaktas vid beräkningen av medeltalet enbart de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats. Härvid tillämpas 22 § lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension. Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde 65 år skall efterlevandepensionsunderlaget räknas om enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingången av det år dödsfallet inträffade.
För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som i första stycket sägs om det år då den avlidne fyllde 65 år i stället avse år 2001.
11 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för färre än 30 år, skall vid beräkningen enligt 10 § hänsyn tas endast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30.
Vid beräkning enligt första stycket skall även 6 kap.14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
6 kap. Änkepension och garantipension
Rätt till änkepension
1 § Om en avliden vid sin död hade rätt till tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller om han, om det fall som avses i 13 kap. 1 § först-
nämnda lag varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hade varit berättigad till förtidspension, har hans efterlevande maka rätt till änkepension enligt vad som sägs i 2–4 §§.
En änka har rätt till änkepension endast om det för den avlidne kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst tre år.
2 § En änka som är född år 1944 eller tidigare och som vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne har rätt till änkepension om antingen äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änkepension om hon har varit gift med den avlidne från utgången av år 1989 till dödsfallet samt dessutom
1. vid utgången av år 1989 antingen äktenskapet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller mannen hade barn som också var barn till kvinnan, och
2. något av de i 1 angivna villkoren var uppfyllt även vid dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och dödsfallet.
3 § För rätt till sådan del av änkepension som avses i 5 § första stycket 2 krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 §§, att förutsättningarna enligt andra och tredje styckena eller enligt fjärde stycket är uppfyllda.
En änka som är född år 1944 eller tidigare har rätt till änkepension enligt första stycket om hon dessutom vid tidpunkten för dödsfallet
1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som stadigvarande vistas i makarnas hem eller hos änkan, eller
2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Om villkoret enligt andra stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till änkepension enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till änkepension enligt andra stycket 2 skall i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till änkepension enligt andra stycket 1 upphörde och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änkepension enligt första stycket, om hon dessutom uppfyllde något av de i andra stycket 1 eller 2 angivna villkoren såväl vid utgången av år 1989 som vid dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och dödsfallet. Därvid tillämpas bestämmelserna i tredje stycket.
4 § Änkepension får inte utges om änkan ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet inom fem år, skall pensionen börja betalas ut på nytt.
Beräkning av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år
5 § Änkepension till en änka som är född år 1944 eller tidigare utgör, för tid före den månad då änkan fyller 65 år, om inte annat följer av 7–13 §§, för år räknat summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 2 kap., 35 procent
– av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som den avlidne var berättigad till eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller
– av inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 6 kap. 2 § 1 samt 3, 4, 12 och 14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–22 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension, om den avlidne uppbar sådan pension eller hade fyllt 65 år och var berättigad till sådan pension, och
2. 90 procent av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. Om den avlidne mannen var född år 1954 eller senare beräknas änkepensionen enligt första stycket 1 som om mannen hade fått hel förtidspension vid ingången av år 2003. Därvid skall 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen om allmän försäkring tillämpas.
6 § Änkepension till en änka som är född år 1945 eller senare utgör, för tid före den månad då änkan fyller 65 år, ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas 5 § första stycket. Beloppet enligt 5 § första stycket 1 beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha utgetts till mannen om denne blivit berättigad till hel sådan pension vid utgången av år 1989 och pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Om mannen vid utgången av år 1989 var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, skall dock beloppet enligt 5 § första stycket 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena lagen om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av år 1989.
Vid beräkningen enligt 8 § skall inte första stycket andra meningen i den paragrafen tillämpas och skall hänsyn endast tas till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats för den avlidne mannen till och med år 1989.
7 § Om en änka med tillämpning av 3 § andra stycket 2 har rätt till änkepension beräknad enligt 5 § första stycket 2 och hon inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 3 § tredje stycket, skall beloppet enligt 5 § första stycket 2 minskas. Minskningen skall ske med en femtondel för varje år som det antal år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 3 § tredje stycket understiger 50.
8 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst 30 år, skall vid beräkningen enligt 5 § första stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av beloppet där som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodräknas honom och talet 30. Vid denna beräkning skall 13 kap. 2 § första stycket
första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.
Vid tillämpning av första stycket skall 6 kap.14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension gälla.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 7 §.
9 § För en änka som har börjat uppbära ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före det att hon fyllt 65 år skall även 11–13 §§ gälla. Vad som där sägs om tilläggspension skall dock endast gälla sådan tilläggspension som avses i 5 § första stycket 1.
Beräkning av änkepension till kvinnor som har fyllt 65 år
10 § Änkepension skall från och med den månad då en änka fyller 65 år beräknas med tillämpning av
1. 5 § första stycket 1, om änkan är född år 1929 eller tidigare,
2. 5 § första stycket 1 samt 11 och 12 §§, om änkan är född under något av åren 1930–1944, eller
3. 6 § första stycket och 11–13 §§, dock utan sådant belopp som avses i 5 § första stycket 2, om änkan är född år 1945 eller senare.
11 § Om en änka, som är född under något av åren 1930–1953, har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension enligt 6 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, skall änkepension utges endast i den mån den efter samordning enligt 1 kap. 6 § tredje stycket överstiger ålderspensionen. Vid beräkning av änkans inkomstgrundade ålderspension skall 6 kap. 2 § 1 samt 3 och 4 §§, 5 § första stycket, 12 § och 14–16 §§ nämnda lag tillämpas.
En änka som avses i första stycket och som är född under något av åren 1930–1944 har dock, oavsett vad som anges i första stycket, rätt till änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med änkans inkomstgrundade ålderspension, motsvarar en viss andel av summan av kvinnans inkomstgrundade ålderspension beräknad enligt första stycket och den tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 5 § första stycket 1. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935–1944. Änkepension får emellertid inte med stöd av denna regel betalas ut med högre belopp än vad som följer av 5 § första stycket 1.
12 § Vid tillämpning av 11 § skall, om änkan tar ut inkomstgrundad ålderspension som avses i nämnda paragraf vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension, beräknad enligt 11 § första stycket, som skulle ha betalats ut om hon haft rätt till pensionen från och med den månaden.
Vidare skall, om änkan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha betalats ut om undantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om pensionspoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats.
13 § Om en änka som är född år 1954 eller senare har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Härvid skall 12 § tillämpas.
Vid beräkning enligt första stycket skall ett tillägg om en pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § lagen om inkomstgrundad ålderspension göras till det underlag som beräkningen av änkepensionen skall grunda sig på innan samordning sker med kvinnans inkomstgrundade ålderspension. På detta tillägg skall 6 § tillämpas.
Rätt till garantipension till änkepension
14 § En änka som är bosatt i Sverige och som är född år 1944 eller tidigare har rätt till garantipension enligt 17–23 §§ för tid före den månad då hon fyller 65 år, om hon vid utgången av år 1989 och även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne samt vid sistnämnda tidpunkt
1. hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller
2. hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Upphör rätten till änkepension på grund av att villkoren i första stycket 1 inte längre är uppfyllda, skall det vid bedömningen av rätten till pension enligt 2 anses som om mannen avlidit då rätten till pension enligt 1 upphörde och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
Änkan har dock rätt till garantipension endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne.
15 § Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en kvinna som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor med en icke gift man vid dennes död och som tidigare varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom.
Den tid under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till dennes död skall vid tillämpningen av 14 § första stycket 2 likställas med tid i ett äktenskap.
16 § En änka har inte rätt till garantipension efter en man som hon inte lever tillsammans med vid dennes död, om kvinnan efter det sammanlevnaden med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med en annan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Garantipension får inte utges om den pensionsberättigade gifter sig eller stadigvarande sammanbor med en man som hon varit gift eller har eller har haft barn med. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller
upphör samboendet inom samma tid, skall garantipensionen börja betalas ut på nytt, om förutsättningarna i övrigt för rätt till sådan pension fortfarande är uppfyllda.
Beräkning av garantipension till änkepension
17 § Beräkningen av garantipensionen skall grunda sig på den änkepension som änkan har rätt till. Med änkepension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
Har en änka som är berättigad till garantipension till änkepension rätt till omställningspension men däremot inte till änkepension, skall omställningspensionen ligga till grund för beräkning av garantipensionen till änkepension.
Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år uppbär ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som skall samordnas med änkepension enligt 11 och 12 §§, skall garantipensionen beräknas med hänsyn till änkepensionen före samordning av pensionerna.
18 § Garantipension till änkepension skall, om inte annat anges i 22 och 23 §§, för år räknat motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om en änka har rätt till änkepension eller omställningspension skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen. Sådan minskning görs efter det att basnivån minskats eller avkortats med tillämpning av 22 och 23 §§.
19 § Garantipension till änkepension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 2 kap. 1–4 §§ och 5 § första stycket lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 § lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till änkepension även bosättningstid i hemlandet tillgodoräknas för den avlidne från och med det år då han fyllde 16 år till och med det år då han fyllde 24 år.
20 § Som försäkringstid för garantipension till änkepension skall även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkningen skall försäkringstiden sättas ned till närmaste hela antal månader.
21 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned till närmaste hela antal år.
22 § Utges garantipension med tillämpning av 14 § första stycket 2 och hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 14 § andra stycket, skall garantipensionens basnivå minskas. Minskningen skall ske med en femtondel för varje år som det antal år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 14 § andra stycket understiger 50.
23 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 22 §.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
Ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
1 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan.
2 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges från och med den månad då dödsfallet inträffat eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade.
Inträder rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn vid annan tidpunkt än som avses i första stycket, skall förmånen betalas ut från och med den månad då rätten inträdde.
Efterlevandepension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller efterlevandestöd till barn, två år före ansökningsmånaden.
3 § Vid utbetalning av efterlevandepension för tid före ansökningsmånaden skall beloppet minskas om det för samma tid tidigare har betalats ut efterlevandepension till annan eller andra efterlevande. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts om beslutet om den förstnämnda efterlevandepensionen förelegat vid utbetalningen av den eller de andra efterlevandepensionerna.
4 § Uttag av efterlevandepension enligt denna lag får avbrytas genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser.
5 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Omställningspension, sådan del av änkepension som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2 samt garantipension till omställningspension och änkepension utges dock längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall gälla från och med månaden efter den månad då anledningen till ändringen uppkom.
6 § Har någon försvunnit och kan det antas att han eller hon har avlidit, har efterlevande till honom eller henne rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn. Som villkor för utbetalning av pension eller efterlevandestöd får det dock krävas en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne inte vet om den försvunna personen är i livet. I fråga om en omyndig får sådan förklaring krävas från hans eller hennes förmyndare. Förklaring kan också krävas av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken. Visar det sig senare att den försvunna personen lever, skall pension och efterlevandestöd inte fortsätta att utges.
7 § Den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat någon annan livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken har inte rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn efter den avlidne.
Efterlevandepension och efterlevandestöd får dras in eller skäligen sättas ned, om den efterlevande på annat sätt än vad som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom en handling för vilken ansvar ådömts honom eller henne genom dom som vunnit laga kraft.
Utbetalning av pension och efterlevandestöd till barn
8 § Pension och efterlevandestöd till barn skall betalas ut månadsvis.
Årspension och efterlevandestöd som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kr skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av efterlevandepension och efterlevandestöd skall den totala årliga ersättningen avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.
Vid samtidig utbetalning av garantipension eller efterlevandestöd och inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension skall avrundningen enligt andra stycket ske på garantipensionen eller efterlevandestödet.
9 § Om en person som är berättigad till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension eller efterlevandestöd betalas ut till socialnämnden till den del ersättningen motsvarar vad
socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.
Samordning med livränta, m.m.
10 § Efterlevandepensionen och efterlevandestödet till barn skall minskas enligt vad som sägs i 11–13 §§ för en efterlevande som har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket.
Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta som utges enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt 11–13 §§ anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.
11 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av barnpension och efterlevandestöd till barn minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på efterlevandestödet. Avdrag på barnpension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
Barnpension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med efterlevandestöd understiga en fjärdedel av det belopp som anges i 3 kap. 2 §.
12 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av omställningspension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen. Avdrag på omställningspension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
13 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på sådan del av änkepension som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2. Avdrag på sådan del av änkepension som avses i 6 kap. 5 § första stycket 1 får dock göras en-
dast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
Änkepension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med utgiven garantipension till sådan pension för månad räknat understiga nio procent av prisbasbeloppet.
14 § Om en pensionsberättigad som avses i 4 eller 6 kap. sedan minst trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta dagen, garantipension enligt denna lag utges med högst ett belopp som innebär att garantipensionen tillsammans med inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension enligt denna lag uppgår till för månad räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen räknas även den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en kalendermånad, beräknas garantipensionen för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd på statens bekostnad vårdats på anstalt eller annars fått kost och bostad, får efterlevandestöd till barn enligt 3 kap. inte utges. Sådan förmån får dock utges för tid då barnet är inackorderat vid sameskola. Skall efterlevandestödet dras in för del av en kalendermånad, beräknas efterlevandestödet för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
I fråga om en elev i specialskola får efterlevandestöd utges utan hinder av bestämmelserna i andra stycket för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid skall 16 § andra stycket lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag tillämpas på motsvarande sätt.
8 kap. Övriga bestämmelser
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
1 § Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall fattas av den allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende som gäller den efterlevande.
2 § För ett beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn gäller i tillämpliga delar 13 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om beslut genom automatiserad behandling samt ändring och omprövning av sådana beslut.
Ändring, omprövning och överklagande av beslut
3 § Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den pensionsbehållning eller den pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som legat till grund för beräkningen av efterlevandepensionen.
Ett beslut om garantipension eller efterlevandestöd till barn enligt denna lag skall ändras om storleken av garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en ändring som gjorts beträffande den inkomstgrun-
dade efterlevandepension eller änkepensionen som legat till grund för beräkning av garantipensionen eller efterlevandestödet.
4 § För omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension:
– 13 kap. 9 § första stycket samt 11–13, 15 och 16 §§ om omprövning, och
– 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
Bestämmelsen i 13 kap. 13 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension skall gälla även i fall då den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
5 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, om den efterlevande eller den avlidne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen eller efterlevandestödet har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om efterlevandepension eller efterlevandestöd i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit förmånen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
Har efterlevandepension betalats ut enligt denna lag och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka sådan pension eller sådant efterlevandestöd endast om beslut om återbetalning meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på återbetalning.
6 § Har allmän försäkringskassa enligt 5 § beslutat om återbetalning av inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension och beviljas till följd av beslutet om sänkt sådan pension garantipension enligt 4 kap. 6 § eller 6 kap. 14 § eller efterlevandestöd till barn enligt 3 kap. 1 § retroaktivt för samma tid, skall avdrag för den återkrävda pensionen göras på den retroaktivt beviljade förmånen i den mån betalning inte skett.
Om allmän försäkringskassa enligt 5 § beslutat om återbetalning av garantipension till omställningspension eller till änkepension eller efterlevandestöd till barn skall avdrag för den återkrävda garantipensionen eller det återkrävda efterlevandestödet göras på retroaktivt beviljad in-
komstgrundad efterlevandepension eller änkepension som avser samma tid som garantipensionen eller efterlevandestödet, i den mån betalning inte skett.
7 § Avdrag på pension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag får göras med skäligt belopp om den efterlevande enligt beslut av en allmän försäkringskassa är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.
8 § Om en ersättning enligt denna lag eller en annan författning har betalats ut efter beslut av en allmän försäkringskassa och beviljas senare pension eller efterlevandestöd retroaktivt enligt denna lag för samma tid som för den tidigare utbetalade ersättningen, skall avdrag göras på den retroaktiva ersättningen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.
Uppgiftsskyldighet m.m.
9 § Den som har rätt till ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Om den efterlevande är omyndig eller har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken åligger uppgiftsskyldigheten i stället förmyndaren eller, om det kan anses ingå i uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
10 § Följande bestämmelser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall också tillämpas på efterlevandepension och efterlevandestöd till barn:
– 15 kap. 1 § om Riksförsäkringsverkets skyldigheter, – 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om underrättelse till en enskild,
– 15 kap. 11 och 13 §§ om uppgiftsskyldighet, – 15 kap. 15 § om undantag från sekretess, – 15 kap. 16 § om utmätning, pantsättning och överlåtelse, – 15 kap. 17 § om preskription.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2000:000) om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
2.2. Förslag till lag om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn gäller också, om inte annat följer av 2–20 §§, i fall då rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.
2 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall utan ansökan betalas ut fr.o.m. januari 2003 till den som vid utgången av år 2002 uppbär efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd, under förutsättning att rätt till förmånen föreligger enligt förstnämnda lag eller denna lag.
3 § Med försäkringstid för garantipension enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall för tid före den 1 januari 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2003.
Barnpension och efterlevandestöd till barn
4 § I fråga om barnpension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 2 kap.3 och 4 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla följande.
Barnpension skall beräknas som summan av
1. 30 procent av hel förtidspension, beräknad enligt 13 kap.2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003, som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berättigad till, om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller 30 procent av inkomstgrundad ålderspension, beräknad enligt 6 kap. 2 § 1 samt 3 och 14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–22 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till sådan pension, och
2. 25 procent av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det i andra stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver det första. Detta belopp skall därefter delas lika mellan barnen. Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 1 skall bestämmelserna i 14 kap.
8 § lagen om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 2 skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
5 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2002 uppbär tilläggspension i form av barnpension enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 skall bestämmelserna i 4 § gälla med det undantaget att talet 30 i 4 § andra stycket 1 skall bytas ut mot talet 40, om barnpension i form av tilläggspension vid ikraftträdandet utges med denna andel till ett barn.
Omställningspension och garantipension
6 § I fråga om omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 4 kap.1–3 och 5 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla följande.
I fråga om rätten till omställningspension skall 14 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
Omställningspension skall beräknas som summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt 2 kap.1 och 2 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn efter honom eller henne, 20 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i 4 § andra stycket 1, och
2. 90 procent av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 1 skall bestämmelserna i 14 kap. 8 § lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, ha fortsatt tillämpning.
Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 2 skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
7 § I fråga om garantipension till omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som sägs i 4 kap.6–12 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla följande.
En efterlevande som är bosatt i Sverige skall, om villkoren i 8 kap.4 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003 är uppfyllda och om minst tre års bosätt-
ningstid eller minst tre år med pensionspoäng kan tillgodoräknas för den avlidne, ha rätt till garantipension beräknad enligt tredje–sjunde styckena.
Till grund för beräkning av garantipension skall ligga den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med omställningspension avses även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
För en efterlevande som helt saknar rätt till omställningspension eller vars omställningspension inte överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet skall den årliga garantipensionen motsvara 2,15 gånger prisbasbeloppet (basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den nämnda omställningspensionen.
För en efterlevande, som har rätt till omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara skillnaden mellan 0,66 gånger prisbasbeloppet och 44 procent av den del av omställningspensionen som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
Vid beräkning av garantipension enligt tredje–femte styckena skall, om inte annat följer av sjunde stycket, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
För en avliden för vilken det inte kan tillgodoräknas 40 års bosättningstid skall vid beräkning enligt 5 kap. 1 § första stycket b lagen om allmän försäkring garantipensionens basnivå, 2,15 gånger prisbasbeloppet, minskas med en procent för varje år som det antal år för vilka bosättningstid kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 40. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 § första stycket a lagen om allmän försäkring med den ändringen att minskningen i stället skall göras med 1,8 procent för varje år som det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 30.
Särskild efterlevandepension och garantipension
8 § En efterlevande som vid utgången av år 2002 uppbär eller hade rätt till folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och som alltjämt uppfyller förutsättningarna i 8 kap. 6–10 §§ och 14 kap. 5 § samma lag i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003 har rätt till särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension enligt bestämmelserna i denna paragraf.
I fråga om efterlevande som avses i denna paragraf och som i december 2002 uppbär partiell särskild efterlevandepension skall pensionen beräknas och utges enligt följande:
med 85 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft tre fjärdedelar av hel särskild efterlevandepension,
med 65 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft halv särskild efterlevandepension,
med 28 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft en fjärdedel av hel särskild efterlevandepension.
Vid beräkningen av särskild efterlevandepension skall gälla vad som föreskrivs i 6 § tredje–femte styckena. Den efterlevande skall vidare ha rätt till garantipension som beräknas enligt bestämmelserna i 7 § tredje– sjunde styckena. Därvid skall vad som där sägs om omställningspension avse särskild efterlevandepension.
Bestämmelserna i 8 kap. 12 § lagen om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 skall gälla även efter utgången av år 2002. Därvid skall med särskild efterlevandepension likställas särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension beräknad enligt andra och tredje styckena. Minskning skall göras i första hand på garantipension och därefter på beloppet enligt 6 § tredje stycket 2 före minskning av annan särskild efterlevandepension.
Om den efterlevande har ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension utges inte särskild efterlevandepension.
För efterlevande som avses i denna paragraf skall gälla vad som föreskrivs dels om omställningspension och garantipension till sådan pension i 1, 7 och 8 kap. lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, dels om särskild efterlevandepension i 16 kap. 1 § tredje och femte styckena samt 2, 3, 7 a, 8 och 9 §§, 18 kap. 17 § och 20 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003.
Änkepension och garantipension
9 § En efterlevande som vid utgången av år 2002 har rätt till folkpension eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt vad som föreskrivs i 10–18 §§. Detsamma skall gälla om rätt till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan. För änkepension och garantipension till sådan pension enligt denna paragraf skall dessutom gälla vad som föreskrivs i 1, 7 och 8 kap. lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
10 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 skall änkan, oavsett när hon är född och om inte annat sägs i andra–fjärde styckena, för tid efter år 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt 6 kap. 5 § första stycket samt
7 § lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Detsamma skall gälla för änkor som är födda år 1929 eller tidigare och vars rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit på grund av dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002.
För rätt till änkepension beräknad enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn krävs att villkoren i 6 kap. 3 § samma lag är uppfyllda.
För en änka som avses i första stycket och som har fyllt 65 år beräknas änkepension med tillämpning av endast 6 kap. 5 § första stycket 1 lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger skall 6 kap. 4 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas.
11 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född under något av åren 1930–1944 på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002 skall hon, om inte annat sägs i andra eller tredje stycket, för tid efter år 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt 6 kap. 5 § första stycket samt 7 och 9–12 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
För rätt till änkepension beräknad enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn krävs att villkoren i 6 kap. 3 § samma lag är uppfyllda.
För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger skall 6 kap. 4 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas.
12 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002 skall hon, om inte annat sägs i andra eller tredje stycket, för tid efter år 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt 6 kap.6–13 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
För rätt till änkepension beräknad enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn krävs att villkoren i 6 kap. 3 § samma lag är uppfyllda.
För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger och med vilket belopp sådan pension skall utges skall 1 kap. 6 § och 6 kap. 4 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas. Den minskning som avses i 1 kap. 6 § tredje stycket skall därvid i första hand göras på garantipension till änkepension.
13 § För änkor som avses i 10 och 11 §§ skall sådan del av änkepension som avses i 6 kap. 5 § första stycket 1 lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beräknas med tillämpning även av 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring.
14 § I fall som avses i 10–12 §§ skall beräkningen ske på grundval av prisbasbeloppet för år 2003 i stället för prisbasbeloppet för dödsfallsåret.
15 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född år 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002, skall änkan för tid efter år 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 6 kap. 14–17 och 22 §§ lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt
7 § fjärde och femte styckena denna lag.
16 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002, skall änkan för tid efter år 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 1 kap. 6 § tredje stycket, 6 kap.14–17 och 22 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt 7 § fjärde och femte styckena denna lag.
För en änka som avses i denna paragraf utges garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den avlidne maken vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension. För en avliden som inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå, 2,15 gånger prisbasbeloppet, minskas med 1,8 procent för varje år som det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 30. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 22 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
17 § Vid beräkning av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt av garantipension enligt 7 § denna lag till en änka som avses i 10, 11 eller 15 § skall, om inte annat följer av andra stycket, bestämmelserna i 5 kap.1, 3–7 och 11 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring samt punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
För en avliden för vilken det inte kan tillgodoräknas 40 års bosättningstid skall vid beräkning enligt 5 kap. 1 § första stycket b lagen om allmän försäkring garantipensionens basnivå, 2,15 gånger prisbasbeloppet minskas med en procent för varje år som det antal år för vilka bosättningstid kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 40. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 § första stycket a lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 2003, med den ändringen att minskningen i stället skall göras med 1,8 procent för varje år som det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas för den avlidne understiger talet 30.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 7 och 22 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
18 § Om en änka som avses i 10 § har beviljats tilläggspension i form av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, skall vid tillämpningen av 6 kap. 4 § lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn gälla att änkepensionen skall börja betalas ut på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde 60 år.
Samordning med livränta
19 § Om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall minskning enligt 7 kap.11–13 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn göras med 45 procent av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet. Minskningen skall göras på det belopp som anges i 4 § andra stycket 2 respektive 6 § tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
20 § I fall som avses i 4, 6 och 8 §§ denna lag skall bestämmelserna i 7 kap. 11 § första stycket sista meningen och 12 § sista meningen lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas endast på pension som beräknats enligt 4 § andra stycket 1 och 6 § tredje stycket 1.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 §, 8 kap., 10 kap. 4 §, 14 kap., 16 kap.3, 7 a, 10 och 11 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1, punkterna 2–10, 13, 14 och 18–20 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag samt punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter om efterlevandepension gäller fortfarande för pension som avser tid före ikraftträdandet.
1Lagen omtryckt 1982:120.
14 kap. 3 § 1997:1040
Senaste lydelse av 14 kap. 4 § 1988:881 5 kap. 11 § 1992:1277 14 kap. 5 § 1988:881 8 kap. 1 § 1988:881 14 kap. 6 § 1988:881 8 kap. 2 § 1999:1397 14 kap. 7 § 1992:1277 8 kap. 3 § 1988:881 14 kap. 8 § 1988:881 8 kap. 4 § 1996:1587 16 kap. 3 § 1988:881 8 kap. 5 § 1988:881 16 kap. 7 a § 1988:881 8 kap. 6 § 1992:1702 16 kap. 10 § 1988:1327 8 kap. 7 § 1992:1702 16 kap. 11 § 1988:881 8 kap. 8 § 1988:881 punkt 2 1996:1587 8 kap. 9 § 1992:1277 punkt 5 (till 1988:881) 1996:1587 8 kap. 10 § 1988:881 punkt 6 1996:1587 8 kap. 11 § 1996:1587 punkt 8 1998:677 8 kap. 12 § 1999:1397 punkt 18 1997:1312 10 kap. 4 § 1988:881 punkt 19 1996:1587 14 kap. 1 § 1988:881 punkt 20 1996:1587. 14 kap. 2 § 1988:881
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 16, 17 och 32 §§ lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring1skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för änkepension som avser tid före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse av
16 § 1996:1588
32 § 1999:801.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
dels att 5 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 2, 4, 6, 8 och 11 §§, 6 kap. 1 och 7 §§ samt 8 kap. 4 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §
Om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta enligt detta kapitel.
Livränta utges i form av barnlivränta till den försäkrades efterlevande barn och i form av omställningslivränta
och särskild
efterlevandelivränta till den för-
säkrades efterlevande make.
Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningslivränta och särskild efterlevandeliv-
ränta den som, utan att vara gift,
stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.
Livränta utges i form av barnlivränta till den försäkrades efterlevande barn och i form av omställningslivränta till den försäkrades efterlevande make.
Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningslivränta den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.
4 §
Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsättningar som anges i 8 kap. 2 § andra och tredje
styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring, längst till och
med juni månad det år då barnet fyller 20 år.
Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsättningar som anges i 2 kap. 2 § andra–fjärde
styckena lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, längst till och
med juni månad det år då barnet fyller 20 år.
1Lagen omtryckt 1993:357.
Bestämmelserna i 20 kap. 2 §
fjärde stycket lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga
om rätt till livränta enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i 2 kap. 1 §
andra stycket lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas även i fråga om rätt
till livränta enligt denna paragraf.
6 §
Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställningspension i 8 kap. 4 och 5 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställningspension i 4 kap. 1–4 §§ lagen
( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
8 §
Omställningslivränta liksom hel
särskild efterlevandelivränta utges
med belopp som, när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annat fall 45 procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §.
Omställningslivränta utges med belopp som, när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annat fall 45 procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §.
11 §
Överstiger livräntorna till de efterlevande efter en försäkrad sammantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 §, sätts livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Bestämmelserna i 16 kap. 1 §
första, tredje och femte styckena,
5 § femte och sjunde styckena samt 8 och 9 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även i
fråga om livränta enligt detta kapitel.
Bestämmelserna i 7 kap. 1 §, 2 §
tredje stycket, 3 och 5 §§ lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.
6 kap.
1 §
2
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller efterlevandepension enligt lagen
2Senaste lydelse 1998:678.
inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan,
utges livräntan endast i den mån
den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
7 §
Bestämmelserna i 3 kap. 17 §,
10 kap. 4 § första stycket, 16 kap. 11 § och 20 kap. 3–7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription, utmätningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Bestämmelserna i 3 kap. 17 § och 20 kap.3–7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
samt 4 kap. 13 § och 7 kap. 7 § lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn om förmåner som samman-
träffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription, utmätningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
8 kap.
4 §
3
Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än
Ärende angående livränta till den försäkrade och i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än
3Senaste lydelse 1998:90.
olycksfall och ärende angående
särskild efterlevandelivränta skall i
försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade
eller särskild efter-
levandelivränta.
olycksfall skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. I fall då efterlevandes rätt till livränta grundas på en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet gäller också, om annat inte sägs i punkterna 3 och 4, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta. Har dödsfallet inträffat före utgången av år 2002 gäller dock alltid de äldre bestämmelserna.
3. De nya bestämmelserna om omställningslivränta i 5 kap. 6 § gäller även om arbetsskadan har inträffat under något av åren 1990–2002 under förutsättning att den efterlevande till följd av dödsfallet inte samtidigt har rätt till änkepension enligt 6 kap. lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 6 kap. 1 § skall efterlevandelivränta till en efterlevande make, som vid utgången av år 2002 hade rätt till sådan livränta, betalas ut med lägst det belopp som den efterlevande vid tillämpning av de äldre bestämmelserna i samma paragraf hade rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet för år 2002 och räknas om vid förändring av detta. Skall livräntan omprövas av annan anledning skall dock de nya reglerna tillämpas.
3. Ärendet och dess beredning
Den allmänna pensionsförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension. Inom båda dessa system utges pension i form av ålderspension, förtidspension samt efterlevandepension. I särskilda lagar finns regler om pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer.
Den 1 januari 1999 trädde delar av det reformerade ålderspensionssystemet i kraft. Systemet utgör en självständig försäkringsgren skild från andra socialförsäkringar. Den reformerade ålderspensionen består av en inkomstgrundad ålderspension, som kompletteras med en garantipension. Bestämmelserna om uttag och utbetalning enligt det reformerade ålderspensionssystemet träder dock i kraft först den 1 januari 2001. Garantipension kommer emellertid inte att utges förrän under år 2003. Således utbetalas i dag alltjämt ålderspension i form av folkpension och tilläggspension enligt bestämmelser i AFL.
Till personer födda år 1953 eller tidigare kommer emellertid även efter den 31 december 2000 – helt eller delvis – att utges inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. I denna tilläggspension ingår ett tillägg för den försäkrades arbetsbaserade folkpension, det s.k. folkpensionstillägget om 96 % av prisbasbeloppet. För personer födda år 1938 eller senare ersätts den bosättningsbaserade folkpensionen från och med år 2003 med garantipension.
Genom beslut den 18 december 1997 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande allmän försäkring med vissa undantag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av övergångsvis garantipension för de ålderspensionärer som inte omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet, dvs. personer födda år 1937 eller tidigare. Den med stöd av det nämnda bemyndigandet förordnade utredningen – Utredningen (S 1997:24) om utformning av garantipension för ålderspensionärer födda år 1937 eller tidigare (Ö-garpsutredningen) – redovisade den 18 februari 1999 uppdraget genom att överlämna betänkandet Garantipension och Bosättningstillägg för personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17). I betänkandet föreslår Ö-garpsutredningen att bosättningsbaserad folkpension i form av ålderspension skall, för personer födda år 1937 eller tidigare, ersättas med en garantipension (övergångsvis garantipension) och i vissa fall ett bosättningstillägg. Betänkandet har remissbehandlats och det bereds för närvarande inom Socialdepartementet. Regeringen planerar att under år 2000 till riksdagen överlämna förslag i denna del.
Förtidspension utges till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han eller hon fyller 65 år, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den psykiska eller fysiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig.
Även förtidspensioneringen har varit och är alltjämt föremål för översyn. Den 5 mars 1998 överlämnade regeringen propositionen Reformerad förtidspension, m.m. (prop. 1997/98:111, nedan kallad princippropositio-
nen) till riksdagen. Förslaget innehåller riktlinjer för hur ett reformerat förtidspensionssystem och övergångsbestämmelser till ett sådant system skall utformas. Princippropositionen bygger i huvudsak på de förslag som Förtidspensionsutredningen redovisat i betänkandena Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen – Övergångsbestämmelser (SOU 1997:167). Denna principproposition, som riksdagen godkände genom beslut den 15 maj 1998 (bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237), innebär att vissa frågor lämnats öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet inom Regeringskansliet.
Efterlevandepension till vuxna utbetalas enligt nuvarande regler som folkpension och tilläggspension som beräknas på grundval av den rätt till tilläggspension som den avlidne tjänat in. I princip är konstruktionen av och beloppen för folkpension till efterlevande vuxna desamma som inom den tidigare ålderspensioneringen. Även barnpension utges i form av folkpension och tilläggspension.
Genom beslut den 13 juni 1996 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande allmän försäkring med vissa undantag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av systemet för efterlevandepension och lämna förslag till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 21 augusti 1996 hovrättslagmannen Lars Göran Abelson som särskild utredare. Utredningen, som antagit namnet utredningen (S 1996:04) om efterlevandepension, överlämnade den 1 oktober 1998 betänkandet Efterlevandepension – En anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120).
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissyttrandena samt en remissammanställning finns tillgängliga i Socialdepartementet (S98/5762/SF).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 februari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 3. Vi har i denna proposition i allt väsentligt följt Lagrådets förslag
till justeringar. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas huvudsakligen i berörda delar i författningskommentaren. Regeringen lämnar i denna proposition dock av lagtekniska skäl inte förslag i samtliga delar som Lagrådet yttrat sig över. De förslag som nu läggs fram innehåller huvudsakligen lagförslag för en anpassning av systemet för efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 5
4.1. Inledning
Historik
Efterlevandepensioneringen har förändrats vid upprepade tillfällen under årens lopp. Till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar har staten alltsedan år 1937 lämnat bidrag i olika former. En särskild änkepension tillskapades redan under 1940-talet genom 1946 års lag om folkpensionering.
Under 1970- och 1980-talen skedde ett omfattande reformarbete beträffande de då gällande familjepensionsbestämmelserna. Tyngdpunkten lades därvid på att garantera efterlevande minderåriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande standard. För vuxna efterlevande var utgångspunkten att få till stånd könsneutrala regler. Av betydelse var även de kraftigt ökade kostnaderna som skulle ha uppkommit med oförändrade regler samt förändringar, bl.a. på arbetsmarknaden, med en betydligt ökande andel kvinnor i förvärvslivet. Reformarbetet ledde fram till det nuvarande efterlevandepensionssystemet som trädde i kraft den 1 januari 1990.
Genom reformen har barnpensionernas ställning förstärkts. Vidare har förmånerna till vuxna efterlevande gjorts könsjämlika, dvs. samma regler gäller för kvinnor och män. Förmånerna har även gjorts mer tidsbegränsade och behovsinriktade än de tidigare änkepensionsreglerna. Reformen har inneburit att det ekonomiska stödet till efterlevande huvudsakligen betalas ut under den inledande tid som går åt för att komma över de särskilda svårigheter som den förändrade familjesituationen medför. En särskild pensionsförmån har dock införts som stöd till efterlevande som saknar möjlighet att klara sin försörjning genom eget förvärvsarbete på grund av dödsfallet.
De nya formerna av efterlevandepension som infördes den 1 januari 1990 kom att benämnas omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension. I samband med reformen beslutades även om omfattande övergångsregler. Av dessa följer att de tidigare reglerna, dvs. reglerna som gällde före den 1 januari 1990, om änkepension alltjämt har fortsatt giltighet även vid nybeviljande av efterlevandepensioner efter den 31 december 1989.
Folkpension och tilläggspension enligt den allmänna pensionsförsäkringen
Den allmänna pensionsförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension. Såväl folksom tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. För att anpassa de allmänna pensionsförmånernas storlek till penningvärdeutvecklingen relateras dessa, jämte de särskilda folkpensionsförmånerna, till prisbasbeloppet (tidigare basbeloppet). För folkpensioneringens del innebär detta att flertalet förmåner utges med viss andel av prisbasbeloppet. Inom tilläggspensioneringen räknas såväl de löpande
pensionsförmånerna som den intjänade pensionsrätten upp på grundval av prisbasbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng från tilläggspensioneringen används ett förhöjt prisbasbelopp. År 2000 uppgår prisbasbeloppet till 36 600 kr och det förhöjda prisbasbeloppet till 37 300 kr.
Folkpension i form av efterlevandepension
Folkpension i form av efterlevandepension utges till en efterlevande i förhållande till det antal år den avlidne varit bosatt i Sverige mellan 16 och 64 års ålder eller utifrån det antal år den avlidne tjänat in pensionspoäng för tilläggspension (ATP-poäng). En efterlevande som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension under förutsättning att den avlidne varit bosatt här i minst tre år eller har tre år med intjänad tilläggspension. Bosättningstiden räknas från och med det år den avlidne fyllt 16 år till och med det år han eller hon fyllt 64 år. För efterlevandes rätt till oavkortad folkpension krävs att den avlidne varit bosatt i Sverige i minst 40 år eller haft minst 30 år med intjänade ATP-poäng. Vid beräkningen används den anknytningsregel som är mest förmånlig för den försäkrade. Om den avlidne varit bosatt här mindre än 40 år eller han eller hon har mindre än 30 år med intjänade ATP-poäng, minskas efterlevandepensionen med 1/40 eller 1/30 för varje år som saknas.
Under vissa förutsättningar kan, för det fall dödsfallet inträffar då den avlidne var i förvärvsaktiv ålder, även antagen framtida bosättningstid eller antagna framtida tillgodoräknade pensionspoäng (se nedan under tilläggspension) beräknas. Detta innebär att man även kan få räkna med år från och med det år dödsfallet inträffat till och med det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år. För att få räkna framtida bosättningstid krävs att den avlidne bott viss tid i Sverige från 16 års ålder till och med året före dödsfallet.
Tilläggspension i form av efterlevandepension
Tilläggspension i form av efterlevandepension grundas på den avlidnes inkomster av förvärvsarbete. Endast arbetsinkomst som den avlidne haft mellan 16 och 64 års ålder räknas. För avliden som är född år 1927 eller tidigare räknas arbetsinkomst till och med 65 års ålder. Det är dessutom bara arbetsinkomst intjänad från och med år 1960 som påverkar tilläggspensionen. Tilläggspension i form av efterlevandepension betalas ut om det för den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng i minst tre år. Från år 1980 beräknas pensionsgrundande inkomst även för inkomst i form av förtidspension. Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså oavsett om den avlidne eller efterlevande till den avlidne har varit eller är bosatta i Sverige eller utomlands.
Till grund för tilläggspension ligger varje försäkrads pensionsgrundande inkomster. Vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten bortses från inkomster som efter avdrag för allmänna pensionsavgifter överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Tilläggspensionen är, på samma sätt som folkpensionen, avhängig av den avlidnes antal år med intjänade ATP-poäng eller för framtiden antagna år. Har den avlidne färre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje år som saknas. Om pensionspoäng har tillgodoräknats i mer än 15 år, beräknas tilläggspensionen på medeltalet av de 15 högsta poängtalen enligt den s.k. 15/30-regeln. Sker pensionsfallet när den avlidne var i förvärvsaktiv ålder kan under vissa förutsättningar hänsyn tas även till år från och med dödsfallet till och med det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år, dvs. en antagandeberäkning kan göras.
4.2. Omställningspension och särskild efterlevandepension
Reformerad efterlevandepension till vuxna efterlevande
Den reformerade efterlevandepensionen betalas i dag ut i form av omställningspension, förlängd omställningspension eller särskild efterlevandepension.
Omställningspension utbetalas som ett tillfälligt bistånd för att en efterlevande man eller kvinna skall kunna komma över de särskilda ekonomiska svårigheter som till följd av den ändrade familjesituationen uppkommer under tiden närmast efter dödsfallet.
Särskild efterlevandepension utges framför allt till efterlevande som under lång tid har varit borta från förvärvslivet och som, under den tid omställningspension har betalats ut, inte har lyckats få ett arbete trots insatser i form av utbildning eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Pensionen kan då utges till dess den efterlevande får ett lämpligt arbete, som kan ge honom eller henne en tillfredsställande försörjning.
Efterlevandepension i form av omställningspension, förlängd omställningspension eller särskild efterlevandepension utges i dag inom både folk- och tilläggspensioneringen.
Förutsättningar för rätt till omställningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepension
Omställningspension och särskild efterlevandepension utbetalas till man eller kvinna vars make har avlidit. Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. Med make jämställs inom efterlevandepensioneringen även registrerad partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.
Rätt till omställningspension har en efterlevande maka eller make, som inte har fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin maka eller make vid dennes död, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av dem eller om den efterlevande oavbrutet sammanbott med makan eller maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension utges under sex månader från dödsfallet. Sådan pension kan emellertid betalas ut för längre tid i form av förlängd omställningspension. Förutsättningarna härför är att den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. I sådant fall utges omställningspension fram till den tidpunkt då det yngsta barnet fyller tolv år. Rätt till sådan förlängd omställningspension upphör om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Omställningspension kan aldrig utges efter det att den efterlevande uppnått 65 års ålder.
För tiden efter det att rätten till omställningspension upphört kan särskild efterlevandepension utges. Rätt till sådan pension har en efterlevande maka eller make, som inte fyllt 65 år och som uppfyller övriga villkor för rätt till omställningspension, om den efterlevandes egna möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara inte endast kortvarig.
Vid bedömningen av om den efterlevandes förvärvsmöjlighet är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter. Något medicinskt kriterium uppställs således inte.
Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell förmån (en fjärdedel, halv eller tre fjärdedels). Omprövning av pensionen skall ske minst en gång vart tredje år.
Uppbär den efterlevande omställningspension eller ålderspension, kan inte särskild efterlevandepension utges samtidigt. Särskild efterlevandepension kan inte heller utges med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Från särskild efterlevandepension skall enligt en minskningsregel som finns i 8 kap. 12 § AFL avräkning ske med hänsyn till bl.a. förtidspension, arbetslöshetsersättning och vuxenstudiebidrag som den efterlevande har rätt till. Dessa bestämmelser gäller även i fråga om motsvarande förmåner som utges till den efterlevande på grundval av utländsk lagstiftning.
Rätt till särskild efterlevandepension upphör på samma sätt som förlängd omställningspension, om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Likaså upphör rätten till särskild efterlevandepension då den efterlevande fyller 65 år.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen
Omställningspension och hel särskild efterlevandepension från folkpensioneringen betalas ut med 90 % av prisbasbeloppet (2 745 kr i månaden år 2000). I förekommande fall kan jämte omställningspension och särskild efterlevandepension betalas ut pensionstillskott med maximalt 61,5 % av prisbasbeloppet, dvs. 1 876 kr i månaden år 2000 om övriga villkor för rätt till denna förmån är uppfyllda. Under tiden den 1 juni 1999 t.o.m. utgången av november månad år 2000 uppgår pensionstillskottet dock till maximalt till 62,9 % av prisbasbeloppet. Höjningen av pensionstillskottet under denna tid utgör kompensation för höjningen av beloppsgränsen i högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel.
Om den avlidne inte uppfyllt kravet på 40 bosättningsår (eller antagna bosättningsår) eller 30 år med intjänad tilläggspension (eller motsvarande antagna år), sker en proportionell reducering av pensionen.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen
Omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen beräknas på den avlidnes ålderspension eller, om dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder, på en faktisk eller beräknad förtidspension. Härvid beaktas, utöver den avlidnes faktiskt intjänade pensionspoäng, även i vissa fall framtida antagna pensionspoäng. Sådana antagandepoäng för tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år beaktas under förutsättning att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande prisbasbeloppet eller också kan tillgodoräknas pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallet. Om något av dessa kvalifikationskrav är uppfyllt, beräknas antagandepoäng enligt den av två metoder som ger det mest förmånliga resultatet.
Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension under samtliga år fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn tas till åren med högsta poängtalen.
Storleken på omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen är beroende av om det samtidigt utges barnpension eller inte. Finns det efter den avlidne barn som har rätt till barnpension, utgör omställningspensionen 20 % av den avlidnes egenpension. I annat fall uppgår sådan pension till 40 % av den avlidnes egenpension.
På samma sätt som inom folkpensioneringen skall särskild efterlevandepension i form av tilläggspension minskas med hänsyn till vissa andra förmåner som den efterlevande har rätt till, såsom förtidspension, arbetslöshetsersättning och vuxenstudiebidrag m.m.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 6.3
4.3. Barnpension
Barnpension från folkpensioneringen
Barnpension inom folkpensioneringen utges till barn under 18 år, vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Sådan pension utges även till barn som har fyllt 18 år, om och så länge barnet därefter studerar på grund- eller gymnasieskolenivå. Rätt till pension föreligger dock längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. En förutsättning för att barnpension skall betalas ut även efter det barnet fyllt 18 år är att barnet då bedriver studier enligt ovan eller återupptar sådana studier innan det fyller 19 år.
Barnpension efter en avliden förälder utbetalas för år räknat från folkpensioneringen med en grundnivå om 25 % av prisbasbeloppet (för år 2000 motsvarande ungefär 762 kr i månaden). Pensionen skall dock alltid betalas ut med sådant belopp att den tillsammans med den tilläggspension i form av barnpension som betalas ut till barnet utgör 40 % av prisbasbeloppet (1 220 kr i månaden år 2000) efter varje avliden förälder. Detta är således en garantinivå. Har barnets båda föräldrar avlidit, utbetalas barnpension med dubbelt så höga belopp. Utbetalas samtidigt folkpension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelserna till en kvinna som är mor till barnet eller varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne, påverkas emellertid i vissa fall denna garantinivå av den folkpension i form av änkepension som utbetalas. Detta gäller oavsett om rätten till barnpension grundas på dödsfall som inträffat före eller efter den 1 januari 1990. Vid bedömningen av om folkpension på garantinivån skall betalas ut till barnet beaktas i dessa fall, förutom barnpension från tilläggspensioneringen, även den folkpension som betalas ut i form av änkepension till änkan, under förutsättning att änkan och barnet stadigvarande sammanbor med varandra. I övriga fall påverkar inte eventuell pension till vuxna efterlevande den garanterade nivån.
För det fall den avlidne föräldern inte uppfyllt kravet på 40 bosättningsår (inklusive framtida antagna bosättningsår) eller 30 år med intjänad tilläggspension (inklusive motsvarande antagna år) minskas pensionen proportionellt.
Barnpension från tilläggspensioneringen
Barnpension inom tilläggspensioneringen utbetalas på samma villkor som inom folkpensioneringen. För ett barn utgör barnpensionen 30 % av den avlidnes beräknade egenpension. Finns fler barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas därefter lika mellan barnen.
Betalas tilläggspension i form av barnpension ut på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990, utgör barnpensionen 40 % av den avlidnes egenpension. Föreligger vid sidan av rätten till barnpension även rätt till tilläggspension i form av änkepension efter den avlidne, utgör barnpensionen från tilläggspensioneringen i stället 15 % av samma underlag. Detsamma gäller om barnpension betalas ut tillsammans med tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1944 eller tidigare
på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989. Finns fler pensionsberättigade barn än ett, ökas procenttalen 15 och 40 med 10 för varje ytterligare barn. Den sammanlagda summan fördelas därefter lika mellan barnen.
Om efterlevandepensionerna till barn och vuxna efterlevande – i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen – efter en försäkrad sammantagna överstiger den avlidnes beräknade egenpension, minskas efterlevandepensionerna proportionellt, så att de tillsammans motsvarar den avlidnes egenpension.
4.4. Änkepension
Inledning
När efterlevandepensionerna reformerades konstaterades att det varken var möjligt eller önskvärt att fr.o.m. de nya reglernas ikraftträdande den 1 januari 1990 helt upphäva de tidigare gällande reglerna för änkepension, som i sina huvuddrag tillkommit år 1960. Det ansågs att det nya regelsystemet primärt skulle gälla för de generationer som vuxit upp med det förvärvs- och familjemönster som i sig var anledningen till hela reformen. Inte heller borde rätten till redan beviljade änkepensioner påverkas av de nya bestämmelserna. Hänsynen till de kvinnor som redan uppbar änkepension enligt det gamla systemet och till främst äldre och medelålders kvinnor i övrigt ansågs göra det nödvändigt att under en lång övergångstid bibehålla det gamla systemet med änkepension. Till följd härav infördes också omfattande och långtgående övergångsbestämmelser. Enligt dessa gäller i större eller mindre utsträckning det äldre regelsystemet också fortsättningsvis inom både folk- och tilläggspensioneringen. De genom övergångsbestämmelserna alltjämt gällande reglerna för änkepension kan sammanfattas enligt följande.
Änkepension från folkpensioneringen
En änka som inte fyllt 65 år, och som inte uppbär folkpension i form av ålderspension, har rätt till änkepension från folkpensioneringen under förutsättning att hon antingen fyllt 36 år vid mannens död och då varit gift med honom i minst fem år, eller att hon då har den rättsliga vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Med änka likställs här ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbott med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som antingen varit gift med eller har eller har haft barn med honom.
Änkepensionen utges från folkpensioneringen till maka eller därmed likställd som fyllt 50 år med 90 % av prisbasbeloppet för år räknat, dvs. med 2 745 kr i månaden år 2000. Samma belopp utges till änka vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med barn under 16 år. För annan änka minskas pensionen med 1/15 för varje år varmed änkans ålder understiger 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då hon upphör
att ha barn under 16 år i hemmet. Även bostadstillägg till pensionärer och pensionstillskott utbetalas i förekommande fall. Helt pensionstillskott uppgår till 61,5 % av prisbasbeloppet, dvs. 1 876 kr i månaden år 2000 (under tiden den 1 juni 1999 t.o.m. utgången av november månad år 2000 uppgår pensionstillskottet maximalt till 62,9 % av prisbasbeloppet).
Sedan den 1 april 1997 sker en inkomstprövning av folkpension i form av änkepension och pensionstillskott till sådan förmån. Inkomstprövning skall dock inte ske av änkepension för de första sex månaderna som den betalas ut och inte heller av änkepension som betalas ut till kvinna som har vårdnaden om barn som inte har fyllt 12 år. Den inkomst som påverkar folkpensionens storlek beräknas i huvudsak enligt de regler som gäller för beräkningen av bostadstillägg till pensionärer.
I detta sammanhang bör även nämnas att det för kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 och som uppbär änkepension gäller särskilda regler. Sådana änkor har endast rätt till folkpension i form av änkepension. Denna pension är helt eller delvis inkomstprövad enligt särskilda bestämmelser som trätt i kraft redan före den 1 april 1997.
När änkan fyller 65 år (eller dessförinnan börjar uppbära egen ålderspension) byts – till skillnad från vad som är fallet inom tilläggspensioneringen – änkepensionen från folkpensioneringen ut mot ålderspension.
Änkepension från tilläggspensioneringen
Inom tilläggspensioneringen utges änkepension till änka efter en försäkrad, om äktenskapet varat i minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år eller om den försäkrade efterlämnade barn – oavsett ålder – som också är barn till änkan. Till skillnad från vad som gäller inom folkpensioneringen krävs alltid för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att äktenskap har förelegat. Änkepension från tilläggspensioneringen kan betalas ut samtidigt med ålderspension från tilläggspensioneringen till kvinnan även efter det att hon fyllt 65 år.
Änkepensionens storlek från tilläggspensioneringen är beroende av om den försäkrade förutom änkan efterlämnar barn som är berättigat till barnpension från tilläggspensioneringen. Om så är fallet utgör änkepensionen 35 % av den avlidnes egenpension. Finns inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av egenpensionen.
Tilläggspension i form av änkepension dras in om den pensionsberättigade ingår nytt äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall pensionen börja betalas ut på nytt.
Övergångsbestämmelser
Som nämnts ovan trädde de nya reglerna för efterlevandepension i kraft den 1 januari 1990 och ersatte då i princip de äldre reglerna för änkepension. De nya reglerna tillämpas som huvudregel vid dödsfall som inträffar år 1990 eller senare. Reformen försågs emellertid med omfattande övergångsbestämmelser, som innebär att änkepension enligt äldre regler, dvs. de regler som gällde före den 1 januari 1990, kan betalas ut och även nybeviljas under lång tid framöver. Dessa övergångsregler, som återfinns i
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, är dessutom olika för olika kategorier kvinnor. Övergångsbestämmelserna för efterlevande kvinnor har i huvudsak följande innebörd.
1. Kvinnor som den 31 december 1989 redan hade rätt till änkepension har fortsatt rätt till sådan pension. Pensionen betalas ut helt enligt äldre bestämmelser. Detta gäller både folk- och tilläggspension. Sedan april 1997 inkomstprövas folkpensionsdelen.
2. Kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare, och som var gifta med den avlidne den 31 december 1989, får änkepension helt enligt de äldre reglerna och kan beviljas sådan pension – i praktiken numera endast tilläggspension eftersom samtliga dessa kvinnor har fyllt 65 år och därför inte är berättigade till folkpension i form av änkepension – även när dödsfallet inträffar år 1990 eller senare. Denna grupp omfattas inte alls av den reformerade efterlevandepensioneringen.
3. Kvinnor som är födda åren 1930–1944, och som var gifta (eller i fråga om folkpension därmed likställda) med den avlidne den 31 december 1989, kan nybeviljas änkepension också vid dödsfall år 1990 eller senare. För tid före det kvinnan fyller 65 år betalas änkepension ut helt enligt äldre regler. Sedan den 1 april 1997 inkomstprövas folkpensionsdelen. Från 65-årsmånaden (eller vid den tidigare tidpunkt då änkan börjat uppbära ålderspension) samordnas tilläggspension i form av änkepension med den tilläggspension i form av ålderspension som kvinnan erhåller. Samordningen går i princip till så, att änkepensionen reduceras med beloppet för ålderspensionen, dvs. änkepensionen betalas bara ut i den mån den överstiger kvinnans egen ålderspension. Det finns emellertid en garantiregel som innebär att kvinnan alltid har rätt till en sammanlagd pension som motsvarar viss andel av summan av kvinnans egen och mannens beräknade ålderspension, dvs. änkepensionen reduceras enbart ned till denna garantinivå. Denna garantinivå utgör 60 % för kvinnor födda år 1930, 58 % för födda år 1931, 56 % för födda år 1932, 54 % för födda år 1933, 52 % för födda år 1934 och 50 % för kvinnor som är födda under något av åren 1935–1944. Kvinnor i denna kategori – liksom kvinnor i kategori 1 och 2 – omfattas enbart av äldre regler och inte alls av det reformerade systemet för efterlevandepension. Detta gäller både folk- och tilläggspension.
4. Kvinnor som är födda år 1945 eller senare omfattas av det reformerade regelsystemet och kan beviljas omställningspension och särskild efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen på grund av dödsfall efter år 1989. Gifta kvinnor (och såvitt gäller folkpension även därmed likställda) i denna åldersgrupp har dessutom rätt till vad som kan sägas motsvara den änkepension som intjänats före år 1990. Om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 uppfyllde kraven för rätt till änkepension från folkpensioneringen (då fyllda 36 år och gift minst fem år dessförinnan eller vårdnad om barn under 16 år) och/eller från tilläggspensioneringen (gift minst fem år dessförinnan och äktenskapet ingåtts senast den dag mannen fyllde 60 år eller gemensamt barn), har hon rätt till änkepension som be-
räknas enligt särskilda regler. Från tilläggspensioneringen utges änkepension som beräknas enligt 15/30-regeln enbart på grundval av de pensionspoäng som mannen tjänat in t.o.m. år 1989 (och alltså utan antagandepoäng). Från folkpensioneringen utbetalas änkepension med lika många 30-delar av en oavkortad pension som tilläggspensionen. Reglerna innebär alltså att hel änkepension betalas ut, om mannen tjänat in ATPpoäng för minst 30 år före år 1990. Ju färre år med pensionspoäng som mannen då hade förvärvat, desto lägre blir den änkepension som kan betalas ut. Folkpensionsdelen inkomstprövas sedan den 1 april 1997.
För tid då kvinnan kan ha rätt till både en på detta sätt beräknad änkepension och en omställningspension eller särskild efterlevandepension, utbetalas änkepension bara i den mån denna överstiger den reformerade efterlevandepensionen. Detta gäller för änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen.
Fr.o.m. den månad då kvinnan fyller 65 år (eller vid den tidigare tidpunkt då kvinnan börjat uppbära ålderspension) minskas tilläggspension i form av änkepension beräknad enligt äldre regler fullt ut med beloppet för kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspension. I detta fall gäller ingen garantiregel.
5. Kvinnor i alla åldersklasser som inte har varit gifta (eller därmed likställda) den 31 december 1989, eller som då var gifta (eller därmed likställda) men inte uppfyllde kraven för rätt till änkepension, omfattas uteslutande av den reformerade efterlevandepensioneringen inom folk- och tilläggspensioneringen.
4.5. Särskilda förmåner inom folkpensioneringen, m.m.
Pensionstillskott
Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestämmelserna utges pensionstillskott till försäkrade som har låg eller ingen tilläggspension. Pensionstillskott till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbstämmelser utbetalas med maximalt 61,5 % av prisbasbeloppet, dvs. 1 876 kr i månaden år 2000. Enligt lagen (1999:264) om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner och lagen (1969:205) om pensionstillskott utbetalas emellertid pensionstillskott till efterlevandepension under tiden den 1 juni 1999 t.o.m. utgången av november månad år 2000 med maximalt 62,9 % av prisbasbeloppet. Pensionstillskottet avkortas på samma sätt som folkpensionsdelen i de fall den försäkrade, dvs. den avlidne, inte uppfyllt kravet på 40 års bosättning (inklusive antagen framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade ATP-poäng (inklusive motsvarande antagna år).
Vidare utbetalas pensionstillskott till änkepension med motsvarande antal 15-delar som folkpensionen om änkan inte har fyllt 50 år vid mannens död och rätten till änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år.
Pensionstillskottet är samordnat med tilläggspension i alla former. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspension med be-
lopp som överstiger nivån på pensionstillskottet får inte något sådant tillskott. Till den som uppbär tilläggspension med lägre belopp utges pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger nivån för helt pensionstillskott.
Bostadstillägg till pensionärer
Bostadstillägg till pensionärer (BTP) regleras genom lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Förmånen syftar till att ge förutsättning för pensionärer med ingen eller låg tilläggspension att ha tillgång till en bostad av god kvalitet, utan att boendekostnaden minskar möjligheterna att också i övrigt ha en tillfredsställande standard. Förmånen lämnas för den bostad i vilken pensionären har sitt huvudsakliga boende, permanentbostaden.
Enligt dagens regler betalas bostadstillägget ut till den som är bosatt i Sverige och som har ålderspension (fr.o.m. 65 års ålder), förtidspension/sjukbidrag, omställningspension eller särskild efterlevandepension från folk- eller tilläggspensioneringen. Det kan också betalas ut till den som har änkepension enligt övergångsbestämmelser och till den som uppbär pension enligt lagstiftning i en stat som ingår i EU/EES och som är bosatt i Sverige.
Bostadstillägg – liksom änkepension sedan den 1 april 1997 – inkomstprövas enligt särskilda regler. Inkomstprövningen av dessa båda förmåner sker samordnat enligt följande. Den på visst sätt beräknade årsinkomsten reducerar först bostadstillägget. När bostadstillägget är helt bortreducerat minskas änkepensionen med 30 % av den årsinkomst som inte beaktats vid prövningen av bostadstillägget.
Som ett komplement till bostadstillägg till pensionärer finns ett särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP). Den sistnämnda förmånen betalas ut till pensionärer med hög boendekostnad och låg inkomst.
Systemet för bostadstillägg till pensionärer är föremål för översyn. I betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52) presenterar BTP-utredningen förslag till ny reglering av inkomstprövningen av bostadstillägget till pensionärer och inkomstprövningen av änkepension. Betänkandet, som varit föremål för remissbehandling, bereds inom Socialdepartementet och regeringen planerar att under hösten 2000 eller våren 2001 till riksdagen överlämna förslag i dessa delar.
Särskilt grundavdrag, m.m.
Den som uppbär folkpension har, under vissa förutsättningar, vid beskattningen rätt till särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA). Tillsammans med pensionstillskottet utgör det särskilda grundavdraget en viktig del av grundtryggheten för den som uppbär folkpension. Rätten till särskilt grundavdrag gäller såväl ålderspensionärer som förtidspensionärer och vuxna personer som uppbär efterlevandepension.
För att rätt till särskilt grundavdrag skall föreligga skall folkpensionen, pensionstillskottet och den tilläggspension som föranlett avräkning av
pensionstillskottet sammantaget uppgå till minst 6 000 kr eller minst en femtedel av den sammanlagda inkomsten. Med folkpension likställs därvid den ålders-, efterlevande- och förtidspension som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet, när den utges efter grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension. Detta gäller under förutsättning att pensionen beskattas i Sverige.
För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till högst 1,34 prisbasbelopp (4 087 kr i månaden beräknat på prisbasbeloppet år 2000) och för ogift skattskyldig uppgår det till högst 1,515 prisbasbelopp (4 621 kr i månaden beräknat på prisbasbeloppet år 2000). Enligt lagen (1999:264) om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner utges, som tidigare nämnts, pensionstillskott till efterlevandepension under tiden den 1 juni 1999 t.o.m. november månad år 2000 med maximalt 62,9 %. Även det särskilda grundavdraget har därvid tillfälligt höjts. Enligt lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års taxeringar, uppgår det särskilda grundavdraget för gift skattskyldig till högst 1,3482 prisbasbelopp och för ogift skattskyldig till högst 1,5232 prisbasbelopp vid 2000 års taxering. Vid 2001 års taxering uppgår det särskilda grundavdraget för gift skattskyldig till högst 1,3529 prisbasbelopp och för ogift skattskyldig till 1,5279 prisbasbelopp.
Det särskilda grundavdraget minskas med 65 % av de pensioner (folkpension, tilläggspension, änkepension, tjänstepension och viss utländsk pension) som överstiger grundnivån på 1,515 respektive 1,34 prisbasbelopp vid 1999 års taxering och som överstiger grundnivån 1,3482 respektive 1,5232 prisbasbelopp vid 2000 års taxering. För 2001 års taxering kommer det särskilda grundavdraget, enligt den nyss nämnda lagen, att minskas med 66,5 % av de pensioner som överstiger grundnivån 1,3529 respektive 1,5279 prisbasbelopp. Avtrappningen är utformad på ett sådant sätt att det särskilda grundavdraget vid tillräckligt höga pensionsinkomster blir lägre än det vanliga grundavdraget. Pensionären har emellertid alltid rätt till det vanliga grundavdraget vid beskattningen, om det leder till ett för den enskilde förmånligare resultat.
Barnpension ger inte rätt till särskilt grundavdrag. Däremot är barnpension delvis skattefri. Det gäller både folkpensions- och tilläggspensionsdelen. Beräkning av den skattefria delen görs för varje månad. Barnpension är skattefri upp till 40 % av prisbasbeloppet per år (14 640 kr år 2000). Uppbär barnet barnpension efter båda föräldrarna är den skattefria årsnivån 80 % av prisbasbeloppet (29 280 kr år 2000). Annan barnpension än folk- och tilläggspension beskattas helt.
4.6. Samordning av efterlevandepension med arbetsskadelivränta och yrkesskadelivränta
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet. Den 1 juli 1977
trädde vidare lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän i kraft.
Arbetsskadelivränta
Arbetsskadeskyddet i LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Försäkringen omfattar dessutom studerande i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada.
Lagen omfattar ersättning vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan samt ersättning vid dödsfall. En förutsättning för att ersättning skall betalas ut är, oavsett vilken ersättningsform det gäller, att skadan eller dödsfallet har inträffat till följd av arbetsskada. En försäkrad som till följd av arbetsskada fått en bestående nedsättning i sin förmåga att skaffa sig inkomst har rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommit.
Livräntans storlek kan kortfattat sägas utgöra skillnaden mellan vad den försäkrade skulle ha haft i inkomst om skadan inte inträffat och den inkomst den försäkrade kan bedömas få trots skadan.
Om en försäkrad avlidit till följd av en arbetsskada kan vidare enligt LAF livränta betalas till hans eller hennes efterlevande barn och make eller därmed likställd. Livränta betalas i form av barnlivränta till efterlevande barn och i form av omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta till efterlevande make eller därmed likställd. Även änkelivränta kan enligt övergångsbestämmelser betalas ut till änka eller med änka likställd kvinna.
De nu gällande reglerna vad avser efterlevandelivränta trädde i kraft vid samma tidpunkt som reformen på efterlevandepensioneringens område, dvs. den 1 januari 1990. Dessförinnan gällde således andra bestämmelser, som i många avseenden stämde överens med de då gällande familjepensionsbestämmelserna såvitt avser både den till livränta berättigade personkretsen och de tider under vilken livränta kunde betalas ut. Utöver detta gällde att även frånskilda kvinnor liksom efterlevande makes barn, dvs. styvbarn till den avlidne och föräldrar till den avlidne, i vissa situationer kunde vara berättigade till efterlevandelivränta.
Övergångsreglerna inom arbetsskadeförsäkringen motsvarar i stort sett de som gäller för den reformerade efterlevandepensionen. Gränsdragningen mellan de äldre bestämmelserna i LAF och de nu gällande bestämmelserna görs emellertid med utgångspunkt från tidpunkten för arbetsskadan och inte, som inom efterlevandepensioneringen, tidpunkten för dödsfallet. Detta innebär att äldre bestämmelser kan bli tillämpliga under lång tid framöver. Sistnämnda gäller under förutsättning att arbetsskadan inträffat (visandedagen för skadan har inträffat) före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, samtidigt som efterlevandepension kan utges enligt de reformerade reglerna i AFL på grund av att dödsfallet till följd av arbetsskadan inträffat efter år 1989.
Rätt till efterlevandelivränta följer, med vissa undantag, i huvudsak de villkor som uppställs beträffande rätt till motsvarande efterlevandepension.
Utbetalas såväl efterlevandepension som efterlevandelivränta efter en avliden person, samordnas förmånerna med varandra på så sätt att livräntan betalas ut endast i den mån den överstiger pensionen, under förutsättning att båda förmånerna täcker samma inkomstförlust. Efter det att den efterlevande fyllt 65 år utbetalas varken omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, varför någon samordning då inte är aktuell.
Samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension efter det att den efterlevande fyllt 65 år kan emellertid bli aktuell i de situationer där änkelivräntan betalas ut enligt bestämmelser som gällde före år 1990 (dvs. om visandedagen är före den 1 januari 1990 eller om denna dag är efter år 1989 men den efterlevande är en kvinna som är född år 1944 eller tidigare).
I dessa fall skall livräntan samordnas med efterlevandepensionen enligt AFL på grund av äldre bestämmelser i LAF. Dessa bestämmelser innebär att sådan livränta endast betalas ut om den efterlevande inte har rätt till änkepension från tilläggspensioneringen och folkpension i form av ålderspension, som tillsammans uppgår till 65 % av tidigare beräknad livränta. Vid denna samordning skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring hänsyn tas till den tilläggspension i form av änkepension som beräknas före det att samordning sker mellan änkepensionen och kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspension. Om änkan har gjort förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen, skall samordningen göras som om hel ålderspension hade börjat betalas ut vid 65 års ålder.
I de fall änkelivränta och omställningspension utges samtidigt samordnas förmånerna med varandra fullt ut så att änkelivräntan betalas ut endast i den mån den överstiger omställningspensionen. När väl rätten till omställningspension upphört, utbetalas änkelivräntan helt till dess änkan fyller 65 år, då en samordning skall ske mellan änkelivräntan och änkans ålderspension från folkpensioneringen (och i viss mån även mot änkepension från tilläggspensioneringen om sådan utges).
Om någon efterlevande skulle vara berättigad till såväl livränta enligt äldre bestämmelser som omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, utbetalas endast den sistnämnda. I de fall livräntan enligt de äldre bestämmelserna överstiger den reformerade efterlevandelivräntan, utbetalas emellertid denna överskjutande del till den efterlevande.
Yrkesskadelivränta
Som tidigare framgått utgörs i dag den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador eller därmed jämförliga skador av LAF och lagen om statligt personskadeskydd. Ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings giltighet regleras emellertid alltjämt enligt bestämmelserna i denna författning. Till följd härav utbetalas alltjämt, och kan framdeles komma att börja utbetalas, ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren 1903–1977. Huvuddelen av
dessa livräntor betalas ut enligt YFL. Samlingsbegreppet för dessa livräntor har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor.
I 17 kap. 2 § AFL återfinns nu gällande regler om samordning mellan yrkesskadelivräntor och bl.a. efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen. Enligt dessa regler minskas efterlevandepensionen med yrkesskadelivräntan i viss omfattning. Även yrkesskadelivräntor som betalas ut till efterlevande enligt utländsk lagstiftning påverkar efterlevandepensionens storlek.
Efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen skall enligt de gällande bestämmelserna i 17 kap. 2 § AFL minskas med tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som den pensionsberättigade har rätt till såsom efterlevande (efterlevandelivränta). Med efterlevandepension avses här – förutom barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension – även änkepension som utges enligt övergångsbestämmelser. Däremot skall änkepension efter en man som avlidit före den 1 juli 1960 inte påverkas av sådan livränta.
Yrkesskadelivräntan (efterlevandelivräntan) minskar först tilläggspensionen, därefter eventuellt pensionstillskott till efterlevandepensionen och allra sist folkpensionens huvudförmån. För att livräntan skall reducera tilläggspensionen krävs emellertid att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för minst ett år före det år då skadan inträffade. Kan livräntan inte samordnas med tilläggspension, görs minskningen direkt på folkpensionsförmånerna. En livränta som den efterlevande har som skadad (egenlivränta) samordnas enligt AFL inte med efterlevandepension.
Uppbär den efterlevande både omställningspension och ålderspension på grund av förtida uttag, rekommenderar Riksförsäkringsverket i Allmänna Råd (1999:5) Efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring (AFL) att efterlevandelivräntan först reducerar omställningspensionen och därefter ålderspensionen från folkpensioneringen.
Folkpension i form av änkepension som betalas ut enligt AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990, och som samordnas med yrkesskadelivränta, skall enligt AFL i dess äldre lydelse minskas endast så mycket att minst hälften återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut. När det gäller barnpension får minskning göras ända ned till en fjärdedel av folkpensionens årsbelopp.
Dessa garantiregler gäller de folkpensionsförmåner som kan bli föremål för minskning (folkpensionens huvudförmån och pensionstillskott till änkepension). I praxis har denna samordning gått till så att pensionstillskottet beräknas utifrån den tilläggspension som faktiskt betalas ut, dvs. pensionstillskottet beräknas utifrån det belopp tilläggspensionen uppgår till efter det att den samordnats med yrkesskadelivräntan.
Vad gäller omställningspension och särskild efterlevandepension och samordning med efterlevandelivränta finns det däremot inget motsvarande garantibelopp som inom barn- och änkepensioneringen. Vid samordningen kan därför dessa pensioner helt bortfalla.
Vid inkomstprövning av rätt till bostadstillägg till pensionärer enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, och således även vid inkomstprövning av änkepension, tas hänsyn till yrkesskadelivränta på så
sätt att den del av livräntan som inte har samordnats med pensionen tas upp som inkomst.
Hänvisningar till S4-6
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 12.2.1
5. Det reformerade ålderspensionssystemet
Det reformerade ålderspensionssystemet är ett obligatoriskt pensionssystem som är inkomstgrundat och avskilt från andra socialförsäkringsgrenar. Systemet är i högre grad än det tidigare försäkringsmässigt uppbyggt. Förmånerna motsvarar de avgifter som betalas in. Det reformerade ålderspensionssystemet är således avgiftsbaserat i stället för förmånsbaserat.
Det reformerade ålderspensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, dvs. pensionen baseras på inkomster som tjänats in under hela förvärvslivet. I det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsrätten kunna tjänas in från och med 16 års ålder. Någon övre åldersgräns för intjänande finns inte. Bestämmelserna om det reformerade ålderspensionssystemet finns i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) och i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (införandelagen).
Tillgodoräknad pensionsrätt grundar sig huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Dessutom kan enligt särskilda regler bl.a. förtidspension, vård av små barn, studier med studiestöd och plikttjänstgöring grunda pensionsrätt. Pensionsrätten är uppdelad på ett fördelningssystem (inkomstpension) och ett premiepensionssystem (premiepension).
Den inkomstgrundade pensionen kompletteras även med ett grundskydd i form av en garantipension för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Bestämmelser härom finns i lagen (1998:702) om garantipension. Till skillnad från folkpensionen är garantipensionen inte en förmån som utges till samtliga pensionsberättigade, utan den utges endast till dem som har behov av en sådan förmån. Garantipensionen finansieras med skattemedel och är skattepliktig.
Det är endast personer födda år 1938 eller senare som berörs av det reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet. Personer födda åren 1938–1953 år får, ju yngre de är, sin ålderspension beräknad med ett ökat antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt tidigare regler. Personer födda år 1954 eller senare får hela sin ålderspension enligt reformerade regler. Personer födda år 1937 eller tidigare får tilläggspension enligt tidigare regler. Till tilläggspensionen görs ett tillägg motsvarande den folkpension som baseras på antalet tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension. Detta tillägg utgör således en del av tilläggspensionen.
Pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp
Förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m. är också i det reformerade systemet pensions-
grundande. Därutöver är i vissa fall fiktiva inkomster pensionsgrundande, s.k. pensionsgrundande belopp.
Som nämnts i avsnitt 3 pågår inom Socialdepartementet ett arbete med att närmare utforma regler för ersättning vid långvarig medicinskt grundad arbetsoförmåga. Däri ingår bl.a. frågan om hur ålderspensionsrätt i framtiden skall tillgodoräknas för förtidspensionärer. Fram till dess att beslut härom har fattats skall försäkrade, som enligt reglerna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär förtidspension i form av tilläggspension beräknad på grundval av antagandepoäng, vid beräkningen av ålderspension i det reformerade pensionssystemet för varje år tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på en fiktiv inkomst (antagandeinkomst) fram t.o.m. 64 års ålder.
Pensionsgrundande belopp beräknas också för föräldrar med små barn och för dem som fullgjort grundutbildning inom totalförsvaret. Vidare skall fr.o.m. den 1 januari 2001 pensionsgrundande belopp tillgodoräknas för studerande som uppbär studiemedel. Pensionsgrundande belopp skall beräknas som 138 % av det studiebidrag som den studerande uppburit under året. Pensionsrätt skall även på motsvarande sätt beräknas för studier som avser åren 1995–2000. För att pensionsrätt för barnår, studier och plikttjänstgöring de facto skall ge upphov till utbetalning av pension, måste den försäkrade ha uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret.
För att förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt krävs att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomster (varmed likställs pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomster) som för vart och ett av fem år uppgått till minst två gånger ett visst belopp. Beloppet skall för år före år 2001 motsvara det förhöjda prisbasbeloppet. För tid därefter skall det motsvara det s.k. inkomstbasbeloppet.
Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt eller inte skall endast sådan pensionsgrundande inkomst eller belopp beaktas som fastställts senast för det år då den försäkrade fyller 70 år.
Årlig pensionsrätt
Pensionsgrundande inkomst fastställs endast under förutsättning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet (8 784 kr för år 2000).
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst gäller, liksom vid fastställande av tilläggspension inom tilläggspensionssystemet, att inkomster överstigande ett visst tak inte skall beaktas. Detta tak kommer inledningsvis att vara det samma som förmånstaket inom tilläggspensionssystemet (intjänandetaket). Från och med år 2001 skall taket efter avdrag för allmän pensionsavgift motsvara 7,5 inkomstbasbelopp.
För varje år som det fastställs pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för en försäkrad skall också pensionsrätt fastställas. Pensionsrätten skall baseras på pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen. Pensionsrätten utgör 18,5 % av pensionsunderlaget och delas upp mellan fördelningssystemet (inkomstpension)
och premiepensionssystemet (premiepension). Från och med år 1999 utgör 16 procentenheter pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension.
Fördelningssystemet
Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör individens pensionsbehållning. Den för inkomstpension registrerade pensionsbehållningen skall årligen räknas om med den relativa förändringen i ett index som följer den årliga inkomstutvecklingen i samhället (inkomstindex). Vidare skall pensionsbehållningen efter de personer som avlidit (arvsvinster) fördelas bland kvarlevande i samma ålder som de avlidna samt avdrag göras för förvaltningskostnader.
Den årliga inkomstpensionen inom fördelningssystemet beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringen divideras med ett visst tal, det s.k. delningstalet. Delningstalet återspeglar den genomsnittliga återstående livslängden vid den ålder pensionen börjar lyftas enligt aktuell befolkningsstatistik. Beräkningen av delningstalet beaktar också en viss framtida tillväxt (normen för följsamhetsindexering), vilket innebär att pensionären får en högre begynnelsepension än om pensionen i stället successivt skulle ha räknats om med hänsyn till den totala tillväxten för varje år.
Uttag av inkomstpension
Den försäkrade kan ta ut inkomstpension tidigast från och med den månad han eller hon fyller 61 år och då med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Om pensionen tas ut vid en senare tidpunkt, växer pensionen enligt försäkringsmässiga principer för varje månad den lämnas outtagen.
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följsamhetsindexeras. Normen för följsamhetsindexering av inkomstpension har fastställts till 1,6.
Premiepensionssystemet
Premiepensionssystemet innebär att de medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas. Den enskilde har möjlighet att själv bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för dennes räkning. Pensionens storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.
Premiepension får tas ut tidigast fr.o.m. den månad då pensionsspararen fyller 61 år. Pensionen skall utges livsvarigt, men pensionsuttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Inom premiepensionssystemet har pensionsspararen möjlighet att välja ett efterlevandeskydd. Det finns två former av efterlevandeskydd: ett för aktivtiden (dvs. efterlevandeskydd under tid då den försäkrade ännu inte
börjat uppbära ålderspension) och ett för pensionstiden. Gemensamt för de båda formerna är att skyddet skall bekostas av den försäkrade och alltså inte innebära någon kostnad för de pensionssparare som avstår från skyddet samt att skyddet skall kunna tecknas endast i sådana situationer där det föreligger behov av ett efterlevandeskydd.
Efterlevandeskyddet för aktivtiden innebär en temporär efterlevandepension under fem år. Skyddet är utformat som en ren riskförsäkring utan sparmoment.
Efterlevandeskyddet under pensionstiden innebär att premiepensionen för en pensionssparare räknas om till att gälla för både hans eller hennes eget och makes (eller motsvarandes) liv. Pensionen skall alltså utbetalas så länge någon av dem lever. Omräkningen innebär att pensionsspararens egen ålderspension kommer att sänkas så mycket som behövs, för att tillgodohavandet av hans eller hennes premiepensionsbehållning skall räcka under båda makarnas livstid.
Avgift till ålderspensionssystemet
Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade pensionssystemet utgör 18,5 % av faktiska och fiktiva inkomster. Motsvarande belopp skall betalas in till pensionssystemet. Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt är också avgiftsgrundande. Detta innebär att staten fr.o.m. inkomståret 1999 betalar avgifter till ålderspensionssystemet för samtliga pensionsgrundande socialförsäkrings- och arbetslöshetsersättningar m.m. och pensionsgrundande belopp som det kan tillgodoräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften kallas statlig ålderspensionsavgift.
Allmän pensionsavgift betalas av den enskilde och beräknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Den allmänna pensionsavgiften dras fr.o.m. år 1999 av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Inkomsttaket uttrycks i termer av bruttoinkomst.
Socialavgift tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) och avgifterna tas ut i form av arbetsgivaravgift eller egenavgift. Arbetsgivaravgifter beräknas på ett underlag som består av hela lönesumman och andra skattepliktiga förmåner som arbetsgivaren utger. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och beräknas på ett underlag som består av inkomst av annat förvärvsarbete.
Det totala uttaget av avgifter för ålderspensioner skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten.
Garantipensionssystemet
Personer som är födda åren 1938 eller senare är berättigade till garantipension. Denna förmån ersätter fr.o.m. den 1 januari 2001 folkpensionen och pensionstillskottet. Garantipension kommer emellertid inte att utges förrän under år 2003. Eftersom det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) i dessa ålderskategorier samtidigt slopas, kommer garantipen-
sionen att beräknas från en jämfört med folkpensionen högre basnivå. Härigenom kommer garantipensionen även att ge kompensation för att SGA avskaffas. Pensionsinkomster kommer därmed att bli beskattade enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster.
Garantipension kan utges fr.o.m. 65 års ålder till personer som inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension eller som endast har tjänat in låg sådan.
Garantipension beräknas utifrån en basnivå om 2,13 prisbasbelopp för ensamstående pensionär (77 958 kr för år 2000) och 1,90 prisbasbelopp för en gift pensionär (69 540 kr för år 2000). Garantipensionen avräknas för båda grupperna mot inkomstgrundad ålderspension på visst närmare föreskrivet sätt. Garantipensionen skall även avräknas mot efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från tilläggspensioneringen och viss utländsk pension. Tjänstepensioner skall inte beaktas vid beräkning av garantipension.
Garantipension skall i princip avräknas mot såväl inkomstpension som premiepension. Vid beräkningen skall emellertid den faktiska premiepensionen inte beaktas, utan i stället skall inkomstpensionen räknas upp så att den motsvarar vad som skulle ha utgetts om hela pensionsrätten om 18,5 % av pensionsunderlaget (för personer födda något av åren 1938–1953 i aktuellt antal tjugondelar) hade utgjort grund för denna pension.
Som framgått inträder rätten till garantipension från och med 65 års ålder. Om den enskilde gjort uttag av hel eller delar av inkomstgrundad pension före 65 års ålder skall alltid, vid beräkning av garantipension, utgångspunkten vara den inkomstgrundade pension som skulle ha betalats om sådan pension hade börjat tas ut vid 65 års ålder. Motsvarande gäller om pensionsuttag görs efter 65 års ålder.
Garantipensionens storlek skall vara beroende av försäkringstid. Med försäkringstid avses i princip sådan bosättningstid som gäller för rätt till folkpension enligt AFL. Garantipension skall utges endast till den som har tillgodoräknats en försäkringstid för garantipension om minst tre år. För rätt till oavkortad garantipension skall krävas 40 års försäkringstid. Försäkringstid kan enligt huvudregeln tillgodoräknas när den försäkrade är i åldern 25–64 år.
Garantipension utbetalas endast till den som är bosatt i Sverige. Garantipension kommer emellertid med hänsyn till reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen även att betalas ut inom EU/EES.
Införandet av reformerade regler
Som tidigare framgått i avsnitt 3 trädde delar av lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetalningarna kommer att kunna ske fr.o.m. år 2001. Vid samma tidpunkt träder lagen om garantipension i kraft. Utbetalning av garantipension till ålderspension kan dock inte ske förrän år 2003 då personer födda år 1938 fyller 65 år.
Pensionsberättigade som tillhör den s.k. mellangenerationen, dvs. personer som är födda åren 1938–1953, kommer att få sin ålderspension beräknad dels enligt bestämmelserna om tilläggspension, dels enligt det reformerade ålderspensionssystemet. Mellangenerationen får sin pension beräknad med ett successivt ökande antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler. Årsklassen 1938 kommer med denna metod att som första årsklass tjäna in pensionsrätt i det reformerade systemet med 4/20.
Övergångsregleringen innebär att det för försäkrade som tillhör mellangenerationen även framöver parallellt måste registreras dels pensionspoäng för tilläggspension, dels pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet.
För alla som omfattas av de reformerade reglerna för inkomstgrundad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid, dvs. före år 1999, beaktas vid beräkning av pensionsrätt inom det reformerade systemet. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall för varje år fr.o.m. år 1960 ligga den ATP-poäng som har registrerats för året med tillägg av en poäng. Förtidspensionärer tillgodoräknas ålderspensionsrätt i form av pensionsgrundande belopp på grundval av registrerade pensionspoäng motsvarande faktiskt intjänad inkomst och pensionsrätt motsvarande antagna pensionspoäng för tid efter förtidspensionsfallet. Pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Pensionsrätt för studier och plikttjänstgöring skall emellertid tillgodoräknas först fr.o.m. år 1995.
I tilläggspensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Personer i mellangenerationen kompenseras, vid beräkningen av den inkomstgrundade pensionen i form av tilläggspension, för den folkpension som skulle ha utgetts om pensionen hade utbetalats enligt det tidigare ålderspensionssystemet genom ett s.k. folkpensionstillägg. Folkpensionstillägget utgör tilläggspension.
Personer födda år 1937 eller tidigare skall även fortsättningsvis få sin inkomstgrundade ålderspension beräknad enligt nuvarande regler. Även denna grupp skall enligt LIP kompenseras för första prisbasbeloppets inkomster genom folkpensionstillägget. Det tidigare grundskyddet i form av 40-delsberäknad folkpension, inklusive de särskilda folkpensionsförmånerna samt det särskilda grundavdraget för pensionärer, skall emellertid ersättas med en beskattad garantipension.
Ö-garpsutredningen har i betänkandet Garantipension och Bosättningstillägg för personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17) lämnat förslag till en garantipension (nedan kallad övergångsvis garantipension) för personer födda år 1937 eller tidigare. Förslaget innebär i korthet följande. Liksom garantipensionen till personer födda år 1938 eller senare skall den övergångsvisa garantipensionen betalas ut endast till dem som har behov av en sådan förmån. Den övergångsvisa garantipensionen är enligt Ö-garpsutredningens förslag konstruerad på ett sådant sätt att SGA omvandlas till en pensionsförmån. De pensionsberättigade kommer genom den övergångsvisa garantipensionen därutöver att erhålla ersättning för den 40-delsberäknade folkpensionen och pensionstillskottet. Dessa delar av den övergångsvisa garantipensionen beräknas på samma
sätt som sker i dag. För de pensionärer som har så höga pensionsinkomster att de inte har rätt till övergångsvis garantipension, skall skillnaden mellan den folkpension som skulle ha utgetts med stöd av nuvarande regler och det folkpensionstillägg som ingår i tilläggspensionen utges i form av ett bosättningstillägg. Bosättningstillägget ersätter också i förekommande fall pensionstillskottet.
Hänvisningar till S5
6.1. Inledning
Den 1 januari 1999 trädde delar av det reformerade ålderspensionssystemet i kraft och fr.o.m. år 2001 kommer samtliga delar av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) att ha trätt i kraft. Vid samma tidpunkt kommer även lagen (1998:702) om garantipension – som omfattar personer födda år 1938 eller senare – att ha trätt i kraft. Utbetalning av sådan garantipension kommer dock inte att ske förrän år 2003, då personer födda år 1938 fyller 65 år.
Med det reformerade ålderspensionssystemet har det skapats ett från andra socialförsäkringar avskilt system. Härigenom har också grundläggande förändringar skett av den inkomstgrundade ålderspensionen och grundskyddet. Den inkomstgrundade pensionen kommer – till skillnad från vad som gäller i tilläggspensionssystemet med dess 15/30-regel – att baseras på hela livsinkomsten och beräknas på inkomster från den första kronan. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott kommer vidare att ersättas med en garantipension som avräknas mot den inkomstgrundade pensionen. Garantipensionsnivån är avpassad till att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) samtidigt avskaffas.
Efterlevandepension till vuxna i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestämmelser betalas enligt nuvarande regler ut i form av folkpension och en andel av den tilläggspension som den avlidne har tjänat in. Om den avlidne inte förvärvat rätt till någon tilläggspension eller bara till låg sådan, kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. I princip är konstruktionen av folkpension till efterlevande vuxna densamma som inom den tidigare ålderspensioneringen. Även barnpension utges i form av folkpension och tilläggspension.
Eftersom efterlevandepension i dag bygger på den avlidnes ålders- och förtidspension, enligt bestämmelserna om tilläggspension och folkpension, är det nödvändigt att, mot bakgrund av det reformerade ålderspensionssystemets ikraftträdande, även se över reglerna om efterlevandepension. Regeringen lämnar nu förslag till en sådan anpassning av nuvarande regler för efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet. I huvudsak föreslår regeringen inga andra förändringar av de olika förmånsformerna än de som vi ansett nödvändiga för anpassningen till ålderspensionssystemet.
Regeringen föreslår dock vissa förändringar som inte är direkt betingade av ålderspensionsreformen. Bl.a. föreslår vi att det i framtiden inte skall vara möjligt att bevilja särskild efterlevandepension. Detta innebär att det i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall finnas barnpension, omställningspension och änkepension enligt övergångsregler. Efterlevandeförmåner skall, liksom i dag, utges såsom en inkomstgrundad del och till denna skall finnas ett grundskydd.
De förslag som nu lämnas behandlar enbart sådana förmåner till efterlevande som kommer att utges med stöd av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Därutöver kan den efterlevande vara berättigad till efterlevandeskydd från premiepensionssystemet enligt LIP. Dessutom kan den efterlevande få såväl avtalspension på grund av grupplivförsäkring som efterlevandepension på grund av pensionsavtal. Dessa nu nämnda pensionsformer behandlas således inte i det följande.
6.2. Huvudprinciper för en anpassad efterlevandepensionering
Även i ett anpassat system med förmåner till efterlevande bör enligt regeringens mening förmånerna till efterlevande barn ha en framträdande roll. Syftet med barnpensionen bör alltjämt vara att trygga efterlevande barns rätt till en likvärdig standard även efter en eller båda föräldrarnas frånfälle. De förutsättningar som i dag gäller för rätt till barnpension bör enligt vår uppfattning därför gälla även i ett system som är anpassat till den reformerade ålderspensionen.
När det gäller efterlevandepension till vuxna bör rätt till sådan pension även i framtiden föreligga endast i situationer där det generellt sett kan förutsättas finnas ett särskilt behov av stöd. Förmånen bör dessutom endast ses som en kompletterande inkomst. Syftet med förmånen bör alltjämt vara att ge ekonomisk kompensation under en viss tid efter ett dödsfall. Sådant behov av ekonomiskt stöd torde finnas för i princip alla efterlevande i yrkesaktiv ålder. Det är mot denna bakgrund som det även i fortsättningen bör finnas rätt till omställningspension under en viss tid efter ett dödsfall. Denna tidsperiod bör i princip vara densamma för alla och således oberoende av den avlidnes eller – såvitt gäller personer i förvärvsaktiv ålder – den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Emellertid bör, liksom i dag, omställningspension inte betalas ut efter det att den efterlevande har fyllt 65 år. Dessutom bör, liksom i dag, förlängd omställningspension kunna betalas ut när den efterlevande har hemmavarande barn. Vi anser emellertid att skyddet i denna del bör förstärkas, om den efterlevande har hemmavarande barn under 18 år. Till följd av förstärkningen kommer emellertid den månatliga omställningspensionen att kunna komma att bli något lägre än i dag. Omställningspensionen kommer å andra sidan, med vårt förslag, att för en efterlevande utan barn och en familj med barn över tolv år men under 18 år att betalas ut under en betydligt längre tid än vad som följer av dagens regler. Även om denna förstärkning avser efterlevandepension till vuxna är det regeringens uppfattning att den även kommer barnen tillgodo, eftersom den ger den
efterlevande föräldern ekonomisk möjlighet till förkortad arbetstid och därigenom mer tid med barnen.
Reglerna om änkepensioneringen tillskapades för en helt annan samhällsstruktur än den nuvarande, där behovet av ekonomisk försörjning från ett allmänt system var stort för kvinnor som blivit änkor efter en tids äktenskap. I dag har emellertid kvinnor som uppbär änkepension i de flesta fall en egen förvärvsinkomst vid sidan av änkepensionen. Enligt regeringens uppfattning är reglerna om omställningspension betydligt bättre avpassade till dagens och framtida förvärvsförhållanden. Bakom beslutet om övergångsbestämmelser låg emellertid en bred politisk enighet. På grund härav anser regeringen att några mer ingripande förändringar av övergångsbestämmelserna för rätt till änkepension inte bör ske. Detta innebär att en änka som beviljats änkepension före ikraftträdandet av våra förslag kommer, oavsett ålder, att ha rätt till sådan änkepension även efter denna tidpunkt. Vidare kommer änkepension att beviljas enligt regler som överensstämmer med nu gällande övergångsregler även efter sagda tidpunkt. För kvinnor som är födda år 1945 eller senare, och som beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002, innebär våra förslag dock vissa förändringar i förhållande till dagens regler.
Det är enligt regeringens uppfattning naturligt att efterlevandepensionen skall ge ett ekonomiskt bistånd i situationer som för den efterlevande är förenade med såväl ekonomiska svårigheter som problem på det mer personliga planet. Vi har däremot ställt oss frågan om det är välmotiverat att ha bestämmelser inom efterlevandepensioneringen som syftar till att ge efterlevande med egna försörjningssvårigheter en pension i händelse av makens död. Särskild efterlevandepension är just en sådan förmån. Den betalas ut till efterlevande som har svårigheter att försörja sig genom eget arbete. Det mest adekvata är enligt regeringens mening att lösa dessa problem inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen eller på annat sätt genom arbetsmarknadsmässiga åtgärder. För det fall arbetsoförmågan i stället har sin grund i medicinska skäl torde frågan lämpligen behandlas inom ramen för sjukförsäkringen eller förtidspensioneringen. Regeringen föreslår därför att en sådan förmån som särskild efterlevandepension inte skall finnas kvar i en anpassad efterlevandepensionering.
Barnpension, omställningspension och änkepension
Regeringen föreslår att inkomstgrundad efterlevandepension – dvs. barnpension och omställningspension – samt inkomstrelaterad änkepension, liksom i dag, skall utgöra en ersättning för det inkomstbortfall som ett dödsfall kan innebära. (När det nedan talas om efterlevandepension avses all pension som kan betalas ut till efterlevande om annat inte anges.) Regeringen föreslår därför att tyngdpunkten inom efterlevandepensioneringen skall ligga på den del av pensionen som kan hänföras till den avlidnes inkomster. Eftersom det är regeringens uppfattning att det främsta syftet med efterlevandeförmånerna är att de skall utgöra ersättning för det inkomstbortfall som dödsfallet i många fall inneburit för familjeekono-
min, utgör den avlidnes pensionsrätt det lämpligaste måttet för detta inkomstbortfall.
Regeringen föreslår därför att den avlidnes pensionsunderlag i det reformerade ålderspensionssystemet skall ligga till grund för beräkning av de inkomstgrundade efterlevandepensionerna omställningspension och barnpension. Sådan pension efter en person född år 1937 eller tidigare föreslås dock beräknas på grundval av dennes tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension sedan tillägg gjorts med en poäng. Detta mot bakgrund av att personer födda år 1937 eller tidigare även i framtiden kommer att få sin inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension. Vidare anser regeringen att beräkningen av det underlag som skall ligga till grund för efterlevandepension bör, på samma sätt som gäller inom det nuvarande tilläggspensionssystemet såvitt gäller pension efter personer som avlider före det år de skulle ha fyllt 65 år, göras på grundval av vissa antaganden om den avlidnes framtida inkomst, dvs. med en s.k. antagandeinkomstberäkning. Någon koppling till förtidspension föreslås däremot inte, utan antagandeberäkningen skall ske på grundval av den avlidnes vid dödsfallet registrerade ålderspensionsrätt.
När det gäller att finna ett underlag för att beräkna olika former av efterlevandeförmåner har regeringen emellertid funnit anledning att dra en skiljelinje mellan de år 1990 reformerade efterlevandeförmånerna – barnpension och omställningspension – och änkepension som betalas ut enligt övergångsbestämmelser till det reformerade systemet. Reglerna om änkepension har till sin konstruktion en förankring i det nuvarande systemet med tilläggspension och folkpension som, med hänsyn till den politiska överenskommelse som legat bakom avskaffandet av de generella reglerna om änkepension, måste beaktas särskilt vid bedömningen av vilket underlag som skall ligga till grund för beräkningen av änkepension efter ikraftträdandet av reformerade ålderspensionsregler. Regeringens utgångspunkt har härvid varit att änkepension så långt som möjligt bör beräknas i enlighet med dagens bestämmelser. Regeringen föreslår därför att änkepension alltjämt skall beräknas utifrån ett underlag som baserar sig på den avlidnes intjänade eller antagna pensionspoäng för tilläggspension.
Enligt dagens bestämmelser tillgodoräknas emellertid inte pensionspoäng för tilläggspension för inkomster under ett prisbasbelopp. För inkomster därunder ges i dag kompensation genom den 30-delsberäknade folkpensionen. Eftersom vi föreslår att folkpensionen skall avskaffas, är det regeringens uppfattning att den efterlevande på annat sätt skall kompenseras för den förmånen. Regeringen föreslår därför att ett tillägg motsvarande 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet skall utges som en del av änkepensionen. Detta tillägg skall således delvis ersätta folkpensionen. För rätt till tillägget krävs dock, till skillnad från rätten till folkpension, att den efterlevande dessutom är berättigad till änkepension i form av tilläggspension enligt nuvarande bestämmelser, dvs. har varit gift med den avlidne under en viss angiven tid.
Grundskyddet
Enligt nuvarande regler utges efterlevandepension även i form av bosättningsbaserad folkpension. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer inte att innefatta folkpension. Grundskyddet kommer i stället att bestå av en garantipension, som avräknas mot den inkomstgrundade ålderspensionen.
För att efterlevande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsarbete inte skall ställas helt utan skydd efter ett dödsfall, anser regeringen att det även i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall finnas ett grundskydd. Detta grundskydd bör emellertid inte på samma sätt som dagens folkpension och pensionstillskott vara konstruerat så att det garanterar en grundläggande försörjning för den efterlevande. Det bör istället bestämmas med beaktande av att efterlevandepensionen har till syfte att utgöra en kompletterande inkomst för den efterlevande. På samma sätt som inom ålderspensioneringen bör grundskyddet inte heller utgöra en förmån som betalas ut till samtliga pensionsberättigade. Det bör istället utgöra en utfyllnadspension som betalas ut till dem som har en låg eller ingen inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension. Regeringen föreslår därför att det till vuxna efterlevande skall betalas ut en garantipension till omställningspension och änkepension. Denna garantipension skall ersätta dagens grundskydd i form av bosättningsbaserad folkpension, pensionstillskott och det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA). Regeringen har vid konstruktionen av garantipensionen haft som utgångspunkt att basnivån på nämnda pension skall motsvara nettoeffekten av dagens grundskydd. Vi har dock valt en annan avtrappningstakt än vad som följer av dagens särskilda skatteregler för pensionärer.
Garantipensionen skall liksom dagens grundskydd i form av folkpension och pensionstillskott vara beroende av den avlidnes faktiska och på visst sätt beräknad framtida försäkringstid. Försäkringstiden skall i princip tillgodoräknas enligt samma regler som gäller för garantipension till ålderspension, dvs. garantipensionen skall vara bosättningsbaserad.
Garantipensionen är således densamma, oavsett vilken förmån den vuxna efterlevande har rätt till. Att vi inte gör någon skillnad i sättet att beräkna garantipensionen vare sig den efterlevande uppbär omställningspension eller änkepension har främst sin orsak i att i dagens samhälle har de flesta kvinnor och män samma möjlighet att genom eget förvärvsarbete försörja sig själva. Till skillnad från när reglerna om änkepension skapades har därför män och kvinnor oavsett ålder i princip samma behov av efterlevandepension vid makens död. I många fall har även de kvinnor som uppbär folk- och tilläggspension i form av änkepension, liksom de som uppbär omställningspension, även en förvärvsinkomst vid sidan om. Vi föreslår emellertid inga förändringar i tiden för utbetalning av änkepension, vilket får till följd att garantipensionen liksom dagens folkpension kommer att betalas ut till dess att änkan fyller 65 år.
1990 års ställningstagande innebar att änkor födda år 1945 eller senare ansågs tillhöra en generation kvinnor som på grund av sitt förvärvsmönster inte behövde det skydd som änkepensionen enligt äldre regler innebär. Emellertid ansåg man att de skulle få rätt att behålla en del av
mannens vid tidpunkten för reformen intjänade tilläggspension. På grund härav är dessa änkor i dag berättigade till tilläggspension och folkpension beräknad på grundval av mannens fram t.o.m. år 1989 intjänade pensionspoäng. Dessa änkor är emellertid inte berättigade till dagens grundskydd i form av bosättningsbaserad folkpension. Eftersom vårt förslag till garantipension innebär att denna pension endast skall baseras på den avlidnes försäkringstid för garantipension (bosättningstid), är det regeringens uppfattning att denna grupp kvinnor inte skall vara berättigade till garantipension till änkepension.
Dessa kvinnor kommer däremot, i likhet med i dag, att få omställningspension inklusive garantipension. Hur länge sådan pension betalas ut beror på om den efterlevde har hemmavarande barn och hur gamla dessa är. Eftersom omställningspensionen, till skillnad från änkepension, inte är begränsad till den avlidnes före visst år fastställda pensionsrätt kommer denna pension i de flesta fall att vara högre än änkepensionen. När rätten till omställningspension upphör kommer änkan alltjämt att vara berättigad till änkepension.
Genom regeringens förslag kommer en änka som är född år 1945 eller senare alltjämt vara berättigad till änkepension på grundval av den avlidne mannens intjänade pensionspoäng t.o.m. år 1989. För den arbetsbaserade folkpensionen kommer änkan att erhålla kompensation i form av det ovan nämnda 90-procentstillägget. Emellertid kommer hon inte att erhålla någon kompensation för det 30-dels beräknade pensionstillskottet som hon enligt dagens regler kunnat vara berättigad till och inte heller få någon kompensation för att möjligheterna till särskilt grundavdrag vid beskattningen försvinner. Detta följer av att dessa förmåner ersätts av garantipension till änkepension. På grund av garantipensionens konstruktion går det inte att urskilja vad av denna förmån som utgör ersättning för grundavdraget respektive pensionstillskottet.
Vad gäller grundskyddet till barn föreslår regeringen en annan konstruktion än den som valts för vuxna efterlevande. Vår utgångspunkt har härvid varit att alla barn som är bosatta i Sverige skall ges ett fullgott grundskydd vid en förälders eller båda föräldrarnas död. Regeringen anser att ett barns behov av grundskydd är detsamma oavsett den avlidne förälderns anknytning till Sverige. Vi föreslår därför att grundskyddet till efterlevande barn skall utgöras av efterlevandestöd till barn som skall utges oberoende av den avlidnes försäkringstid i Sverige. Emellertid skall efterlevandestöd till barn endast utges så länge barnet är bosatt i Sverige. Denna förmån bör således inte heller betalas ut inom EU/EES-området. Efterlevandestödet till barn bör utgöra en garanterad lägsta nivå, som barnet skall vara berättigad till. Efterlevandestöd till barn skall därför endast utges som en utfyllnadsförmån till barnpensionen.
6.3. Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag innebär att det nuvarande efterlevandepensionssystemet skall anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet. De personer som vid ikraftträdandet redan uppbär efterlevandepension bör i
så liten omfattning som möjligt påverkas av nämnda anpassning. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att sådan pension – till den del den är baserad på den avlidnes förvärvsarbete – skall utges enligt regler som motsvarar dagens regler. Detta innebär att omställningspension, barnpension och änkepension som beviljas på grund av dödsfall före ikraftträdandet skall betalas ut enligt regler som motsvarar nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av omställningspension, barnpension och änkepension.
När det gäller särskild efterlevandepension är förhållandena emellertid något annorlunda. Som tidigare redovisats i avsnitt 4.2 inträder rätten till särskild efterlevandepension först när rätten till omställningspension upphört. Enligt regeringens uppfattning är det inte rimligt att det efter det att rätten till omställningspension upphört, och under lång tid efter ikraftträdandet av det anpassade regelverket, skall kunna vara möjligt att bevilja särskild efterlevandepension enligt nuvarande regler, vilka syftar till att ge efterlevande med egna försörjningssvårigheter en pension i händelse av makens dödsfall, med hänvisning till att maken avlidit före ikraftträdandet. Regeringen föreslår därför att även om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet men särskild efterlevandepension inte har beviljats på grund av att omställningspension alltjämt utges, skall särskild efterlevandepension inte kunna beviljas efter ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsreglerna. Däremot föreslår regeringen att särskild efterlevandepension som beviljats före ikraftträdandet eller om rätten till förmånen uppkommit före denna tidpunkt, liksom övrig efterlevandepension, efter ikraftträdandet skall betalas ut enligt regler som motsvarar nuvarande bestämmelser om tilläggspension. En förutsättning för att särskild efterlevandepension skall kunna utges efter ikraftträdandet skall således vara att förmånen beviljats eller att rätten till förmånen åtminstone uppkommit före denna tidpunkt.
Regeringens förslag innebär att folkpensionen skall avskaffas i samband med ikraftträdandet av det anpassade regelverket. Med hänsyn härtill föreslår vi att det, på samma sätt som vi föreslår för beviljande av änkepension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet, utbetalas ett tillägg till barnpension, omställningspension och änkepension som beviljas på grund av dödsfall före ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsbestämmelserna eller särskild efterlevandepension som beviljats före denna tidpunkt.
Den del av folkpensionen som utgör dagens grundskydd, dvs. den bosättningsbaserade folkpensionen, SGA samt pensionstillskottet skall dock ersättas av en beskattningsbar garantipension till vuxna. Vid konstruktionen av nämnda garantipension är det regeringens uppfattning att i huvudsak ingen pensionsberättigad skall få sin nettopension sänkt, oavsett i vilken kommun de är bosatta. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att basnivån på den garantipension som skall betalas ut till dem som beviljas omställningspension och änkepension enligt övergångsbestämmelser på grund av dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet och dem som beviljats särskild efterlevandepension före ikraftträdandet skall var högre än den som gäller för beviljande av efterlevandepension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet. Vidare har vi ansett att en annan
avtrappning av garantipensionen skall gälla än vad som föreslås beträffande garantipension som beviljas på grund av dödsfall efter ikraftträdandet av våra förslag. Inte heller i detta avseende har vi funnit skäl att göra någon skillnad om den efterlevande uppbär omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension. Basnivån och avtrappningstakten bör därför vara enhetlig för alla efterlevandefömåner till vuxna.
Även folkpension i form av barnpension ska enligt vårt förslag avskaffas i samband med ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Regeringen lämnar därför förslag till ett nytt grundskydd till efterlevande barn, benämnt efterlevandestöd till barn. Eftersom barnpension varken berättigar till pensionstillskott eller till det särskilda grundavdraget, har regeringen övervägt att låta de barn som beviljas barnpension på grund av dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet av det anpassade regelverket alltjämt få sitt grundskydd i form av folkpension. Vi har emellertid ansett att det inte är lämpligt att behålla folkpensionsförmånen endast inom barnpensioneringen, när vi i övrigt avskaffar den inom efterlevandepensioneringen. I stället föreslår vi att även de barn som vid ikraftträdandet uppbär barnpension skall få sitt grundskydd i form av efterlevandestöd till barn. Eftersom storleken på denna förmån stämmer överens med det garanterade belopp som ett barn enligt dagens regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är berättigat till, kommer detta att innebära att storleken av grundskyddet blir detsamma, och i vissa fall högre, även efter ikraftträdandet av det anpassade regelverket. Eftersom efterlevandestöd till barn är oavhängigt av den avlidnes bosättningstid eller annan anknytning till Sverige, skulle en fortsatt tillämpning av folkpensionsreglerna dessutom innebära, att de som redan uppbär barnpension vid ikraftträdandet skulle kunna komma att få ett grundskydd som till sin storlek är lägre än vad ett efter ikraftträdandet beviljat grundskydd skulle vara.
En konsekvens av vårt förslag är emellertid att efterlevandestöd till barn inte annat än i undantagsfall kommer att betalas ut utanför Sverige vare sig den förmånsberättigade är bosatt inom eller utom EU/EES-området. Regeringen har inte ansett det rimligt att skapa övergångsregler som endast gäller i de situationer när barnet bor utomlands. Det skall också noteras att regeringens förslag till grundskydd till efterlevande barn innebär en helt ny förmån, som inte har någon direkt motsvarighet inom dagens efterlevandepensionering.
Hänvisningar till S6-3
6.4. Lagreglering och ikraftträdande
Regeringens förslag: Bestämmelserna om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn samlas i en särskild lag om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn som skall träda i kraft den 1 januari 2003. Vid samma tidpunkt skall bestämmelserna i 8 och 14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) upphävas. Bestämmelser om ikraftträdande och övergångsbestämmelser m.m., skall tas in i en särskild lag om införande av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag med undantag av att utredningen föreslog att grundskyddet inom barnpensioneringen skulle finnas i en lag om underhållsstöd och att samtlig lagstiftning skulle träda i kraft år 2001. Vidare föreslog utredningen inte att övergångsbestämmelserna m.m., skulle tas in i en särskild lag om införande av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del
tillstyrker utredningens förslag men förordar att även grundskyddet inom barnpensioneringen skall regleras i lagen om efterlevandepension. Skåne
läns allmänna försäkringskassa efterlyser en samlad genomförandestra-
tegi för samtliga de reformer som är avsedda att träda i kraft år 2001.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att be-
räkningen av efterlevandepension anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet såväl när det gäller inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension som vad avser regler om garantipension och efterlevandestöd till barn. Rätten till efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension regleras i dag i 8 och 14 kap. AFL. Härutöver har även allmänna regler om folkpension i bl.a. 5 kap. AFL betydelse för beräkningen av efterlevandepension. Rätt till änkepension regleras genom övergångsbestämmelser till de nuvarande reglerna i 8 och 14 kap. samma lag. Med hänsyn till utformningen av dessa regler finns det i dag dels kvinnor som har beviljats änkepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av reformerade regler den 1 januari 1990, dels kvinnor som blivit änkor efter utgången av år 1989 men som på grund av sin ålder, till följd av övergångsreglerna, har beviljats änkepension helt enligt äldre regler. Därutöver finns kvinnor som har blivit änkor efter den 31 december 1989 men som beviljats änkepension enligt något mindre förmånliga övergångsregler.
Reglerna om rätt till och beräkning av efterlevandepension i AFL är således redan i dag mycket komplicerade. Om regeringens förslag till anpassade regler för efterlevandepension skulle inarbetas i den nuvarande lagen, skulle detta ytterligare komplicera systemet. Med hänsyn till att folkpensionsreglerna med därtill hörande regler om pensionstillskott och SGA enligt våra förslag inte skall tillämpas inom någon del av efterlevandepensioneringen, skulle en inarbetning av de anpassade reglerna i nuvarande lag kräva omfattande förändringar. För änkepensionens del
skulle detta innebära förslag om övergångsregler till de nuvarande övergångsreglerna. Regeringen har mot denna bakgrund funnit det angeläget att försöka samla alla bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i en särskild lag. Syftet med en sådan konstruktion är att underlätta tillgängligheten och göra regelkomplexet mer överskådligt än i dag. Regeringen föreslår därför att reglerna om efterlevandepension, garantipension till sådan pension och efterlevandestöd till barn upptas i en särskild lag: lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Vi har inte funnit skäl att såsom inom ålderspensionssystemet skapa skilda lagar för å ena sidan den efterlevandepension som grundar sig på den avlidnes inkomst och å andra sidan grundskyddet. Utgångspunkten har istället varit att skapa ett från andra pensionsförmåner fristående regelsystem.
Regeringens förslag har till sitt huvudsakliga syfte att anpassa de nuvarande reglerna om efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet. Mot denna bakgrund skulle det förefalla vara mest naturligt att även lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn träder i kraft vid samma tidpunkt som bestämmelserna i det reformerade ålderspensionssystemet.
De personer som beviljas efterlevandepension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 kommer delvis att få sin pension beräknad enligt dagens bestämmelser. Eftersom dessa bestämmelser kommer att vara tillämpliga under en längre övergångsperiod har regeringen funnit det lämpligt att föreslå att övergångsbestämmelserna i anledning av ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn förs in i en särskild införandelag: lagen om införande av lagen om efter-
levandepension och efterlevandestöd till barn.
Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension trädde i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i den lagen innebär att vissa delar av LIP trädde i kraft vid samma tidpunkt. Detta gäller bl.a. regler om intjänande av inkomstgrundad ålderspension. Andra bestämmelser, bl.a. regler om utbetalning av ålderspension enligt reformerade regler, träder i kraft först den 1 januari 2001. Vid denna tidpunkt träder också lagen om garantipension i kraft. Denna lag gäller i sin nuvarande lydelse endast för personer födda år 1938 eller senare. Garantipension kommer emellertid att betalas ut först under år 2003 då personer födda år 1938 fyller 65 år.
Under regeringens arbete med det reformerade ålderspensionssystemet har avsikten varit att i samband med att detta system träder i kraft fullt ut, dvs. den 1 januari 2001, skulle även andra till ålderspensionssystemet anpassade pensionsförmåner träda i kraft. Avsikten är att lagen om garantipension även skall omfatta personer födda år 1937 eller tidigare. Förslag till en sådan garantipension har lämnats i betänkandet Garantipension och Bosättningstillägg till personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17). Förslaget har remissbehandlats och regeringen avser att till riksdagen överlämna förslag i denna del under år 2000.
Som tidigare nämnts finns också inom Socialdepartementet en arbetsgrupp som bereder frågan om en framtida förtidspension. Förslag i denna del kommer emellertid inte att kunna lämnas förrän tidigast år 2001. Med
hänsyn till den tid för omställning av datasystem m.m. som är nödvändig innebär detta att det inte heller finns någon möjlighet att nya bestämmelser om förtidspension kommer att kunna träda i kraft förrän tidigast år 2003. Detta får till följd att även om LIP redan år 2001 fullt ut trätt i kraft, och att därmed reformerad inkomstgrundad ålderspension vid samma tidpunkt kommer att betalas ut, kommer det efter nämnda tidpunkt alltjämt att vara erforderligt att registrera pensionspoäng för tilläggspension. Detta mot bakgrund av att även förtidspension utges på grundval av den försäkrades intjänande och antagna pensionspoäng för tilläggspension. På samma sätt kommer folkpension i form av förtidspension samt i förekommande fall pensionstillskott därtill att utges även efter utgången av år 2000. Vidare kommer bestämmelserna om de särskilda skattereglerna för förtidspensionärer alltjämt att tillämpas.
Även om varken bestämmelserna om ett nytt förtidspensionssystem eller om garantipension till personer födda år 1937 eller tidigare kan träda i kraft den 1 januari 2001 är det i och för sig möjligt att låta ett anpassat efterlevandepensionssystem träda i kraft vid nämnda tidpunkt. Vissa problem skulle dock uppstå vad gäller samordningen mellan nämnda förmåner och efterlevandepensionsförmånerna och utbetalning av dessa. Dessa samordningsproblem skulle kunna lösas genom en viss särreglering.
Regeringen lämnar emellertid nu inte förslag om inkomstprövning av änkepension skall ske även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Inte heller lämnas förslag om efterlevandes rätt till bostadstillägg. Orsaken härtill är att denna fråga måste lösas i den fortsatta beredningen om inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Förslag härom har lämnats i betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52). Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i Socialdepartementet. I det fortsatta arbetet skall även bedömas om inkomstprövningen av änkepensionen skall ske även i ett anpassat efterlevandepensionssystem och i så fall på vilket sätt. Mot denna bakgrund kan bestämmelserna om ett anpassat änkepensionssystem inte träda i kraft förrän den ovan nämnda beredningen slutförts. Även om det vore möjligt, finner regeringen det inte lämpligt att låta endast delar av den föreslagna lagen träda i kraft vid en tidigare tidpunkt. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall träda i kraft den 1 januari 2003.
Eftersom det som ovan nämnts även efter utgången av år 2000 kommer att utges förtidspension från såväl folkpensioneringen som från tilläggspensioneringen, måste pensionspoäng beräknas och registeras även efter nämnda tidpunkt. Mot denna bakgrund uppstår heller inga problem att även efter nämnda tidpunkt beräkna efterlevandepension på den avlidnes intjänade och i förekommande fall antagna pensionspoäng för tilläggspension, trots att den avlidne vid dödsfallet kan komma att uppbära hela eller en del av sin ålderspension i form av reformerad pension. Inte heller möter det något hinder att under två års tid betala ut folkpension i form av efterlevandepension och pensionstillskott därtill.
Våra förslag innebär vidare att reglerna om folkpension i form av efterlevandepension inte till någon del skall tillämpas efter ett ikraftträdande av de av oss föreslagna anpassade reglerna. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om efterlevandepension i 8 och 14 kap. AFL skall upphävas vid samma tidpunkt som lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn träder i kraft. Vi föreslår vidare att i princip samtliga de nuvarande övergångsbestämmelserna enligt vilka änkepension beviljas och utges förs över till ett eget kapitel i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och att de nuvarande övergångsbestämmelserna till följd härav upphävs när lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn träder i kraft. Därutöver lämnar regeringen förslag till följdändringar i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, som även de föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.
De förslag som regeringen nu lägger fram kräver, förutom ändringar i den nyss nämnda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, följdändringar även i andra för efterlevandepensioneringen centrala författningar. Sålunda krävs ändringar i lagen (1969:205) om pensionstillskott, lagen (1996:1030) om underhållsstöd, socialförsäkringslagen (1999:799) och inkomstskattelagen (1999:1229). Dessutom krävs vissa följdändringar i AFL, utöver förslaget om upphävande av 8 kap. och 14 kap. Regeringen har för avsikt att senare återkomma med förslag till ändringar i de nyss nämnda författningarna.
7. Underlag för beräkning av inkomstgrundande efterlevandeförmåner
7.1. Utgångspunkter för val av efterlevandepensionsunderlag
Efterlevandeförmånerna i den allmänna pensioneringen har alltsedan sådana förmåner tillkom varit en del av folkpensioneringen och så småningom även av tilläggspensioneringen. Sedan tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen och införandet av lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har förmånerna beräknats som pensionsförmåner på samma underlag som ålderspension och förtidspension. Genom övergången till det reformerade ålderspensionssystemet kommer denna konstruktion att försvinna. Den reformerade ålderspensioneringen är ett självständigt system, som består av en inkomstgrundad ålderspension byggd på en livsinkomstprincip och ett från detta fristående garantipensionssystem, som ger ett grundskydd för personer som inte har tjänat in någon inkomstgrundad pension eller som tjänat in endast en låg sådan pension. Det förhållandet att ålderspensioneringen är ett självständigt system innebär också att de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 har ersatt folk- och tilläggspensionsavgifterna enbart finansierar inkomstgrundade ålderspensioner.
Förtidspension skall enligt de av riksdagen den 15 maj 1998 antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspension beräknas enligt andra prin-
ciper än vad som gäller enligt de nuvarande reglerna. Avgörande för beräkningen av förtidspension kommer inte längre att vara ett pensionsunderlag utan i stället den försäkrades genomsnittliga inkomster under en viss tid före dödsfallet. Till grund för de antagna riktlinjerna ligger utredningsbetänkandena Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) samt Ohälsoförsäkringen – Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). I betänkandena lämnas förslag till bestämmelser om hur ett reformerat förtidspensionssystem skall utformas. Riksdagen har emellertid, som antytts ovan, enbart antagit vissa riktlinjer för en framtida förtidspension. Frågan om den närmare utformningen av reglerna bereds för närvarande i en arbetsgrupp inom Socialdepartementet. Även om den närmare utformningen av förtidspensionssystemet sålunda alltjämt är föremål för beredning, finner regeringen anledning att i vissa delar, utöver de antagna riktlinjerna, beakta de förslag som lämnats i de ovan nämnda betänkandena, när vi i det följande lämnar förslag till vilka principer som bör ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundade efterlevandeförmåner.
Det är mot bakgrund av nu redovisade förändringar inom ålders- och förtidspensioneringen som vi lämnar förslag till hur inkomstrelaterade efterlevandeförmåner skall beräknas, sedan de reformerade ålderspensionsreglerna har trätt i kraft. Med inkomstrelaterade efterlevandeförmåner avses i framtiden, som tidigare framgått i avsnitt 6, inkomstgrundad efterlevandepension, dvs. omställningspension och barnpension samt inkomstrelaterad änkepension, dvs. änkepension.
Enligt nuvarande regler beräknas samtliga former av inkomstrelaterad efterlevandepension på grundval av samma underlag. Omställningspension och barnpension bör, enligt regeringens uppfattning, även i framtiden beräknas på samma underlag. Detta gäller dock inte för efterlevandepension (änkepension) som utges övergångsvis enligt äldre regler, dvs. tilläggspension i form av änkepension. Hur den inkomstrelaterade änkepensionen, dvs. änkepensionen, i framtiden skall beräknas återkommer vi till i avsnitt 11.
Enligt nuvarande regler grundar sig beräkningen av efterlevandepension vid dödsfall under förvärvsaktiv tid på en tänkt förtidspension och i annat fall på den avlidnes ålderspension. Båda dessa pensionsförmåner beräknas i dag på den avlidnes tillgodoräknande pensionspoäng för tilläggspension. Eftersom den reformerade ålderspensionen inte baseras på hur många år den försäkrade har arbetat, utan grundar sig på dennes livsinkomst från första intjänade kronan samt att inte heller förtidspensionen i framtiden kommer att beräknas såsom en tilläggspension, måste även bestämmelserna om vilket underlag efterlevandepension skall beräknas på ändras.
Hänvisningar till S7-1
7.2. Val av efterlevandepensionsunderlag
Regeringens förslag: Inkomstgrundad efterlevandepension till såväl
barn som vuxna skall beräknas på samma inkomstunderlag. Beräkningen skall i princip ske på grundval av den ålderspensionsrätt som registrerats för den avlidne fram till dödsfallet samt, under vissa förutsättningar, på grundval av en tänkt framtida pensionsrätt.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. Skåne läns allmänna försäkringskassa anser att frågan om efterlevandeförmåner och förtidspension skall beräknas på samma underlag bör utredas ytterligare.
Skälen för regeringens förslag: Det främsta syftet med efterlevande-
pension är att denna skall utgöra ersättning för ett inkomstbortfall som kan uppstå då en make eller en förälder dör. Det är alltså frågan om att finna ett lämpligt mått för att beräkna den inkomst som den avlidne skulle ha haft, om dödsfallet inte hade inträffat och därmed den standard som familjen i sådant fall skulle ha levt på. Enligt nuvarande regler grundar sig beräkningen av efterlevandepension på en tänkt förtidspension, vilken har ansetts spegla den inkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat.
För att beräkna efterlevandeförmånen kan som utgångspunkt användas den inkomst som den avlidne haft närmast före dödsfallet eller den avlidnes inkomster under hela livet, dvs. ett livsinkomstunderlag.
Att beräkna de inkomstgrundade efterlevandeförmånerna på samma underlag som förtidspension beräknas på skulle, såsom Skåne läns allmänna försäkringskassa påtalat, kunna leda till en förenkling av beräkningarna av olika pensionsförmåner. Förtidspension skall, enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspension, beräknas på en närmast före pensionsfallet historisk inkomst, dvs. enligt andra principer än vad som gäller enligt de nuvarande reglerna. I stället kommer den försäkrades genomsnittliga inkomst under en viss kortare tid före dödsfallet att vara avgörande för beräkning av förtidspension. Den närmare utformningen av förtidspensionssystemet är alltjämt föremål för beredning och vad den slutliga lösningen för beräkning av förtidspension kommer att bli är för närvarande ovisst.
Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid principiella skillnader mellan förmånerna inom förtidspensioneringen och inom efterlevandepensioneringen, som måste beaktas vid bedömningen av vilket underlag som skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension. En viktig principiell skillnad mellan efterlevandepension och förtidspension är att den senare förmånen har till syfte att utgöra en fullständig försörjning för den försäkrade, medan efterlevandepensionen enligt regeringens synsätt (i vart fall när det gäller förmånen till vuxna) enbart är att anse som en kompletterande inkomst till den efterlevandes egna förvärvseller pensionsinkomster under en viss tid efter ett dödsfall. Efterlevandepensionen har alltså enligt vår uppfattning inte samma karaktär av full-
ständigt inkomstbortfallsskydd som förtidspensionen. Det framstår därmed som långt ifrån självklart att efterlevandepensionen skall vara beroende enbart av den avlidnes inkomster i viss anslutning till dödsfallet. Att endast låta inkomsterna i anslutning till dödsfallet vara avgörande innebär en risk för att tillfälliga inkomstminskningar eller inkomstökningar, som kan ha förekommit under något eller några få år före dödsfallet, får stort genomslag. Härtill kommer att efterlevandepensioner, enligt nuvarande regler, är beroende av den avlidnes inkomster under större delen av den förvärvsaktiva perioden av livet. Detta gäller såväl när dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder som när det sker sedan ålderspension börjat uppbäras. Efterlevandepension betraktas alltså i en viss bemärkelse som en del av den avlidnes ålderspension eller en tänkt sådan pension.
Vid valet av beräkningsmetod har regeringen även beaktat internationella bestämmelser. Mot bakgrund av den alltmer ökande rörligheten på arbetsmarknaden, och med hänsyn till de EG-rättsliga regler som därigenom kan bli tillämpliga bl.a. vad avser den sociala tryggheten, bör särskild hänsyn tas till att det nya systemet för efterlevandepension skall kunna fungera även i situationer där den avlidne har varit försäkrad i flera olika länder. Om efterlevandepension skulle baseras på inkomsterna under viss tid före dödsfallet, skulle en efterlevande till en person som kort tid före dödsfallet kommit till Sverige från ett annat land kunna bli berättigad till lika stora efterlevandeförmåner som om den avlidne hade varit försäkrad och arbetat i Sverige under en betydligt längre tid. Detta innebär inte bara att en hög förmån i den situationen kan betalas ut till en efterlevande som är bosatt i Sverige, utan att Sverige dessutom kommer att, med hänsyn till reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, vara skyldigt att exportera en sådan efterlevandeförmån inom EU/EES-området. Enligt nuvarande regler exporteras visserligen efterlevandepension från tilläggspensioneringen utan begränsningar, men en sådan förmån kommer, i de fall den avlidne arbetat i Sverige under endast ett fåtal år, att vara lägre än om den avlidne arbetat under en betydligt längre tid (med motsvarande årliga inkomster). Vidare bör i denna situation även beaktas att den efterlevande även får kompensation från ett annat land eller andra länder där den avlidne arbetat.
Ytterligare en situation som har uppmärksammats är den då en person avlider efter att en kortare tid dessförinnan ha flyttat från Sverige. Oavsett om personen vid dödsfallet varit försäkrad i det andra landet eller inte, kan det ifrågasättas om det inte bör utgå någon ersättning från Sverige till den efterlevande på grundval av den inkomst som den avlidne haft under sina år i det svenska förvärvslivet.
Enligt regeringens uppfattning är de konsekvenser som en tillämpning av ett förtidspensionsunderlag kan få i ett internationellt perspektiv mindre lämpliga. Regeringen anser därför att ett pensionsunderlag där förmånernas storlek görs beroende av anknytningen till det svenska förvärvslivet bättre ligger i linje med de grundläggande principer inom EG-
rätten som blir tillämpliga, när efterlevandepension skall betalas ut efter en person som har tjänat in rätt till förmåner från flera olika länder.
Sammanfattningsvis anser regeringen att inkomstgrundade pensionsförmåner även i fortsättningen bör grundas på den avlidnes inkomster under en längre tid före dödsfallet. Regeringen föreslår därför att inkomstgrundade efterlevandeförmåner, dvs. omställningspension och barnpension, skall baseras på ett livsinkomstunderlag. Detta skall ske genom att beräkningen grundas på den avlidnes intjänade ålderspensionsrätt under hela livet.
Genom att beräkna de inkomstgrundade efterlevandeförmånerna på den för den avlidne fastställda ålderspensionsrätten finns också förutsättningar för att utforma den inkomstgrundade efterlevandepensioneringen så att den harmonierar med den reformerade ålderspensioneringen. Med ett ålderspensionsunderlag som beräkningsunderlag, oavsett när dödsfallet inträffar, kommer beräkningen att kunna ske på grundval av samma underlag, oavsett om den avlidne uppburit ålderspension eller inte vid dödsfallet.
Uppgifter om den avlidnes inkomster fram till dödsfallet finns tillgängliga genom pensionsbehållningen i det reformerade ålderspensionssystemet. I de fall dödsfallet inträffar sedan den avlidne börjat uppbära ålderspension, kan pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten lätt räknas fram och ger då uppgift om den avlidnes livsinkomst. Underlaget blir i princip detsamma som det på vilket den utgående ålderspensionen är baserad. Undantag gäller dock vid tidigt eller sent uttag av ålderspensionen, se avsnitt 7.6.3. Om dödsfallet i stället inträffar i förvärvsaktiv tid ger pensionsbehållningen emellertid endast uppgift om inkomsterna fram till denna tidpunkt. För att även i denna situation kunna lägga den avlidnes livsinkomst till grund för beräkningen måste den faktiska pensionsbehållningen kompletteras med pensionsrätt på en antagandeinkomst för tiden från dödsfallet till tidpunkten för ålderspensionering. Se avsnitt 7.3 och 7.4.
En konsekvens av att olika underlag tillämpas vid beräkning av inkomstrelaterad förtidspension respektive inkomstgrundad efterlevandepension kan bli att en person som inte är berättigad till förtidspension på grund av bristande anknytning till förvärvslivet i samband med ett förtidspensionsfall senare kommer att kunna efterlämna efterlevandepension, beräknad på grundval av sin tidigare förvärvsverksamhet i Sverige. Detta är visserligen en icke åsyftad följd av att olika underlag tillämpas vid beräkningen, men får enligt regeringens uppfattning, accepteras med hänsyn till fördelarna med att beräkna efterlevandepension på grundval av ett livsinkomstunderlag.
Hänvisningar till S7-2
7.3. Förutsättningar för att antagandeinkomst skall beräknas
Regeringens förslag: Under förutsättning att det för den avlidne har
registrerats pensionsrätt under minst tre av de fem åren närmast före dödsfallsåret, skall vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget tillgodoräknas pensionsrätt för tid fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år, utöver intjänad pensionsrätt fram t.o.m. året före dödsfallet.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, som har yttrat sig i
denna del, tillstyrker utredningens förslag. Tjänstemännens centralorga-
nisation (TCO) menar att en preliminär pensionsrätt bör fastställas och
grunda rätt till efterlevandepension när det är uppenbart att pensionsrätt kommer att fastställas vid en senare tillfälle. Privattjänstemannakartellen
(PTK) tillstyrker att någon form av kvalifikationsvillkor skall ställas upp
för att antagandeinkomst skall beräknas men menar att det föreslagna kravet är för högt och förordar att kvalifikationsvillkoret skall vara uppfyllt om det finns pensionsrätt under minst två av fyra år före dödsfallet.
Skälen för regeringens förslag: Om ett dödsfall inträffar under för-
värvsaktiv tid, beräknas i dag efterlevandepension från tilläggspensioneringen som en viss andel av den förtidspension som den avlidne skulle ha beviljats, om förutsättningar härför hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet. Även i en till ålderspensionssystemet anpassad efterlevandepensionering måste det finnas möjlighet till beräkning av en antagandeinkomst, om dödsfallet inträffar under förvärvsaktiv tid. För att antagandeinkomst skall beräknas, bör den grundläggande principen vara att sådan beräkning skall ske endast om det med hänsyn till den avlidnes förvärvsmönster finns skäl att anta att han eller hon skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige, om dödsfallet inte hade inträffat. Ett sådant antagande bör grunda sig på den avlidnes förvärvsmönster en viss tid före dödsfallet. Därför måste någon form av kvalifikationsvillkor uppställas, för att antagandeinkomst skall tillgodoräknas vid beräkning av underlaget för efterlevandepension.
Enligt nuvarande regler skall antagandepoängberäkning göras, om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret. Som alternativregel gäller att sådan poängberäkning även skall ske, om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst som uppgick till minst ett prisbasbelopp.
Kvalifikationsvillkoret bör om möjligt konstrueras så att efterlevandeskyddet inte blir sämre än i dag, samtidigt som det inte skall vara möjligt att, med hänsyn till hur pensionsrätt tjänas in i det reformerade pensionssystemet, alltför snabbt uppfylla villkoret. Pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet fastställs från den första intjänande kronan under förutsättning att den försäkrade under året haft pensionsgrundande inkomster om minst 24 % av prisbasbeloppet, vilket motsvarar 8 784 kr år
2000. Att, såsom PTK gjort gällande, behålla det nuvarande kvalifikationsvillkoret skulle innebära att efter en person som börjat förvärvsarbeta i slutet av ett år, och därefter arbetat under kort tid påföljande år, skulle kvalifikationsvillkoret vara uppfyllt om inkomsterna under vart och ett av åren uppgått till minst 24 % av prisbasbeloppet. Antagandeinkomst skulle således komma att beräknas efter den avlidne, även om denne inte fortsatte att arbeta i Sverige efter dessa två år. Även om detta skulle vara till gagn för efterlevande till yngre avlidna, är en så lös och kortvarig anknytning till förvärvslivet enligt regeringens uppfattning inte tillräcklig för att man härav skall kunna dra några slutsatser om personens fortsatta förvärvsaktivitet. Detta arbete skulle kunna bestå endast av feriearbete och utan att den avlidne haft för avsikt att stadigvarande arbeta i Sverige. Regeringen anser därför att ett kvalifikationsvillkor innebärande att den avlidne har tjänat in pensionsrätt under minst två år av fyra före dödsfallet är en för kort tid för att kunna göra ett antagande om att den avlidne skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta här om dödsfallet inte hade inträffat. För att antagandeinkomst skall beräknas, bör därför enligt regeringens uppfattning, ställas krav på att den avlidne har förvärvsarbetat fler år före dödsfallet. Samtidigt måste reglerna utformas så att dessa inte missgynnar efterlevande till yngre personer. Att bestämma antalet år i enlighet med det förslag som lämnats om beräkning av förtidspension, dvs. att den försäkrade arbetat minst fyra av de sex åren närmast före dödsfallet, anser regeringen vara att ställa ett för högt krav. Mot denna bakgrund anser regeringen att utredningens förslag om ett krav på pensionsrätt under minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade är väl avvägt. Regeringen föreslår därför att antagandeinkomst skall beräknas om pensionsrätt har tillgodoräknats den avlidne under minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade. Den avlidne kan då anses ha haft stadigvarande anknytning till förvärvslivet. Samtidigt är inte kravet satt så högt att det saknas utrymme för visst efterskydd, om den avlidne före dödsfallet hade slutat förvärvsarbeta, t.ex. för att studera. Kvalifikationskravet kan också uppfyllas av yngre personer, som inte har hunnit förvärvsarbeta någon längre tid före dödsfallet. Vid bedömning av om kvalifikationskravet är uppfyllt skall hänsyn tas endast till år med fastställd pensionsrätt. Pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet skall fastställas senast i mars månad året efter taxeringsåret, dvs. det andra året efter intjänandeåret. Detta kan innebära att pensionsrätten för det sista året före dödsfallet alltjämt är okänt. Hänsyn skall då inte tas till detta ännu icke fastställda år. Om det därvid skulle visa sig att det för den avlidne har fastställts pensionsrätt för endast två av dessa fem år, får efterlevandepensionen beräknas som om kvalifikationsvillkoret inte är uppfyllt. Om det vid senare tidpunkt, med hänsyn till det sista årets inkomster, skulle visa sig att kvalifikationsvillkoret blivit uppfyllt, får efterlevandepensionen räknas om och retroaktiva utbetalningar göras. Vad som nu beskrivits kan, såsom TCO påpekat, synas komplicerat och opraktiskt och dessutom ologiskt med hänsyn till efterlevandeförmånernas syfte. Eftersläpningen i sig är emellertid en direkt följd av ålderspensionssystemets konstruktion och är därmed oundviklig.
Det skall också nämnas att i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) har inte införts någon möjlighet för den allmänna försäkringskassan att fatta ett preliminärt beslut om pensionsrätt. Även vid uttag av ålderspension kommer alltså en retroaktiv utbetalning av intjänad, men vid pensionstillfället ännu inte fastställd, pensionsrätt att ske. Eftersom underlaget för antagandeberäkning skall ske på tillgodoräknad pensionsrätt, synes det ologiskt att endast för beräkning av efterlevandefömåner införa en bestämmelse om möjlighet att fatta preliminära beslut om efterlevandepension, som i sin tur grundar sig på den avlidnes ålderspensionsrätt. En möjlighet till preliminära beslut medför dessutom ett administrativt merarbete. Med en ramtid om fem år torde den nu beskrivna problematiken också bli mer begränsad än om en kortare ramtid väljs. Pensionsrätten kommer i princip alltid att vara fastställd för minst fyra av de fem åren som är aktuella vid bedömningen.
Regeringen föreslår att antagandeinkomst på samma sätt som i dag skall beräknas t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Denna tidpunkt har samband med att garantipensionen i det reformerade ålderspensionssystemet, till personer födda år 1938 eller senare, kan utges när den försäkrade fyller 65 år. Även om det i det reformerade ålderspensionssystemet inte finns någon ålderspensionsgräns, och pensionsrätt skall kunna tjänas in även för tid efter det att den försäkrade har fyllt 64 år, anser regeringen att den tidpunkt om 64 år som utredningen föreslagit är väl avvägd.
7.4. Beräkning av antagandeinkomstens storlek
Regeringens förslag: Antagandeinkomst skall beräknas på grundval
av det genomsnittliga pensionsunderlaget för de i inkomsthänseende mellersta tre av de fem åren närmast före året då dödsfallet inträffade.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, som har yttrat sig i
denna del, tillstyrker förslaget.
Försäkringskasseförbundet
och
Södermanlands läns allmänna försäkringskassa har förordat ett av de
förslag som redovisades av Pensionsarbetsgruppen, nämligen att antagandeinkomsten skall beräknas utifrån en viss del av pensionsrätten under samtliga år från 16 år och framåt. PTK menar att nuvarande regel där de högsta inkomsterna under två av de fyra åren närmast före dödsfallet beaktas skall bibehållas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de regler som gäller i dag be-
räknas antagandepoäng för varje år fr.o.m året för dödsfallet t.o.m. det år den försäkrade uppnått 64 års ålder enligt den förmånligaste av två alternativa metoder. Det poängtal som skall tillgodoräknas den försäkrade för denna tid bestäms som medeltalet av de två av de fyra åren närmast före dödsfallet som haft högst poängtal. Om det ger ett bättre medelpoängtal görs beräkningen i stället på grundval av medeltalet av hälften av samtliga de år från 16-årsåret t.o.m. året före dödsfallet som har högst poängtal.
Pensionsarbetsgruppens (PAG) skiss till hur antagandeinkomst skulle beräknas inom den reformerade förtidspensioneringen innebar också två alternativa beräkningsmetoder (betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20)). Den ena var att antagandeinkomsten beräknades som genomsnittet av de pensionsrätter som tjänats in för de fyra storleksmässigt mellersta pensionsgrundande inkomsterna och de pensionsgrundande beloppen under de sex åren närmast före pensionsfallet och den andra att antagandeinkomsten beräknades på medeltalet av de pensionsrättigheter som tjänats in fr.o.m. 16 års ålder fram till pensionsfallet.
Det är rimligt att antagandeinkomsten ges ett värde som schablonmässigt kan anses motsvara den inkomst som den avlidne skulle ha haft, om dödsfallet inte hade inträffat. Utgångspunkten för denna bedömning bör, enligt regeringens uppfattning, vara inkomsterna under åren närmast före dödsfallet. Ett års inkomster är inte tillräckligt som beräkningsunderlag, eftersom detta år kan spegla en tillfällig inkomstminskning eller inkomstökning hos den avlidne. Beräkningen bör i stället ske utifrån ett genomsnitt av inkomsterna under en viss tid före dödsfallet.
Som ovan redovisats är två av fyra år en för kort tid för att kunna anta att den avlidne skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige, om dödsfallet inte skett. Mot denna bakgrund, och på grund av att med ett sådant system kan enstaka toppår eller enstaka år med låg inkomst ges ett alltför stort genomslag, har även det fortsatta arbetet med en reformerad förtidspension inriktats på att en längre tidsperiod med förvärvsarbete skall beaktas vid beräkning av förtidspension. Med beaktande härav finner regeringen inte skäl att, såsom PTK föreslagit, behålla nuvarande regler innebärande att de högsta inkomsterna under två av de fyra åren närmast före dödsfallet skall utgöra grunden för beräkning av antagandeinkomsten.
Genom att öka antalet år med pensionsgrundande inkomst som skall beaktas vid beräkning av antagandeinkomsten undviker man effekten av att tillfälliga inkomstökningar, eller inkomstminskningar, påverkar antagandeinkomsten på ett icke önskvärt sätt. När det gäller vilka inkomstår som skall beaktas är det från informationssynpunkt och av administrativa skäl värdefullt att denna tidsperiod sammanfaller med den tidsperiod som ligger till grund för bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt eller inte. En ramtid om fem år som föreslagits ovan beträffande kvalifikationsvillkoret är enligt vår uppfattning tillräckligt lång för att kunna jämna ut tillfälliga minskningar eller ökningar i den avlidnes inkomst. Inkomsterna under denna period kan således anses spegla den genomsnittliga standard på vilken familjen har levt.
Enligt nuvarande regler beaktas de högsta inkomsterna av två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret. På samma sätt bör vid beräkningen av antagandeinkomsten inte inkomsterna under samtliga fem år läggas till grund för beräkningen. Beräkningen av antagandeinkomst bör ske på grundval av inkomsterna under samma antal år som ligger till grund för prövningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, dvs. tre år. En regel som innebär att de tre åren med högst inkomst läggs till grund för beräkningen skulle dock inte i tillräcklig utsträckning förhindra att enstaka toppår ges alltför stort genomslag. I stället föreslår regeringen att beräkningen skall ske utifrån medeltalet av de tre i inkomsthänseende mellersta
av de fem åren närmast före dödsfallsåret. Vid beräkningen av antagandeinkomsten skall således det år med högst inkomst och det år med lägst inkomst tas bort innan medeltalet beräknas.
För att undvika att antagandeinkomsten skulle bli mycket låg för personer som på grund av hälsoproblem börjat reducera sin arbetstid eller tvingats byta till ett sämre betalt arbete, har bl.a. Försäkringskasseförbundet förordat en alternativregel som PAG tidigare har förordat och som innebär att antagandeinkomsten beräknas utifrån viss del av pensionsrättigheterna under samtliga år från 16 års ålder till pensionsfallet. Enligt regeringens uppfattning, är det viktigt att upprätthålla kravet på att det är de aktuella inkomsterna som skall ha störst betydelse då det gäller att bestämma storleken på den inkomst som den avlidne skulle förväntas ha haft om dödsfallet inte hade inträffat. Detta gäller oavsett vilken pensionsform det rör sig om och på samma sätt som när det gäller det ovan diskuterade kvalifikationsvillkoret. Detta skulle inte bli resultatet om inkomster längre tillbaka i förvärvslivet skulle få lika stor betydelse som inkomståren närmast före dödsfallet. Om den avlidne några år före dödsfallet av hälsoskäl tvingats minska sina inkomster, är det inte heller orimligt att detta skall påverka bedömningen av vilken standard som familjen levt på och skulle förväntas ha levt på under den närmaste tiden efter dödsfallet. Om den avlidne hade minskat sina inkomster för att t.ex. ta hand om små barn hade det visserligen kunnat förväntas att inkomsterna åter skulle komma att öka inom kort. I sådant fall kan emellertid inkomstbortfallet helt eller delvis komma att kompenseras av att pensionsgrundande belopp för barnår kan tillgodoräknas den pensionsberättigade och att sådan pensionsrätt, enligt vad som kommer att utvecklas i avsnitt 7.5, kommer att ingå i beräkningsunderlaget.
Mot bakgrund av det ovan anförda har regeringen inte funnit skäl att föreslå en alternativ beräkningsregel där hänsyn tas till inkomster längre tillbaka i tiden vid beräkning av den tänkta framtida inkomsten. Av samma skäl finns inte heller anledning att, såsom vissa remissinstanser föreslagit, låta den nu redovisade alternativregeln utgöra huvudregel för beräkning av antagandeinkomstens storlek. Det skall emellertid i detta sammanhang framhållas att inkomsterna längre tillbaka i tiden än fem år alltid kommer att beaktas vid beräkningen av den avlidnes faktiskt intjänade pensionsrätt fram till dödsfallstidpunkten, även om de inte kommer att påverka beräkningen av antagandeinkomstens storlek.
Hänvisningar till S7-4
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 7.2
7.5. Närmare om pensionsunderlaget
Regeringens förslag: Underlaget för beräkning av efterlevandepen-
sion skall utgöras av den pensionsbehållning som registrerats för den avlidne i det reformerade ålderspensionssystemet (faktisk pensionsbehållning) jämte i förekommande fall pensionsbehållning beräknad på grundval av antagandeinkomst (antagen pensionsbehållning). Pensionsbehållningen skall därvid i sin helhet beräknas som om pensionsrätt tillgodoräknats endast som inkomstpension i fördelningssystemet och där utgjort 18,5 % av ålderspensionsunderlaget.
Till grund för beräkningen av efterlevandepension skall läggas såväl pensionsgrundande inkomster som – under förutsättning att den avlidne uppfyllt eventuellt förvärvsvillkor senast den 31 december året innan dödsfallet inträffade – pensionsgrundande belopp. Under vissa förutsättningar skall förvärvsvillkoret kunna uppfyllas genom antagandeinkomsten.
Den faktiska ålderspensionsbehållning som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension skall vara den behållning som är registrerad sedan den räknats om i förhållande till förändringarna av inkomstindex och med tillägg för s.k. arvsvinster och avdrag för förvaltningskostnader, allt t.o.m. ingången av dödsfallsåret. Vid beräkningen av antagandeinkomsten skall pensionsunderlaget för vart och ett av de fem åren som utgör underlag för beräkningen räknas om med inkomstindex t.o.m. ingången av dödsfallsåret.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. I betänkandet föreslogs emellertid att om förvärvsvillkoret för rätt till tillgodoräknande av pensionsrätt för pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring kunde uppfyllas genom en fiktivt beräknad antagandeinkomst skulle även kvalifikationsvillkoret för rätt till antagandeinkomstberäkning kunna uppfyllas.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utred-
ningens förslag. Värmlands läns allmänna försäkringskassa och Center-
kvinnorna anser att förvärvsvillkoret inte skall behöva vara uppfyllt för att
hänsyn skall tas till pensionsgrundande belopp för pliktjänstgöring och barnår.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har fastslagits att
efterlevandepension skall beräknas på grundval av den avlidnes intjänade pensionsrätt fram till dödsfallstidpunkten och under vissa förutsättningar även på grundval av pensionsrätt på framtida antagna inkomster. Beräkningen av inkomstgrundade efterlevandeförmåner skall därmed ske på grundval av den årliga pensionsrätt som registrerats för den avlidne inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet och som resulterat i en pensionsbehållning i ålderspensioneringens fördelningssystem.
Pensionsgrundande belopp
Till grund för beräkning av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet skall inte bara den försäkrades pensionsgrundande inkomster ligga utan även andra pensionsgrundande belopp enligt LIP. Dessa är pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst enligt tilläggspensionssystemet, för barnår och för plikttjänstgöring. Enligt riksdagens beslut den 14 december 1999 antog riksdagen regeringens proposition Ett reformerat studiestödssystem (prop. 1999/2000:10) innebärande bl.a. att även studier med studiemedel fr.o.m. den 1 januari 2001 skall ge pensionsrätt för ålderspension och då i form av pensionsgrundande belopp. Pensionsgrundande belopp för studier skall kunna tillgodoräknas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1995.
Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst innebär att en person som uppbär förtidspension (enligt hittillsvarande regler för tilläggspension) beräknad – förutom på grundval av den faktiska pensionsrätten – på grundval av antagandepoäng, tillgodoräknas ålderspensionsrätt för dessa antagna framtida inkomster, genom att han eller hon tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp på grundval av den fiktivt antagna inkomsten. Om pensionsgrundande belopp för förtidspension inte skulle ingå i pensionsunderlaget för beräkning av efterlevandeförmåner, skulle det kunna resultera i att efterlevandepensionen efter en person som blivit förtidspensionär i unga år, skulle kunna bli mycket låg och att antagandeinkomst för efterlevandepension inte heller skulle tillgodoräknas efter den som förtidspensionerats högre upp i åldrarna.
Som tidigare nämnts är frågan om hur en framtida förtidspension skall grunda rätt till ålderspension under beredning inom Socialdepartementet. Reglerna om pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt LIP bygger därför på reglerna om beräkning av tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Regeringen finner inte skäl att nu föreslå en annan beräkning av den pensionsrätt för förtidspension som skall ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundade efterlevandeförmåner.
Även om pensionsgrundande belopp för barnår, och i viss omfattning även pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och studier, inte i alla situationer och inte helt och hållet utgör en "inkomstersättning", skall även dessa belopp påverka storleken på efterlevandepensionen. En förutsättning för att pensionsrätt för barnår, studier och plikttjänstgöring skall beaktas vid beräkningen av efterlevandepension bör dock vara att den avlidne vid dödsfallet har uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret enligt LIP. Detta innebär i korthet att pensionsgrundande belopp för barnår, studier och för plikttjänstgöring inte resulterar i någon faktisk pensionsutbetalning, om den försäkrade inte har haft pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av fem år har uppgått till minst två inkomstbasbelopp. Förvärvsvillkoret kan enligt LIP uppfyllas t.o.m. att den pensionsberättigade fyller 70 år.
Eftersom de inkomstgrundade efterlevandeförmånerna föreslås baseras på den avlidnes livsinkomst, och beräknas på den för den avlidne fastställda pensionsrätten, bör enligt regeringens uppfattning, pensionsgrundande belopp för barnår, studier och plikttjänstgöring påverka storleken av efterlevandeförmånerna, endast om dessa belopp också skulle ha medfört utbetalning av ålderspensionsrätt. Mot denna bakgrund anser regeringen att vid dödsfallet måste förvärvsvillkoret vara uppfyllt för att pensionsgrundande belopp skall påverka beräkningen av efterlevandeförmånerna. Detta skulle emellertid kunna drabba efterlevande till yngre personer. Dessa kan i och för sig vara berättigade till pensionsgrundande belopp men ännu inte ha hunnit förvärvsarbeta tillräckligt länge för att uppfylla förvärvsvillkoret. För att ge efterlevande till yngre personer ett skydd i denna del, anser regeringen att det inom efterlevandepensioneringen bör finnas en alternativ möjlighet att uppfylla förvärvsvillkoret.
Denna möjlighet bör finnas i de situationer när det för den avlidne finns fastställd pensionsrätt för minst tre av de fem åren närmast dödsfallet, dvs. när kvalifikationsvillkoret för antagandeinkomstberäkning är uppfyllt. I denna situation kan det antas att den avlidne skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta om dödsfallet inte hade inträffat. Om det efter den avlidne skall beräknas en antagandeinkomst, föreligger enligt regeringens uppfattning därmed förutsättningar för att den avlidne också skulle ha uppfyllt förvärvsvillkoret för pensionsgrundande belopp om dödsfallet inte inträffat. Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt vid beräkningen av efterlevandepension bör därför hänsyn tas även till den beräknade antagandeinkomsten. Detta kommer dock endast att få betydelse om den uppgår till minst två inkomstbasbelopp.
Regeringen föreslår således att om den pensionsgrundande inkomsten eller de pensionsgrundande beloppen för förtidspension som ligger till grund för antagandeinkomstberäkningen medför att den antagandeinkomst som beräknas för varje år uppgår till minst två inkomstbasbelopp, skall det leda till att förvärvsvillkoret anses uppfyllt. Sålunda är förvärvsvillkoret att anse som uppfyllt genom den fiktivt beräknade antagandeinkomsten, vilket resulterar dels i att i den pensionsbehållning som tjänats in före dödsfallsåret skall ingå pensionsrätt för pensionsgrundande belopp, dels att det vid antagandeberäkningen skall tas hänsyn till denna pensionsrätt. Det skall noteras att efter den fiktivt beräknade antagandeinkomsten skall en ny antagandeinkomstberäkning göras och då med hänsynstagande till pensionsrätt för pensionsgrundande belopp.
Utredningen föreslog även att i en situation där kvalifikationsvillkoret för antagandeinkomstberäkning inte var uppfyllt skulle förvärvsvillkoret kunna uppfyllas genom en fiktiv antagandeberäkning. Detta skulle ske genom att det i de fall som de latenta pensionsrätterna för pensionsgrundande belopp låg under något eller några av de fem åren närmast före dödsfallet, skulle även kvalifikationsvillkoret för antagandeberäkning kunna uppfyllas genom dessa latenta pensionsrätter. Enligt regeringens uppfattning skulle emellertid tillämpningen av en sådan regel innebära att principen om att den avlidne skall ha haft viss anknytning till förvärvslivet i Sverige för att antagandeinkomst skall beräknas inte upprätthålls. Beräkning av antagandeinkomst skulle således ske, även om det inte kan antas att den avlidne skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta om dödsfallet inte inträffat. Med hänsyn härtill, och att regeln i praktiken skulle komma att tillämpas vid ett ytterst fåtal tillfällen, anser regeringen att en sådan alternativ regel inte skall införas.
Regeringen föreslår således att för att pensionsgrundande belopp för barnår, studier och plikttjänstgöring skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension, skall den avlidne ha uppfyllt förvärvsvillkoret senast den 31 december året före dödsfallsåret eller uppfylla detta genom antagandeinkomsten om denna uppgår till ett årligt belopp om minst två inkomstbasbelopp.
Reformerad ålderspension
Utgångspunkten för beräkningen av inkomstgrundad efterlevandepension skall alltså, enligt regeringens förslag, vara den avlidnes intjänade pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Pensionsrätt skall i detta system tillgodoräknas dels som inkomstpension i ett fördelningssystem, dels som premiepension i ett premiepensionssystem. För de personer som kommer att få sin pensionsrätt beräknad helt enligt det reformerade systemet, kommer 16 % av den försäkrades pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp (pensionsunderlaget) att tillgodoräknas som inkomstpension och resterande del – 2,5 % härav – som premiepension.
Inom premiepensionssystemet finns det möjlighet till ett frivilligt efterlevandeskydd. Skyddet skall bekostas av den försäkrade och skall kunna tecknas endast i situationer där det föreligger behov av ett efterlevandeskydd. Under den s.k. spartiden är efterlevandeskyddet utformat som en ren riskförsäkring där den försäkrade kan välja mellan två olika bestämda försäkringsbelopp. Under pensionstiden innebär efterlevandeskyddet att pensionen till den försäkrade räknas om för att gälla för både hans eller hennes eget och dennes makes (eller motsvarandes) liv. Pensionen utges alltså så länge någon av makarna lever. Omräkningen innebär att den försäkrades egen ålderspension sänks så mycket som behövs för att tillgodohavandet skall räcka under båda makarnas beräknade livstid. Denna möjlighet till frivilligt efterlevandeskydd som finns inom ramen för premiepensionssystemet bör inte påverka utformningen av den allmänna efterlevandepensionen. De effekter som förvaltningen inom premiepensionssystemet inneburit, eller den omständigheten att den avlidne där tecknat eller inte tecknat ett frivilligt efterlevandeskydd, bör alltså inte påverka storleken på efterlevandepensionen inom den allmänna pensioneringen.
Regeringen anser, på samma sätt som gäller för beräkning av garantipension till ålderspension, att underlaget skall beräknas som om hela pensionsrätten – 18,5 % – hade tillgodoräknats som inkomstpension i fördelningssystemet. Uppgifter om inkomstpension beräknad efter avgiftssatsen 18,5 % kommer, med hänsyn till beräkningen av garantipension, redan att finnas registrerade. Beräkningen av efterlevandepension enligt den av oss föreslagna metoden kommer därför inte att leda till någon ökad administration eller ställa krav på fler särregistreringar. Regeringen föreslår således att ett underlag som motsvarar 18,5 % av pensionsunderlaget skall läggas till grund för beräkningen.
Förändringar av beräknad pensionsbehållning
Till grund för beräkningen av efterlevandepension skall således enligt vårt förslag läggas den avlidnes pensionsrätt i form av inkomstpension beräknad som 18,5 % av pensionsunderlaget (pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp). Sådan pensionsrätt tillgodoräknas årligen och summan av de årliga pensionsrätterna utgör den avlidnes pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. I detta system
sker emellertid årligen vissa förändringar av den sålunda beräknade pensionsbehållningen. Varje år görs t.ex. en omräkning med inkomstindex, ett tillägg av s.k. arvsvinster och ett avdrag för förvaltningskostnader.
Till den del beräkningen av efterlevandepension utgår från den faktiska pensionsbehållningen kommer denna således, när efterlevandepensionsbeloppet skall beräknas, redan att vara uppräknad till en för tidpunkten aktuell inkomstnivå. Den omräkning som faktiskt har gjorts på grundval av förändringarna i inkomstindex kommer och skall således påverka även storleken på efterlevandepensionen.
Som ovan redovisats skall beräkningen av antagandeinkomst grunda sig på de uppgifter om den årliga pensionsrätt som registrerats under de aktuella åren före dödsfallet. Detta innebär att det är de årliga pensionsunderlagen under fem år före det år dödsfallet inträffade som kommer att ligga till grund för beräkningen av den inkomst som den avlidne skulle antas ha haft fr.o.m. dödsfallet och fram till en tänkt ålderspensionering. Om dessa uppgifter lades till grund för beräkningen utan att någon justering gjordes, skulle det normalt innebära att inkomsterna skulle väga tyngre ju närmare dödsfallet de är intjänade. Antagandeinkomsten skulle alltså komma att beräknas utan att hänsyn skulle tas till vare sig prisförändringar eller förändringar i den allmänna inkomstnivån. Detta är enligt regeringens uppfattning inte rimligt. Vid antagandeinkomstberäkningen bör i stället pensionsunderlaget för de olika åren likställas i värdehänseende, dvs. beräkningen skall göras sedan pensionsunderlaget för respektive år räknats om till ett värde som underlaget skulle ha haft, om de inkomster m.m. som ligger till grund för pensionsunderlaget hade tjänats in vid samma tidpunkt.
En särskild fråga är om det härvid är förändringen i inkomstindex som, på samma sätt som gäller i övrigt för pensionsbehållningen, skall beaktas eller om beräkningen i stället skall ske med hänsyn till förändringen i den allmänna prisnivån, dvs. med prisindex. Eftersom syftet med indexeringen främst är att anpassa de inkomster som ligger till grund för beräkningen till de inkomstnivåer som råder vid tidpunkten för beräkningen, föreslår vi att även denna indexering görs utifrån ett inkomstindex. Detta bör utgå från det inkomstindex som tillämpas inom ålderspensionssystemet.
Antagandeinkomstberäkning skall således enligt regeringens förslag göras sedan pensionsunderlaget för respektive år har räknats upp med inkomstindex till det värde som underlaget skulle ha haft, om de inkomster m.m. som ligger till grund för pensionsunderlaget hade tjänats in vid samma tidpunkt. Det förefaller vid en sådan beräkning naturligt att räkna om pensionsunderlagen till det värde de skulle ha haft året före dödsfallsåret, dvs. det sista år som skall beaktas vid beräkningen. Med hänsyn till ålderspensionssystemets konstruktion skulle detta emellertid innebära att en indexuppräkning inte kommer att beaktas, nämligen den som räknar om inkomsterna till värdet under det första år för vilket antagandeinkomst beräknas. Regeringen föreslår av denna anledning att pensionsunderlaget för respektive år skall räknas om t.o.m. ingången av dödsfallsåret.
På samma sätt som det är den omräkning som faktiskt har skett av den avlidnes pensionsbehållning på grund av förändringarna i inkomstindex
som skall påverka storleken på efterlevandepensionen, skall redan tillgodoräknade arvsvinster ingå i den avlidnes pensionsbehållning vid beräkningen av efterlevandepension. Att skilja ut redan tillgodoräknade arvsvinster från den övriga pensionsbehållningen skulle utgöra inte obetydande komplikationer. Även om tilldelande av arvsvinster principiellt inte har något med efterlevandepensioner att göra, föreslår vi därför att de redan tilldelade arvsvinsterna skall ingå i det pensionsunderlag som efterlevandepensionen skall beräknas på.
När det gäller beräkningen av antagandeinkomst förhåller det sig emellertid något annorlunda. Denna beräkning kommer enligt vårt förslag att grunda sig på uppgifter om den avlidnes pensionsunderlag under de aktuella åren före dödsfallet (vilka uppgifter finns registrerade av andra skäl). Pensionsunderlagen för dessa år räknas sedan för vart och ett av åren upp med förändringen i inkomstindex enligt vad som föreslagits ovan. I det sammanhanget torde det vara rimligt att det är den avlidnes pensionsunderlag såsom det ursprungligen fastställts för vart och ett av åren som beaktas, dvs. utan hänsyn till senare tillkommen ökning i form av arvsvinstfördelning.
Ytterligare en omräkning som bör nämnas i detta sammanhang är den minskning av pensionsbehållningen i fördelningssystemet som årligen kommer att ske för att täcka en del av kostnaderna för förvaltning av ålderspensionssystemets fördelningsdel. Förvaltningskostnaden kommer att tas ut årligen av de försäkrade så länge de deltar som förvärvsaktiva i systemet. Enligt de bedömningar som redovisas i propositionen Inkomstgrundad ålderspension, m.m. (prop. 1997/98:151) kan det bli fråga om en årlig nedjustering av pensionsbehållningen med knappt 0,02 %.
När det gäller frågan huruvida justeringen av pensionsbehållningarna för att täcka kostnaden för förvaltningen av ålderspensionssystemet skall påverka beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget gör sig samma argument gällande som beträffande den årliga omräkningen med hänsyn till arvsvinster. Det förhållandet att pensionsbehållningen har minskat med hänsyn till kostnaden för förvaltningen av fördelningssystemet har principiellt sett inte något med efterlevandepensionernas storlek att göra. En lösning som innebär att man lägger den avlidnes pensionsbehållning, utan hänsyn till nämnda omräkning, till grund för beräkningen skulle emellertid innebära betydande administrativa komplikationer och kan därför inte förordas.
Regeringen föreslår därför att beräkningen av efterlevandepension på grundval av den avlidnes faktiska pensionsbehållning även i detta avseende skall göras genom att den avlidnes pensionsbehållning vid utgången av året före dödsfallsåret läggs till grund för beräkningen. När det gäller beräkningen av antagandeinkomstens storlek bör det emellertid, som beskrivits ovan, vara den avlidnes fastställda pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för de aktuella fem åren före dödsfallet, som läggs till grund för beräkningen utan hänsyn tagen till förvaltningskostnaderna.
Ålderspensionsavgifter
Det reformerade pensionssystemet skall, i likhet med vad som i dag gäller för tilläggspensionssystemet, finansieras med tre typer av avgifter: arbetsgivaravgifter och egenavgifter i form av ålderspensionsavgift samt allmän pensionsavgift.
Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning är, på samma sätt som pensionspoäng i tilläggspensionssystemet, oberoende av om arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter och av för arbetstagaren innehållna allmänna pensionsavgifter. Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning tillgodoräknas således fullt ut oberoende av om avgift erlagts eller inte.
När det gäller egenavgifter till försäkringen för ålderspension följer emellertid att pensionsrätt hänförlig till inkomster av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift som anses betald enligt skattebetalningslagen (1997:483). Enligt den i nämnda lag gällande likafördelningsmetoden gäller att om avgift har betalats endast till viss del, skall pensionsrätt fastställas för den del av inkomsten för vilken betalning anses ha erlagts. Samma andel av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten, oavsett hur hög denna har varit, skall användas vid beräkningen av hur stor andel av pensionsrätten som skall fastställas. Pensionsrätt däremot räknas endast på inkomster upp till det s.k. intjänandetaket (7,5 inkomstbasbelopp).
Den pensionsbehållning som således enligt regeringens förslag kommer att ligga till grund för beräkning av efterlevandepension kommer storleksmässigt att vara beroende av i vilken omfattning den avlidne har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift som är hänförlig till inkomst av annat förvärvsarbete.
Sett ur ett rent principiellt perspektiv kan det naturligtvis ifrågasättas om storleken på efterlevandepensionen bör vara beroende av om ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift har erlagts och inte i stället av om efterlevandepensionsavgift har betalats eller inte. Det har emellertid inte varit fråga om att efterlevandepensionen skall vara en exakt andel av den årliga pensionsrätten. Regeringen har, som framgått i det förgående, accepterat att t.ex. arvsvinster och omräkningar på grundval av förvaltningskostnader kommer att påverka storleken på efterlevandepensionen. Av administrativa skäl är det regeringens uppfattning att det bör kunna godtas att den pensionsbehållning som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension är reducerad på grund av att den avlidne inte har betalat avgifter till ålderspensionssystemet i föreskriven tid. Med hänsyn till den likafördelningsmetod som tillämpas enligt skattebetalningslagen innebär det förhållandet att ålderspensionsavgiften anses betald enbart till viss del att också efterlevandepensionsavgift anses betald till lika stor del. En reducering av den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension på grundval av obetalda efterlevandepensionsavgifter skulle således ge samma resultat som en reducering på grund av obetalda ålderspensionsavgifter.
Till grund för beräkningen av efterlevandepension kommer således i dessa fall att ligga den pensionsbehållning som beräknats på grundval av
den reducerade pensionsrätten. Om den avlidne för något eller några av de år som ligger till grund för antagandeinkomstberäkning av samma anledning har tillgodoräknats endast viss del av den intjänade pensionsrätten, kommer således denna reducering av pensionsrätten att påverka även beräkningen av antagandeinkomsten för tid efter dödsfallet och alltså härigenom att även i detta avseende påverka storleken på efterlevandepensionen.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att beräkningen av
efterlevandepension på grund av den avlidnes intjänade pensionsrätt fram till dödsfallstidpunkten görs på grundval av den avlidnes totala pensionsrätt, beräknad som om denna i sin helhet – till 18,5 % av pensionsunderlaget – hade tillgodoräknats i fördelningssystemet. Därvid skall såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande belopp beaktas. Vidare kommer den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen att vara omräknad till dödsfallsårets inkomstnivå med förändringen i inkomstindex. Pensionsrätten kommer också, i samma omfattning som gäller för beräkning av ålderspension, att vara beroende av om den avlidne har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift som hänför sig till inkomster av annat förvärvsarbete. Pensionsbehållningen, dvs. summan av de årliga pensionsrätterna, kommer att vara uppräknad med årliga tillägg för arvsvinster och reducerad med hänsyn till kostnaderna för förvaltning av ålderspensionssystemets fördelningsdel. Vid beräkning av storleken av antagandeinkomsten för efterlevandepension skall beaktas de pensionsgrundande inkomster och belopp (pensionsunderlaget) som har tillgodoräknats den avlidne under de tre i inkomsthänseende mellersta av vart och ett av de fem år som föregått dödsfallet sedan de årliga pensionsrätterna räknats om med ett inkomstindex till inkomstnivån vid ingången av dödsfallsåret.
7.6. Fastställande av årlig efterlevandepension
7.6.1. Efterlevandepensionsunderlag
Regeringens förslag: Pensionsbehållningen i ålderspensionssystemets
fördelningssystem – beräknad på 18,5 % av pensionsunderlaget – samt i förekommande fall en fiktiv pensionsbehållning beräknad på grundval av antagandeinkomster skall divideras med ett delningstal. Detta delningstal skall motsvara det delningstal som inom ålderspensioneringens fördelningssystem används för den årsklass som fyller 65 år i januari det år då dödsfallet inträffade. Den sålunda beräknade kvoten utgör det underlag på vilket inkomstgrundad efterlevandepension skall beräknas, efterlevandepensionsunderlaget.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i
denna del, bl.a. Riksförsäkringsverket (RFV), Pensionärernas Riksorga-
nisation (PRO) och PTK, tillstyrker utredningens förslag. Skåne läns allmänna försäkringskassa påpekar att valet av delningstal leder till att
storleken av nybeviljade efterlevandepensioner påverkas negativt av att den återstående medellivslängden ökar, vilket skulle kunna undvikas genom att koppla efterlevandepensionsunderlaget till förtidspensionerna.
Skälen för regeringens förslag: Den samlade pensionsbehållning som
skall utgöra underlag för efterlevandepensionen kan enligt vad som har beskrivits i föregående avsnitt komma att bestå dels av faktisk pensionsbehållning utgörande summan – beräknad på 18,5 % av pensionsunderlaget – av de årligen fastställda och på visst sätt omräknade pensionsrätterna i det reformerade ålderspensionssystemets fördelningssystem, dels av en fiktiv pensionsbehållning som utgörs av summan av de pensionsrätter som beräknats för år med antagandeinkomster. På grundval av denna samlade pensionsbehållning skall beräknas en årlig efterlevandepension. Detta bör enligt regeringens uppfattning i princip ske på samma sätt som ålderspension i det reformerade ålderspensionssystemets fördelningssystem beräknas, dvs. genom att den samlade pensionsbehållningen divideras med ett delningstal.
För att de olika formerna av efterlevandepension skall kunna utges på nivåer som anknyter till nivåerna enligt nuvarande regler för tilläggspension, bör delningstalet vid efterlevandepensionsberäkningen knyta an till de delningstal som används vid beräkning av årlig ålderspension. Vi föreslår därför att det delningstal som ett visst år tillämpas i fördelningssystemet för den årsklass som fyller 65 år i januari det år då dödsfallet inträffade skall användas vid beräkning av den årliga efterlevandepensionen. Härigenom kommer ett mera enhetligt delningstal att användas vid beräkning av efterlevandepension och inte såsom inom ålderspensioneringen variera år för år för olika åldersgrupper. Detta kommer emellertid att innebära olika delningstal för olika år, vilket utgör en direkt effekt av kopplingen mellan fastställd ålderspensionsrätt och beräkningen av efterlevandepensionsförmånerna. Såsom Skåne läns allmänna försäkringskassa påpekat är delningstalet inom ålderspensionssystemet bl.a. bestämt av medellivslängden. Detta innebär att ju högre denna är desto lägre blir inte bara ålderspensionen utan även efterlevandepensionen. Det skall påpekas att detta system emellertid innebär att samma delningstal används för alla efterlevandepensioner som fastställs under ett visst år, vilket torde vara en fördel ur administrativ synvinkel. Förslaget innebär vidare att samma delningstal tillämpas oavsett om dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder, dvs. oavsett om det finns ett definitivt fastställt delningstal inom ålderspensionssystemet eller inte. Genom att knyta an till ålderspensionssystemet även i detta avseende vinner man emellertid en administrativ fördel av sådan vikt, att regeringen anser att man får acceptera den nackdel systemet kan komma att medföra.
Genom att den sammanlagda pensionsbehållningen – faktisk och fiktiv – divideras med det sålunda fastställda delningstalet beräknas ett årligt belopp på vilket efterlevandepension i form av barnpension och omställningspension kan beräknas. Regeringen föreslår att detta belopp benämns
efterlevandepensionsunderlag.
7.6.2. Beräkning av årlig efterlevandepension, m.m.
Regeringens förslag: På grundval av det fastställda efterlevandepen-
sionsunderlaget skall en årlig inkomstgrundad efterlevandepensionsförmån beräknas i form av barnpension och omställningspension. Den efterlevandepension som ges ut skall årligen, fr.o.m. årsskiftet 2003/2004, räknas om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med samma norm som tillämpas inom ålderspensioneringen (följsamhetsindexering).
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges Pensionärers Riksförbund förordar att
indexeringen av inkomstgrundad efterlevandepension och garantipension skall vara densamma och att värdesäkringen därför skall ske med koppling till prisbasbeloppet eller, om följsamhetsindexering skall ske, att pensionen inledningsvis skall räknas upp med normen 1,6 %.
Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har lämnats för-
slag till utformningen av det efterlevandepensionsunderlag som föreslås i framtiden skall läggas till grund för beräkningen av barnpension och omställningspension. De årliga inkomstgrundade efterlevandepensionerna kommer således att utgöra en viss procentsats av det beräknade efterlevandepensionsunderlaget. Förslag till de olika procentsatserna kommer att redovisas i avsnitt 8.3 och 9.3.
Enligt nuvarande regler räknas årlig ålderspension, förtidspension och efterlevandepension om varje år i förhållande till förändringen i prisindex. Detta sker genom att samtliga pensionsformer storleksmässigt uttrycks som en viss andel av det för året fastställda prisbasbeloppet.
Inkomstpension skall i det reformerade ålderspensionssystemet följsamhetsindexeras. Detta innebär att inkomstpensionen skall vara kopplad till förändringen i ett index – inkomstindex – som skall spegla utvecklingen av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade.
Regeringen föreslår att den årliga inkomstgrundade efterlevandepensionen skall räknas om enligt samma regler som gäller för inkomstpensionen i det reformerade ålderspensionssystemet, dvs följsamhetsindexeras. Om de årliga efterlevandepensionerna, i motsats till ålderspensionerna, enbart skulle prisindexeras skulle pensionsnivån inom de olika pensionsformerna kunna utveckla sig i olika riktningar, beroende på hur den reala tillväxten i landet blir. Vid en tillväxt som är lägre än den norm som redan tillgodoräknats i delningstalet skulle en ålderspensionär inte fullt ut kompenseras för prisutvecklingen, medan en efterlevandepensionär skulle få sådan kompensation oavsett inkomstutvecklingen. Vid en motsatt utveckling, dvs. en högre real tillväxt än normen, skulle ålderspensionären däremot få en högre uppräkning än efterlevandepensionären. En följsamhetsindexering av den årliga efterlevandepensionen ter sig också naturlig eftersom en del av uppräkningen med inkomstindex redan har tillgodoräknats i det delningstal som använts för att räkna fram den årliga pensionen. Detta innebär alltså att såväl i ålderspensionssystemet som inom efterlevandepensioneringen kommer den förmånsberättigade genom delningstalet att i förskott tillgodoräknas en årlig förväntad tillväxt
på 1,6 %. Regeringen föreslår således att all utgående inkomstgrundad efterlevandepension årligen skall följsamhetsindexeras.
Såsom kommer att utvecklas närmare i avsnitt 11.9 lämnas förslag till att även inkomstrelaterad änkepension skall följsamhetsindexeras. Förslag när det gäller frågan om indexering av grundskyddet inom barnpensioneringen och garantipension till omställningspension och änkepension lämnas i avsnitt 8.4, 9.4 och 11.9.
7.6.3. Efterlevandepensionsunderlag vid tidigt eller sent uttag av ålderspension
Regeringens förslag: Vid dödsfall som inträffar före 65 års ålder
skall, även om den avlidne gjort ett tidigt uttag av ålderspension, efterlevandepension beräknas utan hänsyn till uttaget av ålderspension. Vid dödsfall som inträffar efter 65 års ålder skall efterlevandepension – oavsett vid vilken tidpunkt den avlidne börjat ta ut ålderspension – beräknas på grundval av den avlidnes pensionsbehållning intjänad t.o.m. det år då denne fyllt 64 år och omräknad till värdet vid ingången av det år han eller hon fyller 65 år, utan hänsyn till uttag av ålderspension. Den sålunda framräknade behållningen skall därefter följsamhetsindexeras fram t.o.m. ingången av dödsfallsåret. Pensionsrätt som tjänats in efter det år då den avlidne fyllde 64 år skall inte påverka storleken på efterlevandepensionen.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Inkomstpension i det reformerade
systemet skall, liksom tilläggspension, kunna tas ut fr.o.m. 61 års ålder. I det reformerade ålderspensionssystemet finns emellertid ingen bestämd pensionsålder och pensionsrätt kan tjänas in även för tid fr.o.m. 65 års ålder. Inkomstpensionens storlek påverkas dock av vid vilken ålder pensionsuttaget görs. Den årliga ålderspensionen beräknas genom att pensionsbehållningen divideras med ett delningstal. Delningstalet motsvarar i princip det antal år som individen genomsnittligt sett kommer att uppbära pension. Vid pensionsuttag före det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall ett preliminärt delningstal fastställas. Pension skall sedan vid ingången av det år då den pensionsberättigade fyller 65 år räknas om med det definitiva delningstalet. Om den pensionsberättigade i stället väljer att ta ut pension först efter 65 års ålder, innebär det att delningstalet blir lägre, dvs. den årliga pensionen blir större.
Ovan i detta avsnitt föreslås att den avlidnes pensionsbehållning i ålderspensionssystemet skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension, oavsett om den avlidne vid dödsfallet hade börjat uppbära ålderspension eller inte samt att antagandeinkomst skall beräknas fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. För det fall dödsfallet inträffar före denna tidpunkt görs således ett antagande om att den avlidne skulle ha gått i pension i januari det år han eller hon skulle ha fyllt 65 år.
Oavsett om dödsfallet inträffar före eller efter det år då den avlidne fyllde, eller skulle ha fyllt 65 år, kan det inträffa att den avlidne gjort ett s.k. tidigt uttag av inkomstpension, dvs. gjort ett sådant uttag före det år han eller hon skulle ha fyllt 65 år. Ett sådant uttag av ålderspension innebär, om inga särregler införs, att den pensionsbehållning som föreslås skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepension blir mindre än vad den skulle ha varit om något uttag inte hade skett. Om efterlevandepensionsunderlaget i de situationer när den avlidne gjort tidigt uttag skulle baseras på den vid dödsfallet faktiskt utgående ålderspensionen, skulle efterlevandepensionen bli lägre än vad den skulle bli efter en person som avlider före det att ålderspension tagits ut men med ett antagande om att han eller hon skulle ha förvärvsarbetat t.o.m. utgången av det år som han eller hon skulle ha fyllt 64 år. En sådan ordning kan enligt regeringens mening inte accepteras. Det skall också nämnas att förtida uttag av ålderspension enligt nuvarande regler i tilläggspensionssystemet inte påverkar beräkningen av efterlevandepension.
Regeringen föreslår därför att uttag av ålderspensionen gjorda före 65 års ålder inte skall påverka beräkningen av efterlevandepension. Ett tidigt uttag av inkomstpension skall inte heller påverka beräkningen av garantipensionen i det reformerade ålderspensionssystemet. Uppgifter om den pensionsberättigades pensionsbehållning vid 65 års ålder, utan hänsyn till eventuella uttag av inkomstpension dessförinnan, måste mot denna bakgrund finnas tillgängliga inom ramen för ålderspensionssystemet. En ordning som innebär att också efterlevandepension beräknas utan att hänsyn tas till uttag av ålderspension som har gjorts före 65 års ålder kommer därför inte att innebära något administrativt merarbete.
På motsvarande sätt föreslår regeringen att inte heller ett sent uttag av inkomstpension skall påverka beräkningen av efterlevandepension. Ökningen av inkomstpensionen, som är en effekt av att ålderspensionsuttag gjorts efter det att den avlidne fyllde 65 år, skall således inte påverka storleken av efterlevandepensionen.
Inte heller den inkomstgrundade ålderspension som den avlidne tjänat in efter det år han eller hon fyllde 64 år skall ingå i efterlevandepensionsunderlaget. Även om detta kan anses utgöra ett avsteg från principen att efterlevandepension skall grundas på den avlidnes livsinkomst, anser regeringen att med hänsyn till att uttag av ålderspension före 65 års ålder inte skall påverka storleken på efterlevandepensionen, bör pensionsrätt intjänad efter det år då den avlidne fyllde 64 år inte heller beaktas vid bestämmande av efterlevandepensionsunderlaget. Med hänsyn till det sätt på vilket registrering av pensionsrätt är uppbyggd i det reformerade ålderspensionssystemet torde inte heller detta innebära några administrativa komplikationer.
Det föreslås således att det är den avlidnes 65-årsbehållning som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension. Pensionsbehållningen i ålderspensionssystemet kommer så länge uttag av pension inte har gjorts att årligen räknas om med inkomstindex. Sedan uttag av ålderspension gjorts, kommer den årliga pensionen att följsamhetsindexeras, dvs. en omräkning med inkomstindex reducerad med normen 1,6. Som redovisats i föregående avsnitt har en uppräkning med 1,6 % redan
tillgodoräknats den pensionsberättigade genom delningstalet. Regeringen har föreslagit att årlig efterlevandepension skall beräknas med tillämpning av samma delningstal som för dem som samma år som dödsfallet inträffade fyller 65 år. Som en konsekvens därav bör den pensionsbehållning som läggs till grund för beräkningen vara följsamhetsindexerad fr.o.m. 65 års ålder för att svara mot beräkningen med 65-årsdelningstalet vid dödsfallstidpunkten. Beräkningen kommer därmed att bli densamma, oavsett om ålderspension har tagits ut vid dödsfallstidpunkten eller inte.
Regeringen föreslår således att den pensionsbehållning som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension skall följsamhetsindexeras för tid fr.o.m. årsskiftet efter det år då den avlidne fyllde 65 år fram t.o.m. ingången av dödsfallsåret.
Hänvisningar till S7-6-3
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 7.2
7.7. Beräkning av efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1953 eller tidigare
Regeringens förslag: Beräkning av inkomstgrundad efterlevandepen-
sion efter en person som är född något av åren 1938–1953 skall ske genom att den kvotdelsberäknade pensionsbehållning som registrerats för den avlidne i det reformerade ålderspensionssystemet räknas upp som om hela pensionsrätten tillgodoräknats i detta system. Beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension efter en person som är född år 1937 eller tidigare skall ske utifrån en tilläggspension beräknad på grundval av den avlidnes registrerade pensionspoäng för tilläggspension, sedan tillägg gjorts med en poäng.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag såvitt avser beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget för personer födda år 1937 eller tidigare. Flera remissinstanser, däribland
TCO, Sveriges Pensionärsförbund och Sveriges Akademikers centralorganisation (SACO), anser att för den s.k. mellangenerationen skall även
intjänad pensionsrätt inom tilläggspensionssystemet, inklusive tillägg för första prisbasbeloppets inkomster, ligga till grund för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget. TCO har därvid anfört att eftersom riksdagen har bestämt att det skall gälla övergångsregler för det reformerade ålderspensionssystemet borde dessa gälla även för efterlevandepension. Fler beräkningar borde vidare ha gjorts av konsekvenserna av utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna reglerna för beräkning
av inkomstgrundad efterlevandepension skall tillämpas i de fall dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet av våra förslag. Om dödsfall inträffat före ikraftträdandet, dvs. före år 2003, skall inkomstgrundad efterlevandepensionen beräknas i princip enligt nuvarande regler, se avsnitt 8.6 och 9.6. Detsamma skall, som framgår i avsnitt 10, gälla för särskild efterlevandepension som beviljats eller vartill rätt förelegat före ikraftträdandet.
Den beräkningsmodell som i detta avsnitt har beskrivits har som utgångspunkt att den avlidne tillhör en ålderskategori som får sin ålderspension helt beräknad enligt reformerade regler. Det kommer emellertid under en lång tid efter ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet att inträffa att en person som avlider uppbär eller skulle ha kommit att uppbära en ålderspension som är beräknad helt eller delvis enligt nuvarande tilläggspensionssystem.
Personer som är födda år 1937 eller tidigare kommer att uppbära, eller i vart fall vara berättigade till, ålderspension vid ikraftträdandet av de nya reglerna om efterlevandepension år 2003. Deras inkomstgrundade ålderspension kommer att bestå av en tilläggspension, som beräknats på motsvarande sätt som tidigare gällde enligt AFL, samt det s.k. folkpensionstillägget som motsvarar folkpensionens grundbelopp.
Personer som är födda åren 1938–1953, och alltså tillhör den s.k. mellangenerationen i ålderspensionshänseende, kommer att få sin inkomstgrundade ålderspension beräknad med en viss kvotdel från det reformerade systemet och resterande kvotdel i form av tilläggspension. I tilläggspensionen kommer, liksom för personer födda år 1937 eller tidigare, att ingå ett folkpensionstillägg.
Eftersom det för dessa båda åldersgrupper inte alls eller endast delvis kommer att fastställas en ålderspensionsrätt enligt det reformerade ålderspensionssystemet, kan efterlevandepensionsunderlaget inte bestå av pensionsrätt för inkomstpension som annars följer av de regler som föreslås ovan. Utgångspunkten för fastställandet av underlaget för dessa personer bör dock enligt regeringens uppfattning vara att inkomstgrundad efterlevandepension, dvs. barnpension och omställningspension, som beräknas vid ett och samma tillfälle skall – om förutsättningarna i övrigt är desamma – bli i princip lika stor oavsett vilken åldersgrupp som den avlidne tillhör. Underlaget bör därför så långt möjligt likna det underlag som föreslås ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1954 eller senare.
Eftersom vi anser att de anpassade reglerna om efterlevandepension skall tillämpas fullt ut vid dödsfall som inträffar år 2003 eller senare, bör underlaget för mellangenerationen så långt möjligt likna ett reformerat underlag. Detta kan enklast ske genom att den kvotdel som härrör från det reformerade ålderspensionssystemet räknas upp som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräknats enligt reformerade regler. I stället för att den faktiska pensionsbehållningen i fördelningssystemet (uppräknad som om pensionsrätt om 18,5 % av avgiftsunderlaget hade tillgodoräknats i detta system) läggs till grund för beräkningen, räknas den aktuella kvotdelen som härrör från det reformerade systemet upp från t.ex. 11/20 till 20/20 om den avlidne var född år 1945. Hänsyn bör vid beräkningen inte tas till det tillägg enligt den s.k. garantiregeln som den avlidne varit eller skulle ha varit berättigad till vid beräkningen av ålderspension. Med den nu beskrivna metoden undviks att det underlag som läggs till grund för beräkningen av efterlevandepension blir olika stort beroende på hur stor andel av pensionsrätten som härrör från tilläggspensionen. Efterlevandepension efter alla personer som är födda år 1938 eller senare
kommer i stället att beräknas på samma underlag oberoende av vilket år de är födda.
Att såsom vissa remissinstanser vill låta efterlevandepensionsunderlaget bestå av den kvotdelsberäknade ålderspensionsrätt som följer av ålderspensionssystemet, skulle medföra att underlaget skulle vara identiskt med den ålderspension som den avlidne uppbar eller skulle ha uppburit om dödsfallet inte inträffat. Eftersom tilläggspensionen och inkomstpensionen beräknas på olika sätt skulle ett sådant kvotdelsberäknat underlag medföra att efterlevandepensionen blir beroende av när den avlidne är född. Ett sådant beräkningssätt skulle dock kunna anses befogat mot bakgrund av att efterlevandepension baseras på den avlidnes intjänade och i förekommande fall antagna pensionsrätt. Emellertid utgör ålderspension och efterlevandepension två från varandra skilda förmåner. Efterlevandepensionsunderlaget skall visserligen bestå av den ålderspension som den avlidne tjänat in eller kunde antas ha tjänats in om dödsfallet inte hade inträffat, men detta underlag utgör enbart grunden för att beräkna efterlevandepensionen. Sättet att beräkna de olika pensionsförmånerna, deras syfte och storleken av respektive förmån har i övrigt inget samband med varandra.
Mot denna bakgrund och det faktum att det i ett anpassat efterlevandepensionssystem inte krävs samma långa övergångstider och hänsynstagande till redan intjänad tilläggspension som inom ålderspensionssystemet, anser vi att en snabbare anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet väger över mot att lägga den faktiska ålderspensionsrätten till grund för beräkning av efterlevandepension.
Enligt regeringens uppfattning bör målsättningen vara att efterlevandepension som beräknas vid ett och samma tillfälle skall – om förutsättningarna i övrigt är desamma – bli i princip lika stor oavsett vilken åldersgrupp som den avlidne tillhör. Beträffande inkomstgrundad efterlevandepension efter en person som är född år 1937 eller tidigare föreslår regeringen därför att denna beräknas på grundval av den avlidnes tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension med tillägg av en poäng. Detta innebär att ersättningsnivån för första prisbasbeloppets inkomster blir densamma som för inkomster i övrigt, vilket motsvarar vad som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet. Kompensationsgraden i de båda systemen kommer emellertid inte att vara densamma, men detta är i sig en oundviklig följd av ålderspensionssystemets konstruktion. Den beräknade medelpoängen skall alltså sedan tillägg gjorts med en poäng multipliceras med det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. 60 % av denna produkt kommer att utgöra det efterlevandepensionsunderlag som – under förutsättning att den avlidne kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng för tilläggspension – skall läggas till grund för beräkningen av årlig efterlevandepension i form av barnpension och omställningspension.
Regeringens förslag i denna del innebär sammanfattningsvis följande. Om den avlidne är född år 1937 eller tidigare skall till grund för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension läggas den avlidnes efterlevandepensionsunderlag, beräknat på grundval av dennes tilläggspension sedan det till medeltalet av de pensionspoäng som skall ligga till grund för beräkningen gjorts ett tillägg med en poäng. Om den avlidne i stället är
född något av åren 1938–1953 skall pensionsunderlaget i det reformerade ålderspensionssystemet användas som beräkningsgrund, genom att den kvotdel som registrerats för den avlidne från detta system räknas upp till 20/20.
Hänvisningar till S7-7
8. Förmåner till efterlevande barn
8.1. Inledning
Barnpensioneringen kom att få en framträdande plats vid 1990 års reform av efterlevandepensioneringen. Denna pensionsform ansågs vara särskilt viktig att värna om, vilket bl.a. resulterade i höjda nivåer och förlängd utbetalningsperiod.
Barnpensioneringen bör enligt regeringens mening även i framtiden ha en betydelsefull roll inom efterlevandepensioneringen. Syftet med barnpensionerna bör alltjämt vara att trygga barns rätt till en likvärdig standard även efter en av eller båda föräldrarnas frånfälle. Regeringen förslår därför inga mer ingripande förändringar av barnpensioneringens konstruktion. Sålunda anser vi att samma personkrets som i dag är berättigad till barnpension skall vara det även fortsättningsvis. Inte heller i fråga om de nuvarande åldersgränserna föreslår regeringen några förändringar.
För att stärka barns rätt till en garanterad ersättning i de fall barnet förlorar en av eller båda sina föräldrar samt för att bibehålla överensstämmelsen mellan samhällets bidrag till barn till särlevande föräldrar genom å ena sidan underhållsstödet och å andra sidan barnpensioneringen, föreslår regeringen emellertid en ny konstruktion av grundskyddet. Vidare föreslår regeringen att barnpension skall bestämmas oberoende av om det samtidigt utges änkepension.
8.2. Personkretsen och åldersgränser
Regeringens förslag: Den pensionsberättigade personkretsen och
åldersgränserna inom barnpensioneringen skall vara desamma som enligt nuvarande regler enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att återupptagnings-
regeln skall omfatta alla barn som återupptar studier under det kalenderår som barnet fyller 19 år. Socialdemokratiska kvinnoförbundet och
Jönköpings läns allmänna försäkringskassa menar att förlängd barnpen-
sion bör kunna utges även när barnet bedriver utländska studier som är jämförbara med svenska gymnasiestudier. Örebro läns allmänna försäk-
ringskassa anser att barnpension skall betalas ut t.o.m. juni månad det år
barnet fyller 19 år oavsett om studier bedrivs eller inte. Ungdomsstyrelsen
anser att det finns skäl att överväga en översyn av samhällets stödformer till unga i åldern 18–20 år.
Skälen för regeringens förslag: Liksom i dag bör barnpension utges
till barn vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Pensionsrätt bör föreligga oavsett om den avlidne hade vårdnaden om barnet och likaledes oberoende av om denne bodde tillsammans med barnet vid tidpunkten för dödsfallet. Någon rätt till barnpension efter fosterföräldrar bör däremot inte uppkomma.
I fråga om den barnpensionsberättigade personkretsen föreslår regeringen alltså att nuvarande regler skall kvarstå oförändrade.
Barnpension utges generellt till dess barnet fyller 18 år. Dessutom utges barnpension för förlängd tid om barnet vid fyllda 18 år bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (1973:349) eller därefter men att barnet innan det fyller 19 år återupptar sådana studier. Rätt till förlängd barnpension föreligger längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Före reformen år 1990 gällde olika åldersgränser för rätt till barnpension från folk- respektive tilläggspensioneringen. Någon rätt till förlängd barnpension för det fall barnet studerade fanns inte.
Sedan den 1 januari 1990 gäller emellertid samma åldersgränser för rätt till barnpension från tilläggs- och folkpensioneringen. Anledningen till denna konstruktion och till valet av de nu gällande åldersgränserna angavs vara bl.a. vikten av en samordning med föräldrabalkens regler om underhållsskyldighet på vilka barnpensioneringens principer bygger. Därmed kom även överensstämmelse att gälla mellan barnpension och de då gällande reglerna för bidragsförskott.
Det har i detta sammanhang framförts viss kritik mot den nu gällande och av utredningen föreslagna återupptagningsregeln, dvs. kravet på att ett barn måste ha återupptagit studier på grund- eller gymnasieskolenivå före det att barnet fyller 19 år för att det skall ha rätt till förlängd barnpension. En konsekvens av regeln är att ett barn, som tar studieuppehåll under vårterminen ett år och som under samma period fyller 19 år, inte är berättigad till barnpension till hösten även om barnet då återupptagit sina studier. Om barnet i stället är fött på hösten samma år, uppstår inte nämnda konsekvens. Barnets födelsedag kan således påverka rätten till barnpension.
Någon förändring i förhållande till vad som tidigare gällde beträffande åldersgränsen för rätt till s.k. förlängt bidragsförskott gjordes inte vid tillkomsten av lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Inte heller har någon förändring skett av föräldrabalkens regler om underhållsskyldighet vid fortsatta studier efter det att barnet fyllt 18 år. I betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26) föreslogs emellertid en förändring av denna återupptagningsregel för förlängt underhållsstöd och underhållsbidrag. Betänkandet har remissbehandlats och majoriteten av remissinstanserna är positiva till en förändring av regeln. Frågan bereds i Justitiedepartementet. Om och i så fall när en förändring kan bli aktuell är emellertid oklart.
Trots att återupptagningsregeln innebär att det har betydelse när under året barnet är fött och när studierna återupptas, anser regeringen att vikten av en stark anknytning mellan en förälders underhållsskyldighet och rätten att uppbära barnpension väger tyngre än de fördelar en omkonstruktion av återupptagningsregeln inom barnpensioneringen skulle kunna leda till i enstaka fall. Eftersom barnpensioneringen bygger på reglerna om föräldrars underhållsskyldighet enligt bestämmelserna i föräldrabalken, vill regeringen inte i detta sammanhang föregripa den beredning av åldersgränserna för underhållsskyldighet som pågår inom Justitiedepartementet.
Mot samma bakgrund anser regeringen att utländska studier inte skall berättiga till barnpension på annat sätt än vad som gäller enligt dagens regler. Inte heller föreslår regeringen någon generell höjning av åldern för hur länge barnpension skall utges.
Regeringen föreslår således att de nu gällande reglerna om hur länge barnpension skall kunna utges i de fall det efterlevande barnet studerar på grund- och gymnasieskolenivå skall stå fast och att frågan om en förändring härvidlag bör tas upp om och i så fall i samband med att en förändring genomförs av föräldrabalkens regel om underhållsskyldighet efter 18 års ålder.
8.3. Beräkning av barnpension, m.m.
Regeringens förslag: Barnpension efter en förälder skall utges med
35 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som inte fyllt 12 år. Utges barnpension till ett barn efter en avliden förälder med 35 % av efterlevandepensionsunderlaget skall barnpensionen, från och med månaden efter den då barnet fyller 12 år, i stället utges med 30 % av efterlevandepensionsunderlaget. Hade barnet fyllt tolv år när föräldern avled skall barnpension efter föräldern utges med 30 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag.
Finns det fler barn som är berättigade till barnpension efter den avlidne föräldern skall procenttalet 35 ökas med 25 för varje barn utöver det första till dess det yngsta barnet fyller tolv år. Från och med månaden efter den då det yngsta barnet fyller tolv år skall procenttalet 30 ökas med 20 för varje ytterligare barn. Detsamma skall gälla för det fall det finns fler barn och det yngsta barnet hade fyllt tolv år när föräldern avled. Det sammanlagda pensionsbeloppet skall i samtliga fall därefter fördelas lika mellan barnen.
Barnpension efter båda föräldrarna skall utges med 35 % av respektive förälders efterlevandepensionsunderlag. Vid fler än ett pensionsberättigat barn skall detta procenttal ökas med 25 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda pensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.
Utges barnpension till flera barn efter den avlidne och dessa pensioner sammantagna överstiger efterlevandepensionsunderlaget skall barnpensionerna sättas ned proportionellt motsvarande detta underlag. I de fall omställningspension eller änkepension och barnpension samtidigt utges efter en avliden, skall barnpensionerna reduceras om dessa sammantagna överstiger 80 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag till den nivån.
Utredningens förslag: Stämmer delvis överens med regeringens för-
slag med undantag av att regeringen föreslår att barnpensionen skall beräknas på samma underlag och med samma andel av underlaget oavsett om änkepension utges samtidigt eller inte. Utredningen förelog inte heller någon höjning av ersättningsnivån varken för de fall efterlevande barn är yngre än tolv år eller för de fall båda föräldrarna avlidit.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har direkt tillstyrkt för-
slaget. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) anser att en nivå motsvarande 30 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag sannolikt kommer att leda till lägre barnpension. SACO menar att det är angeläget att inte utforma barnpensionen så att den blir lägre än med nuvarande regler. Privattjänstemannakartellen (PTK) menar att det är omöjligt att bedöma om de föreslagna ersättningsnivåerna storleksmässigt kommer att motsvara den nuvarande barnpensionen och vill därför varken tillstyrka eller avstyrka förslaget. Värmlands läns allmänna försäkrings-
kassa menar att det valda beräkningsunderlaget och ersättningsnivåerna
synes väl avvägda. Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa
barn invänder mot att förslaget kan ge en minskning av barnpensionen.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 4 utgör enligt
dagens huvudregel barnpensionen från tilläggspensioneringen för ett barn 30 % av den avlidnes tilläggspension i form av ålders- eller förtidspension. I princip utges barnpensionen med samma belopp, oavsett om efterlevandepension till vuxen utges samtidigt eller ej. Enligt regeringens uppfattning bör barnpension även i ett anpassat efterlevandepensionssystem utges med samma belopp, även om det samtidigt utges efterlevandepension till vuxen. Såsom nedan redovisas föreslås dock att de sammanlagda barnpensionerna i sådana situationer inte får överstiga en viss andel av efterlevandepensionsunderlaget.
Nuvarande barnpension från tilläggspensioneringen beräknas, som tidigare nämnts, endast på inkomster överstigande ett prisbasbelopp. I dagens system kompenseras den avlidnes årsinkomster upp till ett prisbasbelopp genom folkpension med 25 % av prisbasbeloppet (för år 2000 motsvarande ungefär 762 kr i månaden). Som nämnts utgör tilläggspension i form av barnpension 30 % av den avlidnes egen tilläggspension i form av ålderspension eller förtidspension, som i sin tur motsvarar 60 % av prisbasbeloppet, eller 30 % x 60 % av prisbasbeloppet (549 kr i månaden för år 2000). Förmånen beräknad för det första prisbasbeloppets inkomster är således betydligt högre än för inkomster över ett prisbasbelopp. Enligt förslagen i denna proposition skall all inkomstgrundad efterlevandepension beräknas på ett livsinkomstunderlag som utgörs av den avlidnes intjänande eller förväntande pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet, dvs. en pensionsrätt som grundas på samtliga, från första kronan, intjänade inkomster. Kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet förväntas bli mellan 50 % och 60 %. Eftersom någon motsvarighet till dagens folkpensionering inte kommer att finnas för framtiden leder denna skillnad i kompensationsgrad tanken till att det anpassade barnpensionssystemet skulle kunna utformas så att det skulle gälla olika beräkningssätt av barnpensionen beroende på hur stort inkomstunderlaget är. På detta sätt skulle barnet kunna kompenseras för dagens folkpensionsdel inom barnpensioneringen. En sådan differentiering skulle emellertid enligt regeringens uppfattning stå i strid med pensionsreformens tankegångar om livsinkomstprincipen och ett inkomstgrundat system. Dessutom skulle det inte främja önskemålet om enkla och begripliga regler. Det torde inte heller vara möjligt att ur den försäkrades pensionsunderlag urskilja vad som utgör det första prisbasbeloppets inkomster, varför ett sådant alternativ inte heller är möjligt av administrativa hänsyn. Mot denna bakgrund föreslår regeringen inte någon särskild reglering innebärande att olika procentsatser av efterlevandepensionsunderlaget skulle tillämpas för det första respektive de följande prisbasbeloppens inkomster. Som redovisas i avsnitt 8.4 kommer det dock även i den anpassade barnpensioneringen att finnas ett grundskydd vilket kan sägas ge kompensation för och ersätta dagens folkpension.
Enbart med hänsyn till det efterlevandepensionsunderlag som regeringen i det följande föreslår skall ligga till grund för beräkningen av barnpensionen och till det grundskydd som vi i det följande föreslår, föreligger inte skäl att föreslå några förändringar vad gäller dagens nivåer för barnpension. Eftersom barnpension i dag inte ger rätt till det särskilda grundavdraget för pensionärer behöver ersättningnivån inte heller, på sätt som föreslås för vuxna efterlevande, höjas för att ge kompensation för att de särskilda skattereglerna vid ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsreglerna avskaffas. Som redovisas nedan föreslår regeringen dock att liksom i dag skall en viss del av efterlevandeförmånerna till barn vara befriade från skatt.
Ett bibehållande av dagens ersättningsnivåer kan emellertid, såsom vissa remissinstanser noterat, innebära en viss sänkning av barnpensionerna jämfört med dagens system. Att skillnad därvid kan uppstå beror på dels att en sådan lösning ger en lägre ersättning för första prisbasbeloppets inkomster än vad som följer av dagens bestämmelser om grundskydd i form av folkpension, dels att kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet kan komma att vara lägre i jämförelse med tilläggspensioneringen. Av betydelse är också den avlidnes förvärvsmönster. Några exakta beräkningar går inte att göra eftersom förvärvsmönstret är olika för varje enskild person. Det går inte heller på förhand att avgöra hur hög kompensationsgraden inom ålderspensionssystemet kommer att bli.
Som kommer att framgå i avsnitt 9 föreslår regeringen emellertid vissa förbättringar avseende efterlevandepension till vuxna. I nämnda avsnitt föreslår vi bl.a. att tiden för omställningspension förlängs. Eftersom det i många fall där barnpension utges även betalas ut omställningspension till
en person som bor tillsammans med det pensionsberättigade barnet, kan man anta att en sådan förbättring av pensionerna för vuxna efterlevande även kommer barnen tillgodo. När det gäller småbarnsfamiljer saknar emellertid denna koppling betydelse, eftersom efterlevande med barn under tolv år redan enligt dagens regler har rätt till förlängd omställningspension. Enligt regeringens uppfattning torde det därför vara nödvändigt att höja ersättningsnivån för barnpensionen till yngre barn för att barnpensionen för dessa inte skall bli lägre än enligt dagens system.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att barnpension efter en förälder skall utges med 35 % av den avlidnes pensionsunderlag om den avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som inte fyllt tolv år när föräldern avled. När barnet fyller tolv år föreslår vi dock att barnpensionen efter föräldern skall utges med 30 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Finns det fler pensionsberättigade barn än ett, föreslår vi att procenttalet 35 ökas med 25 för varje barn utöver det första till dess det yngsta barnet fyller tolv år. När det yngsta barnet fyller tolv år skall procenttalet 30 ökas med 20 för varje ytterligare pensionsberättigat barn. Det sammanlagda pensionsbeloppet skall i båda fallen därefter fördelas lika mellan barnen. Om barnet fyllt tolv år när föräldern avled föreslår vi att barnpensionen, i likhet med vad som i dag gäller för tilläggspension i form av barnpension, skall utges med 30 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Finns fler pensionsberättigade barn än ett skall detta procenttal ökas med 20 för varje barn utöver det första. Även i denna situation föreslår vi att det sammanlagda pensionsbeloppet därefter skall fördelas lika mellan barnen.
Den sänkning av barnpensionen för efterlevande barn som fyllt tolv år när föräldern avled som detta förslag kan medföra anser regeringen vara acceptabel med hänsyn till den förbättring som den efterlevande familjen som helhet får genom den nyss omnämnda förlängningen av den tid varunder omställningspension skall kunna utges. I den situationen att ett eller flera barn har förlorat båda sina föräldrar utges inte någon omställningspension. Den förlängning av den tid under vilken omställningspension kan utges saknar således betydelse för dessa barn. Regeringen föreslår därför att om båda föräldrarna har avlidit skall barnpensionen, oberoende av det efterlevande barnets ålder, utgöra 35 % av respektive förälders efterlevandepensionsunderlag. Om det finns fler än ett barn skall detta procenttal ökas med 25 för varje barn utöver det första. Om båda föräldrarna inte avlider samtidigt, skall således barnpensionen efter den först avlidne föräldern räknas om vid den andre förälderns dödsfall.
Som angetts i avsnitt 4 utges barnpension från tilläggspensioneringen i dag med en lägre andel av den avlidnes egenpension i de fall då det efter den avlidne utges även änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990. Redan i samband med reformeringen av efterlevandepensionssystemet år 1990 konstaterades att systemet med olika nivåer för barnpension beroende av om pension utges till vuxen efterlevande inte bör finnas i efterlevandepensionssystemet. Nämnda ordning avskaffades också i princip för all barnpension som beviljats på grund av dödsfall efter den 1 januari 1990. Vid reformen ansågs emellertid att änkepension och barnpension skall ses som en förmån till hela familjen. För att familjen
inte skulle bli överkompenserad behölls samordningsreglerna även för beviljande av barnpension på grund av dödsfall efter utgången av år 1989. Detta dock under förutsättning att kvinnan är född år 1944 eller tidigare.
Liksom konstaterades vid 1990 års reformering av efterlevandepensioneringen är det regeringens uppfattning att storleken på barnpensionen inte bör påverkas av att det samtidigt med barnpension betalas ut pension till efterlevande vuxna. Enligt vår mening finns det skäl att nu också för framtiden avskaffa all samordning vad gäller barnpension i förhållande till efterlevandepension till vuxen. En sådan lösning innebär att det efterlevande barnets skydd ytterligare förstärks. Såsom framgår av avsnitt 8.4 föreslås att även grundskyddet skall utges oberoende av om änkepension eller annan efterlevandepension till vuxen betalas ut samtidigt. Det skall noteras att eftersom änkepensioneringen är under avveckling och antalet kvinnor som är födda före år 1945 och som har barn som är berättigade till barnpension blir allt färre, skulle samordningsregeln dessutom komma att tillämpas endast i ett mindre antal fall och under en kortare tid.
Regeringen föreslår därför att även barnpension som utges samtidigt med änkepension från tilläggspensioneringen till en kvinna som har rätt till änkepension enligt övergångsbestämmelserna för kvinnor födda år 1944 eller tidigare, och som beviljas sådan pension på grund av dödsfall som inträffat efter utgången av år 2002 i förekommande fall skall utgöra 30 % alternativt 35 % av efterlevandepensionsunderlaget. Som framgår av avsnitt 8.6 skall dock i huvudsak tidigare regler gälla när barnpensionen beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet.
Den s.k. begränsningsregeln
I den nuvarande efterlevandepensioneringen finns en regel som föreskriver att efterlevandepensionerna i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension från tilläggspensioneringen sammantagna inte får överstiga den avlidnes framräknade egenpension.
Även i framtiden kommer inkomstgrundade efterlevandepensioner att baseras på den ålderspension som den avlidne skulle haft rätt till om dödsfallet inte hade inträffat. Eftersom de sammantagna inkomstgrundade efterlevandepensionerna inte i allt för stor utsträckning bör överstiga den ålderspension som den avlidne vid dödsfallet uppbar, eller skulle ha fått om dödsfallet inte hade inträffat, bör det även i ett anpassat efterlevandepensionssystem finnas en begränsningsregel. Eftersom regeringen föreslår att omställningspensionens ersättningsnivå skall var 55 % av efterlevandepensionsunderlaget bör dagens 100-procentregel emellertid inte tillämpas. Med denna förhöjda nivå för omställningspension följer att utrymmet för barnpensionerna inte helt obetydligt skulle begränsas i förhållande till i dag om man väljer att ha kvar begränsningsregeln i dess nuvarande utformning. Regeringen föreslår därför en lösning där barnpensioner, i de fall omställningspension inte utges, skall kunna ta i anspråk hela den avlidnes efterlevandepensionsunderlag, dvs. 100 %. I de situationer där omställningspension samtidigt utges till en vuxen pensionsberättigad, föreslår regeringen att barnpensionerna skall kunna utges med ett sammanlagt belopp motsvarande högst 80 % av den avlidnes
efterlevandepensionsunderlag. Om flera barnpensioner samtidigt utges efter en avliden, skall dessa sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar 100 %, eller, om det samtidigt utges efterlevandepension till vuxen, 80 % av efterlevandepensionsunderlaget.
Även om barnpensionen och änkepensionen enligt nu lämnade förslag inte kommer att beräknas på samma underlag föreslår regeringen att samma begränsningsregel skall gälla i de fall som änkepension och barnpension utges samtidigt. I denna situation skall alltså barnpension komma att utges med högst 80 % av efterlevandepensionsunderlaget och änkepensionen med 35 % av ett tilläggspensionsunderlag (se avsnitt 11).
Om någon av pensionerna till barn eller vuxen efterlevande upphör att betalas ut, exempelvis på grund av att något eller några barn fyller 18 (20) år eller den vuxna efterlevande inte längre är berättigad till omställningspension, skall vid tillämpningen av begränsningsregeln, på samma sätt som sker i dag, övriga pensioner räknas om så att de tillsammans motsvarar den högsta sammanlagda nivån som kan utges under de nya förutsättningarna.
8.4. Grundskyddet till efterlevande barn
8.4.1. Inledning
Enbart ett system som det som ovan har föreslagits skulle leda till att barn till en avliden förälder, som helt saknar eller endast har ett lågt efterlevandepensionsunderlag, inte skulle få någon eller endast en mycket låg barnpension. Enligt regeringens uppfattning är det uppenbart att ett barn även fortsättningsvis måste vara garanterad en viss miniminivå i händelse av en förälders eller båda föräldrarnas död. Regeringen anser därför att det är påkallat att barnpensionen också i framtiden kompletteras med ett grundskydd.
Även om regeringen inte anser att grundskyddet inom barnpensioneringen skall utgöras av ett underhållsstöd, såsom utredningen har föreslagit, föreslår vi en lösning som innebär att efterlevande barn tillförsäkras ett grundläggande skydd genom ett regelverk som är uppbyggt på i princip samma sätt som underhållsstödet. Bland annat lämnas förslag om att grundskyddet skall utges endast till barn som har en låg eller ingen barnpension. Vidare bör grundskyddet, liksom underhållsstödet, utges oberoende av den avlidnes anknytning till Sverige.
Bestämmelserna om grundskyddet bör dock regleras i samma lag som de föreslagna bestämmelserna om barnpension. Genom den av regeringen föreslagna konstruktionen av grundskyddet kommer emellertid barn till en avliden förälder att ges i princip samma ekonomiska grundskydd som samhället i dag ger till barn med särlevande föräldrar.
Hänvisningar till S8-4-1
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 12.4.2
8.4.2. Efterlevandestöd till barn
Regeringens förslag: Barn, vars mor eller far eller båda föräldrar har
avlidit, skall vara garanterade ett grundskydd från samhället, benämnt efterlevandestöd till barn. Grundskyddets storlek skall inte vara avhängigt av den avlidnes anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet. Däremot skall det krävas att barnet är bosatt i Sverige.
Efterlevandestöd till barn skall utges med 40 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Har barnets båda föräldrar avlidit skall ett dubbelt efterlevandestöd till barn utges.
Barnpension efter den avlidne föräldern skall minska efterlevandestödet till barn krona för krona. Vidare skall, på motsvarande sätt, den efterlevandelivränta som barnet enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring uppbär minska efterlevandestödet. Även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär och utländsk efterlevandelivränta skall minska efterlevandestödet genom en sådan avräkning.
Om båda föräldrarna har avlidit skall avräkningen ske mot den sammanlagda barnpension som barnet uppbär efter båda föräldrarna, liksom mot efterlevandelivränta och utländsk efterlevandepension.
Om barnet för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd till barn som folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), skall endast den största av förmånerna utges.
Regeringens bedömning: Barnpension och efterlevandestöd till
barn bör inte betraktas som skattepliktig inkomst till den del förmånerna för varje månad de avser uppgår till högst en tolftedel av 40 % eller, vid förmåner efter båda föräldrarna, 80 % av prisbasbeloppet.
Underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd bör inte utges till ett barn som förlorat en förälder eller båda sina föräldrar genom dödsfall.
Utredningens förslag: Utredningens förslag skiljer sig i väsentliga
delar från regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslog att grundskyddet inom barnpensioneringen skulle utgöras av underhållsstöd och regleras särskilt i en ny gemensam lag om underhållsstöd till barn till avliden förälder och till barn med särlevande föräldrar. Utredningen föreslog vidare att grundskyddet skulle bestämmas till ett i kronor bestämt belopp och att detta skulle inkomstprövas mot barnets egna inkomster. Utredningen föreslog dock, i likhet med regeringen, att grundskyddet skulle utges endast till dem som har behov av ett ekonomiskt tillskott, oberoende av den avlidnes anknytning till Sverige och att det endast skulle utges till barn bosatta i Sverige.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till att efter-
levande barn likställs med barn till särlevande föräldrar. Flertalet av dessa remissinstanser anser emellertid att grundskyddet inom barnpensioneringen måste värdesäkras. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) anser att grundskyddet måste värdesäkras genom att kopplas till
inkomstindex i det reformerade ålderspensionssystemet eller, i andra hand, till prisbasbeloppet. Vissa andra remissinstanser anser att även om de båda barngruppernas behov av ekonomiskt stöd kan likställas bör barngrupperna inte i något annat avseende likställas. Många remissinstanser är också av den uppfattningen att bestämmelserna om grundskyddet bör tas in i den föreslagna lagen om efterlevandepension. Vissa remissinstanser påpekar att med utredningens förslag kommer olika bestämmelser om retroaktiv utbetalning av barnpension och underhållsstöd att gälla. Riksförsäkringsverket (RFV) framhåller att med nuvarande regler missgynnas ett barn som har rätt till ett lågt antal 40-delar i förhållande till ett barn som helt saknar rätt till barnpension, eftersom det senare men inte det förra har rätt till underhållsstöd samt att denna orättvisa försvinner med de föreslagna reglerna. RFV påpekar emellertid att handläggningen av barnpension och underhållsstöd ofta sker på olika administrativa enheter, vilket leder till att förslaget kräver organisatoriska förändringar och utbildningsinsatser. Moderatkvinnorna och Riksförbundet för änkor,
änkemän och föräldralösa barn menar att grundskyddet inte skall
inkomstprövas mot barnets egna inkomster. Riksförbundet motsätter sig även i övrigt förslaget eftersom det innebär en försämring av grundskyddet till barn. PTK är kritisk till att grundskyddet vid båda föräldrarnas död skall avräknas mot den samlade barnpensionen utan uppdelning och föreslår i stället att barnpensionerna räknas av var och en för sig mot en garantinivå om 1 173 kr per månad efter vardera föräldern. Jönköpings
läns allmänna försäkringskassa påpekar att konsekvensen av utred-
ningens förslag är att ett barn med egen inkomst över 48 000 kr med rätt till barnpension om 1 173 kr per månad kommer i ett bättre läge än ett barn med samma inkomst men med underhållsstöd med samma belopp.
Riksskatteverket föreslår att den partiella skattefriheten för barnpension
skall utryckas i kronor i stället för i procent av prisbasbeloppet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt nuvarande
regler i AFL, som beskrivits närmare i avsnitt 4, utgörs grundskyddet inom barnpensionen av folkpensioneringen. Sådan pension utges dels på en grundnivå, dels på en garantinivå. Grundnivån utgör 25 % av prisbasbeloppet per år vid en förälders död och den dubbla när båda föräldrarna har avlidit. Enligt garantiregeln utges barnpension emellertid alltid med sådant belopp att barnet, tillsammans med vad det får i tilläggspension, är tillförsäkrat barnpension på en nivå som motsvarar 40 % av prisbasbeloppet efter varje avliden förälder (år 2000 uppgår detta garanterade belopp till 1 220 kr/mån). För rätt till oavkortad folkpension i form av barnpension krävs att den avlidne kunnat tillgodoräknas antingen 40 bosättningsår i Sverige eller 30 år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension.
Eftersom det ansågs orimligt att ett barn med tillämpning av nämnda försäkringsregler, efter en förälders död skulle stå utan ekonomiskt stöd i de situationer när den avlidne föräldern inte varit bosatt i Sverige eller inte haft anknytning till svensk förvärvsliv, infördes i lagen (1996:1030) om underhållsstöd en möjlighet för dessa barn att erhålla underhållsstöd även efter en förälders död. Något krav på att föräldern skall ha haft någon anknytning till Sverige uppställs inte för barnets rätt till underhållsstöd.
Detta var således ett sätt att stärka barnets rätt till en garanterad ersättning, då det förlorat en förälder eller båda föräldrarna genom dödsfall.
Vid tidigare reformarbete på barnpensioneringens område har det även funnits en strävan att skapa en överensstämmelse mellan barnpensionerna å ena sidan och föräldrars underhållsskyldighet enligt föräldrabalkens regler respektive samhällets stöd till barn till särlevande föräldrar å andra sidan. Utredningen har genom sitt förslag helt likställt grundskyddet inom barnpensioneringen med det grundskydd samhället genom underhållsstöd ger till barn med särlevande föräldrar. Utredningen föreslog således att underhållsstödet skulle utges såväl till efterlevande barn som till barn med särlevande föräldrar. Underhållsstödet skulle fastställas och beräknas med lika regler och regleras i en gemensam lag.
Även om regeringen anser att det är av vikt att såväl behålla som förstärka den koppling som i dag finns mellan underhållsstödet till barn med särlevande föräldrar och grundsskyddet inom barnpensioneringen, anser vi att grundskyddet till barn till en avliden förälder inte fullt ut bör likställas med grundskyddet till barn med särlevande föräldrar. Istället föreslår regeringen att grundskyddet skall utgöras av en från underhållsstödet fristående förmån benämnd efterlevandestöd till barn.
Liksom ett flertal remissinstanser, anser regeringen att fördelarna med att samtliga förmåner till efterlevande regleras i en och samma lag väger över. Regeringen föreslår därför att efterlevandestödet skall regleras i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Enligt regeringens uppfattning är det av vikt att personkretsen och åldersgränsen för rätt till efterlevandestöd till barn är desamma som gäller för rätt till barnpension. Med den föreslagna lagtekniska lösningen som innebär att efterlevandestöd till barn regleras i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn kommer detta att bli fallet. Vidare innebär detta bl.a. att möjligheten till retroaktiv utbetalning av förmånerna kommer att vara densamma för såväl barnpension som efterlevandestöd till barn.
Efterlevandestöd till barn skall ha till syfte att tillförsäkra det efterlevande barnet en viss lägsta nivå i händelse av en förälders eller båda föräldrarnas död. Liksom utredningen anser regeringen att barnets behov av ekonomisk försörjning är densamma oavsett om den avlidne föräldern före dödsfallet bott eller arbetat i Sverige eller inte haft sådan anknytning till Sverige. Som ovan nämnts är ett barn vars förälder saknat anknytning till Sverige berättigat till underhållsstöd vid förälderns dödsfall. En tillämpning av dagens regler för rätt till barnpension och bestämmelserna om underhållsstöd innebär att ett barn kan bli såväl underkompenserat som överkompenserat. Ett barn blir i dag underkompenserat i de fall barnet först uppbär underhållsstöd med 1 173 kr per månad och därefter den bidragsskyldige föräldern avlider och efterlämnar en barnpension, som på grund av den avlidnes begränsade anknytning till Sverige (eller annat EU/EES-land) understiger underhållsstödets belopp på 1 173 kr per månad. I dessa fall kan något underhållsstöd inte betalas ut enligt de nu gällande reglerna. Överkompensation inträffar i de fall då det efter den avlidne finns rätt till barnpension enligt någon utländsk lagstiftning men inte enligt AFL. Här föreligger det inget hinder enligt lagen om under-
hållsstöd mot att samtidigt med utbetalning av den utländska barnpensionen utge underhållsstöd till barnet.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att efterlevandestöd till barn, till skillnad från dagens folkpension, inte skall vara beroende av den avlidne förälderns anknytning till Sverige. Härigenom kommer storleken av efterlevandestödet att vara detsamma såväl till ett efterlevande barn vars förälder saknat anknytning till Sverige som till ett barn vars förälder haft en längre eller kortare anknytning hit. Som en konsekvens av detta förslag bör, enligt regeringens bedömning, ett barn till en avliden förälder i framtiden inte längre vara berättigad till underhållsstöd eftersom han eller hon alltid kommer att erhålla ett minimiskydd genom efterlevandestöd till barn. Regeringen avser att senare återkomma med ett sådant förslag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
Såsom två försäkringskassor påtalat kommer denna reglering även att ge ett fullgott skydd till barn efter en förälder som har invandrat hit och som bott eller arbetat i Sverige under endast en kortare tid. I detta avseende föreslog utredningen att om det efterlämnade barnet inte var svensk medborgare skulle grundskyddet utges endast om den avlidne föräldern eller barnet har varit bosatt i Sverige under minst sex månader. Detta är en bestämmelse som fram till utgången av år 2000 gäller för rätt till underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd. I samband med ikraftträdandet av socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL) den 1 januari 2001, avskaffas denna bestämmelse. Genom nämnda lag skall svenskt medborgarskap inte längre vara något försäkringsvillkor för rätt till socialförsäkringsförmåner. Det finnas därför inget skäl att införa denna kvalificeringsbestämmelse enbart för grundskyddet till efterlevande barn. Detta är en bestämmelse som dessutom inte kan upprätthållas i förhållande till medborgare i annat EU/EES-land.
Regeringen föreslår således att alla barn som har förlorat en eller båda föräldrarna skall erhålla en lika hög minimiförmån. Efterlevandestöd till barn bör dock utges endast till barn bosatta i Sverige. Visserligen kan dagens folkpension, som baseras på den avlidnes tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension, betalas ut utanför Sverige, men det utbetalda beloppet är då relaterat till hur många år med tillgodoräknade pensionspoäng som den avlidne har tillgodoräknats. Desto kortare anknytningstid till Sverige, desto lägre folkpension betalas ut. Inom EU/EESområdet kan även bosättningsbaserad folkpension i form av barnpension betalas ut utanför Sverige, men även i det fallet gäller att vid en kortare bosättningstid i Sverige är pensionen lägre. Eftersom den nu föreslagna garanterade miniminivån utges med ett lika stort belopp oberoende av den avlidnes anknytning till Sverige och i jämförelse med i dag gällande system med i förekommande fall ett högre belopp, bör efterlevandestödet inte betalas ut vid bosättning utanför Sverige. Regeringen föreslår därför att efterlevandestöd till barn skall utges endast om barnet är bosatt i Sverige. För det fall barnet flyttar från Sverige skall något efterlevandestöd inte längre betalas ut. Efterlevandestöd till barn är således enligt regeringens förslag en rent bosättningsbaserad minimiförmån, vars storlek inte är beroende av den avlidnes försäkringstid i Sverige.
Frågan om barnet är att anse som bosatt i Sverige bör bestämmas enligt reglerna härom i SofL. Enligt 2 kap. 1 § nämnda lag kan en person anses vara bosatt i Sverige även om han eller hon vistas utomlands, men endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Regeringen gör bedömningen att efterlevandestöd till barn skall föras in som bosättningsbaserad förmån enligt SofL. Regeringen återkommer dock i en senare proposition med förslag i dessa avseenden.
Beräkning av efterlevandestöd till barn
Storleken på grundskyddet bör så långt möjligt motsvara den garantinivå som ett efterlevande barn enligt dagens regler är berättigad till i form av folkpension. Om grundskyddet skulle bestämmas på motsvarande sätt som gäller för underhållsstöd skulle grundskyddet inom barnpensioneringen bli lägre än vad som gäller enligt dagens system. Eftersom underhållsstödet utges med ett bestämt belopp, och inte förändras i takt med den allmänna prisutvecklingen, kan denna skillnad också komma att öka redan efter något år efter ikraftträdandet av nu lämnade förslag. Regeringen anser inte att det är motiverat med en sådan förändring av efterlevande barns grundskydd. Regeringen föreslår därför, i likhet med vad flertalet remissinstanser påtalat, att grundskyddet skall vara värdesäkrat.
Efterlevandestöd till barn har liksom garantipension till syfte att garantera alla en lägsta rimliga levnadsstandard. Regeringen föreslår därför att efterlevandestödet till barn skall knytas till prisbasbeloppet. För att behålla dagens nivå på grundskyddet föreslår regeringen att efterlevandestödet skall fastställas till den nivå som i dag gäller som garantinivå. Regeringen föreslår således att efterlevandestöd till barn skall utgöra 40 % av det för varje år gällande prisbasbeloppet. Vid båda föräldrarnas död föreslås att efterlevandestödet skall utges med ett dubbelt belopp, dvs. utgöra 80 % av prisbasbeloppet.
En koppling till inkomstindex innebär inte en värdesäkring av efterlevandestödet till barn eftersom värdet av efterlevandeskyddet vid svag tillväxt skulle komma att sjunka. Mot denna bakgrund bör efterlevandestödet till barn, såsom TCO föreslagit, inte knytas till nämnda index.
Överstiger barnpensionen den garanterade nivån bör det inte betalas ut något efterlevandestöd. Regeringen föreslår därför att efterlevandestödet skall avräknas krona för krona mot den barnpension som barnet har rätt till. Vid denna avräkning föreslår regeringen att även utländska efterlevandepensioner som barnet är berättigat till skall beaktas om dessa pensioner inte är av utfyllnadskaraktär.
Som redovisas i avsnitt 12.2.2 föreslår regeringen att om barnet har rätt till efterlevandelivränta efter den avlidne enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtidigt som rätt till barnpension föreligger, skall dessa båda förmåner samordnas. Detta sker genom att det är efterlevandelivräntan som minskas av barnpensionen. Detta motsvarar i huvudsak dagens bestämmelser. Emellertid sker samordningen i dag såväl med barnpension från folk- som tilläggspensioneringen. Detta leder tanken till
att även efterlevandestödet till barn skall ingå i samordningen genom att det skall minska efterlevandelivräntan.
Efterlevandestödet till barn skiljer sig emellertid på många sätt från folkpensionsförmånen. Bl.a. utges efterlevandestödet bara till barn som på grund av bristande barnpension är i behov av sådant skydd och då oavsett den avlidnes anknytning till Sverige. Om barnet uppbär barnpension, svensk eller likställd utländsk, med ett belopp motsvarande basnivån på efterlevandestödet, eller minst 40 % av prisbasbeloppet, utges inget efterlevandestöd till barn. Efterlevandestödet till barn är därmed att betrakta som en miniförmån som alla barn som är bosatta i Sverige är berättigade till, och inte som en pensionsförmån. Eftersom efterlevanderänta, på samma sätt som barnpension, har att ersätta barnet för den inkomst som den avlidne tidigare bidragit med, anser regeringen att efterlevanderäntan skall påverka efterlevandestödet till barn på samma sätt som barnpension gör i stället för att efterlevandestödet till barn minskar efterlevandelivräntan. Motsvarande skall gälla för utländsk likställd efterlevandelivränta som barnet uppbär. Regeringen föreslår därför att den efterlevanderänta som barnet uppbär, dvs. efter det att denna har minskats på grund av samordningen med barnpensionen, skall minska efterlevandestödet till barn krona för krona.
På samma sätt som enligt dagens regler föreslår regeringen att ett dubbelt så högt grundskydd i form av efterlevandestöd skall tillförsäkras barn i de fall då det förlorat båda sina föräldrar. Enligt dagens regler avräknas vid båda föräldrarnas död den gällande garantinivån från folkpensioneringen mot den sammanlagda barnpensionen från tilläggspensioneringen. Att såsom PTK föreslagit inte också göra detsamma vid avräkningen av efterlevandestöd, finner regeringen inte skäl för eftersom efterlevandestöd till barn är avsett att tillförsäkra barnet ett visst minimiskydd. Regeringen föreslår därför att detta dubbla efterlevandestöd skall avräknas mot den sammanlagda svenska eller utländska barnpension – som inte är av utfyllnadskaraktär – och efterlevandelivränta som kan utbetalas efter båda föräldrarna och att någon uppdelning på vardera föräldern inte skall göras.
I likhet med utredningens förslag, och till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande regler, anser regeringen att änkepension som betalas ut vid sidan av barnpensionen inte i något fall bör påverka storleken av den minimiförsörjning i form av efterlevandestöd som skall garanteras ett efterlevande barn.
Enligt bestämmelser i AFL samordnas barnpension och förtidspension från folkpensioneringen genom att om rätt till båda förmånerna föreligger utges endast den största av dessa. Genom denna bestämmelse får barnet alltså den förmån som ger honom eller henne det förmånligaste ekonomiska resultatet. Regeringen anser att motsvarande skall gälla även i framtiden. Vi föreslår således att samordning skall ske mellan förtidspension från folkpensioneringen och efterlevandestödet till barn och att barnet därvid skall erhålla det i kronor mätt högsta beloppet. Det skall noteras att det är det mot barnpensionen minskade efterlevandestödet som skall jämföras med förtidspensionen.
Eftersom utredningen föreslagit att grundskyddet inom barnpensioneringen fullt ut skulle likställas med underhållsstöd till barn med särlevande
föräldrar, var det en naturlig följd att även grundskyddet inom barnpensioneringen skulle inkomstprövas mot barnets egna inkomster. Med det nu lämnade förslaget finns inte denna koppling. Mot denna bakgrund, och eftersom förmåner till barn inte bör försämras i förhållande till dagens system, är det regeringens uppfattning att efterlevandestödet bör utges oavsett vilka egna inkomster barnet har. Regeringen lämnar därför inte förslag om att efterlevandestöd till barn skall inkomstprövas mot barnets egna inkomster.
Skattefritt belopp
Enligt 11 kap 40 § inkomstskattelagen (1999:1229), som trädde i kraft den 1 januari 2000 men tillämpas första gången vid 2002 års taxering, är barnpension inte – till den del pensionen för varje månad den avser uppgår till en tolftedel av 40 % av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 % av prisbasbeloppet – att anse som skattepliktig inkomst. Detta motsvarar således garantinivån enligt dagens regler för barnpension. Det är rimligt att en viss del av beloppen som betalas ut är skattefritt. I likhet med de i dag gällande reglerna bör skattefriheten gälla oberoende av om ersättningen till barnet helt och hållet består av efterlevandestöd till barn eller om det delvis eller helt består av barnpension (svensk eller utländsk sådan). Regeringen gör därför den bedömningen att den i dag gällande bestämmelsen om skattebefrielse även bör gälla för det nu föreslagna efterlevandestödet till barn och den barnpension som utges till barnet för varje månad. Eftersom regeringen, till skillnad från utredningen, föreslår att grundskyddet skall utges som en viss andel av prisbasbeloppet bör det skattefria beloppet i framtiden också anges i procent av nämnda basbelopp och inte såsom Riksskatteverket förordat bestämmas i kronor. Regeringen avser att senare återkomma med förslag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) som överenstämmer med vår nyss redovisade bedömning.
8.5. Internationella aspekter på förslagen
Regeringens bedömning: Barnpension bör betalas ut oavsett var i
världen barnet är bosatt.
Efterlevandestöd till barn bör betalas ut endast så länge barnet är bosatt i Sverige. Efterlevandestödet till barn faller inom tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, men bör betraktas som en sådan särskild icke avgiftsfinansierad förmån som inte behöver betalas ut inom EU/EES-området.
Efterlevandestödet till barn bör kunna avräknas mot utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Utredningens bedömning: Bedömningen i betänkandet stämmer
överens med regeringens bedömning, även om utredningen föreslog en annan konstruktion av grundskyddet genom att det skulle utges i form av underhållsstöd.
Remissinstanserna: RFV menar att utredningens förslag att låta
underhållsstöd utgöra det grundläggande skyddet inom barnpensionen leder till att detta torde betraktas som barnpension i den mening som avses i Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Detta får till följd att Sverige kan komma att tvingas exportera underhållsstödet fullt ut i vissa situationer och att det i andra fall tas hänsyn till underhållsstödet vid beräkningen av det tillägg som Sverige i vissa situationer har att ge ut.
Skälen för regeringens bedömning: Det underlag som regeringen
föreslår skall ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundad efterlevandepension är ett livsinkomstbaserat pensionsunderlag och innebär att pensionens storlek med automatik är beroende av hur många års inkomster som ligger till grund för beräkningen. Även den antagna pensionsbehållningen som i förekommande fall skall ligga till grund för beräkningen av förmånen beräknas på den avlidnes inkomster under en viss kortare tid före dödsfallet. Barnpension som har beräknats på grundval av detta underlag bör, på samma sätt som gäller för tilläggspension enligt dagens regler, betalas ut oavsett var i världen barnet är bosatt.
Det grundläggande skyddet inom barnpensioneringen skall enligt regeringens förslag vara konstruerat så att ett barn som förlorat en förälder blir berättigat till efterlevandestöd till barn som är detsamma oavsett hur länge den avlidne förvärvsarbetat i Sverige eller hur länge han eller hon har varit bosatt här. Efterlevandestöd till barn skall avräknas krona för krona mot den inkomstgrundade efterlevandepension – svensk eller utländsk – som barnet är berättigat till. Efterlevandestödet skall emellertid utges endast så länge barnet är bosatt i Sverige.
Om barnet är svensk medborgare och flyttar till ett land inom eller utanför EU/EES-området gäller enligt nuvarande regler att dagens barnpension från folkpensioneringen betalas ut i relevant antal 30-delar i förhållande till den avlidne förälderns intjänade ATP-poäng. Även bosättningsbaserad folkpension kan betalas ut i relevanta 40-delar inom EU/EES-området. Sverige har också kunnat, under vissa förutsättningar, bli skyldigt att utge ett tillägg till utländsk barnpension, om den barnpension som barnet uppbär i det nya bosättningslandet understiger den barnpension han eller hon hade varit berättigat till i Sverige. Sedan september 1999 gäller i huvudsak samma regler för beräkning och utbetalning av folkpension i form av barnpension som gäller för folkpension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension. Barnpensionen följer därmed bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71 för pension och betraktas enligt huvudregeln som pension och inte som tidigare, som en familjeförmån. Emellertid kan barnpension under vissa förutsättningar alltjämt betraktas som en familjeförmån. Om den avlidne föräldern dels varit försäkrad i Sverige, dels under någon tid varit försäkrad i ett land vars nationella regler inte ger rätt till barnpension kan Sverige bli
skyldigt att betala ut en barnpension från folkpensioneringen även om barnet inte är bosatt i Sverige. Vidare kan Sverige komma att betala ut ett tillägg till den barnpension som barnet är berättigat till i annat EU/EESland om denna pension understiger den som skulle ha betalats ut om barnet varit bosatt i Sverige.
Enligt huvudregeln följer enligt förordningens exportabilitetsprincip att kontantförmåner som betalas ut vid bl.a. invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande inte får minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att den berättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som utger förmånen.
Även om efterlevandestödet, såsom Lagrådet påpekat, har kopplingar till och likheter med förmånen underhållsstöd är det regeringens uppfattning att efterlevandestödet i första hand är att betrakta som en förmån till efterlevande och därför faller inom tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71. Förmånen skall visserligen enligt vårt förslag regleras inom ramen för efterlevandepension, men endast utges som en minimiförmån och inte göras beroende av vilken anknytning den avlidne haft till Sverige. Efterlevandestödet kommer att prövas mot barnets barnpension och det kommer inte att finansieras genom avgifter (se avsnitt 14). Mot denna bakgrund torde förmånen kunna betraktas som en sådan förmån som avses i art. 4.2 a i förordningen (EEG) nr 1408/71, dvs. en icke avgiftsfinansierad förmån som utges som tillägg till andra förmåner. Förmånen bör då kunna förtecknas i bilaga 2 a till förordningen och skulle enligt art. 10 a vara undantagen från exportskyldighet.
Enligt regeringens uppfattning torde regeringen i förhandlingar inom EU på den sociala trygghetens område, med hänsyn till förmånens karaktär, med framgång kunna hävda att den skall förtecknas i nämnda bilaga till förordningen (EEG) nr 1408/71. En bestämmelse som innebär att grundskyddet betalas endast så länge barnet är bosatt i Sverige skulle därigenom kunna upprätthållas även i förhållande till andra länder inom EU/EES. Därutöver bör vårt förslag till förfaranderegler för efterlevandestöd till barn närmare preciseras i bilaga 6 till nämnda förordning.
För det fall regeringen inte får framgång med sin begäran, måste nya överväganden om efterlevandestödet göras. I detta sammanhang är det möjligt att bestämmelserna i 8 kap. förordningen (EEG) 1408/71 kommer att bli tillämpliga, varför Sverige kan bli tvingat att utge ett tillägg till ett barn som är bosatt i ett annat medlemsland.
Som redovisats ovan föreslår regeringen att efterlevandestöd till barn skall avräknas inte bara mot svensk barnpension utan även mot sådan likställd utländsk pension. Det är regeringens bedömning att denna avräkning även kan tillämpas mot barnpension från annat EU/EES-land. Efterlevandestöd till barn är en minimiförmån vars storlek inte är beroende av försäkrings- eller bosättningsperioder, dvs. det utges oavhängigt av den avlidnes eller barnets försäkringstid i Sverige. Däremot krävs att barnet skall anses som bosatt i Sverige för att förmånen skall utges. Mot denna bakgrund bör efterlevandestödet till barn kunna förtecknas i bilaga 4 D till den ovan nämnda förordningen (EEG) nr 1408/71. Därigenom kan de nationella bestämmelserna om bl.a. minskning av förmånen enligt artikel 46 b nämnda förordning tillämpas fullt ut. Regeringens bedömning
är således att efterlevandestödet till barn utan hinder av EG-rättsliga bestämmelserna kan minskas av såväl svensk som utländsk barnpension.
Hänvisningar till S8-5
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 8.6
8.6. Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Tilläggspension i form av barnpension som har
beviljats eller som kommer att beviljas på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 skall efter utgången av år 2002 betalas ut som barnpension.
Barnpension som grundar sig på dödsfall före den 1 januari 2003 skall efter utgången av år 2002 beräknas enligt nuvarande regler om tilläggspension i form av barnpension i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) jämte ett tillägg om 25 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Detta tillägg skall vara beroende av den avlidnes bosättningstid eller antal år med intjänade pensionspoäng för tilläggspension enligt nuvarande bestämmelser i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Den barnpension som, med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring, utgör 15 % av den avlidnes tilläggspension i form av tilläggs- eller förtidspension skall, utöver ovan nämnda omräkning, räknas om till 30 % av samma underlag.
Barnpension skall, för de barn som vid utgången av år 2002 uppbar tilläggspension i form av barnpension med kompensationsgraden 40 %, även efter ikraftträdandet utges med denna kompensationsgrad.
Barnpension, beräknad enligt de nuvarande bestämmelserna om tilläggspension inklusive tillägget om 25 % av prisbasbeloppet, skall fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras.
Folkpension i form av barnpension skall avskaffas, och reglerna om efterlevandestöd till barn ges omedelbar tillämpning den 1 januari 2003 även för barn som beviljats barnpension på grund av dödsfall före ikraftträdandet.
Vid beräkning av barnpension som grundar sig på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall begränsningsregeln i 14 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), i dess lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas när det samtidigt utges inkomstgrundande efterlevandepension till vuxen.
Regeringens bedömning: Den i dag gällande bestämmelsen om
skattebefrielse av barnpension bör gälla även barnpension och efterlevandestöd som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före ikraftträdandet.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag och
bedömning med undantag för att utredningen föreslog att folkpensionen vid ikraftträdandet skulle avlösas av underhållsstöd och att utredningen inte föreslog någon förändring av beräkningen av barnpension i fall när änkepension samtidigt betalas ut.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa anser att övergångsbe-
stämmelserna är genomtänkta och heltäckande vilket i och för sig medför en ökad komplexitet av regelverket och handläggningen. Skåne läns all-
männa försäkringskassa förutsätter att bestämmelserna inte medför några
retroaktiva försämringar men anser att detta inte går att bedöma eftersom det inte lämnats en genomarbetad redovisning av de individuella effekterna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringens ut-
gångspunkt vid konstruktionen av övergångsbestämmelserna inom efterlevandepensioneringen är att i huvudsak ingen skall få sin pension sänkt på grund av den anpassning av efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet som nu föreslås. Regeringens uppfattning är att efterlevandepension, till såväl barn som vuxna, som vid ikraftträdandet redan betalas ut, eller sådan pension som skall beviljas på grund av dödsfall före den 1 januari 2003, även i framtiden bör utgöras av den tilläggspension som har beviljats eller skall beviljas. Däremot bör folkpension, och vad gäller vuxna efterlevande, pensionstillskott och de särskilda skattereglerna för pensionärer ersättas med annan förmån. Eftersom tilläggspensionen beräknas på grundval av den avlidnes inkomster över ett prisbasbelopp har regeringen även ansett att efterlevande på annat sätt skall få kompensation för den folkpension som i dag kan anses utgöra ersättning för den avlidnes inkomster under nämnda basbelopp.
Barnpension
Barnpension från tilläggspensioneringen betalas i dag ut med 30 % av den avlidne förälderns ålderspension. Barnpension som har beviljats på grund av dödsfall före år 1990 utgör emellertid 40 % av den avlidnes egenpension. Föreligger vid sidan om rätten till barnpension även rätt till tilläggspension i form av änkepension efter den avlidne utgör barnpensionen i stället 15 % av samma underlag. Detsamma gäller om barnpension betalas ut tillsammans med tilläggspension i form av änkepension till en kvinna som är född år 1944 eller tidigare på grund av dödsfall som inträffat efter utgången av år 1989.
För den avlidnes inkomster under ett prisbasbelopp kompenseras barnet genom folkpension som utgör 25 % av prisbasbeloppet.
Vårt förslag till en anpassad barnpensionering innebär att förutsättningarna för rätt till barnpension kommer att vara desamma som enligt nuvarande regler. När det gäller beräkning av barnpension i ett anpassat system föreslås emellertid vissa förändringar som innebär att barnpension efter en förälder i fortsättningen skall betalas ut till ett ensamt barn med 35 % om barnet inte har fyllt tolv år och från och med månaden efter den då barnet fyller tolv år med samma andel som enligt dagens regler, dvs. med 30 %. Vid båda föräldrarnas död föreslår vi, som framgått i avsnitt 8.3, att barnpension skall betalas ut med 35 %. Den största skillnaden jämfört med dagens regler är dock att underlaget skall beräknas på grundval av den avlidnes livsinkomst från första intjänade kronan. Detta förslag till beräkning av barnpension i framtiden innebär att barnpension
som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 kan komma att bli lägre än motsvarande pension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall dessförinnan. Detta har sin huvudsakliga förklaring i att för den avlidnes inkomster under ett prisbasbelopp kompenseras barnet i dag genom folkpension som utgör 25 % av prisbasbeloppet. Folkpensionsbeloppet utges med en högre nivå än vad som gäller inom tilläggspensioneringen, genom att den utgör en viss andel av ett fullt prisbasbelopp, medan tilläggspensionen utges med en andel av ett redan minskat prisbasbelopp (30 % x 60 % av prisbasbeloppet).
Regeringens uppfattning är att för dem som vid ikraftträdandet redan uppbär barnpension, eller som kommer att beviljas sådan på grund av dödsfall före ikraftträdandetidpunkten, kan endast marginella sänkningar av barnpensionen accepteras. För att beräkningen av barnpensioner skall kunna ske enligt de anpassade reglerna, måste därför först och främst det nuvarande tilläggspensionsunderlaget beräknas så att det täcker även inkomster under ett prisbasbelopp.
Regeringen föreslår att med nedan nämnda undantag skall den tilläggspension i form av barnpension som redan har beviljats vid ikraftträdandet eller som skall beviljas på grund av dödsfall före utgången av år 2002 även fortsättningsvis beräknas enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av barnpension i AFL. Sådan pension skall, liksom barnpension som kommer att beviljas på grund av dödsfall efter ikraftträdandet, betalas ut som barnpension. Det anförda innebär således att barnpension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsbestämmelserna skall beräknas på samma sätt som i dag gäller för tilläggspension i form av barnpension och utges med 30 %, med tillägg om 20 % för varje barn utöver det första, av den avlidnes egenpension i form av tilläggspension.
Regeringens utgångspunkt är att barnpension i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall utges oberoende av att det samtidigt utges efterlevandepension till vuxna. Vi föreslår därför att den barnpension som enligt dagens övergångsbestämmelser utges med 15 % av den avlidnes egenpension, som gäller i vissa fall då det samtidigt utges änkepension, skall avskaffas. Denna barnpension skall vid ikraftträdandet räknas om till 30 % av den avlidnes egenpension. För att inget barn skall få sin barnpension sänkt skall emellertid de barn som har beviljats barnpension med den högre ersättningsnivån om 40 % av den avlidnes egenpension, få behålla denna pension. Genom vårt förslag i denna del kommer således alla barn som har berättigats barnpension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 alltid vara berättigade till en barnpension motsvarande minst 30 % av den avlidnes egenpension i form av tilläggspension.
Vid beräkningen av barnpension som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet skall dagens begränsningsregel tillämpas när det samtidigt utges efterlevandepension till vuxna, dvs. alla efterlevandepensioner (förutom änkepension) skall sättas ned proportionellt så att de tillsammans inte överstiger den avlidnes egenpension.
Därutöver måste barnet ges kompensation för den del av folkpensionen som idag ger ersättning för det första prisbasbeloppets inkomster. En fortsatt tillämpning av nuvarande folkpensionsregler är i och för sig möj-
lig eftersom barnpension inte berättigar till särskilt grundavdrag för pensionärer och inte heller till pensionstillskott. Regeringen anser emellertid att det är olämpligt att behålla folkpensionen endast inom barnpensioneringen, när vi i övrigt föreslår ett avskaffande av denna förmån. Regeringen föreslår i stället att till barnpension, som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet och till följd därav beräknas på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension, skall utges ett tillägg motsvarande folkpensionens grundförmån, dvs. 25 % av prisbasbeloppet, för att kompensera i pensionsrättshänseende för det första prisbasbeloppets inkomster.
Detta tillägg, nedan kallat 25-procentstillägg, som skall tillgodoräknas utöver barnpension beräknad enligt nuvarande regler om tilläggspension i form av barnpension, skall betraktas som en del av den inkomstgrundade barnpensionen. Med andra ord utgör tillägget en del av den sålunda beräknade tilläggspensionen, eftersom det utgör erättning för det första prisbasbeloppets inkomster. En förutsättning för att 25-procentstillägget skall tillgodoräknas skall därför vara att det för den avlidne tillgodoräknats ATP-poäng under minst tre år.
Enligt nuvarande regler utges folkpension i form av barnpension i förhållande till den avlidnes bosättningstid eller i förhållande till det antal år med ATP-poäng som tillgodoräknats honom eller henne, dvs. i 40-delar eller i 30-delar enligt det alternativ som ger det bästa resultatet för den efterlevande. Den 30-delsberäknade folkpensionen utgör en ersättning för första prisbasbeloppets inkomster, medan den 40-delsberäknade utgör det egentliga grundskyddet inom folkpensioneringen. Eftersom vi föreslår att 25-procentstillägget skall ingå i tilläggspensionen som en kompensation för första prisbasbeloppet inkomster, förefaller det naturligt att detta tillägg endast skall beräknas på grundval av antalet år med tillgodoräknade pensionspoäng. Emellertid finns det barn som vid ikraftträdandet uppbär barnpension i form av folkpension som har beräknats på grundval av den avlidnes bosättningstid, eftersom det gav ett bättre resultat för barnet. Om tillägget skulle beräknas enbart i 30-delar, skulle en sådan lösning i nämnda situation innebära att pensionen för dessa barn skulle komma att sänkas.
Regeringen anser att en sådan sänkning inte kan accepteras. Regeringen föreslår därför att barnet i den beskrivna situationen skall ha rätt att få ett tillägg med 25 % av det gällande prisbasbeloppet i så stor andel 30-delar eller 40-delar som motsvarar den andel folkpension som barnet skulle haft rätt till om reglerna i 5 kap. AFL alltjämt skulle ha tillämpats efter ikraftträdandet av våra förslag. De barn som vid utgången av år 2002 uppbar tilläggspension i form av barnpension med kompensationsgraden 40 % skall dock, för att de inte skall åsamkas ett sämre utfall på sin pension, även efter ikraftträdandet av de anpassade reglerna erhålla sådan pension med kompensationsgraden 40 %.
Vad som ovan anförts kommer vidare, på samma sätt som i dag, att innebära att endast ett tillägg beräknat i 30-delar kommer att exporteras oberoende av var i världen barnet är bosatt. Ett tillägg beräknat i 40-delar kommer att betalas ut enbart så länge barnet är bosatt i Sverige. Utbetalning kommer dock att ske om barnet flyttar till ett annat EU/EES-land.
Närmare om de internationella konsekvenserna av våra förslag har redovisats i avsnitt 8.5 och kommer även att beröras senare i detta avsnitt.
Enligt nuvarande regler omräknas tilläggspension i form av barnpension årligen med förändringen i prisbasbeloppet till följd av att tilläggspensionen storleksmässigt är uttryckt såsom en viss andel av det för året fastställda prisbasbeloppet. Motsvarande gäller för folkpensionen. Regeringen har i avsnitt 7.6.2 föreslagit att årlig barnpension, som beräknats på grundval av det föreslagna efterlevandepensionsunderlaget, skall följsamhetsindexeras på motsvarande sätt som gäller för inkomstgrundad ålderspension inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Barnpension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet kommer emellertid med den av regeringen föreslagna lösningen alltjämt att vara beräknad på ett tilläggspensionsunderlag. Som nyss nämnts skall reformerad, inkomstgrundad ålderspension också följsamhetsindexeras. Detta gäller inte bara för inkomstpension, utan även inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension skall följsamhetsindexeras. Som redovisas nedan i avsnitt 11.9 föreslår vi att också änkepension inklusive det s.k. 90-procentstillägget skall följsamhetsindexeras. Detta skall även gälla i de fall änkepension har beviljas på grundval av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. Detsamma bör enligt vår uppfattning gälla för barnpension som har beviljats på grund av dödsfall före den 1 januari 2003. Regeringen föreslår således att årlig barnpension, som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet, inklusive 25-procentstillägget fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 skall följsamhetsindexeras.
Grundskyddet till efterlevande barn
Utöver rätten till barnpension kommer det enligt regeringens förslag att inom den anpassade barnpensioneringen finnas möjlighet för barnet att uppbära efterlevandestöd till barn. Efterlevandestöd till barn ersätter den nuvarande garantiregeln som innebär att barnet alltid skall ha rätt till en barnpension som uppgår till 40 % av det gällande prisbasbeloppet efter varje avliden förälder.
Som redovisats ovan föreslår regeringen att bestämmelserna om folkpension skall avskaffas i samband med ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Detta bör gälla även den del av folkpensionen i form av barnpension som utgör grundskyddet. En fortsatt tillämpning av bestämmelserna om folkpension, en förmån som är relaterad till den avlidnes bosättning i Sverige, skulle dessutom kunna medföra att storleken på grundskyddet inom barnpensioneringen blir olika beroende på om barnpension har beviljats på grund av dödsfall före eller efter årsskiftet 2002/2003. Enligt regeringens uppfattning är det inte tillfredsställande att andra, mindre gynnsamma regler skall gälla för barn som beviljats barnpension på grund av dödsfall före år 2003. Det bör i stället vara så att fr.o.m. år 2003 skall samtliga barn som uppbär efterlevandepension, så länge de är bosatta i Sverige, garanteras samma grundläggande försörjning oavsett när barnpensionen har beviljats.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att reglerna om efterlevandestöd till barn skall tillämpas även beträffande barn som beviljas barnpension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003.
Enligt övergångsbestämmelserna till nuvarande regler om barnpension kan folkpension i form av änkepension som betalas ut samtidigt med barnpension påverka ett barns rätt till den garanterade nivån om 40 % av prisbasbeloppet som annars gäller inom barnpensioneringen. Av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 8.4.2 har regeringen föreslagit att grundskyddet inom änkepensioneringen inte skall påverka barnets rätt till den minimiförsörjning i form av efterlevandestöd som enligt regeringens förslag skall garanteras barnet. Detsamma bör gälla beträffande barnpensioner som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag. Detta kommer alltså att innebära en förbättring för de barn som hittills, på grund av den nu beskrivna regeln, har varit berättigade till en lägre barnpension än 40 % av prisbasbeloppet.
I avsnitt 8.4 har regeringen gjort den bedömningen att den i dag gällande bestämmelsen om viss skattebefrielse av barnpension bör gälla även fortsättningsvis. Vi gör även den bedömningen att det samma skall gälla för sådan barnpension och efterlevandestöd till barn som har beviljats på grund av dödsfall före den 1 januari år 2003. Regeringen avser att även i detta hänseendet senare återkomma med förslag till ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
Internationella konsekvenser
En särskild fråga är vilka effekter en tillämpning av reglerna om efterlevandestöd till barn kommer att få för förmåner till barn som vid ikraftträdandet betalas ut till barn som är bosatta utomlands. Efterlevandestöd till barn bör inte, av skäl som vi närmare utvecklat i avsnitt 8.5, att betalas ut utomlands utan skall enbart utges vid bosättning i Sverige.
När det gäller barn, som är bosatta i ett land utanför EU/EES-området och i förhållande till vilket Sverige inte har några konventionsåtaganden, utbetalas i dag endast folkpensionen i 30-delar. Ett barn, som inte har rätt till någon inkomstrelaterad barnpension alls, och som i Sverige skulle ha uppburit endast barnpension i form av folkpension med 40 % av prisbasbeloppet (på grund av garantiregeln), har i ett sådant fall inte annat än undantagsvis rätt till någon barnpension från Sverige vid bosättning utomlands. Ett sådant fall är om barnet med tillämpning av den s.k. dispensregeln i 5 kap. 16 § AFL är berättigat till folkpension även vid bosättning utomlands.
En motsvarande bestämmelse har förts in i SofL. Eftersom bl.a. utbetalningsreglerna i nämnda lag, enligt vad vi avser att i en senare proposition föreslå, kommer att vara tillämpliga även beträffande efterlevandestöd till barn, kan således även denna förmån utges utom Sverige, om det skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen. Med beaktande av efterlevandestödets karaktär och dess syfte att ge barn i Sverige ett minimiskydd bör emellertid nämnda bestämmelse tillämpas ytterst restriktivt.
Det av regeringen föreslagna 25-procentstillägget kommer att exporteras i relevanta 30-delar på samma sätt som tilläggspension enligt nuvarande regler, dvs. oavsett var i världen som barnet är bosatt. På motsvarande sätt som i dag kommer också ett 40-delsberäknat tillägg i viss utsträckning exporteras (se avsnitt 8.5).
Ett införande av reglerna om efterlevandestöd till barn även för dem som uppbär barnpension på grund av dödsfall före ikraftträdandet kan således i vissa fall komma att få konsekvenser i form av sänkta pensioner för barn som är bosatta utomlands. Å andra sidan är det enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att skapa övergångsregler som gäller enbart för de situationer där barnpension betalas ut utanför Sverige. I detta sammanhang skall noteras att förmånen folkpension genom vårt förslag avskaffas och istället införs en ny grundskyddsförmån för efterlevande barn. Denna nya förmån bör enligt regeringens förslag för framtiden endast kunna utges till barn bosatta i Sverige. Det torde även när det gäller barn som är bosatta utomlands vara rimligt att dessa behandlas lika oavsett om barnpension har beviljats på grund av dödsfall före eller efter ikraftträdandet av det anpassade regelsystemet.
Sammantaget anser regeringen att de internationella konsekvenser som kan uppstå när reglerna för efterlevandestöd till barn ges direkt tillämplighet för samtliga barnpensioner inte är sådana att de bör föranleda särskilda övergångsregler för utomlands bosatta barn.
9. Omställningspension och garantipension
9.1. Inledning
Regeringen föreslår i detta avsnitt att såväl inledande som förlängd omställningspension även fortsättningsvis skall kunna beviljas vuxna efterlevande. Syftet med förmånen bör alltjämt vara att ge kompensation för de direkta följderna av ett dödsfall under en viss period enligt vad som rent allmänt sett kan sägas gälla för personer i olika familjesituationer. Liksom i dag bör därför omställningspension utges under en kortare övergångsperiod närmast efter dödsfallet och till efterlevande förälder med barn även under en längre tid. Omställningspensionens huvudsakliga uppgift är, enligt regeringens uppfattning, att den efterlevande inte skall vidkännas en alltför stor standardsänkning under en viss omställningstid efter makens död. Omställningspensionen bör därför vara en inkomstgrundad förmån.
För att inte omställningspensionen skall bli alltför låg i de fall där den avlidne bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsinkomster eller haft endast låga sådana bör det, på samma sätt som enligt nuvarande system, finnas ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen. Detta grundskydd utgörs i dag av folkpension i form av dels huvudförmån, dels pensionstillskott. Detta grundskydd är utformat så att det, i vart fall tillsammans med reglerna för bostadstillägg till pensionärer och det särskilda grundavdraget inom beskattningen, skall vara möjligt att
försörja sig på det. Regeringen anser att ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen fortsättningsvis inte skall ha till syfte att utgöra en grundläggande försörjning utan endast skall syfta till att ge en kompletterande inkomst för den efterlevande.
I detta avsnitt behandlas den pensionsberättigade personkretsen samt även frågan om i vad mån de villkor som i dag uppställs för rätt till omställningspension skall föras över till ett anpassat system för efterlevandepension. Därutöver lämnas förslag till under vilken tidsperiod som omställningspension och förlängd omställningspension bör betalas ut samt hur pensionen skall beräknas.
9.2. Rätten till omställningspension
9.2.1. Omställningspension
Regeringens förslag: Omställningspension skall utges till efterlevande
make som inte uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dödsfallet. Med make skall likställas den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor med en icke gift kvinna eller man vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntar barn med denne.
Omställningspension skall utges under en tid av tio månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Rätt till sådan omställningspension skall tillkomma efterlevande som vid dödsfallet stadigvarande bodde tillsammans med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller som oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Regeringens bedömning: Omställningspensionen bör fr.o.m. år
2005 utges under en tid av tolv månader.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag och bedömning. Dock föreslog utredningen att inledande omställningspension skulle utges under en tid av tolv månader.
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser har instämt i ut-
redningens uppfattning att omställningspensionen inte skall ses som den efterlevandes enda inkomst, utan att den skall utgöra en kompletterande inkomst som skall betalas ut för en tid närmast efter dödsfallet. De flesta remissinstanser ställer sig också positiva till att utbetalningstiden för inledande omställningspension höjs till tolv månader från dödsfallet och att den skall betalas ut även till efterlevande med barn under 18 år. Sveriges
Pensionärers Riksförbund menar att inledande omställningspension skall
kunna utges under tolv månader även till en efterlevande som uppbär ålderspension. Privattjänstemannakartellen (PTK) anser att den övre åldersgränsen om 65 år inte bör bibehållas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Efterlevandepension i
form av omställningspension utges i dag till efterlevande make, som inte uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande antingen vid dödsfallet stadig-
varande bodde tillsammans med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem eller också oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningspension den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. För denna grupp gäller i övrigt samma krav för rätt till omställningspension som för gifta, dvs. vårdnad om barn eller minst fem års stadigvarande sammanboende.
Denna s.k. likställighetsregel infördes i samband med 1990 års reformering av efterlevandepensioneringen. Likställighetsregeln gäller både inom folk- och tilläggspensioneringen. Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap likställs personer som låtit registrera sitt partnerskap med makar enligt äktenskapsbalken. För dem gäller följaktligen direkt, utan särskilda regler i efterlevandepensionssammanhang, samma regler som för gifta.
Regeringen anser att de förändringar beträffande personkretsen som trädde i kraft år 1990 och grunderna för dessa äger bärkraft även i dag. Regeringen föreslår därför att omställningspension skall kunna tillerkännas, förutom makar och personer som har ingått registrerat partnerskap och som stadigvarande sammanbott med varandra fram till tidpunkten för dödsfallet, även personer som sammanbott under liknande förhållanden utan att ha varit gifta under de förutsättningar som gäller i dag för rätt till omställningspension.
Liksom gäller för rätt till efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), anser regeringen att det för rätten till omställningspension i framtiden skall finnas en övre åldersgräns. Nuvarande åldersgräns infördes i samband med 1990 års reform av efterlevandepension. Motiven till denna åldersgräns var att äldre efterlevande som uppnått 65 års ålder ansågs kunna få sin försörjning tryggad genom ålderspension i form av folk- och tilläggspension samt att något behov av att anpassa arbetsförhållandena efter den förändrade situationen inte förelåg. Vidare angavs i förarbetena till 1990 års reform av efterlevandepensioneringen – dvs. i betänkandet Efterlevandepension, reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner (SOU 1987:55) sid 215 ff och propositionen Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner (prop. 1987/88:171) sid 106 – att det i denna situation normalt inte förelåg behov av bostadsbyte och att i vart fall torde det särskilda bostadsstödet som en ålderspensionär är berättigad till bidra till att ge den efterlevande med ålderspension möjlighet att bo kvar i den tidigare bostaden. Enligt regeringens uppfattning gäller dessa argument alltjämt och regeringen delar således inte PTK:s och Sveriges Pensionärers Riksförbunds uppfattning att den nu gällande övre åldersgränsen för rätt till omställningspension bör slopas.
Som redovisats i avsnitt 7 föreslår regeringen att efterlevandepensionsunderlaget skall fastställas på pensionsgrundande inkomster eller beräknad antagandeinkomst till och med det år den avlidne fyllde eller skulle ha fyllt 64 år. Vid 65 års ålder kan också garantipension i form av ålders-
pension till personer födda år 1938 eller senare betalas ut. Enligt det förslag som lämnats om garantipension för personer födda dessförinnan i betänkandet Garantipension och bosättningstillägg till personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17), skall sådan pension kunna betalas ut även före 65 års ålder. Regeringen föreslår därför att omställningspensionen även i framtiden skall avlösas av ålderspension när den efterlevande fyller 65 år. Vårt förslag i denna del innebär att om den efterlevande vid dödsfallet uppnått 65 års ålder, skall omställningspension inte beviljas oavsett om den avlidne skulle efterlämna minderåriga barn, vilket i praktiken är mindre vanligt. Vidare betyder det att omställningspensionen skall upphöra att betalas ut om den efterlevande fyller 65 år under omställningsperioden (pensionsperiod).
Utgångspunkten för utformningen av ekonomiska förmåner i form av efterlevandepension till vuxna efterlevande bör, liksom enligt gällande regler, huvudsakligen vara att förmånerna skall lämna ett tillfälligt bistånd till den efterlevande mannen eller kvinnan, så att han eller hon skall kunna komma över de särskilda svårigheter som i regel uppkommer till följd av den förändrade familjesituationen en tid närmast efter dödsfallet. Eftersom efterlevande män och kvinnor i förvärvsaktiv ålder i regel måste anses ha möjlighet att försörja sig genom inkomster av eget förvärvsarbete eller genom ersättningar som träder i stället för sådana inkomster, bör efterlevandepensionen till vuxna inte ses som den efterlevandes huvudsakliga inkomst, utan i stället som en kompletterande inkomst.
I de ovan nämnda förarbetena till den reformerade efterlevandepensioneringen – dvs. betänkandet Efterlevandepension, reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner sid. 215 ff och propositionen Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner, m.m. sid. 101 ff – angavs att den inledande omställningsperioden inte bör vara allt för kort, så att pensionen skulle kunna ge ett reellt stöd för den efterlevande att anpassa ekonomin, bostads- och arbetsförhållanden m.m. till den nya situationen. Å andra sidan anfördes att pensionsrätten inte heller borde utsträckas alltför långt i tiden, eftersom meningen med pensionen var att den skall utgöra ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod. Anknytningen till dödsfallet och dess följder blir givetvis allt mindre ju längre tid som förflyter därefter. Med dessa utgångspunkter föreslogs och beslutades att inledande omställningspension skulle utges under en tid av ett år.
Av besparingsskäl ändrades senare, med verkan fr.o.m den 1 januari 1997, den tid under vilken inledande omställningspension kan betalas ut från ett år till sex månader. Enligt regeringens uppfattning är dock sex månaders utbetalning av omställningspension i de allra flesta fall en alltför kort tid för att hinna anpassa sig till en sådan förändring av familjesituationen som ett dödsfall innebär.
Det är också regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget är sådant att det finns möjligheter att ge den efterlevande en längre omställningstid för att med ekonomiskt stöd från samhället ställa om sitt liv till de förändrade förhållanden som ett dödsfall kan innebära. Av nämnda skäl anser regeringen därför att den inledande omställningsperioden skall förlängas. Vi är emellertid av den uppfattningen att förlängningen bör ske
i två steg. Regeringen föreslår därför initialt att den inledande omställningspensionen – på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002 – skall utges under en tid av tio månader räknat från dödsfallet. Vi avser att senare återkomma med förslag som innebär att den inledande omställningspensionen fr.o.m. år 2005 kommer att utges under en tid av tolv månader.
De nuvarande reglerna innebär att samhället ger stöd till vuxna efterlevande genom den inledande omställningspensionen om den efterlevande har hemmavarande barn som inte har fyllt tolv år eller om makarna har sammanbott under minst fem år. Det är regeringens uppfattning att ovan nämnda behov av en viss omställningsperiod i anledning av ett dödsfall, även föreligger i de situationer när den efterlevande har hemmavarande barn över tolv år. Även i det fall som det hemmavarande barnet genomgår högstadie- eller gymnasieskola, torde det kunna medföra att den efterlevande föräldern har behov av exempelvis förkortad arbetstid. Omställningspension bör därför kunna utges även till efterlevande med barn över tolv år. Som redovisas nedan föreslår regeringen också en förstärkning av omställningspensionen, innebärande att förlängd omställningspension skall kunna utges utöver den inledande tiomånadersperioden, när den efterlevande har hemmavarande barn som inte har fyllt 18 år. Regeringen anser att samma åldersgräns bör gälla för rätt till den inledande omställningspensionen. Regeringen föreslår därför att omställningspension under den inledande perioden skall kunna betalas ut även i de fall då den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande bodde tillsamman med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, även om den efterlevande inte uppfyller kravet på att ha sammanbott oavbrutet med den avlidne i fem år före dödsfallet.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att omställningspen-
sion skall utges under tio månader om dödsfallet inträffar efter utgången av år 2002. Rätt till sådan pension skall tillkomma efterlevande som inte har fyllt 65 år och som vid dödsfallet stadigvarande bodde tillsamman med barn under 18 år, som vid dödsfallet stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller som då oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Hänvisningar till S9-2-1
9.2.2. Förlängd omställningspension
Regeringens förslag: Efterlevande som uppfyller villkoren för rätt till
inledande omställningspension och som har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, skall ha rätt till förlängd omställningspension under en tid av ett år efter det att rätten till inledande omställningspension har upphört, dock längst till dess det yngsta hemmavarande barnet fyllt 18 år. En efterlevande skall dock alltid ha rätt till förlängd omställningspension så länge han eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Rätten till förlängd omställningspension upphör om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller om han eller hon stadigvarande bosätter sig tillsammans med någon som den efterlevande har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag för-
utom att utredningen föreslog att förlängd omställningspension alltid skulle utges längst till dess att det yngsta barnet fyllt åtta år, istället för av regeringen föreslagna tolv år.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. Försäkringskasseförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges Pensionärers Riksförbund
och PTK, tillstyrker förslaget om att förlängd omställningspension skall kunna betalas ut under tolv månader om den efterlevande har vårdnaden om barn under 18 år, men anser att den nuvarande tolvårsgränsen för barn bör finnas kvar. Flera av remissinstanserna har påpekat att denna åldersgräns stämmer överens med åldersgränsen för rätten att vara hemma med sjukt barn.
Värmlands läns allmänna försäkringskassa ifrågasätter behovet av för-
längd omställningspension under en tid av ett år för det fall det finns hemmavarande barn under 18 år och menar att resurserna i stället bör läggas på ett förstärkt grundskydd. Vidare är kassan tveksam till åtta-årsgränsen för förlängd omställningspension. Örebro läns allmänna försäk-
ringskassa avstyrker förslagen att ändra åldersgränserna. Landsorganisationen i Sverige (LO) framhåller att två år kan vara en för kort omställ-
ningstid och att förslaget därför måste följas upp noga. Centerkvinnorna förordar att rätt till förlängd omställningspension alltid skall utges till dess yngsta barnet fyllt 18 år.
Skälen för regeringens förslag: Vuxna efterlevande har i dag rätt till
förlängd omställningspension i de fall de uppfyller kraven för rätt till inledande omställningspension och dessutom har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsamman med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Det bakomliggande skälet till denna regel är att en efterlevande förälder med ett eller flera små barn typiskt sett behöver längre tid för att anpassa sig och ställa om sig till de nya förhållanden som dödsfallet innebär än de sex månader (tidigare ett år) som den inledande omställningspensionen i dag ger möjlighet till. Därför finns i dag rätt till förlängd omställningspension till dess det yngsta barnet fyller tolv år.
De nuvarande reglerna innebär således att samhällets stöd för en efterlevande som har vårdnaden om barn som har fyllt tolv år upphör redan efter sex månader. Som angetts ovan föreslår regeringen att en förstärkning av omställningspensionen initialt skall ske genom att denna förlängs till tio månader. Dessutom har barnen, om de var barn också till den avlidne, rätt till barnpension efter denne. Regeringen anser emellertid att det härutöver är befogat med ett ytterligare förstärkt skydd för en vuxen efterlevande i denna situation. Även om ett dödsfall alltid innebär en svår omställning för den efterlevande, måste en sådan omställning för en efterlevande med tonårsbarn som går i grund- eller gymnasieskola i de
allra flesta fall vara förenad med större omställningsproblem och kostnader än för en efterlevande utan barn (eller med bara vuxna barn).
Av detta skäl föreslår regeringen en förändring, vilken stöds av de flesta remissinstanserna som yttrat sig över förslaget, av rätten till omställningspension på så sätt att sådan pension skall kunna betalas ut till efterlevande med hemmavarande barn under 18 år under ytterligare ett år efter det att rätten till inledande omställningspension har upphört. Omställningspension som utges efter den inledande tiomånadersperioden skall dock utbetalas längst till dess det yngsta barnet, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, fyller 18 år.
För efterlevande med mindre barn bör det dessutom alltjämt finnas möjlighet till ett skydd under en längre tid än sammanlagt 22 månader. Enligt de nuvarande reglerna betalas förlängd omställningspension alltid ut tills det att yngsta barnet har fyllt tolv år.
Utredningen har föreslagit att den förlängda omställningspensionen skall utges till dess att det yngsta barnet har fyllt åtta år. Utredningen menade i och för sig att även efterlevande med äldre barn kan ha behov av det ekonomiska skydd som omställningspensionen utgör, men fann att de ekonomiska ramar som den hade att arbeta inom inte gav utrymme till att behålla dagens tolvårsgräns.
Bakgrunden till den i dag gällande åldersgränsen för rätt till förlängd omställningspension är att barnet först vid tolv års ålder har ansetts ha förutsättningar att klara sig själv utan mer regelbunden tillsyn av annan. Regeringen delar denna uppfattning. Den förlängda omställningspensionen bör betraktas som ett komplement till det regelsystem som avser att ge föräldrar möjlighet att ta hand om sina barn. Tyngdpunkten i efterlevandepensioneringen bör också ligga på att tillgodose barnets intresse. I detta ingår att möjlighet skall finnas för den efterlevande maken att ge barnet en tryggad uppväxt och tillfälle för barnet till en meningsfull samvaro med den efterlevande föräldern. En efterlevande förälder bör därför också genom omställningspension ges ekonomisk möjlighet att ta vård om sina barn till dess att det yngsta barnet har fyllt tolv år.
Regeringen anser emellertid inte, såsom Centerkvinnorna har föreslagit, att det föreligger samma behov av ekonomiskt stöd för efterlevande med barn mellan 12 och 18 år, varför den förlängda omställningspensionen skulle utges så länge det finns barn under 18 år. Inte heller torde den efterlevande förälderns behov av en längre tids arbetstidsförkortning vara detsamma. Ett sådant förslag skulle vidare, av finansiella skäl, innebära att kraftiga försämringar skulle behöva göras inom efterlevandepensioneringen till efterlevande utan barn eller inom andra områden. Regeringen föreslår således att den förlängda omställningspensionen, liksom i dag, som längst skall betalas ut till dess att det yngsta barnet har fyllt tolv år.
Liksom gäller enligt dagens bestämmelser för rätt till förlängd omställningspension, föreslår regeringen att denna skall upphöra om den efterlevande ingår nytt äktenskap. Motsvarande föreslås gälla om den efterlevande i stället bosätter sig med en man eller kvinna som den efterlevande tidigare varit gift med eller har eller har haft barn med. Denna bestämmelse gäller endast för rätten till förlängd omställningspension.
Rätten till den inledande omställningspensionen påverkas inte av ändrade förhållande som inträffar efter dödsfallet.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att efterlevande som
har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, skall ha rätt till omställningspension under en tid av ett år efter det att inledande omställningspension upphört att betalas ut. Denna förlängda omställningspensionen skall dock betalas ut längst till dess att det yngsta barnet fyllt 18 år. En efterlevande skall emellertid alltid ha rätt till omställningspension så länge han eller hon enligt samma vårdnads- och sammanboendekriterier har hemmavarande barn som inte har fyllt tolv år.
9.3. Beräkning av omställningspension
Regeringens förslag: Omställningspension skall utges med 55% av
den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Denna nivå skall vara densamma oavsett om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i
denna del, tillstyrker utredningens förslag. Sveriges Pensionärers Riks-
förbund menar att den av utredningen föreslagna ersättningsnivån om
55 % är för låg och i stället skall vara 60 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. PTK menar att det är omöjligt att bedöma om de föreslagna nivåerna av omställningspensionen storleksmässigt kommer att motsvara den nuvarande omställningspensionen och vill därför varken tillstyrka eller avstyrka förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Såsom nämnts inledningsvis bör det
huvudsakliga syftet med omställningspension vara att den efterlevande maken under en viss omställningstid efter dödsfallet inte skall behöva vidkännas en alltför kraftig standardsänkning. Omställningspension bör därför enligt regeringens uppfattning i första hand vara relaterad till den avlidnes inkomstförhållanden.
I avsnitt 7 föreslås att det är den avlidnes livsinkomst som skall läggas till grund för beräkningen av omställningspension. Beräkningen av omställningspensionen skall således ske på den avlidnes efterlevandepensionsunderlag, som i sin tur har beräknats på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet (med undantag för om den avlidne är född år 1937 eller tidigare) samt i vissa fall även på en pensionsrätt beräknad på grundval av antagna framtida inkomster.
Omställningspensionen skall således utgöra en viss andel av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Vid bedömningen av hur stor del av efterlevandepensionsunderlaget som omställningspensionen skall utgöra, måste beaktas att den inkomstgrundade pensionen i det reformerade ålderspensionssystemet skall beräknas på förvärvsinkomster från första kronan. Detta innebär alltså, till skillnad från vad som gäller enligt dagens regler där första prisbasbeloppets inkomster kompenseras genom
folkpensionens grundförmån, att samma ersättningsnivå kommer att gälla för årsinkomster såväl över som under ett prisbasbelopp. I dag betalas omställningspension från folkpensioneringen ut med för år räknat 90 % av prisbasbeloppet, eller 2 745 kr per månad i 2000 års priser. Därutöver kan den efterlevande vara berättigad till pensionstillskott om maximalt 61,5 % av prisbasbeloppet, eller 1 876 kr per månad i 2000 års priser. Enligt lagen (1999:264) om tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner utgör dock pensionstillskottet 62,9 % av prisbasbeloppet under tiden den 1 juni 1999 t.o.m. utgången av november månad år 2000.
Det förhållandet att folkpension i form av omställningspension i dag utgör en större andel av prisbasbeloppet än vad omställningspension från tilläggspensioneringen utgör, bör därför beaktas vid bedömningen av vilken procentsats av efterlevandepensionsunderlaget som skall väljas för beräkning av omställningspensionen. Samtidigt bör hänsyn tas till hur högt grundskydd som skall finnas och hur detta skall utformas. I detta sammanhang måste även beaktas att pensionsförmånerna i ett anpassat efterlevandepensionssystem, enligt regeringens förslag, kommer att vara beskattade på motsvarande sätt som förvärvsinkomster beskattas i dag. Något särskilt grundavdrag för pensionärer kommer således inte att finnas i ett framtida efterlevandepensionssystem.
Det är mot bakgrund av de förutsättningar som ovan har beskrivits som nivån för omställningspensionen skall bestämmas. Utgångspunkten bör därvid vara att i möjligaste mån försöka att konstruera ett system som i huvudsak ger samma kompensation som dagens omställningspension från folk- och tilläggspensioneringen ger. Emellertid är det regeringens uppfattning att omställningspensionen inte skall utges på en sådan nivå att den ger full kompensation för att möjligheterna till särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA) vid beskattning i framtiden försvinner. Som framgår nedan föreslår regeringen att kompensationen härför även skall ges genom garantipensionen.
Liksom redovisats i avsnitt 8 är det, med hänsyn till konstruktionen och utformningen av den reformerade ålderspensioneringen, förenat med betydande svårigheter att ha kvar olika beräkningssätt för första prisbasbeloppets inkomster och för inkomster därutöver. Vidare är det regeringens uppfattning att det i alla avseenden skall eftersträvas att efterlevandepensioneringen anpassas fullt ut till det reformerade ålderspensionssystemet. Till följd härav bör en enhetlig procentsats av efterlevandepensionsunderlaget gälla för hela inkomsten. Valet av procentsats är också i hög grad beroende av utformningen av det grundskydd som bör finnas till omställningspensionen.
Den av utredningen valda nivån om 55 % av efterlevandepensionsunderlaget synes väl avvägd och bör ge ett utfall som bäst stämmer överens med strävan att skapa ett system som totalt sett, dvs. tillsammans med grundskyddet, ger i huvudsak samma utfall som dagens regler under förutsättning att den avlidnes beräknade ålders- eller förtidspension är på samma nivå som det av oss föreslagna efterlevandepensionsunderlaget. Detta framgår av tabellerna 9.1–3 som redovisas i avsnitt 9.4.2.
Enligt dagens regler är omställningspensionens storlek beroende av om den avlidne efterlämnar också barn som är berättigat till barnpension efter
honom eller henne. Bakom den nuvarande skillnaden i ersättningsnivån låg önskemålet om att hänsyn skulle tas till de sammanlagda tilläggspensionsförmåner som skulle kunna betalas ut efter en och samma avliden. Det ansågs inte rimligt att efterlevandepension skulle kunna utbetalas med ett belopp som sammantaget var högre än den egenpension som den avlidne skulle ha varit berättigad till eller faktiskt uppbar i anslutning till dödsfallet. Detta argument äger i och för sig alltjämt bärighet.
En konsekvens av denna reglering är emellertid att efterlevande beviljas omställningspension på olika nivåer om den efterlevande efterlämnar eget barn med rätt till barnpension eller om det efterlevande barnet endast är barn till den efterlevande maken. Enligt dagens regler får således den efterlevande maken omställningspension med 20 % om den avlidne maken var barnets biologiska förälder och barnpension utbetalas till barnet, men med 40 % om den avlidne maken var barnets styvförälder och inte själv hade något pensionsberättigat barn. Den efterlevande maken torde emellertid i båda situationerna vara i lika stort behov av att kunna avsätta tid för samvaro med barnet.
Konsekvenserna av en differentierad nivå kan även ifrågasättas i det fall då en gift person avlider och efterlämnar i det ena fallet make och ett styvbarn (dvs. den efterlevande makens barn) och i det andra fallet härutöver även ett eget barn som inte bott tillsammans med den avlidne och dennes familj. I det första fallet utges omställningspension till den efterlevande maken med 40 % (eftersom barnpension inte utges till styvbarnet). I det andra fallet blir omställningspensionen bara 20 %, eftersom barnpension utges till det barn som inte bor tillsammans med den efterlevande. Omställningsproblemen för den efterlevande maken och behovet av att tillbringa tid med det egna barnet torde emellertid vara lika stora i båda fallen.
Regeringens uppfattning är att nämnda konsekvenser av en samordning mellan barnpension och omställningspension inte bör gälla för framtiden. Dessutom föreslår regeringen att barnpension skall utges fullt ut oavsett om det samtidigt betalas ut efterlevandepension till vuxen, se avsnitt 8.3. På samma sätt bör omställningspension utges på samma nivå, oavsett om barnpension samtidigt betalas ut eller inte. För att de sammanlagda efterlevandepensionerna inte skall bli allt för hög, föreslår regeringen emellertid att en begränsningsregel skall finnas i det anpassade efterlevandepensionssystemet, men att denna skall avse endast barnpensioner, se avsnitt 8.3.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att omställningspensionen – såväl under den inledande omställningsperioden som under den förlängda – skall uppgå till 55 % av den avlidnes beräknade efterlevandepensionsunderlag. Denna nivå föreslås vara densamma oavsett om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.
Hänvisningar till S9-3
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 7.6.2
9.4. Grundskyddet
Hänvisningar till S9-4
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 7.6.2
9.4.1. Garantipension, m.m.
Regeringens förslag: Till efterlevande som har rätt till omställ-
ningspension skall i de situationer där den avlidne inte haft pensionsgrundande inkomster eller haft endast låga sådana omställningspension utges i form av ett grundskydd – en beskattningsbar garantipension.
Regeringens bedömning: Frågan om efterlevande som kommer att
beviljas omställningspension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 jämte sådan förmån skall ha rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP), bör behandlas i samband med den fortsatta beredningen av betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52).
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen föreslog dessutom att efterlevande som är berättigade till omställningspension jämte sådan förmån inte skulle kunna få BTP.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att grund-
skyddet skall utges såsom en beskattningsbar garantipension. Örebro läns
allmänna försäkringskassa menar att någon garantipension för vuxna inte
bör införas, främst eftersom denna inte baseras på något inkomstbortfall. Många remissinstanser menar att möjligheten till bostadstillägg för pensionärer bör finnas kvar. Riksförsäkringsverket (RFV), som tillstyrker förslaget, påpekar att med utredningens förslag får den som har rätt till förtidspension och omställningspension samtidigt fortfarande rätt till BTP trots att denne då uppbär högre inkomster i form av pension än en person med endast omställningspension. Skåne läns allmänna försäkringskassa påpekar att om den efterlevande inte har andra inkomster än garantipension kommer han eller hon inte att klara sig på denna inkomst om inte bostadsstöd samtidigt utges.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Garantipension
Eftersom det huvudsakliga syftet med omställningspension bör vara att den efterlevande maken inte skall behöva vidkännas en alltför stor standardsänkning under en viss omställningstid efter mannens eller hustruns död, har regeringen i föregående avsnitt föreslagit att skyddet i första hand skall vara relaterat till den avlidnes inkomster. Efterlevandepensionen utgör vidare, med dagens förvärvsmönster, i regel en kompletterande inkomst snarare än den efterlevandes enda inkomst. Detta medför att det i och för sig inte finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för ett anpassat efterlevandepensionssystem som inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Emellertid är det regeringens uppfattning att även annat arbete än förvärvsarbete skall kunna grunda rätt till efterlevandepension. Även i de
situationer där den avlidne arbetat i hemmet eller av andra anledningar inte haft några pensionsgrundande inkomster, kan det finnas ett behov av ett ekonomiskt skydd för den efterlevande under en omställningsperiod. Om efterlevandepensionen skulle göras helt inkomstgrundad, skulle detta innebära att efterlevande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsinkomster eller haft endast låga sådana inkomster skulle komma att ställas helt eller i det närmaste helt utan ersättning i händelse av ett dödsfall. Enligt regeringens uppfattning bör det även i detta fall finnas ett visst ekonomiskt skydd för den efterlevande under en tidsperiod närmast efter ett dödsfall.
Det är också rimligt att det finns ett ekonomiskt skydd för efterlevande även under tid då förlängd omställningspension betalas ut. Syftet med omställningspensionen för efterlevande som har vårdnaden om hemmavarande små barn ansågs vid införandet av de nuvarande bestämmelserna vara att ge dessa efterlevande ett ekonomiskt tillskott för att t.ex. kunna minska sin arbetstid i syfte att ta hand om barnen. För att en förälder helt skulle kunna avstå från förvärvsarbete under en viss tid krävdes att omställningspensionen betalades ut på en nivå som kunde täcka den efterlevandes försörjning. Mot denna bakgrund kom omställningspensionen att bestå dels av ett enhetligt grundbelopp från folkpensioneringen, dels av ett belopp från tilläggspensioneringen som är relaterat till den avlidnes ATP-poäng.
Detta resonemang kan appliceras även på dagens samhällsstruktur och vuxnas förvärvsmönster. Regeringen föreslår därför att det även i en anpassad efterlevandepensionering skall finnas ett grundskydd såväl under tid då inledande omställningspension utges som under tid då förlängd omställningspension betalas ut.
Emellertid anser regeringen att grundskyddet inte skall utgöra en förmån som utges till samtliga pensionsberättigade. Grundskydd bör enligt regeringens uppfattning konstrueras som en garantipension. Liksom vad gäller för garantipensionen inom den reformerade ålderspensioneringen föreslår regeringen att garantipension till omställningspension skall utges endast till dem vars avlidne make inte tjänat in någon pensionsgrundande inkomst eller endast en låg sådan. Garantipensionen skall därför inte såsom folkpension i form av omställningspension betalas ut med ett enhetligt belopp utan avgörande för om garantipension skall utges och storleken därav är om den efterlevande har behov av ett sådant ekonomiskt stöd. Vad som skall bestämma detta behov behandlas närmare i avsnitt 9.4.2.
Särskilt grundavdrag för pensionärer
Enligt nuvarande regler är efterlevandepensioner förutom barnpension, på samma sätt som andra pensionsinkomster, skattefria upp till en viss nivå på grund av det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA). Pensionärer med låg pension, däribland personer med efterlevandepension, betalar antingen ingen inkomstskatt alls eller en skatt som är lägre än den som löntagare och egna företagare får betala vid lika hög taxerad inkomst. Maximalt SGA är lika stort som den folkpension och det pen-
sionstillskott som betalas ut till ålderspensionärer. SGA minskas successivt i takt med stigande tilläggspension och andra pensionsinkomster.
Enligt riksdagsbeslut skall ålderspensioner i framtiden, till skillnad från i dag, vara skattepliktiga på samma sätt som förvärvsinkomster, dvs. någon motsvarighet till SGA skall inte finnas i ett framtida ålderspensionssystem. Enligt av riksdagen antagna riktlinjer i propositionen Reformerad förtidspension, m.m. (prop. 1997/98:111), skall även förtidspensioner i princip beskattas som förvärvsinkomster, dvs. utan något särskild grundavdrag. Av bl.a. denna anledning bör det inte komma i fråga att ha kvar dessa särskilda skattebestämmelser enbart inom efterlevandepensioneringen med dess i förhållande till ålders- och förtidspensioneringen relativt ringa antal berättigade personer.
Som framgått i avsnitt 6.4 föreslår regeringen bl.a. att bestämmelserna i 8 och 14 kap. AFL skall upphävas. Efterlevandepension i form av omställningspension (och änkepension) skall därvid beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster. Möjligheterna till SGA vid beskattning skall således inte längre finnas kvar.
Att möjligheterna till SGA vid beskattning försvinner, innebär emellertid att efterlevandepensionärer med låga eller medelhöga pensionsinkomster går miste om en skatteförmån och därmed vid oförändrad bruttonivå får en lägre nettopension än i dag. Det är emellertid inte regeringens avsikt att en anpassning av efterlevandepensioneringen till det reformerade ålderspensionssystemet skall medföra att efterlevande skall få en sämre nettobehållning av sin pension efter omläggningen. För att avskaffandet av SGA inte skall påverka den enskildes nettobehållning mer än marginellt, bör basnivån på garantipensionen vara betydligt högre än vad som gäller för folkpensionens grundförmån.
Bostadstillägg till omställningspension
En efterlevande kan i dag vara berättigad även till bostadstillägg till pensionärer. Bostadstillägg till pensionärer kan enligt nu gällande regler betalas ut till den som är bosatt i Sverige och som har ålderspension (fr.o.m. 65 års ålder), förtidspension eller sjukbidrag eller omställningspension från folk- eller tilläggspensioneringen. BTP kan också utges till den som har änkepension, särskild efterlevandepension eller till den som är bosatt i Sverige och uppbär pension enligt lagstiftning i stat som ingår i EU/EES.
Som redovisats i avsnitt 4 är ett förslag till nya regler för bostadstillägg till pensionärer föremål för beredning. Under våren 1999 överlämnade BTP-utredningen sitt förslag till ett nytt system för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer, m.m. (betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer [SOU 1999:52]). Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser att lämna förslag till riksdagen under hösten 2000 eller våren 2001. I vilken omfattning nya regler om beräkning av BTP kommer att påverka bostadstillägget för efterlevande går i nuläget inte att förutse. Nämnas kan att av de personer som i december 1997 erhöll omställningspension fick 206 av totalt 4 302 pensionstagare BTP, dvs. ca 5 %. Få av dessa hade maximalt bostadstillägg. I övriga fall
utgavs bostadstillägg med reducerat belopp på grund av reglerna om inkomstprövning.
Med hänsyn till den pågående beredningen av BTP-utredningens betänkande anser regeringen att det är lämpligast att, i samband med att regeringen lämnar förslag om hur bostadstillägget till pensionärer skall se ut i framtiden, även förslag lämnas om sådant tillägg skall kunna utges till efterlevande med rätt till omställningspension. Regeringen är således av den uppfattningen att frågan om bostadstillägg till omställningspension bör beredas ytterligare. Detta beredningsarbete bör ske inom ramen för den fortsatta beredningen av BTP-utredningens betänkande. Regeringen lämnar därför nu inte något förslag angående BTP till efterlevande som kommer att beviljas omställningspension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002.
Hänvisningar till S9-4-1
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 9.6
9.4.2. Beräkningen av garantipension, m.m.
Regeringens förslag: Garantipension till omställningspension skall
utges under hela den tid den efterlevande är berättigad till omställningspension.
Garantipension till omställningspension skall beräknas med utgångspunkt från en basnivå om 2,13 prisbasbelopp. Denna basnivå skall trappas av med ett belopp som motsvarar 100 % av omställningspensionen.
Med omställningspension skall likställas utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Garantipension till omställningspension skall årligen räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget.
Utredningens förslag: Stämmer inte överens med regeringens förslag.
Utredningen föreslog att garantipension till den inledande omställningspensionen skulle utges under endast sex månader och att garantipensionen till inledande omställningspension skulle utges som en utfyllnad till den inkomstgrundade efterlevandepensionen och även viss utländsk pension upp till en nivå motsvarande två prisbasbelopp. Vidare föreslog utredningen att garantipensionen till den förlängda omställningspensionen skulle betalas ut med en basnivå om 1,5 prisbasbelopp. Denna garantipension skulle trappas av med 100 % av omställningspensionen till den del den inte översteg 1,15 prisbasbelopp. Omställningspension därutöver skulle minska garantipensionen med 30 %. Denna senare garantipension skulle kunna betalas ut direkt efter det att garantipensionen till den inledande omställningspensionen upphört.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till att det
skall finnas ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen och att detta skall konstrueras som en garantipension. Många remissinstanser anser dock att garantipensionen till den inledande omställningspensionen skall utges under hela den tid som den senare pensionen utges. Vissa remissinstanser har föreslagit att garantipensionen under den inledande och den förlängda omställningspensionen skall utges med samma belopp och då
med företrädesvis två prisbasbelopp. Centerkvinnorna menar att garantinivån om två prisbasbelopp bör gälla under hela den inledande omställningspensionen men menar att därefter kan en reducering till 1,5 prisbasbelopp ske. Örebro läns allmänna försäkringskassa menar att någon garantipension för vuxna inte bör införas. Om en garantipension i form av omställningspension skall införas menar försäkringskassan att den skall utbetalas under tolv månader samt att strävan skall vara att ha så få nivåer och reduceringsprocent som möjligt för hela efterlevandepensionen och helst i enlighet med vad som gäller beträffande den reformerade ålderspensionen.
Sveriges Pensionärsförbund menar att beräkningen av garantipension
bör utgå från en kommunalskatt om 34 procent. Sveriges Pensionärers
Riksförbund anser att garantinivån i efterlevandepensionssystemet och i
det reformerade ålderspensionssystemet bör vara densamma, dvs. för närvarande 2,13 prisbasbelopp, samt att denna nivå bör höjas till 2,31 prisbasbelopp.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått ovan föreslår regeringen
att det även i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall finnas ett grundläggande skydd i form av en garantipension för dem som inte är berättigade till någon eller endast till en låg omställningspension.
Efterlevandepensionsutredningen föreslog emellertid att garantipensionen skulle betalas ut på olika basnivåer under den inledande respektive den förlängda omställningspensionen. Utredningen ansåg att det var under den närmaste tiden efter dödsfallet som den efterlevande hade störst behov av ett extra ekonomiskt tillskott för att hantera den omställning som dödsfallet medfört. Mot denna bakgrund lämnades förslag om att till den inledande omställningspensionen om tolv månader skulle garantipension utges under endast sex månader och då med en basnivå på två prisbasbelopp. Utredningens förslag i denna del har sin orsak även i finansiella ställningstaganden.
Utredningen föreslog dock att garantipension skulle kunna utges även under den tid förlängd omställningspension utges. För att den efterlevande inte skulle få sin pension sänkt under en viss tid, för att efter sex månader återigen få den höjd, föreslog utredningen att garantipension till förlängd omställningspension skulle utges direkt efter att garantipensionen till den inledande pensionen upphört. Denna garantipension skulle dock utges från en lägre basnivå och med en annan avtrappning.
Regeringens delar den uppfattning som har framförts av flertalet av remissinstanserna att garantipensionen skall utges under hela den tid som omställningspensionen betalas ut. Såsom redovisats ovan föreslår regeringen att tidsperioden för utbetalning av omställningspensionen skall höjas från dagens sex månader till tio månader. Motiven till detta förslag är att en tid om sex månader får anses allt för kort för att den efterlevande skall kunna ställa om sig till den situation som makens dödsfall har inneburit. På samma sätt har en efterlevande vars avlidne make eller maka saknat pensionsgrundande inkomst, eller endast haft en låg sådan, behov av en längre tids stöd för att anpassa sig till den nya situationen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att garantipensionen till omställ-
ningspension skall betalas ut under tio månader från dödsfallet, dvs. lika länge som omställningspensionen utges.
Ett av motiven till regeringens förslag att omställningspensionen skall kunna utges under längre tid än tio månader i de fall när den efterlevande har mindre barn är att han eller hon skall ha ekonomisk möjlighet till bl.a. förkortad arbetstid. Regeringen anser därför att garantipension skall utges även under denna tid och att garantipensionen skall beräknas på motsvarande sätt som föreslås för de första tio månaderna. Regeringen föreslår således att garantipensionen skall var densamma under hela den tid som den efterlevande har rätt till omställningspension.
Frågan är hur en garantipension skall konstrueras och framför allt vilken nivå som är rimlig för att tillförsäkra samtliga efterlevande ett ekonomiskt tillskott. Som nämnts ovan bör utgångspunkten vara att efterlevandepension till vuxna efterlevande skall betraktas som en kompletterande inkomst snarare än som en garanti för den efterlevandes grundläggande försörjning. Samtidigt bör grundskyddet i ett anpassat efterlevandepensionssystem i allt väsentligt inte skilja sig från dagens grundskydd i form av folkpension och pensionstillskott. I detta sammanhang bör även beaktas att efterlevandepensionerna, på samma sätt som andra pensioner, kommer att beskattas som förvärvsinkomster. Detta har i viss mån beaktats vid utformningen av nivån på omställningspensionen men måste också beaktas vid utformningen av grundskyddet.
För att komma upp i samma nettoutfall som dagens folkpension och pensionstillskott, med tillämpning av de särskilda skattereglerna för pensionärer, måste basnivån för garantipensionen uppgå till dryga två prisbasbelopp. Utredningen har föreslagit att basnivån på garantipensionen under de inledande sex månaderna skall ligga på två prisbasbelopp. Eftersom storleken på pensionen i framtiden kommer att vara beroende av vilken kommunalskatt den enskilde betalar, anser regeringen emellertid att denna nivå är för låg. Med en basnivå om två prisbasbelopp skulle den garanterade nivån för vissa efterlevande komma att alltför mycket understiga dagens nettonivå av grundskyddet. Frågan är då vilken basnivå garantipensionen skall ha.
Som tidigare nämnts är grundskyddet inom efterlevandepensioneringen i dag konstruerat på samma sätt som tidigare gällde inom ålderspensioneringen. Vid arbetet med garantipension till ålderspension konstaterades att med en basnivå om 2,13 prisbasbelopp kommer i huvudsak samtliga pensionsberättigade att vara garanterade en nettopension som motsvarar tidigare grundskydd. Som sagts ovan anser regeringen att omställningspensionen, till skillnad från ålderspension, inte bör anses som den efterlevandes huvudsakliga inkomst utan som en kompletterande sådan. Av denna anledning finns det i och för sig skäl att garantipensionen till omställningspension kan ha en annan, lägre basnivå än vad som gäller inom ålderspensioneringen. Emellertid anser regeringen att för dem som helt saknar omställningspension, dvs. i de fall som den avlidne inte tjänat in någon pensionsgrundande inkomst, bör den garanterade nivån inom grundskyddet vara av en sådan storlek att den i möjligaste mån motsvarar dagens grundskydd jämte värdet av SGA. Regeringen föreslår därför att
garantipension till omställningspensionen skall betalas ut med en basnivå om 2,13 prisbasbelopp, eller ca 6 500 kr per månad i 2000 års priser.
Garantipensionen till omställningspension, liksom garantipensionen till ålderspension, skall enligt vårt förslag endast utges till dem som har ingen eller endast en låg inkomstgrundad pension. Även om vi föreslår att basnivån för garantipension till omställningspension skall vara densamma som gäller inom ålderspensioneringen, anser regeringen inte att det finns skäl att såsom gäller för garantipension till ålderspension, låta avtrappningen ske med olika avtrappningsintervall. Detta har sin orsak i att omställningspensionen är att betrakta endast som en kompletterande inkomst och inte som den efterlevandes enda försörjning. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är rimligt att garantipensionen till omställningspension trappas av snabbare än vad som gäller inom ålderspensioneringen, vilken i många fall utgör den pensionsberättigades huvudsakliga inkomstkälla.
Regeringen föreslår därför att garantipensionens basnivå om lägst 2,13 prisbasbelopp skall minskas med ett belopp som motsvarar 100 % av omställningspensionen. Regeringens förslag innebär att alla efterlevande med rätt till omställningspension garanteras en efterlevandepension om 2,13 prisbasbelopp, ca 6 500 kr per månad år 2000. En efterlevande med en omställningspension understigande 2,13 prisbasbelopp erhåller således garantipension med en utfyllnadsdel upp till detta belopp, medan en efterlevande med rätt till högre omställningspension inte erhåller någon garantipension.
I tabell 9.1–3 redovisas våra beräkningar på utfallet, sedan skatten är avdragen, för enskilda efterlevande med fördelning på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. Det är emellertid inte möjligt att jämföra utfallet enligt de olika systemen med anspråk på någon exakthet, eftersom underlaget för beräkning av tilläggspension och det efterlevandepensionsunderlag som regeringen föreslår skall ligga till grund för beräkningen i ett anpassat system bygger på olika förutsättningar. I tilläggspensionssystemet är det de genomsnittliga inkomsterna under de 15 bästa åren som ligger till grund för beräkningen, medan det reformerade ålderspensionssystemet bygger på ett livsinkomstunderlag och är beroende av både den demografiska utvecklingen och förändringarna i samhällsekonomin. För att i någon mån kunna få en uppfattning om utfallet av regeringens förslag har vi vid jämförelsen utgått från en person som vid dödsfallet är 54 år eller yngre och således har minst elva år kvar att arbeta och att han eller hon med intjänad pensionsrätt sammanlagt med antagandeberäkningen skulle komma upp i 30 år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension. Vidare har antagits att de sista åren före dödsfallet är de i inkomsthänseende bästa åren. Detta innebär att poängen i tilläggspensionssystemet är ett medeltal av de fyra sista åren och elva år med antagen pensionsrätt. Vid beräkningarna har förutsatts att den årliga tillväxten under de sista fyra åren före dödsfallet är 2 %.
I dag uppgår kompensationsgraden inom tilläggspensioneringen till ca 60 %. I det reformerade ålderspensionssystemet kommer motsvarande kompensationsgrad för den inkomstgrundade ålderspensionen att variera, bl.a. beroende på den enskildes samlade pensionsgrundande inkomster
(och pensionsgrundande belopp). Ett rimligt antagande i detta avseende är att kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet i regel kommer att ligga mellan 50 och 60 %. Vid de utförda beräkningarna har regeringen därför utgått från dessa antaganden och gjort beräkningarna efter en genomsnittlig kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet om 55 %. De nedan redovisade beloppen kan därför bli såväl högre som lägre om kompensationsgraden är högre eller lägre än 55 %.
I framtiden kommer nettopensionens storlek att vara beroende av vilken kommunalskatt som den förmånsberättigade erlägger. Vi har därför valt att redovisa nettoutfallet efter en genomsnittlig kommunalskatt (år 2000 30,62 %). Utfallet kommer alltså inte att för alla förmånsberättigade uppgå till nämnda belopp; pension kan vara såväl högre som lägre. Vi har emellertid inte ansett det möjligt att redovisa utfallet efter varje enskild kommuns skattesats. Dessutom är storleken av nettopensionen beroende av vilka andra inkomster som den efterlevande uppbär.
Tabell 9.1 Omställningspension, efter avdrag för skatt, för efterlevande man eller kvinna utan barn eller med barn som vid dödsfallet var över 18 år.
Omställningspension från tilläggspensioneringen enligt nuvarande regler utgör 40 % av den avlidnes egenpension och folkpensionen utgör 90 % av prisbasbeloppet . Omställningspension enligt föreslagna regler utgör 55 % av efterlevandepensionsunderlaget. Garantipensionen har beräknats enligt en basnivå om 2,13 prisbasbelopp och har avräknats med 100 % av omställningspension. Beräkningarna är gjorda efter en skattesats om 30,62 %. 2000 års prisbasbelopp, 36 600 kr.
Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 55 %
Den avlidnes medelpoäng i dagens system
Totalt utbetald enligt dagens regler (sammanlagt 6 mån.)
Totalt utbetald enligt föreslagna regler (sammanlagt 10 mån.)
Skillnad i den sammanlagda nettopensionen för hela utbetalningsperioden
Poäng Kronor Kronor Kronor 0 27 725 47 557 19 832 1 27 725 47 557 19 832 2 27 725 47 557 19 832 3 28 864 47 557 18 692 4 31 909 47 557 15 648 5 34 954 47 557 12 603 6 37 998 49 382 11 383 6,5 39 521 53 066 13 545
Tabell 9.2 Omställningspension, efter avdrag för skatt, för efterlevande man eller kvinna med barn som vid dödsfallet var mellan 12 och 18 år.
Omställningspension från tilläggspensioneringen enligt nuvarande regler utgör 20 % av den avlidnes egenpension och folkpensionen utgör 90 % av prisbasbeloppet. Omställningspension enligt föreslagna regler utgör 55 % av efterlevandepensionsunderlaget. Garantipensionen har beräknats enligt en basnivå om 2,13 prisbasbelopp och har avräknats med 100 % av omställningspension. Beräkningarna är gjorda efter en skattesats om 30,62 %. 2000 års prisbasbelopp, 36 600 kr.
Kompensationsgraden i det reformerade ålderpensionssystemet är 55 %
Den avlidnes medelpoäng i dagens system
Totalt utbetald enligt dagens regler (sammanlagt 6 mån.)
Totalt utbetald enligt föreslagna regler (sammanlagt 22 mån.)
Skillnad i den sammanlagda netto pensionen för hela utbetalningsperioden
Poäng Kronor Kronor Kronor 0 27 725 104 891 77 167 1 27 725 104 891 77 167 2 27 725 104 891 77 167 3 27 725 104 891 77 167 4 27 725 104 891 77 167 5 27 725 104 891 77 167 6 28 864 109 127 80 263 6,5 29 625 117 281 87 656
För vissa efterlevande utan barn och med en högre omställningspension kommer det månatliga nettobeloppet att bli lägre än med dagens system. Detta beror huvudsakligen på att den 100-procentiga avtrappningen inte ger kompensation för SGA vid en högre omställningspension. Regeringen anser att detta är något som måste accepteras. Eftersom omställningspensionen med våra förslag kommer att betalas ut under en betydligt längre tid än vad som följer av dagens regler, vilket i sin tur innebär att den totala omställningspensionen blir högre, anser regeringen att detta måste anses utgöra en fördel för den efterlevande. I dag utges omställningspension endast under sex månader om den efterlevande varit gift eller därmed likställd med den avlidne på visst ovan angivit sätt. Med vårt förslag kommer den efterlevande att ha rätt till omställningspension under tio månader.
Av tabell 9.2. framgår att den totala omställningspensionen blir högre med vårt förslag än vad som följer av dagens bestämmelser. De efterlevande som i dag har barn över tolv år får omställningspension endast under sex månader och om barnet har rätt till barnpension efter den avlidne betalas omställningspensionen ut med 20 % av den avlidnes egenpension. Om barnpension inte utges utgör omställningspensionen 40 % av den avlidnes egenpension (se tabell 9.1) Med vårt förslag kommer den efterlevande, om han eller hon har hemmavarande barn mellan tolv och 18 år, att erhålla omställningspension under 22 månader och då oavsett om han eller hon varit gift eller likställd med den avlidne.
Tabell 9. 3 Omställningspension, efter avdrag för skatt, för efterlevande man eller kvinna med barn under tolv år.
Omställningspension från tilläggspensioneringen enligt nuvarande regler utgör 20 % av den avlidnes egenpension och folkpensionen utgör 90 % av prisbasbeloppet. Omställningspension enligt föreslagna regler utgör 55 % av efterlevandepensionsunderlaget. Garantipensionen har beräknats enligt en basnivå om 2,13 prisbasbelopp och omställningspension har avräknats med 100 %. Beräkningarna är gjorda efter en skattesats om 30,62 %. 2000 års prisbasbelopp, 36 600 kr.
Kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet är 55 %
Den avlidnes medelpoäng i dagens system
Omställningspension utbetald under 12 mån. enligt dagens regler
Omställningspension utbetald under 12 mån. enl. föreslagna regler
Skillnad i den sammanlagda netto pensionen
Poäng Kronor Kronor Kronor 0 55 449 57 334 1 885 1 55 449 57 334 1 885 2 55 449 57 334 1 885 3 55 449 57 334 1 885 4 55 449 57 334 1 885 5 55 449 57 334 1 885 6 57 163 59 745 2 582 6,5 58 257 64 215 5 959
Av tabell 9.3 framgår att omställningspensionen för samtliga efterlevande, enligt regeringens förslag, kommer att vara minst lika hög som den omställningspension som betalas ut med tillämpning av dagens regler. De ovan redovisade beloppen blir emellertid ännu högre, om kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet är högre än 55 % och på motsvarande sätt lägre om nämnda kompensationsgrad blir lägre.
På motsvarande sätt som föreslagits för garantipensionen inom ålderspensioneringen bör garantipensionen till omställningspension reduceras av viss utländsk pension av motsvarande karaktär. Detta för att garantipensionens funktion av utfyllnad skall kunna fullgöras. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att utländska pensioner som inte är av utfyllnadskaraktär, dvs. som inte betalas ut som utfyllnad till en inkomstgrundad pension, skall reducera garantipensionen på motsvarande sätt som svensk omställningspension. Hur detta förslag ställer sig i ett internationellt och EG-rättsligt perspektiv kommer vi att utveckla närmare i avsnitt 12.3.2.
Enligt nuvarande regler räknas årlig efterlevandepension i form av såväl folk- som tilläggspension om i förhållande till förändringen i prisindex. På samma sätt som gäller för grundskyddet i dag, och som också gäller för garantipension till ålderspension, föreslår regeringen att också garantipension till omställningspension skall vara värdesäkrad genom att den beräknas utifrån det för varje år gällande prisbasbeloppet.
Detta kommer att innebära att den inkomstgrundade pensionen, som enligt vårt förslag i avsnitt 7.6.2 skall följsamhetsindexeras, och garantipensionen kommer att utvecklas på olika sätt och att det därför varje år måste göras en prövning av om och i vad mån en efterlevande som har beviljats garantipension till omställningspension fortfarande har rätt till sådan pension och i så fall med vilket belopp garantipension skall betalas
ut för det aktuella året. Denna konstruktion motsvarar också den som gäller för beräkning av garantipension inom det reformerade ålderspensionssystemet.
Sammanfattningsvis föreslås att en efterlevande med rätt till omställ-
ningspension skall vara berättigad till en garantipension i form av en utfyllnad till omställningspensionen intill ett belopp om 2,13 prisbasbelopp räknat på årsbasis. Basnivån skall minskas med 100 % av omställningspensionen samt av utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär. Garantipension till omställningspension skall årligen räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget.
9.4.3. Utbetalning av garantipension
Regeringens förslag: Garantipension till omställningspension skall
betalas ut endast till en efterlevande som är bosatt i Sverige.
Utbetalning av garantipension vid utlandsvistelse och handläggning av ärenden om sådan pension skall ske enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL).
Utredningens förslag: Stämmer i princip överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet och Uppsala läns allmänna försäkringskassa avstyrker att garantipension skall kunna betalas
ut till en person som bosatt sig utomlands eftersom det rör sig om få fall och begränsade förmåner samt leder till ett mer komplext regelsystem.
Skälen för regeringens förslag: Syftet med garantipensionen till om-
ställningspension är att även efterlevande till avlidna som har tjänat in endast låg eller ingen inkomstgrundad pension skall ges ett visst ekonomiskt stöd under en begränsad tid efter ett dödsfall. En förutsättning för att sådan garantipension skall utges bör emellertid vara att den avlidne haft någon anknytning till Sverige. Rätten till och storleken på garantipension bör således, enligt vad som kommer att utvecklas i avsnitt 9.5, att vara beroende av den avlidnes försäkringstid för garantipension.
Regeringen föreslår också att garantipension till omställningspension, på samma sätt som garantipension till ålderspension, skall kunna betalas ut enbart till en efterlevande som är bosatt i Sverige. Bestämmelser om vem som skall anses bosatt i Sverige finns i socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL) och behandlas närmare i avsnitt 9.5. På grund av den exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av konventionsförpliktelser, kommer emellertid garantipension att i stor utsträckning få betalas ut även till personer som inte är bosatta i Sverige.
I dag finns en viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna betala ut 40-delsberäknad folkpension i form av efterlevandepension även utanför EU/EES-området. Motsvarande bestämmelse har också införts SofL. Som framgår nedan gör vi den bedömningen att garantipensionen inom efterlevandepensioneringen skall utgöra en bosättningsbaserad förmån enligt
nämnda lag. Därigenom kommer också dispensregeln att gälla för utbetalning av garantipension till omställningspension. Dessutom anses en person enligt bestämmelserna i SofL bosatt i Sverige under viss tid även om han eller hon inte har sitt egentliga hemvist här (se avsnitt 9.5).
Hänvisningar till S9-4-3
9.5. Anknytningskrav för rätt till oavkortad garantipension
9.5.1. Försäkringstid, m.m.
Regeringens förslag: Garantipension till omställningspension skall
vara beroende av den avlidnes försäkringstid. För rätt till oavkortad garantipension skall det krävas att den avlidne har tillgodoräknats 40 års försäkringstid. Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen utges med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid har tillgodoräknats och talet 40.
Vid beräkning av försäkringstid bortses från tid före det år då den avlidne uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller hon har fyllt eller skulle ha fyllt 64 år.
Försäkringstid skall i övrigt tillgodoräknas enligt motsvarande regler som gäller för garantipension inom ålderspensionssystemet. Därtill skall flyktingar, för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet fr.o.m. 16 års ålder i förhållande till det antal år som de har tillgodoräknats försäkringstid i Sverige.
Garantipension till omställningspension skall utges endast under förutsättning att den avlidne har tillgodoräknats en försäkringstid om minst tre år.
För tid före ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension tillgodoräknas sådan tid som fått tillgodoräknats som bosättningstid för folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Försäkringskassan i Skåne län menar att garanti-
pension bör beräknas utan hänsyn till bosättningstid i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till oavkortad folkpension i
form av efterlevandepension krävs i dag att den försäkrade (avlidne) kan tillgodoräknas minst 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 64 års ålder. Folkpension kan enligt de nu gällande reglerna även vara 30-delsberäknad, dvs. beräknad på grundval av antalet år med intjänade ATPpoäng och motsvarande antagna sådana år. Till skillnad från den bosättningsbaserade folkpensionen betalas den 30-delsberäknade folkpensionen ut även vid bosättning utanför Sverige. Denna begränsning kan dock inte upprätthållas i förhållande till EU/EES. För medborgare som är bosatta i något sådant land inom detta område (och som under en tid av minst ett år varit bosatta i Sverige) gäller att förmåner skall betalas ut i samma omfattning som om de vore bosatta i Sverige. Detta innebär att såväl 40delsberäknad som 30-delsberäknad folkpension exporteras inom EU/EES.
Emellertid exporteras inte oavkortad folkpension utan endast så stor andel som motsvarar antalet år med bosättningstid eller år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension.
Vad gäller reglerna om rätt till garantipension är det av vikt att systemet med garantipension är anpassat till att många människor numera förvärvar rätt till pension i mer än ett land. Detta är påkallat i en tid med ökad rörlighet över nationsgränserna för att undvika dubbelförsäkring och allt fler fall av sammanfallande pensionsförmåner från flera länder. Regeringen anser att det är rimligt att en person med en starkare anknytning till Sverige efterlämnar en högre garantipension i händelse av makens död än en person som av olika anledningar har en svagare sådan anknytning. Således får det anses skäligt att en person som bott utomlands några år och sedan flyttar tillbaka också efterlämnar en lägre garantipension än en person som bott i Sverige hela sitt liv. Dessa utflyttade personer har ofta förvärvat rätt till pension från ett utländskt system under motsvarande tid. Mot denna bakgrund finner regeringen inte skäl att, såsom Skåne läns allmänna försäkringskassa föreslagit, låta garantipensionen betalas ut oberoende av den avlidnes anknytning till Sverige.
Frågan är då vilken typ av anknytningsregel som skall reglera frågan om oavkortad eller avkortad garantipension till omställningspension skall utges. I detta sammanhang finns det anledning att dra paralleller till hur motsvarande fråga lösts inom ålderspensioneringen.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet är rätten till garantipension beroende av bl.a. den försäkrades anknytning till Sverige i form av s.k. försäkringstid. Denna försäkringstid överensstämmer i allt väsentligt med reglerna för bosättningstid i AFL. Eftersom även andra tidsperioder än rena "bosättningsperioder" i dag kan grunda rätt till folkpension i form av bl.a. ålderspension har det ansetts att terminologin i viss mån är missvisande. Till följd härav benämns de tidsperioder som tas i beaktande vid beräkningen av garantipension för försäkringstid i stället för bosättningstid. Regeringen föreslår att även inom efterlevandepensioneringen skall begreppet försäkringstid användas.
För rätt till oavkortad garantipension till ålderspension krävs att den försäkrade kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid i Sverige, men den tid under vilken sådan försäkringstid kan tillgodoräknats har till skillnad från nu gällande bestämmelser i AFL bestämts till intervallet 25–64 års ålder (med vissa undantag beträffande dem som har haft pensionsgrundande inkomst m.m. mellan 16 och 25 års ålder). Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen kortas av proportionellt.
Även för rätt till oavkortad garantipension till omställningspension bör det enligt regeringens uppfattning krävas en stark anknytning till Sverige. Någon anledning att sätta denna försäkringstid kortare för garantipension inom efterlevandepensioneringen än vad som gäller enligt dagens regler, och enligt de regler som skall gälla för oavkortad garantipension till ålderspension, finns enligt regeringens mening inte. Regeringen föreslår därför att det skall finnas ett krav på minst 40 års försäkringstid för rätt till oavkortad garantipension till omställningspension.
Liksom gäller för garantipension till ålderspension föreslås att med försäkringstid skall avses endast bosättningstid i Sverige. Något skäl att göra
en annan bedömning än att efterlevandepension är en från den avlidne härledd rätt har regeringen inte funnit. Regeringen föreslår därför att det liksom i dag skall vara på den avlidnes försäkringstid som garantipensionen skall grundas.
I dag krävs för rätt till folkpension i form av bl.a. efterlevandepension att den avlidne antingen har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension i minst tre år eller har varit bosatt i Sverige i minst tre år. Även för rätt till garantipension inom det reformerade ålderspensionssystemet krävs att en försäkringstid för garantipension om minst tre år har tillgodoräknats den pensionsberättigade för att någon garantipension alls skall betalas ut. En sådan regel ansågs påkallad för att undvika utbetalning av garantipension med allt för små belopp. Regeringen anser att det finns anledning att ha en sådan regel även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Regeringen föreslår således att garantipensionen till omställningspension skall kunna utges endast i de situationer där den avlidne har en försäkringstid som uppgår till minst tre år. I detta sammanhang bör emellertid påpekas att den som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer till följd av den s.k. sammanläggningsprincipen i nämnda förordning att som kvalifikationstid få tillgodoräkna sig även försäkringstider som har fullgjorts i andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs dock att en försäkringstid om minst ett år kan tillgodoräknas i Sverige.
Försäkringstidsbegreppet
För rätt till oavkortad garantipension till omställningspension skall således, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspension, krävas att den avlidne kan tillgodoräknas 40 år med försäkringstid i Sverige. Den grundskyddsmodell som föreslås gälla för omställningspension har i många avseenden likheter med det garantipensionssystem som valts inom det reformerade ålderspensionssystemet. Det försäkringstidsbegrepp som valts för ålderspensioneringen överensstämmer dessutom i allt väsentligt med det bosättningsbegrepp för folkpension som finns i dag. Av dessa skäl finns det anledning att i möjligaste mån samordna reglerna om försäkringstid i de båda systemen och att inom dessa ha med varandra överensstämmande regler.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att den försäkringstid som gäller för garantipension till ålderspension i princip också skall gälla som försäkringstid för garantipension till omställningspension. Detta innebär att vi föreslår att vid beräkning av försäkringstid för garantipension till omställningspension skall i princip bestämmelserna i lagen (1998:702) och garantipension tillämpas på motsvarande sätt oavsett om den avlidne omfattas av den lagen i övrigt. Vissa justeringar har vi dock ansett nödvändiga att göra, vilka redovisas nedan.
I dag kan bosättningstid för folkpension tillgodoräknas den försäkrade fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. 64 års ålder. I det reformerade ålderspensionssystemet kommer motsvarande intjänandeperiod att räknas fr.o.m. 25 t.o.m. 64 års ålder. Skälet till denna förändring av intjänandeperioden är bl.a. att undvika att garantipension skall kunna tjänas in enbart genom
studier i Sverige under ungdomsåren och sedan betalas ut inom EU/EES, trots att den försäkrade aldrig haft någon fastare anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet.
Enligt regeringens uppfattning föreligger det en skillnad mellan garantipensionen inom ålderspensioneringen, som i de allra flesta fall betalas ut efter det att den pensionsberättigades förvärvsaktiva period har gått till ända, och ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen, som ofta kommer i fråga på grund av dödsfall som sker i förvärvsaktiv ålder. Om ungdomsåren inte gav rätt till tillgodoräknande av försäkringstid – och därmed även till att få framtida försäkringstid beaktad – skulle detta leda till att något grundskydd över huvud taget inte skulle betalas ut i de fall dödsfallet inträffar före det att den avlidne fyllt 25 år. En avliden person som ännu inte fyllt 25 år kan, på samma sätt som äldre personer, efterlämna make eller maka och barn där behovet av efterlevandepension under en omställningsperiod kan vara särskilt uttalat. Trots den avvikelse detta innebär i förhållande till ålderspensioneringen, föreslår regeringen att samma åldersgräns som gäller i dag för tillgodoräknande av bosättningstid skall gälla beträffande försäkringstiden i ett anpassat efterlevandepensionssystem, dvs. en nedre åldersgräns vid 16 år (beträffande framtida försäkringstid, se avsnitt 9.5.2).
Garantipensionen till omställningspension är således enligt vårt förslag beroende av den avlidnes bosättningstid i Sverige. Enligt 3 kap. 2 § SofL omfattas den som är bosatt i Sverige enligt bestämmelserna i nämnda lag även av lagen (1998:702) om garantipension. På motsvarande sätt bör, enligt regeringens uppfattning, pensionsförmånen garantipension till omställningspension anses som en bosättningsbaserad förmån enligt SofL. Det är således den tid som den avlidne enligt SofL har ansetts varit bosatt i Sverige som skall ligga till grund vid fastställandet av vilken försäkringstid som den avlidne kan tillgodoräknas för garantipension.
I nämnda lag regleras att en person anses bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här. Även en person som lämnar landet, på grund av utsändning eller av annat skäl, anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. På motsvarande sätt är den som kommer till Sverige, och som kan antas komma att vistas här under en längre tid än ett år, att anse som bosatt här. Om utlandsvistelsen sker på grund av studier i utlandet gäller dock andra regler. Bl.a. anses den studerande, och medföljande familjemedlemmar, som bosatta i Sverige under den tid för vilken han eller hon bedriver studiestödsberättigad utbildning eller uppbär utbildningsbidrag för doktorander. Även för personer som kommer till Sverige för att studera gäller särskilda regler. För att denne (och hans eller hennes medföljande familjemedlemmar) skall anses som bosatt här krävs att han eller hon är berättigad till utbildningsbidrag för doktorander. Som försäkringstid får vidare, liksom i dag, tillgodoräknas tid under vilken en försäkrad sänds till annat land av en statlig arbetsgivare för att arbeta för arbetsgivarens räkning. Detta gäller även för medföljande maka och barn under 18 år.
I det fall en flykting beviljas uppehållstillstånd i Sverige skall enligt nuvarande regler som bosättningstid tillgodoräknas även tid då denne varit bosatt i sitt tidigare hemland fr.o.m. det år då han eller hon uppnått
16 års ålder t.o.m. året före det att han eller hon först ankom till Sverige. Med hänsyn till den ändrade intjänandeperiod som gäller för garantipension inom ålderspensioneringen skall personen i fråga i stället tillgodoräknas försäkringstid för bosättning i hemlandet fr.o.m. det kalenderår då han eller hon fyllt 25 år (och inte som i dag 16 år) t.o.m. den tidpunkt då personen första gången kom till Sverige, i förhållande till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den försäkrade från tidpunkten för ankomsten till Sverige t.o.m. det år då han eller hon fyller 64 år.
Med hänsyn till att vi här föreslår att försäkringstid för garantipension till omställningspension skall kunna tillgodoräknas redan fr.o.m. det år den avlidne uppnått 16 års ålder, bör i stället för den tid som valts inom ålderspensionssystemet nuvarande 16 års gräns för tillgodoräknande av försäkringstid för vistelse i hemlandet tillämpas i flyktingfallen.
På samma sätt som skall gälla för beräkning av försäkringstid för garantipension till ålderspension föreslår regeringen att tid som före ikraftträdandet av ett anpassat efterlevandepensionssystem tillgodoräknats som bosättningstid för folkpension skall få tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension inom efterlevandepensioneringen. Nödvändiga ändringar i SofL kommer regeringen att återkomma till i en senare proposition.
Sammanfattningsvis föreslås att oavkortad garantipension till omställ-
ningspension skall utges endast om den avlidne kan tillgodoräknas försäkringstid i Sverige som uppgår till minst 40 år. Är försäkringstiden kortare än 40 år, skall garantipensionen betalas ut med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid tillgodoräknats och talet 40. Vid beräkning av försäkringstid skall bortses från tid före det år då den avlidne uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller hon fyllde eller skulle ha fyllt 64 år. Regeringen föreslår vidare att garantipension till efterlevandepension skall utges endast under förutsättning att den avlidne tillgodoräknats försäkringstid om sammanlagt minst tre år.
Som försäkringstid skall tillgodoräknas samma tider som gäller för garantipension inom ålderspensionssystemet. Den beräkning av vilken tid som en flykting skall kunna tillgodoräknas som försäkringstid före ankomsten till Sverige skall, med den av oss föreslagna intjänandeperioden, bestämmas till tid fr.o.m. 16 års ålder. När en person anses bosatt i Sverige regleras i SofL.
För tid före ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension tillgodoräknas sådan tid som enligt nuvarande regler fått tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension.
Hänvisningar till S9-5-1
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 11.4.4
9.5.2. Framtida försäkringstid
Regeringens förslag: Garantipension till omställningspension skall
utges på grundval av den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne t.o.m. året före dödsfallet. Som försäkringstid skall under särskilda förutsättningar kunna tillgodoräknas även tid därefter t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han eller hon fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet som försäkringstid, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas fr.o.m. det år då den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod. Endast hela antal månader med försäkringstid skall beaktas.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Skåne läns allmänna försäkringskassa föreslår att
om garantipensionen skall beräknas med hänsyn till försäkringstid skall den föreslagna månadsavrundningen inte gälla.
Skälen för regeringens förslag: Dagens regler för folkpension gör det
möjligt att beakta framtida bosättningstid i de fall dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder. Inträffar dödsfallet i förvärvsaktiv ålder utges således folkpensionsförmånen på grundval av den bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne fr.o.m. det år då han eller hon fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet. Därutöver kan under vissa förutsättningar även bosättningstid för tiden därefter t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år tillgodoräknas vid pensionsberäkningen. I detta sammanhang beaktas den avlidnes bosättningsförhållanden fr.o.m. 16 års ålder fram t.o.m. året före dödsfallet vid bedömningen av i vilken omfattning även framtida bosättningstid skall tillgodoräknas för beräkningen av folkpension. Om den avlidne inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet som bosättningstid, skall som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor andel av tiden fr.o.m. pensionsfallet t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den bosättningstid som kan tillgodoräknas fr.o.m. det år den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod. På grund härav kan en person som avlider i unga år lämna efter sig lika stor efterlevandepension från folkpensioneringen som en person som avlider efter uppnådd pensionsålder.
Till skillnad från garantipensionen inom ålderspensioneringen, som i de allra flesta fall utbetalas efter det att den pensionsberättigades förvärvsaktiva period har gått till ända, betalas efterlevandepension ut i flertalet fall på grund av pensionsfall som inträffar under den avlidnes förvärvsaktiva period. Genom nuvarande regler om framtida bosättningstid behöver emellertid detta förhållande inte påverka storleken av det grundskydd som betalas ut till den efterlevande från folkpensioneringen.
Regeringen anser att det även i ett framtida efterlevandepensionssystem bör finnas möjlighet att beakta framtida antagen försäkringstid vid beräkningen av garantipensionens storlek. Utan en sådan "antagandeberäkning" av den avlidnes framtida "bosättningsförhållanden", får man ett system där en ung efterlevande efterlämnar ett grundskydd från efterlevandepensioneringen som i förhållande till äldre avlidna kan vara betydligt lägre just på grund av att dödsfallet inträffat i unga år. På samma sätt som ovan föreslås för den inkomstgrundade efterlevandepensionen, där även framtida antagna år med inkomst beroende av den avlidnes inkomstsituation en viss tid före dödsfallet beaktas vid beräkningen av efterlevandepensionen, bör motsvarande antagande avseende den avlidnes försäkringstid ske med hänsyn till den försäkringstid som den avlidne haft t.o.m. året före dödsfallet. Regeringen föreslår därför att det i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall finnas en regel som gör det möjligt att vid bedömningen av rätten till oavkortad garantipension beakta även framtida försäkringstid i de fall dödsfallet sker under den avlidnes förvärvsaktiva period. Regeringen föreslår att dessa framtida regler skall överensstämma med de som gäller i dag.
Hänvisningar till S9-5-2
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 9.5.1
9.5.3. Reducering av garantipension i förhållande till dels bristande försäkringstid, dels uppburen inkomstgrundad efterlevandepension
Regeringens förslag: Om den avlidnes tillgodoräknade försäkringstid
i Sverige är kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå först minskas med hänsyn till antalet försäkringsår. Därefter görs avräkning mot omställningspensionen.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Med en sådan anknytningsregel som
den regeringen valt att föreslå uppkommer frågan i vilket skede avkortningen av garantipension till omställningspension skall ske på grund av att den avlidne inte kunnat tillgodoräknas försäkringstid om 40 år. Som redogjorts i avsnitt 9.4.2 föreslår vi att garantipensionen till omställningspension skall reduceras på visst sätt med hänsyn till den omställningspension som betalas ut efter den avlidne. Skall avkortningen med hänsyn till bristande försäkringstid göras före eller efter det att hänsyn tas till omställningspensionen?
För garantipensionen i det reformerade ålderspensionssystemet har valts en beräkningsmetod där garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall först kortas av med hänsyn till bristande försäkringstid. Först därefter görs en avräkning mot den inkomstgrundade pensionen.
Eftersom vi föreslår ett grundskyddssystem inom efterlevandepensioneringen som i väsentliga avseenden liknar garantipensionen till ålderspension, är det rimligt att en avkortning av garantipensionen till omställningspension med hänsyn till bristande försäkringstid respektive till omställningspension görs enligt samma principer som skall gälla för grund-
skyddet i det reformerade ålderspensionssystemet. Det finns klara fördelar med att tillämpa samma avräkningsförfarande i de båda systemen.
Regeringens förslag innebär således för omställningspensionens del att basnivån först minskas med hänsyn till bristande försäkringstid och att hela omställningspensionen, inklusive eventuell likställd utländsk pension som ej har utfyllnadskaraktär, därefter reducerar garantipensionen.
I propositionen Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152) har i författningskommentaren till denna bestämmelse inom ålderspensioneringen redovisats för regeringens bedömning av hur den föreslagna avkortningsmodellen skulle kunna tillämpas inom EU/EES. Sedan lagen om garantipension antagits av riksdagen har EG-domstolen i dom den 22 oktober 1998 i mål C-143/97 (förhandsavgörande), Office national des pensions ./. Francesco Conti, uttalat sig avseende en nationell belgisk pensionsbestämmelse liknande den som regeringen nu föreslår avseende avtrappning av garantipension till efterlevandepension. Nämnda avgörande innebär bl.a. att den ovan redovisade avräkningen av garantipension till omställningspension mot utländsk pension inte kommer att kunna tillämpas för pension från annat medlemsland om denna är av samma slag som den svenska pensionen. Detta eftersom avräkningen är att anse som en minskningsregel och inte som en beräkningsregel. Emellertid torde avgörandet innebära att nu behandlade avkortningsmodell beträffande bristande försäkringstid kan tillämpas även inom EU/EES-området. Såsom regeringen har uppfattat domen torde avräkningen av garantipensionen mot inkomstgrundad efterlevandepension kunna ske utifrån garantipensionens basnivå sedan denna har kortats av på grund av bristande försäkringstid för garantipension.
Hänvisningar till S9-5-3
9.6. Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Rätt till omställningspension på grund av
dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall även efter denna tidpunkt bedömas enligt hittillsvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Omställningspension som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet skall från och med den 1 januari 2003 beräknas enligt nuvarande regler om tilläggspension i form av omställningspension i AFL jämte ett tillägg om 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet. En sålunda beräknad omställningspension skall efter utgången av år 2002 utbetalas som omställningspension.
Härutöver skall den efterlevande vara berättigad till en garantipension. Garantipensionen skall beräknas med utgångspunkt från en basnivå om 2,15 prisbasbelopp. Denna basnivå skall trappas av med ett belopp som motsvarar 100 % av omställningspensionen inklusive 90procentstillägget till den del den inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. För omställningspension därutöver skall avtrappning göras med ett belopp motsvarande 44 %.
Garantipension och sådan del av omställningspensionen som avser 90-procentstillägg skall utges på grundval av den bosättningstid eller år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension som den avlidne enligt nuvarande regler kan tillgodoräknas.
Om den avlidnes faktiska eller framtida beräknade bosättningstid i Sverige är kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall minskas med 1,0 % för varje år som understiger 40 år innan avräkning mot omställningspensionen görs.
Om garantipensionen istället skall beräknas på grundval av den avlidnes tillgodoräknade år med pensionspoäng för tilläggspension och den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med faktiska eller antagna pensionspoäng skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall istället minskas med 1,8 % för varje år som understiger 30 år. Årlig omställningspension, beräknad enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av omställningspension i AFL, och den del av årlig omställningspension som avser 90-procentstillägg skall fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras.
Garantipension till omställningspension skall räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget. Folkpension i form av omställningspension skall inte längre finnas kvar efter ikraftträdandet.
Garantipensionen skall ersätta det särskilda grundavdraget till pensionärer.
Regeringens bedömning: Frågan om efterlevande som beviljats
eller kommer att beviljas omställningspension på grund av dödsfall före år 2003 jämte sådan förmån skall ha rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP), bör behandlas i samband med den fortsatta beredningen av betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52).
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag och bedömning. Utredningen föreslog emellertid att garantipensionen skulle beräknas från en lägre basnivå samt med en annan avtrappning mot omställningspensionen. Vidare föreslog inte utredningen någon särreglering för beräkningen av garantipensionen vid bristande bosättningstid eller bristande år med tillgodoräknade pensionspoäng.
Remissinstanserna: Statens löne- och pensionsverk (SPV) ifrågasätter
till viss del om dödsfallstidpunkten bör vara avgörande för vilka regler som skall tillämpas och påpekar bl.a. att efterlevande med hemmavarande barn som vid ikraftträdandet är fyllda tolv men inte 18 år inte kommer att berättigas till förlängd omställningspension. Skåne läns allmänna försäk-
ringskassa förutsätter att bestämmelserna inte medför några retroaktiva
försämringar men anser att detta inte går att bedöma eftersom det inte lämnats en genomarbetad redovisning av de individuella effekterna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: De anpassade reg-
lerna om efterlevandepension i form av omställningspension innebär förändringar i förhållande till nuvarande regler såväl vad avser rätten till förmånen och den tid under vilken den utges som när det gäller beräkningen av förmånens storlek.
Inledande omställningspension utges enligt nuvarande regler endast under sex månader. Enligt de ovan föreslagna reglerna skall omställningspension utges under tio månader och beräknas på grundval av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Detta underlag är, till skillnad från vad som gäller inom den nuvarande tilläggspensioneringen, beräknat från första kronans inkomster. Av bl.a. denna anledning föreslås en annan procentsats för beräkning av omställningspension än vad som gäller enligt nuvarande regler. Under samma period, dvs. under tio månader från dödsfallet, skall enligt regeringens förslag den efterlevande även ha rätt till en garantipension så att den sammanlagda pensionen oavkortad under denna tid kommer att uppgå till minst 2,13 prisbasbelopp.
Regeringens förslag till förlängd omställningspension innebär också förändringar såvitt gäller den personkrets som är berättigad till omställningspension under förlängd tid. Även en efterlevande som har vårdnad om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 18 år, skall ha rätt till förlängd omställningspension.
Mot bakgrund av de nu beskrivna förändringarna avseende personkretsen har regeringen övervägt hur omställningspension som har beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före ikraftträdandet av regeringens förslag skall behandlas efter denna tidpunkt. När det gäller rätten till omställningspension och hur länge sådan pension skall betalas ut föreslår regeringen att dödsfallstidpunkten skall vara avgörande för vilka regler som skall tillämpas. Därigenom skall en efterlevande som har beviljats eller kommer att beviljas inledande omställningspension på grund av dödsfall före ikraftträdandet ha rätt till omställningspension under sex månader och inte under tio månader, vilket kommer att gälla för fall då sådan pension beviljas på grund av dödsfall efter ikraftträdandet av våra förslag. En konsekvens av detta blir också att den av oss föreslagna regeln, som innebär rätt i vissa fall till omställningspensionen under ytterligare ett år efter den inledande perioden inte skall tillämpas i fall då rätten till omställningspension grundar sig på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag.
Såsom SPV påtalat innebär det vidare att en efterlevande med barn under 18 år men över tolv år inte kommer att beviljas förlängd omställningspension om dödsfallet skett före ikraftträdandet. Någon gräns för hur länge övergångsreglerna skall gälla måste emellertid finnas. Eftersom det är dödsfallstidpunkten som i sig är avgörande för rätten till omställningspension, finner regeringen att det är rimligt att denna tidpunkt också bestämmer gränsen för när de föreslagna anpassade reglerna skall tillämpas fullt ut. Om samtliga som vid ikraftträdandet uppbär omställningspension skulle omfattas även av de ovan föreslagna reglerna för rätt till omställningspension, och samtidigt inte skulle få sin pension sänkt, skulle övergångsreglerna behöva tillämpas under en enligt regeringen allt för lång tid. Dessutom skulle dessa personer ges en överkompensation genom att de skulle få en högre månatlig pension än de som beviljas sådan pension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet, som också skulle betalas ut under en betydligt längre tid än vad som följer av dagens regler.
Den omställningspension som redan har beviljats vid ikraftträdandet betalas ut i form av såväl tilläggspension som folkpension. Frågan är då
hur denna utgående pension skall beräknas efter ikraftträdandet av de anpassade reglerna.
Omställningspension
En lösning vore att räkna om samtliga omställningspensioner som betalas ut vid ikraftträdandetidpunkten enligt de av regeringen för framtiden föreslagna reglerna. Detta skulle kunna ske genom att det till underlaget för tilläggspension läggs en poäng som kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. På detta underlag skulle sedan beräknas en omställningspension om 55 %. En sådan lösning skulle emellertid sannolikt påverka nettopensionen för vissa grupper av efterlevande. Regeringen anser att det inte är lämpligt att de förändringar som är föranledda av en anpassning av reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet skall påverka omställningspensioner som har beviljats och som vid ikraftträdandetidpunkten redan betalas ut enligt nuvarande regler.
I stället bör eftersträvas en lösning som innebär att beräkningen av omställningspension för vid ikraftträdandet utgående omställningspensioner och omställningspensioner som kommer att beviljas på grund av dödsfall före ikraftträdandet i huvudsak sker enligt nuvarande regler. Omställningspension, som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet, föreslås därför även efter ikraftträdandet av de anpassade reglerna för efterlevandepension beräknas enligt nuvarande regler för tilläggspension i form av omställningspension i AFL och således utges med 20 eller 40 % av den avlidnes tilläggspension, exklusive den del som utgör ersättning för nuvarande folkpension i form av omställningspension. En sådan lösning får visserligen till följd att det för beräkning av omställningspension skulle komma att tillämpas två olika system ett antal år framåt i tiden. Regeringen anser dock att detta är att föredra framför en metod som kan innebär nettosänkningar för vissa grupper av efterlevande. Även den i dag gällande begränsningsregeln skall därvid tillämpas, dvs. om det samtidigt betalas ut barnpension efter den avlidne skall efterlevandepensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans inte överstiger den avlidnes egenpension. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till det nedan redovisade 90-procentstillägget.
Liksom föreslås för barnpension som beviljas på grund av dödsfall före den 1 januari 2003, föreslår regeringen att den del av omställningspensionen som enligt nuvarande regler betalas ut i form av folkpension skall betalas ut med ett tillägg till den pension som grundar sig på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. För omställningspension som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet skall detta tillägg motsvara 90 % av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Detta tillägg är att betrakta som en inkomstgrundad del av pensionen på samma sätt som den omställningspension som skall beräknas enligt nuvarande bestämmelse om tilläggspension och bör därför tillgodoräknas endast om det för den avlidne tillgodoräknats ATP-poäng. 90-procentstillägget skall således ersätta första prisbasbeloppets inkomster.
Tilläggspension i form av omställningspension som har beviljats eller inkomstgrundad omställningspension som kan komma att beviljas på
grund av dödsfall före den 1 januari 2003, skall efter utgången av år 2002 betalas ut som omställningspension.
Garantipension
Regeringen har vidare försökt finna ett grundskydd som kan ersätta nuvarande grundskydd i form av bosättningsbaserad folkpension och pensionstillskott samt i möjligaste mån ge samma effekter för den samlade pensionen som dessa förmåner tillsammans med SGA ger. Den lösning som vi stannat för innebär att efterlevande utöver omställningspension enligt vad som ovan angetts (dvs. tilläggspension enligt nuvarande bestämmelser i AFL och 90-procentstillägg), skall vara berättigad till en garantipension. Regeringen föreslår att denna garantipension, liksom också föreslås för garantipension till änkepension som beviljas på grund av dödsfall före den 1 januari 2003, skall beräknas utifrån en basnivå om 2,15 prisbasbelopp, eller ca 6 560 kr per månad i 2000 års priser, som sedan reduceras på visst sätt beroende på hur hög omställningspensionen är. Minskningen föreslås ske krona för krona så länge omställningspensionen uppgår till högst 1,49 prisbasbelopp och med 44 % av den del av omställningspensionen som överstiger nämnda nivå.
Denna garantipension är, till skillnad från den garantipension som utredningen föreslog, anpassad efter en kommunalskatt om 34 %. Härigenom kommer personer i kommuner med högre kommunalskatt än den i landet genomsnittliga inte att få vidkännas en sänkt nettopension efter ikraftträdandet av våra förslag. Genom att möjligheterna till SGA vid beskattningen försvinner genom regeringens förslag om att avskaffa möjligheterna att erhålla omställningspension i form av folk- och tilläggspension, både för de personer som vid ikraftträdandet uppbär omställningspension och för dem som beviljas omställningspension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet, kommer således samtliga personer med omställningspension att erlägga skatt på motsvarande sätt som gäller för förvärvsinkomster. Liksom gäller i dag påverkas nettoutfallet emellertid av om den efterlevande samtidigt med pensionen uppbär andra inkomster än pensionsinkomster.
En tillämpning av de regler som nu föreslås om garantipension åskådliggörs lättast i en uppställning där nettoutfallet av omställningspension enligt dagens regler jämförs med en omställningspension inklusive garantipension. En sådan jämförelse görs i figurerna 9.1–2.
De nettoberäkningar som har gjorts för att utfallet enligt nuvarande system med särskilt grundavdrag skall kunna jämföras med utfallet då reglerna om särskilt grundavdrag inte längre tillämpas, har gjorts på grundval av en kommunal skattesats om dels 34 %, dels en för landet genomsnittlig kommunalskatt om 30,62 % (år 2000). Av figurerna kan utläsas att nettoutfallet vid 34 % kommunalskatt kommer att bli ungefär detsamma som i dag. Vid lägre skatt blir nettoutfallet högre än i dag.
Figur 9.1 Skillnad i pensionsinkomst efter skatt för efterlevande kvinna eller man mellan det nuvarande systemet och ett omställningspensionssystem med 90-procentstillägg och garantipension. Omställningspension från tilläggspensioneringen i båda systemen utgör 40 % av den avlidnes egenpension från tilläggspensioneringen för efterlevande med barn utan rätt till barnpension. Motsvarande procentsats är 20 % om barnpension samtidigt utges. Kommunalskatt 30,62 %.
Figur 9.2 Skillnad i pensionsinkomst efter skatt för efterlevande man eller kvinna mellan det nuvarande systemet och ett omställningspensionssystem med 90-procentstillägg och garantipension. Omställningspension från tilläggspensioneringen i båda systemen utgör 40 % av den avlidnes egenpension från tilläggspensioneringen för efterlevande med barn utan rätt till barnpension. Motsvarande procentsats är 20 % om barnpension samtidigt utges. Kommunalskatt 34 %.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att omställningspension som vid ikraftträdandet har beviljats på grund av dödsfall dessförinnan eller efter ikraftträdandet kommer att beviljas på grund av dödsfall före den
0 50 100 150 200 250 300
0,0 0,3 0,7 1,0 1,3 1,7 2,0 2,3 2,7 3,0 3,3 3,7 4,0 4,3 4,7 5,0 5,3 5,7 6,0 6,3
Den avlidnes medelpoäng från ATP
K ronor pe r m å n a d
Efterlevande har barn med barnpension
Efterlevande utan barn med barnpension
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
0,0 0,3 0,7 1,0 1,3 1,7 2,0 2,3 2,7 3,0 3,3 3,7 4,0 4,3 4,7 5,0 5,3 5,7 6,0 6,3
Den avlidnes medelpoäng från ATP
K ronor pe r m å n a d
Efterlevande har barn med barnpension Efterlevande utan barn med barnpension
1 januari 2003 skall beräknas enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av omställningspension i AFL. Reglerna om folkpension i form av omställningspension skall avskaffas. I stället skall till omställningspensionen (under förutsättning att den avlidne tjänat in tilläggspension) göras ett tillägg för det första prisbasbeloppets inkomster. Detta tillägg skall uppgå till 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Omställningspension som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet skall efter utgången av år 2002, liksom omställningspension som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, utbetalas som omställningspension. Vidare skall för den efterlevande beräknas en garantipension utifrån en basnivå om 2,15 prisbasbelopp. Denna basnivå skall reduceras med omställningspension upp till 1,49 gånger prisbasbeloppet. Om omställningspensionen överstiger denna nivå, skall 44 % av den överskjutande delen ytterligare reducera basnivån. Denna garantipension skall utgöra ersättning för den bosättningsbaserade folkpensionen, pensionstillskottet och SGA.
Regeringen föreslår att årlig omställningspension inklusive 90-procentstillägget skall, av samma skäl som redovisats i avsnitt 8.6, följsamhetsindexeras, dvs. räknas om med förändringen i ett index – inkomstindex – sedan denna förändring minskats enligt den norm som tillämpas inom ålderspensionssystemet (se närmare om följsamhetsindexering i avsnitt 7.6.2). Årlig garantipension till omställningspension skall emellertid, på samma sätt som i övrigt föreslagits beträffande garantipension till den framtida omställningspensionen och garantipension till änkepension räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget (se avsnitten 9.4.2 och 11.9).
Försäkringstid, m.m.
För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt nuvarande regler antingen att den avlidne tillgodoräknats minst 30 år med intjänade ATP-poäng eller att antalet bosättningsår i Sverige som tillgodoräknats honom eller henne uppgått till minst 40. I annat fall betalas folkpension ut med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosättningsår respektive år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension och talet 40 respektive 30.
Den del av omställningspensionen som nu betalas ut i form av folkpension bör även efter ikraftträdandet av anpassade regler med 90-procentstillägg och garantipension utges i förhållande till den avlidnes försäkringstid. Folkpensionen har i dag dubbla funktioner genom att å ena sidan utgöra ersättning för första prisbasbeloppets inkomster och att å andra sidan vara ett grundläggande skydd. Kompensationen för det första prisbasbeloppets inkomster ges genom 90-procentstillägget varför regeringen föreslår att 90-procentstillägget som huvudregel skall 30-delsberäknas. Eftersom garantipensionen föreslås utgöra ett grundskydd föreslås denna vara 40-delsberäknad.
På motsvarande sätt som ovan föreslagits för det s.k. 25-procentstillägget till barnpension, föreslår regeringen emellertid att när det gäller omställningspension som grundar sig på dödsfall före ikraftträdandet av
de nya reglerna, skall 90-procentstillägget betalas ut med en kvotdel som svarar mot den som skulle ha legat till grund för beräkningen av folkpension om sådan pension hade beräknats enligt nuvarande bestämmelser i 5 kap. AFL. På samma sätt skall garantipensionen kunna beräknas såsom i dag gäller för rätt till folkpension, dvs. såväl på grundval av den avlidnes bosättningstid som på grundval av antalet år med tillgodoräknade pensionspoäng. Detta innebär alltså att både 90-procentstillägget och garantipensionen kommer att kunna vara beräknad antingen på grundval av det antal år med ATP-poäng som tillgodoräknats den avlidne (30-delsberäkning) eller på grundval av den bosättningstid som tillgodoräknats honom eller henne (40-delsberäkning). Förslaget innebär också att de övergångsregler som tillkom då reglerna om 40-delsberäkning av folkpensionen i förhållande till bosättningstid infördes alltjämt skall tillämpas. Om den efterlevande uppbar folkpension i form av efterlevandepension (reformerad efterlevandepension eller änkepension) i december år 1992 eller om dödsfallet som grundar rätt till efterlevandepension inträffade i denna månad, skall 90-procentstillägget och garantipensionen alltjämt anses grundad på en bosättningstid om 40 år (punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1279) om ändring i AFL).
Emellertid föreslår vi en förändring vad avser beräkningen av garantipensionen om den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års bosättningstid respektive 30 år med tillgodoräknade pensionspoäng. Folkpension betalas i dag ut i förhållande till antalet år med tillgodoräknad bosättningstid eller år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension. Detta innebär att om den avlidne exempelvis endast tillgodoräknats 20 års bosättning (inklusive framtida beräknad bosättningstid) utges pensionen med 20 40delar av hel sådan pension. Motsvarande avkortning vid bristande försäkringstid föreslår regeringen också för beräkningen av garantipension till omställningspension som kommer att beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av våra förslag.
Om motsvarande skulle gälla även för beräkning av garantipension till dem som beviljas garantipension till omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet, skulle emellertid flertalet förmånsberättigade komma att få sin nettopension sänkt. Detta har sin förklaring i att dagens skatteregler för pensionärer, är konstruerade på så sätt att hänsyn endast tas till den pension som faktiskt betalas ut. Huruvida pensionen betalas ut oavkortad eller inte saknar betydelse; kort uttryckt SGA är inte 30-dels eller 40-dels beräknat. SGA:s grundnivå och avtrappningsintervall är desamma för dem som har en oavkortad folkpension som för dem som har en avkortad sådan. Vid 2000 års taxering reduceras SGA med 65 % av den del av uppburen pension som överstiger avdragsbeloppet (1,5232 prisbasbelopp vid 2000 års taxering). När det gäller personer med avkortad pension tillämpas denna regel i praktiken så att reduktionen för pensionsinkomster över avdragsbeloppet sker från denna nivån och inte från den lägre SGA-nivån för faktiskt uppburen folkpension och pensionstillskott. Det är först när skillnaden mellan högsta för alla gällande och det för den pensionsberättigade beräknade högsta SGA är bortreducerad som en reell reduktion av hans eller hennes grundavdrag sker. Dock gäller ett allmän förbehåll att SGA inte kan vara
högre än den pension som betalas ut och som också påverkar avdraget, exempelvis folk- och tilläggspension.
Genom att de i dag mer förmånliga skattebestämmelserna för pensionärer inte kommer att finnas kvar, skulle en avräkning av garantipensionen motsvarande den som i dag gäller för folkpension, för de som redan uppbär folkpension i form av omställningspension, innebära att de skulle kunna få sin nettopension sänkt.
Eftersom det är regeringens utgångspunkt att övergångsbestämmelserna skall utformas på sätt så att den som vid ikraftträdandet redan uppbär efterlevandepension skall få vidkännas anpassningen av efterlevandepensioneringen till det reformerade ålderspensionssystemet i så liten omfattning som möjligt, anser vi att en försämring som nyss beskrivits inte kan accepteras. För att lösa detta har regeringen funnit att minskningen av garantipensionen måste göras på ett annat sätt än som gäller i dag, dvs. avkortningen på grund av bristande bosättningstid eller färre än 30 år med pensionspoäng måste ske med ett lägre belopp. Detta görs lättast genom att garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall, i stället för att den kvotdelsberäknas, minskas med en viss procentsats för varje år om understiger 40 respektive 30 år.
Regeringen föreslår därför att om den avlidnes faktiska eller den framtida beräknade bosättningstiden i Sverige, understiger 40 år skall, garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall minskas med 1,0 % för varje år som understiger 40 år innan avräkning mot omställningspensionen görs. Om garantipensionen istället skall baseras på grundval av den avlidnes tillgodoräknade år med pensionspoäng för tilläggspension, och den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med faktiska eller antagna pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall istället minskas med 1,8 % för varje år som understiger 30. Härigenom kommer personer som vid ikraftträdandet redan uppbär omställningspension i huvudsak inte att vidkännas någon sänkning av utgående pension. Motsvarande regler föreslås också gälla för kvinnor som har rätt till änkepension på grund av dödsfall före år 2003 och personer som antingen beviljats särskild efterlevandepension före år 2003 eller vars rätt till särskild efterlevandepension uppkommit före år 2003.
Utbetalning av pension, m.m.
De föreslagna reglerna kommer att innebära att den del av omställningspensionen som efter ikraftträdandet kommer att bestå av tilläggspension beräknad enligt bestämmelserna i AFL bör exporteras oavsett i vilket land den efterlevande är bosatt och oavsett den efterlevandes medborgarskap. Detsamma bör gälla för motsvarande antal 30-delar av 90procentstillägget. Till den del tillägget är 40-delsberäknat, skall det emellertid enligt huvudregeln kunna utbetalas endast så länge den efterlevande är bosatt i Sverige. Denna regel kommer emellertid inte att kunna upprätthållas i förhållande till annat EU/EES-land. Om den efterlevande är bosatt eller bosätter sig i ett annat medlemsland skall, alltså ett 30-delseller 40-delsberäknat tillägg, jämte garantipension, betalas ut i samma omfattning som om den efterlevande varit bosatt i Sverige.
Enligt nuvarande regler finns möjlighet att i vissa fall efter dispens betala ut folkpension till bl.a. en efterlevande som har börjat uppbära sådan pension, även om rätten till folkpension skulle upphöra till följd av bosättning utomlands. Motsvarande bestämmelse har förts in i SofL. Som redovisats i avsnitt 9.5. gör regeringen den bedömningen att garantipension till omställningspension skall föras in i SofL såsom en bosättningsbaserad förmån. Härav kommer då att följa att bestämmelserna i nämnda lag om utbetalning m.m. vid utlandsvistelse skall gälla även för garantipension. På samma sätt som garantipension till omställningspension under vissa närmare angivna förutsättningar skall betalas ut utomlands, kommer även 90-procentstillägget, till den del det har beräknats på den avlidnes bosättningstid i Sverige, att omfattas av dispensregeln i SofL. Nödvändiga ändringar i SofL kommer regeringen att återkomma till i en senare proposition.
Bostadstillägg till omställningspension
Vad regeringen anfört i avsnitt 9.4.1 om BTP till omställningspension som kommer att beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 har, enligt regeringens bedömning, bärighet även avseende BTP till omställningspension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före den 1 januari 2003. Regeringen lämnar därför nu inte något förslag angående BTP till efterlevande som beviljats eller kommer att beviljas omställningspension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003.
10. Särskild efterlevandepension och garantipension
10.1. Avveckling av särskild efterlevandepension för framtiden
Regeringens förslag: Efter utgången av år 2002 skall särskild efter-
levandepension inte kunna beviljas.
Utredningens förslag: Stämmer inte överens med regeringens förslag.
Utredningen föreslog att särskild efterlevandepension skulle kunna beviljas även efter ikraftträdandet av det anpassade efterlevandepensionssystemet enligt regler som i huvudsak stämmer överens med nuvarande bestämmelser. Dock ansåg utredningen att särskild efterlevandepension skulle avskaffas för framtiden men ansåg sig förhindrad att lämna ett sådant förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser och organisationer
som har yttrat sig över förslaget anser att förmånen bör avskaffas eller att frågan härom bör utredas vidare. Härvid har synpunkter framförts som att om avsaknaden av förvärvsmöjligheter beror på medicinska orsaker bör frågan lösas inom förtidspensioneringen och om den beror på andra orsaker bör den kunna lösas inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.
Skälen för regeringens förslag: Särskild efterlevandepension kan i
dag utges om villkoren för rätt till omställningspension är uppfyllda och den efterlevande alltsedan makens död haft svårigheter att försörja sig själv. Den särskilda efterlevandepensionen utges först efter det att rätten till omställningspension inklusive förlängd sådan upphört. En ytterligare förutsättning för rätt till särskild efterlevandepension är att den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för denne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel alltsedan makens död och att nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara inte endast kortvarig. Nedsättning skall således ha bestått i princip oavbrutet fram till den tidpunkt då rätten till omställningspension upphör, dvs. då rätten till särskild efterlevandepension inträder. Det skall alltså finnas ett samband mellan dödsfallet och de svårigheter som den efterlevande har att på egen hand svara för sin försörjning. Även en person, som inte hade någon egen förvärvsinkomst före makens död och då inte heller uppfyllde kraven för rätt till förtidspension eller annan liknande ersättning kan emellertid efter makens död komma att bli berättigad till särskild efterlevandepension.
Vid bedömningen av om förvärvsförmågan är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter. Något medicinskt kriterium motsvarande det som uppställs för rätt till förtidspension finns således inte för rätt till särskild efterlevandepension. Däremot fordras i princip att de svårigheter som pensionen avser att avhjälpa uppkommit som en följd av dödsfallet.
Särskild efterlevandepension kan utges som hel pension, tre fjärdedels pension, halv pension eller en fjärdedels pension. Rätten till särskild efterlevandepension upphör när den efterlevande fyller 65 år eller dessförinnan börjar ta ut ålderspension. Förmånen kan begränsas till viss tid och skall under alla förhållanden omprövas minst en gång vart tredje år. Omprövningen får emellertid inte medföra höjning av beviljad särskild efterlevandepension.
Kartläggning och statistik
Såväl utredningen som flertalet av remissinstanserna har påtalat att regeringen bör överväga möjligheten att för framtiden avskaffa den särskilda efterlevandepensionen. Härvid har främst framförts synpunkter om att de problem som är orsaken till att förmånen utges snarare bör lösas inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen eller förtidspensioneringen. För att kunna ta ställning till om ett avskaffande av särskild efterlevandepension
för framtiden kan ske måste man ställa sig frågan i vilken situation den enskilde personen befinner sig i vid beviljande av förmånen. Mot denna bakgrund har regeringen gett Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att göra en kartläggning och analys av den särskilda efterlevandepensionen.
Av RFV:s kartläggning, daterad den 26 augusti 1999, framgår att i juni år 1999 hade 99 personer beviljats särskild efterlevandepension. Vid kartläggningen har RFV emellertid granskat 93 personer, eftersom det i sex ärenden bl.a. saknas erforderliga uppgifter för att granskning skall vara möjlig. Av dessa 93 personer är 21 män och 72 kvinnor. 65 personer är födda år 1949 eller tidigare och resterande eller 28 personer är födda mellan åren 1950 och 1969. Det är således en liten grupp som har rätt till särskild efterlevandepension, varav många vid ett ikraftträdande av ett anpassat efterlevandepensionssystem år 2003 kommer att ha fyllt 65 år. Antalet beviljade pensioner har emellertid successivt ökat sedan förmånens tillkomst år 1990. År 1995 fanns endast 56 personer som uppbar särskild efterlevandepension. Sannolikt kommer antalet ansökningar om särskild efterlevandepension att under ytterligare ett par år komma att öka.
Flertalet av de personer som uppbär särskild efterlevandepension är lågutbildade och saknar i princip anknytning till arbetslivet. Endast ett fåtal personer har högskoleutbildning och de flesta har enbart genomgått grundskola. Vissa personer saknar också svensk utbildning.
I hela gruppen är den främsta orsaken till beviljad pension att de aldrig har förvärvsarbetat eller inte arbetat under flera år före det att särskild efterlevandepension beviljades, i kombination med ålder och utbildning. Ett inte litet antal personer har också som delorsak beviljats särskild efterlevandepension på grund av medicinska skäl.
Av kartläggningen går att utläsa att i många fall utgör den särskilda efterlevandepensionen en icke oväsentlig inkomst. Endast ett fåtal personer har egen arbetsinkomst. En tredjedel av gruppen har egna tillgångar som ligger över 10 000 kr. I ett fåtal ärenden utges vid sidan om särskild efterlevandepension bl.a. tjänstepension, privat pensionsförsäkring, arbetslöshetsersättning och kompletterande socialbidrag.
Särskild efterlevandepension för framtiden
Av RFV:s kartläggning och analys kan konstateras att de som i dag uppbär särskild efterlevandepension och sannolikt även de som framöver kommer att ansöka om sådan pension är i behov av förmånen på grund av att de saknar möjlighet till eget förvärvsarbete. Detta torde såväl i dag som för framtiden ha sin orsak i bristande utbildning. Frågan är då om det inom en anpassad efterlevandepensionering skall finnas en förmån som främst är att beteckna som en arbetsmarknadsmässig försäkring.
I samband med införandet av den särskilda efterlevandepensionen år 1990 fastställdes att förmånen skulle vara en subsidiär förmån till andra former av stöd som kan utges till den efterlevande, t.ex. förtidspension, sjukbidrag, arbetslöshetsstöd och vissa utbildningsbidrag. I förarbetena till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (propositionen Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m.m. (prop. 1987/88:171)) har noga betonats att denna
efterlevandepensionsform skall vara subsidiär även i förhållande till avhjälpande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den efterlevande skall i första hand beredas hjälp till sin framtida försörjning genom vidareutbildning eller andra arbetsmarknadsmässiga insatser. Endast i de fall sådana åtgärder framstår som utsiktslösa eller inte leder till önskat resultat, skall denna pensionsform träda in som ett skyddsnät. Mot vad som ovan redovisats ifrågasätter regeringen om det finns skäl att även i framtiden ha en pensionsform motsvarande den nuvarande särskilda efterlevandepensionen.
Det är enligt regeringens uppfattning naturligt att efterlevandepensioneringen skall träda in med ekonomiskt bistånd i situationer som för den efterlevande typiskt sett är förenade med såväl ekonomiska svårigheter som problem på det mer personliga planet. I fall där den efterlevande har den faktiska vårdnaden om barn under viss ålder har vi ansett detta hjälpbehov vara särskilt accentuerat. Vi ifrågasätter emellertid om det, utöver redovisade pensionsförmån i form av omställningspension, inom efterlevandepensioneringen skall finnas ytterligare en förmån sådan som dagens särskilda efterlevandepension. Enligt regeringens uppfattning är det mindre välmotiverat att ha bestämmelser som syftar till att ge efterlevande med egna försörjningssvårigheter en pension i händelse av makens dödsfall. Samma skydd finns inte för personen i fråga innan maken avlider och motsvarande förmån finns inte heller för t.ex. frånskilda makar. Det mest adekvata bör vara att lösa dessa i huvudsak arbetsmarknadsmässiga problem genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För det fall arbetsoförmågan i stället har sin grund i medicinska skäl torde frågan lämpligen behandlas inom ramen för förtidspensioneringen. Att ha kvar en sådan förmån som den särskilda efterlevandepensionen inom ramen för efterlevandepensioneringen synes också strida mot de renodlingstankar som finns på socialförsäkringsområdet och som t.ex. innebär att andra omständigheter än medicinska kriterier numera endast i undantagsfall skall läggas till grund för bedömningen av rätt till sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag. Den särskilda efterlevandepensionen i sin nuvarande utformning torde även strida mot den arbetslinje som på senare tid genomsyrat de sociala förmånsbestämmelserna.
Det är således regeringens uppfattning att en förmånsform som den särskilda efterlevandepensionen inte bör finnas inom efterlevandepensioneringen och att den särskilda efterlevandepensionen bör avskaffas. Eftersom flertalet av de personer som skulle kunna komma att beviljas särskild efterlevandepension i framtiden, enligt den analys som har gjorts, kommer att vara relativt unga torde det finnas goda möjligheter att dessa genom stöd till fortsatt utbildning kan komma ut i förvärvslivet och genom egen arbetsinkomst kunna försörja sig. Det är regeringens uppfattning, vilket även gäller inom ohälsoförsäkring, av vikt att arbetet inriktas på att alla personer skall ges möjlighet att komma ut i arbetslivet och inte skall behöva leva på stöd från samhället.
Regeringen föreslår därför att särskild efterlevandepension skall avskaffas för framtiden.
Hänvisningar till S10-1
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 10.2.1
10.2. Övergångsbestämmelser
10.2.1. Rätten till och beräkningen av särskild efterlevandepension, m.m.
Regeringens förslag: Den som vid utgången av år 2002 uppbär eller
då är berättigad till särskild efterlevandepension skall ha fortsatt rätt till sådan pension fram till 65 års ålder eller till dess rätten på annat sätt upphör.
Särskild efterlevandepension skall, på samma sätt som omställningspension som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet, bestå av en del som grundar sig på den avlidnes tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension och ett 90-procentstillägg och skall beräknas på samma sätt. Utgående partiell särskild efterlevandepension skall dock vid ikraftträdandet räknas om genom att pensionen i stället för att utges som ¾, ½ och ¼ pension skall utges som 85 %, 65 % och 28 % av hel sådan pension.
Vid omprövning av sådan särskild efterlevandepension efter ikraftträdandet skall nuvarande regler enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) tillämpas. Dock skall även efter omprövning partiell särskild efterlevandepension i stället för att utges som ¾, ½ och ¼ pension utges som 85 %, 65 % och 28 % av hel sådan pension.
En sålunda beräknad pension skall efter utgången av år 2002 utbetalas som särskild efterlevandepension.
Till särskild efterlevandepension skall, liksom till omställningspension, kunna utges en garantipension. Denna garantipension skall beräknas enligt motsvarande regler som föreslås för garantipension till omställningspension för den som beviljas sådan pension på grund av dödsfall som inträffat före år 2003.
Årlig särskild efterlevandepension, beräknad på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension enligt nuvarande bestämmelser och 90procentstillägg skall fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras.
Garantipension till omställningspension skall räknas om i förhållande till förändringar i det allmänna prisläget.
Regeringens bedömning: Frågan om efterlevande som vid ut-
gången av år 2002 uppbär eller då är berättigade till särskild efterlevandepension jämte sådan förmån skall ha rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP), bör behandlas i samband med den fortsatta beredningen av betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52).
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag och bedömning. Utredningen föreslog emellertid att garantipensionen skulle beräknas från en lägre basnivå samt med en annan avtrappning mot tilläggspension i form av särskild efterlevandepension. Utredningen föreslog vidare inte någon höjning av partiell särskild efterlevandepension som utgår vid ikraftträdandet eller som kan komma att utgå vid omprövning efter nämnda tidpunkt. Utredningen föreslog inte heller någon kompensation för de förändrade beskattningsreglerna såvitt avser
beräkningen av garantipension till särskild efterlevandepension vid bristande försäkringstid.
Remissinstanserna: Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa, som
menar att särskild efterlevandepension skall avskaffas, föreslår som övergångsbestämmelse att samtliga som i dag uppbär förmånen får behålla denna till månaden före 65-årsmånaden.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vid ikraftträdandet
av våra förslag kommer det att finnas personer som då uppbär särskild efterlevandepension eller som har rätt till särskild efterlevandepension, men antingen ännu inte fått pension eller med tillämpning av bestämmelserna i 16 kap. 7a § AFL för viss tid har fått pensionen minskad eller indragen. Av de som i juni månad år 1999 uppbar särskild efterlevandepension kommer ca 25 personer att vid ikraftträdandet ha fyllt 65 år, varför den särskilda efterlevandepensionen då har upphört för dem. Sannolikt kommer dock efter nämnda tidpunkt ytterligare ett antal personer att ha beviljats sådan pension. För de personer som har beviljats eller har rätt till särskild efterlevandepension före ikraftträdandet är det enligt regeringens uppfattning inte rimligt att denna pension omedelbart skall upphöra att utges. Regeringen föreslår därför att de som har beviljats eller annars har rätt till särskild efterlevandepension före utgången av år 2002 skall ha fortsatt rätt till sådan pension fram till dess att den pensionsberättigade fyller 65 år eller till dess rätten till särskild efterlevandepension på annat sätt upphör. Att notera i detta sammanhang är att rätt till särskild efterlevandepension faktiskt skall ha förelegat före ikraftträdandet av våra förslag. Det är således inte när dödsfallet inträffade som är av betydelse. Som redovisats i avsnitt 10.1. inträder rätten till särskild efterlevandepension i dag först när rätten till omställningspension upphört. Vårt förslag innebär således att även om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet men särskild efterlevandepension inte har beviljats på grund av att omställningspension alltjämt utges, kan särskild efterlevandepension inte beviljas efter utgången av år 2002. Detta gäller även om den efterlevande med tillämpning av dagens regler skulle vara berättigad till sådan pension.
När det gäller frågan om hur särskild efterlevandepension, som har beviljats enligt nuvarande regler, skall beräknas efter ikraftträdandet av ett anpassat efterlevandepensionssystem saknas anledning att göra andra bedömningar än vad som ovan redovisats beträffande omställningspension i avsnitt 9.6. Särskild efterlevandepension bör således även efter ikraftträdandet i huvudsak utges enligt nu gällande regler. Detta innebär att sådan pension skall beräknas enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av särskild efterlevandepension i AFL och således utges med samma belopp som i dag, dvs. med 40 respektive 20 % av den avlidnes egenpension (exklusive det tillägg som avser kompensation för nuvarande folkpension) beroende på om barnpension samtidigt utges eller inte. På samma sätt som när det gäller beräkning av omställningspension och änkepension i form av folkpension, bör särskild efterlevandepension i form av folkpension räknas om vid ikraftträdandet. Omräkningen innebär att ett belopp om 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet läggs till den del av den särskilda efterlevandepensionen som beräknats på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. Den sålunda beräknade
pensionen, bestående av tilläggspension enligt nuvarande bestämmelser och 90-procentstillägget, skall fr.o.m. den 1 januari 2003 betalas ut som särskild efterlevandepension. Den efterlevande skall vidare vara berättigad till en garantipension som beräknas utifrån en basnivå om 2,15 gånger prisbasbeloppet. Denna basnivå minskas på grundval av den särskilda efterlevandepensionen inklusive 90-procentstillägget i sin helhet upp till 1,49 basbelopp. Om den särskilda efterlevandepensionen inklusive tillägget överstiger denna nivå, beaktas enbart 44 % av den överskjutande delen vid minskningen av basnivån.
På samma sätt som föreslagits när det gäller omställningspension föreslår vi att 90-procentstillägget och garantipensionen skall utges med en kvotdel som svarar mot den som skulle ha legat till grund för beräkning av folkpension om reglerna i 5 kap. AFL bestått. Både 90-procentstillägget och garantipensionen kan således komma att beräknas antingen i förhållande till hur många år med ATP-poäng som tillgodoräknats den avlidne (30-delsberäkning) eller hur många bosättningsår enligt AFL som tillgodoräknats honom eller henne (40-delsberäkning). Det skall härvid beaktas att regeringen föreslår att den beräkning som härvid skall göras är konstruerad på ett annat sätt än vad som i dag gäller för folkpension. Denna konstruktion innebär att i stället för att garantipensionen bestäms i förhållande till tillgodoräknade antal bosättningsår eller antalet år med tillgodoräknade pensionspoäng skall beräkningen ske genom att det från en oavkortad garantipension görs avdrag med en viss procentsats beroende på hur många år den avlidne tillgodoräknats bosättning i Sverige eller pensionspoäng för tilläggspension. Om den avlidne inte har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng skall avkortning av hel garantipension göras med 1,8 % för varje år som understiger 30 år. För den som inte har tillgodoräknats 40 bosättningsår skall minskningen göras med 1,0 % för varje år som understiger 40. Denna minskning gäller såväl garantipensionens basnivå som avtrappningsintervall.
Regeringens målsättning vid konstruktionen av bestämmelserna har varit att en efterlevande som vid ikraftträdandet av våra förslag redan uppbär efterlevandepension eller har rätt till sådan pension på grund av dödsfall som inträffat före nämnda tidpunkt, skall få sin nya pension med i huvudsak samma nettobelopp som han eller hon då hade rätt till. Av denna anledning föreslår vi också vissa förändringar i sättet att beräkna partiell särskild efterlevandepension.
Om denna alltjämt skulle utges med de andelar som gäller i dag skulle flertalet efterlevande få sin pension sänkt. Detta har sin orsak i att nivån på det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) inte påverkas av om pensionen endast utges med en viss andel utan det fastställs endast mot bakgrund av faktiskt uppburen pension. Som tidigare framgått kommer de särskilda skattereglerna för pensionärer inte att finnas kvar när lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn träder i kraft. All efterlevandepension skall således i framtiden beskattas på motsvarande sätt som gäller för förvärvsinkomster. Detta innebär att den som vid ikraftträdandet uppbär partiell särskild efterlevandepension skulle få sin nettopension sänkt. Han eller hon har inte heller möjlighet att, såsom
gäller inom ålderspensioneringen, öka sin andel pension för att på så sätt undvika nämnda nettosänkning.
Regeringen anser att denna effekt inte kan accepteras. För att undvika en nettosänkning för dem som uppbär partiell särskild efterlevandepension föreslår vi att de olika nivåerna av partiell pension höjs. Härigenom kommer nettopensionen för flertalet förmånsberättigade att stämma överens med den pension de erhåller med tillämpning av dagens skatteregler för pensionärer. Regeringen föreslår därför att vid ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall partiell särskild efterlevandepension räknas om på så sätt att ¾ pension skall utgöra 85 % av en hel pension. Halv pension skall räknas om till 65 % och ¼ pension till 28 % av en hel särskild efterlevandepension. Denna omräkning skall även avse garantipension till särskild efterlevandepension. Det saknar också betydelse om pensionen betalas ut partiellt på grund av ett beslut om att sådan pension skall beviljas eller att tidigare beviljad särskild efterlevandepension på grund av senare beslut har minskats för viss tid eller delvis har hållits inne.
Rätten till särskild efterlevandepension omprövas enligt nuvarande bestämmelser i 8 kap. 10 § AFL när det finns skäl till det, dock minst en gång vart tredje år. Detsamma föreslår regeringens skall gälla för dem som vid ikraftträdandet uppbär särskild efterlevandepension. Vid en sådan omprövning skall tillämpas samma regler som gällde för själva beviljandet av särskild efterlevandepension enligt AFL. Dock skall vid omprövning partiell särskild efterlevandepension i stället för att utges som ¾, ½ och ¼ pension utges som 85 %, 65% och 28 % av hel sådan pension. Vidare skall vid omprövning efter ikraftträdandet vid bristande försäkringstid minskning ske på sätt som ovan beskrivits.
Indexering
I likhet med vad regeringen föreslagit beträffande omställningspension i avsnitt 9.6, föreslår regeringen att årlig särskild efterlevandepension inklusive 90-procentstillägg skall följsamhetsindexeras och att garantipension skall räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget.
Utbetalning av pension, m.m.
Vad regeringen anfört i avsnitt 9.6 om utbetalning av omställningspension gäller även för utbetalning av särskild efterlevandepension jämte 90procentstillägg och garantipension till särskild efterlevandepension.
Bostadstillägg till särskild efterlevandepension
Vad regeringen anfört i avsnitt 9.6 om BTP till omställningspension för personer som beviljats eller kommer att beviljas sådan pension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003, gäller även såvitt avser rätt till BTP till särskild efterlevandepension.
Hänvisningar till S10-2-1
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 15.2
10.2.2. Minsknings- och samordningsregler
Regeringens förslag: De samordningsregler som i dag gäller för rätt
till särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall alltjämt tillämpas.
Särskild efterlevandepension skall – både vid ikraftträdandet och vid omprövning därefter – enligt samma principer som enligt dagens regler minskas med andra sociala förmåner som den efterlevande uppbär vid sidan av pensionen under förutsättning att denna andra förmån utges för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöjligheten som den särskilda efterlevandepensionen. Även utländska sociala förmåner skall reducera pensionen. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen, därefter på 90-procentstillägget och sist på särskild efterlevandepension i övrigt.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen föreslog att den minskning som i förekommande fall skall ske av den särskilda efterlevandepensionen skulle göras mot hela den sociala förmån som den efterlevande uppbär vid sidan av pensionen utan något hänsynstagande till om den avlidne endast haft ett fåtal år med pensionsgrundande inkomster eller tillgodoräknad bosättningstid enligt AFL.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: I samband med införandet av den sär-
skilda efterlevandepensionen uttalades i betänkandet Efterlevandepension, reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner (SOU 1987:55 s 242) och i propositionen Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m.m. (prop. 1987/88:171 s. 128) att denna förmån skulle syfta till att utgöra ett skyddsnät för änkor och änklingar vilkas försörjning inte kunde tillgodoses på annan väg. För särskild efterlevandepension gäller därför i dag vissa bestämmelser innebärande att särskild efterlevandepension inte får utges om det samtidigt utges en annan förmån som har för avsikt att ersätta samma arbetsoförmåga. Vidare skall särskild efterlevandepension enligt dagens regler minskas av vissa andra förmåner som utges samtidigt. Eftersom regeringen föreslår att de som vid utgången av år 2002 uppbär särskild efterlevandepension skall ha fortsatt rätt till sådan pension på de villkor som följer enligt dagens regler anser vi inte att det finns skäl att göra någon förändring av samordningsoch minskningsreglerna. Eftersom folkpension avskaffas för framtiden måste dock vissa justeringar göras. Nedan kommer kortfattat reglerna att beskrivas varefter vi lämnar förslag till nyss nämnda justering.
I 8 kap. 9 § AFL regleras bl.a. att särskild efterlevandepension inte utges med anledning av nedsättning i förvärvsmöjligheterna för vilken den efterlevande är berättigad till egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen. Härutöver finns även i 3 kap. AFL bestämmelser om samordning mellan särskild efterlevandepension och sjukpenning när det gäller förutsättningarna för beviljande av den sistnämnda förmånen. Sålunda har en försäkrad som uppbär hel särskild efterlevandepension inte rätt till sjukpenning. Vidare skall, om den försäkrade uppbär särskild efterlevandepen-
sion, vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning hans eller hennes arbetsförmåga bedömas med bortseende från den nedsättning av arbetsförmågan som ligger till grund för utgående pension.
Vidare finns det särskilda minskningsregler. Dessa innebär att om den efterlevande har rätt till annan social förmån som avser att ge kompensation för samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna som den särskilda efterlevandepensionen skall den särskilda efterlevandepensionen minskas med den andra förmånens belopp. Dessa regler finns intagna i 8 kap. 12 § och 14 kap. 7 § AFL. Minskning skall därvid göras med bl.a. förtidspension, dagpenning från arbetslöshetskassa och vissa vuxenstudiebidrag. Vid tillämpning av nämnda minskningsregel skall även beaktas utländska sociala förmåner på motsvarande sätt som svenska och även dessa skall således reducera den särskilda efterlevandepensionen.
Om den särskilda efterlevandepensionen utges med viss andel av oavkortad sådan pension till följd av bestämmelserna i 5 kap. AFL skall minskningen på grund av de ovan nämnda sociala förmånerna enligt hittillsvarande regler göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmånen. Har den avlidne kunnat tillgodoräknas endast 30 bosättningsår skall folkpension i form av särskild efterlevandepension utges med endast 30/40 av oavkortad sådan pension. Har den pensionsberättigade efterlevande rätt till t.ex. förtidspension skall även förtidspensionen vid beräkningen reduceras med hänsyn till den avlidnes bristande anknytning, dvs. med 30/40 av förmånen, innan minskning görs av den särskilda efterlevandepensionen och detta oavsett att den efterlevandes förtidspension fastställts på grundval av hans eller hennes tillgodoräknade bosättningsår och eventuellt med en annan andel av oavkortad folkpension.
I 14 kap. 7 § AFL anges att minskningsregeln i 8 kap. 12 § AFL skall gälla även i fråga om särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen. I detta hänseende skall vid minskningen ses till den avlidnes tillgodoräknade år med pensionspoäng för tilläggspension för frågan om oavkortad förmån skall minska oavkortad tilläggspension i form av särskild efterlevandepension. Motsvarande reducering skall göras med hänsyn till utländsk social förmån. I första hand skall den sociala förmånen minska tilläggspensionen och först därefter folkpensionen. Regeringen föreslår att de ovan beskrivna reglerna alltjämt skall tillämpas för särskild efterlevandepension som har beviljats före ikraftträdandet.
Som nämnts i avsnitt 9 beräknas garantipensionen som den efterlevande har rätt till, dels med hänsyn till den inkomstgrundade efterlevandepensionen som den efterlevande har rätt till, dels på grundval av vilken försäkringstid som den avlidne kan tillgodoräknas. Vid denna beräkning skall beaktas den avlidnes eventuellt bristande försäkringstid för garantipension genom att garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall först avkortas. Därefter skall hela den inkomstgrundade pensionen beaktas vid bestämmandet av garantipensionens storlek.
Den sålunda framräknade särskilda efterlevandepensionen skall sedan minskas med hänsyn till en social förmån som den efterlevande uppbär avseende samma tid och samma nedsättning av förvärvsmöjligheten. Det är vår uppfattning att även utländska sociala förmåner av motsvarande slag skall beaktas i detta hänseende. Som framgått ovan minskas pension-
en i dag med den andra förmånen med lika många andelar som pensionen fastställs till. Om folkpensionen exempelvis utges med 30/40, eftersom den avlidne endast tillgodoräknats 30 bosättningsår i Sverige, minskas pensionen endast med 30/40 av den andra förmånen. Om hela förmånen fr.o.m. ingången av år 2003 skulle samordnas med den särskilda efterlevandepensionen skulle de efterlevande som uppbär partiell särskild efterlevandepension komma att få sin pension sänkt. Detta är en lösning som regeringen inte anser vara rimlig. Därför föreslår vi att samordningen med annan förmån efter ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsreglerna alltjämt skall ske enligt dagens kvotdelsberäkning. Vi föreslår även att motsvarande skall gälla vid omprövning av särskild efterlevandepension efter ikraftträdandet.
I detta sammanhang bör även ställning tas till om den särskilda efterlevandepensionen skall minskas före garantipensionen till sådan pension på motsvarande sätt som sker enligt nuvarande bestämmelser. Här bör emellertid beaktas att garantipension till särskild efterlevandepension, till skillnad från folkpension i form av efterlevandepension, utgör en utfyllnadspension och inte någon baspension. Mot denna bakgrund och med beaktande av att garantipensionen enligt regeringens förslag skall finansieras över statsbudgeten, är det enligt vår uppfattning lämpligt att låta den sociala förmånen först reducera garantipensionen, därefter 90procentstillägget och sist den särskilda efterlevandepensionen i övrigt.
Hänvisningar till S10-2-2
11. Änkepension och garantipension
11.1. Inledning
Som tidigare redovisats i avsnitt 6 föreslår regeringen att änkepensioneringen alltjämt skall finnas kvar och att nuvarande bestämmelser om änkepensioneringen i princip förs över till den föreslagna lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
I detta avsnitt föreslår regeringen att en änka som har beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsreglerna skall ha rätt till sådan pension även efter denna tidpunkt. Regeringen föreslår därvid att kvinnor som i dag omfattas av övergångsreglerna till de nuvarande efterlevandepensionsreglerna även efter ikraftträdandet skall kunna beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 efter i princip samma regler som gäller i dag.
I avsnittet behandlas vidare frågan om på vilket underlag den änkepension, som grundas på den avlidne mannens intjänade ATP-poäng (tilläggspension i form av änkepension) skall beräknas och frågan om i vilken mån de villkor som i dag uppställs för rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föras över till ett anpassat änkepensionssystem.
Lagrådet har påpekat att det i den föreslagna lagen om efterlevande-
pension och efterlevandestöd till barn knappast finns skäl att betona att inkomstrelaterad änkepension även i framtiden skall utges som tilläggs-
pension i form av änkepension. Lagrådet menar att utformningen av den föreslagna lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn – till skillnad mot utformningen av det nuvarande efterlevandepensionssystemet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), där det finns en grundläggande uppdelning i folkpension och tilläggspension som regleras i olika delar av AFL – inte ger anledning att särskilt betona i vilken form pensionsförmånen utges. Lagrådet föreslår därför att uttrycket "tilläggspension i form av änkepension" byts ut mot termen änkepension. Regeringen delar lagrådets uppfattning och tillgodoser lagrådets synpunkt.
Regeringen föreslår i detta avsnitt att folkpensionsförmånerna inom änkepensioneringen jämte det särskilda grundavdraget (SGA) i framtiden skall ersättas av en garantipension och ett tillägg till änkepensionen om 90 % av gällande prisbasbelopp. Därutöver lämnas förslag till under vilka villkor som dessa båda förmåner skall betalas ut.
Regeringens utgångspunkt vid konstruktionen av garantipensionen till änkepension har varit att garantipensionen, för de änkor som beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de anpassade änkepensionsreglerna, så långt möjligt skall ge ett nettoutfall som stämmer överens med vad dagens grundskydd ger. Vad gäller garantipension till änkepension som kommer att beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de anpassade reglerna gör sig inte detta krav gällande med samma styrka. I stället bör konstruktionen av garantipensionen för dessa fall vara präglad bl.a. av de förändringar som skett i samhället. Därutöver har regeringen funnit det angeläget att all garantipension till efterlevandepension skall utformas på i princip samma sätt.
Hänvisningar till S11-1
11.2. Änkepension i ett anpassat efterlevandepensionssystem
Regeringens förslag: En kvinna som har beviljats eller kommer att
beviljas änkepension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 skall ha rätt till sådan pension även efter denna tidpunkt.
Änkepension skall även kunna beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över utred-
ningens förslag är det några som antingen generellt tillstyrker utredningens samtliga förslag i betänkandet eller anger att de inte har några invändningar mot förslagen. Jönköpings läns allmänna försäkringskassa konstaterar att änkepensionerna kommer att försämras ytterligare med utredningens förslag. Försäkringskassan har emellertid inget att erinra mot förslaget, men ifrågasätter om det ändå inte borde gå att finna enklare regeländringar än de föreslagna, vilka kommer att innebära experthandläggning på försäkringskassan. Örebro läns allmänna försäkrings-
kassa menar att det bör övervägas om änkepension till kvinnor födda år
1945 eller senare skall kunna nybeviljas efter ett ikraftträdande, dels på grund av administrativa skäl, dels av jämställdhetsskäl eftersom endast kvinnor kan beviljas förmånen. Stockholm läns allmänna försäkrings-
kassa anser att det är otidsenligt att ha kvar en förmån som endast kan
uppbäras av kvinnor och föreslår att förmånen för kvinnor födda år 1945 eller senare bör finnas kvar endast en begränsad tid, förslagsvis till år 2010.
Skälen för regeringens förslag: Änkepensioneringen är tillskapad
under en tid då samhällsstrukturen och förvärvsförhållandena såg ut på ett annat sätt än vad de gör i dag. Det fanns då ett uttalat behov av ekonomiskt bistånd för kvinnor, framför allt äldre kvinnor, som blivit änkor efter en tids äktenskap.
Änkepension på grund av dödsfall före år 2003
I förarbetena till 1990 års efterlevandepensionsreform – betänkandet Efterlevandepension, Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner (SOU 1987:55) och propositionen Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m.m. (prop. 1987/88.171) – angavs att en viktig utgångspunkt för en reformering av efterlevandepensioneringen var att den skulle ta sikte på framtida generationer efterlevande. Under reformarbetet underströks det alltså att ett reformerat efterlevandepensionssystem kunde få genomslag endast för den generation efterlevande som vuxit upp under de samhälls- och förvärvsförhållanden som det nya efterlevandepensionssystemet arbetats fram utifrån. Vidare menade man att särskild hänsyn alltjämt skulle tas till de generationer där makarna i en familj ofta haft den arbetsfördelningen att mannen utfört förvärvsarbete medan kvinnan skött hushållet och barnen, dvs. till de generationer som inrättat sina liv efter dåvarande lagstiftning och förlitat sig på att den skulle bestå. Reformtakten kom därför att bestämmas på ett sätt som gjorde att det som ansågs vara en ekonomiskt svagare kategori gavs ett fortsatt ekonomiskt skydd under lång tid framöver genom änkepensioneringen.
Många kvinnor som i dag uppbär änkepension har under lång tid uppburit denna förmån. De har därvid inrättat sina liv härefter och förlitat sig på att möjligheterna till änkepension skall bestå. Dessa kvinnor har i många fall även, med hänsyn till arbetslivserfarenhet och utbildning, svårt att hävda sig på dagens arbetsmarknad. Till följd härav utgör änkepensionen i många fall den huvudsakliga eller enda inkomsten för dessa kvinnor.
Med hänsyn härtill är regeringen av den uppfattningen att de skäl som låg till grund för nu gällande bestämmelser fortfarande har sådan tyngd och aktualitet att det är mindre lämpligt att föreslå några mer radikala förändringar av gällande bestämmelser. Därför bör endast förändringar vidtas av det nuvarande regelverket som är nödvändiga för anpassningen till det reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen föreslår således att de kvinnor, som vid ikraftträdandet uppbär eller kan komma att beviljas änkepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet, skall ha fort-
satt rätt till sådan pension också i framtiden enligt regler som i huvudsak överensstämmer med nuvarande regler.
Änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002
Under reformarbetet i slutet av 1980-talet konstaterades att utvecklingen på arbetsmarknaden lett till att kvinnor på ett helt annan sätt än tidigare börjat förvärvsarbeta och fortsatt med detta även efter det att de ingått äktenskap. Denna samhällsutveckling har fortsatt under 1990-talet. Detta talar för att män och kvinnor i dag har ett mer likvärdigt behov av efterlevandeskydd och leder, såsom vissa remissinstanser påpekat, fram till att det kan ifrågasättas om det skall vara möjligt att kunna bevilja änkepensioner långt in på 2000-talet. Det huvudsakliga motivet som ursprungligen fanns för införandet av änkepensioneringen, nämligen att ge efterlevande kvinnor möjlighet till ekonomisk försörjning om mannen avled, kan således med förändringarna i samhällsstrukturen och förvärvsvillkoren generellt sett sägas ha försvagats.
Emellertid är förhållandena alltjämt sådana att kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män. Dessutom finns det kvinnor, företrädesvis födda under 1930-talet eller början av 1940-talet, som när de bildade familj påtog sig uppgiften att sköta barnen och hemmet. Dessa kvinnor har inte haft samma möjligheter som sina män att i ett tidigt skede av sina liv etablera sig på arbetsmarknaden eller att skaffa sig någon högre utbildning. Enligt regeringens uppfattning är dessa kvinnor i ett större behov av efterlevandeskydd än män i motsvarande ålder samt yngre kvinnor som arbetat och utbildats på ungefär samma villkor som män. Det nu anförda utgör skäl att i vart fall låta de kvinnor, som är födda under den första delen av 1940-talet och tidigare, även i framtiden vara berättigade till änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002.
När det gäller yngre kvinnor bör i detta sammanhang beaktas att den breda politiska överenskommelse som träffades i samband med reformarbetet under 1980-talet, och som ledde fram till 1990 års efterlevandepensionsreform, innebar att det för framtiden ansågs viktigt att även tillförsäkra kvinnor som var födda år 1945 eller senare, och som skulle beviljas änkepension efter år 1989, en rätt till mannens intjänade pension t.o.m. år 1989. Det förändrade förvärvsmönstret bland yngre kvinnor hade således inte sådan bärighet att det var lämpligt att helt ta bort möjligheterna för dessa kvinnor att genom änkepension få del av den pensionsrätt som deras män tjänat in t.o.m. år 1989.
Även om det, särskilt med hänsyn till yngre kvinnor och den fortgående samhällsutvecklingen, kan ifrågasättas om det även i framtiden skall kunna beviljas änkepension, bör hänsyn tas till att det endast är ett tiotal år sedan de nuvarande änkepensionsreglerna beslutades efter ett omfattande utredningsarbete och under bred politisk enighet på området. Vidare bör beaktas att den huvudsakliga avsikten med de regeländringar som regeringen i det följande föreslår är att anpassa änkepensionsbestämmelserna till det reformerade ålderspensionssystemet.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen, till skillnad mot Örebro läns allmänna försäkringskassa och Försäkringskassan i Stockholms län, att det inte för någon åldersgrupp kvinnor finns tillräckliga skäl att helt ta bort möjligheterna till beviljande av änkepension i framtiden eller att begränsa den tid under vilken sådan pension skall kunna utges. Regeringen föreslår därför att änkepension skall kunna beviljas även på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002.
11.3. Änkepension
Hänvisningar till S11-3
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 15.1
11.3.1. Den pensionsberättigade personkretsen
Regeringens förslag: Den personkrets som skall ha rätt till änkepen-
sion skall vara densamma som enligt nuvarande regler för rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt yttrat sig över
förslaget.
Skälen för regeringen förslag: Som tidigare framgått avskaffades i
princip änkepensioneringen fr.o.m. år 1990. Dock utges och beviljas alltjämt änkepension både från folk- och tilläggspensioneringen enligt omfattande övergångsbestämmelser. Regeringen har i avsnitt 4.4 gett en översikt av övergångsbestämmelserna till AFL och de genom dessa alltjämt gällande reglerna för änkepension. Reglerna som är förhållandevis komplicerade kan sammanfattas enligt följande såvitt avser tilläggspension i form av änkepension.
Änkor före år 1990
Kvinnor som redan den 31 december 1989 hade rätt till änkepension har fortsatt rätt till sådan pension med tillämpning fullt ut av de tidigare bestämmelserna. Angående dessa bestämmelser se avsnitt 4.4.
Änkor efter år 1990
1.Kvinnor födda år 1944 eller tidigare
En efterlevande kvinna, som är född år 1944 eller tidigare, kan enligt de gällande övergångsbestämmelserna ha rätt till änkepension enligt äldre bestämmelser, även om dödsfallet inträffar efter den 31 december 1989. En förutsättning för detta är enligt övergångsbestämmelserna att kvinnan vid utgången av år 1989 var gift med mannen efter vilken änkepensionen skall utges. För rätt till änkepension från tilläggspensioneringen krävs att kvinnan var gift med mannen såväl senast den 31 december 1989 som vid dödsfallet. Övergångsbestämmelserna avser endast att reglera om kvinnan skall hänföras till det äldre regelsystemet eller om hon skall omfattas av de reformerade bestämmelserna om efterlevandepension. Om kvinnan
sedan kan ha rätt till änkepension blir beroende av om villkoren för rätt till sådan pension enligt AFL i dess lydelse före år 1990 är uppfyllda vid dödsfallet. Angående dessa villkor se avsnitt 4.4.
2. Kvinnor födda år 1945 eller senare
Efterlevande kvinnor, som är födda år 1945 eller senare, omfattas av det reformerade efterlevandepensionssystemet om deras make avlider efter den 31 december 1989. De kan dessutom enligt övergångsbestämmelserna ha rätt till änkepension. Enligt övergångsbestämmelserna omfattas en kvinna, som är född år 1945 eller senare av bestämmelserna om änkepension i AFL i dessas lydelse före den 1 januari 1990 under förutsättning att hon skulle ha varit berättigad till änkepension om mannen hade avlidit före år 1990. Som villkor för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen gäller då att kvinnan skall ha varit gift med sin make i minst fem år och att de gifte sig senast den dag mannen fyllde 60 år. Dessutom krävs att kvinnan fortlöpande varit gift med mannen fram till dödsfallet. Hade de inte varit gifta minst fem år den 31 december 1989 eller gifte de sig efter mannens 60-årsdag omfattas änkan ändå av övergångsbestämmelserna om det fanns gemensamma barn. Barnens ålder saknar betydelse.
Om makarna skilt sig från varandra efter den 31 december 1989 men senare på nytt ingått äktenskap omfattas änkan således inte av övergångsbestämmelserna även om äktenskapet bestått till mannens död.
Dessa villkor för tilläggspension tar enbart sikte på att avgöra om en kvinna född år 1945 eller senare skall ha visst skydd i äldre lagstiftning om änkepension eller inte. För att sådan pension skall beviljas måste de i avsnitt 4.4 angivna villkoren i AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 vara uppfyllda vid dödsfallet.
Enligt regeringens uppfattning föreligger det inte skäl att ändra den nuvarande personkretsen som är berättigad till tilläggspension i form av änkepension för att anpassa regelverket till det reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen föreslår därför att änkepension efter ikraftträdandet som huvudregel skall kunna utges till samma personkrets som enligt nuvarande regler om tilläggspension i form av änkepension. Som kommer att framgå nedan i avsnitt 11.3.5 föreslår regeringen att som en del av änkepensionen skall också utges ett tillägg om 90 % av prisbasbeloppet (nedan kallat 90-procentstillägget) och att det för rätt till detta tillägg skall gälla delvis andra regler. 90-procentstillägget kommer, som nyss nämnts, att behandlas i avsnitt 11.3.5. Avsnitt 11.3.2–11.3.4 behandlar därför endast änkepension som i dag beräknas enligt bestämmelserna om tilläggspension i form av änkepension i AFL.
11.3.2. Beräkning av änkepension för tid före det änkan fyllt 65 år för kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003
Regeringens förslag: Änkepension till kvinnor som beviljats eller
kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 skall även för tid därefter beräknas på samma sätt som i dag sker enligt bestämmelserna om tilläggspension i form av änkepension i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
För rätt till änkepension skall, liksom i dag gäller för rätt till tilläggspension i form av änkepension, krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension i minst tre år.
Änkepension skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension, utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension, 35 % av en för den avlidne på visst sätt beräknad ålders- eller förtidspension i form av tilläggspension.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV)och Sveriges Pensionärsförbund tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har inte sär-
skilt kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Vid avgörandet av hur inkomst-
underlaget, dvs. det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas, för de kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension från tilläggspensioneringen på grund av dödsfall före år 2003 skall vara utformat i ett framtida system, bör särskilt beaktas att det här rör sig om förmåner som redan betalas ut och som i vissa fall kan ha betalats ut under en längre tidsperiod. Det är därför angeläget att ett nytt system utformas på ett sätt som i huvudsak ger samma resultat som dagens änkepensionssystem. Att över ett årsskifte ändra bestämmelserna så att änkor i vissa fall kan få en kraftig höjning eller sänkning av sin utgående pension är enligt regeringens uppfattning något som i görligaste mån bör undvikas. Vidare finns det anledning att välja ett inkomstunderlag som kan tillämpas för alla kvinnor som har beviljats änkepension enligt gällande övergångsregler före de anpassade reglernas ikraftträdande.
Dagens änkepensionering och dess övergångsbestämmelser är en beståndsdel i tilläggspensionssystemet. I detta innefattas de komplexa samordnings- och garantiregler som ryms inom övergångsbestämmelserna och som tillämpas i vissa fall efter det att kvinnan fyllt 65 år. Dessa regler gäller fall där änkan är född år 1930 eller senare och har beviljats änkepension efter år 1989 (se avsnitt 11.3.4). Det bör i detta sammanhang poängteras att garantiregeln endast gäller för kvinnor födda något av åren 1930–1944.
Kvinnor som har beviljats änkepension från tilläggspensioneringen före år 2001 erhåller i samtliga fall tilläggspension i form av änkepension som baserats på den avlidne mannens ATP-poäng, eftersom mannen avlidit före det att bestämmelserna om utbetalning av reformerad ålderspension trätt i kraft. Endast när änkepension beviljas på grund av dödsfall som
inträffat något av åren 2001–2002 kan det inträffa att den avlidne mannen kommit att beröras av det reformerade ålderspensionsystemet. Detta förhållande kommer dock, jämfört med det totala antalet änkepensioner som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före år 2003, inte att vara särskilt vanligt. Med hänsyn bl.a. härtill torde det mest lämpliga vara att även efter utgången av år 2002 beräkna änkepension för den nu behandlade kategorin änkor på grundval av den avlidne mannens beräknade egenpension från tilläggspensioneringen. Uppgifter härom är lätt tillgängliga och vållar således ur ett administrativt perspektiv inte några problem. En fortsatt tillämpning av tilläggspensionsreglerna borgar även för ett identiskt utfall jämfört med dagens änkepension. Som kommer att framgå i avsnitt 11.3.4 innebär ett bevarande av tilläggspensionssystemet även en rad fördelar vid tillämpningen av samordnings- och garantireglerna.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att änkepensionen till de kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 även fortsättningsvis skall beräknas utifrån ett underlag som baseras på den avlidne mannens intjänade eller antagna ATP-poäng. Vidare föreslår regeringen att detta underlag, på samma sätt som sker i dag, skall 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens tillgodoräknade antal år med ATP-poäng och beräknas på grundval av den genomsnittliga pensionspoängen för de 15 bästa poängåren. Därutöver föreslår regeringen att för rätt till änkepension skall, liksom i dag gäller för rätt till tilläggspension i form av änkepension, krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år.
Enligt den tidigare i avsnitt 11.2 omnämnda breda politiska överenskommelse som träffades i samband med reformarbetet under 1980-talet ansågs det viktigt att även för framtiden tillförsäkra de kvinnor som är födda år 1945 eller senare, och som skulle komma att beviljas änkepension efter år 1989, en rätt till mannens "intjänade" ålderspension t.o.m. år 1989. Med anledning härav är det endast den avlidne mannens intjänade ATP-poäng fram till och med år 1989 som enligt nuvarande regler ligger till grund för beräkningen av tilläggspension i form av änkepension för denna kategori kvinnor. Någon antagandepoängberäkning sker alltså inte för det fall mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder efter år 1989. Mot bakgrund av vad som ovan anförts beträffande vad som bör gälla för kvinnor som beviljats tilläggspension i form av änkepension före år 2003, finner regeringen inte skäl att förändra förutsättningarna för beräkningen av änkepension för kvinnor födda år 1945 eller senare och som beviljats eller kommer att beviljas änkepension under något av åren 1990–2002. Regeringen föreslår således att änkepension för denna grupp änkor även efter utgången av år 2002 skall beräknas på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension.
Ersättningsnivå
Eftersom regeringens förslag innebär att ett med i dag identiskt underlag kommer att ligga till grund för beräkningen av änkepensionen, behöver
några justeringar inte göras av de ersättningsnivåer som i dag gäller för tilläggspension i form av änkepension. Regeringen föreslår därför att änkepension för de kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension, utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension efter honom, 35 % av mannens beräknade ålders- eller förtidspension från tilläggspensioneringen utan 20-delsberäkning.
Hänvisningar till S11-3-2
11.3.3. Beräkning av änkepension för tid före det änkan fyllt 65 år för kvinnor som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002
Regeringens förslag:
A. Kvinnor födda år 1944 eller tidigare som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skall få sin änkepension beräknad utifrån ett på tilläggspension baserat underlag bestående av på visst sätt en beräknad ålders- eller förtidspension.
För rätt till änkepension skall, liksom för rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt nuvarande bestämmelser, krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år.
Om dödsfallet sker under den försäkrades förvärvsaktiva ålder skall hänsyn även tas till antagandepoäng enligt nuvarande regler för beräkning av förtidspension och efterlevandepension med undantag av att antagandepoängberäkning inte skall komma till stånd endast på grund av att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomst motsvarande minst ett prisbasbelopp.
Är den avlidne mannen född år 1954 eller senare skall den avlidne mannens faktiska ATP-poäng t.o.m. år 2002 beaktas vid beräkningen av änkepension. Till dessa poängtal skall i förekommande fall läggas antagandepoäng för åren därefter fram t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Dessa antagandepoäng beräknas som om den avlidne hade börjat uppbära förtidspension enligt nuvarande bestämmelser den 1 januari 2003 och som om hittillsvarande regler beträffande beräkning av förtidspension, med ovan nämnda undantag avseende sjukpenninggrundande inkomst, då fortfarande gäller.
B. Kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002 skall, liksom vid beviljande av tilläggspension i form av änkepension enligt nuvarande regler på grund av dödsfall som inträffat efter år 1990, få änkepensionen 30-delsberäknad med hänsyn till mannens t.o.m. år 1989 intjänade antal år med ATP-poäng. För rätt till änkepension skall, liksom enligt nuvarande regler om tilläggspension i form av änkepension, krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år.
C. Änkepensionen skall till samtliga änkor även i fortsättningen, liksom enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension, utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension, 35 % av det sålunda beräknade underlaget.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte särskilt kom-
menterat denna del av förslaget. RFV, som tillstyrker förslaget, påpekar emellertid att för kvinnor födda år 1944 eller tidigare som är gifta med män födda år 1954 eller senare kan änkepensionen enligt utredningens förslag bli lägre om mannen gör sen karriär. Detta beror enligt RFV på att mannens pensionspoäng för tilläggspension bara räknas fram till och med december månad år 2002. För tiden därefter räknas, oavsett när mannen dör, antagandepoäng fr.o.m. den 1 januari 2003 till och med mannens 64 levnadsår. Försäkringskasseförbundet och Uppsala läns allmänna försäk-
ringskassa anser att även i de fall en avliden man född år 1954 eller sena-
re vid dödsfallet var gift med en kvinna född år 1944 eller tidigare skall änkepensionen i framtiden beräknas genom att det på den för den avlidne i det nya pensionsregistret registrerade pensionsgrundande inkomsten räknas fram de ATP-poäng som den avlidne med dagens system hade fått tillgodoräkna sig.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller beviljande av änkepen-
sion till kvinnor som blir änkor efter utgången av år 2002 finns inte på samma sätt som för flertalet av de kvinnor som blivit änkor före ikraftträdandet en naturlig anknytning till det nuvarande tilläggspensionssystemet. De män som avlider efter år 2000 kan tillhöra den "äldre" generationen (personer födda år 1937 eller tidigare), mellangenerationen (personer födda under något av åren 1938–1953) eller den "yngre" generationen (personer födda år 1954 eller senare) i ålderspensionshänseende. Pensionsunderlaget består då av helt eller delvis olika komponenter. Eftersom det reformerade ålderspensionssystemet består av en livsinkomstberäknad ålderspension beräknad från den första intjänade kronan skulle en tänkbar lösning vara att beräkna änkepensioner på ett underlag som har anknytning till ett reformerat pensionsunderlag. Detta skulle emellertid kräva en särreglering i de fall den avlidne mannen är född år 1937 eller tidigare. Nämnda kategori personer får nämligen sin ålderspension beräknad helt enligt tilläggspensionssystemet. En sådan lösning, där man alltså för änkepensioner beviljade på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002 väljer ett reformerat ålderspensionsunderlag för beräkning av änkepensionen, skulle även innebära en annan konstruktion av änkepensionerna än den som föreslås gälla för änkepensioner som har beviljats före år 2003. Mot en sådan lösning talar såväl principiella som administrativa skäl. Vidare skulle detta kunna ge upphov till inte obetydliga skillnader i utfallet av änkepensionen i de fall dödsfallet sker strax före respektive strax efter övergången till det anpassade efterlevandepensionssystemet.
Som redan tidigare framgått är änkepensioneringen uppbyggd med utgångspunkt från nuvarande system med folkpension och tilläggspension.
Att under sådana förutsättningar helt ändra grundvalen för beräkningsmetodiken för tilläggspension i form av änkepension torde vara mindre lämpligt. Som kommer att framgå i avsnitt 11.3.4 framstår en sådan lösning, som den tidigare beskrivna, dessutom som mer svårhanterbar i de fall samordnings- och garantireglerna skall tillämpas. Dessa regler har gjorts helt beroende av tilläggspensionssystemet när det gäller såväl kvinnans ålderspension som mannens ålderspension och den på grundval härav beräknade änkepensionen. Regeringen anser att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att, med ett bibehållande av de syften och den utformning som övergångsbestämmelserna har i dag, genomföra en förändring av inkomstunderlaget beträffande tilläggspension i form av änkepension för de fall där änkepension beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002. För att undvika att göra ett redan tekniskt komplicerat system än mer komplicerat har regeringen funnit det vara förenat med betydande fördelar att ha samma underlag för dem som beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002 som för dem som redan dessförinnan börjat uppbära sådan pension.
Regeringen föreslår därför att änkepension som kommer att beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de anpassade reglerna skall beräknas på grundval av mannens intjänade ATP-poäng, dvs. på samma typ av underlag som de änkepensioner i form av tilläggspension som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före år 2003. På samma sätt som sker i dag skall detta underlag 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens tillgodoräknade antal år med pensionspoäng. Liksom i dag gäller för rätt till tilläggspension i form av änkepension skall för rätt till änkepension krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år.
Även vid beviljande av änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet skall således mannens intjänade ATP-poäng vara avgörande för pensionens storlek. Detta skapar inte några problem så länge mannen tillhör den äldre generationen. I dessa fall finns uppgift om mannens ATP-poäng registrerade även efter utgången av år 2000, eftersom det är dessa poäng som ligger till grund för beräkningen av mannens ålderspension. Detsamma gäller för män som tillhör mellangenerationen. För personer i mellangenerationen registreras ATP-poäng också fullt ut. Först vid ålderspensionsuttaget görs en kvotdelsberäkning av tilläggspensionen i förhållande till vilket år mannen är född. Även här kan man således på ett administrativt enkelt sätt räkna ut en tilläggspension i form av änkepension baserad på befintliga ATP-poäng på samma sätt som för män som tillhör den äldre generationen. Sker dödsfallet i förvärvsaktiv ålder föreslår regeringen att i princip nuvarande regler för beräkning av förtidspension skall tillämpas för att i förekommande fall räkna fram antagandepoäng för tiden fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Således skall mannen kunna tillgodoräknas antagandepoäng under förutsättning att han tjänat in pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallet. Däremot anser regeringen att den nuvarande möjligheten att kvalificera för antagandepoängberäkning genom en viss sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för döds-
fallet inte skall få någon motsvarighet när det gäller förutsättningarna för att en antagandepoängberäkning skall ske vid beräkning av änkepension. Detta mot bakgrund av att det numera ofta saknas registeruppgift om aktuell sjukpenninggrundande inkomst, eftersom det inte längre föreligger någon skyldighet att anmäla ändrad inkomst till försäkringskassan. Regeringen föreslår att antagandepoängen även storleksmässigt skall beräknas enligt samma regler som gäller för närvarande. Detta innebär att om förutsättningarna för antagandepoäng är uppfyllda skall antagandepoängen beräknas enligt den av två metoder som ger det för den försäkrade mest förmånliga resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år fr.o.m. fyllda 16 år t.o.m. det år mannen skulle ha fyllt 64 år. Av dessa poäng beräknas sedan ett genomsnitt, varvid bortses från den hälft som har lägst poäng.
Det är först när mannen tillhör den yngre generationen och således får sin ålderspension helt beräknad helt enligt reformerade ålderspensionsregler som det uppstår vissa svårigheter. Dessa män har efter utgången av år 2000 inte någon anknytning till tilläggspensionssystemet utan får sin ålderspension beräknad enligt andra principer. Emellertid kommer, med hänsyn till de för närvarande gällande reglerna för förtidspension, ATPpoäng fortsättningsvis att registreras även för denna kategori män. Detta beror på att de till det reformerade ålderspensionssystemet anpassade förtidspensionsreglerna inte kommer att träda i kraft år 2001 och inte heller före de av regeringen nu föreslagna reglerna. Emellertid kommer, när även de anpassade förtidspensionsreglerna trätt i kraft, den nu behandlade kategorin män att inte ha någon anknytning till tilläggspensionssystemet. Ett sätt att komma till rätta med detta problem skulle kunna vara att för dessa män fortsätta att registrera ATP-poäng även för tid efter utgången av år 2002. Detta skulle emellertid medföra ett inte obetydligt administrativt merarbete. Man bör även hålla i minnet att sådana ATPpoäng endast skulle påverka änkepensionens storlek i de fall då mannen är född år 1954 eller senare och är gift med en kvinna som är född före år 1945. För kvinnor födda år 1945 eller senare gäller i dag och föreslås gälla även fortsättningsvis (se nedan) en särskild reglering, som innebär att dessa endast kan få en änkepension som är beräknad på mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989. Dessutom skall de förutsättningar som uppställs för att rätt till änkepension skall föreligga, ha varit uppfyllda senast den 31 december 1989 och alltjämt vara uppfyllda vid tidpunkten för dödsfallet. Man kan således räkna med att en fortsatt registrering av ATP-poäng för hela gruppen män födda år 1954 eller senare skulle få betydelse för änkepensionsberäkning i endast ett mycket begränsat antal fall. Med hänsyn härtill anser regeringen att en fortsatt registrering av ATP-poäng för denna grupp män efter utgången av år 2002 är mindre lämplig att föreslå.
Ett annat sätt, som Uppsala läns allmänna försäkringskassa påpekat, skulle kunna vara att efter utgången av år 2002 beräkna änkepensionen efter dessa män utifrån en fiktiv beräkning av den ATP-poäng som enligt
det tidigare tilläggspensionssystemet skulle tillgodoräknats den avlidne. En sådan beräkning är i och för sig möjlig att göra eftersom uppgifter om pensionsgrundande inkomster finns i det nya pensionsregistret. Med beaktande av vad som ovan anförts om det begränsade antalet fall en sådan beräkning skulle få betydelse för, anser regeringen att ett sådant system att beräkna underlaget för änkepension är mindre lämpligt att föreslå bl.a. av administrativa skäl.
I stället föreslår regeringen att uppgifterna om ATP-poäng t.o.m. år 2002 för män födda år 1954 eller senare skall sparas även efter ikraftträdandet av de reformerade ålderspensionsreglerna. När sedan ett dödsfall inträffar skall, om förutsättningarna för änkepension är uppfyllda, mannens tilläggspension per den 1 januari 2003 enligt äldre bestämmelser räknas fram, som om mannen då hade erhållit hel förtidspension enligt dessa bestämmelser. En sådan beräkning skall göras utifrån mannens faktiska ATP-poäng t.o.m den 31 december 2002 samt, i förekommande fall, tillgodoräknade antagandepoäng för tiden fr.o.m. år 2003 t.o.m. det år då mannen skulle ha fyllt 64 år. Sådan antagandepoängberäkning skall således göras oavsett om dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder eller sedan mannen gått i pension.
Som förutsättning för antagandepoängberäkning vid det fiktiva pensionsfallet föreslår regeringen att samma regler som ovan föreslagits för antagandepoängberäkning efter män som är födda år 1953 eller tidigare skall gälla även i de nu aktuella fallen. Om därvid förutsättningarna för antagandepoäng är uppfyllda skall antagandepoängen beräknas enligt den av två metoder som ger det för den försäkrade mest förmånliga resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år fr.o.m. fyllda 16 år t.o.m. år 2002. Av dessa poäng beaktas sedan genomsnittet, varvid bortses från den hälft som har lägst poäng.
Regeringens förslag innebär, som även RFV påpekat i sitt remissvar, i denna mycket speciella situation att mannens inkomster efter utgången av år 2002 helt kommer att sakna betydelse för det efterlevandepensionsunderlag som änkepensionen skall beräknas på grundval av. I de fall mannen har en relativt låg inkomst år 2002 och senare ökar sin inkomst väsentligt, kommer det höjda inkomstläget alltså inte att påverka änkepensionens storlek, trots att dödsfallet kanske inträffar långt senare. Även det motsatta förhållandet kan emellertid uppstå, dvs. att mannen år 2002 hade en hög inkomst och denna därefter väsentligt sänkts. Sänkningen kommer då inte heller att påverka änkepensionens storlek. Med hänsyn bl.a. till att man på goda grunder kan utgå från att den nu aktuella beräkningsmodellen kommer att tillämpas endast i ett begränsat antal fall anser regeringen att detta är konsekvenser som kan godtas.
Visserligen kan det mot det förslag till beräkningsmodell som presenterats ovan i detta avsnitt anföras kritik i det avseendet att det kan anses mindre lämpligt att under relativt lång tid framöver tillämpa tilläggspensionsregler, trots att dessa i andra sammanhang är avvecklade eller på väg att avvecklas. Å andra sidan leder regeringens förslag till att man står fast
vid den breda politiska överenskommelse som träffades i samband med nuvarande övergångsbestämmelsers tillkomst. Visserligen avser de här aktuella reglerna beviljande av änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002. Dessa regler måste dock, som änkepensioneringen i sin helhet, ändå ses som övergångsbestämmelser. Genom regeringens förslag kommer änkepensionsreglerna att tillämpas enligt sitt syfte och ge i förhållande till dagens bestämmelser i huvudsak samma utfall för de efterlevande kvinnorna. Dessutom har detta förslag administrativa fördelar, framför allt på så sätt att samma regelsystem används både i de fall änkepension beviljats före år 2003 och i de fall beviljande sker på grund av dödsfall fr.o.m. detta år.
Kvinnor födda år 1945 eller senare
Som framgått ovan är det enligt nuvarande regler endast den avlidne mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989 som ligger till grund för beräkningen av tilläggspension i form av änkepension vid beviljande av änkepension till kvinnor födda år 1945 eller senare på grund av dödsfall som inträffat efter utgången av år 1989. Regeringen anser inte att det finns skäl att för denna kategori kvinnor förändra förutsättningarna för beräkning av änkepensionen vid beviljande av änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002. Regeringen föreslår därför att änkepension som beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002 skall beräknas på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension. För att kvinnor tillhörande denna grupp skall ha rätt till änkepension skall, liksom i dag gäller för rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt nuvarande bestämmelser, krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år.
Ersättningsnivå
Eftersom regeringen, för beräkningen av änkepension, föreslår ett underlag som är identiskt med det underlag som ligger till grund för beräkningen av tilläggspension i form av änkepension idag, behöver några justeringar inte göras av de ersättningsnivåer som gäller i dag. Således föreslår regeringen att änkepension, liksom enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension, skall utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension efter honom, 35 % av den avlidne mannens på visst sätt beräknade egenpension från tilläggspensioneringen.
Hänvisningar till S11-3-3
11.3.4. Rätten till och beräkning av änkepension för tid efter det att änkan har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension
Regeringens förslag: Änkepension skall även utges sedan kvinnan har
fyllt 65 år och oberoende av om ålderspension utges vid denna tidpunkt eller om sådan pension utgetts dessförinnan. Både samordningsoch garantiregeln enligt nuvarande övergångsbestämmelser till lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall få sin motsvarighet i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
För de änkor som är födda år 1953 eller tidigare och som beviljats änkepension efter år 1989 skall samordningen ske mellan kvinnans änkepension och kvinnans egen inkomstgrundade ålderspension. Kvinnans ålderspension skall vid tillämpningen av samordnings- och garantiregeln utgöras av inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension beräknad enligt 6 kap. 2 § 1 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Garantiregeln, som liksom enligt nuvarande bestämmelser endast skall tillämpas för kvinnor som är födda något av åren 1930–1944, skall tillämpas på den avlidne mannens och änkans respektive ålderspensioner beräknade enligt de tidigare reglerna för tilläggspension. Samma procentsatser för garantiregeln som gäller i dag skall därvid tillämpas.
För kvinnor födda år 1954 eller senare skall samordningen ske mellan kvinnans egen faktiska ålderspension och änkepension baserad på den avlidne mannens ATP-poäng t.o.m. år 1989 med tillägg av en ATP-poäng och beräknad i relevanta 30-delar.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Stockholms läns allmänna försäkringskassa har
påpekat att de föreslagna beräkningarna, vilka innebär att två olika fiktiva beräkningar måste göras för att få fram ett underlag för samordning och beräkning av änkepension vid 65 års ålder, kommer att vara svåra att förstå och förklara för den enskilde.
Skälen för regeringens förslag: Tilläggspension i form av änkepension
utges i dag efter det att kvinnan fyllt 65 år. Detta innebär att kvinnan kan uppbära såväl änkepension som ålderspension från tilläggspensioneringen. Det saknar betydelse om kvinnan gjort ett s.k. tidigt uttag av ålderspension eller om uttag av ålderspension sker först efter det att kvinnan fyllt 65 år. Folkpension i form av änkepension, och även omställningspension eller särskild efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen, utges dock längst till dess att den efterlevande börjar uppbära ålderspension och som längst till dess att den efterlevande fyller 65 år. Regeringen har, som tidigare framgått, föreslagit att motsvarande regler skall gälla för omställningspension och för de förmåner som ersätter folkpensioneringen i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Den principiella utgångspunkten för denna reglering är att ålderspension utgör ett fullgott skydd för den efterlevande. Motsvarande skulle kunna gälla även för änkepension. Emellertid är det regeringens uppfattning att bestämmelserna om änkepension i huvudsak skall ändras endast i
den mån det är erforderligt för att anpassa dessa bestämmelser till det reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen föreslår därför att dagens bestämmelser om utbetalning av tilläggspension i form av änkepension skall gälla i ett anpassat efterlevandepensionssystem även sedan kvinnan börjat uppbära ålderspension eller fyllt 65 år.
Enligt de övergångsbestämmelser, som beskrivits i avsnitt 4.4, som gäller för de fall änkepension beviljats efter år 1989, skall det för kvinnor födda år 1930 eller senare emellertid ske en samordning mellan änkans egen inkomstgrundade ålderspension och den av henne uppburna änkepensionen från tilläggspensioneringen efter det att hon uppnått 65 års ålder eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension. Samordningen skall således ske senast när änkan uppnått 65 års ålder oavsett om hon då tar ut ålderspension eller inte. Samordningen innebär i korthet att änkan får behålla endast den del av änkepensionen som överstiger hennes ålderspension. Vidare finns en garantiregel för kvinnor födda något av åren 1930–1944. Denna regel innebär att kvinnan, oavsett vad samordningsregeln ger för resultat, har rätt att behålla en viss andel av hennes egen och mannens sammanlagda inkomstgrundade ålderspension.
Såväl samordnings- som garantiregeln var viktiga komponenter vid den politiska överenskommelse som låg bakom beslutet om övergångsbestämmelser vid reformeringen av efterlevandepensioneringen i slutet av 1980-talet. Med tillämpning av garantiregeln tillförsäkras, som nyss framgått, äldre änkor en viss andel av den sammanlagda inkomstgrundade ålderspensionen som skulle ha utbetalats till makarna om dödsfallet inte inträffat. Regeringen finner inte skäl att ändra dessa bestämmelser, vilket skulle kunna få till följd att för kvinnor som vid ikraftträdandet uppbär änkepension skulle den sammanlagda pensionen minska jämfört med nuvarande bestämmelser. Regeringen föreslår därför att både samordnings- och garantiregeln skall finnas kvar i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Fråga är emellertid hur samordnings- och garantiregeln skall harmoniseras med det reformerade ålderspensionssystemet så att utfallet för änkorna blir i stort sett detsamma som enligt nuvarande bestämmelser.
Regeringen har, som tidigare framgått, föreslagit att änkepension alltjämt skall beräknas på den avlidnes intjänade och i förekommande fall antagna pensionspoäng. Detta förhållande innebär att det för frågan om samordning, liksom vid tillämpningen av garantiregeln, är nödvändigt att beträffande kvinnans egen ålderspension ha ett underlag som är jämförbart med underlaget för beräkningen av änkepensionen. För kvinnor födda år 1937 eller tidigare uppkommer härvidlag i princip inga problem. Dessa kvinnor kommer även i framtiden att erhålla sin inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension. Dock kommer till denna tilläggspension att läggas ett tillägg motsvarande folkpensionens grundbelopp, eller 96 % av det första prisbasbeloppets inkomster, i aktuella 30-delar. För kvinnor som är födda år 1938 eller senare och som kan få hela eller viss del av sin inkomstgrundade ålderspension i form av reformerad ålderspension måste emellertid andra överväganden göras.
Det är enligt regeringens uppfattning uteslutet att vid tillämpningen av samordnings- och garantireglerna utgå från änkepensionen respektive
mannens ålderspension, som baseras på den avlidne mannens intjänade ATP-poäng, vilka i sin tur grundar sig enbart på inkomster överstigande ett prisbasbelopp, och sedan jämföra dessa med änkans egen ålderspension, vilken kan vara beräknad från den första intjänade kronans inkomster. En sådan tillämpning skulle leda till ett alltför oförmånligt resultat för ett stort antal änkor.
För att komma till rätta med detta problem skulle ett alternativ kunna vara att vid sammanläggningen till mannens tilläggspensionsunderlag lägga en ATP-poäng som kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. Med en sådan konstruktionen skulle emellertid kvinnan bli ofördelaktigare behandlad i de fall hon tillhör mellangenerationen än i de fall hon är att hänföra till den äldre eller till den yngre generationen. Anledningen härtill är att till den inkomstgrundade ålderspensionen i form av tilläggspension som kvinnan uppbär görs ett tillägg om 96 % av prisbasbeloppet (det s.k. folkpensionstillägget) som en kompensation för den tidigare folkpensionsdelen. Eftersom detta är en betydligt högre ersättningssnivå än vad tilläggspensionen i sig utgör (60 % av prisbasbeloppet) skulle detta medföra att kvinnan skulle få ett lägre utfall enligt garantiregeln.
För att komma ifrån sådana konsekvenser som de berörda skulle det krävas särreglering i de fall kvinnan tillhör mellangenerationen. Detta gäller såväl änkepensioner som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före år 2003 som änkepensioner som beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002. Detta skulle i sin tur medföra administrativt merarbete och komplikationer vid tillämpningen av redan komplicerade bestämmelser. Av dessa skäl har regeringen stannat för att inte föreslå en lösning som innebär att kvinnans faktiska ålderspension, i vissa fall i kombination med ett tillägg med en ATP-poäng till mannens tilläggspensionsunderlag, används vid tillämpningen av samordnings- och garantireglerna.
Regeringen föreslår i stället att beräkningsunderlaget för samtliga änkor i huvudsak skall baseras på de tidigare tilläggspensionsreglerna, dvs. beräkningsunderlaget skall inte omfatta tillägget om 96 % av prisbasbeloppet enligt LIP. Ett beräkningsunderlag konstruerat utifrån dessa regler ger änkan ett rimligt och med dagens regler överensstämmande utfall vid tillämpningen av övergångsbestämmelserna. Dessutom kommer övergångsbestämmelserna att tillämpas enligt sitt ursprungliga syfte.
Enligt regeringens förslag skall varken den garantipension till änkepension som regeringen föreslår i avsnitt 11.4.1 eller det tillägg till änkepensionen, dvs. 90-procentstillägget, som regeringen föreslår i avsnitt 11.3.5 utges efter det att kvinnan fyllt 65 år. Änkepensionen kommer därefter – liksom i dag – att bestå endast av en inkomstrelaterad del beräknad på mannens intjänade och i förekommande fall antagna ATPpoäng. Denna änkepension skall sedan jämföras med kvinnans egen ålderspension beräknad enligt tidigare bestämmelser om tilläggspension. Är den sistnämnda pensionen till sitt belopp högre än änkepensionen skall någon änkepension inte utbetalas efter det att kvinnan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension. Är däremot änkepensionen högre än den beräknade ålderspensionen skall mellan-
skillnaden betalas ut som änkepension. I detta sammanhang bör påpekas att för det fall kvinnan gör uttag av ålderspension före 65 års ålder skall det i avsnitt 11.3.5 behandlade 90-procentstillägget inte ingå i änkepensionen vid samordningen. Även i dessa fall skall således änkepension beräknad på den avlidne mannens intjänade och antagna pensionspoäng jämföras med kvinnans ålderspension beräknad enligt tidigare bestämmelser om tilläggspension.
Vidare skall vid garantiregelns tillämpning mannens respektive kvinnans ålderspensioner, baserade på intjänade eller antagna ATP-poäng, läggas samman. Av detta totalbelopp skall sedan kvinnan garanteras en viss andel, på samma sätt som enligt dagens bestämmelser.
Frågan är då hur det skall vara möjligt att ta fram uppgifter om kvinnans ATP-poäng efter utgången av år 2002. I de fall kvinnan tillhör den äldre generationen eller mellangenerationen, dvs. är född år 1953 eller tidigare, möter en sådan beräkningsmodell inte något större hinder, eftersom uppgifter om hennes ATP-poäng finns bevarade i befintliga register. Dessa poäng ligger till grund för beräkningen av hela eller delar av kvinnans egen ålderspension. Kvinnans ATP-poäng kan således användas vid den samordning som skall ske mellan hennes egen inkomstgrundade ålderspension och änkepension baserad på den avlidne mannens ATPpoäng. I dessa sammanhang skall till kvinnans inkomstgrundade ålderspension inte ingå något folkpensionstillägg till den framräknade ålderspensionen. I det nu berörda fallet skall änkans inkomstgrundade ålderspension, baserad endast på hennes beräknade inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension, samordnas med hennes änkepension som i sin tur beräknats på den avlidne mannens ATP-poäng. I båda fallen skall enligt regeringens förslag bortses från det första prisbasbeloppets inkomster. På samma sätt kan mannens och kvinnans samlade ålderspensioner i form av tilläggspension – utan beaktande av folkpensionstillägget – användas vid tillämpningen av garantiregeln, som gäller för kvinnor födda under åren 1930–1944 och som beviljats änkepension efter år 1989. Tillhör änkan mellangenerationen beaktas hennes ATPpoäng fullt ut, dvs. det görs en beräkning grundad på antagandet att hon skulle ha fått sin ålderspension beräknad helt på grundval av dessa. Har kvinnan redan före år 2003 börjat uppbära änkepension och dessutom tagit ut egen ålderspension eller fyllt 65 år är samordningen och tillämpningen av garantiregeln redan utförd utifrån mannens och kvinnans samlade tilläggspension i form av ålderspension.
Däremot uppstår vissa svårigheter i de fall kvinnan tillhör den yngre generationen, dvs. är född år 1954 eller senare. För dessa kvinnor registreras inte ATP-poäng för tid efter utgången av år 2002. Kvinnans egen ålderspension kommer att fullt ut utgöras av reformerad ålderspension och därigenom vara beräknad från den första intjänade kronan till skillnad från den beräknade ålders- eller förtidspension för den avlidne mannen som hennes tilläggspension i form av änkepension är beräknad utifrån. Som vi nämnt ovan skulle en tillämpning av samordningsregeln utifrån änkepensionen och kvinnans faktiska ålderspension i dessa fall innebära att dessa kvinnor mera sällan skulle kunna få behålla något av änkepensionen. Det skulle alltså för dessa bli ett sämre utfall än vad som
blir fallet med nuvarande regler. Å andra sidan bör det framhållas att det även med dagens regler är relativt ovanligt att denna kategori kvinnor får behålla något av änkepensionen efter det att de fyllt 65 år, eftersom änkepensionen för dem är beräknad endast på mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
Trots detta föreslår regeringen att det i dessa situationer skall göras en omräkning av underlaget för beräkningen av änkepensionen, för att komma till rätta med de olikheter som uppstår om man skulle jämföra änkepensionen, baserad på mannens inkomster över ett prisbasbelopp, med kvinnans ålderspension, beräknad från första kronan. Denna omräkning skall ske genom att det görs ett tillägg med en ATP-poäng till mannens ATP-poäng, dock i relevanta 30-delar med hänsyn till det antal år som mannen tjänat in ATP-poäng t.o.m. år 1989. På detta sätt skapar man två underlag som vid tillämpningen av samordningsregeln båda baserar sig på inkomster från första kronan. Någon garantiregel blir i dessa situationer inte aktuell att tillämpa, eftersom kvinnan är född efter år 1944.
Även om de föreslagna beräkningskonstruktionerna, som Stockholms läns allmänna försäkringskassa påpekat, för den enskilde i vissa delar kan vara svårförståliga har de övervägande fördelar jämfört med andra alternativ. Konstruktionerna ger i huvudsak ett utfall som överensstämmer med vad en tillämpning av dagens övergångsbestämmelser ger. Dessutom medför konstruktionerna en anpassning av reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet som ur administrativ synvinkel är att föredra. Beträffande de kvinnor som erhållit änkepension före år 1990 och kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare föreslår regeringen ingen förändring i förhållande till dagens regler, dvs. någon samordning mellan änkepension och egen ålderspension skall inte ske för dessa kvinnor.
11.3.5. Tillägg till änkepension
Regeringens förslag: Till en kvinna som inte har fyllt 65 år och som
har rätt till änkepension skall till sådan pension utges ett tillägg om ett belopp motsvarande folkpensionens grundbelopp om 90 % av prisbasbeloppet (90-procentstillägg). För rätt till tillägget skall dessutom krävas att änkan uppfyller kraven för rätt till garantipension till änkepension enligt föreslagna regler.
Uttag av ålderspension som sker före 65 års åldern skall inte påverka rätten till tillägget.
Tillägget skall vara beroende av den avlidnes antal år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension. För rätt till oavkortat tillägg skall den avlidne ha tillgodoräknats 30 år med intjänade eller antagna pensionspoäng för tilläggspension. Vidare skall för rätt till tillägget krävas att den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år. Beräkningen av antal år med intjänade eller antagna pensionspoäng skall ske enligt samma regler som skall gälla för övrig änkepension.
För rätt till oavkortat tillägg skall, såvida rätten till änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år, vidare krävas att
kvinnan vid dödsfallet hade fyllt 50 år. Om så inte är fallet skall den nuvarande bestämmelsen om 15-delsberäkning av folkpension i form av änkepension tillämpas.
En kvinna som är född år 1944 eller tidigare som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 eller en änka född år 1945 eller senare som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 1990 skall alltid vara berättigad till så stor andel av tillägget som hon skulle haft rätt till i form av folkpension om nuvarande regler i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) alltjämt hade tillämpats. För kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter år 1989 skall tillägget 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens antal år med tillgodoräknade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
Regeringens bedömning: 90-procentstillägg som beräknas med
hänsyn till den avlidnes antal år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension skall liksom övrig änkepension utges oavsett var änkan är bosatt.
90-procentstillägg som efter ikraftträdandet beräknas med hänsyn till den avlidnes bosättningstid i Sverige – enligt bestämmelserna i 5 kap. AFL i deras lydelse före den 1 januari 2003 – skall betalas ut till änkan endast om hon är bosatt i Sverige.
Utbetalning av ett sålunda beräknat 90-procentstillägg vid utlandsvistelse och handläggningen av ärenden om sådan pensionsförmån skall ske enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL).
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag och bedömning. Utredningen föreslog dock inte att bestämmelserna i SofL skulle tillämpas såvitt avser bosättningsbaserat 90procentstillägg.
Remissinstanserna: Sveriges Pensionärers Riksförbund anser att det
med hänsyn till likformigheten mellan det reformerade ålderspensionssystemet och efterlevandepensionssystemet så skall 90-procentstillägget utgöras av 96 % av prisbasbeloppet i stället för 90 %. Riksförbundet anser vidare att 65-årsgränsen i förmånssystemet skall slopas och ersättas med annat kriterium för ändrade förhållanden, t.ex. tidpunkten från vilken ålderspension utgår.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som framgått i
avsnitt 6 är en följd av regeringens förslag och bedömning bl.a. att bestämmelserna om folkpension och reglerna om pensionstillskott måste upphävas vid ikraftträdandet av det anpassade efterlevandepensionssystemet. Till följd härav skall bl.a. änkepensionen beskattas enligt samma regler som gäller för inkomster av arbete, vilket innebär att möjligheten till särskilt grundavdrag för pensionärer kommer att försvinna fr.o.m. taxeringsåret 2004. Det nu anförda innebär således att folkpensionsbestämmelserna kommer att avskaffas såväl för de kvinnor som redan uppbär änkepension som för de kvinnor som i framtiden kommer att beviljas änkepension.
Enligt nuvarande regler utges änkepension från folkpensioneringen så länge änkan inte har fyllt 65 år. Fr.o.m. den månad änkan fyller 65 år eller dessförinnan tar ut ålderspension ersätts folkpensionen i form av änkepension med ålderspension som i vart fall t.o.m. år 2000 betalas ut i form av folkpension.
De nuvarande reglerna om folkpension har två delvis olika funktioner. Folkpensionens ena funktion är att utgöra en ersättning för det första prisbasbeloppets inkomster, för vilka tilläggspension inte tillgodoräknas. Den andra funktionen är att den bosättningsbaserade folkpensionen tillsammans med pensionstillskottet och SGA ger ett grundläggande skydd för änkor i situationer där mannen tjänat in endast låg eller ingen tilläggspension.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts har regeringen övervägt olika alternativ för att finna nya regler som kan ersätta folkpensionen inom änkepensioneringen. Vid dessa överväganden har utgångspunkten varit att i görligaste mån föra över de regler som i dag gäller till den av regeringen nu föreslagna lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och därvid i huvudsak endast vidta förändringar av regelverket som är föranledda av anpassningen till det reformerade ålderspensionssystemet. En annan utgångspunkt har varit att de nya reglerna som skall ersätta folkpensioneringen i huvudsak skall ge samma nettoutfall som enligt nuvarande regler.
Regeringen tar först ställning till hur första prisbasbeloppets inkomster skall kompenseras i ett anpassat änkepensionssystem.
Tillägg till änkepension
Enligt nuvarande regler tillgodoräknas pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kompenseras genom folkpensionen, som inom ålderspensioneringen uppgår till 96 % av prisbasbeloppet för en ensamstående och inom änkepensioneringen till 90 % av prisbasbeloppet. Pensionsrätt inom det reformerade ålderspensionssystemet grundas däremot på hela inkomsten från första kronan. Ersättningsnivån är därvid densamma från första kronan. Personer som är födda år 1953 eller tidigare kommer helt eller delvis att få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. För att de inkomstgrundade pensionerna från de olika systemen i detta avseende skall vara jämförbara måste den försäkrade som även är berättigad till tilläggspension kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension i framtiden hade utbetalats enligt nuvarande regler.
Inom den reformerade ålderspensioneringen har kompensationsproblematiken för det första prisbasbeloppets inkomster lösts genom att man till tilläggspensionen gör ett tillägg motsvarande den högre nivå som folkpensionen i dag utges med, dvs. 96 % av ett prisbasbelopp för en ogift pensionär och 78,5 % av ett prisbasbelopp en för gift pensionär, det s.k. folkpensionstillägget. Tillägget kommer härigenom att utgöra en del av tilläggspensionen. För det fall den pensionsberättigade inte är berättigad till oavkortad tilläggspension kommer folkpensionstillägget att, liksom
tilläggspensionen i övrigt, 30-delsberäknas i förhållande till antalet år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension.
När det gäller frågan om kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster inom änkepensioneringen har regeringen stannat för en lösning som motsvarar den som valts inom ålderspensioneringen, dvs. att dessa inkomster skall kompenseras genom ett tillägg till änkans tilläggspension i form av änkepension. Vid bedömningen av hur detta tillägg skall beräknas bör, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, den högre kompensation som enligt nuvarande regler ges inom folkpensioneringen få genomslag.
Folkpension i form av änkepension uppgår enligt nuvarande regler till 90 % av prisbasbeloppet. Eftersom en av regeringens utgångspunkter är att föreslå förändringar av de nuvarande änkepensionsreglerna som är föranledda av anpassningen till det reformerade ålderspensionsystemet föreligger inte skäl att, som Sveriges Pensionärers Riksförbund föreslagit, höja tillägget till 96 % av prisbasbeloppet.
Regeringen föreslår således att det som en kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster görs ett tillägg till änkans änkepension med 90 % av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet.
Eftersom det föreslagna tillägget utgör en kompensation för inkomster som understiger ett prisbasbelopp bör det enligt regeringens uppfattning krävas att den försäkrade haft inkomster som i vart fall med något belopp överstiger denna nivå för att tillägget skall kunna tillgodoräknas. Om den avlidne mannen före sitt frånfälle inte tjänat in någon ATP-poäng alls skall därför inte något 90-procentstillägg tillgodoräknas änkan. Regeringen förslår således att 90-procentstillägget skall utges endast om den försäkrade mannen tjänat in tilläggspension före sin död. I likhet med vad som gäller i dag för rätt till såväl folk- som tilläggspension skall den avlidne ha tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension under minst tre år för att rätt till 90-procentstillägget skall föreligga.
I detta sammanhang bör emellertid påpekas att den som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen kommer, till följd av den s.k. sammanläggningsprincipen i nämnda förordning, att som kvalifikation få tillgodoräkna sig även försäkringstid som har fullgjorts i andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs dock att pensionspoäng tillgodoräknats i Sverige för minst ett år.
Rätt till 90-procentstillägg
Som framgått ovan är 90-procentstillägget enligt regeringens uppfattning en del av änkepensionen som grundar sig på den avlidne mannens pensionspoäng för tilläggspension. En förutsättning för att rätt till tillägget skall föreligga bör därför vara att änkan uppfyller villkoren för rätt till änkepension. Dessa villkor har redovisats i avsnitt 11.3.1. Regeringen föreslår således att änkan för att vara berättigad till 90-procentstillägget skall uppfylla de nuvarande villkoren för rätt till tilläggspension i form av änkepension.
Förslaget innebär bl.a. att änkan, till skillnad från vad som enligt nuvarande regler gäller för rätt till folkpension i form av änkepension, måste ha varit gift med den avlidne. Om kvinnan och mannen i stället varit sammanboende uppkommer alltså inte någon rätt till änkepension och därmed inte heller rätt till 90-procentstillägget. Det föreslagna villkoret innebär alltså att änkor som enligt nuvarande regler har rätt till 30delsberäknad folkpension i form av änkepension inte automatiskt kommer att bli berättigade till 90-procentstillägget.
Enligt regeringens uppfattning kommer detta inte att påverka storleken på änkepensionen för de änkor som efter ett ikraftträdande kommer att vara berättigade till garantipension till änkepension. Vem som skall ha rätt till garantipension till änkepension redovisas nedan i avsnitt 11.4.2. Som framgår i avsnitt 11.4.3 kommer dessa änkor inte att ha någon inkomstrelaterad änkepension som trappar av basnivån på garantipensionen till änkepensionen.
Även om 90-procentstillägget betraktas som en del av änkepensionen som grundar sig på den avlidne mannens pensionspoäng för tilläggspension ersätter det till en viss del folkpension i form av änkepension enligt nuvarande regler. För att rätt till tillägget skall uppkomma föreslår regeringen därför att det för rätt till 90-procentstillägg också skall uppställas krav på att kvinnan uppfyller villkoren för rätt till garantipension till änkepension (se nedan avsnitt 11.4.2). Kvinnan måste alltså ha varit gift med den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet och vid den tidpunkten även haft vårdnaden om och stadigvarande sammanbott med barn under 16 år eller ha fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.
Det sålunda uppställda kravet innebär att en kvinna som enligt nuvarande regler varit berättigad till tilläggspension i form av änkepension men inte till folkpension inte kommer att vara berättigad till 90procentstillägget (t.ex. en kvinna som var 30 år vid makens död och som inte hade några barn). Genom förslaget undviks härigenom den överkompensation i förhållande till nuvarande regler som i annat fall skulle kunna uppkomma för kvinnor som inte har uppfyllt villkoren för rätt till folkpension men som haft rätt till tilläggspension. En sådan änka skulle, om något villkor inte hade uppställts, ha fått ett årligt tillskott med 90 % av ett prisbasbelopp. En sådan konsekvens skulle, enligt regeringens uppfattning, kunna te sig särskilt olämplig i de fall där kvinnan redan uppbär änkepension vid ikraftträdandet och är bosatt utomlands.
15-delsreduktionsregeln
Regeringens förslag innebär att bl.a. 90-procentstillägget utgör en ersättning för 30-delsberäknad folkpension i form av änkepension. Nuvarande folkpensionsregler innebär, som framgått i avsnitt 4.4, att det sker en reduktion av folkpension i form av änkepension i 15-delar för kvinnor som vid dödsfallet är under 50 år, såvida rätten till folkpension i form av änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år. Regeringen är av den uppfattningen att motsvarande regel bör gälla även beträffande beräkningen av 90-procentstillägget och såväl för de kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär änkepension som för beviljande av
änkepension därefter. Utan en sådan 15-delsberäkning skulle, på samma sätt som beskrivits ovan, en överkompensation kunna uppstå i de fall en kvinna enligt nuvarande regler varit berättigad till folkpension beräknad i 15-delar, men som annars med regeringens förslag skulle ha blivit berättigad till ett oavkortat 90-procentstillägg. Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att den reduktion av folkpension i form av änkepension som i dag gäller för kvinnor som vid dödsfallet är under 50 år skall gälla även beträffande beräkningen av 90-procentstillägget. Denna reduktion skall göras före beräkningen av änkepension på grund av den avlidne mannens antal år med intjänade pensionspoäng, som nedan närmare beskrivs.
Rätten till oavkortat tillägg till änkepensionen
1. Kvinnor födda år 1944 eller tidigare
Det föreslagna 90-procentstillägget är en kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster och skall därför utgöra en del av änkepensionen. Det förefaller därför naturligt att, precis som rätten till änkepension, koppla rätten till tillägget till den avlidnes antal år med tilläggspensionspoäng före sin bortgång. Därvid bör beräkningen av antal år med tillgodoräknade pensionspoäng eller antagna sådana poäng ske på samma sätt som för övrig änkepension, dvs. beräknas i 30-delar.
Som framgått ovan skall 90-procentstillägget även utges till de änkor som beviljats eller beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003. Dessa änkor kan emellertid ha fått sin folkpension beräknad på grundval av den avlidne mannens bosättningstid i Sverige, eftersom det gett en bättre pension. Det framstår som mindre lämpligt att förorda en lösning som medför att dessa kvinnor efter utgången av år 2002 blir berättigade till en lägre änkepension på grund av att 90-procentstillägget 30delsberäknas. Sistnämnda i synnerhet mot bakgrund av att en av regeringens utgångspunkter är att anpassningen av änkepensioneringen för de änkor som är berättigade till änkepension på grund av dödsfall om inträffat före ikraftträdandet i huvudsak inte skall medföra ett sämre nettoutfall än enligt nuvarande bestämmelser. Dessa änkor bör därför även efter ikraftträdandet kunna vara berättigade till ett 90-procentstillägg beräknat på grundval av den avlidnes bosättningstid i Sverige. Mot bakgrund vad som nu redovisats föreslår regeringen att huvudregeln skall vara att 90-procentstillägget skall utges i förhållande till det antal år med ATP-poäng som kunnat tillgodoräknas den avlidne. Om den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 30 år med ATP-poäng skall 90-procentstillägget utges med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30. Vidare föreslår regeringen att för kvinnor födda år 1944 eller tidigare och som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 alltid skall vara berättigade till så stor andel av 90-procentstillägget som svarar mot den kvotdel med vilken folkpension i form av änkepension skulle ha utgetts enligt nuvarande regler i 5 kap. AFL.
2. Kvinnor födda år 1945 eller senare
Änkepension som beviljats på grund av dödsfall före år 1990
Dessa änkor har beviljats änkepension enligt samma regler som gäller för änkor födda år 1944 eller tidigare. Enligt regeringens uppfattning föreligger inte skäl att, för änkor födda år 1945 eller senare och som beviljats änkepension före år 1990, beräkna 90-procentstillägget på annat sätt än vad som föreslagits skall gälla för änkor födda år 1944 eller tidigare vilka beviljas änkepension på grund av dödsfall som har inträffat före år 2003. Regeringen föreslår således att en änka född år 1945 eller senare som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 1990 skall fr.o.m. år 2003 få 90-procentstillägget beräknat enligt samma regler som föreslås för änkor födda är 1944 eller tidigare.
Änkepension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 1989
Enligt den tidigare nämnda överenskommelsen (se bl.a. avsnitt 11.2) som träffades i samband med 1990 års reformering av efterlevandepensioneringen, ansågs det viktigt att även för framtiden tillförsäkra kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som skulle komma att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 1989 en rätt till mannens intjänade pension t.o.m. år 1989 såvitt avser den på tilläggspension baserade änkepensionen, men även på motsvarande beräkningsgrunder för det första prisbasbeloppets inkomster.
En kvinna som är född år 1945 eller senare och som beviljats änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 1989 har således rätt till folkpension i form av änkepension i förhållande till det antal år som den avlidne mannen har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension fram t.o.m. år 1989. Har mannen vid denna tidpunkt tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år, har änkan rätt till oavkortad folkpension. I annat fall utges pension med så stor andel av den sålunda beräknade änkepensionen som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats vid utgången av år 1989 och talet 30.
Änkepension till dessa kvinnor kom även att omfatta folkpension i form av pensionstillskott, rätt till SGA samt också bostadstillägg till pensionärer (BTP).
På samma sätt som föreslagits ovan, skall 90-procentstillägget beräknas i förhållande till för den avlidne tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension. Emellertid skall hänsyn tas endast till tillgodoräknade pensionspoäng t.o.m. år 1989. I dessa fall skall, varken för pension som beviljats före eller som beviljas efter ikraftträdandet, någon beräkning i förhållande till den avlidnes bosättningstid i Sverige göras. Detta kan i vissa fall, på grund av en tillämpad 40-delsberäkning av den redan 30delsberäknade folkpensionen, komma att innebära en viss höjning av änkepensionen. Däremot kan det aldrig innebära att summan av 90procentstillägget och garantipensionen till änkepension av denna anledning blir lägre än den folkpension som utgetts före ikraftträdandet.
Regeringen föreslår således att för kvinnor födda år 1945 eller senare och som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffat eller inträffar efter år 1989 skall 90-procentstillägget 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens antal år med intjänade år med ATP-poäng t.o.m. år 1989.
Utbetalning av 90-procentstillägget, m.m. från och med den 1 januari 2003
Som framgått ovan utges änkepension från folkpensioneringen som längst till dess änkan fyller 65 år. Även om 90-procentstillägget skall betraktas som en del av änkepensionen utgör tillägget ersättning för folkpensionen enligt nuvarande bestämmelser. För att ersättning för det första prisbasbeloppets inkomster inom änkepensioneringen även i framtiden skall motsvara den kompensation som i dag ges inom folkpensioneringen, bör 90-procentstillägget utges fram till dess änkan fyller 65 år. Vid 65 års ålder kan änkan ta ut garantipension till ålderspension. Att vid sådana förhållanden fortsätta att utbetala 90-procentstillägget skulle innebära att änkan skulle komma att erhålla en betydligt högre pension jämfört med dagens regler. För det fall änkan väljer att ta ut ålderspension före 65 års ålder har änkan emellertid inte rätt till garantipension till ålderspension, eftersom sådan rätt infaller först vid 65 års ålder. Att under dessa förhållanden inte utge 90-procentstillägget skulle således innebära att änkan skulle bli underkompenserad jämfört med dagens system. Med andra ord innebär en annan ordning på utbetalning av 90-procentstillägget än fram till 65 års ålder mer än en anpassning av det nuvarande regelverket till det reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen föreslår således att 90-procentstillägget skall utges till dess änkan fyller 65 år oberoende av om änkan väljer att ta ut inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder eller hon väljer att inte ansöka om ålderspension vid 65 års ålder.
Liksom enligt nuvarande regler idag sker med tilläggspension i form av änkepension, skall änkepension utges till en änka oavsett var hon är bosatt. Eftersom 90-procentstillägget utgör en del av änkepensionen och enligt huvudregeln beräknas på den avlidnes antal år med tillgodoräknade pensionspoäng, skall detta tillägg betalas ut i motsvarande omfattning som övrig änkepension.
En änka som vid ikraftträdandet har rätt till änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 2003 är – om hon är född år 1944 eller tidigare eller om hon är född år 1945 eller senare och har beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 – emellertid berättigad till så stor andel av 90-procentstillägget som hon skulle haft rätt till i form av folkpension om bestämmelserna i 5 kap. AFL, i deras lydelse för den 1 januari 2003, hade tillämpats. Detta innebär att en sådan änka kan vara berättigad till ett 90-procentstillägg som är baserat på den bosättningstid som mannen haft i Sverige före sin bortgång. Ett sålunda beräknat 90-procentstillägg saknar således anknytning till den avlidnes förvärvsverksamhet. Tillägget bör därför betraktas som en bosättningsbaserad förmån.
90-procentstillägg som beräknas på nyss angivet sätt bör, i likhet med vad som i dag gäller för bosättningsbaserad folkpension, betalas ut till en änka endast om hon är bosatt i Sverige. Som framgår i avsnitt 12 kommer emellertid även ett sådant beräknat 90-procentstillägg att kunna betalas ut inom EU/EES-området.
I dag finns en viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna betala ut 40-delsberäknad folkpension i form av efterlevandepension även utanför EU/EES. Motsvarande bestämmelse har förts in i SofL. Som redovisas nedan i avsnitt 11.4.4 kommer regeringen att föreslå att garantipension till änkepension skall utgöra en bosättningsbaserad förmån enligt SofL. Därigenom kommer också bestämmelserna i nämnda lag om utbetalning m.m. vid utlandsvistelse att gälla även för garantipension till änkepension. På samma sätt som garantipension till änkepension, under vissa i SofL närmare angivna förutsättningar, skall kunna betalas ut utomlands bör även 90-procentstillägg som beräknats på den avlidnes bosättningstid i Sverige i motsvarande omfattning kunna betalas ut utomlands. Regeringen anser således sammanfattningsvis att 90-procentstillägget, till den del det beräknats på den avlidnes bosättningstid, liksom garantipension till änkepension bör betraktas som en bosättningsbaserad förmån enligt SofL. Nödvändiga ändringar i SofL till följd härav kommer regeringen att återkomma till i en senare proposition.
11.4. Grundskyddet inom änkepensioneringen
11.4.1. Garantipension till änkepension
Regeringens förslag: Till en änka som inte har fyllt 65 år och vars
avlidne man inte haft pensionsgrundande inkomster eller endast haft låga sådana inkomster skall en beskattningsbar garantipension till änkepensionen – som skall ersätta nuvarande regler om bosättningsbaserad folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag för pensionärer – utges. Denna garantipension skall trappas av på visst sätt mot änkepension, inklusive 90-procentstillägget, eller i vissa fall av omställningspension eller särskild efterlevandepension (inklusive i förekommande fall 90-procentstillägg).
Garantipensionen skall utges även om änkan tagit ut ålderspension före 65 års ålder.
Beräkning av garantipension till änkepension skall, när änkan tagit ut ålderspension före 65 års ålder, göras före den samordning som alltid skall ske mellan kvinnans egen ålderspension i form av tilläggspension och hennes änkepension från tilläggspensioneringen.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn anser att det inte skall finnas någon fast 65-årsgräns för garanti-
pension till änkepension utan gränsen för när garantipension skall kunna utges skall vara flexibel beroende på den enskilda änkans situation. Även
Sveriges Pensionärers Riksförbund anser att 65-årsgränsen skall ersättas
med annat kriterium för ändrade förmåner, t.ex. tidpunkten från vilken ålderspension utgår.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått i avsnitt 11.3.5 har
regeringen föreslagit att den del av folkpensionen som utgör ersättning för det första prisbasbeloppets inkomster skall ersättas med ett tillägg till änkepensionen. Den i dag bosättningsbaserade folkpensionen inklusive pensionstillskottet utgör tillsammans med SGA det egentliga grundskyddet.
När det gäller frågan hur ett framtida grundskydd skall utformas har regeringen haft som utgångspunkt att i huvudsak endast föreslå förändringar av de nuvarande änkepensionsreglerna som är påkallade med hänsyn till anpassningen av regelverket till det reformerade ålderspensionssystemet och att därvid skapa regler som i möjligaste mån ger ett oförändrat utfall för den enskilde. En annan utgångspunkt har varit att finna en lösning för änkepensioneringens grundskydd som har samma grundkonstruktion som grundskyddet inom den reformerade ålderspensioneringen. En sådan konstruktion av grundskyddet inom änkepensioneringen bidrar till enhetlighet mellan de olika pensionssystemen.
Liksom vad gäller för garantipensionen inom den reformerade ålderspensioneringen bör grundskyddet inom änkepensioneringen utges endast till de änkor som har behov av ett grundskydd. Grundskyddet skall därför inte såsom folkpensionen utges med ett enhetligt belopp utan avgörande för om grundskyddet skall utges och storleken därav är om den efterlevande har behov av ett sådant stöd. Grundskyddsförmånen bör därför också på visst sätt avräknas mot änkepension eller i vissa fall av omställningspension eller särskild efterlevandepension. Med hänsyn härtill föreslår regeringens att det även inom änkepensioneringen tillskapas en garantipension som skall ersätta nuvarande regler om bosättningsbaserad folkpension, pensionstillskott och SGA.
Utbetalning av garantipension
Garantipension till änkepension skall ersätta de nuvarande änkepensionsförmånerna i form av bosättningsbaserad folkpension, pensionstillskott och SGA. Även garantipension till ålderspension avser att ersätta dessa förmåner.
Enligt nuvarande regler har en änka rätt till änkepension från folkpensioneringen till dess att hon uppbär folkpension i form av ålderspension, dock längst till dess hon fyller 65 år. Bakgrunden till denna ordning är att det inte har ansetts rimligt att en person skall erhålla ett dubbelt grundskydd från folkpensioneringen. Vid den tidpunkt som änkan har rätt till och uppbär ålderspension skall denna pension i stället utgöra hennes grundskyddsförmån. Regeringen anser att även i framtiden skall grundskyddet inom ålderspensioneringen utgöra den förmånsberättigades enda grundskyddsförmån. Mot denna bakgrund bör garantipension till änkepension utges längst till dess att änkan börjar uppbära ålderspension.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall inkomstgrundad ålderspension kunna tas ut när den pensionsberättigade fyller 61 år. Emellertid kan grundskyddet i form av garantipension till ålderspension inte tas ut
förrän den pensionsberättigade fyller 65 år. Eftersom änkan inte kan erhålla något grundskydd inom ålderspensioneringen förrän den månad hon fyller 65 år, anser regeringen att garantipension till änkepension inte automatiskt bör upphöra, när änkan börjar uppbära ålderspension. En sådan lösning skulle innebära att en kvinna som tar ut ålderspension vid exempelvis 61 års ålder skulle komma att stå utan grundskydd under fyra års tid. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att garantipension till änkepension skall utges till dess änkan har rätt till garantipension till ålderspension. Garantipension till änkepension skall således utges till dess änkan fyller 65 år och då oavsett om hon dessförinnan tagit ut inkomstgrundad ålderspension. Det saknar vidare betydelse om änkan faktiskt ansöker om garantipension till ålderspension eller inte utan det är själva rätten till sådan pension som är avgörande för hur länge garantipension till änkepension skall utges.
Eftersom regeringens förslag inte innebär annat än att grundskyddet inom änkepensioneringen inte skall utges under tid då grundskyddet inom ålderspensioneringen kan utges, innebär vårt förslag ingen förändring i sak utan utgör endast en anpassning av änkepensioneringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Att såsom Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn föreslagit låta garantipensionen till änkepension utges även efter det att änkan fyllt 65 år, och att därvid göra en behovsprövning i varje enskilt fall, skulle innebära en utvidgning av dagens bestämmelser om grundskydd inom de olika pensionssystemen. Detta skulle innebära att en änka skulle erhålla en betydligt högre pension än vad övriga ålderspensionsberättigade har rätt till, vare sig de är ensamstående eller gifta. Det skulle dessutom innebära att betydande administrativa och personella resurser togs i anspråk hos de allmänna försäkringskassorna. Även det förslag som Sveriges Pensionärsförbund lämnat i sitt remissyttrande skulle innebära en ökad administration hos försäkringskassan. Till detta kommer att förslaget innebär mer än en anpassning av de nuvarande bestämmelserna.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att garantipension till änkepension alltid skall utges till dess änkan fyller 65 år. Rätten till garantipension till änkepension skall kvarstå även om änkan tagit ut inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder. Vidare skall rätten till garantipension till änkepension inte påverkas av att änkan inte ansöker om ålderspension när hon fyller 65 år, dvs. garantipension till änkepension skall aldrig utges efter det att änkan har fyllt 65 år.
Samordningskonsekvenser
De nedan i avsnitt 11.4.3 föreslagna reglerna för beräkning av garantipension till änkepension skulle, om inget annat görs, kunna leda till att den minskning av änkepensionen från tilläggspensioneringen som samordningen med kvinnans egen ålderspension från tilläggspensioneringen kan innebära kompenseras med "extra" utfyllnad i form av garantipension till änkepension upp till den basnivå som regeringen föreslår att garantipensionen skall utges från. (Garantipensionens basnivå kommer att behandla nedan i avsnitt 11.4.3.) För att detta inte skall kunna inträffa före-
slår vi att beräkningen av garantipension till änkepension vid uttag av ålderspension före 65 års ålder alltid skall göras före samordningen mellan kvinnans egen ålderspension från tilläggspensioneringen och hennes änkepension från tilläggspensioneringen.
Hänvisningar till S11-4-1
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 11.3.4
11.4.2. Den pensionsberättigade personkretsen
Regeringens förslag: Den personkrets som skall ha rätt till garanti-
pension till änkepension skall vara densamma som enligt nuvarande regler för rätt till folkpension i form av änkepension. Kvinnor födda år 1945 eller senare skall dock vid beviljande av änkepension på grund av dödsfall efter år 2003 inte ha rätt till garantipension till änkepension.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges Pensionärers Riksförbund och Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn anser att kvinnor födda
år 1945 eller senare även vid beviljande av änkepension efter ikraftträdandet bör ha rätt till garantipension till änkepension.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framgått följer av de
omfattande övergångsbestämmelser som beslutades i samband med 1990 års efterlevandepensionsreform att de tidigare reglerna om änkepension har fortsatt giltighet under en lång tidsperiod även vad gäller beviljande av änkepension efter den reformerade lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1990. Regeringen har i avsnitt 4.4 gett en översikt av övergångsbestämmelserna och de genom övergångsbestämmelserna alltjämt gällande reglerna för änkepension, vilka medför att änkepension kan komma att beviljas långt in på 2000-talet. Övergångsbestämmelserna såvitt avser folkpension i form av änkepension kan sammanfattas enligt följande.
Änkor före år 1990
Kvinnor som redan den 31 december 1989 hade rätt till änkepension har fortsatt rätt till sådan pension med tillämpning fullt ut av de tidigare bestämmelserna. Angående dessa bestämmelser se avsnitt 4.4.
Änkor efter år 1990
1. Kvinnor födda år 1944 eller tidigare
En förutsättning för att en efterlevande kvinna född år 1944 eller tidigare skall ha rätt till änkepension enligt äldre bestämmelser även om dödsfallet inträffar efter utgången av år 1989 är att hon vid utgången av år 1989 var gift med den man efter vilken änkepension skall utges. Änkepension från folkpensioneringen utges dock även till en kvinnan som enligt regelverket i AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990, enligt den s.k. likställighetsregeln, likställs med en gift kvinna. Nämnda regel innebär att en kvinna som var ogift, frånskild eller änka och som stadigvarande bodde
tillsammans med en ogift eller frånskild man eller änkling den 31 december 1989 likställs med en gift kvinna om hon tidigare hade eller hade haft barn tillsammans med den avlidne mannen.
Övergångsbestämmelserna avser endast att reglera om en kvinna skall hänföras till det äldre regelsystemet eller om hon skall omfattas av de nya bestämmelserna om efterlevandepension. Om kvinnan sedan kan ha rätt till folkpension i form av änkepension är beroende av om villkoren för rätt till sådan pension i AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 är uppfyllda vid dödsfallet. Dessa villkor framgår av den tidigare redogörelsen i avsnitt 4.4.
2. Kvinnor födda år 1945 eller senare
En efterlevande kvinna som tillhör denna kategori omfattas av de reformerade reglerna om efterlevandepension om hennes make (eller därmed likställd) avlider efter den 31 december 1989 och hon kan dessutom enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ha rätt till änkepension.
En kvinna, som är född år 1945 eller senare omfattas av övergångsbestämmelserna till reglerna om änkepension i AFL i deras lydelse före den 1 januari 1990 om hon den 31 december 1989 uppfyllde villkoren för rätt till änkepension, dvs. skulle ha haft rätt till änkepension om mannen hade avlidit vid utgången av år 1989. Detta innebär att en kvinna som tillhör denna kategori vid utgången av år 1989 skall ha varit gift med den avlidne och då haft den rättsliga vårdnaden om och stadigvarande bott tillsammans med barn under 16 år eller ha fyllt 36 år och ha varit gift med honom i minst fem år.
Dock kan folkpension i form av änkepension utges till en kvinna om hon är att likställa med gift enligt den tidigare beskrivna likställighetsregeln.
Det krävs vidare att äktenskapet eller sammanboendet fortlöpande har bestått fram till dödsfallet.
En kvinna som vid utgången av år 1989 var gift med den avlidne omfattas fortfarande av övergångsbestämmelserna om äktenskapet upplöses utan att makarna flyttar isär. Så är också fallet för en kvinna som vid utgången av år 1989 var likställd med gift och som senare har gift sig med mannen utan att samboendet dessförinnan har upphört.
Dessa villkor för folkpension tar enbart sikte på att avgöra om en kvinna, som är född år 1945 eller senare, skall ha ett visst skydd enligt äldre lagstiftning. Om en sådan änkepension skall beviljas bestäms av reglerna i AFL i deras lydelse före den 1 januari 1990. De villkor som anges där och som närmare beskrivits i avsnitt 4.4, måste vara uppfyllda vid dödsfallet för att änkepension skall kunna beviljas.
Rätt till garantipension till änkepension
Som tidigare framgått skall garantipensionen till änkepension ersätta den bosättningsbaserade folkpensionen, pensionstillskott och SGA. Garantipensionen till änkepension utgör en, till skillnad mot folkpension i form av änkepension, utfyllnadspension för de änkor som helt saknar eller en-
dast har en låg tilläggspension i form av änkepension. Även om garantipensionen till änkepension och folkpension i form av änkepension således till sin konstruktion skiljer sig åt utgör båda konstruktionerna ett grundläggande skydd för änkor. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att för rätt till garantipension till änkepension skall krävas att änkan uppfyller kraven för rätt till folkpension i form av änkepension enligt nuvarande bestämmelser. Fråga är dock om alla kvinnor som uppfyller dessa krav skall var berättigade till garantipension till änkepension.
Kvinnor som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 2003
Regeringens utgångspunkten vid anpassningen av änkepensionsreglerna för de kvinnor som blivit änkor före år 2003 är att åstadkomma regler som leder till att i huvudsak ingen änka får ett sämre nettoutfall av änkepensionen än vad de har i dag. En annan utgångspunkt är att endast vidta förändringar av det nuvarande regelverket som är nödvändiga för anpassningen till det reformerade ålderspensionssystemet. Med beaktande härav och med hänsyn till vad som i det föregående har anförts angående vilka förmåner garantipension till änkepensionen avser att ersätta, föreslår regeringen att de kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 skall var berättigade till garantipension till änkepension under förutsättning att de uppfyller villkoren för rätt till denna förmån.
Kvinnor som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002
1. Kvinnor födda år 1944 eller tidigare
Dessa kvinnor har, enligt regeringens uppfattning, ett större behov av efterlevandeskydd än övriga vuxna efterlevande. Därför föreslår regeringen att kvinnor födda år 1944 eller tidigare, som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, skall vara berättigade till garantipension till änkepension under förutsättning att de uppfyller villkoren för rätt till denna förmån.
2. Kvinnor födda år 1945 eller senare
Vid den överenskommelse som träffades i samband med 1990 års efterlevandepensionsreform ansågs det, som framgått i avsnitt 11.3.5, viktigt att även för framtiden tillförsäkra kvinnor födda år 1945 eller senare och som skulle komma att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 1989 en rätt till mannens intjänade pension t.o.m. år 1989 såvitt avser den pension som grundas på tillgodoräknade pensionspoäng men även på motsvarande beräkningsgrunder för det första prisbasbeloppets inkomster. Den överenskommelse som träffades i samband med 1990 års reform beträffande bl.a. änkepensioneringens fortlevnad hade således egentligen till syfte att tillvarata dessa kvinnors rätt till viss andel av den rätt mannen "tjänat in" i form av ATP-poäng t.o.m. år 1989. Av denna anledning kom även änkepension från folkpensioneringen, motsva-
rande kompensation för mannens inkomster upp till ett prisbasbelopp, att behandlas på samma sätt som tilläggspensionen.
Varför änkepensionen till dessa kvinnor även kom att omfatta pensionstillskott, rätt till SGA samt också bostadstillägg till pensionärer (BTP) kommenterades inte närmare och överensstämmer, enligt regeringens uppfattning, inte med de resonemang som i övrigt fördes om "intjänade" rättigheter. Detta talar, enligt regeringens uppfattning, närmast för att änkepensionen till dessa kvinnor utöver änkepension i form av tilläggspension endast bör bestå av ett 90-procentstillägg motsvarande kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster.
Den garantipension till änkepension som regeringen föreslagit avser att ersätta nuvarande regler om bosättningsbaserad folkpension, pensionstillskott och SGA. Det förefaller bättre stämma överens med de syften som legat bakom övergångsbestämmelserna vid 1990 års reform att kvinnor födda år 1945 eller senare, utöver änkepension beräknad på mannens ATP-poäng t.o.m. år 1989, endast erhåller ett 90-procentstillägg men däremot inte någon garantipension till änkepension. En sådan lösning har även administrativa fördelar.
I detta sammanhang bör även påpekas att regeringen i avsnitt 11.12 föreslår att kvinnor födda år 1945 eller senare, liksom i dag, även skall ha rätt till omställningspension på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002. Härigenom kommer dessa kvinnor, till skillnad från de kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningarna för änkepension, att samtidigt vara berättigade till änkepension och omställningspension. De kommer således att erhålla ett grundskydd genom garantipensionen till omställningspension. Ett sådant förslag innebära dessutom att regeringen, i linje med internationella åtaganden, verkar för ett mer könsneutralt efterlevandepensionssystem.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att kvinnor födda år 1945 eller senare som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet av det anpassade regelverket inte skall ha rätt till garantipension till änkepension.
Konsekvenser av förslagen avseende kvinnor födda år 1945 eller senare som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002
Genom förslaget kommer således kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 att, om de uppfyller villkoren för rätt till 90-procentstillägget, precis som i dag få ersättning för den tilläggspensionsberäknade folkpensionen.
En konsekvens härav blir emellertid att vissa kvinnor, födda år 1945 eller senare, som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet kommer att påverkas av de föreslagna kvalifikationsreglerna för 90-procentstillägget. Som ovan framgått kommer de inte att vara berättigade till garantipension till änkepension.
För kvinnor födda år 1945 eller senare utges hel eller viss andel av en änkepension beräknad enligt äldre bestämmelser. Denna beräkning görs i förhållande till det antal år mannen före år 1990 tillgodoräknats ATP-
poäng. Detta innebär att folkpension i form av änkepension utges med samma andel oavkortad pension som tilläggspension i form av änkepension. För en kvinna född år 1945 eller senare, som inte var gift med den avlidne men väl uppfyller villkoren för rätt till änkepension från folkpensioneringen på grund av den s.k. likställighetsregeln, beräknas i dag en fiktiv tilläggspension i form av änkepension motsvarande vad som skulle ha utgetts till kvinnan om villkoren för rätt till sådan pension varit uppfyllda. Beräkningen avser i detta hänseende endast att fastställa hur stor andel (dvs. hur många 30-delar) av en oavkortad änkepension från tilläggspensioneringen som skulle ha utgetts till kvinnan om hon varit berättigad därtill. Den sålunda erhållna kvotdelen används sedan för att räkna ut kvinnans folkpension i form av änkepension.
Eftersom regeringen anser att kvinnor som inte uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension vid beviljande av änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 inte heller skall kunna erhålla något 90-procentstillägg, och eftersom de inte heller kommer att kunna beviljas garantipension till änkepension, innebär förslaget att dessa kvinnor inte kommer att erhålla någon form av änkepension.
Dessa kvinnor kommer dock, som tidigare framgått, att kunna erhålla omställningspension på samma villkor som männen. Den beskrivna effekten innebär således i praktiken att dessa kvinnor kommer att behandlas på samma sätt som män som förlorar sin partner på grund av dödsfall som inträffar efter utgången av år 2002 och som för kvinnor som av andra skäl saknar rätt till änkepension.
11.4.3. Beräkning av garantipension till änkepension
Regeringens förslag: Garantipension till änkepension skall, för de
kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003, beräknas utifrån en basnivå om 2,15 prisbasbelopp. Denna basnivå skall trappas av med 100 % av änkepension (inklusive 90-procentstillägget) till den del denna inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. Av änkepension däröver skall en avtrappning göras med 44 %.
Om en kvinna, som är berättigad till garantipension till änkepension, har rätt till omställningspension eller särskild efterlevandepension men inte till änkepension skall omställningspension eller särskild efterlevandepension (inklusive 90-procentstillägg) trappa av garantipensionen till änkepension på samma sätt.
Garantipension till änkepension skall, för de kvinnor som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, beräknas utifrån en basnivå om 2,13 prisbasbelopp. Denna basnivå skall trappas av med 100 % av änkepension (inklusive 90procentstillägget).
Om en kvinna, som är berättigad till garantipension till änkepension, har rätt till omställningspension men inte till änkepension, skall omställningspensionen trappa av garantipensionen till änkepension på samma sätt.
Med änkepension skall likställas utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Utredningens förslag: Stämmer inte överens med regeringens förslag.
Utredningen föreslog att garantipension, såväl till änkepension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före år 2003 som till änkepension som kommer att beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, skulle utges med en basnivå om 2,04 prisbasbelopp. Denna basnivå skulle trappas av med 100 % av tilläggspension i form av änkepension (inklusive 90-procentstillägget) till den del denna inte översteg 1,49 prisbasbelopp. Tilläggspension i form av änkepension däröver skulle trappa av med 30 %.
Remissinstanserna: Sveriges Pensionärers Riksförbund anser att
garantinivån i efterlevandepensionssystemet och i det reformerade ålderspensionssystemet bör vara densamma. Vidare anser riksförbundet att änkepensionerna skall återfå åtminstone det realvärde de hade år 1990.
Dalarnas läns allmänna försäkringskassa menar att garantipensionen i
efterlevandepensionssystemet och i det reformerade ålderspensionssystemet bör beräknas på liknande sätt. Riksförbundet för änkor, änkemän
och föräldralösa barn anser, som förbundet får förstås, att garantinivån i
ett efterlevandepensionssystem och i det reformerade ålderspensionssystemet bör vara densamma. Riksförbundet PensionärsGemenskapen utgår från att full kompensation erhålls för avskaffandet av det särskilda grundavdraget.
Skälen för regeringens förslag:
Änkepension och garantipension till änkepension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före år 2003
Särskilt när det gäller anpassningen av änkepensioneringen enligt övergångsbestämmelser är regeringens utgångspunkt att skapa en modell för änkepensioneringen som ger de kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 ett ekonomiskt utfall som i huvudsak inte ger ett sämre nettoutfall än dagens regler. För att uppnå detta syfte har regeringen bl.a. föreslagit att såväl den samordningsregel som garantiregel avseende änkans ålderspension och änkepension som i dag gäller efter det att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension alltjämt skall finns kvar.
Garantipensionen skall ge kompensation för den bosättningsbaserade folkpension och pensionstillskott som den förmånsberättigade vid ikraftträdandet uppbär. Därutöver måste också garantipensionens basnivå och dess avtrappningsintervall bestämmas med beaktande av att det särskilda grundavdraget inte skall finnas kvar fr.o.m. taxeringsåret 2004. Eftersom änkepensionen inklusive garantipensionen därigenom kommer att be-
skattas på samma sätt som förvärvsinkomster, måste hänsyn tas till att det i dag gäller olika skattesatser i olika kommuner. Regeringen har därför konstruerat en garantipension som avser att täcka en kommunalskattesats om 34 %.
Den garantipension till änkepensionen som regeringen föreslår för den nu behandlade kategorin kvinnor har följande konstruktion. Basnivån motsvarar 2,15 prisbasbelopp, ca 6 560 kr i månaden år 2000. Basnivån avräknas krona för krona upp till 1,49 prisbasbelopp av kvinnans änkepension (inklusive 90-procentstillägget). Till den del änkepensionen överstiger 1,49 prisbasbelopp sker avräkningen med ett belopp motsvarande 44 % av denna.
Förslaget innebär att en änka efter en man som inte tjänat in rätt till någon tilläggspension, dvs. änkan har inte någon rätt till änkepension, kommer att vara berättigad till en beskattad garantipension till änkepensionen om 2,15 prisbasbelopp.
Som framgår av figur 11.1 och 11.2 medför garantipensionskonstruktionen att i huvudsak ingen änka i den nu behandlade kategorin får ett sämre nettoutfall än enligt dagens regler.
Figur 11.1 Skillnad i pensionsinkomst efter skatt mellan ett änkepensionssystem med garantipension och det nuvarande systemet. Kommunalskatt 30,62 %. Änka utan barn erhåller 40 % av den avlidnes beräknade egenpension och änka med barn erhåller 35 % av den avlidnes beräknad egenpension (2000 års prisbasbelopp, 36 600 kr).
0 50 100 150 200 250 300
0,0 0,3 0,7 1,0 1,3 1,7 2,0 2,3 2,7 3,0 3,3 3,7 4,0 4,3 4,7 5,0 5,3 5,7 6,0 6,3
Den avlidnes medelpoäng från ATP
K ronor pe r m å n a d
Efterlevande har barn med barnpension
Efterlevande utan barn med barnpension
Figur 11.2 Skillnad i pensionsinkomst efter skatt mellan ett änkepensionssystem med garantipension och det nuvarande systemet. Kommunalskatt 34 %. Änka utan barn erhåller 40 % av den avlidnes beräknade egenpension och änka med barn erhåller 35 % av den avlidnes beräknade egenpension (2000 års prisbasbelopp, 36 600 kr).
I figurerna 11.1 och 11.2 visas skillnaden i pensionsnivåer sedan skatten
är avdragen mellan det nuvarande regelsystemet och regeringens förslag till garantipension till änkepension. Beräkningarna som ligger till grund för diagrammen har gjorts med utgångspunkt från att änkan endast har inkomst från änkepensioneringen. Att beräkningarna gjorts med denna begränsning beror på att frågan om inkomstprövning av änkepensioneringen efter utgången av år 2002 alltjämt är under beredning (se avsnitt 11.5). Figur 11.1 avser änkor bosatta i kommun med en för år 2000 genomsnittlig skattesats om 30,62 %. Figur 11.2 avser änkor bosatta i kommun med en skattesats om 34 %. Det framgår att samtliga änkor, dvs. änkor såväl med som utan barn, får en höjning av sin nettopension vid en övergång till ett änkepensionssystem med garantipension. Hur stor höjningen kommer att bli är beroende av bl.a. kommunalskattens storlek.
Änkepension och garantipension till änkepension som kommer att beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002
Liksom angetts beträffande garantipension till omställningspension som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 bör även änkepension som beviljas på grund av dödsfall efter denna tidpunkt betraktas som en kompletterande inkomst snarare än den efterlevandes grundläggande försörjning. Dock bör grundskyddet i ett anpassat efterlevandepensionssystem i allt väsentligt inte skilja sig från dagens grundskydd i form av folkpension och pensionstillskott. Härvid bör vid konstruktionen av garantipensionen i ett anpassat efterlevandepensionssystem även beaktas att efterlevandepension, liksom andra pensioner, i framtiden
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
0,0 0,3 0,7 1,0 1,3 1,7 2,0 2,3 2,7 3,0 3,3 3,7 4,0 4,3 4,7 5,0 5,3 5,7 6,0 6,3
Den avlidnes medelpoäng från ATP
K ronor p e r m å na d
Efterlevande har barn med barnpension Efterlevande utan barn med barnpension
kommer att beskattas som förvärvsinkomster. Härtill kommer att både omställningspensionen och änkepensionen initialt avser att ersätta bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomst. Mot denna bakgrund bör, enligt regeringens uppfattning, garantipensionens basnivå och avtrappningen av densamma se likadan ut inom omställningspensioneringen och änkepensioneringen. Skillnaden mellan de båda förmånerna är att garantipension till omställningspension är tidsbegränsad, medan garantipension till änkepension däremot är att betrakta som ett permanent komplement till kvinnans egen inkomst, som vid 65 års ålder kan avlösas av garantipension till ålderspension. Med hänsyn härtill är det regeringens uppfattning att garantipension till änkepension på sikt utgör en ekonomiskt bättre förmån än garantipension till omställningspension.
Även om änkepensionen är att anse som en kompletterande inkomst, är det regeringens uppfattning att en kvinna som helt saknar inkomstrelaterad änkepension, i likhet med vad regeringen föreslagit inom omställningspensioneringen, skall ges ett grundskydd som i huvudsak motsvarar dagens grundskydd i form av folkpension och pensionstillskott kompletterat med SGA. Med hänsyn härtill skall basnivån för garantipension till änkepension, liksom garantipension till omställningspension, utges med en basnivå om 2,13 prisbasbelopp (ca 6 500 kr per månad år 2000), vilket motsvarar basnivån för garantipension till ålderspension för personer födda år 1938 eller senare. Eftersom änkepensionen skall betraktas som en kompletterande inkomst, skall garantipensionen trappas av med 100 % av änkepensionen i de fall kvinnan är berättigad till sådan förmån.
Förslaget innebär således att de kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare, och som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, kommer att vara garanterade en beskattad änkepension som lägst uppgår till 2,13 prisbasbelopp. Övriga kvinnor, dvs. kvinnor födda år 1945 eller senare, är inte berättigade till något grundskydd i form av garantipension till änkepension, om dödsfallet sker efter utgången av år 2002.
I detta sammanhang bör dessutom påpekas att det är vanligt att en kvinna vid mannens bortgång utöver änkepension har rätt till efterlevandepension i form av tjänstepension efter den avlidne mannen. År 1999 fanns det 54 000 kvinnor födda år 1944 eller tidigare som inte hade fyllt 65 år och som uppbar änkepension. 14 000 av dessa änkor uppbar änkepension i form av folkpension. 40 % av de 54 000 änkorna uppbar dessutom efterlevandepension i form av tjänstepension efter den avlidne mannen. Genomsnittsinkomsten från sådan tjänstepension uppgick till 45 000 kr brutto om året.
Enligt nuvarande bestämmelser minskas det särskilda grundavdraget även av efterlevandepension i form av tjänstepension eftersom sådan pension likställs med tilläggspension. Som framgått ovan i detta avsnitt skall, enligt regeringens förslag, tjänstepension inte påverka garantipension till änkepension vid avräkning av basnivån. Detta innebär att endast änkepension jämte utländsk efterlevandepension som inte är av garantipensionskaraktär skall trappa av garantipensionens basnivå. Regeringens förslag i denna delen innebär således en förbättring jämfört med dagens regler. Dock kan efterlevandepension i form av tjänstepension liksom i
dag komma att påverka garantipensionen till änkepension vid den inkomstprövning som kan komma att ske.
Avtrappning av garantipension till änkepension i vissa fall
För att en kvinna skall vara berättigad till änkepension uppställs, som framgått i avsnitt 11.3.1, som krav bl.a. att hon var gift med den avlidne mannen senast de 31 december 1989. En kvinna som inte uppfyller det nämnda villkoret kan emellertid, som framgått i avsnitt 11.4.2, vara berättigad till garantipension till änkepension. Vidare kan hon, som kommer att framgår av avsnitt 11.7, samtidigt vara berättigad till omställningspension.
För det fall en kvinna är berättigad till garantipension till änkepension, men inte till änkepension, samtidigt som hon är berättigad till omställningspension föreslår regeringen att garantipension till änkepension skall trappas av mot omställningspensionen. Enligt regeringens uppfattning erhålls härvid en likabehandling av de kvinnor som jämte garantipension till änkepension är berättigade till inkomstrelaterad efterlevandepension oberoende av i vilken form den utges.
För det fall mannen har avlidit före år 2003 och kvinnan – som inte var gift med den avlidne mannen senast den 31 december 1989 – jämte garantipension till änkepension har rätt till omställningspension eller särskild efterlevandepension, som beviljats före ikraftträdandet, men inte till änkepension, föreslår regeringen att garantipensionen till änkepension i stället skall avtrappas av omställningspension eller särskild efterlevandepension (inklusive 90-procentstillägg).
Utländsk efterlevandepension
Garantipension till änkepension är på samma sätt som garantipension till ålderspension en utfyllnadsförmån och skall således avräknas mot änkepension. För att garantipensionen till änkepensionen skall ha kvar sin karaktär av utfyllnad föreslår regeringen att även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall trappa av garantipensionen.
När det gäller efterlevandepension från land inom EU/EES-området finns dock vissa bestämmelser som begränsar möjligheterna till avräkning (se avsnitt 12).
11.4.4. Krav på försäkringstid för rätt till oavkortat grundskydd, m.m.
Regeringens förslag: Garantipension till änkepensionen skall vara be-
roende av den avlidnes försäkringstid.
För rätt till oavkortad garantipension till änkepension, skall för kvinnor födda år 1944 eller tidigare, krävas att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid för garantipension i Sverige. Vid kortare försäkringstid än 40 år skall garantipensionen avkortas proportionellt.
Försäkringstid skall tillgodoräknas enligt samma regler som föreslås för garantipension till omställningspension.
Vid bedömningen av hur många år med försäkringstid som skall tillgodoräknas den avlidne skall beaktas även framtida försäkringstid.
Kvinnor, födda år 1944 eller tidigare, som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar före år 2003 skall alltid vara berättigad till så stor andel av garantipension till änkepensionen som de skulle ha haft rätt till i form av folkpension om bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), i deras lydelse före den 1 januari 2003, alltjämt hade tillämpats.
Har kvinnor födda år 1945 eller senare beviljats änkepension före år 1990 skall försäkringstid för garantipension till änkepensionen beräknas enligt samma regler som för änkor födda år 1944 eller tidigare.
För kvinnor födda år 1945 eller senare, som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall under något av åren 1990–2002, skall garantipension till änkepensionen 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens antal år med tillgodoräknade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
För rätt till oavkortad garantipension till änkepension – som grundar sig på dödsfall före år 2003 – skall, såvida rätten till änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år, krävas att kvinnan vid dödsfallet hade fyllt 50 år. Om så inte är fallet skall den nuvarande bestämmelsen om 15-delsberäkning av folkpension i form av änkepension tillämpas.
För samtliga kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 skall följande gälla vid beräkningen av garantipension till änkepension. Om den avlidnes faktiska eller framtida beräknade bosättningstid i Sverige är kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall reduceras med 1,0 % för varje år som understiger 40 år innan avräkning mot änkepension görs. Om garantipensionen till änkepension i stället skall beräknas på grundval av den avlidnes tillgodoräknade år med pensionspoäng för tilläggspension, och den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med faktiska eller antagna pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall i stället minskas med 1,8 % för varje år som understiger 30 år.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen föreslog emellertid inte någon kompensation för de
förändrade beskattningsreglerna såvitt avser beräkningen av garantipension på grund av dödsfall före år 2003 vid bristande försäkringstid.
Remissinstanserna: Förutom de remissinstanser som generellt an-
tingen tillstyrker eller inte har några invändningar mot utredningens förslag är det någon enstaka remissinstans som särskilt tillstyrkt förslaget såvitt avser kvinnor födda år 1945 eller senare.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till oavkortad folkpension
krävs enligt nuvarande regler att den försäkrade kunnat tillgodoräkna sig 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall utges folkpensionen med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosättningsår eller år med intjänade pensionspoäng och talet 40 respektive 30. När det gäller efterlevandepension – såväl den reformerade efterlevandepensionen som änkepension enligt övergångsbestämmelserna – är det den avlidne som är den försäkrade och det är således dennes bosättningstid eller år med intjänade pensionspoäng för tilläggspension som är avgörande för beräkningen. I de fall dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder räknas som bosättningstid under angivna förutsättningar även tid fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder. På motsvarande sätt kan även under vissa förutsättningar antagna ATP-poäng för tid efter dödsfallet läggas till grund för beräkningen (antagandepoängberäkning).
Dagens regler bygger helt på principen att änkepensionen är en från den avlidne härledd rätt. Regeringen föreslår att detsamma skall gälla även i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
1. Kvinnor födda år 1944 eller tidigare
Regeringen har när det gäller rätten till garantipension till omställningspension föreslagit att det skall krävas 40 års försäkringstid för rätt till oavkortat grundskydd. För garantipension såväl till ålderspension som till omställningspension används begreppet försäkringstid i stället för bosättningstid. Motsvarande föreslår regeringen skall gälla för garantipension till änkepension.
Garantipension till änkepension utgör, liksom garantipension till omställningspension, ett grundskydd och saknar således anknytning till den avlidnes förvärvsverksamhet. Med hänsyn härtill bör garantipensionen till änkepension relateras till den avlidnes försäkringstid för garantipension enligt samma regler som föreslagits för garantipension till omställningspensionen, se avsnitt 9.5.
Regeringen föreslår därför att när det gäller kvinnor som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skall krävas att den avlidne kunnat tillgodoräknas minst 40 år med försäkringstid i Sverige. Om den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 år med sådan försäkringstid, skall garantipension till änkepensionen utges med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet år för vilka försäkringstid har tillgodoräknats och talet 40. Först efter en sådan avkortning skall garantipensionen minskas av änkepension.
Garantipensionen till änkepension skall emellertid ersätta den bosättningsbaserade folkpensionen, pensionstillskott och SGA även för de kvinnor som har beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund
av dödsfall före år 2003. Dessa kvinnor kan ha en på den avlidne mannens ATP-poäng beräknad folkpension i form av änkepension. Det framstår som mindre lämpligt att förorda en lösning som medför att dessa kvinnor efter utgången av år 2002 kan bli berättigade till en änkepension som, på grund av att garantipensionen till änkepension skall 40delsberäknas, kan komma att bli lägre. Dessa kvinnor bör därför efter ikraftträdandet även vara berättigade till en 30-delsberäknad garantipension till änkepension om detta är mer förmånligt för dem.
Regeringen föreslår därför att en kvinna som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 alltid skall vara berättigad till så stor andel av garantipension till änkepension som svarar mot den kvotdel med vilken folkpension i form av änkepension skulle ha utgetts om nuvarande regler i 5 kap. AFL alltjämt tillämpats.
Detta innebär att för kvinnor, födda år 1944 eller tidigare som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 2003, skall den i avsnitt 11.4.3 angivna basnivån på garantipensionen om 2,15 prisbasbelopp kortas av till den andel av 40 år som den tillgodoräknade försäkringstiden eller till den andel av 30 år som den tillgodoräknade tiden med pensionspoäng utgör.
Liksom föreslås för omställningspension som beviljats eller beviljas på grund av dödsfall före år 2003, föreslår regeringen att om den avlidnes faktiska eller den framtida beräknade bosättningstid i Sverige understiger 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall minskas med 1,0 % för varje år som understiger 40 år innan avräkning mot änkepension sker. Om garantipensionen till änkepension i stället baseras på grundval av den avlidnes tillgodoräknade år med pensionspoäng för tilläggspension och den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med faktiska eller antagna pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall i stället minskas med 1,8 % för varje år som understiger 30 år. Nivåerna 1,49 prisbasbelopp och 0,66 prisbasbelopp (dvs. differensen mellan 2,15 prisbasbelopp och 1,49 prisbasbelopp) skall också minskas på motsvarande sätt. Först därefter skall den i avsnitt 11.4.3 beskrivna reduceringen av garantipensionen ske mot änkepension eller omställningspension eller särskild efterlevandepension och utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Genom förslaget kommer kvinnor som vid ikraftträdandet redan beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före nämnda tidpunkt i huvudsak inte att vidkännas någon sänkning av änkepensionen jämfört med dagens regler.
Vad som avses med försäkringstid och tillgodoräknande av sådan tid för garantipension till omställningspension föreslår regeringen även skall gälla för garantipension till änkepension. Angående sistnämnda förslag och skälen därtill, se avsnitt 9.5. Vad regeringen anfört under rubriken "Försäkringstidsbegreppet" i avsnitt 9.5.1 om SofL avseende garantipension till omställningspension har bärighet även avseende garantipension till änkepension. Som framgått i nyss nämnda avsnitt återkommer regeringen i en senare proposition med nödvändiga ändringar i SofL.
Som ovan framgått är garantipension till änkepension, liksom garantipension till omställningspension, beroende av den avlidnes bosättningstid
i Sverige. Garantipension till änkepension bör således betraktas som en bosättningsbaserad förmån enligt SofL.
15-delsreduktionsregeln
De nuvarande folkpensionsreglerna innebär att det sker en reduktion av folkpension i form av änkepension i 15-delar för kvinnor som vid dödsfallet är under 50 år, såvida rätten till folkpension i form av änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år. Eftersom garantipension till änkepension, liksom folkpension i form av änkepension, är ett grundskydd är det regeringen uppfattningen att motsvarande regel bör gälla även beträffande beräkningen av garantipension till änkepension i ett anpassat änkepensionssystem. I detta sammanhang bör emellertid skillnad göras mellan kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 respektive efter utgången av år 2002. Som framgått ovan i avsnitt 11.4.2 är det endast kvinnor födda år 1944 eller tidigare som kan erhålla garantipension till änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002. En kvinna som är född år 1944 har fyllt 50 år redan år 1994. Med hänsyn härtill föreligger enligt regeringens uppfattning inte skäl att låta den reduktion av folkpension i form av änkepension som i dag gäller för kvinnor under 50 år gälla även beträffande beräkningen av garantipension till änkepension i de fall änkepensionen kommer att beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002. Däremot är det motiverat att låta den nämnda reduktionen av folkpension i form av änkepension som i dag gäller för kvinnor under 50 år få en motsvarighet i det anpassade regelverket beträffande beräkning av garantipension till änkepension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före år 2003. Detta beror på att kvinnor födda såväl tidigare som senare än år 1944 efter utgången av år 2002 kan komma att vara berättigade till garantipension till änkepension om dödsfallet skett före år 2003. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att den reduktion av folkpension i form av änkepension som i dag gäller för kvinnor som är under 50 år skall gälla även beträffande beräkningen av garantipension till änkepension i de fall änkepension beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före år 2003. Denna reduktion skall göras före beräkningen av garantipension med hänsyn till den avlidne mannens försäkringstid för garantipension.
2. Kvinnor födda år 1945 eller senare
Änkepension som beviljats på grund av dödsfall före år 1990
Dessa kvinnor har beviljats änkepension enligt samma regler som gäller för kvinnor födda år 1944 eller tidigare. Enligt regeringens uppfattning föreligger inte skäl att, för kvinnor födda år 1945 eller senare och som beviljats änkepension före år 1990, beräkna garantipensionen på annat sätt än vad som föreslagits för kvinnor födda år 1944 eller tidigare. Regeringen föreslår därför att en kvinna född år 1945 eller senare som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 1990 skall få garantipension
beräknad enligt samma regler som gäller för kvinnor födda är 1944 eller tidigare.
Änkepension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall något av åren 1990–2002
En kvinna som är född år 1945 eller senare och som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter år 1989 har rätt till folkpension i form av änkepension baserad endast på mannens tillgodoräknade pensionspoäng t.o.m. år 1989. Regeringen har på skäl som angetts i avsnitt 11.4.3 funnit anledning att föreslå att 90-procentstillägget skall baseras enbart på grundval av den avlidne mannens intjänade ATP-poäng vid utgången av år 1989 oavsett när dödsfallet har inträffat. Eftersom garantipension till änkepensionen, liksom 90-procentstillägget, avser att ersätta en nuvarande folkpensionsförmån bör även garantipensionen till änkepension för den nu behandlade kategorin kvinnor endast baseras på den avlidne mannens tillgodoräknade pensionspoäng. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att för kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall något av åren 1990–2002 skall garantipensionen 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
Vad som ovan anförts avseende reduktion av garantipension till änkepension i 15-delar för kvinnor som vid dödsfallet är under 50 år, skall gälla även beträffande denna grupp kvinnor.
Garantipensionen för kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall under något av åren 1990–2002 skall, enligt vad om ovan anförts, baseras enbart på grundval av den avlidne mannens intjänade pensionspoäng t.o.m. år 1989. Om den avlidne därvid inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för 30 år skall, i likhet med vad som föreslagits för övriga kategorier kvinnor som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 2003, garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall minskas med 1,8 % för varje år som understiger 30 år. Även för dessa änkor skall sådan minskning ske före den reducering av garantipensionen som beskrivits i avsnitt 11.4.3.
11.4.5. Utbetalning av garantipension till änkepension
Regeringens förslag: Garantipension till änkepension skall betalas ut
endast till en änka som är bosatt i Sverige.
Utbetalning av garantipension till änkepension vid utlandsvistelse och handläggning av ärenden om sådan pension skall ske enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL).
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen föreslog emellertid inte att bestämmelserna i SofL skulle tillämpas vid bedömningen av om änkan skall anses bosatt i Sverige.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt yttrat sig över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Dagens grundskydd i form av bosätt-
ningsbaserad folkpension och pensionstillskott utges endast om den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. På motsvarande sätt bör grundskyddet i ett anpassat efterlevandepensionssystem endast utges till efterlevande i Sverige.
Regeringen föreslår därför att garantipension till änkepension, på samma sätt som garantipension till omställningspension, skall betalas ut enbart till en änka som är bosatt i Sverige. Bestämmelser om vem som skall anses bosatt i Sverige finns i SofL och dessa bestämmelser har närmare behandlats i avsnitt 9.5.
På grund av den exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av konventionsförpliktelser kommer emellertid garantipension att i stor utsträckning att få betalas ut även till personer som är inte är bosatta i Sverige utan bor i annat EU/EES-land m.fl. länder.
I dag finns en viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna betala ut 40-delsberäknad folkpension i form av efterlevandepension även utanför EU/EES. Motsvarande bestämmelse har förts in i SofL. Som tidigare framgått har regeringen gjort bedömningen att garantipension inom efterlevandepensioneringen skall utgöra en bosättningsbaserad förmån enligt SofL. Härigenom kommer också den tidigare nämnda dispensregeln i SofL att gälla för utbetalning av garantipension till änkepension. Utbetalning av garantipension till änkepension vid utlandsvistelse och handläggning av ärenden om garantipension till änkepension kommer således att ske enligt bestämmelserna i SofL. Vad regeringen anfört avseende handläggning av ärende vid utbetalning av garantipension till omställningspension vid utlandsvistelse i avsnitt 9.5 har bärighet även beträffande garantipension till änkepension.
Som framgått ovan är en kvinna, som har rätt till änkepension på grund av dödsfall före år 2003, berättigad till så stor andel av garantipension till änkepension som hon skulle ha haft rätt till i form av folkpension om bestämmelserna i 5 kap. AFL, i deras lydelse före den 1 januari 2003, hade tillämpats. Detta innebär att en sådan kvinna kan vara berättigad till garantipension till änkepension som är baserad på den avlidne mannens intjänade pensionspoäng för tilläggspension. Även en sålunda beräknad garantipension till änkepension skall betraktas som en bosättningsbaserad förmån enligt SofL.
Som tidigare framgått återkommer regeringen i en senare proposition med förslag till nödvändiga ändringar i SofL.
Hänvisningar till S11-4-5
11.5. Inkomstprövning av änkepension
Regeringens bedömning: Frågan om inkomstprövning av änkepen-
sion i framtiden bör behandlas i samband med den fortsatta beredningen av betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52).
Utredningens förslag: Utredningen föreslog att 90-procentstillägget
och garantipensionen till änkepensionen skulle inkomstprövas. Dock föreslog utredningen att änkepensionen, under vissa förhållanden och under viss tid, inte skulle inkomstprövas.
Remissinstanserna:
Vissa remissinstanser kommenterar i sina
remissvar den år 1997 införda inkomstprövningen av folkpension i form av änkepension. Bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO) uttrycker sitt missnöje med det beslut som tidigare tagits om inkomstprövning av folkpensionsförmånerna inom änkepensioneringen. LO framför emellertid att organisationen har förståelse för det bakomliggande synsättet men finner det djupt otillfredsställande med retroaktiva förändringar i lagstiftningen. Övriga remissinstanser som i sina remissvar framfört kritik mot den år 1997 införda inkomstprövningen ger även på olika sätt uttryck för att de motsätter sig att 90-procentstillägget och garantipensionen till änkepensionen i framtiden inkomstprövas. Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges
Pensionärers Riksförbund, Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn och Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser samtliga
att garantipensionen till änkepensionen och 90-procentstillägget inte skall inkomstprövas. Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn menar dessutom att om en inkomstprövning skall finnas kvar skall den göras enbart mot förvärvsinkomster och utgå från helt andra och högre nivåer än i dag. Moderatkvinnorna menar att reglerna för änkepension skall återställas till vad som gällde för 1990 års pensionsöverenskommelse.
Vidare framför ett par remissinstanser annan typ av kritik. Dalarnas
läns allmänna försäkringskassa anser att eftersom garantipension till om-
ställningspension bör utges under tolv månader bör inte en inkomstprövning av grundskyddet för änkepension ske redan efter sex månader. Vidare förutsätter försäkringskassan att, för det fall inkomstprövning kommer att ske i framtiden, avtalade tjänstepensionsförsäkringar inte tas med vid inkomstprövningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) är kritiska till att privat pensionsförsäkring och pensionssparkonto men inte avtalad tjänstepensionsförsäkring undantas vid inkomstprövningen.
Skälen för regeringens bedömning: Sedan den 1 april 1997 sker in-
komstprövning av folkpension inklusive pensionstillskott inom änkepensioneringen. Utgångspunkten för inkomstprövningen är änkans årsinkomst beräknad enligt reglerna i 5, 5 a och 5 b §§ lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Som sådan inkomst räknas inte folkpension och inte heller tilläggspension i den mån den reducerat pensionstillskottet. Vidare räknas inte utbetalning från privata pensionsförsäkringar som inkomst i detta sammanhang. Utbetalning i form av bl.a. efterlevan-
depension från avtalad tjänstepensionsförsäkring räknas emellertid som sådan inkomst som påverkar storleken av folkpension i form av änkepension. Folkpensionen minskas med 30 % av den sålunda beräknade inkomsten. Om änkan är berättigad även till BTP, skall även sådant tillägg minskas med hänsyn till änkans egna inkomster. Denna minskning skall då göras fullt ut före det att minskning av folkpension i form av änkepension kan komma i fråga och det är enbart änkans årsinkomst som överstiger den inkomst vid vilken BTP inte längre utges som minskar änkepensionen.
Regeringen har i tidigare sammanhang, budgetpropositionen för år 1997 volym 4 utgiftsområde 11 (prop. 1996/97:1 volym 4), uttalat att det kan ifrågasättas om det med ett förvärvsmönster där kvinnor som uppbär änkepension som regel förvärvsarbetar är rimligt med ett generellt grundskydd fram till ålderspensioneringen. Eftersom det finns änkor som har låg inkomst och för vilka folkpensionen har stor betydelse skall, enligt vad regeringen uttalat, folkpension alltjämt betalas ut, men först efter en inkomstprövning.
Regeringen lämnade den 18 december 1997 i uppdrag till en särskild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av BTP m.m. (Dir 1997:150). I uppdraget ingick bl.a. att se över bestämmelserna om inkomstprövning av änkepension. Utredningen, som antog namnet BTP-utredningen, överlämnade i april 1999 betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52). BTP-utredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande inom Socialdepartementet. Regeringen avser att under hösten 2000 eller våren 2001 för riksdagen lägga fram förslag om hur det särskilda bostadstillägget till pensionärer skall se ut i framtiden.
Det förslag till inkomstprövning av änkepension som BTP-utredningen lämnat avser inkomstprövning av garantipensionen till änkepension och 90-procentstillägget. Inkomstprövning enligt förslaget kan dock under vissa förutsättningar leda till att nettoutfallet i det enskilda fallet blir väsentligt lägre än vad det blir vid en inkomstprövning av folkpensionsförmånerna enligt dagens regler. Denna effekt hänger samman med hur avskaffandet av det särskilda grundavdraget vid beskattning skall kompenseras vid den framtida inkomstprövningen. Den nettoeffekt som BTPutredningens förslag om inkomstprövning av 90-procentstillägget och garantipension till änkepensionen medför framstår, enligt regeringens uppfattning, inte som acceptabel. BTP-utredningen har i betänkandet även redovisat en inkomstprövningsmodell som eliminerar eller minskar omfattningen av den ovan redovisade nettoeffekten. Den sålunda angivna inkomstprövningsmodellen innebär bl.a. att endast garantipensionen till änkepensionen och inte 90-procentstillägget inkomstprövas i framtiden.
En slutsats som kan dras av de två inkomstprövningsmodeller som BTP-utredningen redovisat i sitt betänkande är att det är tekniskt komplicerat att översätta nuvarande inkomstprövningsbestämmelser för änkepensionen till ett helt beskattat änkepensionssystem. Frågan om inkomstprövning av änkepensionen bör därför beredas ytterligare. Med hänsyn till det nära samband som finns mellan bostadstillägg till pensionärer och inkomstprövning av änkepension bör detta beredningsarbete ske
inom ramen för den fortsatta beredningen av BTP-utredningens betänkande. Mot bakgrund härav lämnar regeringen således nu inga konkreta förslag om inkomstprövning av änkepensionen.
11.6. Bostadstillägg till änkepension
Regeringens bedömning: Frågan om kvinnor som är berättigade till
änkepension jämte sådan förmån skall ha rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP), bör behandlas i samband med den fortsatta beredningen av betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52).
Utredningens förslag: Utredningen föreslog att kvinnor som beviljats
eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003, liksom kvinnor födda år 1944 eller tidigare som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, efter utgången av år 2002, liksom enligt nuvarande regler skulle ha rätt till BTP. Vidare föreslog utredningen att kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 inte skulle ha rätt till BTP.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har, som tidigare framgått,
generellt uttalat att de antingen ställer sig bakom utredningens förslag avseende änkepensionen eller inte har något att erinra mot förslagen.
Riksförbundet PensionärsGemenskapen anser att utredningens förslag
inte skall bli föremål för lagstiftning. Därutöver har en del remissinstanser uttalat sig såvitt avser en viss åldersgrupp kvinnor. Sveriges Pensio-
närsförbund tillstyrker utredningens förslag att kvinnor födda år 1945
eller senare efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna inte skall kunna beviljas BTP. Örebro läns allmänna försäkringskassa och
Östergötlands allmänna försäkringskassa instämmer i utredningens
förslag att kvinnor födda år 1945 eller senare i framtiden inte skall vara berättigade till BTP. Sveriges Pensionärers Riksförbund, Riksförbundet
för änkor, änkemän och föräldralösa barn, Riksförbundet Pensionärs-Gemenskapen och Moderatkvinnorna avvisar utredningens förslag om att
kvinnor födda år 1945 eller senare, som blir änkor på grund av dödsfall efter utgången av år 2000, inte skall kunna beviljas BTP.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgått ovan i avsnitt 11.5,
är inkomstprövningen av folkpension i form av änkepension enligt nuvarande regler kopplad till reglerna om BTP. Ett eventuellt borttagande av möjligheten att bevilja BTP till kvinnor som uppbär änkepension kan få betydelse för utformningen av bestämmelserna om inkomstprövning av änkepensionen. Med hänsyn härtill gör regeringen den bedömningen att det är lämpligast att, i samband med att regeringen lämnar förslag om hur bostadstillägget till pensionärer skall se ut i framtiden, även förslag lämnas om och i vilken utsträckning sådant tillägg skall kunna utges till kvinnor med rätt till änkepension. Frågan om bostadstillägg till änkepension bör således beredas ytterligare. Med hänsyn till det nära samband som finns mellan BTP och inkomstprövning av änkepension bör detta
beredningsarbete ske inom ramen för den fortsatta beredningen av BTPutredningens betänkande. Regeringen lämnar således nu inte några förslag angående BTP till kvinnor med rätt till änkepension.
Hänvisningar till S11-6
11.7. Samordning av omställningspension eller särskild efterlevandepension och änkepension
Regeringens förslag: Efterlevande kvinnor födda år 1944 eller tidiga-
re skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser, på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 kunna beviljas efterlevandepension endast i form av änkepension om förutsättningarna för sådan pension är uppfyllda. I annat fall skall kvinnor födda år 1944 eller tidigare, liksom enligt nuvarande bestämmelser, beviljas efterlevandepension i form av omställningspension om de uppfyller villkoren för denna förmån.
Efterlevande kvinnor födda år 1945 eller senare skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser, på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 kunna beviljas såväl änkepension som omställningspension om förutsättningarna för var och en av dessa pensionsförmåner är uppfyllda. Är en sådan kvinna för samma månad berättigad till såväl änkepension som omställningspension skall endast omställningspensionen utges. För det fall änkepensionen i dess helhet är större än den totala omställningspensionen, skall dock änkepensionen utges med det totala belopp varmed änkepensionen överstiger den totala omställningspensionen. Minskning skall i första hand göras på det s.k. 90procentstillägget och därefter på änkepensionen i övrigt.
Vad som ovan anförts skall gälla även för det fall en kvinna född år 1945 eller senare efter utgången av år 2002 uppbär änkepension och omställningspension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före år 2003 eller särskild efterlevandepension som har beviljats eller vartill rätt uppstått före den 1 januari 2003. Dock skall minskningen därvid i första hand göras på garantipensionen till änkepension, därefter på 90-procentstillägget och sist på änkepensionen i övrigt.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Dock lämnade utredningen inte något förslag om i vilken ordning minskningen av änkepensionen skulle göras.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
Kvinnor födda år 1944 eller tidigare
Som tidigare framgått i avsnitt 4.4 kan efterlevande kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare i dag beviljas efterlevandepension endast i form av änkepension om förutsättningarna för denna pensionsform är uppfyllda. För sådana kvinnor kan det således inte komma i fråga att bevilja omställningspension eller särskild efterlevandepension. Dock kan, enligt
nuvarande bestämmelser, änkor som är födda år 1944 eller tidigare beviljas efterlevandepension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension om änkan inte uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension.
Kvinnor födda år 1945 eller senare
Kvinnor födda år 1945 eller senare kan enligt nuvarande bestämmelser beviljas, förutom efterlevandepension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension, änkepension om förutsättningarna för sådan pension är uppfyllda. För fall av nu nämnda slag gäller att endast omställningspension eller särskild efterlevandepension skall utges. Är änkepensionen större skall dock det överskjutande beloppet betalas ut. Vid tillämpningen tas i fråga om folkpension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension hänsyn endast till folkpension i form av änkepension. Beträffande tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension tas hänsyn enbart till tilläggspension i form av änkepension.
Samordning i ett anpassat efterlevandepensionssystem
Som tidigare framgått är det regeringens utgångspunkt att i huvudsak endast anpassa de nuvarande efterlevandepensionsbestämmelserna till det reformerade ålderspensionssystemet. Med hänsyn härtill föreligger, enligt regeringens uppfattning, inte skäl att för efterlevande kvinnor ändra de nuvarande förutsättningarna för att dessa kvinnor utöver eller i stället för änkepension kan beviljas omställningspension på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsbestämmelserna. Som framgått av vårt förslag i avsnitt 10 kommer det dock inte att finnas möjlighet att efter ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsbestämmelserna bevilja särskild efterlevandepension eftersom vi föreslår att denna förmån avskaffas för framtiden. Regeringen föreslår således att kvinnor även efter ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsbestämmelserna skall kunna beviljas änkepension eller omställningspension på grund av dödsfall som inträffat efter ikraftträdandet under samma förutsättningar som sker i dag.
Som framgått ovan gäller i dag för kvinnor födda år 1945 eller senare, och som är berättigade till både änkepension och omställningspension eller särskild efterlevandepension, som huvudregel att endast en av de båda sistnämnda förmånerna skall betalas ut. Är änkepensionen större utbetalas dessutom överskjutande belopp. Enligt regeringens uppfattning föreligger inte skäl att för framtiden ändra vad som nu gäller för utbetalning såvitt avser omställningspension och änkepension till kvinnor födda år 1945 eller senare. Regeringen föreslår således att dessa kvinnor, om de för samma månad är berättigade till såväl änkepension som omställningspension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, skall den sistnämnda förmånen utges samt, om änkepensionen är större, sådan pension utges i den mån den överstiger omställningspensionen.
Som tidigare framgått föreslår regeringen att folkpension i form av efterlevandepension inte skall utges efter utgången av år 2002 och att efterlevandepensionsinkomster till följd härav, efter utgången av år 2002, skall beskattas på samma sätt som förvärvsinkomster. Därvid föreslår, som tidigare framgått, regeringen att folkpensionen inom änkepensioneringen skall ersättas av ett tillägg till änkepensionen om 90 % av gällande prisbasbelopp, det s.k. 90-procentstillägget, och en garantipension till änkepensionen samt att grundskyddet inom omställningspensioneringen skall bestå av en garantipension som endast skall utges under viss tid. Dock skall kvinnor födda år 1945 eller senare i framtiden, enligt vad regeringen föreslagit i avsnitt 11.4.2, bl.a. inte vara berättigade till garantipension till änkepension om de beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002.
Som framgått föreligger det olikheter mellan de förmåner som avser att ersätta folkpensionen inom å ena sidan änkepensioneringen och å andra sidan omställningspensioneringen med hänsyn till bl.a. dels på vilket beräkningsunderlag de föreslås beräknas, dels under vilka förutsättningar de skall utges. Därutöver kommer garantipensionerna att variera för olika förmånstagare med hänsyn till att den endast är en utfyllnadsförmån. Vid en högre inkomstrelaterad efterlevandepension är garantipensionen lägre eller kanske inte alls utges. Vid en lägre inkomstrelaterad efterlevandepension är effekten den motsatta. För att erhålla jämförbara underlag är det enligt regeringens uppfattning lämpligast att vid tillämpningen av avräkningsregeln jämföra den totala änkepensionen inklusive grundskyddet med den totala omställningspensionen inklusive grundskyddet. Regeringen föreslår således att för det fall änkepensionen i dess helhet är större än den totala omställningspensionen, skall änkepensionen utges med det totala belopp varmed änkepensionen överstiger den totala omställningspensionen. För det fall änkepensionen överstiger omställningspensionen är det änkepensionen som skall betalas ut före 90-procentstillägget. Den nu beskrivna samordningen skall göras före en eventuell samordning mellan kvinnans ålderspension och änkepension (se avsnitt 11.3.4).
Vad som ovan anförts bör enligt regeringens uppfattning gälla även för det fall en kvinna född år 1945 eller senare uppbär både änkepension och omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före år 2003 eller särskild efterlevandepension som beviljats eller vartill rätt uppkommit före ikraftträdandet, dvs. före den 1 januari 2003. Regeringen föreslår att vad som ovan anförts beträffande samordning och avräkning vid utbetalning av änkepension och omställningspension skall gälla även för änkepension och omställningspension eller särskild efterlevandepension som grundar sig på dödsfall som inträffat före år 2003.
För att i förekommande fall samordning mellan kvinnans ålderspension och änkepension skall gå att utföra i sistnämnda fall, skall vid samordningen mellan änkepensionen och omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen minskningen i första hand göras på garantipensionen till änkepension, därefter på 90-procentstillägget och sist på änkepensionen i övrigt.
Hänvisningar till S11-7
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 11.4.3
11.8. Änkepension till kvinnor som beviljats sådan pension före den 1 juli 1960
Regeringens förslag: En kvinna som beviljats folkpension i form av
änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 skall efter utgången av år 2002 i stället uppbära garantipension till änkepension på samma sätt som föreslagits för kvinnor födda år 1944 eller tidigare och som beviljats änkepension före år 2003.
Regeringens bedömning: Garantipension till änkepension som
ersätter folkpension i form av änkepension för en kvinna som beviljats sådan pension på grund av ett dödsfall före den 1 juli 1960 bör inte inkomstprövas.
Utredningens förslag: Stämmer delvis överens med regeringens för-
slag och bedömning. Utredningen föreslog i betänkandet att garantipension till änkepension för dessa änkor skulle vara föremål för inkomstprövning mot änkans egna inkomster under samma förutsättningar och på samma sätt som för övriga änkor.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering gäller särskilda regler för en änka som uppbär änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. En sådan änka har endast rätt till folkpension i form av änkepension. Denna pension är helt eller delvis inkomstprövad enligt särskilda bestämmelser som återfinns bl.a. i 16 § lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring.
Dessa särskilda bestämmelser innebär bl.a. att änkepensionen är helt inkomstprövad om dödsfallet inträffat före den 1 juli 1958. Har dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958 – den 30 juni 1959 är en tredjedel av änkepensionen fri från inkomstprövning, medan detta gäller två tredjedelar av änkepensionen om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959 – den 30 juni 1960.
Inkomstprövningen sker därvid enligt delvis andra regler än vad som gäller för annan folkpension i form av änkepension. Vidare påverkas änkepension efter en man som avlidit före den 1 juli 1960 inte av att den efterlevande änkan samtidigt uppbär yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta.
Som tidigare framgått har regeringen föreslagit att det inte skall utbetalas någon folkpension i form av änkepension efter utgången av år 2002. Fråga är om kvinnor som beviljat änkepension på grund av dödsfall före den 1 juli 1960, med hänsyn till de bestämmelser som i dag reglerar dessa kvinnors änkepension, på något sätt även i fortsättningen skall särbehandlas i förhållande till övriga änkor.
I december 1997 fanns det endast 23 änkor som uppbar änkepension beviljad på grund av dödsfall före den 1 juli 1960. Enligt gjorda beräkningar kommer endast två av dessa änkor att kunna uppbära sådan änke-
pension efter år 2001. Vidare kommer, enligt uppgifter från RFV, endast en änka år 2003 att under en begränsad tidsperiod det året uppbära sådan änkepension. Övriga änkor i denna kategori kommer dessförinnan att ha fyllt 65 år. Dessa änkor kommer därmed inte längre att vara berättigade till folkpension i form av änkepension.
Enligt regeringens uppfattning framstår det inte som realistiskt att ha kvar reglerna om folkpension, pensionstillskott och SGA för att någon enstaka änka även efter utgången av år 2002 skall erhålla ett nettoutfall av änkepensionen, som motsvara vad som utges i dag. Med beaktande av att det endast rör någon enstaka änka under en begränsad tid föreslår regeringen därför att efter utgången av år 2002 skall folkpension i form av änkepension, för kvinnor som blivit änkor på grund av dödsfall före den 1 juli 1960, ersättas med garantipension till änkepension på samma sätt som föreslagits för kvinnor födda år 1944 eller tidigare och som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 2003. Som redovisats ovan är dessa regler också utformade på så sätt att de ger i huvudsak samma nettoutfall som dagens bestämmelser. Den föreslagna lösningen innebär även, enligt regeringens uppfattning, en förenkling av det framtida regelverket.
Med hänsyn till hur de nuvarande bestämmelserna om inkomstprövning av folkpension i form av änkepension är konstruerad för dessa kvinnor och med beaktande av det endast rör någon enstaka kvinna som efter utgången av år 2002 kommer att uppbära änkepension som beviljats på grund av dödsfall före den 1 juli 1960, finner regeringen att det inte är rimligt att föreslå att garantipension till änkepension för dessa kvinnor efter utgången av år 2002 skall inkomstprövas enligt regler motsvarande de nuvarande bestämmelserna om inkomstprövning av folkpension i form av änkepension. Regeringen gör således den bedömningen att garantipensionen till änkepension för kvinnor som beviljats änkepension för den 1 juli 1960 inte skall inkomstprövas i framtiden.
Hänvisningar till S11-8
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 15.4
11.9. Indexering av årlig änkepension
Regeringens förslag: Änkepension skall fr.o.m. årsskiftet 2003/2004
räknas om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med normen 1,6 (följsamhetsindexering).
Garantipension till änkepensionen skall årligen räknas om i förhållande till prisbasbeloppets förändring.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans som yttrat sig har haft något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler räknas den
årliga änkepensionen som utges till änkor om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget. Detta sker genom att både folk- och tilläggspension i form av änkepension storleksmässigt är uttryckta såsom utgörande en viss andel av det för året fastställda prisbasbeloppet.
Inkomstpension är i det reformerade ålderspensionssystemet följsamhetsindexerad. Detta gäller även för inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. Detta innebär att inkomstpensionen är kopplad till förändringen i inkomstindex som speglar utvecklingen av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade. Inkomstpensionen skall, när den börjar betalas ut, emellertid inte räknas om med hela denna förändring utan med förändringen minskad med den uppräkning som redan har tillgodoräknats i delningstalet.
Som tidigare framgått har regeringen föreslagit att årlig barnpension och omställningspension skall, på samma sätt som gäller för årlig inkomstgrundad ålderspension från det reformerade ålderspensionssystemets fördelningssystem, följsamhetsindexeras (inklusive 90-procentstillägg) fr.o.m. årsskiftet 2003/2004. Detta innebär att barn- respektive omställningspensionen storleksmässigt kommer att vara kopplad både till prisutvecklingen och till utvecklingen av den reala genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade (förändringen av inkomstindex).
Regeringen föreslår, på samma skäl som anförts vad gäller barnpensionen och omställningspensionen, att änkepension (inklusive 90procentstillägget) fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 räknas om med hänsyn till förändringarna i inkomstindex reducerat med normen 1,6. Regeringen föreslår alltså att änkepension skall följsamhetsindexeras från nämnda tidpunkt.
Regeringen föreslår vidare att garantipensionen till änkepension, på samma sätt som gäller för grundskyddet i dag och som också gäller för garantipension till ålderspension, skall vara värdesäkrad genom att den beräknas utifrån det för varje år gällande prisbasbeloppet. Härigenom kommer garantipensionen till änkepension att värdesäkras på samma sätt som regeringen föreslagit skall gälla för garantipension till omställningspension. Genom att garantipensionens basnivå anges som viss andel av prisbasbeloppet räknas garantipensionen om år från år med hänsyn till förändringen i det allmänna prisläget.
Regeringens förslag kommer att innebära att änkepension, som följsamhetsindexeras, och garantipensionen till änkepension, som årligen räknas om i förhållande till prisbasbeloppets förändring, kommer att utvecklas på olika sätt. Med hänsyn härtill måste det varje år göras en prövning av om och i vad mån en kvinna som har beviljats änkepension har fortsatt rätt till garantipension till änkepension och i så fall med vilket belopp garantipension skall utges för det aktuella året. Denna konstruktion motsvarar också den som gäller för beräkning av garantipension inom det reformerade ålderspensionssystemet och vad som regeringen föreslagit skall gälla för garantipension till omställningspension.
11.10. Sammanfattning
Regeringens förslag innebär att en änka som har beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de av regeringen nu föreslagna reglerna skall ha rätt till sådan änkepension även efter denna tidpunkt. Regeringen föreslår vidare att änkepension skall kunna beviljas
på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsreglerna enligt regler som i huvudsak överensstämmer med nu gällande övergångsbestämmelser.
En utgångspunkt för regeringens överväganden har varit att det inte skall göras någon förändring i sak för de kvinnor som i dag uppbär änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990. Vidare har regeringens målsättning varit att skapa en sådan modell för anpassningen av de nuvarande övergångsreglerna som ger de kvinnor som redan uppbär änkepension, eller som kommer att beviljas sådan pension på grund av dödsfall som inträffar före ikraftträdandet av förslagen, ett utfall som enligt de nya reglerna i huvudsak motsvarar utfallet enligt dagens änkepensionsbestämmelser. Beträffande kvinnor som efter ikraftträdandet kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar härefter, och särskilt då vad gäller yngre kvinnor, föreslår regeringen emellertid delvis andra regler.
Regeringen föreslår att änkepension även efter ikraftträdandet av förslagen skall beräknas på grundval av den avlidnes intjänade ATP-poäng. Med en sådan lösning kommer änkepension som har beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet och änkepension som beviljas på grund av dödsfall efter denna tidpunkt alltjämt att beräknas på samma underlag. Lösningen innebär vidare att storleken på änkepensionen blir oförändrad i förhållande till dagens system. För att en sådan lösning skall kunna tillämpas även i de fall där den avlidne mannen kommer att få sin ålderspension beräknad helt eller delvis enligt det reformerade ålderspensionssystemets regler, och alltså endast till viss del eller inte alls från tilläggspensionssystemet, föreslår regeringen särskilda regler för att ett tilläggspensionsunderlag skall kunna beräknas även beträffande personer i dessa ålderskategorier.
Regeringen föreslår att änkepension i form av folkpension och pensionstillskott inte skall kunna utges efter den 31 december 2002. Fr.o.m. taxeringsåret 2004 försvinner också möjligheterna till SGA vid beskattningen av änkepensionen.
Den 30-dels beräknande folkpensionen utgör i dag kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. Dessa inkomster föreslås i pensionsrättshänseende kompenseras även sedan möjligheten att utge folkpension upphört genom ett tillägg till änkepensionen. Tillägget föreslås motsvarar 90 % av prisbasbeloppet och skall utgöra en del av änkepensionen.
Den 40-delsbaserade folkpensionen, pensionstillskottet och SGA ger enligt nuvarande regler änkan ett grundskydd. Bl.a. för att ge motsvarande kompensation, då reglerna om dessa förmåner upphör att gälla, föreslår regeringen att det till änkepensionen utges en garantipension.
Regeringen föreslår att garantipension till änkepensionen för de kvinnor som beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av förslagen skall beräknas utifrån en basnivå om 2,15 prisbasbelopp, vilket innebär att en änka efter en man som inte har tjänat in rätt till någon tilläggspension kommer att vara berättigad till en beskattad änkepension om 2,15 prisbasbelopp. Basnivån avtrappas krona för krona mot av änkepension (inklusive 90-procentstillägg), så länge denna
inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. Änkepension som överstiger denna nivå beaktas till 44 % vid avtrappningen av basnivån. Vidare föreslår regeringen att garantipension till änkepension, för de kvinnor som beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de nya reglerna, skall beräknas utifrån en basnivå om 2,13 prisbasbelopp, vilket innebär att en änka efter en man som inte tjänat in rätt till någon tilläggspension kommer att vara berättigad till en beskattad änkepension om 2,13 prisbasbelopp. Basnivån trappas av krona för krona mot änkepension (inklusive 90-procentstillägg).
Förslaget att ersätta de nuvarande reglerna om folkpension, pensionstillskott och SGA med ett tillägg till änkepensionen och en garantipension till änkepension skall tillämpas även för änkepension som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. En konsekvens härav blir att änkepensioner som beviljats före ikraftträdandet måste räknas om vid ikraftträdandet.
Rätten till kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster (90procentstillägget) och rätten till garantipension till änkepension skall på samma sätt som nuvarande folkpension och pensionstillskott vara beroende av den avlidnes antal år med intjänade ATP-poäng respektive år med försäkringstid för garantipension. För rätt till oavkortat 90-procentstillägg skall krävas att den avlidne har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng för tilläggspension. För rätt till oavkortad garantipension till änkepension skall fordras 40 års försäkringstid. När det gäller änkepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet av förslagen föreslår regeringen emellertid vissa särregler för att övergången från folkpension till de föreslagna reglerna inte skall leda till en sänkning av den årliga änkepensionen.
Kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster och garantipension till änkepension skall, på samma sätt som den nuvarande folkpensionen inom änkepensioneringen, utges fram till dess kvinnan fyller 65 år. För tiden därefter skall endast änkepension beräknad enligt regler som motsvarar nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av änkepension utges. Denna änkepension skall under vissa förutsättningar samordnas med änkans egen ålderspension som kan vara beräknad helt eller delvis enligt reformerade regler. De nuvarande samordningsoch garantireglerna skall därvid anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet.
Kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skall inte vara berättigade till garantipension till änkepension. Den inkomstrelaterade änkepensionen, dvs. tilläggspension och 90-procentstillägg, skall liksom tilläggspension enligt dagens regler för dessa kvinnor beräknas på grundval av den avlidne mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
12. Samordning av efterlevandeförmåner, m.m.
12.1. Inledning
Enligt dagens bestämmelser sker en samordning mellan efterlevandepensioner och vissa andra förmåner. Denna samordning kan innebära antingen att storleken på efterlevandepensionsförmånen eller den andra förmånen påverkas. Regeringen föreslår att sådan samordning skall ske även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. De förmåner som skall samordnas med efterlevandepensionsförmånerna är arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner och yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta. Vad gäller yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta skall sådan livränta samordnas även med efterlevandestöd till barn. Med hänsyn till regeringens förslag om ett till det reformerade ålderspensionssystemet anpassat efterlevandepensionssystem måste emellertid även dessa samordningsregler justeras i förhållande till de föreslagna efterlevandepensionsreglerna och reglerna om efterlevandestöd till barn. Därutöver föreslås i detta avsnitt särskilda samordningsbestämmelser såvitt avser hur efterlevandepensionsförmånerna och efterlevandestödet till barn skall påverkas av att den efterlevande bl.a. är intagen på kriminalvårdsanstalt eller är föremål för annan form av institutionsvård.
I detta avsnitt behandlas dessutom frågan om hur beräkningen av garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension skall påverkas av att den avlidne varit försäkrad i ett annat EU/EES-land.
Slutligen lämnar regeringen förslag om hur efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, med hänsyn till överledandereglerna i 5 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), skall påverkas av att den efterlevande uppbär förtidspension när rätt till efterlevandepension inträder.
12.2. Arbetsskadeförsäkringens och yrkesskadeförsäkringens efterlevandeförmåner
Hänvisningar till S12-2
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 15.5
12.2.1. Bakgrund
Det nuvarande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har i huvudsak samma syfte som motsvarande förmåner inom den allmänna pensioneringen, nämligen att lämna ekonomiskt stöd till efterlevande efter en närståendes dödsfall. Efterlevandeförmånerna inom arbetsskadeförsäkringen är också utformade enligt samma principer som gäller för motsvarande efterlevandepensioner och förutsättningarna för rätten till efterlevandeförmåner har inom arbetsskadeförsäkringen i stort utformats efter mönster från vad som gäller inom den allmänna pensioneringen. Dessa förhållanden gällde även före de lagändringar inom både efterlevandepensioneringen och arbetsskadeförsäkringen som trädde i kraft den 1 januari 1990. Den nära anknytningen mellan de två försäkringssystemens efterlevandeförmåner har vidare kommit till uttryck genom reglerna om inbördes samordning dem emellan.
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla.
Den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador och därmed jämförliga skador utgörs i dag, som nyss nämnts, av LAF och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, vilka trädde i kraft samtidigt. Emellertid regleras ersättning för skador som inträffat under olika äldre författningars giltighetstid alltjämt enligt bestämmelserna i dessa författningar. Till följd härav betalas fortfarande ut och kan även framdeles komma att börja betalas ut ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren 1903–1977. Huvuddelen av dessa livräntor betalas ut enligt YFL. Samlingsbegreppet för dessa livräntor har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor.
Regeringen har i avsnitt 4.6 sammanfattningsvis redogjort för hur samordningen i dag sker av efterlevandepension med efterlevandelivräntor i form av arbetsskadelivränta eller yrkesskadelivränta.
Hänvisningar till S12-2-1
12.2.2. Anpassning av arbetsskadeförsäkringens bestämmelser om efterlevandelivränta till ett anpassat efterlevandepensionssystem, m.m.
Regeringens förslag: Samordning mellan efterlevandelivräntor i form
av arbetsskadelivräntor och efterlevandepension skall ske i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Reglerna om arbetsskadeförsäkringen skall anpassas till de förändringar som föreslagits beträffande motsvarande förmåner inom efterlevandepensioneringen såvitt avser förutsättningarna för rätt till efterlevandelivränta.
En efterlevande skall således ha rätt till omställningslivränta under tio månader räknat från dödsfallet, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande bodde tillsammans med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Därutöver skall en efterlevande med hemmavarande barn under 18 år ha rätt till omställningslivränta för förlängd tid under ytterligare tolv månader efter det att den inledande omställningsperioden gått till ända, dock längst till dess det hemmavarande barnet fyllt 18 år. En efterlevande skall emellertid alltid ha rätt till omställningslivränta så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Särskild efterlevandelivränta skall inte kunna beviljas efter utgången av år 2002. För det fall särskild efterlevandepension har beviljats eller rätt till sådan pension uppkommit före den 1 januari 2003 skall dock särskild efterlevandelivränta kunna beviljas enligt i övrigt samma förutsättningar som gäller enligt dagens bestämmelser.
De ändrade bestämmelser för rätt till efterlevandelivränta i form av omställningslivränta skall gälla även i de fall visandedagen (dvs. tidpunkten för skadan) inträffat före år 2003 såvida dödsfallet inträffar efter utgången av år 2002, under förutsättning att den efterlevande samtidigt är berättigad till efterlevandepension i form av omställningspension.
Är den efterlevande, samtidigt med efterlevandelivränta i form av omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, berättigad till änkepension enligt övergångsbestämmelser till AFL skall nuvarande regler beträffande visandedagens betydelse för livräntan alltjämt gälla.
Den som har rätt till efterlevandelivränta i form av arbetsskadelivränta samtidigt som han eller hon är berättigad till efterlevandepension med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, skall livräntan utges enligt regler som motsvarar nuvarande bestämmelser. För den som inte har fyllt 65 år och som har rätt till efterlevandelivränta i form av arbetsskadelivränta och samtidigt är berättigad till efterlevandepension på grund av dödsfall före år 2003 med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, skall dock livränta efter utgången av år 2002 betalas ut varje månad – så länge den efterlevande är berättigad till både efterlevandelivränta och efterlevandepension – med det överskjutande belopp som räknats fram för december månad år 2002. Det sålunda framräknade beloppet skall, fr.o.m. år 2003 årligen räknas om med förändringarna i prisindex.
Utredningens förslag: Stämmer till stora delar i sak överens med
regeringens förslag. Utredningen föreslog emellertid, till följd av vad utredningen föreslog om rätten till förlängd omställningspension, att en efterlevande alltid skulle ha rätt till omställningslivränta så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år. Vidare föreslog utredningen, till följd av vad utredningen föreslagit avseende efterlevandeförmåner till barn, att barn som erhöll underhållsstöd på grund av att barnet mist en förälder jämte efterlevandelivränta, skulle underhållsstödet samordnas med efterlevandelivräntan på motsvarande sätt som för efterlevande som var berättigade till efterlevandepension jämte efterlevandelivränta. Därutöver föreslog utredningen, med hänsyn till vad utredningen föreslagit om särskild efterlevandepension, att särskild efterlevandelivränta skulle utges till efterlevande som vid dödsfallet uppnått 55 års ålder.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I dag är reglerna i LAF om efter-
levandelivränta starkt knutna till motsvarande regler om efterlevandepension i AFL. Lagtekniskt har detta lösts genom att det i respektive paragraf i LAF beträffande rätten till de olika livräntorna hänvisas till den bestämmelse i AFL som innehåller förutsättningarna för rätt till motsvarande efterlevandepension. Detta förhållande rådde även före reformeringen på efterlevandepensionsområdet i slutet av 1980-talet.
Både efterlevandepension och efterlevandelivränta har i huvudsak ett och samma syfte, nämligen att bistå en efterlevande med ekonomiskt stöd
under en viss tid efter det att en make (eller därmed likställd) eller förälder har avlidit. Samma skäl som talar för en förändring på efterlevandepensioneringens område kan därför anföras till stöd för att genomföra förändringar med liknande inriktning även beträffande arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner. Sådana förändringar är dessutom, enligt regeringens uppfattning, både naturliga och ofrånkomliga, också mot bakgrund av de regler som finns om samordning mellan förmånerna från de båda systemen. Det får alltjämt anses rimligt att begränsa utbetalningen av efterlevandelivränta i de fall den efterlevande samtidigt uppbär efterlevandepension efter den avlidne.
Mot bakgrund härav föreslår således regeringen att samordning mellan efterlevandelivräntor i form av arbetsskadelivräntor och efterlevandepension skall ske även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Vidare föreslår regeringen att reglerna för efterlevandeförmåner inom arbetsskadeförsäkringen skall anpassas till de förändringar som vi föreslår beträffande motsvarande bestämmelser inom efterlevandepensioneringen såvitt avser rätten till de olika förmånsslagen.
Beträffande barnlivränta innebär detta inte någon förändring i sak. Detta beror på att regeringen – som framgått i avsnitt 8 – inte föreslår några förändringar avseende rätten till den anpassade barnpensionen jämfört med vad som gäller i dag.
Inte heller i fråga om rätten till övergångsvis änkepension föreslår regeringen några i förhållande till i dag förändrade regler, varför några ändringar inte heller är påkallade såvitt gäller rätten till änkelivränta enligt LAF.
De förändringar som regeringen föreslår beträffande rätten till omställningspension tar framför allt sikte på under vilken tidsperiod en sådan pension skall kunna betalas ut med hänsyn till förekomsten av minderåriga barn som den efterlevande har vårdnaden om. Det skall sålunda även fortsättningsvis vara möjligt för en efterlevande make, eller därmed likställd, som inte har uppnått 65 års ålder och som antingen varit gift eller sammanboende med den avlidne i minst fem år före dödsfallet eller som när detta inträffade sammanbodde med barn under en viss angiven ålder, att uppbära omställningspension. Som framgår i avsnitt 9 föreslår regeringen att den inledande omställningsperioden skall förlängas till tio månader generellt och att möjlighet att uppbära omställningspension skall finnas för dem som har hemmavarande barn under 18 år under ytterligare ett år efter de första tio månaderna. Liksom i dag skall förlängd omställningspension alltid utges till dess att det yngsta hemmavarande barnet fyller 12 år.
De föreslagna förändringarna beträffande rätten till omställningspension bör av de skäl som redovisats ovan få genomslag även på efterlevandelivräntorna. Regeringen föreslår därför att en efterlevande skall ha rätt till omställningslivränta under tio månader räknat från dödsfallet, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Därutöver skall en efterlevande med hemmavarande barn under 18 år ha rätt till omställningslivränta under
ytterligare tolv månader efter det att den inledande omställningsperioden gått till ända, dock längst till dess att det hemmavarande barnet fyllt 18 år. En efterlevande skall emellertid alltid ha rätt till omställningslivränta så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Såvitt gäller den särskilda efterlevandepensionen har regeringen, som tidigare framgått, föreslagit att sådan förmån i princip endast skall kunna utges efter ikraftträdandet om den beviljas på grund av ansökan före utgången av år 2002. Regeringen föreslår därför att särskild efterlevandelivränta inte skall kunna beviljas efter utgången av år 2002. Dock föreslår vi att särskild efterlevandelivränta – enligt samma förutsättningar som enligt dagens bestämmelser – skall kunna beviljas även efter utgången av år 2002, för det fall särskild efterlevandepension beviljas på grund av ansökan som gjorts före den 1 januari 2003 eller vartill rätt uppkommit före denna tidpunkt.
Inom arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner finns enligt nuvarande regler möjlighet även för frånskild kvinna att under vissa förutsättningar uppbära änkelivränta, antingen till följd av att visandedagen för arbetsskadan (dvs. tidpunkten för arbetsskadan) inträffat före den 1 januari 1990 eller att visandedagen är senare men kvinnan är född år 1944 eller tidigare. Även efterlevande föräldrar till barn som avlidit till följd av en arbetsskada kan enligt äldre bestämmelser i LAF tillerkännas livränta under förutsättning att föräldern till följd av dödsfallet går miste om behövligt underhåll. Enligt äldre bestämmelser har även barn till den efterlevande maken, s.k. styvbarn, rätt till livränta efter den avlidne, om barnet stod under den efterlevande makens vårdnad vid tiden för dödsfallet. Dessa äldre bestämmelser, som alltså kan aktualiseras till följd av de nu gällande övergångsbestämmelserna, påverkas inte av de av regeringen föreslagna förändringarna angående efterlevandepensioneringen. Någon anledning för regeringen att föreslå förändringar beträffande dessa delar föreligger därför inte.
I dag kan änkelivränta och omställningspension eller omställningslivränta och änkepension utbetalas samtidigt. Detta har sin grund i att efterlevandelivränta beviljas enligt de bestämmelser som gällde vid tillfället för den arbetsskada som senare lett till dödsfallet medan efterlevandepensionen beviljas utifrån de regler som gällde vid tidpunkten för dödsfallet. Efter en person som drabbats av en arbetsskada t.ex. år 1988 och som år 1995 avlider till följd av denna skada kommer således att utges efterlevandelivränta enligt LAF med tillämpning av äldre regler men efterlevandepension enligt AFL i reglernas lydelse efter år 1989.
Ett bibehållande av denna skillnad beträffande vilken tidpunkt som skall vara avgörande för vilken typ av förmån som skall utges kommer att kunna leda till att äldre regler om efterlevandelivränta i form av bl.a. änkelivränta och omställningslivränta tillämpas samtidigt som omställningspension utges enligt de regler som föreslås träda i kraft år 2003. Följande situationer skulle kunna inträffa.
Om visandedagen är före år 1990 och dödsfallet inträffar först efter utgången av år 2002, kan änkelivränta komma att betalas ut till efterlevande
kvinnor oavsett när dessa är födda, samtidigt som det utges antingen änkepension eller omställningspension.
Om däremot visandedagen inträffar något av åren 1990–2002 och dödsfallet efter utgången av år 2002, kan den situationen inträffa att omställningslivränta utges samtidigt med änkepension till den efterlevande kvinnan. Även det motsatta förhållandet kan inträffa, dvs. att änkelivränta och omställningspension utges samtidigt. Vidare kan änkelivränta och änkepension respektive omställningslivränta och omställningspension betalas ut samtidigt.
Slutligen kan även den situationen uppkomma att såväl tidpunkten för arbetsskadan som tidpunkten för dödsfallet inträffar efter utgången av år 2002.
Med bibehållande av nuvarande regler skulle detta innebära att änkelivränta utges samtidigt med antingen änkepension eller omställningspension eller att omställningslivränta och antingen omställningspension eller änkepension kommer att betalas ut samtidigt.
Sådana diskrepanser mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension, som sålunda kan uppstå efter en förändring av förutsättningarna för rätt till efterlevandepension, kan emellertid uppkomma redan i dag. Som redovisats ovan kan änkelivränta utges samtidigt med omställningspension samt även omställningslivränta tillsammans med änkepension. Dessa konsekvenser är en följd av de förändrade regler som tillkom i samband med den breda politiska uppgörelse som träffades vid 1990 års reform. Med hänsyn till att dessa skillnader mellan de olika förmånerna, såvitt avser förutsättningarna för rätt till efterlevandelivränta respektive efterlevandepension men även beträffande de olika förmånernas omfattning i tiden, godtogs vid det föregående reformarbetet på området anser regeringen inte att sådana omständigheter skall påverka utformningen av regeringens förslag i någon mer avgörande riktning. Således kan det även med våra förslag vara möjligt att erhålla änkelivränta, trots att omställningspension eller särskild efterlevandepension utges från den allmänna pensioneringen och även den motsatta situationen kan uppkomma, dvs. att omställningslivränta och änkepension utges samtidigt.
Däremot har regeringen övervägt om motsvarande diskrepans skall godtas i de fall den efterlevande är berättigad till reformerad efterlevandelivränta i form av omställningslivränta till följd av en arbetsskada som inträffat under något av åren 1990–2002 men omställningspension enligt de av regeringen föreslagna reglerna till följd av ett dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av dessa regler, dvs. efter utgången av år 2002. Om det även fortsättningsvis skall vara visandedagens regler som skall tillämpas för efterlevandelivräntan medan däremot dödsfallstidpunkten blir avgörande för vilka efterlevandepensionsregler som skall gälla kommer detta, till följd av de ändrade åldersgränserna och ändringar beträffande efterlevandepensioneringens omfattning, att få till följd att antingen efterlevandelivränta betalas ut trots att motsvarande efterlevandepension slutat utges eller tvärtom. Detta har regeringen funnit mindre lämpligt. Om samma typ av förmån utges från de båda systemen, i form av omställningslivränta och omställningspension, bör de också vara baserade på samma åldersgränser och även ha samma utsträckning i tiden.
Detta talar enligt regeringens uppfattning för att de av oss föreslagna förändringarna beträffande förutsättningarna för rätt till omställningspension skall få genomslag även på motsvarande livräntor som skall utges till följd av en arbetsskada som inträffat under 1990-talet, dvs. att dödsfallstidpunkten blir avgörande för vilka regler som skall tillämpas beträffande omställningslivräntans närmare utformning. En sådan förändring innebär att en efterlevande får sin omställningslivränta och även sin omställningspension baserad på de av oss föreslagna reglerna om dödsfallet inträffar efter utgången av år 2002 och detta oavsett om arbetsskadan inträffat dessförinnan men efter utgången av år 1989. Enligt regeringens uppfattning skapar sådan ordning en bättre överensstämmelse med de samordningsregler som alltjämt bör finnas kvar i ett anpassat system.
Däremot anser regeringen inte att det föreligger skäl att föreslå en motsvarande ordning i de fall nuvarande regler leder till att änkelivränta skall utges vid sidan av omställningspension (eller omställningslivränta vid sidan av änkepension). Bestämmelserna om i vilka situationer och i vilken omfattning änkelivränta skall erhållas tillkom efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred politisk enighet i frågan. Av denna anledning anser regeringen det vara mindre lämpligt att föreslå en ordning där dödsfallstidpunkten blir avgörande för vilka regler som skall tillämpas på livräntan i andra fall än där nuvarande regler leder till att en reformerad livränta i form av omställningslivränta ändå skulle betalas ut vid sidan av motsvarande efterlevandepension (dvs. om visandedagen är efter år 1989 och den efterlevande inte är en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som år 1989 uppfyllde förutsättningarna för rätt till änkelivränta).
Regeringen föreslår alltså att de av oss föreslagna förändringarna av bestämmelserna för rätt till efterlevandelivränta i form av omställningslivränta skall gälla även i de fall visandedagen inträffat före år 2003 i de fall dödsfallet inträffar år 2003 eller senare, under förutsättning att den efterlevande samtidigt är berättigad till reformerad efterlevandepension i form av omställningspension. Däremot föreslår regeringen inte någon förändring i de fall den efterlevande är berättigad till änkepension vid sidan av efterlevandelivräntan eller till änkelivränta och efterlevandepension i form av omställningspension.
Efterlevandelivräntor beräknas enligt nuvarande regler, till skillnad från efterlevandepensioner, på den avlidnes uppburna livränta eller, om sådan inte utbetalades vid dödsfallet, på sådan arbetsskadelivränta som skulle ha utbetalats om förutsättningar härtill förelåg vid tidpunkten för dödsfallet. Den avlidnes egenlivränta beräknas utifrån dennes sjukpenninggrundande inkomst.
Efterlevandelivräntor och efterlevandepensioner beräknas sålunda på helt olika underlag. De ersättningsnivåer som gäller för efterlevandeförmåner inom arbetsskadeförsäkringen har ingen koppling till det utfall som uppkommer för motsvarande förmåner från den allmänna pensioneringen. De ändringar som regeringen föreslår beträffande beräkningsunderlaget för efterlevandepensionerna, men även beträffande ersättningsnivåerna för omställningspension och särskild efterlevandepension, bör därför inte i sig leda till någon förändring såvitt avser underlaget och ersättnings-
nivåerna för efterlevandelivräntornas del. Inte heller av andra skäl är någon förändring påkallad av efterlevandelivräntornas ersättningsnivåer. Regeringen föreslår således inte några i förhållande till i dag förändrade regler i dessa avseenden beträffande arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner.
Samordning
Utbetalas såväl efterlevandepension som efterlevandelivränta efter en avliden person, samordnas enligt nuvarande regler förmånerna med varandra på så sätt att livräntan betalas ut endast i den mån den överstiger efterlevandepensionen. Denna samordning gäller under förutsättning av att båda förmånerna täcker samma inkomstförlust. Efter det att den efterlevande fyllt 65 år utges varken omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, varför någon samordning då inte aktualiseras. Samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension efter det att den efterlevande fyllt 65 år kan emellertid bli aktuell i de situationer där änkelivränta betalas ut enligt bestämmelser som gällde före den 1 januari 1990 (dvs. visandedagen är före den 1 januari 1990 eller om denna dag är efter utgången av år 1989 men den efterlevande är en kvinna som är född år 1944 eller tidigare). I dessa fall samordnas livräntan med efterlevandepension enligt AFL på grund av äldre bestämmelser i LAF. Dessa bestämmelser innebär att sådan livränta utges endast om den efterlevande inte har rätt till tilläggspension i form av änkepension och folkpension i form av ålderspension som tillsammans uppgår till 65 % av tidigare beräknad livränta. Vid denna samordning skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i AFL hänsyn tas till den tilläggspension i form av änkepension som beräknas före det att samordning sker mellan änkepension och kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspension. Om änkan har gjort förtida uttag eller uppskjutet uttag av ålderspension, skall enligt LAF samordningen göras som om hel ålderspension hade börjat betalas ut vid 65 års ålder.
I de fall änkelivränta och omställningspension utges samtidigt samordnas förmånerna med varandra fullt ut så att änkelivränta utbetalas endast i den mån den överstiger omställningspensionen. När väl rätten till omställningspension upphört utbetalas änkelivräntan fullt ut till dess änkan fyllt 65 år, då en samordning sker mellan änkelivräntan och änkans ålderspension från folkpensioneringen (och i viss mån även mot änkepension från tilläggspensioneringen om sådan utges). Om någon efterlevande skulle vara berättigad till såväl livränta enligt äldre bestämmelser som omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta utbetalas endast någon av de båda sistnämnda förmånerna. I de fall livränta enligt de äldre bestämmelserna överstiger den reformerade efterlevandelivräntan utbetalas emellertid denna överskjutande del till den efterlevande.
Som tidigare framgått är efterlevandeförmånerna inom arbetsskadeförsäkringen uppbyggda efter mönster av motsvarande bestämmelser på den allmänna pensioneringens område. Någon anledning att föreslå ett avskaffande eller förändring av de nuvarande bruttosamordningsregler föreligger i huvudsak inte. Det får alltjämt anses rimligt att begränsa ut-
betalningen av efterlevandelivräntan i de fall den efterlevande samtidigt uppbär efterlevandepension efter den avlidne. Regeringen föreslår således att den som har rätt till livränta i form av arbetsskadelivränta samtidigt som den är berättigad till efterlevandepension med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, skall livränta – liksom i dag – utges enligt regler som motsvarar nuvarande bestämmelser. I vad mån efterlevandelivräntan påverkar efterlevandestödet till barn har regeringen tidigare redogjort för i avsnitt 8.4.2.
Samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension på grund av dödsfall före år 2003 för vuxna efterlevande som inte har fyllt 65 år
Som regeringen tidigare anfört bör utgångspunkten vid anpassningen av efterlevandepensionsreglerna för de personer som beviljats eller kommer att beviljas efterlevandepension på grund av dödsfall före år 2003 vara att åstadkomma regler som innebär att i huvudsak ingen efterlevande får ett sämre nettoutfall av sin efterlevandepension än vad de har i dag. Detta bör gälla även för det fall en efterlevande jämte efterlevandelivränta är berättigad till efterlevandepension med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan.
Som framgått i avsnitt 6 kommer all efterlevandepension att fr.o.m. inkomståret 2003 beskattas på samma sätt som förvärvsinkomster. Detta betyder att möjligheterna till särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA) försvinner fr.o.m. taxeringsåret 2004. Vad gäller efterlevandepensionerna har regeringen, som framgått i avsnitt 9 och 11, föreslagit att garantipension till omställningspension och änkepension skall innehålla en kompensation för SGA. Detsamma skall, enligt vad som framgått i avsnitt 10, gälla för särskild efterlevandepension som beviljats eller då rätt till sådan pension uppkommit före utgången av år 2002. Detta medför i många fall en bruttohöjning av efterlevandepensionerna för vuxna efterlevande som vid ikraftträdandet är berättigade till efterlevandepension. Denna bruttohöjning skulle, om nuvarande samordningsregler tillämpas efter utgången av år 2002, medföra att efterlevande – som förutom omställningspension eller änkepension på grund av dödsfall före år 2003 och särskild efterlevandepension som beviljats eller vartill sådan rätt uppkommit före utgången av år 2002 – också är berättigade till efterlevandelivränta, i många fall inte skulle få någon eller i vart fall få en lägre överskjutande efterlevandelivränta än vad de får i dag. Dessa efterlevande skulle således, till följd av de ändrade beskattningsreglerna, över en natt i många fall få en sämre nettobehållning av sina efterlevandeförmåner i form av efterlevandelivränta och efterlevandepension.
Regeringen anser att en sådan försämring inte kan accepteras. För att lösa problemet har regeringen funnit att samordningen av efterlevandelivränta och efterlevandepension för vuxna efterlevande på grund av dödsfall före år 2003 i framtiden måste göras på annat sätt än enligt nuvarande regler. Enligt regeringens uppfattning undviks den beskrivna nettoförsämringen enklast genom att den överskjutande efterlevandelivräntan per december månad år 2002 räknas fram genom en samordning helt enligt
nuvarande regler. Den sålunda beräknade överskjutande efterlevandelivränta som därvid erhålls skall, så länge den efterlevande inte uppnått 65 års ålder och så länge han eller hon är berättigade till både efterlevandelivränta och efterlevandepension, betalas ut till den efterlevande. Detta överskjutande belopp som erhålls vid beräkningen per december månad år 2002 skall fr.o.m. år 2003 årligen räknas om i förhållande till förändringarna i prisindex.
Regeringen föreslår således att den som inte har fyllt 65 år och som har rätt till efterlevandelivränta i form av arbetsskadelivränta och som samtidigt är berättigad till efterlevandepension på grund av dödsfall före år 2003 med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, skall livränta betalas ut – så länge den efterlevande är berättigad till både efterlevandelivränta och efterlevandepension – med det överskjutande belopp som räknats fram för december månad 2002. Vidare föreslår regeringen att det sålunda framräknade beloppet, fr.o.m. år 2003, årligen skall räknas om med förändringarna i prisindex.
När det gäller samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension på grund av dödsfall före år 2003, för tid efter det att den efterlevande änkan fyllt 65 år, föranleder inte de föreslagna anpassade änkepensionsreglerna skäl att för dessa änkor införa särskilda bestämmelser.
12.2.3. Samordning mellan yrkesskadelivränta och efterlevandepension i ett anpassat efterlevandepensionssystem
Regeringens förslag: Samordning mellan efterlevandelivräntor i form
av yrkesskadelivräntor och efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn skall ske i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn till den som beviljats eller kommer att beviljas sådan förmån på grund av dödsfall före år 2003 och som samtidigt uppbär yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta skall minskas med ett belopp som motsvarar 45 % av den yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Avdrag på efterlevandepension som baserar sig på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension i form av ålderspension enligt nuvarande bestämmelser om efterlevandepension i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) får, med undantag av 90-procentstillägget respektive 25-procentstillägget, dock göras endast om den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffade.
Efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn till den som beviljas sådan förmån på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 och som samtidigt uppbär yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta skall minskas med ett belopp motsvarande 75 % av den yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Avdrag på inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension, med undantag av 90-procentstillägget, får dock göras endast om den avlidne tillgo-
doräknats pensionspoäng för minst ett år vid tidpunkten då skadan inträffade.
Minskningen såvitt avser omställningspensionsförmåner och efterlevandeförmåner till barn som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skall i första hand göras på garantipension eller efterlevandestöd till barn och därefter på inkomstgrundad efterlevandepension. Beträffande änkepension som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skall minskningen i första hand göras på garantipensionen, därefter på 90-procentstillägget och sist på änkepensionen i övrigt. Motsvarande skall gälla beträffande efterlevandeförmåner som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före år 2003, med undantag av att före det att minskningen sker av den inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen skall 90-procentstillägget för vuxna efterlevande och 25-procentstillägget för barn minskas.
Minskningen såvitt avser efterlevandeförmåner till barn får inte leda till att summan av efterlevandestöd till barn och barnpension understiger en fjärdedel av det för barnet garanterade beloppet.
Tillämpning av denna minskningsregel såvitt avser änkepension – för såväl kvinnor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 som kvinnor som kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall därefter – får inte leda till att sammanlagd änkepension understiger 9 % av prisbasbeloppet per månad.
Vad som ovan anförts skall gälla även i de fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Utredningens förslag: Stämmer delvis överens med regeringens för-
slag. Utredningen föreslog att efterlevandepensionsförmånen skulle minskas med tre fjärdedelar för såväl de personer som beviljats efterlevandepension på grund av dödsfall före år 2003 som för personer som kommer att beviljas efterlevandepension på grund av dödsfall därefter. Vidare föreslog utredningen inte att avdrag på inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension endast skulle få ske om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid tidpunkten då skadan inträffade. Slutligen föreslog utredningen att minskningen av änkepensionen vid samordningen inte skulle få leda till att sammanlagd änkepension kom att understiga 8,5 %.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Med de av regeringen föreslagna
reglerna för utformningen av en till det reformerade ålderspensionssystemet anpassad efterlevandepensionering uppkommer frågan om dessa förmåner, på motsvarande sätt som sker i dag, skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta som jämte efterlevandepension kan utbetalas till den efterlevande.
I anslutning till ålderspensionsreformen har beslutats regler för samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspensioner. De nya reglerna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med dagens regler. En
utgångspunkt har därvid varit att samordningsreglerna skall ge i stort sett samma utfall som nuvarande regler på området. Reglerna innebär i korthet följande.
Ålderspension i form av garantipension, inkomstpension och tilläggspension skall reduceras av en samtidigt med dessa pensionsförmåner utbetald yrkesskadelivränta. Däremot skall premiepension inte påverkas av sådan livränta. I första hand skall garantipensionen tas i anspråk. Därefter skall reducering ske av tilläggspension och sist av inkomstpension.
Minskningen av pensionen skall ske med ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av yrkesskadelivräntan i den mån den överstiger en sjättedels prisbasbelopp.
Anledningen till att man valt att liksom i dag samordna endast tre fjärdedelar av livräntan med ålderspensionen är att i viss mån kompensera för livräntetagares minskade möjligheter att tjäna in inkomstgrundad ålderspension till följd av skadan. Eftersom livräntan i sig inte är pensionsgrundande, har det ansetts att ett undantagande av en viss del av livräntan är rimligt. Till skillnad från nuvarande bestämmelser på området skall, efter det reformerade ålderspensionssystemets ikraftträdande, den försäkrade kompenseras för lyte och men genom att det från samordningen undantas ett belopp som schablonmässigt kan antas motsvara en ersättning härför. Detta belopp har bestämts till en sjättedels prisbasbelopp.
Liksom enligt nuvarande regler skall reglerna för samordning mellan yrkesskadelivränta och ålderspension innehålla en garantiregel, som innebär att den pensionsberättigade alltid skall ha rätt att behålla så mycket av garantipensionen tillsammans med den inkomstgrundade pensionen som motsvarar minst ca tre fjärdedelar av den lägsta garanterade nivån för garantipension.
Även samordningen mellan yrkesskadelivränta och förtidspension skall enligt antagna riktlinjer för en reformerad förtidspensionering för framtiden ske på i princip motsvarande sätt som i dag och i huvudsak enligt samma bestämmelser som för samordningen mellan yrkesskadelivränta och ålderspension, se propositionen Reformerad förtidspension, m.m. (prop. 1997/98:111).
Genom vad som ovan anförts kan således konstateras att samordning skall ske mellan yrkesskadelivränta i form av egenlivränta och ålderspension enligt samma principer som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Även på förtidspensioneringens område är avsikten att en motsvarande lösning skall genomföras.
I dag sker samordning mellan yrkesskadelivränta och efterlevandepension på i huvudsak samma sätt som tidigare gällde inom ålderspensioneringen enligt AFL. Emellertid sker samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension endast i ett relativt begränsat antal fall. I december 1996 uppbar inte någon manlig pensionsberättigad en samordningsbar efterlevandelivränta vid sidan av efterlevandepension. Däremot fanns det drygt 1 500 kvinnliga pensionstagare som hade en samordningsbar efterlevandelivränta jämte efterlevandepensionen. I barnpensionsfallen var motsvarande siffra 8 pensionsberättigade. Vid samma tidpunkt var det totalt ca 430 000 personer som uppbar efterlevandepension i
någon form. Antalet fall med samordningsbar efterlevandelivränta är således begränsat. Därtill kommer att sådana livräntor kommer att nybeviljas i allt mindre utsträckning och att dessa livräntor på sikt helt kommer att försvinna.
I detta perspektiv kan det finnas anledning att överväga om en samordning för framtiden mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension över huvud taget bör komma i fråga. Enskilda efterlevande skulle emellertid, om samordningsreglerna tas bort, kunna få en icke avsedd väsentlig höjning av sina förmåner från en dag till en annan, utan att förhållandena och behovet av ekonomisk ersättning på något sätt förändrats. Med hänsyn härtill samt även med beaktande av att en sådan samordning föreslagits för såväl ålders- som förtidspensionernas del, föreslår vi att samordning mellan efterlevandelivräntor och efterlevandepensioner skall ske även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
I likhet med vad som sker i dag föreslår regeringen att samordningen – liksom vad som gäller inom ålderspensioneringen – skall gå till så att efterlevandelivräntan reducerar efterlevandepensionen i stället för tvärtom.
Vid införandet av AFL fann man det motiverat att vissa livräntetagares minskade möjligheter att tjäna in tilläggspension till följd av skadan skulle påverka samordningens omfattning. Av betydelse i detta sammanhang är att yrkesskadelivräntor, till skillnad från livräntor enligt LAF, inte är pensionsgrundande för allmän pension. Den som till följd av en skada som ersätts enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring har betagits möjligheten att genom arbete tjäna in inkomstgrundad pension kan därför, om han eller hon inte kvalificerat sig för förtidspension med antagandepoängberäkning, komma att få en ganska låg ålderspension. Av denna anledning valde man att från samordningen med bl.a. ålders- och förtidspension undanta en viss del av livräntebeloppet. Av samma skäl har ett motsvarande belopp undantagits från samordningen mellan yrkesskadelivränta och den reformerade ålderspensionen. Samma undantagande görs i dag från livräntan vid samordningen mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension, dvs. det är endast tre fjärdedelar av livräntan som i sig kan reducera efterlevandepensionen. Vidare får yrkesskadelivräntan dras av från tilläggspensionen endast om den försäkrade vid den tidpunkt skadan inträffade ägde tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år. I de fall sistnämnda förutsättning inte är uppfylld är en avräkning inte motiverad för att förebygga överkompensation. Tilläggspensionen måste i sådana fall antagas vara grundad på inkomster som den försäkrade, dvs. den avlidne, kunnat skaffa sig med sin efter yrkesskadan kvarstående arbetsförmåga.
Det skall anmärkas att det i efterlevandefallen inte är den efterlevande som drabbats av en skada som i sig kan påverka dennes möjligheter att tjäna in inkomstrelaterad ålderspension. Samordningen sker endast med efterlevandelivräntan, dvs. den livränta som betalas ut efter en skada som den avlidne personen råkat ut för. Om den efterlevande drabbats av egen skada som i sig ger upphov till yrkesskadelivränta i form av egenlivränta
påverkar denna livränta inte efterlevandepensionens storlek. Av denna anledning kan ifrågasättas om det vid samordningen mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension fortsättningsvis bör undantas någon viss andel av efterlevandelivräntan innan samordningen sker.
Regeringen har, som tidigare framgått, som utgångspunkt haft att i görligaste mån harmonisera nuvarande regler till det reformerade ålderspensionssystemet och i huvudsak föreslå förändringar av gällande regler som är nödvändiga för denna anpassning. Därutöver har regeringen i en del sammanhang föreslagit regler som innebär administrativa förenklingar. Mot bakgrund av vad som nu anförts föreslår regeringen att samordningen mellan efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall, såvitt avser efterlevandepension som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002, beräknas på motsvarande sätt som föreslagits inom den reformerade ålderspensioneringen. Detta innebär att regeringen föreslår att, utöver en fjärdedel av efterlevandelivräntan, skall även schablonmässigt undantas en del av efterlevandelivräntan som motsvarar en sjättedels prisbasbelopp. Genom att införa en sådan begränsningsregel inom efterlevandepensioneringen undviks en tekniskt komplicerad beräkning i de fall de efterlevande erhåller efterlevandelivränta i form av yrkesskadelivränta med lågt belopp. Skälet för denna begränsningsregel inom efterlevandepensioneringen är således, till skillnad mot förhållandena inom den reformerade ålderspensioneringen, uteslutande av administrativ karaktär. Skäl att inom efterlevandepensioneringen avskaffa den nuvarande begränsningsregeln innebärande att yrkesskadelivränta får dras av från den inkomstrelaterade efterlevandepensionen, exklusive i förekommande fall 90-procentstillägg, endast om den försäkrade vid tidpunkten när skadan inträffade ägde tillgodoräkna sig pensionspoäng för ett år föreligger inte.
När det gäller efterlevandepensioner som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall före år 2003 är förhållandena något annorlunda. Regeringen har genomgående lämnat förslag som i huvudsak innebär att ingen enskild person som uppbär eller är berättigad till efterlevandepension vid ikraftträdandet skall få ett sämre nettoutfall än enligt nuvarande regler.
Som tidigare framgått kommer det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) att avskaffas från och med taxeringsåret 2004. Efterlevandepensionerna kommer således att beskattas på samma sätt som förvärvsinkomster från och med inkomståret 2003. Med hänsyn till vad som nyss anförts, angående regeringens utgångspunkter för anpassningen av efterlevandepensionsreglerna till det reformerade ålderspensionssystemet för de personer som är berättigade till efterlevandepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet, bör hänsyn tas till avskaffandet av SGA vid bestämmandet av den del av efterlevandelivräntan som skall minska efterlevandepensionen eller efterlevandestödet till barn.
Regeringen föreslår därför att efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn till den som beviljats eller kommer att beviljas sådan förmån på grund av dödsfall före år 2003 och som jämte sådan förmån uppbär yrkesskadelivränta skall minskas med ett belopp som motsvarar 45 % av den yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. I övrigt
bör samordningen mellan yrkesskadelivränta och efterlevandepension i ett anpassat efterlevandepensionssystem för personer som beviljats eller kommer att beviljas efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn på grund av dödsfall före år 2003 ske på samma sätt som angetts för personer som kommer att beviljas efterlevandepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002. Dock skall avdrag på inkomstrelaterad övergångsvis utgiven omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension eller barnpension ske av 90-procentstillägget respektive 25-procentstillägget före avdrag på övrig inkomstrelaterad efterlevandepension.
Enligt dagens bestämmelser reducerar efterlevandelivräntan både tilläggs- och folkpensionen. Fråga är om det finns anledning att i framtiden undanta någon del av efterlevandeförmånerna från samordningen.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall garantipensionen utgöra en grundskyddsförmån och utges som utfyllnad till den som har tjänat in endast låg inkomstgrundad pension och som enda pension till den som inte har tjänat in någon inkomstgrundad pension alls. Av denna anledning har det ansetts naturligt att samordningen med utgående yrkesskadelivränta i första hand skall avse garantipensionen. Den som uppbär yrkesskadelivränta har inte samma behov av grundskydd i form av garantipension som den som inte har rätt till sådan livränta. Samma ordning har föreslagits för samordningen mellan yrkesskadelivränta och förtidspension. Även såvitt gäller efterlevandefallen är det av skäl som angetts för ålderspensioneringens del rimligt att efterlevandelivräntan samordnas med garantipensionen till efterlevandepension till vuxna efterlevande och inte som sker i dag först med den inkomstrelaterade efterlevandepensionen. Samma ordning bör gälla vid samordning mellan efterlevandelivränta och förmåner till barn, dvs. efterlevandestödet till barn bör i första hand bli föremål för minskning i de fall det efterlevande barnet även uppbär efterlevandelivränta. Regeringen föreslår således att efterlevandelivräntan i första hand skall samordnas med garantipension till efterlevandepension till vuxna efterlevande. Såvitt avser förmåner till barn skall minskningen i första hand ske mot efterlevandestödet till barn.
Med hänsyn till att det inom ålderspensioneringen kommer att ske en samordning mellan egenlivräntan och den uppburna ålderspensionen såvitt avser både grundskyddet och den inkomstgrundade pensionen anser regeringen att övervägande skäl talar för att samordningen mellan efterlevandelivräntor och efterlevandepension även fortsättningsvis skall ske i förhållande till hela efterlevandepensionen, dvs. även beträffande den inkomstgrundade delen. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att vid samordningen skall minskningen även göras av den inkomstgrundade pensionen samt av änkepensionen.
Garantiregler
I dag finns garantiregler som innebär att folkpensionen i form av barnpension respektive änkepension inte får minskas i större omfattning än att barnet respektive änkan får behålla minst en fjärdedel respektive hälften av vad som annars skulle ha utgetts, dvs. samordningen förutan.
En motsvarande garantiregel med i huvudsak samma innehåll som i dag skall fortsättningsvis gälla för samordningen mellan egenlivränta och ålderspension. Motsvarande lösning har föreslagits för samordningen mellan livränta och förtidspension. För ålderspensioneringens del har denna garantiregel konstruerats på så sätt att minskningen av ålderspensionen inte får leda till att sammanlagd ålderspension kommer att understiga en viss procent av prisbasbeloppet, motsvarande en viss andel av den lägsta garanterade nivån för garantipension per månad. Eftersom garantipensionen till ålderspension utges endast som en utfyllnad till den som har låg inkomstgrundad ålderspension och inte som en baspension som nuvarande folkpension, valde man att för golvregeln anknyta till den lägsta garanterade nivån för garantipensionen.
Eftersom vi i övriga hänseenden i huvudsak valt att ansluta oss till de regler som skall gälla för samordningen mellan yrkesskadelivränta och ålderspension, men även med hänsyn till att vi haft som utgångspunkt att få till stånd en harmonisering av nuvarande regler till ett anpassat efterlevandepensionssystem, anser vi att en motsvarighet till de garantiregler som finns i dag beträffande efterlevandeförmåner till barn och änkor bör finnas även för framtiden. Det grundskydd som vi föreslår beträffande änkepensioneringen överensstämmer i många avseenden med garantipensionen inom ålderspensioneringen. Även efterlevandestödet till barn är i likhet med garantipensionen till ålderspension en utfyllnad som utges till den som har endast låg eller ingen barnpension. Det finns därför anledning att utforma garantireglerna för efterlevandeförmånernas del på motsvarande sätt som valts för garantiregeln inom ålderspensioneringen.
Regeringen föreslår således beträffande förmånerna till barn att barnet oavsett samordningen med efterlevandelivräntan skall ha rätt att behålla en viss andel av det belopp som alltid skall garanteras barn till en avliden förälder eller barn till särlevande föräldrar, dvs. 40 % av det för året gällande prisbasbeloppet, eller 1 220 kr i månaden år 2000 (0,4 x 36 600 / 12). På motsvarande sätt som gäller i dag skall barnet vara garanterad en fjärdedel av det garanterade beloppet eller 305 kr per månad år 2000 år (0,25 x 0,4 x 36 600 / 12). I likhet med vad som föreslagits inom ålderspensioneringen skall det inte spela någon roll om detta belopp helt eller delvis består av efterlevandestöd till barn eller av barnpension.
Motsvarande lösning bör gälla även för änkepensioneringens del. I detta avseende föreslår regeringen grundskyddsregler som motsvarar garantipensionen inom ålderspensioneringen. Av skäl som anförts ovan kan garantiregeln inte knytas till de olika nivåerna på garantipensionen. Basnivån för garantipensionen är dessutom beroende av om garantipensionen beviljas på grund av om dödsfallet har inträffat före år 2003 eller efter utgången av år 2002. Med hänsyn härtill bör samordningsregeln konstrueras så att änkan, efter det att samordning gjorts mellan efterlevandelivränta och änkepension, får behålla en viss andel av den lägsta garanterade nivån. En översättning av nuvarande garantiregel skulle därmed leda till att änkepension, oavsett om utfallet av samordningen med efterlevandelivräntan skulle leda till en större reducering, alltid för såväl de kvinnor som beviljats änkepension på grund av dödsfall före år 2003
som för de kvinnor som beviljas änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skulle utges med ett belopp som motsvarar hälften av det inom änkepensioneringen garanterade beloppet i form av garantipension. Detta motsvarar ca 8,9 % av prisbasbeloppet per månad ((1/2 x (2,13 x 36 600 / 12)) / 36 600) för kvinnor som kommer att vara berättigade till änkepension på grund av dödsfall efter utgången av år 2002. För kvinnor som vid ikraftträdandet är berättigade till änkepension på grund av dödsfall före år 2003 motsvarar detta ca 9 % av prisbasbeloppet per månad ((1/2 x (2,15 x 36 600 /12)) / 36 600). Eftersom skillnaden mellan dessa båda grupper är liten, och då ingen enskild person förlorar på en sådan ordning, anser regeringen att garantinivån av administrativa skäl lämpligen bör bestämmas till 9 % av prisbasbeloppet eller ca 275 kr per månad år 2000 för båda grupperna kvinnor. Regeringen föreslår således att minskning såvitt avser änkepension inte får leda till att sammanlagd änkepension kommer att understiga 9 % av prisbasbeloppet per månad. Detta garanterade belopp skall inte vara beroende av om änkepensionen består av garantipension eller inkomstrelaterad änkepension. Tillämpningen av garantiregeln får dock inte leda till att kvinnan i det enskilda fallet får en högre änkepension än vad hon skulle ha fått samordningen förutan.
12.3. Efterlevandepension i internationella förhållanden
12.3.1. Inledning
När det gäller utformningen både av dagens regler för efterlevandepension och av de regler som regeringen föreslår för beräkning av efterlevandepension i ett till det reformerade ålderspensionssystemet anpassat system har hänsyn tagits till att den avlidne kan ha varit bosatt utomlands under den förvärvsaktiva tiden eller att den efterlevande är bosatt utomlands under den tid då efterlevandepension utges. När det gäller rätten till grundskydd krävs både i det nuvarande systemet och med de av regeringen föreslagna reglerna en försäkringstid om minst ett visst antal år för rätt till oavkortad garantipension. Vidare finns regler för vad som skall gälla för utbetalning av grundskyddet till efterlevande som är bosatta utomlands. När det gäller rätten till inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av änkepension skall emellertid, på samma sätt som enligt nuvarande regler gäller för rätt till efterlevandepension i form av tilläggspension, sådan pension betalas ut oavsett var i världen den efterlevande är bosatt.
Som regeringen konstaterat tidigare, bl.a. i samband med våra överväganden om hur ett efterlevandepensionsunderlag bör utformas, kommer de nationella reglerna med hänsyn till internationella förpliktelser inte alltid att få fullt genomslag. I detta avsnitt behandlas de avsteg från de nationella reglerna som EG-rätten kan medföra såvitt avser omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension. Vissa avvikelser kan komma att gälla även i förhållande till länder med vilka Sverige träffar överenskommelse om socialförsäkringskonvention. I av-
snitt 8 har behandlats internationella aspekter avseende barnpension och efterlevandestöd till barn.
12.3.2. Samordning av garantipension och utländsk pension från länder inom EU/EES-området, m.m.
Regeringens bedömning: Garantipension till omställningspension,
särskild efterlevandepension och änkepension bör få betalas ut inom EU/EES.
Utländsk efterlevandepension från ett land inom EU/EES-området torde inte kunna trappa av garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension.
90-procentstillägg till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension som utges med hänsyn till den avlidnes bosättningstid i Sverige enligt bestämmelserna i 5 kap. AFL, i deras nuvarande lydelse, bör få betalas ut inom EU/EES.
Utredningens bedömning: Stämmer endast i viss mån överens med
regeringens bedömning. Utredningen gjorde den bedömningen att om den avlidne har varit försäkrad i ett annat EU/EES-land skulle garantipensionen kunna trappas av mot utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Remissinstanserna: Östergötlands läns allmänna försäkringskassa
ifrågasätter om utredningens förslag om hur utländsk efterlevandepension skall påverka garantipension till de olika efterlevandepensionsförmånerna står i samklang med förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning i
förarbetena till lagen (1998:702) om garantipension – propositionen Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152) – skall garantipension till ålderspension för personer födda år 1938 eller senare betraktas som en trygghetsförmån och därmed falla under förordningens (EEG) nr 1408/71 tillämpningsområde snarare än att betraktas som en socialhjälpsförmån. Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt regeringens förslag är uppbyggd på samma sätt som garantipension till ålderspension och bör därför i detta avseende behandlas på samma sätt.
Folkpension och pensionstillskott utges i förhållande till antingen antalet bosättningsår i Sverige eller antalet år med pensionspoäng inom tilläggspensionssystemet. För rätt till folkpension krävs enligt nationella regler antingen minst tre bosättningsår eller tre år med tillgodoräknade pensionspoäng.
Garantipension skall enligt regeringens förslag utges i förhållande till den avlidnes försäkringstid i Sverige. Vi har vidare föreslagit att det på samma sätt som enligt nuvarande regler skall krävas minst tre års försäkringstid för rätt till garantipension. Till följd av den s.k. sammanläggningsprincipen i förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer den som om-
fattas av förordningen att som kvalifikationstid emellertid få tillgodoräkna sig även försäkringstider som har fullgjorts i andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs dock att en försäkringstid om minst ett år kan tillgodoräknas i Sverige.
Garantipension till efterlevandepension skall vidare enligt regeringens förslag utges enbart till efterlevande som är bosatta i Sverige. Denna regel kommer, enligt vår bedömning, emellertid inte att kunna upprätthållas inom EU/EES. Enligt den s.k. exportabilitetsprincipen i nämnda förordning får bl.a. en kontantförmån till en vuxen efterlevande inte dras in eller minskas med anledning av att den berättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som utger förmånen. Mot denna bakgrund torde garantipension till efterlevandepension, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspension, att få betalas ut även vid bosättning inom EU/EES-området.
Garantipension till efterlevandepension är på samma sätt som garantipension till ålderspension en utfyllnadsförmån och skall således avräknas mot inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension. Enligt vad regeringen har föreslagit i det föregående skall garantipensionen även avräknas mot utländska pensionsförmåner (se bl.a. avsnitt 10.3.3). Även garantipension till ålderspension skall avräknas mot utländska pensionsförmåner.
Regeringen har i propositionen Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152) behandlat frågan huruvida reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 uppställer något hinder mot att garantipension reduceras med hänsyn till utländsk pension.
Regeringens överväganden i nämnda proposition innebär i huvudsak följande. En grundläggande princip i förordningen (EEG) nr 1408/71 är att det ankommer på den nationella lagstiftningen att, om så är önskvärt, ställa upp regler om minskning av pensionsförmåner med hänsyn till utländsk pension. I förordningens artikel 12.2 föreskrivs som huvudregel att minskningsregler i den nationella lagstiftningen får åberopas även gentemot förmåner som har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Detta gäller dock inte om annat är föreskrivet i förordningen. Beträffande pensioner finns det sådana föreskrifter i artiklarna 46a–46c. I artiklarna finns dels allmänna, dels särskilda bestämmelser om minskning, innehållande eller indragning av förmåner. I artikel 46b regleras i vilka fall minskning, innehållande och indragning av en förmån får ske när denna sammanträffar med förmåner av samma slag enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning. Här anges bl.a. att nationella minskningsregler inte får användas på en förmån som har prorataberäknats enligt artikel 46.2. Med förmåner av samma slag avses förmåner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande som beräknas eller utges på grundval av försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts av en och samma person. Eventuella minskningsregler i den nationella lagstiftningen torde bli aktuella att tillämpa först sedan en förmån har beräknats. Den bedömning som gjordes i propositionen Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152) var att avtrappningen av garantipensionen mot utländsk pension var att hänföra till en beräkningsregel och inte utgjorde en minskning av pensionen. Därigenom skulle garantipensionen, utan hinder
av bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71, kunna avtrappas av all utländsk pension som inte var av utfyllnadskaraktär.
Sedan lagen om garantipension antagits av riksdagen har emellertid EG-domstolen i dom den 22 oktober 1998 i mål C-143/97 (förhandsavgörande), Office national des pensions ./. Francesco Conti uttalat sig avseende en nationell belgisk pensionsbestämmelse liknande den som regeringen föreslår i denna proposition avseende avtrappning av garantipension till efterlevandepension. I nämnda dom uttalade EG-domstolen att en nationell bestämmelse som föreskriver att ett pensionstillägg skall minskas med det pensionsbelopp som den pensionsberättigade har rätt till enligt föreskrifter i en annan medlemsstat är en bestämmelse om minskning av förmåner i den mening som avses i artikel 12.2 i förordningen (EEG) nr 1408/71. Detta gäller oavsett vad bestämmelsen kallas i den nationella lagstiftningen.
Mot bakgrund av vad EG-domstolen uttalat är det regeringens uppfattning att avtrappningen av garantipension till efterlevandepension inte är att betrakta som en beräkningsregel utan som en minskningsregel i den mening som avses i artikel 12.2 i förordningen (EEG) nr 1408/71. Detta innebär att garantipension till efterlevandepension inte kan trappas av mot efterlevandepension från annat land inom EU/EES-området.
Med denna tolkning av förordningens bestämmelser kommer avtrappning av garantipensionen med hänsyn till den svenska inkomstgrundade efterlevandepensionen att ske först sedan garantipensionen prorataberäknats utifrån basnivån för denna. Avkortningen av basnivån med hänsyn till bristande försäkringstid kommer således att, även i EU/EES-förhållanden, ske före avtrappningen med hänsyn till inkomstrelaterad pension. Även i denna del skiljer sig således beräkningsförfarandet från vad som var regeringens utgångspunkt i propositionen Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152).
90-procentstillägg
En efterlevande som vid ikraftträdandet har rätt till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 2003 kan, under de förutsättningar som angetts i avsnitt 9, 10 och 11, vara berättigade till ett tillägg om 90 % av prisbasbeloppet till den inkomstrelaterade efterlevandepensionen. Detta s.k. 90-procentstillägg skall, enligt vad som är mest förmånligt för den efterlevande, utges på grundval av den bosättningstid eller år med tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension som den avlidne enligt nuvarande folkpensionsregler kan tillgodoräkna sig. Detta innebär att den efterlevande kan vara berättigad till ett 90-procentstillägg som är baserat på den bosättningstid som den avlidne haft i Sverige före sin bortgång. Liksom garantipension till efterlevandepension skall enligt regeringens förslag 90procentstillägg som beräknas på sådant sätt utges enbart till efterlevande som är bosatta i Sverige. På skäl som angetts ovan beträffande garantipension till efterlevandepension kommer denna regel enligt den s.k. exportabilitetsprincipen inte att kunna upprätthållas inom EU/EES. Med hänsyn härtill torde 90-procentstillägg till omställningspension, sär-
skild efterlevandepension eller änkepension som grundar sig på dödsfall före den 1 januari 2003 och som baseras på den bosättningstid som den avlidne hade i Sverige före sin bortgång, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspension, att få betalas ut även vid bosättning inom EU/EES-området.
12.4. Reduktion av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i vissa fall
Hänvisningar till S12-4
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 15.1
12.4.1. Reduktion av garantipension till efterlevandepension
Regeringens förslag: För den som är intagen i kriminalvårdsanstalt
eller häktad skall garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension reduceras fr.o.m. den trettioförsta dagen av ett sammanhängande frihetsberövande. Garantipensionen skall därvid utges med högst ett belopp som innebär att denna pension, tillsammans med inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension, uppgår till 4,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Skall garantipension dras in för del av kalendermånad skall garantipensionen beräknas för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Även den som olovligen avvikit från anstalt eller som vistas utom anstalt på grund av permission anses i detta sammanhang som intagen.
Utredningens förslag: Utredningens förslag stämmer överens med
regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: För vuxna intagna i kriminalvårds-
anstalt och personer som är häktade gäller i dag att avdrag görs på den pensionsberättigades folkpension och pensionstillskott. Den person som berörs av bestämmelserna om minskning får alltid behålla ett belopp motsvarande 30 % av folkpensionens grundbelopp för en ensamstående ålderspensionär jämte 30 % av sitt pensionstillskott. År 2000 är förbehållsbeloppet 1 386 kr per månad. Vidare gäller att Riksförsäkringsverket får sätta ned det nämnda beloppet, om den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte kan tillgodogöra sig hela sig hela det angivna beloppet. I praktiken förekommer inte sådan nedsättning.
Pensionen för en intagen person skall även minskas när den pensionsberättigade vistas utanför anstalten lovligt, t.ex. vid permission, om vistelsen är begränsad till högst 30 dagar. Permissioner som överstiger 30 dagar kan medges med stöd av reglerna inom ramen för nuvarande regelverk. I praktiken förekommer dock inte så långa permissioner inom kriminalvården. Vid olovlig vistelse utanför anstalten skall pensionen minskas.
Försäkringskassan får dock medge att en nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende av den pensionär som är häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt, helt eller delvis får uppbära den pension som hållits inne.
För att ålderspension skall kunna reduceras eller uppbäras av någon annan krävs att den pensionsberättigade vistas på anstalt under hel kalendermånad, dvs. från den första till sista dagen i en kalendermånad.
Även i det reformerade ålderspensionssystemet finns bestämmelser om reduktion av ålderspensionen för intagna i kriminalvårdsanstalt och häktade. Det nämnda kravet på en kalendermånads sammanhängande anstaltsvistelse ha därvid modifierats på så sätt att pensionen reduceras efter 30 dagars sammanhängande frihetsberövande.
Endast garantipensionen reduceras i det reformerade systemet. Den pensionsberättigade får alltid behålla hela den inkomstgrundade ålderspensionen. Detta innebär att den person som inte har någon garantipension också under anstaltsvistelsen kan lyfta oreducerad ålderspension.
I likhet med de i dag gällande bestämmelserna har den pensionsberättigade i det reformerade ålderspensionssystemet alltid rätt att behålla ålderspensionen till ett belopp motsvarande 4,5 % av prisbasbeloppet per månad. I detta förbehållsbelopp skall förutom garantipensionen också den inkomstgrundade ålderspensionen medräknas. Om den inkomstgrundade ålderspensionen överstiger förbehållsbeloppet reduceras garantipensionen till 0 kr.
Genom beslut den 17 juni 1999 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärende rörande allmän försäkring med vissa undantag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av de bestämmelser inom socialförsäkringen som reglerar rätten till förmåner för tid under vilken en försäkrad på det allmännas bekostnad vistas på en institution (Dir 1999:5). I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga olika institutionsvistelsers inverkan på de intagnas rätt till olika socialförsäkringsförmåner och de intagnas skyldighet att betala avgift för uppehälle. Utredaren skall lämna förslag till en ordning som innebär att alla pensionsberättigade som vistas på en institution behandlas lika i ekonomisk hänseende. Förslaget skall också vara anpassat till de anpassade reglerna för efterlevandepension. Härvid skall utredaren samråda med de arbetsgrupper inom Regeringskansliet som bereder betänkandena Efterlevandepension (SOU 1998:120) och Garantipension och bosättningstillägg för personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17). Vidare skall utredaren beakta den fortsatta beredningen rörande reformeringen av systemet för förtidspension. Den med stöd av det nämnda bemyndigandet förordnade utredaren skall redovisa uppdraget under hösten 2000. Utredningen har antagit namnet Utredningen (S 1999:09) om socialförsäkringsförmåner vid institutionsvistelse (USI). När och om en sådan samordning av en intagens rätt till socialförsäkringsförmåner och avgiftsskyldighet vid institutionsvistelse kan träda i kraft är i nuläget ovisst. Med anledning härav lämnar regeringen därför förslag till en anpassning av dagens regler till de av oss föreslagna efterlevandepensionssystemet. De förslag som regeringen i det följande lämnar kan emellertid komma att ändras i samband med den kommande beredningen av den redovisning USI kommer att lämna över sitt uppdrag.
Efterlevandepension till vuxna skall enligt regeringens förslag utges som en inkomstrelaterad förmån jämte en garantipension. På samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, och som även i framtiden skall gälla inom ålderspensioneringen, bör – i avvaktan på resultatet av den ovan nämnda översynen – inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension inte heller inom efterlevandepensioneringen beröras av reduktionsreglerna. Detsamma bör gälla beträffande det tillägg för det första prisbasbeloppets inkomster som vi föreslagit skall läggas till änkepension och övergångsvis utgiven omställningspension och särskild efterlevandepension. Nämnda tillägg är, som tidigare framgått, att betrakta som en del av den inkomstrelaterade efterlevandepensionen.
Det förhåller sig emellertid annorlunda med garantipension till efterlevandepension till vuxna efterlevande. Dessa förmånsformer har karaktär av grundskydd och skall finansieras genom skattemedel. Det kan, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, te sig orimligt att efterlevande, som är intagna i kriminalvårdsanstalt m.m. och därigenom till viss del är försörjda av staten, under denna tid skall uppbära ett oreducerat skattefinansierat tillskott. Regeringen anser att det, i avvaktan på resultatet av den nämnda utredningens uppdrag, bör införas regler inom efterlevandepensioneringen som till sin konstruktion så långt möjligt har likheter med de regler som skall tillämpas inom ålderspensioneringen. Regeringen föreslår därför att garantipensionen till efterlevandepension till vuxna efterlevande skall reduceras i fall då den efterlevande är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad.
En vuxen efterlevande som är intagen i anstalt och som uppbär efterlevandepension i form av garantipension bör på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler alltid få behålla en viss del av pensionen, ett s.k. förbehållsbelopp. Med hänsyn till den pågående översynen av hur institutionsvistelse skall påverka olika former av socialförsäkringsersättningar, anser regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå särskilda och från ålderspensioneringens garantipension avvikande regler för beräkning av förbehållsbeloppet inom efterlevandepensioneringen. Regeringen föreslår därför att garantipension till änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension i dessa situationer skall utges med högst ett belopp som tillsammans med den inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen uppgår till 4,5 % av ett prisbasbelopp per månad. Vad som nu sagts skall gälla även garantipension som utges till efterlevande som redan vid ikraftträdandet uppbär efterlevandepension.
När det gäller tidpunkten för när reduceringen skall påbörjas anser regeringen att de skäl som ligger bakom förändringen av motsvarande regel i lagen (1998:702) om garantipension har bärkraft även när det gäller reduktion av efterlevandepension till vuxna efterlevande. Regeringen föreslår därför att minskning skall påbörjas efter 30 dagars sammanhängande frihetsberövande. Vidare föreslår regeringen, för det fall att garantipensionen dras in för del av kalendermånad, att garantipensionen, liksom inom ålderspensioneringen, skall beräknas för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Enligt nuvarande regler ges möjlighet för försäkringskassa att medge att nära anhörig som är beroende av den pensionsberättigade får uppbära hela eller del av den pension som inte skall utges. En motsvarande regel har tagits in i lagen om garantipension. Rätten till efterlevandepension för vuxna efterlevande innefattar enligt regeringens bedömning inte någon försörjningsgaranti på det sätt som gäller beträffande grundskyddet inom ålderspensioneringen. Efterlevandepension ges som ett tillskott till den egna försörjningen och, såvitt avser omställningspensionen, under en övergångstid då behovet av ett försörjningstillskott kan sägas vara särskilt stort. Efterlevandepensionen är vidare i första hand en inkomstgrundad förmån och denna skall enligt regeringens förslag inte påverkas av att den pensionsberättigade är intagen i anstalt. Regeringen har mot denna bakgrund gjort bedömningen att det i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn inte skall införas någon bestämmelse som ger möjlighet för anhörig att uppbära hela eller delar av garantipensionen.
I dag finns i 10 kap. 3 § AFL även regler för reduktion av pensionsförmåner för personer som är föremål för olika former av kommunal vård eller kommunfinansierad vård på olika typer av hem för vård eller boende eller familjehem inom socialtjänsten. Huvuddelen av dessa vårdformer har dock frångått systemet med pensionsreduktion. I stället debiteras vårdtagaren en viss kostnad per dag. Avdrag på ålderspensionen gjordes dock fram till den 1 januari 2000 fortfarande för de personer som bodde på vårdhem som avses i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt sjuka. Dessa vårdhem skall dock ha avvecklats per den 31 december 1999. Det finns således inte behov av några bestämmelser om pensionsreduktion i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn för de personer som vistas på kommunala eller kommunfinansierade vårdformer. Regeringen finner således inte skäl att i ett anpassat efterlevandepensionssystem införa bestämmelser motsvarande de bestämmelser som återfinns i 10 kap 3 § AFL.
12.4.2. Reduktion av efterlevandestöd till barn
Regeringens förslag: Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd på
statens bekostnad har fått vård på anstalt eller annars kost och bostad, skall efterlevandestöd till barn inte utges.
Om efterlevandestöd till barn dras in för en del av en kalendermånad skall förmånen beräknas för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Reducering av efterlevandestöd till barn skall inte ske för tid då barnet är inackorderat vid sameskola.
I fråga om elev i specialskola får efterlevandestöd till barn utges utan hinder av bestämmelserna ovan för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid skall bestämmelserna i 16 § andra stycket lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag tillämpas på motsvarande sätt.
Utredningens förslag: Utredningens förslag stämmer delvis överens
med regeringens förslag. Utredningen föreslog att det av utredningen föreslagna grundskyddet till barn som förlorat sin ena förälder inte skulle lämnas om ett barn sedan minst 30 dagar är föremål för vård enligt de förutsättningar som anges i 11 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Om ett barn under en hel månad på
statens bekostnad får vård på anstalt eller annars kost och bostad, får folkpension i form av barnpension inte utges för den månaden. Sådan förmån får dock alltid utges för tid då barnet är inackorderat vid sameskola. Vidare gäller särskilda bestämmelser om barnet går på specialskola. Folkpensionsförmån för barn vid sådan skola utges, utan hinder av vad som tidigare sagts, då barnet vistas utanför skolan. För sådan tid äger bestämmelserna om vårdbidrag i 9 kap. 5 § tredje stycket AFL motsvarande tillämpning.
Barnpension skall enligt de av regeringen föreslagna reglerna utges som en inkomstgrundad förmån. Emellertid är det enligt regeringens uppfattning uppenbart att ett barn även i framtiden måste vara garanterat en viss miniminivå i händelse av en förälders eller båda föräldrarnas död. Regeringen har därför föreslagit att barnpensionen också i framtiden skall kompletteras med ett grundskydd. Som framgått tidigare i avsnitt 8.4.1 har regeringen föreslagit att efterlevande barn skall tillförsäkras ett grundläggande skydd genom efterlevandestöd till barn.
Genom efterlevandestödet till barn är ett efterlevande barn, så länge det är bosatt i Sverige, garanterat en viss försörjning motsvarande 40 % av det för året gällande prisbasbeloppet.
I det föregående har slagits fast att inkomstgrundad efterlevandepension till vuxna inte bör komma i fråga för minskning för det fall den efterlevande vistas i anstalt. Detta bör gälla även såvitt avser barnpension till efterlevande barn och såvitt avser 25-procentstillägget som skall läggas till övergångsvis utgiven barnpension.
Det förhåller sig emellertid annorlunda med efterlevandestödet till barn. Detta är på samma sätt som garantipension till vuxna efterlevande ett grundskydd och skall finansieras genom skattemedel. När det gäller frågan om hur efterlevandestödet till barn skall påverkas av att barnet är intaget i kriminalvårdsanstalt eller på annat sätt är föremål för kommunalt finansierad vård kan konstateras att 11 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd har i huvudsak samma innehåll som bestämmelserna i 10 kap. 2 och 3 §§ AFL.
I avvaktan på att den pågående utredningen om översynen av socialförsäkringsersättningar vid institutionsvistelse blir klar, föreslår regeringen att de nuvarande reglerna om rätt till folkpension i form av barnpension i 10 kap. 2 § AFL förs över till den föreslagna lagen om efterlevandepension.
Enligt 10 kap. 2 § tredje stycket AFL gäller dock att om ett barn under hel månad på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars kost och bostad, får barnpension inte utges för den månaden. Denna regel innebär att ett barn som den första dagen i en månad påbörjar t.ex. vård på
anstalt på en månad inte får någon folkpension i form av barnpension för den månaden medan ett barn som påbörjar vård på anstalt på en månad den andra dagen i månaden får ograverad folkpension i form av barnpension för hela månaden. Skäl att i ett anpassat efterlevandepensionssystem bibehålla villkoret med kalendermånad föreligger inte. Av rättviseskäl föreslår regeringen i stället att barn, som minst trettio dagar i följd på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars kost och logi, inte skall erhålla efterlevandestöd till barn. Vidare föreslår regeringen att för det fall efterlevandestödet dras in för del av en kalendermånad skall efterlevandestödet beräknas för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet avrundat till närmast krontal.
I fråga om elev i specialskola skall, liksom i dag gäller för folkpension, efterlevandestöd till barn få utges – utan hinder av vad som ovan föreslagits – för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid föreslår regeringen att bestämmelserna i 16 § andra stycket lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag skall tillämpas på motsvarande sätt.
I likhet med vad som angetts avseende reglerna om minskning av garantipension för vuxna efterlevande, kan de föreslagna reglerna om minskning av efterlevandestöd till barn komma att ändras vid en kommande beredning av de slutsatser USI kommer fram till.
Hänvisningar till S12-4-2
12.5. Överledanderegler i ett anpassat efterlevandepensionssystem
Regeringens förslag: Överledanderegeln i 5 kap. 11 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall avskaffas. Bestämmelsen skall emellertid efter ikraftträdandet av våra förslag tillämpas vid en beräkning av 90-procentstillägg och garantipension till änkepension, omställningspension respektive särskild efterlevandepension samt 25-procentstillägg till barnpension i de fall rätten till pension grundar sig på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet eller – såvitt avser särskild efterlevandepension – förmånen även beviljats före ikraftträdandet.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Ut-
redningen föreslog emellertid dessutom att överledandereglerna i 2 kap. 6 § lagen (1998:702) om garantipension och 5 kap. 8 § tredje stycket AFL skulle avskaffas för framtiden såvitt avser överledande från efterlevandepension till garantipension och folkpension i form av ålderspension. Vidare föreslog utredningen att punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i AFL skulle avskaffas för framtiden.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt yttrat sig över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I såväl AFL som i lagen om garanti-
pension finns i dag bestämmelser som i korthet innebär att den efterlevande vid beräkning av hans eller hennes ålderspension (folkpension eller garantipension) kan få tillgodoräkna sig den avlidnes bosättningstid
eller år för vilka pensionspoäng för tilläggspension har tillgodoräknats om det är mer förmånligt för den efterlevande. Utredningen har lämnat förslag om att dessa bestämmelser skall avskaffas för framtiden. Regeringen anser emellertid att dessa regler är att hänföra till ålderspensionsregler, varför regeringen avser att lämna förslag härom i samband med att förslag om garantipension till ålderspension för personer födda 1937 eller tidigare lämnas till riksdagen.
Enligt nuvarande regler finns även en överledanderegel i 5 kap. 11 § AFL som tar sikte på övergång från förtidspension till efterlevandepension. Om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet uppbar folkpension i form av hel förtidspension, beräknas efterlevandepensionen på grundval av samma bosättningstid som förtidspensionen, om det är förmånligare.
Det kommer efter år 2002 inte att finnas ett system där grundskyddet för ålderspension, förtidspension och efterlevandepension är utformat efter i huvudsak identiska principer. Den grundskyddsmodell som enligt antagna riktlinjer skall finnas i ett reformerat förtidspensionssystem skiljer sig från såväl grundskyddet inom ålderspensioneringen som från det grundskydd vi föreslår skall finnas inom efterlevandepensioneringen. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 11 § andra stycket AFL avskaffas för framtiden. Bestämmelsen skall emellertid tillämpas även efter ikraftträdandet om den efterlevande vid denna tidpunkt uppbär eller därefter beviljas efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.
13. Processuella regler, m.m.
13.1. Ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
Regeringens förslag: Efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn skall betalas ut efter ansökan. Ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. Den som vid ikraftträdandet redan beviljats efterlevandepension eller ansökt om efterlevandepension skall inte efter ikraftträdandet inkomma med ny ansökan. Uppbär vid ikraftträdandet den efterlevande särskild efterlevandepension som beviljats för begränsad tid, får den tid för vilken pensionen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.
Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall utges fr.o.m. den månad då den försäkrade har avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar förtids- eller ålderspension, fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade.
Efterlevandepension till vuxna efterlevande skall inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Barnpension och efterlevandestöd till barn får betalas ut för längst två år före ansökningsmånaden. Efterlevandepension som betalats ut för förfluten tid får minskas om för mycket pension felaktigt har betalats ut för samma tidsperiod till annan efterlevande, på grund av att besluten om
efterlevandepension inte förelegat samtidigt. Minskning skall därvid ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut om beslutet om den förstnämnda efterlevandepensionen förelegat vid utbetalningen av den eller de andra efterlevandepensionerna.
Uttag av efterlevandepension får avbrytas genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Regeringen föreslår dock att förmånen efterlevandestöd till barn skall föras in i den nu föreslagna nya lagen om efterlevandeförmåner och att denna förmån skall kunna betalas ut för längst två år före ansökningsmånaden.
Remissinstanserna: Örebro läns allmänna försäkringskassa menar att
det inte är försvarbart att ha olika retroaktivitetstid för förmåner som utbetalas på samma grunder. Försäkringskassan menar vidare att om grundskyddet i barnpensioneringen skall utgöras av underhållsstöd måste reglerna ändras så att ett barn vars förälder har avlidit kan beviljas underhållsstöd med samma retroaktivitet som vid barnpension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall den som önskar efterlevandepension ansöka om det hos den allmänna försäkringskassan hos vilken den efterlevande är inskriven eller skulle ha varit inskriven. Om den efterlevande har beviljats särskild efterlevandepension för en begränsad tid och denna tid skall förlängas föreligger emellertid inte krav på ansökan. Regeringen föreslår att dessa regler skall gälla även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Regeringen föreslår vidare att den som antingen beviljats efterlevandepension eller ansökt om efterlevandepension före ikraftträdandet, inte på nytt skall behöva ansöka om förmånen. Inte heller den som vid ikraftträdandet har beviljats särskild efterlevandepension skall vid en senare förlängning på nytt behöva ansöka om sådan förmån.
Enligt nuvarande regler i AFL finns vidare en bestämmelse om att försäkringskassan får betala ut ålderspension och efterlevandepension utan ansökan från den pensionsberättigade om ett statligt eller kommunalt personalpensionsorgan begär det. Någon motsvarande regel har inte införts i det reformerade ålderspensionssystemet. Det saknas enligt regeringens uppfattning skäl att här göra andra överväganden än vad som gjorts inom ramen för den reformerade ålderspensioneringen. Regeringen föreslår således att en regel om utbetalning utan ansökan på sätt som beskrivits inte bör införas i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Efterlevandepension skall enligt nuvarande regler betalas ut fr.o.m. den månad då den försäkrade avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade. Regeringen föreslår att detsamma skall gälla i ett anpassat system för utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Enligt nuvarande regler om retroaktiv utbetalning av efterlevandepension gäller att sådan pension inte får betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningstidpunkten. Möjlighet till viss retroaktiv utbetalning är nödvändig eftersom efterlevandepension endast utges under viss tid räknat från dödsfallet. Om möjligheten inte skulle finnas, skulle reglerna innebära att den efterlevande i omedelbar anslutning till dödsfallet skulle vara tvungen att ansöka om efterlevandepension.
Barnpension får enligt nuvarande regler betalas ut för längst två år före ansökningsmånaden. Regeringen finner inte skäl att föreslå att andra regler skall gälla inom den anpassade efterlevandepensioneringen.
Regeringen föreslår således att de regler som gäller för ansökan om och utbetalning av efterlevandepension, med undantag för möjligheten till utbetalning efter ansökan av ett statligt eller kommunalt personalpensionsorgan, överförs oförändrade till lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Som tidigare framgått i avsnitt 8 har regeringen föreslagit att förmånen efterlevandestöd till barn, som är ett grundskydd och utges till barn när den avlidne föräldern inte tjänat in någon inkomstgrundad pension eller endast låg sådan pension, skall regleras i den nu föreslagna lagen om efterlevandeförmåner. I likhet med vad Örebro läns allmänna försäkringskassa har anfört, finner regeringen inte skäl att för denna förmån föreslå någon annan regel för retroaktiv utbetalning än den som föreslagits beträffande barnpension. Enligt vårt förslag skall således även efterlevandestöd till barn kunna betalas ut för längst två år före ansökningsmånaden.
I dag finns en bestämmelse som innebär att de sammantagna inkomstgrundade efterlevandepensionerna inte får överstiga den ålderspension som den avlidne vid dödsfallet uppbar eller skulle ha uppburit om dödsfallet inte inträffat. Regeringen har, som framgått i avsnitt 8, föreslagit att en motsvarande bestämmelse skall föras in i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Den föreslagna begränsningsregeln innebär att det endast är barnpensionerna som skall minskas om det samtidigt utges inkomstgrundad efterlevandepension till vuxna. I denna situation får de sammanlagda barnpensionerna uppgå till högst 80 procent av efterlevandepensionsunderlaget. Om efterlevandepension beviljas på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 skall dagens begränsningsregel alltjämt tillämpas. Regeringen anser att nämnda begränsningsregler skall kunna tillämpas även i fall när en efterlevandepension beviljas retroaktivt och efterlevandepension till annan efterlevande redan har beviljats. Om det exempelvis har beviljats barnpension till två eller fler barn och omställningspension till efterlevande maka eller make, och det därefter skall beviljas barnpension för ytterligare ett barn skall begränsningsregeln kunna tillämpas även i efterhand. Regeringen föreslår därför att avdrag skall kunna ske på en retroaktivt utbetald efterlevandepension i fall då begränsningsregeln skall tillämpas. I den anpassade efterlevandepensioneringen skall alltså finnas en bestämmelse som innebär att efterlevandepension till en efterlevande får minskas om för mycket utbetald efterlevandepension felaktigt har betalats ut för samma tidsperiod till en annan eller andra efterlevande på grund av att besluten inte förelegat samtidigt.
Minskningen skall därvid ske på det belopp som först förfaller till betalning.
Med hänsyn bland annat till internationella förhållanden föreslår regeringen att uttag av efterlevandepension får avbrytas genom anmälan till den allmänna försäkringskassan. Sådan anmälan skall, enligt vårt förslag, göras skriftligen och ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser.
Hänvisningar till S13-1
13.2. Utbetalning av pension och efterlevandestöd till barn
Regeringens förslag: Efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn skall betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då rätten till förmånen upphör. Omställningspension, särskild efterlevandepension samt garantipension till sådan pension och 90-procentstillägg samt garantipension till änkepension skall dock utges längst t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Om den årliga efterlevandepensionen eller det årliga efterlevandestödet inte uppgår till mer än 2 400 kronor skall efterlevandepensionen eller efterlevandestödet betalas ut i efterskott en eller två gånger per år om inte särskilda skäl talar emot det.
Om en person som är berättigad till efterlevandepension eller efterlevandestöd i väsentlig omfattning fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad efterlevandepension eller efterlevandestöd betalas ut till socialnämnd.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Östergötlands läns allmänna försäkringskassa
anser att en motsvarighet till bestämmelsen i 20 kap. 2 a § AFL bör överföras till lagen om efterlevandepension för att göra det möjligt att betala ut ersättning med skäligt belopp utan betydande dröjsmål.
Skälen för regeringens förslag: Pensionsförmåner enligt AFL utges
enligt huvudregeln t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört. Regeringen föreslår att detta skall gälla även beträffande utbetalning av efterlevandepension i ett anpassat system.
Enligt dagens bestämmelser upphör rätten till omställningspension och särskild efterlevandepension senast när den efterlevande fyller 65 år eller såvitt avser särskild efterlevandepension om han eller hon dessförinnan tagit ut ålderspension, vid den tidpunkten sådant uttag görs. Motsvarande gäller för folkpension i form av änkepension. Eftersom garantipension till ålderspension kan utges fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller 65 år, föreslår regeringen att omställningspension och särskild efterlevandepension samt garantipension till sådan pension och 90-procentstillägg samt garantipension till änkepension inte skall kunna betalas ut för längre tid än t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Skälet till att vi anser att 90-procentstillägget till, i förekommande fall, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension inte skall utges längre än t.o.m. månaden före det att den efterlevande fyller 65 år är att tillägget ersätter den i dag 30-dels beräknade folkpensionen (ersättning för första prisbasbeloppets inkomster). Den kan således sägas utgöra ersättning för en folkpensionsförmån i det anpassade efterlevandepensionssystemet.
I de fall den efterlevande flyttar utomlands skall enligt vårt förslag, på samma sätt som skall gälla beträffande utbetalning av garantipension till ålderspension, garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och till änkepension samt efterlevandestöd till barn utbetalning ske t.o.m. den månad då den efterlevande inte längre skall anses som bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL).
Pension skall enligt nuvarande regler i AFL i normalfallet betalas ut månadsvis. En årspension som inte uppgår till mer än 2 400 kronor skall emellertid betalas ut i efterskott en eller två gånger per år, om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma kan efter överenskommelse ske även i annat fall. Motsvarande regel har införts i det reformerade ålderspensionssystemet. Detsamma föreslår vi skall gälla beträffande utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd i ett anpassat system både såvitt avser förmåner som beviljats såväl före som efter ikraftträdandet.
Enligt nuvarande bestämmelser i AFL har försäkringskassan i vissa situationer möjlighet att betala ut pension till en annan person än den pensionsberättigade. Förutsättningarna härför är att den pensionsberättigade av sjukdom eller annat skäl är ur stånd att själv ta hand om sin pension. Denna möjlighet har inte förts över till det reformerade ålderspensionssystemet. Som skäl härför har anförts att den som inte kan ta hand om sin egen pension sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin egendom även i andra avseenden och att utbetalning av pensionen till någon av den pensionsberättigades anhöriga skulle kunna leda till att godmansskap eller förvaltarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat. Regeringen anser att dessa skäl har bärkraft även när det gäller utbetalning av efterlevandepension. Det är också önskvärt att samma regler gäller beträffande utbetalning av ålderspension och efterlevandepension.
När det gäller redan fattade beslut om utbetalning av pension till annan än den pensionsberättigade uppstår frågan om undantag bör göras så att utbetalning i dessa fall kan ske till annan även fortsättningsvis. Under arbetet med det reformerade ålderspensionssystemet konstaterades att möjligheten att betala ut ålderspension till annan sällan används. Eftersom efterlevandepension, till skillnad från ålderspension, oftast betalas ut till yngre personer torde utbetalning av sådan pension till annan användas än mer sällan. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att inte heller för dem som vid ikraftträdandet redan uppbär efterlevandepension skall göras något undantag. Detta förslag kräver dock vissa insatser för att informera den pensionsberättigade och den som för dennes räkning uppbär pensionen om nu föreslagen ändring av utbetalningsreglerna. Vi föreslår således att en regel om möjlighet att betala ut pension till annan än den
pensionsberättigade inte införs i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
I likhet med vad som gäller i dag skall emellertid i en annan situation efterlevandepension och efterlevandestöd kunna betalas ut till annan än den förmånsberättigade. Om den förmånsberättigade i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620), får en retroaktivt beviljad pension eller efterlevandestöd till barn betalas ut till socialnämnden. En förutsättning härför är att biståndet har betalats ut utan villkor om återbetalning. Av den retroaktivt beviljade pensionen eller särskilda efterlevandestödet får till socialnämnd betalas ut den del som motsvarar vad nämnden sammanlagt har betalat ut till den ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning.
Enligt nuvarande regler i 20 kap. 2 a § AFL finns en bestämmelse som innebär att en försäkringskassa kan besluta om ersättning om det inte utan dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger men det finns sannolika skäl för att så är fallet. Ersättningen skall då betalas ut med ett skäligt belopp om det är av väsentlig betydelse för den försäkrade. Detsamma gäller om det är klart att rätt till ersättningen föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. Regeln har inte fått någon motsvarighet i det reformerade ålderspensionssystemet. Örebro läns allmänna försäkringskassa anser att bestämmelsen bör föras över till lagen om efterlevandepension. Med hänsyn till vad som sålunda har beslutats i det reformerade ålderspensionssystemet och då den nuvarande möjligheten till provisoriska beslut i dag inte synes tillämpas i praktiken såvitt gäller efterlevandepension, delar regeringen inte försäkringskassans uppfattning. Vi föreslår därför inte att en bestämmelse motsvarande den i 20 kap. 2 a § AFL skall föras över till lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Denna fråga behandlas även i avsnitt 7.3.
Hänvisningar till S13-2
13.3. Ändring av beslut, m.m.
Regeringens förslag: Ett beslut om efterlevandepension skall ändras
om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den pensionsbehållning som legat till grund för beräkningen av efterlevandepension.
Ett beslut om garantipension eller efterlevandestöd till barn skall ändras om storleken av garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en ändring som gjorts beträffande den inkomstgrundade efterlevandepensionen eller av den änkepension som legat till grund för beräkningen av garantipensionen eller efterlevandestödet.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
detta förslag.
Skälen för regeringens förslag: Efterlevandepension i form av om-
ställningspension och barnpension skall enligt regeringens förslag fast-
ställas på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Änkepension beräknas på den avlidnes på visst sätt beräknade ålderspension i form av tilläggspension. Även efterlevandepension som beviljats före ikraftträdandet eller beviljas efter ikraftträdandet på grund av dödsfall före denna tidpunkt är på visst sätt beräknad på den avlidnes ålderspension i form av tilläggspension. Av betydelse vid beräkningen är dels uppgift om den avlidnes pensionsbehållning vid dödsfallstidpunkten, dels uppgift om den avlidnes pensionsrätt under vissa år i anslutning till dödsfallet.
Beslutsfattandet såvitt avser pensionsgrundande inkomster och pensionsrätt sker med viss eftersläpning (se närmare avsnitt 7). Eftersom det är fastställda pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som enligt vårt förslag skall ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension kommer denna eftersläpning att få betydelse också för beräkningen av efterlevandepension.
Den inkomstgrundade efterlevandepensionens och änkepensionens storlek skall i första hand grunda sig på den avlidnes pensionsbehållning i anslutning till dödsfallet. Hänsyn skall därvid tas till pensionsrätt som tjänats in t.o.m. året före det år som dödsfallet inträffade. Då efterlevandepension skall beräknas, dvs. i anslutning till dödsfallet, har emellertid pensionsrätt för året före dödsfallsåret ännu inte fastställts. Regeringen föreslår att en fastställd efterlevandepension skall justeras i efterhand, när den slutliga pensionsbehållningen t.o.m. året före dödsfallsåret är fastställd. Ett sålunda ändrat beslut skall enligt vårt förslag leda till retroaktiva utbetalningar.
Eftersläpningsproblematiken får enligt regeringens förslag även betydelse när det gäller beräkningen av antagandepensionens storlek såvitt avser inkomstgrundad efterlevandepension. Enligt vårt förslag skall denna beräkning göras utifrån inkomsterna under tre av de fem åren närmast före dödsfallet, varvid bortses från det bästa och det sämsta året. Är pensionsrätten för visst år ännu inte fastställd får vid beräkningen antas att det rör sig om år utan någon pensionsrätt alls. Det kan självfallet inträffa att just året före dödsfallet – för vilket pensionsrätten alltså ännu inte är fastställd – är ett år som borde tas med i beräkningen. Om det senare, när pensionsrätten för samtliga år har fastställts, skulle visa sig att efterlevandepensionen skulle ha blivit högre föreslår vi att en korrigering med retroaktiva utbetalningar skall göras i efterhand.
Ett annat förhållande som kan leda till en förändring av den avlidnes pensionsbehållning är bristande eller för sen betalning av ålderspensionsavgifter och allmänna pensionsavgifter. En person som endast till viss del betalat sådana avgifter anses enligt de nuvarande bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483) ha betalat efterlevandepensionsavgift i samma utsträckning. Beräkningen av efterlevandepension skall enligt vårt förslag göras med beaktande av den minskning av den avlidnes pensionsbehållning som obetalda avgifter kan innebära. För den händelse underlaget för beräkningen av efterlevandepension av denna anledning förändras föreslår regeringen således att den beräknade årliga efterlevandepensionen skall räknas om.
Pensionsunderlaget som legat till grund för fastställandet av efterlevandepension kan vidare komma att ändras på grund av omprövning eller överklagande av den avlidnes taxering. I lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) finns härvid en bestämmelse som innebär att en ändring av ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp endast skall göras om inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor. I de fall en ändring av taxeringen innebär förändring av pensionsunderlaget skall, enligt regeringens förslag, även beslutet om efterlevandepension ändras. Om en ändring av taxeringen innebär att efterlevandepensionen blir högre föreslår regeringen att resterande belopp skall betalas ut retroaktivt. En ändrad taxering som innebär att efterlevandepensionen skulle ha varit lägre än den som har fastställts skall enligt vårt förslag leda till en sänkning för framtiden av en efterlevandepension som alltjämt utges.
Inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension kan enligt regeringens förslag påverka storleken av garantipensionen respektive efterlevandestödet (se närmare avsnitten 8–11). Regeringen föreslår att beslut om garantipension och efterlevandestöd till barn skall ändras i efterhand om storleken på garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en ändring som gjorts beträffande den inkomstgrundade efterlevandepension eller änkepensionen som legat till grund för beräkningen av garantipensionen eller efterlevandestödet.
Regeringen anser inte att förändringen av efterlevandepensionsbeloppet eller efterlevandestödet behöver vara av en viss storlek för att beslutet om efterlevandepension skall ändras och föreslår därför inte någon motsvarighet till den ovan nämnda bestämmelsen i LIP som innebär att en ändring av ett beslut skall göras endast om inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor.
Frågan om i vilken omfattning den efterlevande skall vara återbetalningsskyldig kommer att behandlas i avsnitt 13.5.
13.4. Omprövning och överklagande
Regeringens förslag: Reglerna om omprövning och överklagande av
beslut i 13 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) skall i tillämpliga delar gälla även beträffande beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping menar att tillämpliga
bestämmelser i 13 kap. LIP i sin helhet bör införas i lagen om efterlevandepension eller, alternativt, att en särskild ramlag tillskapas. Kammarrätten erinrar härvid om den av Socialdepartementet i september 1998 tillsatta utredningen (Dir. 1998:73) Översyn av processuella regler inom socialförsäkringen, m.m.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att
efterlevandeförmånerna skall beräknas på grundval av uppgifter om den avlidnes pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet
samt för änkepension på den avlidnes tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension samt i förekommande fall år med antagna sådana poäng. Många beslut som kommer att få betydelse vid beräkningen av efterlevandeförmåner kommer därmed att regleras av de processuella bestämmelserna i LIP. Med hänsyn till denna koppling mellan efterlevandepensioneringen och ålderspensioneringen föreslår regeringen att de processuella reglerna i LIP i tillämpliga delar skall gälla även beslut enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. En sådan ordning bidrar till enhetliga förfaranderegler inom den allmänna pensioneringen även om förmånerna regleras i olika lagar.
I avsnitt 13.3 är beskrivet situationer där förändringar av pensionsbehållningen i det reformerade ålderspensionssystemet i efterhand kan påverka en redan fastställd efterlevandeförmån. Det kan emellertid inträffa att beräkningsunderlaget av annan anledning blivit felaktigt. Beräkningen av barnpension skulle t.ex. ha gjorts annorlunda om det varit känt att den avlidne efterlämnat fler barn med rätt till barnpension. En annan situation är om den efterlevande har lämnat felaktiga uppgifter som legat till grund för beräkningen av efterlevandepension. Sådana situationer skall enligt regeringens förslag utgöra grund för omprövning av det tidigare fattade beslutet om efterlevandepension. Det rör sig alltså om fall där beslutet har fattats på ett ofullständigt underlag eller att den avlidne eller efterlevande tidigare lämnat felaktiga uppgifter. I dessa situationer gäller enligt 13 kap. 13 § LIP att omprövningar får göras oberoende av hur lång tid som har förflutit sedan det ursprungliga beslutet fattades. Regeringen föreslår att motsvarande skall gälla i ett anpassat system för efterlevandepension.
Såsom Kammarrätten i Jönköping påtalat pågår för närvarande en utredning om bl.a. översyn av de processuella reglerna inom socialförsäkringen m.m. (Dir 1998:73). De i detta avsnitt föreslagna reglerna kan därför i framtiden komma att ändras beroende på vad nämnda utrednings senare lämnade förslag utmynnar i.
Hänvisningar till S13-4
13.5. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt, m.m.
Regeringens förslag: Den allmänna försäkringskassan skall besluta
om återbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, om den efterlevande eller den avlidne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen eller efterlevandestödet har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma skall gälla om efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn i annat fall har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och den efterlevande insett eller skäligen bort inse detta.
Om pensionsrätt minskas på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning efter det att efterlevandepension betalats ut skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald efterlevandepension.
Försäkringskassan skall kunna helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet om det finns särskilda skäl.
Om försäkringskassan har fattat beslut om återbetalning av för mycket uppburen inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension och beviljas till följd därav retroaktivt för samma tid garantipension eller efterlevandestöd till barn får avdrag för den återkrävda pensionen göras på den retroaktivt beviljade förmånen. Om det i stället är frågan om ett beslut om återbetalning av garantipension eller efterlevandestöd till barn skall kvittningen göras på retroaktivt beviljad inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension.
Om allmän försäkringskassa har fattat beslut om återbetalning av en ersättning som har betalats ut enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller annan författning får avdrag ske på pension eller efterlevandestöd med skäligt belopp.
Avdrag på retroaktivt beviljad efterlevandepension och efterlevandestöd får ske om det för samma tid har betalats ut ersättning till den efterlevande enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd eller annan författning, om förmånerna skulle ha samordnats om besluten förelegat samtidigt.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn menar att det är orimligt att en efterlevande skall stå till svars
för eventuella felaktiga uppgifter som lämnats av den avlidne.
Skälen för regeringens förslag: En i efterhand gjord ändring eller
omprövning av ett beslut om efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn bör enligt regeringens mening i vissa fall leda till att den efterlevande blir återbetalningsskyldig för för mycket utbetald pension eller efterlevandestöd till barn. Regeringen föreslår att återbetalningsskyldighet skall föreligga om den efterlevande eller den avlidne genom oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upplysnings- eller anmälningsskyldighet har förorsakat att pensionen eller efterlevandestödet utbetalats felaktigt. Återbetalningsskyldighet skall även enligt regeringens förslag åläggas om den efterlevande annars uppburit pensionen eller efterlevandestödet obehörigen eller med för högt belopp och insett eller skäligen borde ha insett detta. I det förra fallet krävs således inte att den efterlevande varit medveten om felaktigheten. I det senare fallet är den efterlevande skyddad av god tro. Förslaget om återbetalningsskyldighet av efterlevandeförmåner harmonierar härmed med motsvarande regler inom ålderspensioneringen.
Om den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter e.d., vilket fått till följd att efterlevandepension eller efterlevandestöd betalats ut med för högt belopp, skall således enligt regeringens förslag återbetalningsskyldighet åläggas den efterlevande. Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn anser att en sådan ordning är orimlig. En efterlevande bör emellertid enligt regeringens mening inte undgå återbetalningsskyldighet i en situation där den avlidne skulle ha blivit återbetalningsskyldig om frågan gällt utbetalning av för mycket ålderspension.
En ändring av taxeringen som påverkar den pensionsgrundande inkomsten innebär, som angetts ovan i avsnitt 13.3, att ett beslut om efterlevandepension eller efterlevandestöd skall ändras. Justering skall enligt vårt förslag då ske för framtiden av en efterlevandepension som alltjämt utges. Om den ändrade taxeringen har sin grund i att den avlidne lämnat oriktiga uppgifter eller liknande föreslår regeringen, i linje med vad som har anförts ovan, att den efterlevande skall åläggas återbetalningsskyldighet för för mycket utbetald efterlevandepension eller efterlevandestöd.
En ändring av den inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen innebär att garantipensionen till sådan pension eller efterlevandestödet till barn också behöver ändras. Om det på grund av ett felaktigt beslut har betalats ut för mycket inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension kan det innebära att garantipensionen eller efterlevandestödet har betalats ut med ett för litet belopp. Den efterlevande kan, såsom redovisats ovan, i vissa fall vara skyldig att betala tillbaka för mycket utbetald inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension, men samtidigt vara berättigad till en retroaktiv garantipension eller ett efterlevandestöd till barn. Av administrativa hänsyn föreslår regeringen att i denna situation skall det belopp som den efterlevande har att betala tillbaka, i stället dras av från den retroaktiva garantipensionen eller från efterlevandestödet. Om det motsatta gäller, dvs. att återbetalningsskyldighet skall ske av för mycket utbetald garantipension eller efterlevandestöd föreslår vi att det belopp som skall betalas tillbaka skall dras av på den retroaktivt beviljade inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen.
Återbetalningsskyldighet skall i det reformerade ålderspensionssystemet också åläggas om för mycket utbetald inkomstpension har sin grund i att den pensionsberättigade inte har betalat föreskriven egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift. Om ändringen av pensionsunderlaget i stället sker sedan efterlevandepension börjat betalas ut föreslår regeringen att den efterlevande skall vara återbetalningsskyldig i samma omfattning som hade gällt för den avlidne inom ålderspensionssystemet.
Regeringen föreslår att försäkringskassan skall ha möjlighet att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten om det finns särskilda skäl.
Om en efterlevande retroaktivt beviljas efterlevandepension kan i dag även i andra situationer än som ovan redovisats, avdrag ske på retroaktiv ersättning. Detta gäller i de fall när den efterlevande för samma tid som den retroaktiva förmånen avser, genom beslut av allmän försäkringskassa har erhållit annan ersättning enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller annan författning. Sådan ersättning kan t.ex. utgöras av underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar. Detta är således en bestämmelse om samordning mellan olika förmåner i retroaktiva situationer. Regeringen föreslår att en motsvarande bestämmelse skall finnas i det anpassade efterlevandepensionssystemet. För att avdrag på den retroaktivt beviljade efterlevandepensionen eller efterlevandestödet skall ske, krävs emellertid att förmånerna hade samordnats om besluten hade fattats vid samma tidpunkt. Detta har lagtekniskt reglerats genom att avdraget på den retroaktivt beviljade förmånen skall ske med ett belopp
motsvarande det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna förelegat samtidigt.
Även i andra situationer bör kvittning kunna komma i fråga. Detta bör kunna ske i fall när den efterlevande genom beslut av en allmän försäkringskassa blivit återbetalningsskyldig för viss ersättning. Om den efterlevande ålagts återbetalningsskyldighet för efterlevandepension eller efterlevandestöd eller förmån enligt annan författning, föreslår regeringen, liksom gäller i dag, att avdrag skall kunna göras på framtida utbetalning av efterlevandepension eller efterlevandestöd. Avdrag på en framtida pension får således ske, inte endast på grund av beslut om återbetalning av efterlevandepension eller efterlevandestöd, utan även på grund av återbetalningsskyldighet av andra förmåner som felaktigt har betalats ut till den enskilde. Avdraget skall då ske med ett skäligt belopp. Denna kvittningsbestämmelse skall dock enligt regeringens mening tillämpas med försiktighet. I varje enskilt fall skall särskild hänsyn tas till den ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning och ekonomiska situation i övrigt.
13.6. Övriga bestämmelser
Regeringens förslag: Den som har rätt till ersättning enligt lagen om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen.
Om den efterlevande är omyndig eller har god man eller förvaltare, har förmyndaren eller, om det kan anses ingå i uppdraget, gode mannen eller förvaltaren motsvarande skyldighet att lämna uppgifterna.
Bestämmelserna i 15 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) om bl.a. underrättelse till enskild, preskription och uppgiftsskyldighet samt undantagande från sekretess och utmätning skall gälla i tillämpliga delar även beträffande beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall inte beviljas den som genom brottslig gärning uppsåtligen dödat den avlidne. Om den efterlevande genom vårdslöshet har orsakat den avlidnes död och dömts till ansvar för gärningen får efterlevandepension eller efterlevandestöd dras in eller sättas ned.
På motsvarande sätt som gäller i dag skall efterlevandepension och efterlevandestöd kunna utges efter en person som har försvunnit.
Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen föreslog dock inte att någon bestämmelse om att en ersättningsberättigad skall vara skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen skulle föras in i den nu förslagna nya lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över
detta förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i AFL är den
som har rätt till ersättning skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna. Regeringen anser att motsvarande skall gälla i ett anpassat system för efterlevandeförmåner och föreslår därför att en bestämmelse härom förs in i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Uppgifter om faktiska förhållanden skall enligt vårt förslag, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, lämnas på heder och samvete.
I 15 kap. LIP regleras bl.a. frågan om enskilds rätt att få del av uppgifter som tillförts ett ärende och om enskilds rätt att yttra sig före omprövning av ett beslut. I samma kapitel finns även bestämmelser om skyldighet för enskild att efter föreläggande från försäkringskassan lämna upplysningar som är av betydelse för tillämpning av lagen. Regeringen anser att bestämmelserna är relevanta också när det gäller beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och föreslår därför att motsvarande regler skall gälla i ett anpassat system för efterlevandeförmåner.
Det är tveksamt om preskriptionslagen är tillämplig på en rätt till efterlevandepension. En bestämmelse om att preskriptionslagen inte skall vara tillämplig har tagits in i LIP. För att markera att detsamma skall gälla beträffande enskilds rätt till efterlevandepension och efterlevandestöd till barn förslår regeringen för tydlighets skull att motsvarande bestämmelse förs in i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Beträffande enskilds fordran på efterlevandepension och efterlevandestöd till barn som förfallit till betalning skall enligt vårt förslag, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler och på samma sätt som gäller för ålderspension, denna vara preskriberad om beloppet inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning.
Enligt LIP får innestående fordran på pension inte utmätas. Det torde visserligen vara tveksamt om en fordran på inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension kan uppstå före det att pensionen är tillgänglig för utbetalning. För att undvika missförstånd vid en jämförelse mellan bestämmelserna i de olika lagarna föreslår regeringen att en bestämmelse om undantag från utmätning av fordran på inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension införs i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Ett sådant undantag från reglerna i utsökningsbalken skall enligt vårt förslag dock inte hindra utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. samma balk.
Liksom gäller i dag skall den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat annan livet eller medverkat till brottet inte vara berättigad till pension eller efterlevandestöd till barn efter den avlidne. Om den efterlevande genom vårdslöshet har orsakat den avlidnes död och dömts till ansvar för gärningen får efterlevandepensionen eller efterlevandestödet dras in eller sättas ned.
Regeringen har i det föregående lämnat förslag till den efterlevandepension eller efterlevandestöd som en efterlevande kan beviljas vid makes/ makas eller förälders död. I vissa fall inträffar emellertid att en
person försvinner utan att det kan fastställas att han eller hon har avlidit. I dag regleras detta genom att om någon försvinner under en resa eller under andra omständigheter försvinner, kan den efterlevande ändå ha rätt till efterlevandepension. Som villkor härför krävs dock att den efterlevande lämnar en förklaring på heder och samvete att denne inte vet om den försvunne är i livet. Regeringen föreslår att motsvarande bestämmelse skall föras in i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Hänvisningar till S13-6
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 15.1
14. Kostnader och finansiering
Hänvisningar till S14
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 8.5
14.1. Inledning
Regeringens förslag innebär främst att regelverket för efterlevandepension anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet. I vissa delar har regeringen också valt att föreslå förbättringar, exempelvis föreslås att utbetalningen av omställningspensionen förlängs från sex till tio månader vid ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsbestämmelserna. Vidare har regeringen aviserat att utbetalningen av omställningspensionen år 2005 förlängs med ytterligare två månader till ett år. I de kostnadsberäkningar som gjorts har även den sistnämnda förlängningen av utbetalningstiden för omställningspension beaktats.
Initialt ökar kostnaderna för efterlevandepensioneringen till följd av att de övergångsbestämmelser som föreslås är relativt generösa i de fall efterlevandepension utbetalas på grund av dödsfall som har inträffat före år 2003. Sammantaget innebär emellertid regeringens förslag inte att kostnaderna för systemet på sikt ökar. Kostnaderna redovisas i avsnitt 14.2.
I avsnitt 14.3 redovisas förslagen till finansiering av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. I det nämnda avsnittet framgår dels att den inkomstrelaterade efterlevandepensionen föreslås finansieras med en efterlevandepensionsavgift, dels att grundskyddet föreslås finansieras med skattemedel.
Hänvisningar till S14-1
14.2. Kostnader
Regeringens bedömning: Kostnaderna för utvecklandet av datasystem
i samband med införandet av det anpassade efterlevandepensionssystemet beräknas uppgå till 25 miljoner kr. Dessa kostnader kommer att finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Kostnaderna för informations- och utbildningsinsatser beräknas uppgå till 5 miljoner kr. Dessa kostnader kommer att finansieras inom befintlig ram för administrationsanslaget.
Utredningens bedömning: Stämmer inte med regeringens bedömning
vad gäller de administrativa merkostnaderna. Utredningens bedömning
var att merkostnaden för administrationen endast skulle bli av begränsad omfattning.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) delar inte utred-
ningens uppfattning att förslagen endast leder till administrativa merkostnader av begränsad omfattning utan bedömer att de nödvändiga förändringar som krävs i verkets datasystem leder till en merkostnad om ca 25 miljoner kr. Till detta skall läggas kostnader för information och utbildning om ca 5 miljoner kr. Dessutom bedömer RFV att försäkringskassorna måste tillföras ytterligare resurser motsvarande ca 25 årsarbetare för att täcka den löpande administrationen av regelverket. Detta på grund av regelverkets komplexitet. Försäkringskasseförbundet och ett flertal försäkringskassor har framfört liknande åsikter.
Skälen för regeringens bedömning:
Administrationskostnaderna
Det har framgått att det i dag gällande regelverket för efterlevandepensioneringen är en av de mest komplexa delarna inom socialförsäkringsområdet. Regeringen har i denna proposition eftersträvat att i möjligaste mån översätta detta regelverk på ett sådant sätt att den enskilda förmånstagaren som vid ikraftträdandet uppbär någon form av efterlevandepension inte får sänkt pension efter omläggningen. Detta har bl.a. resulterat i omfattande övergångsbestämmelser. Dessa tillsammans med de nya reglerna ökar naturligtvis regelverkets komplexitet ytterligare. Detta har uppmärksammats av flera remissinstanser, bl.a. av RFV, som därvid anfört att försäkringskassorna bör förstärkas personalmässigt. Även Lag-
rådet har i sitt yttrande lyft fram komplexiteten i det här föreslagna
regelverket.
Vad gäller ökade resurser till försäkringskassorna kan det konstateras att även flera andra delar inom socialförsäkringsområdet för närvarande är föremål för det anpassningsarbete som är nödvändigt till följd av införandet av det nya ålderspensionssystemet. Således bereds för närvarande de framtida reglerna för förtidspension, garantipension till personer som är födda år 1937 eller tidigare och bostadstillägg till pensionärer. Först efter det att samtliga dessa delar har fått sin slutliga utformning är det, enligt regeringen, möjligt att bedöma frågan om ytterligare resursförstärkning till administrationen hos försäkringskassorna.
Den löpande förvaltningen av efterlevandepensionsförmånerna finansieras i dag genom en efterlevandepensionsavgift. Regeringen föreslår i avsnitt 14.3 att efterlevandepensionsavgiften framöver endast skall finansiera administrationskostnaderna för den inkomstrelaterade förmånen och att administrationen av de löpande utgifterna för grundskyddet skall finansieras med statsmedel.
Vad gäller initialkostnaderna för systemutveckling, information och utbildning finner regeringen inte skäl till en annan bedömning än den som RFV har redovisat i sitt remissyttrande. Regeringens bedömning är således att förslagen i denna proposition medför ökade kostnader för systemutveckling om ca 25 miljoner kr och för information och utbildning
om ca 5 miljoner kr. Av budgetpropositionen för år 2000, prop. 1999/2000:1, framgår att förberedelser för det reformerade ålderspensionssystemet samt planerade följdreformer i form av anläggningstillgångar finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Således bör förändringarna i RFV:s datasystem finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Vad gäller kostnaderna för utbildning och information är regeringens bedömning att sådana kostnader skall finansieras inom befintlig ram för administrationsanslaget.
Utgiftsutvecklingen
Nedan presenteras utgifterna för efterlevandepensioneringen enligt våra förslag och med beaktande av den aviserade förlängningen år 2005, från tio månader till ett år, av utbetalningstiden av omställningpension. Eftersom många av förslagen kostnadsmässigt slår igenom med en viss eftersläpning presenteras utgifterna för såväl åren 2003, 2005 som för år 2010. Beräkningarna är baserade på Statistiska centralbyråns befolkningsprognoser år 1999. I beräkningarna har inte beaktats reallöneutveckling/ ekonomisk tillväxt. En ökning av reallönerna ökar utgifterna för de inkomstrelaterade förmånerna men minskar utgifterna för garantipensionen och efterlevandestödet till barn. Vidare gäller att avgiftsunderlaget/ skatteunderlaget ökar vid tillväxt. Det som har ansetts intressant är att i första hand få fram en jämförelse mellan nuvarande och föreslagna regler. Beräkningarna har gjorts med det för år 2000 gällande prisbasbeloppet 36 600 kr.
Beräkningarna behäftas av en viss osäkerhet för den del som avser änkepensionerna med anledning av att något förslag till inkomstprövning inte lämnas i detta sammanhang. Förslag till inkomstprövning kommer i stället att lämnas i samband med att regeringen lämnar förslag till den framtida inkomstprövningen av bostadstillägget till pensionärer (BTP).
De inkomstrelaterade förmånerna till efterlevande baseras i det nuvarande systemet dels på den tilläggspension som den avlidne hunnit tjäna in före dödsfallet, dels på vissa antagandeberäkningar. Regeringen har i tidigare avsnitt föreslagit att kopplingen till ålderspensionssystemet bibehålls. Således kommer omställningspensionen och barnpensionen att baseras på ett beräkningsunderlag som kan sägas motsvara en fiktiv ålderspension som har beräknats för den avlidne enligt reformerade regler. I dag uppgår ålderspensionens andel av slutlönen, den s.k. kompensationsgraden, normalt till ca 60 %. I det reformerade ålderspensionssystemet kommer motsvarande kompensationsgrad för den inkomstgrundade ålderspensionen att variera beroende på den försäkrades förvärvsmönster m.m. Ett rimligt antagande i detta avseende är att kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet i regel kommer att ligga mellan 50 och 60 %. Vid beräkningarna nedan har vi utgått från antagandet att kompensationsgraden är 55 %.
I tabell 14.1 redovisas bruttoutgifterna för efterlevandepensioner enligt nuvarande regler. Motsvarande uppgifter för de av oss föreslagna reglerna finns i tabell 14.2.
Tabell 14.1 Bruttoutgifter enligt nuvarande regler. Miljoner kronor. Prisbasbelopp 36 600 kr.
År
Förmån 2003 2005 2010 Barnpension 1 013 1 026 954 Omställningspension 344 382 452 Särskild efterlevandepension 5 6 8 Änkepension11 903 1 691 1 063
Summa 3 265 3 105 2 477
1 Exkl. utbetalning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som fyllt 65 år. Det föreslås inte några förändringar beträffande dessa änkor. Bruttoutgifterna för änkepension till änkor som fyllt 65 år är därför i princip desamma enligt nuvarande bestämmelser som med de föreslagna bestämmelserna. Bruttoutgifterna för åren 2003, 2005 och 2010 beräknas till 11 300, 11 700 och 11 800 miljoner kronor.
Tabell 14.2 Bruttoutgifter enligt föreslagna regler. Miljoner kronor. Prisbasbelopp 36 600 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 55 %.
År
Förmån 2003 2005 2010 Barnpension inkl. Efterlevandestöd till barn 1 007 1 004 908 Omställningspension 496 655 867 Särskild efterlevandepension enligtövergångsbestämmelser 4 3 0 Änkepension12 574 2 197 1 221
Summa 4 081 3 859 2 996
Skillnad jämfört med nuvarande regler 816 754 519 1 Exkl. utbetalning av änkepension till kvinnor som fyllt 65 år. Det föreslås inte några förändringar beträffande dessa änkor. Bruttoutgifterna för änkepension till änkor som fyllt 65 år är därför i princip desamma enligt nuvarande bestämmelser som med de föreslagna bestämmelserna. Bruttoutgifterna för åren 2003, 2005, och 2010 beräknas till 11 300, 11 700 och 11 800 miljoner kronor.
Av tabellen 14.2 kan utläsas att bruttoutgifterna enligt de föreslagna reglerna är högre än motsvarande utgifter enligt nuvarande regler. Detta förklaras huvudsakligen med att regeringen har strävat efter att kompensera för att möjligheterna till särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA) vid beskattningen i framtiden inte längre kommer att finnas kvar. Som tidigare framgått ovan kommer nämligen efterlevandepensioner till vuxna efterlevande i framtiden att beskattas som förvärvsinkomster, dvs. det skall inte finnas någon motsvarighet till SGA i det anpassade efterlevandepensionssystemet. Istället föreslås en högre nivå för garantipensionen än den i dag gällande nivån för folkpension och pensionstillskott för personer som uppbär någon form av efterlevandepension.
Som vidare framgår av tabell 14.1 och 14.2 utgör utgifterna för änkepension den dominerande delen av de sammantagna utgifterna både i det nya och det nuvarande systemet. Det framgår också att utgifterna för änkepensionering minskar kraftigt efter år 2005. Detta har bl.a. sin grund
i att änkepension inte längre beviljas i samma omfattning som tidigare till följd av övergångsbestämmelsernas utformning. Härtill kommer att änkepension som utges enligt mer förmånliga bestämmelser till kvinnor födda år 1944 och tidigare, avvecklas snabbare än änkepension enligt mindre förmånliga regler till yngre kvinnor. År 2010 skulle endast kvinnor som är födda år 1945 eller därefter kunna erhålla folkpension i form av änkepension med stöd av övergångsbestämmelserna. Övriga ålderskategorier har vid denna tidpunkt fyllt 65 år.
Tabell 14.3 Nettoutgifter enligt nuvarande regler. Miljoner kronor. Prisbasbelopp 36 600 kronor.
År
Förmån 2003 2005 2010 Barnpension 922 934 868 Omställningspension 320 355 418 Särskild efterlevandepension 4 5 6 Änkepension11 736 1 540 970
Summa 2 982 2 834 2 262
1 Exkl. utbetalning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som fyllt 65 år.
Tabell 14.4 Nettoutgifter enligt föreslagna regler. Miljoner kronor. Prisbasbelopp 36 600 kronor. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 55 %. År
Förmån 2003 2005 2010 Barnpension inkl. Efterlevandestöd till barn 917 924 836 Omställningspension 327 435 564 Särskild efterlevandepension enligt övergångsbestämmelser 3 2 0 Änkepension11 776 1 516 842
Summa 3 023 2 877 2 242
Skillnad jämfört med nuvarande regler 41 43 –20 1 Exkl. utbetalning av änkepension till kvinnor som fyllt 65 år.
Som tidigare nämnts innebär det förhållandet att möjligheterna till SGA vid beskattningen försvinner, att utgifterna för efterlevandepensioneringen ökar men också att skatteinkomsterna ökar. Därför anser regeringen att det är mer relevant att jämförelserna mellan dagens system och våra förslag görs i termer av nettoutgifter. Nettoutgifterna enligt nuvarande regler presenteras i tabell 14.3. Nettoutgifterna beträffande de av oss föreslagna reglerna finns i tabell 14.4.
Av tabell 14.4 framgår att nettoutgifterna för efterlevandepensioneringen ökar något under de första åren efter ikraftträdandet. Detta kan huvudsakligen förklaras med att den föreslagna garantipensionen för efterlevande vars make/maka avlidit före ikraftträdandet, ger i genomsnitt
ett bättre nettoutfall för den pensionsberättigade än det nuvarande grundskyddet.
De föreslagna förbättringarna vad gäller omställningspensionen medför ökade utgifter framförallt på sikt. Nettoutgifterna för omställningspension ökar med 80 miljoner kronor år 2005 och 147 miljoner kronor år 2010 jämfört med de i dag gällande reglerna. En tredjedel av utgiftsökningen täcks av en motsvarande besparing inom änkepensioneringen. Denna omfördelning av utgifterna beror på att det för änkor födda år 1945 eller senare i första hand skall beviljas reformerad efterlevandepension i form av omställningspension. Änkepension skall utges endast i de situationer då denna överstiger den reformerade efterlevandepensionen. Att perioden med omställningspension förlängs från 6 månader till 10 månader år 2003 och, som ovan nämnts, aviseras höjas till 12 månader år 2005 innebär således att den nämnda gruppen av änkor under ytterligare 4 alternativt 6 månader kommer att få omställningspension. Denna förmån betalas i stället för den änkepension som skulle ha utgetts enligt de nuvarande bestämmelserna.
Utgiftsökningarna inom omställningspensioneringen balanseras delvis av sänkta utgifter för barnpensioneringen. Detta hänger samman med att en utgångspunkt för våra beräkningar har varit att kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet är 55 % och i tilläggspensionssystemet 60 %. För närvarande gäller att barnpensionen för ett barn utgör 30 % av en fiktiv ålderspension baserad på den avlidnes ATP-päng eller förtidspension som beräknas för den avlidne, här benämnt efterlevandepensionsunderlag. För varje ytterligare barn är andelen 20 %. Regeringens förslag innebär att barnpensionen även i fortsättningen skall utgöra 30 % resp. 20 % av efterlevandepensionsunderlaget när samtliga barn till den avlidne har fyllt 12 år. Skillnaden är att underlaget i det anpassade systemet beräknas på grundval av reglerna för det reformerade ålderspensionssystemet. Det bör påpekas att kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet kommer att variera från person till person. För de efterlevande barn, vars barnpension beräknas på ett underlag som motsvarar 60 % av den avlidnes slutlön, innebär inte våra förslag några försämringar jämfört med de i dag gällande bestämmelserna.
Är något av de efterlevande barnen yngre än 12 år uppgår barnpensionen till 35 % av efterlevandepensionsunderlaget vad gäller det första barnet och till 25 % av underlaget för varje ytterligare barn med barnpension. När det gäller barnpension efter båda föräldrarna uppgår barnpensionen till 35 % av respektive förälders efterlevandepensionsunderlag. Vad gäller det första barnet och till 25 % av respektive underlag för varje ytterligare barn med barnpension. Någon försämring jämfört med dagens regler torde därför inte uppstå för dessa barn.
Sammantaget innebär förslagen i denna proposition att utgifterna sett över en längre period är ungefär desamma som enligt gällande regler, vilket även framgår av tabell 14.4.
Hänvisningar till S14-2
- Prop. 1999/2000:91: Avsnitt 14.1
14.3. Finansiering
Regeringens förslag: Utgifterna och administrationskostnaderna för
inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension skall finansieras med efterlevandepensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL).
Utgifterna och administrationskostnaderna för garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt utgifterna och administrationskostnaderna för efterlevandestöd till barn skall finansieras med skattemedel.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket instämmer i utredningens
förslag. Landsorganisationen i Sverige tillstyrker att efterlevandepensionen finansieras med arbetsgivaravgifter och att grundskyddet skattefinansieras. Riksrevisionsverket menar att det inte går att bedöma de redovisade kostnadsberäkningarna eftersom underlaget saknas. Verket framhåller att för att kunna bedöma den föreslagna avgiftsnivån om 1,7 procent av avgiftsunderlaget vore det värdefullt med en känslighetsanalys av kostnadsutvecklingen. Sveriges Akademikers Centralorganisation menar att avgifter och skatter i socialförsäkringssystemet skall vara direkt relaterade till förmånerna och kan därför inte acceptera att efterlevandepensionsavgift tas ut på inkomster över förmånstaket. Moderatkvinnorna föreslår att efterlevandepensionsavgiften delas upp i en grundskyddsavgift och en tilläggsskyddsavgift och att de som väljer att lösa sitt efterlevandeskydd genom egna försäkringar bara skall behöva betala in grundskyddsavgiften.
Skälen för regeringens förslag: Ett syfte med ålderspensionsreformen
är att skapa ett administrativt och finansiellt avskilt system för de inkomstgrundade ålderspensionerna. Regeringens bedömning har därför varit att uppdelningen av finansieringen mellan AP-fonden och statsbudgeten bör vara en annan än vad som gäller för dagens pensionssystem. Mot denna bakgrund har kostnaderna för tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension flyttats över från AP-fonden till statsbudgeten fr.o.m. den 1 januari 1999. Kostnaderna för dessa pensionsförmåner finansieras med socialavgifter. Socialavgifter betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Avgifterna tas ut i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
Tilläggspensionen och folkpensionen från efterlevandepensioneringen finansieras genom efterlevandepensionsavgiften. Efterlevandepensionsavgiften skall även finansiera de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader för efterlevandepensioner. Avgiften för år 2000 har fastställts till 1,7 % av avgiftsunderlaget.
Regeringen har, som tidigare framgått, föreslagits att efterlevandepension i framtiden skall bestå av en inkomstrelaterad del och ett grundskydd. Den principiella utgångspunkten för finansiering av efterlevandepensionerna bör, enligt regeringens uppfattning, vara att de inkomstrelaterade förmånerna skall finansieras genom en avgift och att förmåner inom grundskyddet skall finansieras med skattemedel. Denna finansieringsform
ligger också i linje med strävan att avgifter som tas ut i form av egenavgift eller i form av socialavgift enligt SAL skall finansiera enbart inkomstrelaterade förmåner.
Mot denna bakgrund föreslår vi att enbart inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension inom den anpassade efterlevandepensioneringen skall finansieras genom avgifter. Vi föreslår vidare att garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt efterlevandestöd till barn skall finansieras av skattemedel.
I propositionen Inkomstgrundad ålderspension, m.m. (prop. 1997/98:151) framhålls att skatteinnehållet i efterlevandepensionsavgiften blir högt i ett system där avgiftssatsen fastställs till en nivå som ger balans mellan de årliga avgiftsintäkterna och utgifterna för efterlevandepension. Skälet är att den nuvarande befolkningen inte kommer att få rätt till efterlevandepension i samma utsträckning som de som för närvarande uppbär sådan pension. Ett alternativt synsätt skulle därför vara att efterlevandepensionsavgiften bestäms utifrån vad som i genomsnitt är försäkringsmässigt mest rättvist för dem som för närvarande förvärvsarbetar, vilket skulle innebära en lägre avgift än vad som gäller för år 2000. Detta synsätt har emellertid avvisats av utredningen med motiveringen att efterlevandepensioneringen är en del i ett allmänt obligatoriskt socialförsäkringssystem där förmånerna finansieras genom avgifter eller genom skatt.
Utredningen framför även att avgiften enligt nuvarande regler procentuellt sett är densamma oberoende av om den tas ut av t.ex. en gift man, som vid ett dödsfall kommer att kunna efterlämna änkepension enligt äldre regler, eller av en kvinna, som kan efterlämna enbart omställningspension under begränsad tid, eller av en person som är ensamstående och inte har några barn och efter vilken ingen efterlevandepension alls således kan utges. Om systemet skulle vara försäkringsmässigt i förhållande till den enskilde individen skulle det i dessa situationer tas ut olika stor avgift och avgiften skulle för den enskilde variera i förhållande till familjesituationen.
Regeringen instämmer i vad som framförts av utredningen. Sett i det nu beskrivna perspektivet saknas det skäl att efterlevandepensionsavgiften bestäms utifrån vad som i genomsnitt är försäkringsmässigt mest rättvist för dem som för närvarande förvärvsarbetar. Av samma skäl avvisas Moderatkvinnornas förslag till en frivillig efterlevandepensionsavgift.
En särskild fråga är hur avgiftsfinansieringen skall utformas. Det finns i detta avseende anledning att beakta formerna för finansieringen av den inkomstgrundade ålderspensioneringen. Intentionen är att denna till hälften skall finansieras av en allmän pensionsavgift och till hälften av en ålderspensionsavgift som tas ut som arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt SAL. Den allmänna pensionsavgiften tas ut enbart på inkomster som inte överstiger det s.k. intjänandetaket och skall dras av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.
Vi anser inte att kopplingen mellan avgift och förmån är så uttalad inom efterlevandepensioneringen att det är lämpligt att på motsvarande sätt finansiera förmånerna med en allmän pensionsavgift. Utgångspunkten bör i stället vara att en avgift för finansiering av inkomstrelaterade efterlevandeförmåner tas ut i form av socialavgift. Detta innebär att avgiften
tas ut även på den del av inkomstunderlaget som inte grundar rätt till efterlevandepension, dvs. även på inkomster över intjänandetaket.
Socialavgifter betalas i huvudsak på lön. Statlig ålderspensionsavgift betalas fr.o.m. inkomståret 1999 även för pensionsgrundande socialförsäkrings- och arbetsmarknadsersättningar. Detsamma gäller för pensionsgrundande belopp som det kan tillgodoräknas pensionsrätt för. De inkomstgrundade efterlevandepensionsförmånerna beräknas visserligen på grundval av den pensionsrätt som har tillgodoräknats i ålderspensionssystemet, dvs. även på pensionsgrundande belopp. Ett på detta sätt breddat avgiftsunderlag är motiverat vad gäller ålderspensioner men inte vad gäller efterlevandepensioner eftersom den inkomstgrundade ålderspensionen mer kan ses som ett sparande medan efterlevandepensioneringen mer är en riskförsäkring.
Regeringen föreslår således att efterlevandepensionsavgiften även efter ikraftträdandet skall beräknas på samma underlag som övriga socialavgifter, dvs. inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete.
Som ovan nämnts avser den idag gällande avgiften om 1,7 % att täcka kostnaderna för såväl tilläggspensionen som de förmåner som kan hänföras till grundskyddet. Från och med år 2003 skall dock kostnaderna för garantipension till efterlevandepension till vuxna och efterlevandestöd till barn, enligt förslaget, finansieras med skattemedel, vilket kan komma att påverka storleken på avgiften. Vidare gäller att efterlevandepensionsavgiften med tiden kan sänkas till följd av minskade kostnader för änkepensioneringen efter år 2005.
Av betydelse är i detta sammanhang även den framtida utformningen av inkomstprövningen av änkepensioner. Vi föreslår i denna proposition att den 30-delsberäknade folkpensionen skall utgöra en del av änkepensionen. I dag gäller att folkpension i form av änkepension är en inkomstprövad förmån. Regeringen lämnar dock i detta sammanhang inte något förslag till nya regler för inkomstprövningen, utan denna fråga skall beredas i samband med beredningen av bostadsstöd till pensionärerna. Mot bakgrund av att det saknas förslag på denna för utgiftsutvecklingen avgörande faktor lämnas inte heller något förslag till hur stor avgiften skall vara år 2003. Ett sådant förslag skall i stället lämnas i samband med förslaget om inkomstprövningen av änkepensioner.
Regeringen instämmer i vad Riksrevisionsverket har anfört om behovet av känslighetsanalys av kostnadsutvecklingen och menar att en sådan analys bör göras i samband med att avgiftens storlek och inkomstprövningen bereds.
Ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, däribland efterlevandelivränta, finansieras genom arbetsskadeavgifter enligt SAL. Dessa avgifter har t.o.m. år 1998 förts till arbetsskadefonden. Denna fond har avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1999. Vi har i avsnitt 12 lämnat förslag till hur reglerna om efterlevandeförmåner inom arbetsskadeförsäkringen skall anpassas till de förändringar som vi föreslagit inom efterlevandepensioneringen. Vi föreslår emellertid inte någon förändring av hur efterlevandeförmånerna skall finansieras utan detta skall, på samma sätt som i dag, ske genom arbetsskadeavgift.
15. Författningskommentarer
15.1. Förslaget till lag om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
Denna lag innehåller bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Efterlevandepension till vuxna efterlevande skall bestå av en inkomstgrundad förmån i form av omställningspension och ett grundskydd i form av garantipension till sådan pension. Den inkomstgrundade förmånen till barn skall bestå av en barnpension och det grundläggande skyddet av ett efterlevandestöd till barn.
Änkepension regleras enligt nuvarande regler genom övergångsbestämmelser till ändringar i 8 och 14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) som beslutats år 1988. Förslagen i denna proposition innebär i princip inte någon förändring vad det gäller möjligheten att bevilja änkepension efter den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Bestämmelserna om rätt till änkepension och beräkningen av denna förmån skall, på samma sätt som beträffande övriga efterlevandepensionsförmåner, regleras i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL). Vissa förändringar föreslås dock när det gäller beräkning av änkepension både till änkor som kommer att beviljas sådan pension i framtiden och till änkor som redan har beviljats eller kommer att beviljas sådan pension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av denna lag. Särskilda bestämmelser såvitt avser änkepension till den sistnämnda gruppen ges i lagen om införande av denna lag. Införandelagen innehåller också bestämmelser om hur barnpension och omställningspension som har beviljats på grund av ett dödsfall före ikraftträdandet av denna lag skall beräknas efter denna tidpunkt. Därutöver innehåller införandelagen särskilda bestämmelser om pensionsförmånen särskild efterlevandepension för de personer som uppbär sådan pension vid utgången av år 2002.
Lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn föreslås träda i kraft den 1 januari 2003. Eftersom lagen ersätter de nuvarande bestämmelserna i 8 och 14 kap. och vissa andra paragrafer i AFL samt övergångsbestämmelserna till ändringarna år 1988 i dessa kapitel föreslås att samtliga dessa bestämmelser upphävs fr.o.m. samma tidpunkt.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
I denna paragraf anges innehållet i lagen. Som har framgått av den inledande kommentaren skall bestämmelserna om efterlevandepension i 8 och 14 kap. AFL och övergångsbestämmelserna till dessa upphävas och ersättas med bestämmelser i denna lag.
2 §
Paragrafen innehåller upplysningar om att det i socialförsäkringslagen (SofL) finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt denna lag. Det
är den avlidne som måste ha varit försäkrad – genom bosättning i Sverige respektive genom arbete här i landet – för att förmåner till efterlevande överhuvudtaget skall kunna utges till efterlevande. Ett undantag härifrån skall dock göras för efterlevandestöd till barn som kan utges oavsett vilken anknytning till Sverige den avlidne föräldern haft. Barnet måste emellertid vara bosatt i Sverige för att förmånen skall kunna utges. Likaså bör bosättningsbegreppet i SofL vara tillämpligt även vid bedömningen av om den efterlevande kan anses vara bosatt i Sverige. Vidare anges att SofL också innehåller bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och om handläggning av ärenden m.m.
3 §
I denna paragraf ges en översikt över var i lagen som de olika inkomstgrundade efterlevandeförmånerna regleras. Särskilda bestämmelser om efterlevandepension till personer som redan vid ikraftträdandet av denna lag uppbär sådan pension eller som därefter beviljas efterlevandepension på grund av ett dödsfall före ikraftträdandet ges i lagen om införande av denna lag.
Bestämmelser om barnpension ges i 2 kap. En efterlevande make – varmed enligt regler i 4 kap. likställs vissa sambor – har rätt till omställningspension enligt de närmare förutsättningar som anges i 4 kap. En efterlevande kvinna kan emellertid, enligt vad som framgår av 6 §, även vara berättigad till änkepension. Änkepension utges under vissa förutsättningar i stället för omställningspension men kan också såvitt avser yngre kvinnor utges till den del änkepensionen är högre än omställningspensionen. Vid sådan samordning inkluderas även eventuell garantipension till omställningspension respektive änkepension.
4 §
I denna och den följande paragrafen anges den grundläggande strukturen såvitt gäller de olika förmånsslagen. Barnpension och omställningspension utges som förmåner relaterade till den avlidnes inkomster. Dessa förmåner benämns inkomstgrundad efterlevandepension. Inkomstgrundad efterlevandepension i form av barnpension och omställningspension beräknas på grundval av ett och samma underlag: ett efterlevandepensionsunderlag. Bestämmelser om hur detta underlag beräknas ges i 5 kap. I stället för eller som utfyllnad till omställningspension kan under vissa förutsättningar utges garantipension. Förutsättningarna för att sådan garantipension skall utges anges i 7 § samt i 4 kap. I det nu nämnda kapitlet ges också bestämmelser om hur garantipensionen skall beräknas. Utöver barnpension, som utgör en inkomstgrundad förmån, finns i 3 kap. bestämmelser om efterlevandestöd till barn.
5 §
Änkepension utges på samma sätt som förmåner till vuxna efterlevande i övrigt som en inkomstrelaterad förmån men beräknas till skillnad från dessa förmåner alltjämt på ett ATP-baserat underlag. De närmare skälen härför redovisas i avsnitt 11. Till änkepensionen skall det emellertid på samma sätt som beträffande omställningspension under vissa förutsätt-
ningar kunna utges en garantipension. De närmare bestämmelserna om hur denna skall beräknas ges i 6 kap.
Såsom anges i paragrafen första stycke skall änkepension utges i form av tilläggspension. Till skillnad från det nuvarande systemet i AFL om efterlevandepension från dels folkpensioneringen dels tilläggspensioneringen finns det i den nu föreslagna lagen inte längre anledning att i enskilda paragrafer särskilt poängtera att änkepensionen är en tilläggspensionsförmån. I enlighet med vad Lagrådet har föreslagit kommer därför termen änkepension att användas i lagen i stället för ”tilläggspension i form av änkepension”.
6 §
I första stycket anges att efterlevande kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare endast kan beviljas efterlevandeförmån i form av änkepension om förutsättningarna för denna pensionsform i övrigt är uppfyllda. För dessa kan det således inte komma i fråga att bevilja omställningspension. Detta kan, med de förändringar som föreslås beträffande beräkning av omställningspension, i vissa enstaka fall innebära att änkepensionen tillfälligt uppgår till ett lägre belopp än den reformerade efterlevandepensionen. Änkepension är emellertid, till skillnad från omställningspension, tidsobegränsad varför en sådan pension totalt sett alltid får anses mer fördelaktig för den efterlevande än en reformerad efterlevandepensionsförmån.
Däremot kan änkor som är födda år 1944 eller tidigare beviljas efterlevandepension i form av omställningspension om änkan inte uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension. I dessa fall kommer således bestämmelserna i 4 kap. att reglera änkans efterlevandeförmån och avgöra om förutsättningar för rätt till sådan pensionsförmån föreligger.
I undantagsfall kan den situationen uppkomma att en kvinna kan bli berättigad till förmåner från både det reformerade efterlevandepensionssystemet och änkepensioneringen. Detta kan bl.a. inträffa för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som vid utgången av år 1989 var sammanboende med den sedermera avlidne mannen under sådana förhållanden att hon då var att anse som likställd med en änka (se 6 kap. 15 §). Hon är härigenom berättigad till garantipension till änkepension och inte till garantipension till omställningspension. Hon är däremot inte berättigad till änkepension, eftersom hon inte var gift med mannen i fråga vid nyss nämnda tidpunkt. Däremot kan hon vara berättigad till omställningspension enligt 4 kap. I nuvarande system regleras detta så att änkan får änkepension från folkpensioneringen och reformerad efterlevandepension från tilläggspensioneringen. Motsvarande bör gälla även fortsättningsvis, dvs. kvinnan skall i den situation som beskrivits få rätt till garantipension till änkepension och omställningspension enligt 4 kap. om hon vid tidpunkten för dödsfallet efter år 1989 uppfyllt förutsättningarna för rätt till sådan pension. Denna omställningspension skall även ligga till grund för beräkningen av garantipensionens storlek enligt 6 kap. 17 §, se vidare i kommentaren till den paragrafen.
I andra stycket anges att kvinnor som är födda år 1945 eller därefter under vissa förutsättningar kan beviljas, förutom omställningspension och
garantipension till sådan pension enligt 4 kap., även änkepension enligt 6 kap. Dessa förutsättningar anges i tredje stycket och innebär att änkepension kan utges till dessa änkor endast i de fall denna pension överstiger omställningspensionen jämte garantipension samt i så fall endast med det belopp varmed den överstiger de sistnämnda förmånerna. Detta kan innebära, framför allt med hänsyn till de något mindre förmånliga beräkningsbestämmelser för änkepension som gäller enligt nuvarande bestämmelser och som föreslås överflyttade i huvudsak oförändrade till en anpassad änkepensionering och till att dessa kvinnor inte skall kunna beviljas garantipension till änkepension (se bl.a. 6 kap. 6 §), att någon änkepension inte utbetalas förrän rätten till omställningspension upphört. Sista meningen har i princip formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet med anledning av vad Lagrådet anfört i anslutning till 5 § om
termen änkepension.
7 §
Garantipension till omställningspension och änkepension beräknas i förhållande till den avlidnes försäkringstid enligt vad som närmare anges i 4 och 6 kap.
Bestämmelsen i denna paragrafs andra stycke i lagrådsremissen om kravet på tre års försäkringstid för rätt till garantipension har efter Lag-
rådets påpekande flyttats till de kapitel där övriga förutsättningar finns
(4 kap. 6 § och 6 kap. 14 §).
8 §
I denna paragraf anges hur efterlevandepensionsförmånerna skall finansieras. Inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension och de administrationskostnader som dessa förmåner medför skall finansieras genom en efterlevandepensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Denna avgift skall emellertid, till skillnad från vad som gäller för avgifterna inom ålderspensioneringen, föras till statsbudgeten. Efterlevandepensioneringen skall alltså inte, såsom det inkomstgrundade ålderspensionssystemet, utgöra ett från staten avskilt självständigt pensionssystem.
Kostnaderna för grundskyddsförmånerna, dvs. garantipension till omställningspension och änkepension, skall finansieras med statsmedel. Detsamma skall gälla för efterlevandestöd till barn.
9 §
Garantipensionernas nivå liksom nivån för efterlevandestödet till barn och utgångspunkten för beräkningen skall, på samma sätt som garantipension till ålderspension, följa den allmänna prisutvecklingen. Garantipension och efterlevandestöd till barn skall beräknas utifrån prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL, medan den inkomstgrundade efterlevandepensionen skall omräknas med hänsyn till inkomstutvecklingen varvid inkomstbasbeloppet skall användas.
10 §
I denna paragraf regleras hur årlig inkomstgrundad efterlevandepension (dvs. barnpension och omställningspension) och änkepension skall räknas om (följsamhetsindexeras) vid varje årsskifte. Omräkningen görs, i likhet med vad som gäller för följsamhetsindexering av årlig inkomstgrundad ålderspension, med hänsyn till förändringen av inkomstindex mellan två år. Skälet till att inte hela förändringen av inkomstindex beaktas är att det delningstal som skall användas vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget har bestämts med utgångspunkt från en årlig real tillväxt om 1,6 %.
Det är endast den inkomstgrundade efterlevandepensionen och änkepensionen som skall följsamhetsindexeras enligt de nu beskrivna reglerna. Garantipension till omställningspension och änkepension skall beräknas på grundval av det årligt fastställda prisbasbeloppet. Detta följer av att garantipensionernas nivåer är uttryckta som en viss andel av prisbasbeloppet. Detta innebär att den inkomstgrundade efterlevandepensionen och garantipensionen kan utvecklas olika, varför det inför varje årsskifte måste göras en ny beräkning för att konstatera om den efterlevande alltjämt är berättigad till garantipension och med vilket belopp sådan pension i så fall skall utges. På samma sätt får vid ingången av varje år göras en ny beräkning av om efterlevandestöd skall utges och i så fall med vilket belopp mot bakgrund av den omräkning med följsamhetsindex som då görs av barnpensionen.
2 kap. Barnpension
1 §
Första stycket motsvarar 14 kap. 1 § AFL och reglerar den grundläggande
förutsättningen för att barnpension skall kunna utges. Barnpension skall liksom enligt nuvarande regler kunna utges till biologiska barn eller adopterade barn oavsett om den avlidne hade vårdnaden om barnet och likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet vid tidpunkten för dödsfallet. Däremot föreligger inte någon rätt till barnpension efter foster- eller styvföräldrar.
I andra stycket anges att en person som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i adoptionssyfte skall vid tillämpningen av 2 kap. anses som barnets förälder. Barnpension skall således kunna utges efter en sådan person och detta även innan ett rättsligt adoptionsbeslut fattats av behörig domstol. (Motsvarar 20 kap. 2 § fjärde stycket AFL).
2 §
Denna paragraf motsvarar 14 kap. 2 § jämförd med 8 kap. 2 § AFL. I paragrafen regleras de närmare förutsättningar som uppställs för rätt till barnpension bl.a. såvitt avser pensionens utsträckning i tiden.
3 §
I paragrafen, som delvis har sin motsvarighet i 14 kap. 3 § AFL, anges de ersättningsnivåer som skall gälla för barnpension.
I förevarande paragraf anges att barnpension skall beräknas som en viss andel av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt 5 kap. Efterlevandepensionsunderlaget har en nära anknytning till det inkomstgrundade underlaget i det reformerade ålderspensionssystemet. Någon exakt överensstämmelse mellan dessa båda underlag föreligger emellertid inte.
Ersättningsnivåerna för barnpensioneringen skall vara desamma i det anpassade efterlevandepensionssystemet som i det nuvarande systemet i det fall det finns ett pensionsberättigat efterlevande barn som har fyllt tolv år och endast en av föräldrarna avlider. I ett sådant fall skall barnpension utgöra 30 % av det beräknade efterlevandepensionsunderlaget. I det fall den avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som inte har fyllt tolv år skall barnpensionen emellertid utgöra 35 procent av samma underlag. Efterlämnar den avlidne flera pensionsberättigade barn skall de nämnda procenttalen ökas med 20 respektive 25 procent för varje barn utöver det första. Om båda föräldrarna har avlidit skall barnpensionen efter vardera föräldern alltid utgöra 35 % av ersättningsunderlaget oavsett barnets ålder. Detta procenttal skall ökas med 25 för varje barn utöver det första om den avlidne efterlämnar flera pensionsberättigade barn. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall sedan fördelas lika mellan barnen. En omräkning av barnpensionerna kan bli aktuell att göra om rätten till barnpension för något av barnen upphör.
4 §
Denna paragraf har sin motsvarighet i 14 kap. 8 § AFL. Bestämmelsen reglerar de fall där samtliga efterlevandepensioner efter en avliden person överstiger det efterlevandepensionsunderlag som beräknats enligt 5 kap.
I första stycket regleras de fall där endast barnpensioner utges efter den avlidne men där det totala pensionsbeloppet överstiger 100 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt 5 kap. På motsvarande sätt som gäller i dag skall barnpension inte kunna utbetalas med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. En omräkning skall emellertid ske av barnpensionerna när något av de pensionsberättigade barnen upphör att uppbära barnpension, t.ex. på grund av att ett pensionsberättigat barn till följd av åldersgränsen inte längre har rätt till barnpension efter den avlidne.
I andra stycket tas upp de fall där antingen inkomstgrundad efterlevandepension i form av omställningspension eller änkepension utges efter en avliden samtidigt med barnpension. I dessa situationer skall det efterlevandepensionsunderlag som skall kunna tas i anspråk för barnpension begränsas till 80 % av det totala underlaget beräknat enligt 5 kap. Denna andel överensstämmer med den andel av den avlidnes tilläggspension som med nuvarande regler kan tas i anspråk för barnpension om samtidigt omställningspension eller särskild efterlevandepension utges efter den avlidne. I de fall då den avlidne efterlämnar, förutom den vuxne pensionsberättigade, även fyra eller fler barn kommer det att bli aktuellt att tillämpa denna regel. För det fall något eller några av de efterlevande barnen inte har fyllt tolv år eller inte är barn till den vuxne efterlevande och också uppbär barnpension efter den andra föräldern kommer regeln
dock att i förhållande till dessa barn tillämpas redan när tre barn skall beviljas barnpension. Den nedsättning som sålunda kan komma att göras för pensionsberättigade barn med tillämpning av denna regel kommer emellertid inte att behöva bestå för hela den tid varunder pension kan utbetalas efter den avlidne. En uppräkning av barnpensionerna kan komma i fråga i de fall där pensionen till den vuxne efterlevande upphör att utbetalas exempelvis till följd av att denne inte längre har barn under arton respektive tolv år. I dessa situationer skall första stycket tillämpas. Detsamma kan gälla i de fall en efterlevande make eller därmed likställd gifter om sig eller av någon annan anledning inte längre har rätt till efterlevandepension. Även i de fall barnpension till ett förutvarande pensionsberättigat barn upphör att utbetalas kan övriga barnpensioner bli föremål för uppräkning.
3 kap. Efterlevandestöd till barn
1 §
Pensionsförmånen folkpension i form av barnpension skall fr.o.m. den 1 januari 2003 avskaffas. I stället införs ett nytt grundläggande skydd, som inte är en pensionsförmån, och som skall kunna utges till alla barn som bor i Sverige och vars ena eller båda föräldrar har avlidit. De ytterligare förutsättningar som gäller för rätt till detta grundskydd är desamma som anges i 2 kap 1 och 2 §§ om rätt till barnpension. Vid bedömning av om ett barn skall anses bosatt i Sverige bör bosättningsbegreppet i SofL tillämpas.
2 §
Basnivån för efterlevandestöd till barn skall motsvara 40 procent av prisbasbeloppet, vilket motsvarar den garantinivå som i dag gäller för folkpension i form av barnpension tillsammans med den tilläggspension som barnet är berättigat till. Har båda föräldrarna avlidit utges efterlevandestöd efter vardera föräldern.
3 §
Efterlevandestödet till barn är konstruerat som en utfyllnad till barnpension på motsvarande sätt som garantipension till efterlevandepension till vuxna efterlevande. Detta innebär att efterlevandestöd till efterlevande barn skall kunna betalas ut endast i de fall den avlidne inte efterlämnat något eller endast ett lågt efterlevandepensionsunderlag på vilket barnpension skall beräknas.
Av första stycket framgår att efterlevandestöd skall utges endast för de fall det efterlevande barnets barnpension efter den avlidne föräldern understiger det belopp som anges i 2 §. Efterlevandestödet skall således avräknas krona för krona mot den utgående barnpensionen
Av andra stycket framgår att efterlevandestöd till barn vars båda föräldrar har avlidit skall utges endast i den mån den sammanlagda barnpensionen enligt 2 kap. inte uppgår till det belopp som anges i 2 § andra stycket. Detta innebär att man vid beräkningen av om efterlevandestöd skall utges eller inte skall ta hänsyn till den barnpension som sammanlagt
utbetalas efter båda föräldrarna. Detta kan innebära att något efterlevandestöd inte skall utbetalas till följd av att den ena föräldern efterlämnar ett högt efterlevandepensionsunderlag medan den andra föräldern inte efterlämnar någon rätt över huvud taget till barnpension och trots att efterlevandestöd skulle ha utgetts om det varit endast den sistnämnde föräldern som avlidit. Med hänsyn till att efterlevandestöd skall ses som en utfyllnad i de situationer då barnet inte får motsvarande försörjning tillgodosedd på annat sätt är en sådan lösning följdriktig och ofrånkomlig.
I linje med detta ligger även den bestämmelse som är intagen i tredje
stycket och som anger att även arbetsskadelivränta och utländsk efter-
levandepension skall beaktas vid den avräkning krona för krona som skall göras enligt första och andra styckena. En förutsättning härför är dock att den utländska efterlevandepensionen inte är att betrakta som en utfyllnad till en inkomstrelaterad utländsk efterlevandepension.
4 §
Denna paragraf har sin motsvarighet i nuvarande 10 kap. 4 § andra stycket AFL och innebär i sak inte någon förändring. Av bestämmelsen framgår att en samordning skall ske mellan folkpension i form av förtidspension och efterlevandestöd till barn, i de fall då det efterlevande barnet har rätt till båda förmånerna, på sådant sätt att endast den största av förmånerna utbetalas.
4 kap. Omställningspension och garantipension
Omställningspension
1 §
Avgörande för rätten till omställningspension skall på samma sätt som enligt nuvarande regler vara hur de i paragrafen angivna förhållandena gestaltade sig vid tidpunkten då dödsfallet inträffade. Att villkoren blir uppfyllda vid en senare tidpunkt utgör inte grund för att bevilja omställningspension, liksom att senare inträffade förändringar inte heller påverkar rätten till sådan pension (jfr kommentaren till 2 §). Det grundläggande kravet att parterna stadigvarande skall ha sammanbott vid tidpunkten för dödsfallet är detsamma som i dag. Vidare gäller på samma sätt som enligt nuvarande regler att detta sammanboende – i icke-barnfallen – skall ha varat oavbrutet i minst fem år. När det gäller den närmare innebörden av begreppet stadigvarande sammanboende och hur detta skall tolkas i olika situationer hänvisas till förarbetena till de nuvarande bestämmelserna (prop. 1987/88:171) där frågorna kommenteras utförligt.
En skillnad mot nuvarande regler ligger i att en efterlevande som inte oavbrutet har sammanbott med den avlidne maken (eller därmed likställd) i minst fem år före dödsfallet har rätt till omställningspension om den efterlevande vid dödsfallet sammanbodde med barn under 18 år som stod under en av eller båda makarnas vårdnad. Enligt nuvarande regler skall barnet ha varit under 12 år. På samma sätt som enligt nuvarande regler fordras inte att barnet under hela tiden då inledande omställningspension utges är under 18 år. Det är, som nämnts ovan, förhållandena vid
dödsfallet som är avgörande. Barnet behöver vidare, på samma sätt som gäller i dag, inte vara ett för makarna gemensamt barn eller ett för någon av makarna biologiskt barn eller adoptivbarn. Även andra barn, t.ex. fosterbarn, bör liksom hittills kunna grunda rätt till omställningspension. Det krävs dock att barnet stadigvarande vistades hos makarna (eller därmed likställda) och att barnet hade en av eller båda makarna som vårdnadshavare vid tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension utges på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser till efterlevande som är yngre än 65 år. Beviljad sådan pension skall alltså dras in vid utgången av månaden före den månad då den efterlevande fyller 65 år. Detta framgår av 7 kap. 5 § som motsvarar delar av den nuvarande bestämmelsen i 16 kap. 9 § sista meningen AFL.
I andra stycket har tagits in en regel som innebär att med efterlevande make likställs den som stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft eller vid dödsfallet väntade barn med denne. Bestämmelsen är densamma som enligt nuvarande regler (8 kap. 1 § andra stycket AFL). Några förändringar föreslås inte beträffande den pensionsberättigade personkretsen när det gäller vuxna efterlevande.
2 §
I paragrafen anges att omställningspension skall utges under en tid av tio månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Enligt nuvarande regler är motsvarande tid sex månader. Av 7 kap. 2 § följer att omställningspension skall utges fr.o.m. den månad då maken avled eller, om denne vid sin död uppbar ålderspension, fr.o.m. ingången av månaden därefter. Omställningspension skall utbetalas under tio månader därefter. Som angetts i kommentaren till 1 § är det förhållandena vid dödsfallet som är avgörande för rätten till omställningspension under denna tid. Det förhållandet att t.ex. det barn som maken sammanbott med vid tidpunkten för dödsfallet fyller 18 år inom den angivna tiomåndersperioden eller avlider innebär alltså inte att omställningspensionen skall dras in, oavsett om makarna inte har bott tillsammans i fem år. Pensionen skall dock dras in fr.o.m. den månad då den efterlevande fyller 65 år (7 kap. 5 §). Pensionen skall vidare dras in om den efterlevande avlider.
Rätten till omställningspension påverkas enligt nuvarande regler inte av att den efterlevande gör ett förtida uttag av ålderspension. Någon ändring föreslås inte i detta avseende. Rätten till omställningspension skall således inte påverkas av att den efterlevande börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder.
3 §
I denna paragraf ges bestämmelser om förlängd omställningspension. Förslaget innebär vissa förändringar i förhållande till nuvarande bestämmelse i 8 kap. 5 § och 14 kap. 4 § AFL såvitt avser den tid under vilken förlängd omställningspension skall kunna utges.
Det grundläggande kravet för att en efterlevande man eller kvinna skall kunna beviljas omställningspension för förlängd tid är enligt första stycket att de i 1 § angivna villkoren för rätt till omställningspension är uppfyllda.
Den efterlevande måste alltså ha stadigvarande sammanbott med maken (eller därmed likställd) vid den tidpunkt då denne avled. Dessutom skall den efterlevande ha oavbrutet sammanbott med maken i minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet eller vid samma tidpunkt ha stadigvarande sammanbott med barn som inte fyllt 18 år och som stod under rättslig vårdnad av makarna eller endera av dem.
Rätten till förlängd omställningspension skall, på samma sätt som enligt nuvarande regler, avse tid efter det att rätt till inledande omställningspension har upphört. Detta innebär alltså att förlängd omställningspension utges fr.o.m. månaden efter den då rätten till inledande omställningspension har upphört. Förlängd omställningspension kan utges om den efterlevande har vårdnad om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, i stället för som enligt dagens regler 12 år. På samma sätt som i dag krävs att barnet måste stadigvarande ha vistats i makarnas hem vid dödsfallet.
Bestämmelsen i andra stycket första meningen tar sikte på efterlevande som har hemmavarande barn i skolåldern. Om den efterlevande fortlöpande, sedan tiden för den inledande omställningspensionen löpt ut, har vårdnad om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år utges omställningspension under ytterligare tolv månader efter dödsfallet. Om barnet under detta år fyller 18 år upphör dock rätten till omställningspension fr.o.m. utgången av den månad då barnet fyller 18 år. Ytterligare gäller, på samma sätt som enligt nuvarande regler, att pensionsrätten bortfaller om den efterlevande skulle upphöra att stadigvarande sammanbo med barnet eller förlora vårdnaden om det eller om barnet skulle avlida. Av 7 kap. 5 § framgår att pensionen då skall dras in fr.o.m. utgången av den månad under vilken rätten därtill upphör. Detta innebär en skillnad i förhållande till den inledande omställningspensionen som alltid utbetalas under tio månader om villkoren för pensionsrätt var uppfyllda vid dödsfallet. Om den efterlevande senare skulle uppfylla villkoren på nytt, t.ex. att ett barn som under den inledande omställningstiden flyttat hemifrån, senare under den förlängda omställningstiden åter flyttar hem, kan pension – efter ny ansökan – utges på nytt. Pensionen utges då så länge det inte har förflutit tjugotvå månader från dödsfallet, dock längst till dess barnet uppnått 18 års ålder.
Rätt till omställningspension föreligger emellertid enligt andra stycket andra meningen alltid så länge den efterlevande på det sätt som gäller enligt nuvarande regler har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som inte har fyllt tolv år. När barnet fyller tolv år bortfaller pensionsrätten om förlängd omställningspension då har utgetts i minst ett år. Annars kvarstår rätten till förlängd omställningspension enligt första meningen. Pensionen skall enligt vad som framgår av 7 kap. 5 § dras in fr.o.m. utgången av den månad under vilken rätten till den har upphört. Även när förlängd omställningspension utges enligt andra stycket andra meningen, dvs. då det hemmavarande barnet är under tolv år, bortfaller pensionsrätten alltid om den efterlevande upphör att stadigvarande sammanbo med barnet eller förlorar vårdnaden om det eller om barnet skulle avlida. Om den efterlevande senare skulle uppfylla kraven på nytt, t.ex.
återfå vårdnaden om barnet kan pension – efter ny ansökan – utges på nytt om barnet då inte uppnått tolv års ålder.
Reglerna innebär alltså att en efterlevande, som uppfyllt förutsättningarna för rätt till inledande omställningspension och fortfarande har barn under tolv år då tio månader förflutit från dödsfallet, har rätt till omställningspension t.o.m. den månad då barnet fyller tolv år. Om detta inträffar när kortare tid än tjugotvå månader förflutit från dödsfallet utges omställningspension under den tid som återstår av denna tid, under förutsättning att den efterlevande alltjämt bor tillsammans med barnet och har rättslig vårdnad om det. Barnet är ju då alltjämt under 18 år och omställningspension utges därför med stöd av bestämmelsen i andra stycket första meningen.
På samma sätt som gäller för den inledande omställningspensionen upphör rätten till förlängd omställningspension alltid fr.o.m. den månad då den efterlevande fyller 65 år.
4 §
Denna bestämmelse motsvarar 8 kap. 5 § andra stycket AFL. Bestämmelsen innebär att rätten till förlängd omställningspension upphör om den efterlevande gifter om sig eller sammanbor enligt de förutsättningar som anges i paragrafen. Denna regel avser enbart omställningspension som utges under förlängd tid, dvs. enligt 3 §. Rätten till inledande omställningspension påverkas inte av ändrade förhållanden som inträffar efter dödsfallet. Till skillnad från vad som sagts ovan beträffande vårdnadsoch sammanboenderekvisiten i förhållande till barnet gäller att rätten till omställningspension som har upphört att utges på grund av bestämmelsen i förevarande paragraf inte kan återupplivas om det nya äktenskapet eller sammanboendet skulle upplösas.
5 §
Omställningspension beräknas på samma sätt som övriga inkomstgrundade efterlevandeförmåner på grundval av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Regler för hur detta underlag skall beräknas ges i 5 kap. Till grund för beräkningen ligger den pensionsrätt för ålderspension som den avlidne har tjänat in.
I paragrafen föreskrivs att omställningspensionen skall utgöra 55 % av efterlevandepensionsunderlaget.
Enligt nuvarande bestämmelser är ersättningsnivån beroende av om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte. Någon motsvarande differentiering skall inte finnas i framtiden. Omställningspension skall således utges med 55 % av efterlevandepensionsunderlaget oavsett om barnpension samtidigt utges eller inte. Detta innebär emellertid inte att utrymmet för barnpensioner kommer att påverkas. Barnpensioner kommer således alltid att kunna uppta minst 80 % av den avlidnes egenpension. För en närmare beskrivning av denna begränsningsregel hänvisas till kommentaren till 2 kap. 4 §.
Den årliga omställningspension som sålunda har beräknats skall enligt bestämmelsen i 1 kap. 10 § räknas om (följsamhetsindexeras) vid varje årsskifte.
Bestämmelserna om beräkning av omställningspension enligt detta kapitel gäller då omställningspension beviljas på grund av ett dödsfall som inträffar fr.o.m. den 1 januari 2003, dvs. efter ikraftträdandet av denna lag. Frågan hur omställningspension som har beviljats på grund av nuvarande bestämmelser och som utges i form av folkpension och tilläggspension skall behandlas efter ikraftträdandet av den nya lagen regleras i införandelagen till denna lag (6 och 7 §§).
Garantipension till omställningspension
6 §
Garantipension utgör ett tillägg till eller en ersättning för omställningspensionen. För att rätt till garantipension skall föreligga krävs att den efterlevande uppfyller förutsättningarna för rätt till omställningspension. Den efterlevande måste alltså ha uppfyllt de grundläggande kraven för rätt till omställningspension enligt 1 § och, såvitt avser garantipension till förlängd omställningspension, ha vårdnaden om och stadigvarande sammanbo med barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Detta behöver emellertid inte innebära att sådan pension verkligen utbetalas eftersom efterlevandepensionsunderlaget enligt 5 kap. trots det kan ha varit noll om den avlidne inte tjänat in vare sig någon pensionspoäng för tilläggspension eller pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Under förutsättning att villkoren i denna paragraf är uppfyllda och den efterlevande inte har rätt till sådan pension som anges i 7 § kommer garantipensionen i en sådan situation att utgöra hela omställningspensionen för den efterlevande.
I enlighet med Lagrådets förslag har förutsättningen att försäkringstid måste ha tillgodoräknats den avlidne för minst tre år för att rätt till garantipension skall föreligga flyttats till denna paragraf. Bestämmelsen har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Kravet på tre års försäkringstid behöver emellertid inte vara uppfyllt vid dödsfallstidpunkten utan kan även uppfyllas genom beräkning av framtida försäkringstid.
Till följd av samordningsregeln i artikel 45 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen kommer emellertid den som har försäkringstid från andra länder inom EU/EES att få räkna med den tiden för att uppnå de tre kvalifikationsåren. En förutsättning för en sådan sammanläggning är emellertid att den avlidne kunnat tillgodoräknas minst ett år med försäkringstid i Sverige.
Garantipension till omställningspension utbetalas enbart till efterlevande som är bosatt i Sverige. Motsvarande gäller enligt nuvarande regler för folkpension som är beräknad på grundval av den avlidnes bosättningstid i Sverige. Frågan om vem som skall anses bosatt i Sverige bör bedömas enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799). Av 4 kap. 4 § socialförsäkringslagen framgår vidare att det undantagsvis finns möjlighet att betala ut garantipension vid bosättning utomlands om det skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in pensionen. Till följd av exporträtten enligt förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemet för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-
lemmar flyttar inom gemenskapen kommer garantipension dock att i stor utsträckning betalas ut även till personer som inte är bosatta i Sverige. Detsamma kan komma att gälla efterlevande som bor i ett land med vilket Sverige kommer att ha en socialförsäkringskonvention. För den som bosätter sig i ett annat land utanför EU/EES – och som inte kan åberopa någon konvention med annan innebörd – kommer dock exportförbudet att gälla.
7 §
I paragrafen anges att utgångspunkten för beräkning av garantipension är omställningspensionen. Om garantipension skall utges och i så fall med vilket belopp är beroende av omställningspensionens storlek. Med sådan pension likställs utländsk efterlevandepension som inte, liksom garantipensionen, är av utfyllnadskaraktär. De särskilda frågeställningar som uppstår vid beräkning av garantipension när den avlidne har varit försäkrad enligt flera länders lagstiftningar inom EG/EES redovisas i avsnitt 12.3.2.
8 §
I denna paragraf anges hur garantipension beräknas. Garantipensionen är konstruerad som en utfyllnad till omställningspensionen upp till en basnivå som motsvarar 2,13 gånger det prisbasbelopp som gäller det år då pensionen utges. Storleken på garantipensionen är således beroende av hur stor omställningspensionen är. Med sådan pension likställs även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär (jfr 7 §). En förutsättning för att garantipension skall utges upp till en basnivå om 2,13 prisbasbelopp är att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid för garantipension. Hur beräkningen skall göras i annat fall framgår av 12 §. I enlighet med Lagrådets förslag har en ny tredje mening lagts till som anger att minskningen enligt denna paragraf skall göras efter det att basnivån avkortats med tillämpning av 12 §.
Vid beräkningen av garantipensionens storlek är det den faktiska omställningspensionen som skall läggas till grund för avtrappningen av basnivån. Det förhållandet att den avlidne inte alls eller endast delvis har betalat avgifter till ålderspensioneringen och därför endast delvis eller inte alls tillgodoräknats pensionsrätt för vissa år skall således inte innebära att garantipensionen skall beräknas på grundval av någon annan omställningspension än den faktiska. Detta överensstämmelser med vad som gäller enligt nuvarande regler för beräkning av pensionstillskott till folkpension i form av efterlevandepension. Det skiljer sig emellertid från vad som gäller för beräkning av garantipension till ålderspension enligt lagen (1998:702) om garantipension, där garantipensionen i fall av obetalda avgifter skall beräknas som om full avgift hade erlagts.
Garantipensionen skall vara relaterad till prisbasbeloppet. Detta innebär att det vid ingången av varje nytt år måste göras en ny beräkning av den garantipension som skall utges under det kommande året. Ytterligare ett skäl till att en sådan beräkning måste göras är att omställningspensionen som skall reducera garantipensionens basnivå skall följsamhetsindexeras
(jfr kommentaren till 1 kap. 10 §), vilket innebär att omställningspensionen och garantipensionen kommer att kunna utvecklas olika.
9 §
I 1 kap. 7 § föreskrivs att garantipension till omställningspension är beroende av den avlidnes försäkringstid. I denna och följande bestämmelse anges vilken tid före respektive efter dödsfallet som skall tillgodoräknas som försäkringstid.
I förevarande paragrafs första stycke anges att garantipensionen skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallsåret. Som försäkringstid skall beaktas – med några undantag – sådan tid som utgör försäkringstid för garantipension till ålderspension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Detta innebär att den tid som skall tillgodoräknas som försäkringstid inom efterlevandepensioneringen i princip kommer att överensstämma med den tid som i dag tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension. I första stycket anges att bestämmelserna i 2 kap. 1–4 §§ och 5 § första stycket lagen om garantipension skall tillämpas även när det gäller beräkning av försäkringstid för garantipension till omställningspension. För en närmare utveckling av bakgrunden till dessa bestämmelser hänvisas till författningskommentaren till desamma (prop. 1997/98:152 s. 145 ff).
När det gäller frågan under vilken tidsperiod som försäkringstid för garantipension skall kunna tillgodoräknas innebär bestämmelsen att tiden fr.o.m. det år då den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet, dock längst t.o.m. det år han eller hon fyllde 64 år skall kunna tillgodoräknas som försäkringstid. Detta innebär en skillnad i förhållande till möjligheten att tillgodoräknas försäkringstid för garantipension till ålderspension. Enligt 2 kap. 5 § andra stycket lagen om garantipension uppställs krav på att den försäkrade såvitt gäller tiden fr.o.m. det år då han eller hon fyller 16 år t.o.m. det år då 24-årsdagen inträder skall ha haft en pensionsgrundande inkomst av viss storlek för att tiden skall få tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension till ålderspension. Något motsvarande krav uppställs inte när det gäller försäkringstid för garantipension till efterlevandepension. Försäkringstid skall således kunna tillgodoräknas på samma villkor fr.o.m. det år den avlidne fyllde 16 år t.o.m. dödsfallsåret. Detta framgår genom att någon hänvisning i första stycket inte sker till 2 kap. 5 § andra stycket lagen om garantipension utan enbart till första stycket samma paragraf.
I 2 kap. 3 § lagen om garantipension anges att en person som haft skäl att lämna sitt hemland och som kan antas ha gått miste om pensionsrättigheter skall som försäkringstid på visst sätt få tillgodoräkna sig även tid då han varit bosatt i sitt hemland. Denna tid skall enligt nämnda paragraf räknas fr.o.m. det år personen fyllde 25 år. Bakgrunden härtill är att försäkringstid för garantipension enligt huvudregeln tillgodoräknas först fr.o.m. det år den försäkrade fyller 25 år. När det gäller beräkningen av försäkringstid för garantipension till omställningspension föreslås att en motsvarande möjlighet att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet som finns enligt lagen om garantipension skall finnas även när det gäller beräkning av garantipension till omställningspension. Härvid skall
emellertid även tid fr.o.m. det år den avlidne uppnått 16 års ålder t.o.m. det år han fyllt 24 år kunna beaktas. Detta anges i andra stycket.
10 §
I 9 § föreskrivs att det är den avlidnes försäkringstid t.o.m. året före dödsfallet som i första hand ligger till grund för beräkningen av garantipension. Om dödsfallet inträffar under förvärvsaktiv tid, dvs. före det år den avlidne skulle ha fyllt 65 år, får emellertid även tid efter dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år räknas som försäkringstid. Denna tid benämns framtida försäkringstid. I andra stycket upptas en regel om hur framtida bosättningstid skall beräknas. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som enligt nuvarande regler gäller för beräkning av framtida bosättningstid för folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension (5 kap. 9 § AFL).
11 §
Paragrafen innehåller en avrundningsregel som innebär att det, sedan samtliga tillgodoräknade försäkringstider för garantipension till omställningspension har lagts samman, skall ske en avrundning nedåt till helt antal år. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 7 § lagen om garantipension.
12 §
Av bestämmelserna i 1 kap. 7 § och 6 § detta kapitel följer att rätten till garantipension är beroende av den avlidnes försäkringstid och att en försäkringstid om minst tre år måste kunna tillgodoräknas den avlidne för att rätt till garantipension skall föreligga. Vidare krävs för att garantipension faktiskt skall betalas ut att den efterlevande är bosatt i Sverige. Vid beräkningen av garantipension beaktas såväl försäkringstid fram till dödsfallet som framtida försäkringstid (jfr 9 och 10 §§). För att den efterlevande skall vara berättigad till oavkortad garantipension, krävs att antalet år med försäkringstid som enligt bestämmelserna i denna lag kan tillgodoräknas den avlidne uppgår till minst 40. I annat fall görs först en avkortning av basnivån enligt 8 § till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den avlidne och talet 40. Därefter sker en reducering med hänsyn till storleken på omställningspensionen. Om den avlidne kan tillgodoräknas t.ex. 20 år med försäkringstid för garantipension innebär alltså detta att garantipension till omställningspension beräknas genom att basnivån avkortas till 20/40 av 2,13 gånger prisbasbeloppet. Den sålunda reducerade basnivån avtrappas därefter mot 100 % av omställningspensionen.
Den i paragrafen upptagna beräkningsmetoden överensstämmer med den som gäller för beräkning av garantipension inom ålderspensioneringen. Metoden innebär att det i stort sett kommer att finnas en korrespondens mellan de år som ligger till grund för beräkning av omställningspension och de år som tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension.
Omställningspension efter flera avlidna
13 §
Denna bestämmelse har sin motsvarighet i nuvarande 10 kap. 4 § första stycket AFL som avser folkpension i form av omställningspension. Bestämmelsen tillämpas emellertid enligt 14 kap. 4 § andra stycket AFL även beträffande tilläggspension i form av omställningspension. Den nya regeln tar sikte på omställningspension enligt 1 och 2 §§ jämte garantipension. Sådan pension utges, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande regler, oberoende av att den efterlevande ingår nytt äktenskap under tiden med inledande omställningspension. I undantagsfall skulle således den efterlevande, om den nye maken (eller därmed likställd) skulle avlida under denna tid, kunna för samma tid bli berättigad till omställningspension också efter denne och således till två pensioner samtidigt. I den situationen skall endast en av pensionerna utges. Vid bedömningen av vilken av två eller flera omställningspensioner som skall utges görs enligt nuvarande regler en jämförelse mellan folkpensionsförmånerna å ena sidan och tilläggspensionsförmånerna å andra sidan. Nu föreliggande förslag innebär att en jämförelse görs mellan omställningspensionerna sedan hänsyn tagits även till den garantipension som den efterlevande kan vara berättigad till. Det största av dessa pensionsbelopp utges eller, om de är lika stora, pensionen efter den sist avlidne.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1938 eller senare
1 §
I paragrafen ges en övergripande beskrivning av hur underlaget för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1938 eller senare är konstruerat. Inkomstgrundad efterlevandepension beräknas i första hand på grundval av den avlidnes faktiska pen-
sionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. Närmare be-
stämmelser om hur denna skall beräknas lämnas i 2 och 3 §§. Under vissa förutsättningar skall även ett belopp som motsvarar summan av de pensionsrätter som den avlidne skulle kunna ha tillgodoräknats från tidpunkten för dödsfallet fram till en tänkt ålderspensionering vid ingången av 65-årsåret läggas till grund för beräkningen. Denna del av efterlevandepensionsunderlaget har benämnts antagen pensionsbehållning. De närmare förutsättningarna för beräkning av antagen pensionsbehållning anges i 4–6 §§.
2 §
Paragrafen anger hur den avlidnes faktiska pensionsbehållning som enligt 1 § skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas. Den faktiska pensionsbehållningen skall utgöras av summan av de årliga pensionsrätter för inkomstpension som har beräknats enligt 4 kap.2–4 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och som har tillgodoräknats den avlidne t.o.m. den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade. Vid summeringen av de årliga pensionsrätterna skall dessa beaktas sedan omräkning gjorts enligt 5 kap. 4, 6, 7 och 9 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen innebär att de årliga omräkningar av pensionsrätten som i det reformerade ålderspensionssystemet sker med hänsyn till arvsvinsttilldelning, förändringar i inkomstindex samt med hänsyn till förvaltningskostnader skall beaktas även vid fastställandet av efterlevandepensionsunderlaget.
Beräkning av pensionsrätt för inkomstpension sker enligt bestämmelserna i 4 kap. 2–6 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension. I 4 kap. 2 § den lagen anges att pensionsrätten beräknas på den försäkrades pensionsunderlag, dvs. pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp. I 4 kap. 3 § anges hur stor del av pensionsunderlaget som tillgodoräknas som pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt för premiepension. De nu angivna bestämmelserna för beräkning av pensionsrätt skall tillämpas även vid beräkning av den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension. Vid denna beräkning skall dock alltid 18,5 % av pensionsunderlaget läggas till grund för beräkningen (se avsnitt 7.5). Vidare måste, enligt vad som anges i 3 §, det s.k. förvärvsvillkoret vara uppfyllt för att hänsyn skall tas till den del av pensionsbehållningen som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, pensionsgrundande belopp för föräldrar med små barn och pensionsgrundande belopp för studier (se kommentaren till 3 §).
I 4 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension föreskrivs hur pensionsrätt för inkomster från annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas då den försäkrade inte har erlagt ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift. Pensionsrätt skall då tillgodoräknas med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift som anses betald enligt skattebetalningslagen (1997:483). Bakgrunden till denna regel redovisas i avsnitt 7.5. I samma avsnitt behandlas frågan hur obetalda ålderspensionsavgifter skall påverka beräkningen av efterlevandepension. Bestämmelsen i 4 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension innebär, om inte särskilda regler införs, att den pensionsbehållning som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepensionen kommer att vara reducerad med hänsyn till obetalda avgifter. Av avsnitt 7.5 framgår att det ur ett rent principiellt perspektiv kan ifrågasättas om det är lämpligt att låta storleken på efterlevandepensionen påverkas av att ålderspensionsavgift inte har betalats. Bl.a. med hänsyn till att efterlevandepensionen kommer att påverkas av tillägg för arvsvinster och avdrag för förvaltningskostnader i ålderspensionssystemet, bör det kunna godtas att även i nu diskuterat avseende lägga den faktiska pensionsbehållningen till grund för beräkningen. Den skillnad som ligger i att den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension har reducerats på grund av obetalda ålderspensionsavgifter och inte på grund av obetalda efterlevandepensionsavgifter är enbart teoretisk. Med hänsyn till den likafördelningsmetod som tillämpas i skattebetalningslagen anses efterlevandepensionsavgiften betald till lika stor del som ålderspensionsavgiften. Genom hänvisningen till 4 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension kommer den pensionsbehållning som skall
läggas till grund för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget att vara reducerad med hänsyn till att den avlidne underlåtit att betala ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift.
Regeln i 4 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension avser beräkningen av premiepension vilket, enligt vad som kommer att framgå av det följande, inte är relevant för beräkningen av efterlevandepension. Inte heller är den minskning av pensionsrätten för inkomstpension som enligt 4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall göras vid beräkning av ålderspension för personer som är födda åren 1938–1953 relevant för beräkningen av efterlevandepension efter avlidna som är födda under samma tid. Skälet härtill kommer att utvecklas i det följande.
Summan av de årliga pensionsrätterna för inkomstpension i ålderspensionssystemet räknas varje år om med hänsyn till ett antal olika faktorer. En sådan faktor är fördelningen av s.k. arvsvinster, dvs. avlidnas pensionsbehållningar. Arvsvinsterna tillfaller övriga personer i försäkringskollektivet, dvs. personer som har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension, och skall fördelas proportionellt i förhållande till vars och ens pensionsbehållning. Detta innebär alltså att den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension inte enbart kommer att bestå av pensionsrätt som han eller hon själv tjänat in utan till viss del även av pensionsrätt som tillgodoräknats på grundval av arvsvinster från andra i försäkringskollektivet. Det är således den avlidnes pensionsbehållning efter omräkning med hänsyn till arvsvinster som skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensionsunderlaget. Detta framgår genom hänvisningen till 5 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. När det gäller beräkningen av antagen pensionsbehållning följer emellertid motsatsvis av en bestämmelse i 6 § att beräkningen av sådan behållning skall göras utan att hänsyn tas till den årliga omräkningen på grund av arvsvinster.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsbehållningen för den som tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension räknas om även med hänsyn till förändringar i inkomstindex. Bestämmelser om sådan omräkning ges i 5 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Den omräkning som faktiskt har skett av pensionsbehållningen skall beaktas även när det gäller beräkningen av efterlevandepension.
Pensionsrätten för inkomstpension minskas årligen med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. Avdraget görs genom att pensionsbehållningen, sedan denna räknats om med hänsyn till arvsvinster och inkomstindex, multipliceras med en förvaltningskostnadsfaktor. Detta kommer alltså att innebära att pensionsbehållningen minskar något, vilket också kommer att påverka den framtida inkomstpensionen. Bestämmelserna i denna paragraf innebär, genom hänvisningen till 5 kap. 7 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, att det är pensionsbehållningen efter denna omräkning som skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensionsunderlaget. Detta gäller dock enbart till den del beräkningen grundar sig på den avlidnes faktiska pensionsbehållning. Beräkningen av antagen pensionsbehållning skall, på samma sätt som skall gälla beträffande arvsvinsttill-
delningen, göras på grundval av den avlidnes årliga pensionsrätt utan hänsyn till minskningen på grund av förvaltningskostnader.
Den pensionsbehållning som beräknats sedan omräkningar gjorts enligt bestämmelserna i 5 kap. 4, 6 och 7 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension skall avrundas till närmaste lägre hela krontal. Detta framgår genom hänvisningen till 5 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen anges att det är pensionsrätt som tillgodoräknas den avlidne t.o.m. den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade som skall läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning. Det är alltså pensionsrätt på grundval av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som tjänats in t.o.m. det år som föregår dödsfallsåret som skall läggas till grund för beräkningen. Pensionsrätten för året före dödsfallet kommer emellertid i de flesta fall inte att vara fastställd då efterlevandepensionen skall beräknas. Detta beror på att pensionsgrundande inkomst fastställs först i samband med taxeringen året efter inkomståret och pensionsgrundande belopp och pensionsrätt fastställs i sin tur först ytterligare någon tid senare. Denna eftersläpning är emellertid en oundviklig följd av att pensionsrätt inom det reformerade ålderspensionssystemet läggs till grund för beräkningen av efterlevandepension. Motsvarande problem föreligger även med nuvarande regler och det torde inte innebära några stora administrativa problem. Beräkningen av den faktiska pensionsbehållningen skall i första hand göras med hänsyn till de uppgifter om den avlidnes pensionsbehållning som finns tillgängliga vid beräkningstillfället. Beräkningen får senare justeras när den slutliga pensionsbehållningen t.o.m. dödsfallsåret är fastställd. Detta kan i sin tur komma att leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
3 §
Till grund för beräkningen av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet skall ligga inte bara pensionsgrundande inkomster utan även pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst enligt tilläggspensionssystemet, för barnår, vid plikttjänstgöring och för studier. Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst innebär att en person som uppbär förtidspension (enligt hittillsvarande regler för tilläggspension), som beräknas på grundval av både faktiska ATP-poäng för tid före förtidspensionsfallet och framtida antagna inkomster, tillgodoräknas ålderspensionsrätt för de framtida inkomsterna genom att han eller hon tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp beräknat på dessa. Sådana pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats för tid före dödsfallet skall ligga till grund även för beräkning av efterlevandepension på samma sätt som gäller för pensionsgrundande inkomst. Vad som nu sagts om beräkning av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer – och därmed också för beräkning av efterlevandepension – gäller enbart förtidspension som är beräknad enligt nuvarande regler.
Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst skall alltså ligga till grund för beräkning av efterlevandepension i samma
utsträckning som pensionsgrundande inkomster. Även pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier skall ingå i efterlevandepensionsunderlaget. I denna paragraf uppställs dock vissa begränsningar för att sådana belopp skall beaktas vid beräkningen. Förutsättningen är att den avlidne senast vid en viss tidpunkt hade uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret, dvs. har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år har uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Med pensionsgrundande inkomst skall här även jämställas pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst. När det gäller frågan om vid vilken tidpunkt som förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt, för att pensionsrätten på grund av de pensionsgrundande beloppen skall läggas till grund för beräkning av efterlevandepension, är utgångspunkten i första stycket att detta skall ha skett senast den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade. Om den avlidne under åren fram till denna tidpunkt har haft pensionsgrundande inkomster som under åtminstone fem år uppgått till minst två gånger inkomstbasbeloppet är alltså förvärvsvillkoret redan härigenom uppfyllt. På samma sätt som beskrivits i kommentaren till 2 § kan det emellertid i många fall inträffa att den pensionsgrundande inkomsten för året före dödsfallsåret inte är fastställd då beräkningen skall göras. Bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt får då i första hand göras på grundval av de uppgifter om pensionsgrundande inkomst som finns tillgängliga vid beräkningstidpunkten. Om det senare skulle visa sig att det sista årets pensionsgrundande inkomst får avgörande betydelse kan detta komma att leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
Det bör emellertid beaktas att den avlidne under vissa förutsättningar skall tillgodoräknas pensionsrätt även för framtida antagen inkomst. Bestämmelser härom ges i 4 och 5 §§. Av andra stycket framgår att även sådan inkomst skall beaktas vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt. I praktiken innebär det att endast om medeltalet av den pensionsgrundande inkomsten för de år som ligger till grund för beräkningen av antagandeinkomsten enligt 5 § uppgår till minst två gånger det för året före dödsfallet gällande inkomstbasbeloppet kommer sådana framtida år att beaktas vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt. Om den avlidne då efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas inte har uppfyllt förvärvsvillkoret på grundval av de uppgifter om pensionsgrundande inkomster för åren före dödsfallsåret som då finns tillgängliga, kan alltså även år då den avlidne skulle antas ha tjänat in pensionsgrundande inkomster beaktas. Detta sker om den avlidne har uppfyllt kvalifikationsvillkoret i 4 § och om medeltalet av de inkomster som enligt 5 § skall beaktas uppgår till minst två gånger det för dödsfallsåret gällande inkomstbasbeloppet.
Vid prövningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, genom att även år med antagen pensionsbehållning medräknas, tas hänsyn endast till antagen inkomst beräknad på grundval av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer. Därmed beaktas inte, vilket är fallet vid den verkliga beräkningen av antagen pensionsbehållning enligt 5 §, pensionsrätt för plikttjänstgöring, för föräldrar med
små barn eller för studier. Det är alltså medeltalet av den pensionsgrundande inkomsten ensam eller tillsammans med pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer som måste uppgå till minst två inkomstbasbelopp för de tre år som tas i beaktande.
I 5 kap. 13 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension finns en bestämmelse som innebär att inkomstpension beräknad på pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn och pensionsgrundande belopp för studier skall börja utges tidigast året efter fastställelseåret för pensionsgrundande belopp det sista av de fem åren som krävs för att förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt. Någon motsvarande regel föreslås inte när det gäller beräkningen av efterlevandepension. Om den avlidne genom antagandeinkomstberäkningen skall anses ha uppfyllt förvärvsvillkoret, skall efterlevandepension beräknad på grundval av pensionsrätt som härrör från de nu aktuella pensionsgrundande beloppen utges från dödsfallet oavsett hur många år med antagen pensionsbehållning som läggs till grund för uppfyllandet av förvärvsvillkoret.
4 §
I paragrafen anges förutsättningarna för att även en antagen pensionsbehållning, utöver den faktiska pensionsbehållningen beräknad enligt 2 och 3 §§, skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension. Denna beräkning blir aktuell om dödsfallet inträffar före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år. För att antagen pensionsbehållning skall beräknas krävs enligt första stycket att pensionsrätt för inkomstpension har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderår som närmast föregått det år då dödsfallet inträffade. Om villkoret är uppfyllt skall en beräkning göras av vilken inkomst den avlidne kunde förväntats ha haft för tiden efter dödsfallet till en tänkt ålderspensionering vid ingången av 65-årsåret. På grundval av denna inkomst tillgodoräknas pensionsrätt även för varje år efter dödsfallet fram till dess.
Vid den tidpunkt då bedömningen skall göras av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt eller inte, kan det inträffa att pensionsrätten för året närmast före dödsfallsåret ännu inte är fastställd. I sådant fall får beräkningen göras utifrån de uppgifter om fastställd pensionsrätt för de aktuella fem kalenderåren som finns tillgängliga vid beräkningstillfället. Om pensionsrätten för året före dödsfallet inte är fastställd och det skulle visa sig att frågan huruvida pensionsrätt har tillgodoräknats för detta år får avgörande betydelse för om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, får efterlevandepensionen inledningsvis beräknas med hänsyn enbart till den avlidnes faktiska pensionsbehållning. Om det sedan skulle visa sig att pensionsrätt har fastställts för även detta sista år och att kvalifikationsvillkoret således är uppfyllt, får en ny beräkning göras, varvid även får beaktas reglerna om beräkning av antagen pensionsbehållning i 5 §. Detta kan i sin tur leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
Pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, pensionsgrundande belopp för föräldrar med små barn och pensionsgrundande belopp för studier skall vid bedömningen enligt första
stycket beaktas enbart under förutsättning att den avlidne uppfyllt förvärvsvillkoret (se härom i kommentaren till 3 §). Detta framgår av andra
stycket.
5 §
I paragrafen anges metoden för beräkning av s.k. antagandeinkomst. En förutsättning för att en beräkning enligt denna paragraf skall göras är att kvalifikationskravet i 4 § är uppfyllt. Det skall alltså ha fastställts pensionsrätt för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före det år då dödsfallet inträffade. Om så är fallet skall förutom faktisk pensionsrätt även tillgodoräknas pensionsrätt för den avlidne för varje år fr.o.m. det år då dödsfallet inträffade t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall, enligt vad som föreskrivs i paragrafens andra mening, beräknas på grundval av ett genomsnitt av den avlidnes pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp (pensionsunderlaget) ett visst antal år före dödsfallet. Denna tidsperiod sammanfaller med den tidsperiod som är avgörande för om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, dvs. de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade. Den framtida pensionsrätten beräknas på grundval av ett medeltal av pensionsunderlagen under dessa fem år, varvid bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget var högst respektive lägst. Det är sålunda ett medeltal av de i inkomsthänseende tre mellersta av de aktuella fem åren som beaktas.
Även i detta sammanhang måste beaktas att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp vid dödsfallet inte alltid har fastställts för samtliga de fem kalenderår som är relevanta. På samma sätt som framhållits i kommentaren till 4 § bör emellertid vid beräkningen hänsyn tas endast till pensionsgrundande inkomst och belopp som har fastställts. Om det senare då uppgifterna för samtliga år är kända skulle visa sig att dessa uppgifter skulle ha lett till en högre efterlevandepension får en ny beräkning göras med retroaktiva utbetalningar som följd.
Det bör vidare framhållas att det, enligt vad som anges i kommentaren till 6 §, är pensionsunderlaget utan hänsyn till den årliga arvsvinsttilldelningen och minskningen med förvaltningskostnadsfaktorn som skall tas i beaktande vid beräkning av antagandeinkomsten. Av 6 § framgår också att pensionsunderlagen som skall ligga till grund för beräkningen skall räknas om på grundval av förändringen i inkomstindex för att pensionsunderlagen för de olika åren skall väga lika tungt vid antagandeinkomstberäkningen.
Det kan inträffa att den avlidne har tagit ut ålderspension under något eller några av de år som kommer att ligga till grund för bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt och som också skall läggas till grund för antagandeinkomstberäkningen. Om den avlidne ett visst år har tagit ut ålderspension men ändå haft pensionsgrundande inkomster får dessa inkomster läggas till grund för antagandeinkomstberäkningen. Ålderspensionen som sådan beaktas emellertid inte eftersom den inte är pensionsgrundande.
6 §
I paragrafen ges ytterligare bestämmelser för hur beräkningen av antagandeinkomst och framtida pensionsrätt enligt 5 § skall göras. På samma sätt som gäller för beräkning av den faktiska pensionsbehållning som skall ingå i efterlevandepensionsunderlaget skall enligt första stycket även antagen pensionsbehållning grunda sig på enbart pensionsrätt för inkomstpension. Därvid skall beräkningen göras som om denna pensionsrätt utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.
Beräkningen av framtida pensionsrätt grundar sig på de årliga pensionsunderlagen, dvs. de pensionsgrundande inkomsterna och pensionsgrundande beloppen som fastställts för den avlidne under vart och ett av de fem kalenderåren före dödsfallsåret. Dessa uppgifter finns att hämta i det reformerade ålderspensionssystemet. Med stöd av bestämmelsen i 5 § beräknas ett genomsnittligt pensionsunderlag och utifrån detta beräknas en årlig pensionsrätt som tillgodoräknas den avlidne för varje år efter dödsfallet till en tänkt ålderspensionering. Detta innebär att den omräkning med hänsyn till arvsvinsttilldelning och förvaltningskostnader som sker av den årliga pensionsrätten för inkomstpension inte kommer att påverka beräkningen av den framtida pensionsrätten.
Det förhållande att det är ett genomsnittligt pensionsunderlag som läggs till grund för beräkningen av en årlig pensionsrätt för tiden efter dödsfallet innebär också att beräkningen sker utan hänsyn till den 20-delsberäkning som enligt bestämmelsen i 4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas vid beräkning av pensionsrätt för personer som är födda något av åren 1938–1953. Detta innebär att efterlevandepension efter personer som tillhör den s.k. mellangenerationen kommer att beräknas på ett underlag som fastställts enligt samma regler som det som tillämpas för personer som är födda år 1954 eller senare, dvs. på ett reformerat pensionsunderlag.
I paragrafens andra stycke regleras frågan om indexering av det pensionsunderlag som ligger till grund för beräkningen av den framtida pensionsrätten enligt 5 §. Här ges en bestämmelse som innebär att de årliga pensionsunderlagen skall omräknas med hänsyn till inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension om det skett någon förändring i detta index mellan något av de aktuella åren och ingången av det år då dödsfallet inträffade. Denna omräkning skall inte påverkas av de tillfälliga justeringar av inkomstindex som kan komma att ske inom ramen för ålderspensionssystemet.
Syftet med indexeringen är att beräkna det värde som inkomsten fem, fyra, tre, två respektive ett år före dödsfallet hade haft om den hade tjänats in under året före dödsfallet. Med hänsyn till hur inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är utformat måste omräkningen emellertid ske i förhållande till inkomstindex för dödsfallsåret för att värdeförändringen t.o.m. året före dödsfallsåret skall beaktas.
7 §
I paragrafen anges hur beräkningen av pensionsbehållningen skall ske i de situationer då dödsfallet inträffar efter 65 års ålder. Därvid skall pensionsbehållningen, beräknad på grundval enbart av pensionsrätt som tjänats in
t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år, läggas till grund för beräkningen. Pensionsrätt som tjänats in därefter skall alltså inte beaktas.
Värdeförändringar som inträffat efter 65-årsåret bör emellertid även de påverka den pensionsbehållning som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget. Detta skall ske genom att den sålunda beräknade pensionsbehållningen räknas om med inkomstindex till ingången av 65-årsåret och därefter följsamhetsindexeras efter samma principer som utgående ålderspensioner fram till ingången av det år då dödsfallet inträffade (jfr 5 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspension).
8 §
I paragrafen regleras hur beräkningen av efterlevandepension skall påverkas av att den avlidne tagit ut ålderspension före 65 års ålder. Genom ett sådant uttag av pension har den faktiska pensionsbehållningen minskat. En sådan minskning av pensionsbehållningen skall inte påverka beräkningen av efterlevandepension. Beräkningen skall i stället ske på grundval av den pensionsbehållning som den avlidne skulle ha haft om uttaget inte hade skett. Vad som nu sagts gäller oavsett om dödsfallet inträffar före eller efter 65 års ålder. Om dödsfallet inträffar efter 65 års ålder skall pensionsbehållningen t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år räknas om med inkomstindex till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år och därefter följsamhetsindexeras (jfr 7 §). Om dödsfallet i stället inträffar före 65 års ålder skall pensionsbehållningen t.o.m. året före dödsfallsåret beräknas som om uttaget inte hade gjorts. Därtill skall, om den avlidne hade uppfyllt kvalifikationsvillkoret i 4 §, en antagandeinkomstberäkning göras fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år. På grundval av denna antagandeinkomst beräknas en årlig pensionsrätt för de sista åren före 65 år som läggs till den beräknade faktiska pensionsbehållningen.
9 §
I denna paragraf definieras begreppet efterlevandepensionsunderlag. Detta underlag beräknas genom att summan av faktisk pensionsbehållning enligt 2 och 3 §§ och antagen pensionsbehållning enligt 4–6 §§ efter omräkning enligt 7 och 8 §§ divideras med ett delningstal. Tekniken motsvarar den som tillämpas för beräkning av årlig ålderspension i det reformerade ålderspensionssystemet. Det belopp som sålunda beräknas utgör underlag för beräkning av årlig barnpension och omställningspension.
I andra stycket regleras vilket delningstal som skall tillämpas. Bestämmelsen innebär att efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas på grundval av samma delningstal som tillämpas vid beräkning av inkomstpension inom ålderspensionssystemet för den åldersgrupp som i januari det år då dödsfallet inträffade fyllde 65 år.
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidigare
10 §
I paragrafen anges hur efterlevandepensionsunderlaget för avlidna som är födda år 1937 eller tidigare skall beräknas. Bestämmelsen motsvarar i grunden nuvarande 12 kap. 2 § första stycket första meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring och 6 kap. 2 § 1 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Underlaget beräknas således som 60 % av produkten av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension (se nedan) som har tillgodoräknats den avlidne. Om pensionspoäng har tillgodoräknat för fler än 15 år skall vid beräkning av medeltalet hänsyn tas enbart till de 15 år för vilka de högsta poängtalen har tillgodoräknats. För att pensionsunderlaget, på samma sätt som gäller för reformerad pensionsrätt, skall beräknas från första kronans inkomster, skall göras ett tillägg med en pensionspoäng till den medelpoäng som har beräknats. På så sätt ges kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster med samma kompensationsnivå som gäller för inkomsterna i övrigt. En förutsättning för att beräkningen skall göras helt i enlighet med vad som nu sagts är emellertid, som framgår av 11 §, att den avlidne har tjänat in pensionspoäng för minst 30 år.
Pensionspoäng för personer som är födda år 1937 eller tidigare beräknas enligt vad som föreskrivs i 15 § lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension enligt 11 kap. 6 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1999 och inte enligt reglerna i 4 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § AFL skall tillämpas på det sätt som anges i 15 § införandelagen. Vidare skall vid beräkningen av poängmedeltalet enligt första stycket 22 § lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas. Den paragrafen innebär en gynnsammare pensionsberäkning för personer som är födda år 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit bl.a. sjukpenning enligt AFL i mer än 90 dagar. Bestämmelsen var tidigare intagen i 15 kap. 2 § AFL men behövdes inte sedan sjukpenning m fl. ersättningar blev pensionsgrundande fr.o.m. år 1974. Bestämmelsen tillämpas dock övergångsvis för vissa äldre personer.
I de situationer där dödsfallet inträffar efter det år den avlidne fyllde 65 år är det inte prisbasbeloppet för dödsfallsåret som skall läggas till grund för beräkningen utan denna skall ske på grundval av prisbasbeloppet det då den avlidne fyllde 65 år. För tid fr.o.m årsskiftet därefter skall det sålunda beräknade efterlevandepensionsunderlaget följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Följsamhetsindexering skall ske för första gången vid årsskiftet 2001/2002 och kommer således inte att kunna ske för tid dessförinnan. I de fall den avlidne har fyllt 65 år före år 2001 kommer således prisbasbeloppet det år den avlidne fyllde 65 år inte att kunna läggas till grund för beräkningen. I stället skall vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget enligt denna paragraf tillämpas prisbasbeloppet för år 2001. Detta framgår av andra stycket.
Enligt bestämmelserna i 7 och 8 §§ skall efterlevandepensionsunderlaget för personer födda år 1938 eller senare inte påverkas av att den avlidne gjort ett tidigt eller sent uttag av inkomstpension. Detsamma skall, på samma sätt som i dag, gälla beträffande beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Detta framgår genom att någon hänvisning inte har gjorts till bestämmelsen i 6 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Personerna i de nu diskuterade åldersgrupperna, den ”äldre” generationen, kommer att ha fyllt 65 år före år 2003 och blir således inte aktuella för antagandeinkomstberäkning.
11 §
Paragrafens första stycke motsvarar 12 kap. 2 § första stycket sista meningen AFL och 6 kap. 3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och upptar krav på 30 år med intjänade pensionspoäng för tilläggspension för att oreducerad tilläggspension skall beräknas såsom angetts i 10 §. Det förhållandet att den avlidne inte haft 30 år med intjänade pensionspoäng för ATP skall således påverka även underlaget för efterlevandepension. Om pensionspoäng tjänats in för kortare tid än 30 år skall vid beräkningen enligt 10 § hänsyn tas endast till så stor del av den i paragrafen angivna produkten som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30. Detta innebär alltså att även den poäng som läggs till den beräknade medelpoängen för att kompensera för det första basbeloppets inkomster tillgodoräknas fullt ut enbart om den avlidne haft 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall reduceras denna poäng till relevant antal 30-delar.
Hänvisningen i andra stycket till 6 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspension innebär att det vid den beräkning som skall göras enligt första stycket skall talet 30 bytas ut mot talet 20 för det fall den avlidne var född under något av åren 1896–1914 och under förutsättning att han eller hon var svensk medborgare. Om den avlidne i stället var född under något av åren 1915–1923 skall talet 20 ökas med ett för varje helt år som förflutit fr.o.m. år 1915 till utgången av den avlidnes födelseår. I 6 kap. 15 § samma lag ges särskilda bestämmelser för personer som inte är svenska medborgare och som är födda år 1923 eller tidigare. Paragraferna motsvarar delar av 15 kap. 1 § samt även 15 kap. 1 a § AFL. Hänvisningen till 6 kap. 16 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, som motsvarar 15 kap. 2 § AFL, innebär att det för en avliden under vissa förhållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han eller hon fyllde 65 år om detta leder till att pensionen för den efterlevande därigenom blir högre.
I andra stycket anges vidare att bestämmelserna i 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas vid den andelsberäkning som skall göras enligt första stycket. I 19 § nämnda lag anges att talet 30 vid beräkningen enligt första stycket skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Talet 30 får därvid inte ökas till mer än 50. I 20 § införandelagen anges att 19 § inte skall tillämpas för svenska medborgare som är födda år
1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19 § tillämpas på ett särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren 1915–1923. Detta anges i 20 § andra stycket. I 21 § nämnda lag ges särskilda bestämmelser för tillämpningen av 19 § såvitt avser personer som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
6 kap. Änkepension och garantipension
Rätt till änkepension
1 §
I 1–4 §§ anges de närmare förutsättningar som måste vara uppfyllda för att rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föreligga. I 14– 16 §§ finns på motsvarande sätt angivet de förutsättningar som krävs för att en änka skall vara berättigad till garantipension.
Bestämmelserna i första stycket överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i 14 kap. 1 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990. Bestämmelsen innebär bl.a. att en förutsättning för att rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föreligga är att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av förtidspension enligt AFL eller skulle ha varit berättigad till sådan förtidspension om förutsättningarna härför förelegat vid tidpunkten för dödsfallet. Också om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet var berättigad till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har hans efterlevande änka rätt till änkepension.
I andra stycket är intaget ett krav på att den försäkrade måste ha tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år för att rätt till änkepension skall föreligga. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande regler.
Utöver ovan nämnda krav måste emellertid även de ytterligare förutsättningar som anges i 2 § vara uppfyllda för att rätt till änkepension skall föreligga.
2 §
Paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelsen i 14 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 och med de övergångsbestämmelser som återfinns i punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges de förutsättningar som uppställs för att änkepension skall kunna beviljas en efterlevande kvinna.
För att en änka över huvud taget skall omfattas av bestämmelserna om änkepension enligt förevarande kapitel krävs att änkan var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 samt att hon även vid tidpunkten för dödsfallet är gift med mannen i fråga.
Detta innebär beträffande änkor som är födda år 1944 eller tidigare inget krav på att äktenskapet skall ha varat under hela perioden från ut-
gången av år 1989 fram till tidpunkten för dödsfallet. Även om makarna däremellan har skilt sig kan förutsättningarna för rätt till änkepension enligt förevarande bestämmelse vara för handen om makarna före dödsfallet åter ingått äktenskap med varandra. Avgörande är således de förhållanden som rådde vid de två relevanta tidpunkterna, dvs. vid utgången av år 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Detta framgår av paragrafens
första stycke.
Utöver krav på äktenskap gäller som villkor för att änkan skall vara berättigad till änkepension enligt första stycket även att hon vid tidpunkten för dödsfallet varit gift med den avlidne i minst fem år samt att äktenskapet ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att den efterlevande kvinnan har barn gemensamt med den avlidne mannen. I det sistnämnda fallet är det inte en förutsättning att barnet också är pensionsberättigat efter den avlidne mannen. Även vuxna gemensamma barn ger änkan rätt till änkepension.
För yngre kvinnor, dvs. för kvinnor födda år 1945 eller senare, förutsätts emellertid som framgår av paragrafens andra stycke att äktenskapet skall ha bestått fortlöpande från utgången av år 1989 till tidpunkten för dödsfallet för att rätt till änkepension skall föreligga. Om makarna skilts efter år 1989 men senare på nytt ingått äktenskap som bestått fram till mannens död, blir alltså änkan inte berättigad till änkepension enligt förevarande bestämmelse.
Är änkan född år 1945 eller senare krävs dessutom att de närmare förutsättningar som uppställs enligt andra stycket 1 skall ha varit uppfyllda redan senast vid utgången av år 1989. Detta innebär ett krav på att äktenskapet redan vid utgången av år 1989 skall ha varat i minst fem år och att det ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att kvinnan då har ett barn gemensamt med den avlidne mannen. Därutöver skall något av de i andra stycket 1 angivna villkoren även vara uppfyllda vid tidpunkten för dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och dödsfallet. Detta innebär bl.a. att om makarna vid utgången av år 1989 var nygifta men makarna hade ett gemensamt barn som senare dör så har änkan rätt till änkepension, om äktenskapet vid barnets död varat fem år och ingåtts senast då mannen fyllde 60 år samt att äktenskapet därefter bestått fram till dödsfallet.
3 §
I denna paragraf, som har formulerats efter förslag av Lagrådet, uppställs som krav för rätt till det s.k. 90-procentstillägget i 5 § första stycket 2 att den efterlevande kvinnan, utöver förutsättningarna i 1 och 2 §§, dvs. vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne samt att hon även vid sistnämnda tidpunkt antingen har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som stadigvarande vistas i makarnas hem eller hos änkan, eller har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Någon motsvarighet till den likställighetsregel som finns i 15 § och som i vissa fall likställer sammanboende med gifta i fråga om rätt till garantipension finns inte för 90procentstillägget. I dessa fall skall alltid krävas äktenskap enligt bestämmelsen i 2 §.
Till skillnad från vad som gäller änkor som är födda år 1944 eller tidigare förutsätts för en änka som är född år 1945 eller senare att änkan var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och fortlöpande varit detta fram till dödsfallstidpunkten. Dessutom skall något av de ytterligare krav som uppställts i andra stycket ha varit uppfyllda senast vid utgången av år 1989 och alltjämt vara det vid dödsfallet.
4 §
Denna paragraf motsvarar bestämmelsen i 14 kap. 2 § tredje stycket AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990. Innebörden av bestämmelsen är att änkepension inte får utges om änkan efter dödsfallet ingår nytt äktenskap. Om emellertid detta äktenskap upplöses innan det varat i fem, år skall änkepensionen börja utbetalas igen. Första meningen i paragrafen har utformats efter påpekande av Lagrådet.
Däremot är kvinnan alltjämt berättigad till änkepension enligt denna paragraf om hon stadigvarande sammanbor med någon som hon tidigare varit gift med eller har eller haft barn tillsammans med. Ett sådant ”kvalificerat” sammanboende, som i andra fall påverkar rätten till efterlevandeförmåner, inverkar således inte på änkans rätt till änkepension.
Beräkning av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år
5 §
5–9 §§ innehåller bestämmelser om hur änkepension till kvinnor som ännu inte fyllt 65 år skall beräknas. Med änkepension avses både den del som beräknas på den avlidnes på visst sätt beräknade egenpension från tilläggspensioneringen och den del som anses utgöra kompensation för det första basbeloppets inkomster (90-procentstillägget).
5 § innehåller bestämmelser om hur beräkningen av änkepension skall göras för en änka som är född år 1944 eller tidigare och som ännu inte har fyllt 65 år. Har änkan fyllt 65 år (eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension) finns särskilda bestämmelser i vissa hänseenden beträffande beräkning av änkepension. Dessa bestämmelser återfinns i 10–13 §§.
Änkepension skall i huvudsak basera sig på den avlidne mannens faktiska eller beräknade egenpension från tilläggspensioneringen på motsvarande sätt som sker enligt nuvarande bestämmelser. Underlaget för beräkning av änkepension skall vara detsamma som i dag, dvs. beräknas på grundval av den avlidnes pensionspoäng inom tilläggspensioneringen. Uppbar den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet förtids- eller ålderspension är det i princip denna pension som skall ligga till grund för beräkningen av änkepensionen. Om den avlidne då hade fyllt 65 år är det en beräknad ålderspension som tas till utgångspunkt för beräkningen av änkepensionen. Var den avlidne yngre och förelåg inte rätt till förtidspension vid tidpunkten för dödsfallet skall änkepensionen beräknas på den förtidspension som den avlidne skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Vid denna beräkning skall i huvudsak nuvarande regler för beräkning av förtidspension alltjämt tillämpas. Detta framgår genom en hänvisning till 13 kap. 2 §
första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § AFL. Sålunda skall den avlidne bli tillgodoräknad antagandepoäng för tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år han skulle ha fyllt 64 år om pensionspoäng har tillgodoräknats den avlidne för minst två av de fyra år som närmast föregått det år då dödsfallet inträffat. Däremot skall sådan antagandepoängberäkning inte ske endast på grundval av att den avlidne har en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till lägst ett basbelopp. Detta framgår av att hänvisning inte görs till 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen.
Uppbar den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet inkomstgrundad ålderspension eller hade han fyllt 65 år men ännu inte börjat uppbära sådan pension skall änkepensionen beräknas med utgångspunkt från den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. Denna beräkning skall göras utifrån förutsättningen att den avlidnes ålderspension helt och hållet var beräknad enligt nuvarande bestämmelser för tilläggspension i form av ålderspension. Detta framgår av hänvisningen till bl.a. 6 kap. 2 § 1 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Hänsyn skall härvid inte tas till tidiga eller sena ålderspensionsuttag. Detta framgår genom att någon hänvisning i paragrafen inte görs till 6 kap. 5 § nämnda lag. Har den avlidne börjat ta ut inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder och avlider han före det att han fyller 65 år skall änkepensionen beräknas på ett underlag utan motsvarande minskning som anges i 6 kap. 5 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Någon ökning av underlaget skall inte heller göras på sätt anges i nämnda paragrafs andra stycke i de fall den avlidne inte börjat ta ut inkomstgrundad ålderspension vid 65 års ålder. Den avlidnes tilläggspension i form av ålderspension skall alltså alltid beräknas som om den tagits ut från 65-årsmånaden. Genom hänvisningen till 6 kap. 4 och 12 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension anges vilket prisbasbelopp som skall tillämpas vid beräkningen av änkepension enligt 5 § första stycket 1 i de situationer där dödsfallet inträffar efter det år den avlidne fyllde 65 år. I sådant fall är det, vilket följer av hänvisningen till 6 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, inte prisbasbeloppet för dödsfallsåret som skall läggas till grund för beräkningen utan denna skall ske på grundval av prisbasbeloppet det år då den avlidne fyllde 65 år. För tid fr.o.m. årsskiftet därefter skall det sålunda beräknade tilläggspensionsunderlaget följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Följsamhetsindexering enligt nämnda lag skall ske för första gången vid årsskiftet 2001/2002 och kommer således inte att kunna ske för tid dessförinnan. I de fall den avlidne har fyllt 65 år före år 2001 kommer således prisbasbeloppet det år den avlidne fyllde 65 år inte att kunna läggas till grund för beräkningen. I stället skall vid beräkningen av änkepensionen enligt 5 § första stycket 1 tillämpas prisbasbeloppet för år 2001. Detta framgår genom hänvisningen till 6 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
På motsvarande sätt som sker i dag skall änkepension 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidnes antal år med tillgodoräknade pensionspoäng. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 3 § lagen om inkomstgrundad ålderspension såvitt gäller ålderspension och av bestäm-
melserna i 13 kap. 2 § AFL när det gäller förtidspension. Hänvisningen i paragrafen till 6 kap. 14–16 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension innebär att 30-delsberäkning av tilläggspensionen inte skall göras i de fall den avlidne är född före år 1924. I stället skall vid beräkningen de i 6 kap. 14 och 15 §§ nämnda lag angivna beräkningsgrunderna tillämpas för dessa personer. De sistnämnda paragraferna motsvarar i huvudsak delar av 15 kap. 1 § samt även 15 kap. 1 a § AFL. Hänvisningen till 6 kap. 16 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, som motsvarar 15 kap. 2 § AFL, innebär att en avliden under vissa förhållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han fyllt eller skulle ha fyllt 65 år om detta leder till att pensionen för den efterlevande därigenom blir större. Bestämmelserna i 19–22 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas vid den andelsberäkning som skall göras enligt första stycket 1. I 19 § nämnda lag anges att talet 30 vid beräkningen skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Talet 30 får därvid inte ökas till mer än 50. I 20 § införandelagen anges att 19 § inte skall tillämpas för svenska medborgare som är födda år 1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19 § tillämpas på ett särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren 1915–1923. Detta anges i 20 § andra stycket. I 21 § nämnda lag ges särskilda bestämmelser för tillämpningen av 19 § såvitt avser personer som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt. 22 § innehåller bestämmelser för personer födda år 1927 eller tidigare. För dessa skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen om inkomstgrundad ålderspension bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
Änkepension skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser, utges med 40 % eller, om det efter den avlidne finns pensionsberättigat barn som för samma månad har rätt till barnpension enligt 2 kap., 35 % av det ovan angivna underlaget.
Utöver detta skall änkepension utges med 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Detta avser att lämna kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster, dvs. den del som i nuvarande system motsvaras av folkpensionen. En förutsättning för att detta tillägg skall kunna utges är att den avlidne varit försäkrad för tilläggspension och tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år, t.ex. genom att han har haft inkomster överstigande ett prisbasbelopp under minst ett år och dessutom har tillgodoräknats antagandepoäng för åtminstone två år (1 §).
Att 90-procentstillägget skall såväl 15-dels- som 30-delsberäknas framgår av 7 och 8 §§. Om den avlidne mannen var född år 1927 eller tidigare skall i vissa fall andra regler än 30-årsregeln tillämpas vid beräkning av änkepensionen. Detta framgår av 8 § i vilken hänvisning görs till 6 kap. 14–16 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ införandelagen.
I andra stycket regleras beräkningen av änkepension för en änka som är född år 1944 eller tidigare och som var gift med en man som var född år
1954 eller senare, dvs. som i ålderspensionshänseende tillhör den s.k. ”yngre” generationen. Till skillnad från äldre män kommer dessa personer efter år 2002 inte längre att få ATP-poäng registrerade för sig. Denna generation faller helt under det reformerade ålderspensionssystemet och kommer således i framtiden att få sin ålderspension beräknad helt och hållet på grundval av det livsinkomstbaserade underlag som skall gälla för detta system. För att inte åstadkomma regler som för en och samma pensionsförmån leder till olika beräkningsunderlag beroende av när den avlidne mannen var född föreslås för denna speciella situation regler som syftar till att få fram ett likvärdigt underlag baserat på den avlidne mannens pensionspoäng för beräkning av änkepension. Dessa regler innebär att det för denna kategori män skall sparas uppgifter om deras ATP-poäng t.o.m. den 31 december 2002. För den händelse mannen skulle avlida och efterlämna rätt till änkepension skall med hjälp av dessa uppgifter om registrerade pensionspoäng räknas fram ett underlag enligt i princip nuvarande regler för förtidspension under antagande att den avlidne mannen vid ingången av år 2003 erhållit hel förtidspension (eller med andra ord som om mannen vid denna tidpunkt hade avlidit). Detta innebär att mannens t.o.m. år 2002 intjänade pensionspoäng i förekommande fall läggs samman med antagna sådana poäng för tiden efter år 2002 t.o.m. det år då mannen fyllt eller skulle ha fyllt 64 år, om mannen vid ingången av år 2003 uppfyllt förutsättningar för antagandepoängberäkning i 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna AFL, dvs. om han då har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra föregående åren. Beräkningen av antagandepoängen skall därvid göras enligt bestämmelserna i 13 kap. 2 § andra stycket AFL. Däremot skall någon antagandepoängberäkning inte ske endast på grundval av att den avlidne vid ingången av år 2003 haft en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till lägst ett prisbasbelopp. Om förutsättningen för antagandepoängberäkning enligt ovan inte är uppfylld, skall endast mannens t.o.m. år 2002 intjänade pensionspoäng ligga till grund för beräkningen av änkepension (se 13 kap. 3 § AFL).
Mannens inkomstförhållanden efter år 2002 kommer i detta avseende att sakna betydelse. Har mannens inkomster sjunkit eller helt bortfallit kommer detta således inte att påverka änkepensionen i negativ riktning. Inte heller det motsatta förhållandet kommer att leda till någon förändring av det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att en beräkning enligt den ovan beskrivna modellen kommer att tillämpas i endast ett mycket begränsat antal fall, nämligen där en man född år 1954 eller senare den 31 december 1989 var och även vid tidpunkten för dödsfallet är gift med en kvinna född år 1944 eller tidigare. Är kvinnan född senare tar reglerna i 6 § och den s.k. 1989årsregeln över.
6 §
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om beräkning av änkepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare såvitt avser tid före det kvinnan fyller 65 år. Paragrafen motsvarar i sak den bestämmelse som finns intagen i punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Första stycket i paragrafen har i förtydligande syfte formulerats om i enlighet med Lag-
rådets förslag.
Den änkepension som änkan kan beviljas med stöd av förevarande bestämmelse beräknas under antagande att mannen avlidit vid utgången av år 1989 och på grundval av den ålderspensionsrätt han fram till dess tjänat in inom tilläggspensioneringen. Någon antagandepoängberäkning skall således inte ske i dessa fall. Detta framgår genom att hänvisning gjorts endast till 13 kap. 3 § AFL. Mannens egenpension beräknas i stället på grundval av de före år 1990 intjänade pensionspoängen. Sådan beräkning görs i princip även i de fall då mannen vid utgången av år 1989 uppbär förtidspension med antagandepoängberäkning. I sådana fall tas hänsyn till år med antagandepoäng fram t.o.m. år 1989 men inte för tiden därefter.
Hade den avlidne mannen före år 1990 gjort ett förtida eller uppskjutet uttag av sin ålderspension, dvs. hade han börjat uppbära ålderspension före eller först efter 65 års ålder skall dessa förhållanden inte påverka underlaget på vilket änkepensionen skall beräknas. Detta framgår genom en hänvisning till 12 kap. 2 § första och andra styckena AFL i dessa lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Såväl ATP-delen som 90-procentstillägget beräknas med tillämpning av 30-årsregeln (8 §). Vid denna beräkning tas dock hänsyn endast till de år med pensionspoäng och storleken av dessa som mannen förvärvat t.o.m. år 1989. Detta framgår av andra stycket.
7 §
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om 15-delsberäkning av 90-procentstillägget. Denna beräkning innebär att detta tillägg, i de fall rätt till sådan pension grundar sig på att kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet fyllt 36 år och då varit gift med den avlidne mannen i minst fem år, i vissa fall skall utges endast i ett visst antal 15-delar. Har änkan fyllt 36 år men däremot inte 50 år vid dödsfallet skall 90-procentstillägget reduceras med 1/15 för varje år som antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid angivna tidpunkt understiger 50. Någon motsvarande reducering av 90-procentstillägget skall däremot inte ske under den tid som änkan uppbär detta tillägg till följd av att hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. I dessa fall spelar det således ingen roll hur gammal kvinnan var vid dödsfallstidpunkten.
Har 90-procentstillägget inledningsvis utgetts till följd av det s.k. barnvillkoret i 3 § andra stycket 1 och övergår sedan änkan till att uppbära detta tillägg på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket 2, skall 15delsberäkningen enligt förevarande paragraf göras med hänsyn till kvinnans ålder (och även äktenskapets längd) vid tidpunkten då rätten till 90procentstillägget övergår till att grunda sig på bestämmelsen i 3 § andra stycket 2. Detta kan med andra ord innebära att en änka som endast var 36 år fyllda vid dödsfallet ändå kan få oreducerat tillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf, nämligen om hon vid tidpunkten för dödsfallet hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med ett nyfött barn
som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. När väl detta barn fyller 16 år har änkan i sin tur uppnått den ålder som krävs för att oavkortat 90-procentstillägg skall utges.
Denna 15-delsberäkning med hänsyn till änkans ålder skall göras före det att avkortning görs till följd av att den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade ATP-poäng enligt 8 §.
8 §
Paragrafen innehåller en 30-årsregel även för 90-procentstillägget, dvs. den del av änkepensionen som motsvarar kompensation för första prisbasbeloppets inkomster. Även denna del av änkepensionen skall 30-delsberäknas utifrån det antal år med intjänade och i förekommande fall antagna år med poäng för tilläggspension som kunnat tillgodoräknas den avlidne mannen. På motsvarande sätt som gäller för övrig änkepension skall, i de fall den efterlevande kvinnan är född år 1945 eller senare, endast intjänade poäng t.o.m. år 1989 beaktas (se i övrigt kommentaren till
6 §).
Beträffande hänvisningen i andra stycket till 6 kap.14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension hänvisas till kommentaren till 5 §.
I tredje stycket anges att avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan 15-delsberäkning som avses i 7 §.
9 §
Denna paragraf anger att bestämmelserna i 11–13 §§ skall gälla för en änka som tar ut ålderspension före det att hon har fyllt 65 år. Det är endast sådan änkepension som avses i 5 § första stycket 1 som dessa särskilda beräkningsregler skall gälla för. 90-procentstillägget enligt 5 § första stycket 2, som inte utges efter fyllda 65 år, skall inte påverkas av att änkan gör ett tidigt uttag av ålderspension. Detta innebär således att en änka som före fyllda 65 år uppbär egen ålderspension samtidigt kan uppbära såväl garantipension till änkepension som det i 5 § första stycket 2 upptagna 90procentstillägget utan att detta påverkas av änkans ålderspension. När änkan fyller 65 år upphör emellertid rätten till både garantipension och 90-procentstillägg.
Beräkning av änkepension till kvinnor som har fyllt 65 år
10 §
10–13 §§ innehåller bestämmelser om hur änkepension skall beräknas för kvinnor som har fyllt 65 år. 11–13 §§ gäller även för änkor som har börjat uppbära ålderspension före 65 år. Detta anges i 9 §. I 10 § anges vilka regler som skall tillämpas beroende på när änkan är född.
Paragrafen behandlar endast frågan om vad som skall ske med änkepension när änkan fyller 65 år. Paragrafen anger inget om hur garantipensionen påverkas av att änkan fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära egen ålderspension. Detta framgår i stället av den bestämmelse som reglerar rätten till sådan pension, dvs. 14 §. I den paragrafen anges att
garantipension till änkepension utges, om förutsättningarna härför föreligger, till dess änkan fyller 65 år. Förevarande paragraf, jämförd med 11– 13 §§, innehåller endast särskilda beräkningsregler för den ATP-baserade änkepensionen enligt 5 § första stycket 1. Av detta följer att inte heller 90procentstillägget skall utges från och med den månad änkan fyller 65 år.
Liksom enligt nuvarande regler skall den änkepension som grundar sig på den avlidne mannens tillgodoräknade ATP-poäng i vissa fall påverkas av att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension. I de följande paragraferna finns bestämmelser om när samordning skall ske med änkans egen ålderspension och hur denna samordning skall gå till. Paragraferna utgör i huvudsak en anpassning till motsvarande bestämmelser i nuvarande lagstiftning.
I förevarande paragrafs punkt 1 hänvisas till 5 § första stycket 1. Detta innebär att änkor som är födda år 1929 eller tidigare har rätt till änkepension beräknat fullt ut på grundval av den avlidne mannens beräknade tilläggspension i form av egenpension enligt de beräkningsgrunder som anges i 5 § första stycket 1. Eftersom dessa kvinnor vid ikraftträdandet av regeln har fyllt 65 år har de inte rätt till det 90-procentstillägg som har till syfte att lämna kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster och inte heller till garantipension till änkepension. Någon samordning skall beträffande dessa kvinnor inte ske mellan änkepensionen och den inkomstgrundade ålderspension som kvinnan kan uppbära.
I punkt 2 finns bestämmelser beträffande beräkning av änkepension till änkor som är födda under något av åren 1930–1944 och som fyllt eller fyller 65 år. För dessa änkor gäller att de är berättigade till änkepension endast i den utsträckning denna överstiger änkans egen inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt. I dessa fall gäller även en särskild garantiregel. Reglerna härför upptas i 11 och 12 §§.
Slutligen anges i punkt 3 vad som skall gälla beträffande beräkning av änkepension till änkor födda år 1945 eller senare när dessa fyllt eller fyller 65 år. Pensionen beräknas enligt reglerna i 6 § första stycket men utan 90procentstillägg enligt 5 § första stycket 2. Till skillnad från äldre änkor är dessa änkor berättigade endast till den del av änkepensionen baserad på den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng som överstiger änkans egen inkomstgrundade ålderspension. Någon garantiregel motsvarande den som gäller för äldre kvinnor (se 11 §) finns inte för denna kategori änkor. Hur beräkningen av änkepension i förevarande fall skall gå till anges i 11 § första stycket samt 12 och 13 §§.
11 §
I förevarande paragraf regleras den samordning som skall ske mellan tilläggspension i form av ålderspension och änkepension för änkor som är födda under något av åren 1930–1953. Samordningen avser endast sådan änkepension som avses i 5 § första stycket 1. Den del som avser att kompensera för det första prisbasbeloppets inkomster, det s.k. 90-procentstillägget, ingår således inte i samordningen med änkans egen ålderspension, bl.a. eftersom sådant tillägg inte utges efter 65 års ålder. Detta gäller emellertid också för änkor som har gjort ett uttag av ålderspension före 65 års ålder och som i och för sig har rätt till det angivna tillägget. Be-
stämmelserna i förevarande paragraf är en anpassning av nuvarande bestämmelser i punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring och innebär inte några förändringar i sak. Även bestämmelserna i 12 och 13 §§ innehåller föreskrifter om samordning mellan ålderspension och änkepension i vissa situationer.
Samordningsbestämmelsen i första stycket tar sikte endast på änkor som är födda under något av åren 1930–1953. Om en sådan änka har rätt till änkepension baserad på den avlidne mannens pensionspoäng och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension skall en samordning mellan dessa förmåner ske. Denna samordning skall göras efter det att eventuell samordning har gjorts mellan omställningspension och änkepension enligt bestämmelserna i 1 kap. 6 § tredje stycket. Detta blir aktuellt i det fall änkan före det att hon har fyllt 65 år har börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension.
Samordningen innebär, som tidigare nämnts och som även närmare framgår av avsnitt 11.3, att den på den avlidne mannens pensionspoäng baserade änkepensionen skall minskas med kvinnans inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt. Överstiger därvid ålderspensionen änkepensionen, skall någon änkepension inte längre utges. Är det däremot så att änkepensionen överstiger ålderspensionen skall den förstnämnda förmånen utges med det överskjutande beloppet. För att uppnå likvärdiga jämförelsematerial vid denna samordning skall även kvinnans ålderspension beräknas utifrån den förutsättningen att hon erhåller inkomstgrundad ålderspension beräknad helt och hållet enligt nuvarande bestämmelser för tilläggspension i form av ålderspension. Detta innebär med andra ord att man, i de fall kvinnan tillhör mellangenerationen i ålderspensionshänseende (dvs. är född under något av åren 1938–1953), inte skall ta hänsyn till den del av kvinnans inkomstgrundade ålderspension som hon rent faktiskt uppbär från det reformerade ålderspensionssystemet till följd av de särbestämmelse som finns beträffande denna generation i 6 kap.8–11 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. I detta sammanhang skall inte heller beaktas det tillägg enligt 6 kap. 2 § första stycket 2 som skall göras till kvinnans inkomstgrundade ålderspension från tilläggspensioneringen motsvarande kompensation för det första basbeloppets inkomster. I stället skall änkans ålderspension beräknas på i princip motsvarande sätt som det underlag som änkepension enligt 5 § första stycket 1 beräknats på grundval av. Detta framgår av att det i 11 § hänvisas till i stort sett samma bestämmelser i 6 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension som det hänvisas till i 5 § 1. För en närmare redogörelse för de olika bestämmelsernas innebörd hänvisas till kommentaren till 5 §. Detta innebär med andra ord att även kvinnans ålderspension som skall samordnas med den kvarvarande inkomstrelaterade änkepensionen skall beräknas fullt ut på grundval av hennes tillgodoräknade pensionspoäng för tilläggspension. Genom en samordningsmodell som den här beskrivna vinner man den fördelen att den inkomstgrundade änkepensionen, beräknad endast på grundval av den avlidne mannens tilläggspensionsunderlag, samordnas med änkans egen inkomstgrundade ålderspension beräknad på motsvarande sätt. De skillnader som
kan finnas mellan det nuvarande och det reformerade ålderspensionssystemet kommer härigenom inte att påverka änkor med rätt till änkepension utan dessa behandlas på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser.
På motsvarande sätt som enligt nuvarande bestämmelser skall det förhållandet att änkan gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension påverka storleken av änkepensionen vid tillämpningen av såväl samordningsregeln enligt första stycket som garantiregeln enligt andra stycket i denna paragraf. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 5 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Beträffande sena uttag finns bestämmelser i 12 § (jfr 5 § första stycket 1).
Andra stycket innehåller ett undantag till regeln i första stycket för
änkor födda under något av åren 1930–1944. Bestämmelsen i detta stycke innebär att samordningsregeln i första stycket inte alltid skall tillämpas fullt ut. De kvinnor som här avses har alltid rätt att erhålla så stor änkepension att denna tillsammans med änkans egen ålderspension uppgår till visst minsta belopp vars storlek gjorts beroende av när änkan är född. Detta garanterade belopp utgörs av viss andel av summan av kvinnans och den avlidne mannens tilläggspension i form av ålderspension beräknade enligt reglerna i första stycket oavsett generationstillhörighet i det reformerade ålderspensionssystemet. I fråga om mannens pension beaktas inte tidiga eller sena ålderspensionsuttag. Om kvinnan däremot har gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension kommer detta att påverka utfallet av garantiregeln. Detta framgår genom en hänvisning i första stycket till 6 kap. 5 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Har kvinnan inte någon inkomstgrundad ålderspension eller endast låg sådan begränsas enligt regeln i sista meningen den ovan beskrivna garantiregeln av att änkepensionen aldrig vid tillämpning av denna regel kan tillåtas överstiga den änkepension som utgetts eller skulle ha utgetts vid tillämpning av 5 § första stycket 1. Änkepensionen skall alltså inte på grundval av garantiregeln kunna höjas.
12 §
Även förevarande paragraf har sin motsvarighet i nuvarande övergångsbestämmelser till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 8). Bestämmelsen innebär att en änka som omfattas av samordningsbestämmelserna i 11 § inte kan uppskjuta uttaget av den egna inkomstgrundade ålderspensionen och därigenom undvika att samordning görs mellan änkepensionen och denna ålderspension. Om en sådan änka avstår från att ta ut ålderspensionen, skall fr.o.m. den månad varunder hon fyller 65 år ändå göras en samordning mellan änkepension och ålderspension. Samordningen avser då den ålderspension som skulle ha utgetts om kvinnan hade erhållit rätt därtill fr.o.m. 65-årsmånaden.
Samma princip skall gälla i de fall kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse före år 1982. Ålderspension från tilläggspensioneringen skall i dessa fall beräknas som om något undantagande inte hade skett. Även den ålderspension som skulle ha utgetts om kvinnan inte hade underlåtit att erlägga fastställd avgift till tilläggspensioneringen eller för inkomstgrundad ålderspension skall beaktas vid beräkningen enligt samordnings- respek-
tive garantiregeln i 11 §. Detta innebär med andra ord att någon andelsberäkning motsvarande den som föreskrivs i 4 kap. 4 § och 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension inte skall komma i fråga vid tillämpning av reglerna om samordning. Kvinnans ålderspension skall vid samordningen alltså beräknas som den hade varit om avgifter hade erlagts till fullo.
13 §
I förevarande paragraf finns de samordningsbestämmelser som skall gälla för kvinnor som är födda år 1954 eller senare. De motsvarar regler som i dag gäller enligt punkterna 6 och 9 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring. Samordningen enligt denna paragraf innebär, på samma sätt som samordningsbestämmelsen i 11 §, att änkepension utges efter det att kvinnan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension endast om änkepensionen överstiger kvinnans egen ålderspension. För dessa änkor finns inte någon motsvarighet till garantiregeln i 11 § andra stycket.
Dessa kvinnor tillhör i ålderspensionshänseende den ”yngre” generationen. Deras inkomstgrundade ålderspension kommer således att vara beräknad helt och hållet med utgångspunkt från det reformerade ålderspensionssystemet. Detta innebär bl.a., till skillnad från nuvarande system, att änkans inkomstgrundade ålderspension beräknas från första kronan och inte som i dag på inkomster överstigande ett basbelopp. Änkepensionen, med vilken samordningen skall ske, är emellertid beräknad enbart på den avlidne mannens inkomster överstigande ett prisbasbelopp och detta oavsett när mannen var född. För att dessa skillnader i beräkningarna inte skall vara till nackdel för änkan vid den samordning som skall ske enligt denna paragraf, skall till mannens underlag på vilket änkepensionen beräknats läggas en ATP-poäng motsvarande det första prisbasbeloppets inkomster innan samordning sker med kvinnans inkomstgrundade ålderspension. På detta sätt åstadkommer man likvärdiga underlag, dvs. underlag som båda hänför sig till inkomster från första kronan.
Den ATP-poäng som enligt denna bestämmelse läggs till det ursprungliga tilläggspensionsunderlaget skall på motsvarande sätt som gäller för detta underlag 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens intjänade antal år med ATP-poäng t.o.m. år 1989. Vid denna 30-delsberäkning skall inte någon hänsyn tas till antagna år med ATP-poäng för tid efter år 1989. Detta framgår genom en hänvisning till 6 §.
Vid den samordning som skall ske skall även beaktas bestämmelserna i 12 §. Detta innebär att kvinnan inte kan påverka resultatet av samordningen genom att skjuta upp sitt ålderspensionsuttag. Samordningen skall således oavsett ett sådant sent uttag beräknas utifrån den ålderspension som skulle ha utgetts till änkan om hon börjat lyfta sådan pension fr.o.m. den månad då hon fyllt eller fyller 65 år. Inte heller underlåten avgiftsbetalning skall i detta hänseende påverka samordningen. Även här skall utgångspunkten vara att kvinnan betalat sina avgifter för inkomstgrundad ålderspension fullt ut och samordning skall således, i fall av bristande avgiftsbetalning, ske med den ålderspension som skulle ha utgetts om avgiften hade betalats i vederbörlig ordning.
Rätt till garantipension till änkepension
14 §
I 14–16 §§ regleras de närmare förutsättningar som krävs för att rätt till garantipension till änkepension skall föreligga.
Av bestämmelsen i 14 § framgår att garantipension till änkepension kan komma i fråga endast för kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare. För yngre änkor föreligger ingen rätt till garantipension om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet av de nya reglerna.
Dessutom fordras att vissa ytterligare villkor är uppfyllda. Dessa överensstämmer med de – på grund av övergångsbestämmelser – alltjämt gällande reglerna i 8 kap. 1 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990. Ett villkor är att den efterlevande kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet inte uppnått 65 års ålder. Den omständigheten att änkan kan ha gjort ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall inte i detta avseende påverka rätten till garantipension från änkepensioneringen. Detta har sin förklaring i att garantipension till ålderspension, till skillnad från folkpension i form av ålderspension enligt nuvarande bestämmelser, inte kommer att kunna utbetalas förrän den försäkrade fyllt 65 år oavsett om denne gör ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension. Av detta skäl har det befunnits påkallat att ha kvar möjligheten för änkan att uppbära någon form av grundtrygghet motsvarande nuvarande folkpension och pensionstillskott från änkepensioneringen till dess att grundskyddet inom ålderspensioneringen tar över. Motsvarande skall gälla för 90-procentstillägget (se kommentaren till 5 och 10 §§).
Vidare krävs enligt paragrafen att kvinnan var gift (eller därmed likställd, se 15 §) med mannen den 31 december 1989 och att hon vid tidpunkten för dödsfallet alltjämt är gift (eller därmed likställd) med mannen i fråga. Detta innebär, som angetts i kommentaren till 2 §, inget krav på att äktenskapet skall ha varat under perioden mellan utgången av år 1989 och tidpunkten för dödsfallet. Även om makarna däremellan har skilt sig kan förutsättningarna för rätt till änkepension enligt förevarande bestämmelse vara för handen om makarna före dödsfallet åter ingått äktenskap med varandra eller återupptagit ett stadigvarande sammanboende. Det finns alltså inget krav på att kvinnan fortlöpande skall ha sammanbott med mannen från den 31 december 1989 fram till dödsfallstidpunkten. Även en kvinna som vid utgången av år 1989 var att anse som likställd med änka men som vid tidpunkten för dödsfallet ingått äktenskap med samme man är berättigad till garantipension enligt förevarande paragraf. Avgörande är således de förhållanden som rådde vid de två relevanta tidpunkterna, dvs. vid utgången av år 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Däremot har en sådan kvinna inte rätt till änkepension enligt 2 § eftersom det för sådan pension gäller ett krav på äktenskap vid utgången av år 1989.
Är ovan angivna förutsättningar för handen görs en prövning enligt de bestämmelser som finns intagna i första stycket 1 och 2. Dessa förutsättningar är alternativa, varför endast en av dem behöver vara uppfyllda för att rätt till garantipension skall föreligga. Den första innebär att änkan vid tidpunkten för dödsfallet skall ha den rättsliga vårdnaden om och stadigvarande sammanbo med barn under 16 år, som vid makens död stadigva-
rande vistades i makarnas hem eller hos änkan, det s.k. barnvillkoret. Rätt till garantipension föreligger även för änka, som inte uppfyller detta barnvillkor men som har fyllt 36 år vid dödsfallstidpunkten och som då varit gift med den avlidne mannen i minst fem år.
I andra stycket finns en speciell bestämmelse avseende regleringen av vilken tidpunkt som skall vara avgörande för om rätt till garantipension föreligger i de situationer där rätt till sådan pension inledningsvis förelegat på grund av det s.k. barnvillkoret men detta villkor sedermera inte längre är uppfyllt, exempelvis på grund av att barnet uppnått 16 års ålder. Om detta inträffar kan i stället rätt till garantipension föreligga på den grunden att änkan vid denna tidpunkt har fyllt 36 år och äktenskapet då varat i minst fem år. Dessa förutsättningar skall i denna speciella situation räknas från tidpunkten då rätten till garantipension upphört enligt första stycket 1. Äktenskapet anses då ha varat till denna tidpunkt (även om alltså dödsfallet inträffat dessförinnan). Detta innebär med andra ord att, om änkan vid dödsfallet var endast 30 år gammal men då hade vårdnaden om ett barn som var 8 år fyllda, hon när barnet fyller 16 år har fortsatt rätt till garantipension eftersom hon då fyllt 36 år och äktenskapet dessutom, oavsett längden på äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet, varat i minst fem år.
Regeln i andra stycket är av betydelse även vid bedömningen av om 90procentstillägget och garantipensionen skall minskas på grund av att änkan inte har fyllt 50 år (se 7 och 22 §§).
I tredje stycket anges att rätt till garantipension till änkepension endast föreligger om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas den avlidne. Denna bestämmelse har efter Lagrådets förslag flyttats till denna paragraf (jfr författningskommentaren till 1 kap. 7 §). Stycket har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.
15 §
Denna paragraf överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990.
Paragrafen innehåller den s.k. likställighetsregeln för rätt till garantipension till änkepension. Även en kvinna som under vissa närmare förutsättningar sammanbor med en man utan att vara gift med denne kan således bli berättigad till garantipension. En förutsättning härför är att en ogift kvinna stadigvarande sammanbor med en ogift man vid dennes död och att hon tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med mannen. En motsvarande likställighetsregel finns i nuvarande 8 kap. AFL för rätt till bl.a. folkpension i form av omställningspension. Denna likställighetsregel är emellertid något utvidgad i förhållande till regeln i förevarande paragraf, nämligen på så sätt att även kvinnor som vid mannens bortgång väntar barn med denne är berättigad till omställningspension.
Den i paragrafen intagna likställighetsregeln skall inte tillämpas på 90procentstillägget. Som framgår av kommentaren till 5 § krävs för rätt till detta tillägg, utöver att förutsättningarna för rätt till änkepension enligt 1 och 2 §§ är uppfyllda, även att förutsättningarna för rätt till garantipension enligt 14 § föreligger. Däremot krävs det, liksom för änkepensionen i
övrigt, att den efterlevande kvinnan varit gift med den avlidne för att hon skall vara berättigad till 90-procentstillägg.
I andra stycket anges att sådant sammanboende som avses i första stycket likställs med tid varunder äktenskap bestått vid tillämpningen av
14 § första stycket 2.
16 §
Paragrafen överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 3 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990.
I första stycket regleras det fall att två makar lever åtskilda vid tidpunkten för dödsfallet och den efterlevande kvinnan efter det att sammanlevnaden med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med en annan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Någon rätt till garantipension föreligger inte i dessa fall. Däremot är det – till skillnad från vad som gäller beträffande rätten till omställningspension – inget som hindrar att en efterlevande maka i händelse av makens dödsfall får garantipension även om hon inte sammanbodde med maken vid tidpunkten för dödsfallet under förutsättning att hon efter separationen inte sammanbott med en annan man eller visserligen sammanbor eller har sammanbott med en annan man men övriga förutsättningar enligt första stycket inte är uppfyllda.
I andra stycket regleras fall där rätt till garantipension föreligger vid tidpunkten för dödsfallet men denna sedan upphör. Detta kan inträffa, förutom i de fall där den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap, även om hon därefter stadigvarande sammanbor med en annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. I dessa fall kan emellertid rätt till garantipension återuppstå om äktenskapet eller sammanboendet enligt ovan upphör innan det bestått i fem år om förutsättningarna enligt 14 § vid denna tidpunkt alltjämt är för handen.
Beräkning av garantipension till änkepension
17 §
I paragrafens första stycke anges att utgångspunkten för beräkning av garantipension är den änkepension som tillkommer änkan, dvs. den egentliga tilläggspensionen plus 90-procentstillägget beräknade enligt 5, 7 och 8 §§. Om garantipension skall utges och i så fall till vilket belopp är således beroende av bl.a. storleken av den efterlevandes änkepension. Med sådan pension likställs utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Andra stycket reglerar de fall där änkan är berättigad till garantipension
till änkepension men däremot inte till änkepension eftersom hon inte var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989. Denna situation har även berörts i kommentaren till 1 kap. 6 §. Har änkan i nyss nämnda fall uppfyllt förutsättningarna för rätt till reformerad efterlevandepension kan hon emellertid vara berättigad till inkomstgrundad sådan pension i form av omställningspension. I sådant fall skall beräkningen av garantipension till änkepension enligt 14–16 §§ göras med hänsyn till den inkomstgrundade efterlevandepension som änkan uppbär från det reforme-
rade systemet. Eftersom omställningspension, till skillnad från änkepension, är tidsbegränsad kan detta leda till att garantipension till änkepension utges oreducerad efter det att rätten till omställningspension upphört. Detsamma kan inträffa i nuvarande system med den del av folkpensionen som utgörs av pensionstillskottet.
I tredje stycket anges en särskild beräkningsregel för de fall där den efterlevande kvinnan har börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension innan hon fyllt 65 år. Som framgår av de bestämmelser som reglerar rätten till garantipension till änkepension påverkar inte detta änkans rätt till garantipension på motsvarande sätt som ett tidigt uttag av ålderspension enligt nuvarande bestämmelser förtar änkans rätt att fortsättningsvis uppbära folkpension i form av änkepension. Detsamma gäller för 90-procentstillägget (se 7 § och 19–22 §§). Detta har, som angetts ovan, sin förklaring i att en änka inte har rätt till garantipension från ålderspensioneringen förrän hon fyllt 65 år oavsett om hon dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension.
En omständighet som kan komma att begränsa ett dubbeluttag är den samordning som beträffande änkor födda år 1930 eller senare skall ske mellan änkans inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt och den änkepension som utges till henne (11–13 §§). Endast i de fall änkepensionen överstiger änkans inkomstgrundade ålderspension skall den förstnämnda förmånen fortsätta att utbetalas men då endast till den del denna överstiger ålderspensionen (garantiregeln modifierar emellertid detta något, se kommentaren till 12 §). För att inte den nu nämnda samordningen skall leda till att änkan kompenseras för den del av änkepensionen från tilläggspensioneringen som har samordnats bort enligt bestämmelserna i 11–13 §§ genom en förhöjd garantipension enligt 14 §, skall vid beräkningen av garantipensionens storlek hänsyn tas till änkepension före det att samordningen med hennes egen inkomstgrundade ålderspension sker enligt 20 §.
18 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur garantipension till änkepension skall beräknas. Garantipensionen är, till skillnad från nuvarande folkpension i form av änkepension, inte någon grundpension som utges med i stort sett samma belopp till alla pensionsberättigade utan skall snarare ses som en pension som har till syfte att täcka ett visst mått av grundtrygghet för dem som inte får detta behov täckt genom inkomstrelaterad änkepension. För efterlevande till män som inte tjänat in något underlag till en inkomstrelaterad änkepension alls utgör emellertid garantipensionen på detta sätt den enda pensionen, medan det för efterlevande till män som har ett lågt pensionsunderlag utges garantipension som en utfyllnad upp till den fastställda basnivån.
Garantipensionen är således konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterade änkepensionen upp till en basnivå som för år räknat motsvarar 2,13 gånger det prisbasbelopp som gäller för det år då garantipensionen utbetalas. Storleken på garantipensionen skall således reduceras av änkepension. Denna minskning skall göras krona för krona. Även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall redu-
cera den utgående garantipensionen (se 17 §). Som framgår av bestämmelserna i 22 och 23 §§ gäller den angivna basnivån enbart under förutsättning att änkan uppfyllt villkoren för rätt till oavkortad pension enligt den s.k. 15-delsberäkningen (22 §) samt att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid för garantipension (23 §). Minskningen enligt denna paragraf skall göras på det med tillämpning av 22 och 23 §§ minskade respektive avkortade beloppet. Sista meningen i paragrafen har lagts till och utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
19 §
På motsvarande sätt som för garantipension till omställningspension skall garantipension till änkepension vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid för garantipension skall i huvudsak räknas samma tid som utgör försäkringstid för garantipension i det reformerade ålderspensionssystemet. De skillnader som föreligger i förhållande till de regler som gäller för garantipension till ålderspension framgår av paragrafens andra stycke. För en närmare beskrivning av innehållet i paragrafen hänvisas till kommentaren till 4 kap. 9 § samt till avsnitt 11.4.4.
20 §
I paragrafen anges under vilken tid som den avlidne kan tillgodoräknas försäkringstid för garantipension. Om dödsfallet inträffar under den avlidnes förvärvsaktiva ålder, dvs. före det år då han skulle ha fyllt 65 år, får även tid efter dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år under vissa förutsättningar tillgodoräknas honom som försäkringstid. Denna tid benämns framtida försäkringstid. I andra och tredje styckena intas regler om hur sådan framtida försäkringstid skall beräknas. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som nuvarande regler om framtida bosättningstid för beräkning av folkpension i form av förtidspension (5 kap. 9 § AFL). Samma bestämmelse skall gälla för beräkning av försäkringstid för garantipension till omställningspension, se 4 kap. 10 § och kommentaren till den paragrafen.
21 §
Paragrafen innehåller en avrundningsregel som innebär att det, sedan samtliga tillgodoräknade försäkringstider för garantipension har lagts samman, skall ske en avrundning nedåt till helt antal år. Bestämmelsen motsvarar nuvarande bestämmelse i 5 kap. 5 § femte stycket AFL och 4 kap. 11 § denna lag.
22 §
Förevarande paragraf innehåller regler för den s.k. 15-delsberäkningen inom änkepensioneringen. Denna innebär att garantipensionen, i de fall rätten till sådan pension grundar sig på att kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet fyllt 36 år och då varit gift med den avlidne mannen i minst fem år, i vissa fall skall utges endast i ett visst antal 15-delar. Har änkan fyllt 36 år men däremot inte 50 år, skall enligt bestämmelsen i denna paragraf garantipension reduceras med 1/15 för varje felande år upp till 50 år.
Någon motsvarande reducering av garantipensionen skall däremot inte ske under tid som änkan uppbär garantipension till följd av att hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. I dessa fall spelar det således ingen roll hur gammal kvinnan var vid dödsfallstidpunkten.
Har garantipension inledningsvis utgetts till följd av det s.k. barnvillkoret i 14 § första stycket 1 och övergår sedan änkan till att uppbära garantipension på grund av bestämmelsen i 14 § första stycket 2, skall 15delsberäkningen enligt förevarande paragraf göras med hänsyn till kvinnans ålder vid tidpunkten då rätten till garantipension övergår till att grunda sig på bestämmelsen i 14 § första stycket 2.
Avkortningen enligt denna 15-delsberäkning skall göras på motsvarande sätt som den 40-delsberäkning som skall göras i de fall det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension enligt 22 §. Är änkan 50 år fyllda vid tidpunkten för dödsfallet eller vid den senare tidpunkt som anges i 14 § andra stycket, skall någon avkortning av garantipensionen inte ske. Uppfyller emellertid änkan inte detta krav skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel som svarar mot det antal år som kan tillgodoräknas änkan enligt bestämmelserna i 14 § och talet 15.
Denna 15-delsberäkning med hänsyn till den efterlevande kvinnans ålder skall göras innan avkortning till följd av att det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension sker enligt 23 §.
23 §
Första stycket innehåller beräkningsbestämmelser för de fall den avlidne
inte kan tillgodoräknas minst 40 års försäkringstid för garantipension enligt 19 och 20 §§.
Som närmare redogjorts för i avsnitt 11.4.4 skall garantipension till änkepension vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne på motsvarande sätt som folkpension i form av änkepension är beroende av den avlidnes bosättningstid (eller antal år med intjänade ATP-poäng). Härvid skall såväl försäkringstid fram till tidpunkten för dödsfallet som under vissa förutsättningar även framtida försäkringstid, dvs. försäkringstid från dödsfallet t.o.m. tidpunkten då den avlidne skulle ha fyllt 64 år, beaktas. För att änkan skall vara berättigad till oavkortad garantipension enligt förevarande bestämmelse erfordras att det för den avlidne kan tillgodoräknas minst 40 års sammanlagd försäkringstid. I annat fall skall en avkortning göras av basnivån till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den avlidne och talet 40.
Om den avlidne kan tillgodoräknas t.ex. 20 års försäkringstid innebär alltså detta att garantipensionen beräknas genom att basnivån avkortas till 20/40 av 2,13 gånger prisbasbeloppet. Den sålunda reducerade basnivån avtrappas därefter med 100 % av den inkomstrelaterade änkepensionen. Genom detta beräkningssätt kommer änkepensionen att trappa av garantipensionen på en lägre nivå än om i stället reduceringen först hade skett
av oavkortad garantipension och därefter avkortning hade skett med hänsyn till försäkringstiden.
Den föreslagna beräkningsmetoden överensstämmer i princip med den som gäller för beräkning av garantipension inom ålderspensioneringen.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
Ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
1 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser hur ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall göras. Bestämmelser om ansökan om pension och formerna härför finns i dag i 16 kap. 1 § AFL. Utbetalning av efterlevandepension skall kräva att en ansökan görs. Denna skall vara skriftlig. Bestämmelser om vilken försäkringskassa som är behörig att fatta beslut finns i 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799).
Bestämmelserna angående ansökan om och utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i detta kapitel skall tillämpas oavsett den efterlevandes ålder och oavsett om efterlevandepensionen skall beviljas på grund av dödsfall som inträffat före eller efter ikraftträdandet. Efterlevande som uppbär pension vid ikraftträdandet kommer emellertid även efter denna tidpunkt att få pensionen utbetald utan att en ny ansökan behöver göras. Detta framgår av 2 § i införandelagen.
2 §
Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 16 kap. 5 § AFL.
Första stycket motsvarar 16 kap. 5 § tredje stycket AFL. Efterlevande-
pension och efterlevandestöd till barn utges fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade.
I andra stycket sägs att efterlevandepension skall betalas ut fr.o.m den månad då rätten till förmånen inträder om denna tidpunkt är en annan än vad som åsyftas i första stycket, dvs. dödsfallet. En sådan situation är att den efterlevande återfår vårdnaden om ett barn under tolv år eller börjar sammanbo med ett barn i denna ålder som han eller hon har vårdnaden om men tidigare inte stadigvarande sammanbott med.
I 16 kap. 5 § femte stycket finns en bestämmelse som innefattar en generell möjlighet att få pension utbetalad för viss tid före ansökan. Denna tid är om det gäller barnpension två år och annars tre månader. Möjligheten att få pension utbetalad för tid före ansökan har såvitt avser ålderspension avskaffats fr.o.m. den 1 januari 1999. Någon sådan möjlighet har inte heller införts i det reformerade ålderspensionssystemet. Möjligheten till retroaktiv utbetalning skall dock finnas kvar inom efterlevandepensioneringen. Ett av skälen härför är att efterlevandepension inte kan betraktas som en intjänad rättighet utan beräknas på grundval av ett beräkningsunderlag först då frågan om rätt till efterlevandepension uppstår. Om möjligheten till retroaktiv utbetalning skulle avskaffas, skulle
detta innebära att den efterlevande omedelbart i anslutning till dödsfallet skulle vara tvungen att ansöka om efterlevandepension för att kunna uppbära sådana förmåner under hela den tid som bestämmelserna ger möjlighet till. En regel motsvarande den nuvarande har därför tagits in i
tredje stycket. Liksom enligt nuvarande regler skall barnpension därvid
kunna beviljas för en tid av två år före ansökningsmånaden. Denna längre retroaktivtid skall även gälla för efterlevandestödet till barn.
3 §
I 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL finns i dag en bestämmelse som reglerar avdrag på barnpension från tilläggspensioneringen för för mycket utbetald tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension i vissa fall. Dessa förmåner skall enligt nuvarande regler utges med 20 % av underlaget om rätt till barnpension samtidigt föreligger efter den avlidne och annars med 40 %. Om det då omställningspension utbetalas saknas kännedom om att rätt till barnpension föreligger, kan omställningspension felaktigt komma att ha utgetts med ett för högt belopp. Om det senare framkommer att barnpension skall utges retroaktivt för samma tid, skall på det belopp som först förfaller till betalning sedan beslutet om barnpension har fattats avdrag ske med för mycket utbetald omställningspension.
Omställningspension skall inte längre utges med olika kompensationsgrad beroende på om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL behövs därför inte. En situation motsvarande den som i dag regleras i 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL kan dock uppkomma då begränsningsregeln inom barnpensioneringen skall tillämpas. Om enbart barnpension utges efter en avliden får barnpensionsbeloppen sammanlagt uppgå till högst 100 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Om rätt till omställningspension samtidigt föreligger skall barnpension kunna utges med högst 80 % av underlaget. Härutöver skall alltså omställningspension utges med 55 %. Detta innebär att storleken på barnpensionerna kommer, i fall då den efterlevande efterlämnar så många barn att det totala barnpensionsbelopp som skall utges kommer att överstiga 80 % av efterlevandepensionsunderlaget, att vara beroende av om omställningspension samtidigt skall utges eller inte. Om det då barnpension utbetalas inte är känt att det samtidigt föreligger rätt till omställningspension efter den avlidne kan barnpension komma att utges med för högt belopp. Enligt nuvarande regler finns inte någon bestämmelse som medger att avdrag får ske på en retroaktivt utbetald efterlevandepension i fall då begränsningsregeln tillämpas med vad som utgetts i efterlevandepension till annan eller andra efterlevande med för högt belopp avseende samma tid som den retroaktivt utbetalda pensionen avser. De skäl som legat till grund för den nuvarande regeln i 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL kan göras gällande även i nu beskrivna situationer.
Med hänsyn till de nu beskrivna situationerna har det i denna paragraf tagits in en bestämmelse som innebär att efterlevandepension till en efterlevande får minskas om det visar sig att för mycket efterlevandepension felaktigt har utgetts för samma tidsperiod till en annan efterlevande
på grund av att besluten om efterlevandepension inte förelegat samtidigt. Denna bestämmelse avser alltså fall då begränsningsregeln i 2 kap. 4 § är tillämplig beträffande retroaktivt utgiven inkomstgrundad efterlevandepension till barn eller vuxen efterlevande. Paragrafen har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.
4 §
Enligt denna paragraf kan uttag av efterlevandepension avbrytas genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Bestämmelser om ändring av pension i annat fall, t.ex. på grund av förändringar i beräkningsunderlaget, finns i 8 kap. En särskild bestämmelse om möjlighet att avbryta en utbetalning av efterlevandepension är påkallad bl.a. med hänsyn till internationella förhållanden. Paragrafen har omformulerats efter påpekande av Lagrådet.
5 §
Motsvarande bestämmelse finns i dag i 16 kap. 9 § AFL. I paragrafen anges att efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges t.o.m. den månad då rätten till förmånen har upphört. Det kan t.ex. vara för att den efterlevande avlidit under tid då rätt till efterlevandepension föreligger. Rätten kan vidare t.ex. när det gäller förlängd omställningspension upphöra genom att det hemmavarande barnet fyller tolv år. Omställningspension utges då t.o.m. månaden för denna händelse.
Omställningspension och garantipension till sådan pension utges aldrig efter det att den efterlevande fyllt 65 år. Detta framgår av bestämmelserna i 4 kap. Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall sådan pension utges längst t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år. Detsamma gäller för rätt till det av oss föreslagna 90-procentstillägget inom änkepensioneringen och för rätt till garantipension till änkepension. Den efterlevande kan under samma tid uppbära inkomstgrundad ålderspension. Rätten till efterlevandepension skall inte vara beroende av huruvida ålderspension samtidigt utges eller inte. Möjligheten att ta ut garantipension från ålderspensioneringen inträder emellertid först fr.o.m. den månad då 65-årsdagen inträffar. Omställningspension och garantipension till sådan pension skall därför kunna utges t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
6 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 10 § AFL.
7 §
Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 § AFL i den nuvarande lydelsen.
I förarbetena till AFL (se prop. 1962:90, s. 370) underströks att bestämmelserna i andra stycket inte är ovillkorliga utan att tillämpningen är beroende på en prövning i det enskilda fallet. En restriktiv tillämpning avsågs och bestämmelserna är till för att undvika direkt stötande resultat i vissa fall.
Utbetalning av pension och efterlevandestöd till barn
8 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 16 kap. 4 § AFL.
Motsvarande regel finns också i lagen om inkomstgrundad ålderspension och skall gälla även för utbetalning av garantipension enligt lagen om garantipension.
I andra och tredje styckena upptas utbetalningsbestämmelser som innebär att den totala årliga ersättningen skall avrundas till närmast hela krontal som är delbart med tolv. Den ökning eller minskning som avrundningen kan innebära skall, enligt vad som sägs i tredje stycket, tillkomma respektive belasta garantipensionen eller efterlevandestödet till barn.
Enligt nuvarande regel i 16 kap. 4 § andra stycket AFL anses, vid den avrundning som skall göras enligt regeln, samtliga de pensionsförmåner som tillkommer den pensionsberättigade som en pension. Ålders-, förtidsrespektive efterlevandepension kommer emellertid i framtiden att beräknas enligt olika regelsystem. Detta bör innebära att även avrundningen sker inom varje system för sig. En sådan lösning är också att föredra ur lagteknisk synvinkel.
9 §
Denna paragraf ansluter till motsvarande bestämmelser i 12 kap. 8 § LIP och motsvarar i princip 17 kap. 1 § andra stycket AFL.
Samordning med livränta, m.m.
10 §
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestämmelse i 17 kap. 2 § AFL och tar sikte på de situationer där efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta utges samtidigt. I paragrafen anges i vilka situationer en samordning skall ske och att det i sådana fall är efterlevandepensionen och efterlevandestödet som skall minskas. De närmare bestämmelserna om hur denna minskning skall göras ges i 11–13 §§.
11 §
Denna paragraf reglerar samordningen mellan å ena sidan barnpension och efterlevandestöd till barn och å andra sidan yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta. Av 10 § framgår i vilka situationer som en sådan samordning skall ske och att det i sådant fall är barnpensionen eller efterlevandestödet som skall minskas. Samordning skall, enligt vad som föreskrivs i första stycket, ske genom att summan av barnpension och efterlevandestöd till barn minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Däremot skall yrkesskadelivränta som den efterlevande själv uppbär på grund av egen skada, s.k. egenlivränta, inte påverka vare sig efterlevandestödets eller barnpensionens storlek. Minskningen skall i första hand ske av efterlevandestödet. Detta innebär
en skillnad i förhållande till nuvarande regler enligt vilka minskningen i första hand skall göras på tilläggspensionen. Liksom enligt nuvarande regler i 17 kap. 2 § gäller den begränsningen att avdrag på den inkomstgrundade förmånen, dvs. här barnpensionen, endast skall göras om den avlidne vid tidpunkten för skadan kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år.
I paragrafens andra stycke ges på samma sätt som enligt nuvarande regler en garanti som innebär att barnet oavsett samordningen skall vara garanterat ett visst minsta belopp i form av barnpension eller efterlevandestöd. Enligt nuvarande regler är barnet garanterat ett visst minsta belopp från folkpensioneringen. En bestämmelse om att barnet skall vara garanterat ett visst minsta belopp kan emellertid inte på motsvarande sätt ta sikte på enbart efterlevandestödet eftersom detta till sin storlek påverkas av barnpensionen och inte på samma sätt som folkpensionen utgör någon baspension. Regeln i andra stycket innebär därför att barnpension aldrig skall utges med ett belopp som tillsammans med efterlevandestödet understiger en fjärdedel av det genom efterlevandestödet garanterade beloppet, dvs. för år räknat en fjärdedel av 40 % av prisbasbeloppet. Det belopp som på detta sätt garanteras utgör vid ett prisbasbelopp för år 2000 om 36 600 kronor, 305 kr per månad. Om någon rätt till efterlevandestöd till barn inte föreligger och barnpensionen ändå före samordning enligt förevarande paragraf uppgår till ett belopp som understiger det här angivna beloppet, skall emellertid inte ett högre belopp utges p.g.a. samordningen. Detta framgår av att det i andra stycket anges att den angivna nivån inte får underskridas på grund av bestämmelserna i denna paragraf.
12 §
Denna paragraf reglerar samordningen mellan omställningspension och yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta enligt 10 §.
Samordningen skall ske på motsvarande sätt som gäller för samordningen med barnpension och efterlevandestöd till barn enligt 11 §. Summan av omställningspension och garantipension till sådan pension skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid är berättigad till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid, till skillnad från i dag, i första hand göras på garantipensionen och först därefter på den inkomstgrundade pensionen. Även för omställningspensionen gäller att avdrag på sådan pension endast får göras om den avlidne vid tidpunkten för skadan kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år.
Någon garantiregel som innebär att den efterlevande alltid skall vara berättigad till en viss minsta efterlevandepension efter samordningen finns inte i dag och har inte heller föreslagits i denna lag.
13 §
I denna paragraf regleras hur minskningen av änkepension och garantipension till sådan pension skall ske då denna enligt 10 § skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta.
Summan av änkepensionen (inklusive 90-procentstillägget) och garantipension till änkepensionen skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen till änkepension och därefter på sådan del av änkepensionen som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2 (90-procentstillägget) och sist på änkepensionen i övrigt.
På samma sätt som enligt nuvarande regler skall den efterlevande garanteras en viss minsta änkepension vid samordningen. Denna är i dag, på samma sätt som när det gäller barnpension, utformad som en viss andel av folkpensionen. Folkpensionen skall enligt hittillsvarande regler i AFL vid samordningen minskas endast så mycket att minst hälften återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut. Garantiregeln kan av samma skäl som redovisats beträffande garantiregeln inom barnpensioneringen inte knytas till den beräknade garantipensionen som sådan. Vid samordningen får änkan i stället behålla ett visst minsta belopp av den lägsta garanterade nivån inom änkepensioneringen. Detta gäller oberoende av om pensionen består av garantipension eller inkomstrelaterad änkepension. En översättning av den nuvarande garantiregeln leder till att änkan efter samordning enligt föreliggande paragraf alltid skall få behålla ett belopp som motsvarar 9 % av prisbasbeloppet per månad, dvs. med ett prisbasbelopp för år 2000 om 36 600 kr, ca 275 kr. Om summan av änkepension och garantipension, före samordning sammanlagt uppgår till ett belopp som understiger detta belopp skall emellertid inte ett högre belopp utges p.g.a. samordningen. Detta framgår av att det i andra stycket anges att den angivna nivån inte får underskridas på grund av bestämmelserna i denna paragraf.
14 §
Bestämmelsen i första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 10 kap. 2 § första stycket AFL. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt m.m. får sin folkpension i form av bl.a. efterlevandepension minskad på visst sätt. Motsvarande regel har när det gäller rätt till garantipension till ålderspension införts i lagen om garantipension (4 kap 5 §). Som framgått av avsnitt 12.4 bör en regel om minskning av garantipension införas även när det gäller garantipension till omställningspension och änkepension. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande regler skall, på samma sätt som är fallet enligt lagen om garantipension, reduktion av förmånen ske först efter 30 dagars sammanhängande anstaltsvistelse. Detta skall gälla även om den pensionsberättigade då inte varit intagen under en hel kalendermånad. Reduktionen skall ske även för tid då den pensionsberättigade har permission eller olovligen har avvikit från anstalten. På samma sätt som gäller i dag skall ett visst belopp förbehållas den intagne. Detta belopp skall vara detsamma som skall gälla inom ålderspensioneringen, dvs. för månad räknat 4,5 % av prisbasbeloppet. Detta förbehållsbelopp inkluderar även eventuell inkomstgrundad efterlevandepension.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar i princip nuvarande regler i 10 kap. 2 § tredje och fjärde styckena AFL
8 kap. Övriga bestämmelser
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
1 §
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn fattas av allmän försäkringskassa. Närmare bestämmelser om vilken försäkringskassa som skall fatta beslut finns i 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) till vilka bestämmelser denna paragraf hänvisar.
I 5 kap.4 och 5 §§socialförsäkringslagen (SofL) finns bestämmelser om vilken försäkringkassa som är behörig att fatta beslut när det gäller personer som bor i Sverige eller som arbetar här i landet utan att vara bosatta här. Bestämmelserna i 5 kap. 6 § SofL gäller i EG-fall efterlevande till personer som avses i 5 §.
2 §
Enligt 13 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension gäller att bl.a. beslut om inkomstpension får fattas genom automatiserad behandling. Detta skall gälla även för beslut om efterlevandepension, vilket framgår genom en hänvisning i denna paragraf till nämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Beslut genom automatiserad behandling fattas av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning. Detta innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är beslutsinstans i dessa frågor men att Riksförsäkringsverket beslutar i stället för försäkringskassan i de fall då beslutet tillkommer med stöd av ADB. Det är försäkringskassan som beslutande organ som avgör om ett beslut av en eller annan anledning inte bör fattas genom ADB, t.ex. på grund av att beslutet bör innehålla en utförligare motivering. Även beslut som tillkommer genom automatiserad behandling får emellertid motiveras.
Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall ändringar och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan. Beslut som har fattats av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning skall ändras eller omprövas av den försäkringskassa som vid tillfället för ändringen eller omprövningen är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i 1 §. Detta framgår genom hänvisningen i 13 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension till 4 § samma lag som i sin tur hänvisar till 5 kap. socialförsäkringslagen.
Ändring, omprövning och överklagande av beslut
3 §
I denna paragraf regleras när ett beslut om efterlevandepension skall ändras. Av första stycket följer att ett sådant beslut skall ändras när detta föranleds av att den pensionsbehållning eller den pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som legat till grund för beräkningen ändras. Detta kan i sin tur bero på ändringar i den avlidnes taxering eller andra sådana ändringar som påverkat beräkningen av pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för inkomstpension. Ett annat skäl är den eftersläpning som när det gäller
fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp kan leda till att pensionsbehållningen efter det att beslut om efterlevandepension har fattats visar sig vara högre än vad den var vid tidpunkten för beslutet. En annan situation som kan leda till en ändring av pensionsbehållningen är att den avlidne inte har betalat in ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift i föreskriven ordning, vilket i sin tur påverkar beräkningen av pensionsrätt och därigenom också pensionsbehållningen.
Förutom de nu reglerade situationerna finns i 26 § förvaltningslagen (1986:223) möjlighet att ändra ett beslut enligt bestämmelserna om självrättelse. Härutöver kan ett beslut om efterlevandepension ändras efter omprövning och överklagande enligt 5 §. Vilka situationer som därvid avses kommenteras i anslutning till den paragrafen.
Av andra stycket framgår att ett beslut om garantipension eller särskilt efterlevandestöd till barn skall ändras om det föranleds av att storleken på dessa förmåner påverkas av en ändring som gjorts beträffande inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension. En sådan ändring kan innebära att det beslutade garantipensionsbeloppet eller efterlevandestödet blir antingen högre eller lägre än den varit enligt det ursprungliga beslutet. Ändringen kan också innebära att den inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen är så hög att det inte längre föreligger rätt till garantipension eller efterlevandestöd.
4 §
I 13 kap.9–23 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension regleras vad som skall gälla för omprövning och överklagande av beslut som avser bl.a. inkomstpension. I denna paragraf anges vilka av dessa bestämmelser som i tillämpliga delar skall gälla även beträffande omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Hänvisningen till 13 kap. 9 § första stycket innebär att ett beslut om efterlevandepension skall omprövas om den som beslutet avser begär det eller om det finns andra skäl. Ett sådant skäl är att den efterlevande lämnat oriktiga uppgifter om t.ex. den avlidnes bosättningstid, som kan ha påverkat beräkningen av garantipension.
Frågan om när omprövning av ett beslut om efterlevandepension får ske och vem som får begära sådan omprövning regleras genom hänvisning till bestämmelserna i 13 kap. 11–13, 15 och 16 §§ i tillämpliga delar. På motsvarande sätt regleras frågan om överklagande av ett beslut om efterlevandepension av en hänvisning till bestämmelserna i 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20–21 §§, 22 § andra och tredje styckena samt 23 §.
Bestämmelsen i 13 kap. 13 § tredje stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension reglerar i vilka situationer ett beslut får omprövas utan hänsyn till de tidsfrister som annars gäller för omprövning (jfr 13 kap. 13 § första stycket nämnda lag). En sådan situation är att den som beslutet avser, dvs. såvitt gäller beslut om efterlevandepension den efterlevande, har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Detsamma skall gälla om det är den avlidne som
har lämnat oriktiga uppgifter på sätt som nu sagts. Detta anges i paragrafens andra stycke.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
5 §
Av denna paragraf framgår i vilka situationer en efterlevande kan åläggas återbetalningsskyldighet för efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn som utbetalats felaktigt. Våra överväganden i dessa frågor har vi redovisat i avsnitt 13.5.
Frågan om när ett beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd skall ändras behandlas i 3 §. Av 4 § framgår vidare att beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd kan omprövas i vissa situationer, vilket i sin tur kan leda till att beslutet om efterlevandepension eller efterlevandestöd visar sig ha varit felaktigt och att förmån skulle ha utgått med ett lägre belopp. Det är emellertid inte alla ändringar och omprövningar av sådana beslut som leder till återbetalningsskyldighet för den efterlevande. Detta skall i första hand ske när den efterlevande lämnat oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats med för högt belopp. Återbetalningsskyldighet skall emellertid också åläggas om den efterlevande uppburit efterlevandepension eller efterlevandestöd med för högt belopp och insett eller skäligen borde ha insett det.
Den efterlevande bör emellertid inte kunna undgå återbetalningsskyldighet i de situationer där den avlidne själv skulle ha ålagts återbetalningsskyldighet om det hade gällt utbetalning av ålderspension. Om det är den avlidne som har lämnat felaktiga uppgifter, t.ex. i sin deklaration, som i sin tur lett till ett felaktigt beslut om efterlevandepension eller efterlevandestöd skall detta således kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande. Likaså skall det förhållandet att den avlidne underlåtit att fullgöra sin avgiftsskyldighet, vilket inneburit att pensionsrätten eller pensionspoäng enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension har minskat, kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande.
Av tredje stycket framgår att den efterlevande inte är skyldig att betala tillbaka för mycket uppburen efterlevandepension eller efterlevandestöd i andra situationer än de som anges i denna paragraf. Vidare kan försäkringskassan efterge kravet på återbetalningsskyldighet helt eller delvis om det finns särskilda skäl för det. Denna regel bör tillämpas enligt samma principer som motsvarande regel i 14 kap. 1 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
6 §
I första stycket i denna paragraf regleras möjligheten att i vissa fall göra avdrag på retroaktivt utbetald garantipension eller efterlevandestöd till barn i fall då den efterlevande ålagts återbetalningsskyldighet för för mycket uppburen inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension. Förutsättningarna för att sådan återbetalningsskyldighet skall uppstå regleras i 5 §. Grunden för återbetalningsskyldighet kan vara att antingen den
efterlevande själv eller den avlidne lämnat felaktiga uppgifter som orsakat att pension utbetalats med för högt belopp. Ett annat skäl kan vara att den pensionsrätt eller pensionspoäng som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension i efterhand ändras på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. Om den inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen blir lägre till följd av det ändringsbeslut som i sin tur föranlett beslutet om återbetalning kan detta innebära att garantipension kan komma att utges med ett högre belopp även för förfluten tid. I stället för att den efterlevande åläggs att betala in det återkrävda pensionsbeloppet skall i sådant fall, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, i första hand avdrag göras från det garantipensionsbelopp som skall utges retroaktivt.
Enligt paragrafens andra stycke skall motsvarande bestämmelse gälla om försäkringskassa har beslutat om återbetalning av garantipension eller efterlevandestöd till barn. Avdrag skall då göras på inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension som utges för samma tid som den för högt utbetalda förmånen avser.
7 §
Denna paragraf motsvarar i princip 14 kap. 7 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 20 kap. 4 § fjärde och femte styckena AFL.
Har försäkringskassan fattat beslut om återkrav får det belopp som skall återbetalas dras av från framtida utbetalningar enligt denna lag. Avdrag får göras såväl för en ersättning som skall återbetalas enligt denna lag som en ersättning som skall betalas ut på grund av en annan författning, om försäkringskassan har beslutat om återkrav av den ersättningen. I förarbetena till AFL (prop. 1962:90 s. 384) underströks att möjligheterna till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig hänsyn i varje enskilt fall måste tas till den ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning.
8 §
Denna paragraf motsvarar i princip 14 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 17 kap. 1 § första stycket AFL.
Uppgiftsskyldighet m.m.
9 §
Denna paragraf motsvarar i princip 20 kap. 8 § första och andra styckena AFL.
10 §
I 15 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension finns olika administrativa bestämmelser avseende inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna gäller efter hänvisning i lagen (1998:702) om garantipension i tillämpliga även för garantipension.
I denna paragraf, där de inledande orden har formulerats i enlighet med
Lagrådets förslag, anges att vissa uppräknade bestämmelser i 15 kap.
lagen om inkomstgrundad ålderspension också skall tillämpas på efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Således skall reglerna om Riksförsäkringsverkets skyldigheter i 1 § och bestämmelserna om underrättelse till enskild i 3 § första stycket första meningen och andra stycket gälla även beträffande ärenden om efterlevandepension och efterlevandestöd. Likaså skall bestämmelserna om uppgiftsskyldighet för enskilda och för statliga och kommunala myndigheter m.fl. i 11 och 13 §§ och regler om undantag från sekretess i 15 § gälla i tillämpliga delar för beslut om efterlevandepension.
När det gäller bestämmelsen i 15 kap. 16 § lagen om inkomstgrundad ålderspension om utmätning av ålderspension redovisas i avsnitt 13.6 gjorda överväganden i fråga om behovet av en sådan bestämmelse beträffande efterlevandepension. Det synes tveksamt om en fordran på efterlevandepension kan uppstå före det att pensionen är tillgänglig för utbetalning och om en bestämmelse motsvarande 16 § första stycket således är erforderlig. I syfte att inte skapa utrymme för missförstånd vid en jämförelse mellan bestämmelserna i de olika lagarna har det befunnits lämpligt att, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, föreslå en uttrycklig bestämmelse om undantag från utmätning för innestående fordran på efterlevandepension. En sådan fordran får inte heller pantsättas eller överlåtas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Ett sådant undantag hindrar dock inte att utmätning av efterlevandepension kan ske enligt reglerna i 7 kap. utsökningsbalken. Detta framgår genom hänvisningen till 15 kap. 16 § andra stycket.
I 15 kap. 17 § regleras frågan om preskription av enskilds fordran på pension. I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse som innebär att preskriptionslagen (1981:130) inte är tillämplig på enskilds fordran på pension. Det torde vara tveksamt om preskriptionslagen över huvud taget är tillämplig på en rätt till efterlevandepension eller särskilt efterlevandestöd. Av samma skäl som redovisats beträffande utmätning bör en bestämmelse motsvarande 17 § andra stycket gälla även beträffande efterlevandepension och särskilt efterlevandestöd. Enskilds fordran på pensionsbelopp som har förfallit till betalning skall på samma sätt som i dag (20 kap. 5 § AFL) vara preskriberad om beloppet inte har lyfts före utgången av det andra året efter det då det blev tillgängligt för lyftning.
Hänvisningar till S15-1
15.2. Förslaget till lag om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
De övergångsbestämmelser som erfordras för införandet av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL) är så omfattande att det bedöms som lämpligt att sammanföra dem i en särskild införandelag. I enlighet med förslag av Lagrådet har förevarande lag delats upp i olika avsnitt med särskilda underrubriker. Rubrikerna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Lagrådet har påpekat att bestämmelserna i 1 § i lagrådsremissen är
överflödiga. Den paragrafen har därför utmönstrats och den tidigare 2 § har i stället fått beteckningen 1 §.
Allmänna bestämmelser
1 §
I denna paragraf anges tidpunkten för ikraftträdandet av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL) och denna lag. Överväganden kring ikraftträdandetidpunkten har redovisats i avsnitt 6.4. Vidare anges att bestämmelserna i EPL skall gälla även för efterlevandepension och efterlevandestöd som har beviljats eller som kommer att beviljas på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. Detta gäller emellertid endast i den mån inte annat anges i de följande övergångsbestämmelserna (2–20). I 4–7 §§ ges särskilda bestämmelser avseende rätten till och beräkningen av barnpension och omställningspension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. I 8 § ges sådana bestämmelser för särskild efterlevandepension för personer som vid ikraftträdandet uppbär sådan pension. I 9–18 ges på motsvarande sätt bestämmelser för beståndet änkepensioner. I 19 och 20 §§ ges bestämmelser om hur samordningsreglerna i 7 kap. 11–13 §§ EPL skall tillämpas för efterlevandepension och särskilt efterlevandestöd till barn som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.
En efterlevande som vid ikraftträdandet uppbär efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall vid denna tidpunkt beviljas sådan pension med stöd av de föreslagna övergångsbestämmelserna i denna lag. Pensionen skall då beräknas per den 1 januari 2003 på grundval av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. För tid därefter skall den årliga inkomstgrundade efterlevandepensionen och änkepension följsamhetsindexeras enligt vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § EPL. Detta innebär alltså att årlig inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension kommer att utvecklas på samma sätt oberoende av om förmånerna har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet eller om de har nybeviljats på grund av dödsfall därefter. Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension enligt 7, 8, 15 och 16 §§ skall på samma sätt vid ikraftträdandet beräknas på grundval av prisbasbeloppet år 2003 men skall även för tid därefter, på samma sätt som garantipension enligt 4 och 6 kap. EPL, räknas om i förhållande till förändringen i prisindex.
2 §
Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall enligt 7 kap. 1 § EPL betalas ut efter ansökan. En sådan ansökan skall vara skriftlig. Efterlevande som vid utgången av år 2002 uppbär efterlevandepension eller underhållsstöd på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall vid ikraftträdandet av EPL beviljas pension och efterlevandestöd med stöd av bestämmelserna i denna lag. Detta innebär i princip att en efterlevande som enligt nuvarande regler har rätt till efterlevandepension kommer att ha det även efter ikraftträdandet. Pensionen skall emellertid vid denna tidpunkt räknas om i enlighet med de nya bestämmelserna. En sådan omräkning av utgående efterlevandepensioner skall göras utan att den efterlevande ansöker om det. Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall alltså betalas ut utan ansökan om den
efterlevande vid utgången av år 2002 uppbär efterlevandepension enligt AFL eller underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd (p.g.a att ena förälderna är avliden) under förutsättning att rätt till pension eller efterlevandestöd föreligger även enligt EPL eller övergångsbestämmelserna i denna lag.
3 §
Bestämmelsen innebär att tid före den 1 januari 2003 som har tillgodoräknats en avliden som bosättningstid för folkpension enligt 5 kap. AFL och övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i AFL i dessa reglers lydelse före den 1 januari 2003 skall tas i beaktande som försäkringstid för garantipension till omställningspension och änkepension.
Barnpension och efterlevandestöd till barn
4 §
I bestämmelsen regleras hur barnpension skall beräknas när det dödsfall som rätten till pension grundar sig på har inträffat före år 2003. Utgångspunkten är att rätten till barnpension även i dessa fall skall bedömas enligt de nya reglerna i EPL. Detta innebär att ett efterlevande barn som före år 2003 har beviljats barnpension enligt tidigare regler i AFL, eller som skall beviljas sådan pension på grund av ett dödsfall som har inträffat före år 2003, efter denna tidpunkt skall ha rätt till barnpension enligt vad som sägs i 2 kap. EPL. I den förevarande bestämmelsen ges särskilda regler om hur barnpension skall beräknas i dessa fall.
Barnpension kan enligt de nya reglerna vara enbart inkomstgrundad. Den skall beräknas på grundval av det underlag som anges i 5 kap. EPL, dvs. ett pensionsunderlag som till skillnad mot tilläggspensioneringen är beräknat från första kronans inkomster. Detta underlag skall emellertid inte ligga till grund för beräkningen av barnpension för barn som har beviljats tilläggspension i form av barnpension före ikraftträdandet av EPL eller som i övrigt beviljas sådan pension på grundval av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. För dessa barn skall barnpensionen även efter ikraftträdandet beräknas som en tilläggspension. Denna skall beräknas på samma sätt som enligt hittillsvarande regler och skall alltså utges med i princip samma belopp som före ikraftträdandet av EPL. Detta uttrycks i andra stycket 1. Barnpension skall således beräknas på grundval av antingen den tilläggspension i form av hel förtidspension enligt 13 kap. 2 och 3 §§ AFL som den avlidne var berättigad till vid dödsfallet eller då skulle ha varit berättigad till eller, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, på grundval av en beräknad ålderspension. Ålderspensionen skall emellertid inte beräknas på grundval av bestämmelserna i 12 kap. AFL utan skall i stället beräknas enligt vissa i paragrafen angivna bestämmelser i 6 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och vissa bestämmelser i lagen (1998:675) om införande av nämnda lag. Detta ger emellertid samma resultat som en beräkning enligt nuvarande regler i AFL och innebär att pensionen beräknas på grundval av medeltalet av de pensionspoäng som
har tillgodoräknats den avlidne eller, om sådan poäng har tillgodoräknats för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Ålderspensionen beräknas som 60 % av produkten av detta medeltal och det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Pensionspoäng måste emellertid ha tillgodoräknats den avlidne för minst 30 år för att tilläggspension skall tillgodoräknat fullt ut på det nu redovisade underlaget. I annat fall reduceras tilläggspensionen i förhållande till det antal år som saknas upp till 30. Detta framgår genom hänvisningen till 6 kap. 3 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Det förhållandet att den avlidne gjort tidigt eller sent uttag av ålderspension skall emellertid, på samma sätt som i dag, inte påverka beräkningen av barnpensionens storlek. Detta framgår genom att någon hänvisning till 6 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension inte görs. Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare gäller enligt 6 kap. 14–16 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension vissa särskilda regler för den reduktion som skall göras vid tillämpningen av bestämmelsen om andelsberäkning i 6 kap. 3 § samma lag. Härutöver kan denna andelsberäkning påverkas av att det för den avlidne på grund av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för tid före år 1998. Särskilda bestämmelser gäller i detta avseende för en avliden som var född år 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § AFL i bestämmelsens lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
Barnpensionen skall, på samma sätt som gäller enligt hittillsvarande regler, utgöra 30 % av den sålunda beräknade förtidspensionen eller ålderspensionen. Om den avlidne efterlämnar fler pensionsberättigade barn än ett skall tillägg till denna procentsats göras med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet delas sedan lika mellan barnen. Därtill gäller den begränsningen att de sammanlagda barnpensionerna beräknade enligt andra stycket 1 tillsammans med motsvarande övriga inkomstgrundade efterlevandepensioner inte får överstiga den beräknade förtidspensionen eller ålderspensionen. Det senare framgår av hänvisningen till 14 kap. 8 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 2003. Vad som nu sagts gäller om inte annat följer av bestämmelserna i 5 §.
Tilläggspensionen är beräknad på enbart inkomster som överstiger ett prisbasbelopp. Inkomster därunder kompenseras i dag genom folkpensionen. Efterlevandepension skall emellertid efter ikraftträdandet av EPL inte kunna utges i form av folkpension. Detta skall gälla även beträffande efterlevandepension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av EPL. För att kompensera för inkomster understigande ett prisbasbelopp skall ett tillägg göras till den beräknade barnpensionen enligt andra stycket 1. Detta tillägg skall uppgå till 25 % av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och motsvarar således den ersättningsnivå som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionen.
Barnpensionen beräknas som summan av sådan barnpensionen som avses i punkt 1 och det enligt punkten 2 angivna tillägget om 25 % av prisbasbeloppet. Den sålunda beräknade barnpensionen skall fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras enligt samma principer som den årliga
inkomstgrundade efterlevandepensionen (jfr kommentaren till 1 kap. 10 § EPL).
Det tillägg som skall kompensera för det första prisbasbeloppets inkomster är att betrakta som en del av den inkomstrelaterade pensionen. En förutsättning för att ett tillägg skall tillgodoräknas är därför att den avlidne har tjänat in rätt till tilläggspension. Eftersom tillägget är en del av den inkomstrelaterade pensionen skall det i princip utges i samma antal 30-delar som barnpensionen i övrigt. Tillägget motsvaras emellertid enligt nuvarande regler av folkpensionen, som utges i 40-delar efter bosättningstid eller 30-delar efter antal år med pensionspoäng beroende på vilket som är mest förmånligt för den enskilde. Tillägget bör därför utges enligt samma regler även efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Detta framgår av hänvisningarna i fjärde stycket till nu gällande bestämmelser i 5 kap. AFL. Detta innebär att 25-procentstillägget skall beräknas i förhållande till det antal år som den avlidne kan tillgodoräknas bosättningstid om det leder till ett förmånligare resultat än om tillägget beräknas på i förhållande till antalet år med pensionspoäng.
Vidare innebär hänvisningen till 5 kap. 1 § AFL att ett tillägg beräknat på grundval av bosättningstid (40-delsberäknat tillägg) utges enligt huvudregeln enbart så länge den efterlevande är bosatt i Sverige, medan ett 30-delsberäknat tillägg betalas ut även vid bosättning utomlands. Ett 40-delsberäknat 25-procentstillägg kommer härutöver, med hänsyn till EG-rätten och med hänsyn till konventionsåtaganden, att utbetalas i vissa fall även vid bosättning utomlands.
Enligt 5 kap. 11 § AFL i dess nuvarande lydelse skall folkpension i form av efterlevandepension beräknas på grundval av den bosättningstid som legat till grund för beräkning av den folkpension i form av förtidspension som den avlidne uppbar vid dödsfallet om detta leder till ett förmånligare resultat än en beräkning på grundval av en bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne vid dödsfallet. Denna bestämmelse skall tillämpas även vid en 40-delsberäkning av 25-procentstillägget. Vidare innehåller bestämmelsen i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till 1992 års ändringar i AFL vissa särbestämmelser om 40-delsberäkning för personer som uppbar folkpension vid ikraftträdandet av de nuvarande bestämmelserna om 40-delsberäkning av folkpensionsförmånerna. Dessa särbestämmelser skall, i den omfattning som följer av bestämmelsen i dess nuvarande lydelse, tillämpas även vid en 40-delsberäkning av 25procentstillägget.
Barnpension skall inte kunna utges som folkpension efter ikraftträdandet av EPL. Detta skall gälla även för de barn som uppbär sådan pension på grund av dödsfall före ikraftträdandet. Dessa barn skall emellertid utöver barnpensionen vara berättigade till efterlevandestöd till barn enligt reglerna i 3 kap. EPL.
5 §
I denna paragraf ges särskilda bestämmelser om beräkning av barnpension för barn som vid utgången av år 2002 har rätt till sådan pension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990.
Barn som uppbär barnpension på grund av dödsfall som inträffade före den 1 januari 1990 uppbär barnpension enligt punkten 2 i 1988 års övergångsbestämmelser. Detta innebär att barnpension i form av tilläggspension fortfarande utges enligt äldre bestämmelser och uppgår, om det samtidigt föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension efter den avlidne, till 15 % av en beräknad förtidspension eller ålderspension och annars till 40 % av ett sådant underlag. Beräkningen av barnpension för dessa barn efter skall, enligt vad som sägs i denna paragraf, från och den januari 2003 göras enligt samma principer som anges i 5 §. Barnet skall alltså vara berättigat till barnpension och efterlevandestöd till barn. Barnpensionen skall, på samma sätt som barnpension enligt 5 §, beräknas på grundval av ett tilläggspensionsunderlag. Barnpensionen skall emellertid för de barn som vid utgången av år 2002 uppbar tilläggspension i form av barnpension med kompensationsgraden 40 % även efter ikraftträdandet av de nya reglerna utges med denna kompensationsgrad. I övrigt skall bestämmelserna i 4 § gälla.
Omställningspension och garantipension
6 §
I bestämmelsen regleras hur tilläggspension i form av omställningspension vartill rätt föreligger vid utgången av år 2002 skall behandlas efter denna tidpunkt. De nya reglerna om omställningspension skiljer sig från de nuvarande både såvitt avser den tid under vilken förmånen skall kunna utges som vad gäller beräkningen av den.
När det gäller rätten till omställningspension och hur länge en sådan förmån skall kunna utges skall dödsfallstidpunkten vara avgörande för vilka regler som skall tillämpas. Rätten till omställningspension som har beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall bedömas enligt äldre regler. Detta framgår av andra stycket och innebär alltså att omställningspension som har beviljats enligt hittillsvarande regler skall kunna utges under en tid om sex månader och inte under tio månader. Vidare skall förlängd omställningspension kunna utges så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med ett barn som inte har fyllt tolv år. Möjligheten att uppbära förlängd omställningspension under en begränsad tid så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt 18 år skall alltså inte gälla i de fall dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Förlängd omställningspension kommer emellertid alltid att utges så länge barnet inte har fyllt tolv år.
Beräkningen av omställningspension regleras i 4 kap. 5 § EPL. Denna bestämmelse skall inte tillämpas vid beräkningen av omställningspension i de fall dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. I sådana fall skall den efterlevande även efter ikraftträdandet få inkomstgrundad omställningspension beräknad på samma sätt som enligt äldre regler i AFL. Detta framgår av tredje stycket 1. Omställningspensionen skall alltså beräknas enligt de hittillsvarande nivåerna, dvs. 20 %, om det samtidigt föreligger rätt till barnpension efter den avlidne och annars med 40 % av den avlidnes beräknade förtidspension eller ålderspension. Hur förtids-
pensionen respektive ålderspensionen skall beräknas framgår av 4 § andra stycket 1 och har kommenterats närmare i anslutning till den paragrafen.
Till den sålunda beräknade omställningspensionen, som är beräknad på inkomster som överstiger det för året gällande prisbasbeloppet, skall det, enligt vad som sägs i tredje stycket 2, läggas ett belopp om 90 % av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Härigenom ges kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster i samma omfattning som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionens huvudförmån. Summan av omställningspensionen enligt 1 och 90-procentstillägget enligt 2 utgör den omställningspension som skall utges efter ikraftträdandet. Denna pension skall, på samma sätt som gäller för barnpension enligt 4 §, årligen fr.o.m. årsskiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras i enlighet med vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § EPL.
90-procentstillägget skall, på samma sätt som 25-procentstillägget till övergångsvis barnpension (4 §), betraktas som en del av den inkomstrelaterade omställningspensionen och skall utges i samma omfattning som sådan omställningspensionen som avses i tredje stycket 1, dvs. i förhållande till det antal år med pensionspoäng som kan tillgodoräknas den avlidne (30-delsberäkning). Tillägget utgör emellertid även en ersättning för folkpensionens huvudförmån och skall därför enligt samma principer som redovisats beträffande 25-procentstillägget kunna 40-delsberäknas om detta leder till ett för den efterlevande fördelaktigare resultat. Detta framgår av femte stycket som är utformat på samma sätt som 4 § fjärde stycket. Bestämmelsen har kommenterats utförligt i anslutning till 4 §.
En förutsättning för att rätt till 90-procentstillägget skall föreligga är att den efterlevande vid utgången av år 2002 hade rätt till tilläggspension. Detta innebär alltså att den avlidne måste ha tillgodoräknats ATP-poäng i sådan omfattning att rätt till tilläggspension förelegat, dvs. den avlidne måste ha kunnat tillgodoräknas ATP-poäng för minst tre år. När det väl konstaterats att rätt till tilläggspension och därmed till ett 90-procentstillägg föreligger kan detta tillägg 40-delsberäknas enligt förevarande bestämmelse om det leder till ett för den efterlevande fördelaktigare resultat.
På motsvarande sätt som gäller beträffande barnpension skall här en begränsning gälla på så sätt att omställningspension beräknad enligt tredje stycket 1 skall sättas ner om den tillsammans med barnpensioner beräknade enligt 4 § andra stycket 1 överstiger den beräknade förtidspensionen eller ålderspensionen.
7 §
I denna paragraf regleras beräkningen av garantipension till omställningspension för efterlevande när dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet av EPL. Folkpension i form av omställningspension skall inte kunna utges efter ikraftträdandet. Detta skall gälla även i de situationer där folkpension i form av omställningspension har beviljats med stöd av hittillsvarande bestämmelser i AFL. Enligt vad som föreskrivs i första stycket skall, i stället för vad som sägs i 4 kap. 6–12 §§ EPL, gälla vad som föreskrivs i denna paragraf.
En förutsättning för beräkning av garantipension enligt denna paragraf är emellertid att villkoren i 8 kap. 4 och 5 §§ AFL i bestämmelsernas lydelse före ikraftträdandet av EPL är uppfyllda. Den efterlevande skall t.ex. för att rätt till garantipension till förlängd omställningspension skall föreligga ha vårdnaden om och stadigvarande sammanbo med ett barn under tolv år. Om sammanboendet upphör, upphör också rätten till garantipension enligt bestämmelsen i denna paragraf (och även rätten till omställningspension enligt 6 §). Garantipensionen är konstruerad som en utfyllnad till omställningspensionen upp till en basnivå som för år räknat motsvarar 2,15 gånger det prisbasbelopp som gäller det år då garantipensionen utbetalas. Storleken på garantipensionen skall således reduceras av omställningspension. Härmed avses såväl den ATP-baserade omställningspensionen enligt 6 § tredje stycket 1 som 90%-tillägget enligt samma paragraf tredje stycket 2. Även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall reducera den utgående garantipensionen. I fjärde stycket anges vad som skall gälla för en efterlevande som inte har rätt till någon omställningspension alls eller för vilken denna inte överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet. I sådant fall kommer den totala efterlevandepensionen, oavsett om denna består av garantipension och omställningspension eller helt och hållet av antingen garantipension eller omställningspension, att vara 2,15 gånger prisbasbeloppet. Garantipensionen avräknas i dessa fall krona för krona mot omställningspension upp till 1,49 prisbasbelopp. Detta gäller dock enbart om den efterlevande har rätt till oavkortad pension.
I paragrafens femte stycke regleras vad som skall gälla om den efterlevande har rätt till omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet. Basnivån om 2,15 prisbasbelopp skall då, utöver den minskning som gjorts enligt fjärde stycket upp till 1,49 gånger prisbasbeloppet, minskas med 44 % av den omställningspension som överstiger 1,49 prisbasbelopp. Detta kan också uttryckas som att garantipensionen beräknas utifrån 0,66 (skillnaden mellan 2,15 prisbasbelopp och 1,49 prisbasbelopp) gånger prisbasbeloppet och minskas med 44 % av den omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
Storleken på garantipension till omställningspension skall enligt bestämmelserna i 4 kap. EPL vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne. Försäkringstid för garantipension motsvarar i princip bosättningstid inom folkpensioneringen. Folkpension kan emellertid beräknas även på grundval av det antal år med pensionspoäng som kan tillgodoräknas den avlidne om detta ger ett för den efterlevande förmånligare resultat. Garantipension till omställningspension som utges till efterlevande på grund av dödsfall före ikraftträdandet av EPL skall därför, på samma sätt som gäller för 90-procentstillägget, beräknas enligt de regler som gäller för beräkning av folkpension i form av omställningspension före ikraftträdandet, dvs. enligt en 30- eller 40-delsberäkning beroende på vilket som ger det förmånligaste resultatet. Detta framgår av bestämmelsen i sjätte stycket, som i denna del är utformad på samma sätt som beträffande 90-procentstillägget i 6 § och 25-procentstillägget i 4 §. Här hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
För garantipensionen skall dock enligt vad som följer av sjunde stycket gälla vissa särskilda regler för 40-dels respektive 30-dels beräkning. I de fall antalet år med pensionspoäng eller bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne inte uppgår till 30 respektive 40 skall garantipensionen avkortas. För det fall garantipensionen skall 40-delsberäknas skall därvid basnivån och beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet avkortas med en procent för varje år som det antal år som kan tillgodoräknas den avlidne understiger 40. Om garantipensionen i stället skall 30-delsberäknas skall motsvarande avkortning ske med 1,8 procent per år som det antal år som ATP-poäng har tillgodoräknats den avlidne understiger 30. Den på detta sätt avkortade garantipensionen skall sedan reduceras med hänsyn till storleken på hela omställningspensionen.
Särskild efterlevandepension och garantipension
8 §
I denna paragraf ges bestämmelser om fortsatt rätt till särskild efterlevandepension och beräkningen av sådan pension för en efterlevande som vid utgången av år 2002 uppbär folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension.
Beräkningen av särskild efterlevandepension enligt denna paragraf skall göras enligt samma principer som gäller för beräkning av omställningspension enligt 6 och 7 §§. Således skall särskild efterlevandepension beräknas som omställningspension enligt 6 § tredje–femte styckena, dvs. som en tilläggspension jämte ett tillägg om 90 % av prisbasbeloppet. Till denna pension skall den efterlevande vara berättigad till en garantipension enligt vad som sägs i 7 § i tillämpliga delar.
För den som vid ikraftträdandet uppbär partiell särskild efterlevandepension skall dock enligt vad som framgår av andra stycket gälla vissa särskilda bestämmelser. Dessa innebär att den särskilda efterlevandepensionen skall utges med ett högre procenttal av hel pension än vad som motsvarar den tidigare utgivna andelen. Skälen till detta har närmare utvecklats i avsnitt 10.2.1. Som framgår av fjärde stycket skall 8 kap. 12 § AFL tillämpas även efter ikraftträdandet och vid den minskning som avses där skall med särskild efterlevandepension likställas särskild efterlevandepension (inklusive 90-procentstillägget) samt garantipension till sådan pension enligt bestämmelserna i denna paragraf.. Minskning skall i första hand göras av garantipensionen. Därefter skall minskning göras på den särskilda efterlevandepensionen, varvid den del som består av 90procentstillägget skall minskas före minskning av övrig efterlevandepension. Vid minskningen skall, om den särskilda efterlevandepensionen utges med avkortat belopp, dvs. pensionen är 30-delsberäknad eller, såvitt avser 90-procentstillägget, 40-delsberäknat, endast en motsvarande andel av den andra förmånen minska pensionen. Motsvarande gäller om partiell särskild efterlevandepension utges.
Änkepension och garantipension
9 §
I denna paragraf anges att samtliga efterlevande som vid utgången av år 2002 är berättigade till änkepension från folk- eller tilläggspensioneringen enligt hittillsvarande regler har rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt de följande bestämmelserna i 10–18 §§. Denna hittillsvarande rätt till änkepension följer av de nuvarande övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
En änka som beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 skall, om hon uppfyller förutsättningarna för rätt till garantipension till änkepension, uppbära sådan pension i stället för folkpension i form av änkepension som utges enligt nuvarande regler. Däremot kommer en sådan änka, i likhet med vad som är fallet enligt nuvarande regler, inte att uppbära tilläggspension i form av änkepension efter ikraftträdandet av de nu föreslagna reglerna. För dessa änkor gäller i tillämpliga delar de nya reglerna i EPL, bl.a. vad som där föreskrivs om samordning mellan efterlevandepension och yrkesskadelivränta.
10 §
I denna paragraf anges vad som fortsättningsvis skall gälla bl.a. beträffande beräkning av änkepension som beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av det reformerade efterlevandepensionssystemet, dvs. före år 1990. Vilket år änkan är född är i detta sammanhang utan intresse. Samma beräkningsgrunder skall således tillämpas på samtliga dessa änkor oavsett födelseår. Samma beräkningsförutsättningar skall gälla även beträffande änkepension till änkor som är födda år 1929 eller tidigare och som beviljats änkepension under något av åren 1990–2002 eller som beviljas sådan pension efter de nya reglernas ikraftträdande (jfr 6 kap. 10 § EPL). Lagrådet har förordat att förutsättningarna för änkepension till dem som blivit änkor före utgången av år 1989 skall anges fullständigt i paragrafen. En precisering av förutsättningarna har därför gjorts.
Änkepension skall för dessa änkor beräknas dels som en viss andel av den avlidne mannens t.o.m. dödsfallet intjänade ATP-poäng. Om mannen har avlidit i förvärvsaktiv ålder skall i förekommande fall även antagna ATP-poäng t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år beaktas under förutsättning att den avlidne mannen uppfyllt villkoren för antagandepoängberäkning i 13 kap. 2 § AFL. Som angetts i kommentaren till 6 kap. 5 § EPL skall någon antagandepoängberäkning, till skillnad från nuvarande regler, inte göras vid nybeviljande av änkepension endast på den grunden att den avlidne mannen vid dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till lägst ett basbelopp. Detta framgår av att någon hänvisning i den nämnda paragrafen inte görs till 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen AFL. I fråga om änkor som beviljats eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 skall en sådan begränsning beträffande villkoren för när en antagandepoängberäkning skall kunna komma till stånd dock inte göras. Därför har i 13 §
intagits en regel som möjliggör antagandepoängberäkning på grund av denna SGI-regel beträffande dessa änkor även efter ikraftträdandet.
Änkepension skall utgöra 40 % eller, om det efter den avlidne finns barn som är berättigat till barnpension efter honom, 35 % av den avlidnes beräknade egenpension från tilläggspensioneringen. Därtill skall utges ett 90-procentstillägg motsvarande kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. Något sådant tillägg skall emellertid inte utges till änkor som är födda år 1929 eller tidigare, eftersom dessa änkor vid ikraftträdandet har fyllt 65 år.
De änkor som omfattas av förevarande paragraf skall, om de utöver förutsättningarna för rätt till tilläggspension i form av änkepension även uppfyllt förutsättningar enligt nuvarande regler för rätt till folkpension i form av änkepension, kunna uppbära ett 90-procentstillägg. Någon motsvarighet till den för garantipension till änkepension gällande likställighetsregeln i 6 kap. 15 § skall emellertid inte gälla för 90-procentstillägget. För rätt till detta tillägg skall, liksom för änkepension i övrigt, alltid krävas äktenskap.
Den del av änkepension som utgörs av ett 90-procentstillägg kan utges endast till änkor som vid ikraftträdandet ännu inte fyllt 65 år. Detsamma skall gälla för garantipensionen till änkepension. Till skillnad från nuvarande regler skall emellertid både garantipension och 90-procentstillägget kunna utges fram till dess änkan fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjat uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. Detta har sin förklaring i att garantipension till ålderspension inte kommer att utbetalas före det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år oavsett om denne dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension. För en närmare redogörelse i denna del hänvisas till kommentaren till 6 kap. 14 § EPL.
90-procentstillägget skall på samma sätt som föreslagits gälla för övrig änkepension som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 i vissa fall 15-delsberäknas utifrån änkans ålder. Detta följer av hänvisningen i förevarande paragraf till 6 kap. 7 § EPL. Dessa bestämmelser överensstämmer med nuvarande regler där en sådan 15-delsberäkning under vissa förutsättningar sker av folkpension i form av änkepension och därmed även av den del som avser att ge kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. Av 17 § framgår att den del av änkepensionen som består av 90-procentstillägget skall avkortas i vissa fall, nämligen då den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 års bosättningstid (eller framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade (eller antagna) ATPpoäng. Att också övrig änkepension skall avkortas utifrån den avlidnes antal år med intjänade eller antagna ATP-poäng framgår av den hänvisning som görs i 6 kap. 5 § EPL till 6 kap. 3 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I tredje stycket i denna paragraf anges att änkor som fyllt 65 år skall vara berättigade endast till den del av änkepension som beräknas på den avlidne mannens ATP-poäng. Varken 90-procentstillägg eller garantipension till änkepension skall således, i likhet med vad som är fallet för folkpension enligt dagens regler, utges efter det att änkan uppnått denna ålder. Någon samordning av denna kvarvarande del av änkepension och änkans
egen inkomstgrundade ålderspension skall inte ske för den kategori änkor som avses i denna paragraf.
Änkepension får inte utges om den efterlevande kvinnan ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det har bestått i fem år skall emellertid änkepensionen börja betalas ut på nytt om förutsättningarna för sådan pension alltjämt är för handen. Detta framgår av fjärde stycket genom en hänvisning till 6 kap. 4 § EPL.
11 §
Förevarande paragraf reglerar tilläggspension i form av änkepension som beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall under något av åren 1990–2002 till en änka som är född under något av åren 1930–1944. Paragrafen har formulerats om med beaktande av de synpunkter Lagrådet anfört. Även i dessa fall skall änkepensionen beräknas på grundval av den avlidne mannens intjänade och i förekommande fall antagna ATP-poäng jämte ett därtill kopplat 90-procentstillägg motsvarande kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. I nu angivna avseenden gäller samma regler som för de änkor som omfattas av 10 §.
En änka som avses i denna paragraf skall, på samma sätt som skall gälla för änkor som omfattas av 10 § men till skillnad från vad som är fallet i dag, kunna uppbära 90-procentstillägg till dess att hon fyller 65 år även om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension. Detsamma skall gälla för garantipension till änkepension, se 15 och 16 §§.
Till skillnad från vad som skall gälla beträffande de i 10 § angivna änkepensionerna skall den del av änkepension som enligt denna paragraf beräknats på den avlidne mannens ATP-poäng bli föremål för samordning med änkans egen inkomstgrundade ålderspension. Detta skall ske när änkan börjar uppbära sådan ålderspension, dock senast då hon fyller 65 år. Sålunda kan denna samordning komma i fråga redan före det att änkan har fyllt 65 år om hon dessförinnan har börjat uppbära ålderspension. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 9 § EPL. Hur denna samordning skall gå till har redovisats i avsnitt 11.3.4 samt även i kommentarerna till 6 kap. 11 och 12 §§ EPL. Gör änkan ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall emellertid beräkningen av garantipensionen göras utifrån den änkepension som framräknats före det att samordningen mellan kvinnans ålderspension och den inkomstrelaterade änkepensionen enligt 6 kap. 11 och 12 §§ EPL sker. Detta framgår av 6 kap. 17 § EPL.
Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall den omständigheten att änkan skjuter upp sitt ålderspensionsuttag inte påverka den samordning som skall ske. Således skall samordning ske av änkepensionen med den inkomstgrundade ålderspension som änkan skulle ha varit berättigad till om hon börjat uppbära sådan pension vid 65 års ålder. Samma princip skall gälla i de fall änkan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse före år 1982. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 12 § EPL.
På samma sätt som gäller enligt nuvarande bestämmelser skall dessa änkor komma i åtnjutande av den s.k. garantiregeln som garanterar änkan en viss angiven andel av den avlidne mannens och änkans egen inkomst-
grundade ålderspension (dvs. den som änkan faktiskt uppbär eller skulle ha uppburit om hon tagit ut ålderspension vid 65 års ålder). Denna andels storlek är beroende av änkans ålder. Även detta har redovisats i kommentaren till 6 kap. 11 § EPL.
Änkepension får inte utges om den efterlevande kvinnan ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det har bestått i fem år skall emellertid änkepensionen börja betalas ut på nytt om förutsättningarna för sådan pension alltjämt är för handen. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 4 § EPL.
12 §
Denna paragraf anger bl.a. vilka beräkningsbestämmelser som skall tilllämpas på tilläggspension i form av änkepension som beviljats under något av åren 1990–2002 till en änka som är född år 1945 eller senare. Paragrafen har formulerats om med beaktande av de synpunkter som
Lagrådet anfört. På samma sätt som enligt nuvarande regler och som även
föreslagits för änkepension som beviljats på grund av dödsfall efter utgången av år 2002 skall en sådan änkepension beräknas på den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng utan någon möjlighet till antagandepoängberäkning för det fall mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 6 § EPL. Utöver denna änkepension som baseras på den avlidne mannens pensionspoäng har dessa änkor, på samma sätt som de änkor som omfattas av 10 och 11 §§, rätt till ett 90-procentstillägg om de uppfyllt förutsättningarna härför. Även detta tillägg skall beräknas utifrån den avlidnes t.o.m. år 1989 intjänade antal år med ATP-poäng. Har den avlidne mannen vid denna tidpunkt färre än 30 år med sådana poäng skall en avkortning ske. Detta följer av andra stycket i 6 kap. 6 § EPL jämförd med 6 kap. 8 § EPL till vilken också hänvisas i förevarande paragraf. Var den avlidne mannen född år 1927 eller tidigare gäller andra bestämmelser för rätt till oavkortad tilläggspension i form av änkepension. Även detta framgår av 6 kap. 8 § EPL.
Av 6 kap. 6 § EPL framgår dessutom att tidiga respektive sena ålderspensionsuttag som den avlidne mannen kan ha gjort före år 1990 inte skall påverka det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas.
På samma sätt som för änkor enligt 10 och 11 §§ skall en änka som avses i förevarande paragraf kunna uppbära 90-procentstillägg (och garantipension till änkepension) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension.
Av hänvisningen till 6 kap. 7 § EPL framgår att 90-procentstillägg skall 15-delsberäknas utifrån änkans ålder i vissa fall.
Av hänvisningen till 6 kap. 9–13 §§ framgår hur samordningen mellan änkans egen inkomstgrundade ålderspension och änkepensionen skall gå till. Som nämnts under kommentaren till 16 § skall en sådan samordning komma till stånd även före det att änkan fyllt 65 år under förutsättning att hon dessförinnan börjat uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. På motsvarande sätt som gäller enligt nuvarande övergångsbestämmelser skall änkepensionen baserad på mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATPpoäng minskas med den inkomstgrundade ålderspension som änkan upp-
bär. Är änkan född under något av åren 1945–1953 skall den ålderspension med vilken samordning med änkepension skall ske beräknas utifrån den förutsättningen att hon erhåller inkomstgrundad ålderspension beräknad helt och hållet enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i form av ålderspension och inte utifrån den ålderspension som hon faktiskt uppbär från det reformerade ålderspensionssystemet. Någon kvotdelsberäkning som i det reformerade ålderspensionssystemet skall göras för pensionsberättigade tillhörande den s.k. mellangenerationen skall således inte göras vid den samordning som skall ske enligt 6 kap. 11 § första stycket EPL. Anledningen till denna konstruktion är att uppnå ett med änkepensionen överensstämmande jämförelseunderlag.
Är däremot änkan född år 1954 eller senare skall vid den samordning som skall ske enligt 6 kap. 13 § EPL den faktiska inkomstgrundade ålderspension som änkan uppbär läggas till grund för samordningen. Orsaken härtill är att det för denna kategori inte kommer att registreras några pensionspoäng för tilläggspension för tiden efter år 2002. Denna sålunda helt enligt reformerade ålderspensionsregler beräknade ålderspension omfattar inkomster från den första kronan till skillnad från det underlag på vilket änkans änkepension är beräknad. För att denna skillnad inte skall vara till nackdel för änkan skall det till den avlidne mannens ATP-poäng adderas en poäng, dock i ett visst antal 30-delar med hänsyn till den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade antal år med ATP-poäng. För en närmare redogörelse för hur denna beräkning skall gå till hänvisas till kommentaren till 6 kap. 13 § EPL och avsnitt 11.3.4.
Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall den omständigheten att änkan skjuter upp sitt ålderspensionsuttag inte påverka den samordning som skall ske enligt 6 kap. 11 och 13 §§ EPL. Således skall samordning ske av änkepensionen med den inkomstgrundade ålderspension som änkan skulle ha varit berättigad till om hon börjat uppbära sådan pension vid 65 års ålder. Samma princip skall gälla i de fall änkan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse före år 1982. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 12 § EPL.
13 §
Denna paragraf anger att antagandepoängberäkning, i de fall då den avlidne mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder, vid fastställandet av den avlidnes ATP-poäng skall komma till stånd även då den avlidne mannen vid tidpunkten för dödsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till lägst ett prisbasbelopp. Som angetts under 10 § har det ansetts mindre lämpligt att beträffande de änkepensionärer som uppbär änkepension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 reducera beräkningsunderlaget för änkepension, i de fall då den avlidne enligt nuvarande bestämmelser har tillgodoräknats antagandepoäng på grund av SGI-regeln. Denna bestämmelse avser endast beräkning av änkepension till änkor som avses i 10 och 11 §§. Till änkor som är födda år 1945 eller senare och som blivit berättigade till änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat något av åren 1990–2002 gäller alltjämt att underlaget på vilket änkepensionen beräknas skall utgöras av mannens t.o.m. år 1989
faktiskt intjänade ATP-poäng utan någon möjlighet till antagandepoängberäkning för de fall mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder.
14 §
Beräkningen av änkepension skall enligt vad som sägs i 10–12 §§ ske enligt bestämmelserna i bl.a. 6 kap. 5 § EPL. Beräkningen enligt sistnämnda paragraf är relaterad till prisbasbeloppet för dödsfallsåret, vilket är det prisbasbelopp som skall tillämpas vid beviljande av änkepension på grund av dödsfall efter ikraftträdandet av de nya reglerna i de fall dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder. När det gäller beräkning av pension vid utgången av år 2002 skall emellertid av naturliga skäl tillämpas det prisbasbelopp som gäller för år 2003. Detta gäller såväl vid beräkning av den del av änkepensionen som grundar sig på den avlidnes intjänade ATP-poäng som vid beräkning av 90-procentstillägget.
Det belopp som beräknas med stöd av bestämmelserna i 10–12 §§ skall därefter årligen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 § EPL.
15 §
I denna paragraf anges vad som efter ikraftträdandet skall ske bl.a. beträffande folkpension i form av änkepension som beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född år 1944 eller tidigare, under något av åren 1990–2002. Denna bestämmelse tar sålunda sikte även på sådan änkepension som beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960.
Folkpension i form av änkepension skall utmönstras och i stället ersättas av bl.a. en garantipension på motsvarande sätt som föreslagits för änkepensioner som beviljats på grund av dödsfall efter utgången av år 2002. Denna änkegarantipension är bl.a. att se som en kompensation för nuvarande regler om pensionstillskott och det särskilda grundavdraget för pensionärer.
En förutsättning för att änkan skall ha rätt till garantipension är att hon uppfyllt förutsättningarna för rätt härtill. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 14–16 §§ EPL. Garantipensionens storlek är beroende av den änkepension inklusive 90-procentstillägg som änkan uppbär. Även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall beaktas vid beräkningen av garantipensionen. Beräkningen skall ske utifrån samma bestämmelser som reglerar sådan pension som kommer att kunna nybeviljas efter år 2002. För en närmare redogörelse för hur denna beräkning skall gå till hänvisas till kommentaren till 6 kap. 17 § EPL och 7 §. Änkor, som beviljats änkepension före den 1 juli 1960, har i dag inte rätt till tilläggspension i form av änkepension och kommer därför inte heller efter ikraftträdandet att ha rätt till inkomstrelaterad änkepension. Dessa änkor kommer därför att uppbära en oreducerad änkegarantipension.
En änka, som har beviljats änkepension efter år 1989, kan emellertid samtidigt med garantipension till änkepension vara berättigad till omställningspension (eller särskild efterlevandepension) i stället för änkepension. Detta kan inträffa i de fall då den efterlevande kvinnan var
sammanboende med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och dödsfallet inträffat därefter. Uppfyllde kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet villkoren för rätt till omställningspension (eller särskild efterlevandepension) kan hon vara berättigad till sådan inkomstgrundad efterlevandepension jämte garantipension till änkepension. Någon rätt till inkomstrelaterad änkepension föreligger emellertid inte, eftersom hon inte var gift med den avlidne vid utgången av år 1989. I dessa situationer skall omställningspension ligga till grund för beräkningen av änkegarantipensionen. Detta framgår av 6 kap. 17 § andra stycket EPL.
En änka enligt förevarande paragraf skall kunna uppbära garantipension till änkepension (och 90-procentstillägg) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension. Anledningen härtill har angetts i kommentarerna till 10 § och till 6 kap. 14 § EPL. I 6 kap. 17 § tredje stycket EPL anges att garantipensionen skall beräknas på grundval av den änkepension som framräknats före det att samordningen mellan kvinnans ålderspension och den inkomstrelaterade änkepensionen sker enligt 6 kap. 11 och 12 §§ EPL i de fall kvinnan gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension.
Den sålunda framräknade garantipensionen till änkepension skall därefter i vissa fall 15-delsberäknas på samma sätt som 90-procentstillägget utifrån änkans ålder. Detta följer av hänvisningen i förevarande paragraf till 6 kap. 22 § EPL. Dessa bestämmelser överensstämmer med nuvarande regler där en sådan 15-delsberäkning under vissa förutsättningar sker av folkpension i form av änkepension. För en närmare redogörelse för hur denna 15-delsberäkning skall göras hänvisas till kommentaren till 6 kap. 22 § EPL.
Av 17 § framgår att garantipensionen skall avkortas i vissa fall, nämligen då den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 års bosättningstid (eller framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade (eller antagna) ATPpoäng.
Garantipension till änkepension får inte utges om den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 16 § EPL.
16 §
Även de änkor som avses i förevarande paragraf är, om de uppfyllt nuvarande förutsättningar för rätt till folkpension i form av änkepension, berättigade till garantipension till änkepension. Till skillnad från de fall som avser nybeviljande av änkepension efter ikraftträdandet kan således garantipension utges även till en änka som är född efter år 1944 om dödsfallet inträffat under något av åren 1990–2002 (eller före år 1990, se
15 §). Sådan garantipension beräknas bl.a. utifrån den änkepension (dvs. även 90-procentstillägget) som tillkommer änkan. Även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning skall härvid påverka garantipensionens omfattning. På motsvarande sätt som angetts i kommentaren till 15 § (och till 6 kap. 17 § EPL) kan det även förekomma att garantipensionen beräknas på grundval av omställningspension i de fall där rätt till sådan
pension föreligger i stället för rätt till änkepension. Detta kan inträffa i de fall som nämnts i kommentaren till 15 §.
På samma sätt som skall gälla för änkor som avses i 15 § skall en änka enligt förevarande paragraf kunna uppbära garantipension till änkepension (och 90-procentstillägg) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension. Gör änkan ett sådant tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall beräkningen av garantipensionen göras utifrån den änkepension som framräknats före det att samordningen mellan kvinnans ålderspension och den inkomstrelaterade änkepensionen sker enligt 6 kap. 10–13 §§ EPL. Detta framgår av 6 kap. 17 § tredje stycket EPL.
I andra meningen föreskrivs under vilka förutsättningar som oavkortad garantipension till änkepension skall utges till änkor som är födda år 1945 eller senare. Liksom beträffande den del av änkepensionen som består av 90-procentstillägget skall förhållandena vid utgången av år 1989 vara avgörande för i vilken omfattning sådan garantipension skall utbetalas. Har den avlidne vid nyss nämnda tidpunkt inte kunnat tillgodoräknas minst 30 år med intjänade ATP-poäng, skall garantipensionens basnivå om 2,15 gånger prisbasbeloppet avkortas med 1,8 procent per år som antalet år med ATP-poäng som kan tillgodoräknas den avlidne understiger 30. Motsvarande avkortning skall göras för beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Någon ytterligare avkortning skall, till skillnad från hur nuvarande regler i 5 kap. AFL tillämpas, inte komma till stånd på grund av att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet inte kunnat tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension. Avkortningen skall göras efter den 15-delsberäkning som skall ske enligt 6 kap. 22 § EPL.
Garantipension till änkepension får inte utges om den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 16 § EPL.
17 §
Första stycket i denna paragraf innehåller bestämmelser om hur den del
av änkepensionen som består av 90-procentstillägget och garantipensionen till änkepension skall avkortas i de fall då den avlidne mannen inte har uppfyllt kraven på viss längre tids anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet. Bestämmelserna i denna paragraf tar endast sikte på sådan änkepension som har beviljats före år 1990 och änkepension beviljad under något av åren 1990–2002 till änkor som är födda år 1944 eller tidigare. Övriga fall regleras i 12 och 16 §§.
För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt nuvarande regler i 5 kap. AFL, som trädde i kraft den 1 januari 1993, att den försäkrade eller den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall utges folkpensionen med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosättningsår eller år med intjänade ATP-poäng och talet 40 respektive 30. I fråga om folkpension i form av efterlevandepension (samt även förtidspension) beaktas även framtida bosättningstid samt antagna år med pensionspoäng under vissa
förutsättningar. För rätt till oavkortad tilläggspension krävs att den försäkrade kan tillgodoräknas 30 år med intjänade (eller antagna) ATPpoäng.
Det 90-procentstillägg som skall kompensera för det första prisbasbeloppets inkomster är att betrakta som en del av den inkomstrelaterade änkepensionen. Av den anledningen borde detta tillägg utges i samma antal 30-delar som änkepensionen i övrigt. Tillägget motsvarar emellertid också nuvarande folkpension. Folkpension i form av bl.a. änkepension utges i dag i 40-delar efter den avlidnes bosättningstid eller i 30-delar efter antal år med pensionspoäng, beroende på vilken av dessa beräkningar som ger det för den efterlevande förmånligaste resultatet. Ett krav på 30 års ATP-poäng för oavkortat 90-procentstillägg skulle därför kunna innebära att änkor, som före ikraftträdandet fått sin folkpension 40-delsberäknad, efter utgången av år 2002 skulle kunna få sänkt pension. För de änkor som redan vid ingången av år 2003 uppbär änkepension eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 2003, bör regler inte införas som får en sådan konsekvens. Till dessa änkor skall detta tillägg därför utges enligt samma regler som i dag även efter ikraftträdandet av nya regler. 90-procentstillägget skall sålunda antingen 30- eller 40-delsberäknas enligt hittillsvarande regler i 5 kap. AFL. En grundläggande förutsättning för att detta 90-procentstillägg över huvud taget skall utges är att änkan vid utgången av år 2002 varit berättigad till tilläggspension i form av änkepension. Detta innebär alltså att den avlidne mannen måste ha tillgodoräknats ATP-poäng i sådan omfattning att rätt till tilläggspension förelegat, dvs. den avlidne måste ha tillgodoräknats ATP-poäng för minst tre år. Även garantipension till änkepension skall 30- eller 40-delsberäknas. Här skall dock 30-delsberäkningen respektive 40-delsberäkningen, i likhet med vad som gäller för dem som får garantipension till omställningspension p.g.a. dödsfall före ikraftträdandet, ske enligt en annan beräkningsmodell än vad som följer av hittillsvarande bestämmelser i 5 kap. AFL. Vid 40-delsberäkning av garantipensionen skall således avkortning ske med en procent för varje år som det antal bosättningsår som kan tillgodoräknas den avlidne understiger 40 och vid 30-delsberäkning skall avkortning på motsvarande sätt ske med 1,8 procent per år. Efter avkortningen skall en reducering ske med hänsyn till storleken på hela den inkomstgrundade änkepensionen.
Genom den hänvisning som görs till punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelserna till 1992 års ändringar i AFL framgår att även de särskilda regler som där anges beträffande bl.a. änkor som erhållit änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före 30- och 40-delsbestämmelsernas ikraftträdande skall tillämpas också fortsättningvis. Dessa särbestämmelser skall alltså alltjämt tillämpas för beståndet beträffande både 90-procentstillägget och garantipensionen till änkepension.
I tredje stycket anges att avkortning enligt denna paragraf skall ske efter den 15-delsberäkning som skall ske enligt 6 kap. 7 och 22 §§ EPL på grund av hänvisning dit i 10, 11 och 15 §§.
18 §
Denna paragraf motsvarar punkt 10 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring och innebär att en änka åter kan uppbära inkomstrelaterad änkepension även om förutsättningar härför enligt 6 kap. 4 § andra meningen inte är uppfyllda, dvs. i fall då hon varit gift med en annan man i mer än fem år när detta senare äktenskap upplöses. En förutsättning för att regeln skall vara tillämplig är att kvinnan före år 1990 har beviljats tilläggspension i form av änkepension. Vidare krävs att denna änkepension före ikraftträdandet av de reformerade efterlevandepensionsreglerna den 1 januari 1990 har dragits in på den grunden att kvinnan ingått nytt äktenskap. Innebörden av denna regel är att kvinnan kan återfå den indragna änkepensionen efter den förste mannen, om det nya äktenskapet skulle upplösas efter att ha bestått i mer än fem år. Detta gäller dock enbart under förutsättning att den nye mannen var 60 år eller äldre vid äktenskapets ingående (varför kvinnan inte kan bli berättigad till inkomstrelaterad änkepension efter den mannen). Skulle det nya äktenskapet upplösas efter att ha bestått kortare tid än fem år följer redan av hänvisningen i 10–12 §§ till 6 kap. 4 § EPL att kvinnan återfår rätten till änkepension efter den förste mannen.
Samordning med livränta
19 §
Lagrådsremissens 20 § har på Lagrådets inrådan delats upp i två paragrafer, 19 och 20 §§. Paragraferna har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Beträffande den minskning av pensionen som enligt 7 kap. 11–13 §§ EPL skall ske, så skall minskning ske, i stället för tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedels basbelopp, med 45 % av varje livränta som överstiger en sjättedels basbelopp. Minskning skall, på samma sätt som gäller för efterlevandepension eller efterlevandestöd som har beviljats på grund av dödsfall efter ikraftträdandet, göras på i första hand på efterlevandestödet respektive på garantipensionen. Därefter skall enligt vad som anges i förevarande paragraf minskning beträffande barnpension göras på 25-procentstillägget enligt 4 § andra stycket 2 och beträffande omställningspension och särskild efterlevandepension på 90-procentstillägget enligt 6 § tredje stycket 2. Först därefter skall minskning göras på övrig pension, dvs. den del av pensionen som är beräknad på grundval av den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension (4 § andra stycket 1 och 6 § tredje stycket 1). Beträffande änkepensionen är i 7 kap. 13 § EPL reglerat i vilken ordning de olika delarna av tilläggspensionen skall minskas.
20 §
I denna paragraf ges bestämmelser om hur samordningsreglerna i 7 kap. 11 och 12 §§ EPL skall tillämpas i de fall inkomstgrundad efterlevandepension har beräknats med stöd av bestämmelserna i 4, 6 och 8 §§. Bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12 §§ som anger att avdrag på barnpension respektive omställningspension endast får göras om den avlidne kunnat
tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffade skall enligt vad som framgår av första meningen i denna paragraf endast gälla för barnpension respektive omställningspension beräknad enligt 4 § andra stycket 1 respektive 6 § tredje stycket 1. För övrig barnpension respektive omställningspension gäller således inte denna begränsning.
Hänvisningar till S15-2
15.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Eftersom lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn ersätter de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 11 §, 8 kap., 10 kap. 4 §, 14 kap., 16 kap. 3, 7a, 10 och 11 §§ AFL föreskrivs här att dessa bestämmelser skall upphöra att gälla från och med ikraftträdandet av den nya lagen. Detsamma gäller punkterna 2–10, 13, 14 och 18–20 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i AFL samt punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i AFL.
15.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring
För änkor som beviljats änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 gäller i dag särskilda bestämmelser beträffande bl.a. inkomstprövning av sådan pension. Av skäl som närmare redovisats i avsnitt 11.8 kommer emellertid dessa änkor att omfattas av samma bestämmelser, utom såvitt avser inkomstprövning, som övriga änkor med änkepension efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Detta innebär att det för dessa änkor efter år 2002 kommer att betalas ut en garantipension till änkepension i stället för den folkpension i form av änkepension som utges enligt hittillsvarande regler. Någon inkomstprövning av denna garantipension skall efter ikraftträdandet av de nya reglerna dock inte göras för änkor som beviljats änkepension före den 1 juli 1960. Reglerna i 7 kap. lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn om samordning mellan yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta och änkepension skall dock gälla även för de nu berörda änkepensionerna. På motsvarande sätt som skall gälla för övriga efterlevandepensionsförmåner skall nu diskuterad änkepension beskattas som förvärvsinkomster, dvs. utan någon möjlighet till särskilt grundavdrag för pensionärer. Med hänsyn till härtill kan reglerna i 16, 17 och 32 §§ lagen angående införande av lagen om allmän försäkring nu upphävas.
Hänvisningar till S15-4
15.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
5 kap. 2, 4, 6, 8 och 11 §§, 6 kap. 1 och 7 §§ samt 8 kap. 4 §
Det nuvarande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har i huvudsak samma syfte som efterlevandepensioneringen. Det är också uppbyggt enligt samma principer, och förutsättningarna för rätten till efterlevandepension har inom arbetsskadeförsäkringen i huvudsak utformats efter mönster från de som gäller inom den allmänna pensioneringen. Den nära anknytningen mellan de båda försäkringssystemens efterlevandeskydd har vidare kommit till uttryck genom reglerna om inbördes samordning dem emellan. Med hänsyn bl.a. härtill föreslås nu samma förändringar beträffande förutsättningarna för rätt till efterlevandelivränta och även livräntans tidsmässiga utsträckning som föreslagits beträffande motsvarande efterlevandepension. Detta innebär en viss skillnad i förhållande till idag vad beträffar omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta. Eftersom pensionsformen särskild efterlevandepension inte fortsättningsvis kommer att kunna nybeviljas har också särskild efterlevandelivränta utmönstrats ur lagen (5 kap. 2 och 7–9 §§ samt 8 kap. 4 §). I övrigt innebär förslagen om en anpassad efterlevandepensionering inte någon förändring i dessa hänseenden som påverkar efterlevandelivräntor enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. I punkt 4 i övergångsbestämmelserna finns emellertid en särskild bestämmelse om efterlevandelivränta till vuxna. För en närmare redogörelse av hur de föreslagna förändringarna skiljer sig från nuvarande bestämmelser hänvisas till avsnitt 12.2.2.
Övriga ändringar i 5 och 6 kap. är bl.a. en följd av att efterlevandepensioner fortsättningsvis kommer att regleras i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och inte i lagen om allmän försäkring. Detta har föranlett en rad följdändringar i de hänvisningar som görs i lagen om arbetsskadeförsäkring till lagen om allmän försäkring. I den mån de bestämmelser till vilka hänvisningar i dag görs har flyttats över till lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har således nya hänvisningar varit påkallade. Efter rekommendation av Lagrådet har den hänvisning som gjorts i 6 kap. 7 § första stycket till 8 kap. 5 och 10 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tagits bort, då en sådan hänvisning inte bedöms fylla någon praktisk funktion
Övergångsbestämmelserna
De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 2003. Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall utgångspunkten för vilka bestämmelser om efterlevandelivränta som skall tillämpas vara när arbetsskadan uppstod oavsett när dödsfallet till följd av arbetsskadan inträffar. Har således arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skall även fortsättningsvis äldre bestämmelser tillämpas. Detta innebär bl.a. att övergångsbestämmelserna till lagen (1988:882) om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring har fortsatt tillämpning i fall som där avses.
Vad som nu sagts skall emellertid inte gälla i de fall den efterlevande är berättigad till omställningslivränta på grund av en arbetsskada som inträffat under något av åren 1990–2002 om den efterlevande samtidigt är berättigad till omställningspension på grund av ett dödsfall som inträffat till följd av arbetsskadan efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. I denna situation skall dödsfallstidpunkten vara avgörande för vilka bestämmelser som skall tillämpas beträffande efterlevandelivräntan. Detta innebär sålunda att de nya bestämmelserna i lagen om arbetsskadeförsäkring angående omställningslivränta skall tillämpas i dessa fall även om den s.k. visandedagen uppstått före år 2003. Är däremot den efterlevande samtidigt med efterlevandelivränta i form av omställningslivränta berättigad till änkepension enligt 6 kap. lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, skall alltjämt visandedagen för arbetsskadan vara avgörande för vilka bestämmelser som skall tillämpas beträffande livräntan. Detta innebär att en efterlevande kvinna som är född år 1945 eller senare och som är berättigad till änkepension enligt 6 kap. lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn på grund av ett dödsfall som inträffat efter ikraftträdandet till följd av en arbetsskada som uppstått under något av åren 1990–2002, men som enligt 1 kap. 6 § sistnämnda lag faktiskt uppbär omställningspension, ändå skall få sin livränta enligt de bestämmelser som gällde vid visandedagen och inte vid tidpunkten för dödsfallet. För att också de vuxna efterlevande som uppbär efterlevandelivränta vid årsskiftet 2002/2003 skall kompenseras för de ändrade skattereglerna (slopande av SGA) och inte få ett sämre nettoutfall vid samordningen av pensionen och livräntan införs i punkt 4 en särskild övergångsregel. Denna innebär att det belopp som efter samordning med efterlevandepensionen betalas ut i livränta för december 2002 i princip skall utges oförändrad för januari 2003. För en närmare redogörelse för dessa bestämmelser hänvisas till avsnitt 12.2.
Hänvisningar till S15-5
349
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Efterlevandepension – En anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120)
Efter remiss har yttrande över betänkandet Efterlevandepension (SOU 1998:120) angetts av Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Stockholms läns allmänna försäkringskassa, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket , Statens löne- och pensionsverk, ILO-kommittén, Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Handikappförbundens samarbetsorgan, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund, Landstingsförbundet, Sveriges försäkringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Pensionärers Riksförbund och Riksförbundet PensionärsGemenskap.
Yttrande över betänkandet har dessutom kommit in från Ensamståendes intresseorganisation, Riksförbundet för änkor, änkemän och föräldralösa barn, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Moderatkvinnorna, Centerkvinnorna, SPI Vellinge, Privattjänstemannakartellen (PTK) och Integrationsverket.
350
Lagförslag i Lagrådsremissen
2.1 Förslag till lag om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och änkepension samt garantipension till omställningspension och änkepension. Dessutom finns bestämmelser om efterlevandestöd till barn.
2 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och om handläggning av ärenden m.m.
3 § Barnpension utges enligt bestämmelser i 2 kap. till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.
Omställningspension utges enligt bestämmelser i 4 kap. till en man eller kvinna vars make har avlidit. En efterlevande kvinna kan ha rätt till änkepension enligt bestämmelserna i 6 kap., i stället för eller utöver omställningspension.
4 § Barnpension och omställningspension enligt denna lag utges som inkomstgrundad efterlevandepension. Denna beräknas på grundval av ett efterlevandepensionsunderlag enligt bestämmelser i 5 kap.
Som tillägg till eller ersättning för barnpension och omställningspension kan det under vissa förutsättningar utges efterlevandestöd till barn och garantipension enligt bestämmelser i 3 och 4 kap.
5 § Änkepension enligt denna lag utges i form av tilläggspension och beräknas på grundval av det underlag som anges i 6 kap.
Som tillägg till eller ersättning för änkepension kan det under vissa förutsättningar utges garantipension enligt bestämmelser i samma kapitel.
6 § En änka, som är född år 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt 6 kap. 1–3 och 14–16 §§, har inte rätt till efterlevandepension enligt 4 kap. En änka som avses i 6 kap. 15 § har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, rätt till omställningspension enligt 4 kap.
I fråga om rätt till efterlevandepension för en änka som är född år 1945 eller senare gäller, förutom bestämmelserna om omställningspension och garantipension till sådan pension i 4 kap., även bestämmelserna i 6 kap. enligt vad som där särskilt anges.
Är en änka som avses i andra stycket för samma månad berättigad till änkepension och omställningspension, utges endast omställningspensionen och garantipension till sådan pension. Om änkepensionen är större utges den dock i den utsträckning den överstiger omställningspensionen och garantipensionen till sådan pension. Minskning skall i första hand göras på garantipension till änkepension och därefter på sådan tilläggspension som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2.
7 § Garantipension till omställningspension eller änkepension är beroende av den avlidnes försäkringstid.
Den efterlevande maken har rätt till garantipension endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne.
8 § Inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av änkepension enligt denna lag samt kostnaderna för administrationen av sådana pensioner skall finansieras genom efterlevandepensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställningspension och änkepension samt efterlevandestöd till barn skall finansieras med allmänna skattemedel. Även kostnader för administrationen av garantipension och efterlevandestöd till barn skall finansieras med allmänna skattemedel.
9 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring årligen fastställda prisbasbeloppet och med inkomstbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension årligen fastställda inkomstbasbeloppet.
10 § Inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av änkepension skall vid ingången av varje kalenderår räknas om i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2 kap. Barnpension
1 § Efterlevandepension i form av barnpension utges till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel barnet anses som barn till denne.
2 § Ett barn som inte har fyllt 18 år har rätt till barnpension.
Om ett barn som har fyllt 18 år bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395), har barnet rätt till barnpension även för studietiden, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. En förutsättning för rätt till barnpension enligt detta stycke är att barnet bedriver studierna när det fyller 18 år eller återupptar dem innan det fyller 19 år.
Med tid för studier enligt andra stycket skall likställas tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.
Ett barn som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor är inte på grund av bestämmelserna i andra stycket berättigat till barnpension.
3 § Barnpension för ett barn som inte har fyllt tolv år utgör för år räknat 35 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap. Är flera barn berättigade till barnpension efter föräldern, skall det nämnda procenttalet ökas med 25 procent för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen. Från och med månaden efter den då det yngsta barnet fyller tolv år skall de nämnda procenttalen bytas ut mot talen 30 respektive 20.
Om barnets båda föräldrar har avlidit utgör barnpensionen alltid 35 procent av det i första stycket nämnda underlaget. Är i sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter en förälder skall det nämnda procenttalet ökas med 25 procent för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.
4 § Om flera barnpensioner skall utges efter en avliden och dessa pensioner beräknade enligt 3 § sammantagna skulle överstiga det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap., skall pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Om det efter en avliden skall utges, förutom barnpensioner, även omställningspension eller tilläggspension i form av änkepension skall de sammanlagda barnpensionerna utges med högst 80 procent av efterlevandepensionsunderlaget. Om barnpensionerna överstiger denna nivå skall de sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar 80 procent av efterlevandepensionsunderlaget.
3 kap. Efterlevandestöd till barn
1 § Ett barn som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt till barnpension enligt 2 kap. 1 och 2 §§, har rätt till efterlevandestöd till barn enligt vad som föreskrivs i 2–4 §§.
2 § Efterlevandestöd till barn skall för år räknat motsvarar 40 procent av prisbasbeloppet.
Om barnets båda föräldrar har avlidit, utges efterlevandestöd till barn enligt första stycket efter vardera föräldern.
3 § Ett efterlevande barn som har barnpension enligt 2 kap. efter den avlidne föräldern har rätt till efterlevandestöd till barn endast i den utsträckning barnpensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2 § första stycket.
Till barn vars båda föräldrar har avlidit utges efterlevandestöd endast i den utsträckning barnet har barnpension enligt 2 kap. efter föräldrarna
som sammanlagt inte uppgår till det belopp som följer av 2 § andra stycket.
Med barnpension enligt 2 kap. likställs livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, efter samordning enligt 6 kap. 1 § samma lag, och sådan efterlevandepension och efterlevandelivränta som barnet har rätt till enligt utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk efterlevandepension som är att likställa med efterlevandestöd till barn enligt denna lag.
4 § Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd till barn som folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges endast den till beloppet största av förmånerna.
4 kap. Omställningspension och garantipension
Omställningspension
1 § En efterlevande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till tilläggspension om den efterlevande
1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller
2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till dödsfallet.
Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntar barn med denne.
2 § Rätt till omställningspension enligt 1 § avser en tid av tio månader från tidpunkten för dödsfallet.
3 § Rätt till omställningspension har vidare en efterlevande som haft rätt till omställningspension enligt 2 §, för tid efter det att denna rätt upphört, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem (förlängd omställningspension).
Rätten till förlängd omställningspension enligt första stycket avser en tid av tolv månader. En sådan efterlevande har dock alltid rätt till förlängd omställningspension till dess det yngsta barnet fyller tolv år.
4 § Rätten till förlängd omställningspension upphör om den efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
5 § Omställningspension utgör för år räknat 55 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap.
Garantipension till omställningspension
6 § En efterlevande make som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension och villkoret i 1 kap. 7 § andra stycket har rätt till garantipension till omställningspension.
7 § Beräkningen av garantipension till omställningspension skall grunda sig på den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med omställningspension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
8 § Garantipension till omställningspension skall, om inte annat anges i 12 §, för år räknat motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om den efterlevande har rätt till omställningspension skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen.
9 § Garantipension till omställningspension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 2 kap. 1–4 §§ och 5 § första stycket lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 § lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension även bosättningstid i hemlandet tillgodoräknas för den avlidne från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.
10 § Som försäkringstid för garantipension till omställningspension skall även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkningen skall försäkringstiden sättas ned till närmaste antal hela månader.
11 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned till närmaste hela antal år.
12 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Omställningspension efter flera avlidna
13 § Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, utges endast pensionen jämte garantipension efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta beloppet.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1938 eller senare
1 § Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna födda år 1938 eller senare skall läggas den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 2 och 3 §§ (faktisk pensionsbehållning) samt, under de förutsättningar som anges i 4 §, även ett belopp som motsvarar summan av de årliga pensionsrätter som enligt bestämmelserna i 5 § kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (antagen pensionsbehållning).
2 § Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt 4 kap.2–4 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade sedan dessa pensionsrätter räknats om enligt 5 kap. 4, 6, 7 och 9 §§ samma lag.
Pensionsrätterna skall beräknas som om det för den avlidne tillgodoräknats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
3 § Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § samma lag endast om den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt andra stycket, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Med pensionsgrundande inkomst skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Vid bedömningen av om villkoret i första stycket är uppfyllt skall hänsyn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka antagen pensionsbehållning enligt 4 § skall beräknas.
4 § Om dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år och pensionsrätt för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har fastställts för den avlidne för minst tre
av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet, skall en antagen pensionsbehållning beräknas enligt 5 och 6 §§.
Hänsyn skall tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § samma lag endast om det för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
5 § Antagen pensionsbehållning utgör ett belopp som svarar mot summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade. När medeltalet beräknas skall det bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget är högst respektive lägst.
6 § Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen skall pensionsrätter enligt 5 § beräknas som om all pensionsrätt vore pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Om inkomstindexet enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för något eller några av de fem år närmast före dödsfallet som avses i 5 § avviker från inkomstindexet för dödsfallsåret, skall pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindexet för dödsfallsåret före beräkningen av det i 5 § nämnda medeltalet.
7 § Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes pensionsbehållning, beräknad enligt 2 och 3 §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år. Denna pensionsbehållning skall räknas om med förändringar av inkomstindexet fram till ingången av det år då den avlidne fyllde 65 år och skall från och med årsskiftet därefter räknas om i enlighet med 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingången av det år då dödsfallet inträffade.
8 § Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år, skall den avlidnes pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.
9 § Underlaget för beräkning av årlig efterlevandepension (efterlevandepensionsunderlaget) skall beräknas genom att summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning divideras med ett delningstal.
Som delningstal skall det delningstal tillämpas som enligt 5 kap. 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension gäller för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidigare
10 § Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidigare skall utgöra 60 procent av produkten av det prisbasbelopp som gällde det år som den avlidne fyllde 65 år och medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension som enligt 15 § lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats för den avlidne efter det att denna medelpoäng ökats med talet ett. Om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beaktas vid beräkningen av medeltalet enbart de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats. Härvid tillämpas 22 § lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension. Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde 65 år skall efterlevandepensionsunderlaget räknas om enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingången av det år dödsfallet inträffade.
För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som i första stycket sägs om det år då den avlidne fyllde 65 år i stället avse år 2001.
11 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för färre än 30 år, skall vid beräkningen enligt 10 § hänsyn tas endast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30.
Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning enligt första stycket även 6 kap.14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
6 kap. Änkepension och garantipension
Rätt till tilläggspension i form av änkepension
1 § Om en avliden vid sin död hade rätt till tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller om han, om det fall som avses i 13 kap. 1 § förstnämnda lag varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hade varit berättigad till förtidspension, har hans efterlevande maka rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt vad som sägs i 2–4 §§.
En änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension endast om det för den avlidne kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst tre år.
2 § En änka som vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne har rätt till tilläggspension i form av änkepension, om inte annat sägs i andra stycket, om
1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller
2. den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan. En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till tilläggspension i form av änkepension endast om villkoren enligt första stycket var uppfyllda vid utgången av år 1989 och detta förhållande inte ändrats fram till tidpunkten för dödsfallet.
3 § För rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 5 § första stycket 2 krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 §§, att förutsättningarna i 14 § är uppfyllda. För en änka som är född år 1945 eller senare krävs dessutom att villkoren enligt 14 § första stycket var uppfyllda vid utgången av år 1989 och att detta förhållande inte ändrats fram till tidpunkten för dödsfallet.
4 § Tilläggspension i form av änkepension skall dras in om änkan ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet inom fem år, skall pensionen börja betalas ut på nytt.
Beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år
5 § Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1944 eller tidigare utgör, för tid före den månad änkan fyller 65 år, om inte annat följer av 7–13 §§, för år räknat summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 2 kap., 35 procent
– av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som den avlidne var berättigad till eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller,
– av inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 6 kap. 2 § 1, 3, 4, 12 och 14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–22 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension, om den avlidne uppbar sådan pension eller hade fyllt 65 år och var berättigad till sådan pension, och
2. 90 procent av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. Om den avlidne mannen var född år 1954 eller senare beräknas tilläggspensionen enligt första stycket 1 som om mannen fått hel förtidspension vid ingången av år 2003. Därvid skall 13 kap. 2 § första stycket
första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen om allmän försäkring tillämpas.
6 § Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1945 eller senare utgör, för tid före den månad änkan fyller 65 år, ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas, om mannen vid den angivna tidpunkten inte var berättigad till ålderspension enligt 12 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i det kapitlets dåvarande lydelse, 5 § första stycket. Beloppet enligt 5 § första stycket 1 skall dock alltid beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha utgetts till mannen om denne blivit berättigad till hel sådan pension vid utgången av år 1989 och pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Om mannen vid utgången av år 1989 var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, skall beloppet enligt 5 § första stycket 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena lagen om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av år 1989.
Vid beräkningen enligt 8 § skall inte första stycket andra meningen i nämnda paragraf tillämpas och skall hänsyn endast tas till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats för den avlidne mannen till och med år 1989.
7 § Om en änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 5 § första stycket 2 med tillämpning av 14 § första stycket 2 och hon inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 14 § andra stycket, skall beloppet enligt 5 § första stycket 2 minskas. Minskningen skall ske med en femtondel för varje år som det antal år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 14 § andra stycket understiger 50.
8 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst 30 år, skall vid beräkningen enligt 5 § första stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av beloppet där som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodräknas honom och talet 30. Vid denna beräkning skall 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.
Vid tillämpning av första stycket skall 6 kap.14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension gälla.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 7 §.
9 § För en änka som har börjat uppbära ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före det att hon fyllt 65 år skall även 11–13 §§ gälla. Vad som där sägs om tilläggspension skall dock endast gälla sådan tilläggspension som avses i 5 § första stycket 1.
Beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som har fyllt 65 år
10 § Tilläggspension i form av änkepension skall från och med den månad en änka fyller 65 år beräknas med tillämpning av
1. 5 § första stycket 1, om änkan är född år 1929 eller tidigare,
2. 5 § första stycket 1, 11 och 12 §§, om änkan är född under något av åren 1930–1944, eller
3. 6 § första stycket och 11–13 §§, dock utan sådant belopp som avses i 5 § första stycket 2, om änkan är född år 1945 eller senare.
11 § Om en änka, som är född under något av åren 1930–1953, har rätt till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension enligt 6 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, skall tilläggspension i form av änkepension utan sådant belopp som avses i 5 § första stycket 2 och efter samordning enligt 1 kap. 6 § tredje stycket utges endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Vid beräkning av änkans inkomstgrundade ålderspension skall 6 kap. 2 § 1, 3 och 4 §§, 5 § första stycket, 12 § och 14–16 §§ nämnda lag tillämpas.
En änka som avses i första stycket och som är född under något av åren 1930–1944 har dock, oavsett vad som anges i första stycket, rätt till tilläggspension i form av änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med änkans inkomstgrundade ålderspension, motsvarar en viss andel av summan av kvinnans inkomstgrundade ålderspension beräknad enligt första stycket och den tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 5 § första stycket 1. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935–1944. Tilläggspension i form av änkepension får emellertid inte med stöd av denna regel betalas ut med högre belopp än vad som följer av 5 § första stycket 1.
12 § Vid tillämpning av 11 § skall, om änkan tar ut inkomstgrundad ålderspension som avses i nämnda paragraf vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension, beräknad enligt 11 § första stycket, som skulle ha betalats ut om hon haft rätt till pensionen från och med den månaden.
Vidare skall, om änkan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha betalats ut om undantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om pensionspoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats.
13 § Om en änka som är född år 1954 eller senare har rätt till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen.
Härvid tillämpas 12 §.
Vid beräkning enligt första stycket skall ett tillägg om en pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § lagen om inkomstgrundad ålderspension göras till det underlag som beräkningen av tilläggspensionen i form av änkepension skall grunda sig på innan samordning sker med kvinnans inkomstgrundade ålderspension. På detta tillägg tillämpas 6 och 8 §§.
Rätt till garantipension till änkepension
14 § En änka som är född år 1944 eller tidigare har rätt till garantipension enligt 17–23 §§ för tid före den månad då hon fyller 65 år, om hon vid utgången av år 1989 och även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne samt vid sistnämnda tidpunkt
1. hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller
2. hade fyllt 36 år och varit gift med med den avlidne i minst fem år. Upphör rätten till änkepension på grund av att villkoren i första stycket 1 inte längre är uppfyllda, skall det vid bedömningen av rätten till pension enligt 2 anses dels som om mannen avlidit då rätten till pension enligt 1 upphörde, dels att äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
15 § Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en kvinna som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor med en icke gift man vid dennes död och som tidigare varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom.
Den tid under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till dennes död skall vid tillämpningen av 14 § första stycket 2 likställas med tid i ett äktenskap.
16 § En änka har inte rätt till garantipension efter en man som hon inte lever tillsammans med vid dennes död, om kvinnan efter det sammanlevnaden med mannen upphörde, stadigvarande sammanbor med en annan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Rätten till garantipension upphör om den pensionsberättigade gifter sig eller stadigvarande sammanbor med en man som hon varit gift eller har eller har haft barn med. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör samboendet inom samma tid, skall garantipensionen börja betalas ut på nytt, om förutsättningarna i övrigt för rätt till sådan pension fortfarande är uppfyllda.
Beräkning av garantipension till änkepension
17 § Beräkningen av garantipensionen skall grunda sig på den tilläggspension i form av änkepension som änkan har rätt till. Med tilläggspension i form av änkepension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
Har en änka som är berättigad till garantipension till änkepension rätt till omställningspension men däremot inte till tilläggspension i form av
änkepension, skall omställningspensionen ligga till grund för beräkning av garantipensionen till änkepension.
Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år uppbär ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som skall samordnas med tilläggspension i form av änkepension enligt 11 och 12 §§, skall garantipensionen beräknas med hänsyn till änkepensionen före samordning av pensionerna.
18 § Garantipension till änkepension skall, om inte annat anges i 22 och 23 §§, för år räknat motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om en änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension eller omställningspension skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen.
19 § Garantipension till änkepension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 2 kap. 1–4 §§, 5 § första stycket lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 § lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till änkepension även bosättningstid i hemlandet tillgodoräknas för den avlidne från och med det år då han fyllde 16 år till och med det år då han fyllde 24 år.
20 § Som försäkringstid för garantipension till änkepension skall även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkningen skall försäkringstiden sättas ned till närmaste antal hela månader.
21 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas ned till närmaste hela antal år.
22 § Utges garantipension med tillämpning av 14 § första stycket 2 och hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 14 § andra stycket, skall garantipensionens basnivå minskas. Minskningen skall ske med en femtondel för varje år som det antal år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger 50.
23 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor
andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 22 §.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
Ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
1 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan.
2 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges från och med den månad då dödsfallet inträffat eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade.
Inträder rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn vid annan tidpunkt än som avses i första stycket, skall förmånen betalas ut från och med den månad då rätten har inträtt.
Efterlevandepension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller efterlevandestöd till barn, två år före ansökningsmånaden.
3 § Vid utbetalning av efterlevandepension för tid före ansökningsmånaden skall det belopp minskas som först förfaller till betalning om det för samma tid tidigare har betalats ut efterlevandepension till annan eller andra efterlevande. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts om beslutet om den förstnämnda efterlevandepensionen förelegat vid utbetalningen av den eller de andra efterlevandepensionerna.
4 § Uttag av efterlevandepension enligt denna lag får återkallas genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser.
5 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Omställningspension, tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 samt garantipension till omställningspension och änkepension utges dock längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall gälla från och med månaden efter den månad när anledningen till ändringen uppkommit.
6 § Har någon försvunnit under resa eller under andra omständigheter och kan det antas att han eller hon har avlidit, har efterlevande till honom eller henne rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn enligt denna lag. Som villkor för utbetalning av pension eller efterlevandestöd får det dock krävas en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne inte vet om den försvunna personen är i livet. I fråga om en omyndig får sådan förklaring krävas från hans eller hennes förmyndare. Förklaring kan också krävas av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken. Visar det sig senare att den försvunna personen lever, skall pension och efterlevandestöd inte fortsätta att utges.
7 § Den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat någon annan livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken har inte rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn efter den avlidne.
Efterlevandepension och efterlevandestöd får dras in eller skäligen sättas ned, om den efterlevande på annat sätt än vad som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom en handling för vilken ansvar ådömts honom eller henne genom dom som vunnit laga kraft.
Utbetalning av pension ocht efterlevandestöd till barn
8 § Pension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension och efterlevandestöd som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kr skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av efterlevandepension och efterlevandestöd skall den totala årliga ersättningen avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.
Vid samtidig utbetalning av garantipension eller efterlevandestöd och inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension skall avrundning enligt andra stycket ske på garantipensionen eller efterlevandestödet.
9 § Om en person som är berättigad till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension eller efterlevandestöd betalas ut till socialnämnden till den del ersättningen motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.
Samordning med livränta m.m.
10 § Efterlevandepensionen och efterlevandestödet till barn skall minskas enligt vad som sägs i 11–13 §§ för en efterlevande som har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta som utges enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt 12–14 §§ anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.
11 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av barnpension och efterlevandestöd till barn minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på efterlevandestödet. Avdrag på barnpension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
Barnpension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med efterlevandestöd understiga en fjärdedel av det belopp som anges i 3 kap. 2 §.
12 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av omställningspension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen. Avdrag på omställningspension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
13 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av tilläggspension i form av änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2. Avdrag på tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 1 får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
Tilläggspension i form av änkepension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med utgiven garantipen-
sion till sådan pension för månad räknat understiga nio procent av prisbasbeloppet.
14 § Om en pensionsberättigad som avses i 4 eller 6 kap. sedan minst trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta dagen, garantipension enligt denna lag utges med högst ett belopp som innebär att garantipensionen tillsammans med inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension enligt denna lag uppgår till för månad räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen räknas även den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en kalendermånad, beräknas garantipensionen för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd vårdats på anstalt på statens bekostnad eller annars fått kost och bostad, får efterlevandestöd till barn enligt 3 kap. inte utges. Sådan förmån får dock utges för tid då barnet är inackorderat vid sameskola. Skall efterlevandestödet dras in för del av en kalendermånad, beräknas efterlevandestödet för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
I fråga om en elev i specialskola får efterlevandestöd utges utan hinder av bestämmelserna i andra stycket för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid skall 16 § andra stycket lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag tillämpas på motsvarande sätt.
8 kap. Övriga bestämmelser
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
1 § Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall fattas av den allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende som gäller den efterlevande.
2 § För ett beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn gäller i tillämpliga delar 13 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om beslut genom automatiserad behandling samt ändring och omprövning av sådana beslut.
Ändring, omprövning och överklagande av beslut
3 § Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den pensionsbehållning eller den pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som legat till grund för beräkningen av efterlevandepensionen.
Ett beslut om garantipension eller efterlevandestöd till barn enligt denna lag skall ändras om storleken av garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en ändring som gjorts beträffande den inkomstgrundade efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension som legat till grund för beräkning av garantipensionen eller efterlevandestödet.
4 § För omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension:
– 13 kap. 9 § första stycket samt 11–13, 15 och 16 §§ om omprövning, och
– 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
Bestämmelsen i 13 kap. 13 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension skall gälla även i fall då den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
5 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, om den efterlevande eller den avlidne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen eller efterlevandestödet har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om efterlevandepension eller efterlevandestöd i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit förmånen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
Har efterlevandepension betalats ut enligt denna lag och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka sådan pension eller sådant efterlevandestöd endast om beslut om återbetalning meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på återbetalning.
6 § Har allmän försäkringskassa enligt 5 § beslutat om återbetalning av inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension och beviljas till följd av beslutet om sänkt sådan pension garantipension enligt 4 kap. 6 § eller 6 kap. 14 § eller efterlevandestöd till barn enligt 3 kap. 1 § retroaktivt för samma tid, skall avdrag för den återkrävda pensionen göras på den retroaktivt beviljade förmånen.
Om allmän försäkringskassa enligt 5 § beslutat om återbetalning av garantipension till omställningspension eller till änkepension eller efterlevandestöd till barn skall avdrag för den återkrävda garantipensionen eller det återkrävda efterlevandestödet göras på retroaktivt beviljad inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension som avser samma tid som garantipensionen eller efterlevandestödet.
7 § Avdrag på pension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag får göras med skäligt belopp om den efterlevande enligt beslut av en allmän försäkringskassa är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller annan författning.
8 § Om en ersättning enligt denna lag eller en annan författning har betalats ut efter beslut av en allmän försäkringskassa och beviljas senare pension eller efterlevandestöd retroaktivt enligt denna lag för samma tid som för den tidigare utbetalade ersättningen, skall avdrag göras på den retroaktiva ersättningen. Detta belopp skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.
Uppgiftsskyldighet m.m.
9 § Den som har rätt till ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen.
Om den efterlevande är omyndig eller har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har förmyndaren eller, om det kan anses ingå i uppdraget, gode mannen eller förvaltaren motsvarande skyldighet enligt första stycket att lämna uppgifterna.
10 § För efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall följande bestämmelser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas:
– 15 kap 1 § om Riksförsäkringsverkets skyldigheter, – 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om underrättelse till en enskild,
– 15 kap. 11 och 13 §§ samt 14 § andra stycket om anmälan och uppgiftsskyldighet,
– 15 kap. 15 § om undantag från sekretess, – 15 kap. 16 § om utmätning, pantsättning och överlåtelse, – 15 kap. 17 § om preskription.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2000:000) om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
2.2 Förslag till lag om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och övergångsbestämmelser med anledning därav.
2 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Detsamma gäller lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Bestämmelserna i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn gäller också, om inte annat följer av 3–20 §§, i fall då rätten till efterlevandepension grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.
3 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall betalas ut utan ansökan fr.o.m. januari 2003 till den som vid utgången av år 2002 uppbär efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd, under förutsättning att rätt till förmånen föreligger enligt förstnämnda lag eller denna lag.
4 § Med försäkringstid för garantipension enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall för tid före den 1 januari 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2003.
5 § I fråga om barnpension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 2 kap. 3 och 4 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla följande.
Barnpension skall utges i form av tilläggspension som beräknas som summan av
1. 30 procent av hel förtidspension, beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003, som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller, 30 procent av inkomstgrundad ålderspension, beräknad enligt 6 kap. 2 § 1 samt 3 och 14–16 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension och 19–22 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till sådan pension, och
2. 25 procent av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det i andra stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver det första. Detta belopp skall därefter delas lika mellan barnen. Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 1 skall bestämmelserna i 14 kap.
8 § lagen om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 2 skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
6 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2002 uppbär tilläggspension i form av barnpension enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 skall bestämmelserna i 5 § gälla med det undantaget att talet 30 i 5 § andra stycket 1 skall bytas ut mot talet 40 om barnpension i form av tilläggspension vid ikraftträdandet utges med denna andel till ett barn.
7 § I fråga om omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 4 kap.1–3 och 5 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla följande.
I fråga om rätten till omställningspension skall 14 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
Omställningspension skall utges i form av tilläggspension och beräknas som summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt 5 § efter honom eller henne, 20 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i 5 § andra stycket 1, och
2. 90 procent av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 2 skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 1 skall bestämmelserna i 14 kap. 8 § lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
8 § I fråga om garantipension till omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som sägs i 4 kap.6–12 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla följande.
Den efterlevande skall, om villkoren i 8 kap.4 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003 är uppfyllda, ha rätt till garantipension beräknad enligt tredje–sjunde styckena.
Till grund för beräkning av garantipension skall ligga den tilläggspension i form av omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med tilläggspension i form av omställningspension avses även efter-
levandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
För en efterlevande som helt saknar rätt till tilläggspension i form av omställningspension eller vars tilläggspension i form av omställningspension inte överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet skall den årliga garantipensionen motsvara 2,15 gånger prisbasbeloppet (basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den nämnda tilläggspensionen.
För en efterlevande, som har rätt till tilläggspension i form av omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara skillnaden mellan 0,66 gånger prisbasbeloppet och 44 procent av den del av tilläggspensionen som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
Vid beräkning av garantipension enligt tredje–femte styckena skall, om inte annat följer av sjunde stycket, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
För en avliden för vilken det inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall, garantipensionens basnivå, 2,15 gånger prisbasbeloppet, minskas med en procent för varje år som, det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 40. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 § första stycket a lagen om allmän försäkring med den ändringen att minskningen i stället skall göras med 1,8 procent för varje år som det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 30.
9 § En efterlevande som vid utgången av år 2002 uppbär eller hade rätt till folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och som alltjämt uppfyller förutsättningarna i 8 kap. 6–10 §§ och 14 kap. 5 § samma lag i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003 har rätt till särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension enligt bestämmelserna i denna paragraf.
I fråga om efterlevande som avses i denna paragraf och som i december 2002 uppbär partiell särskild efterlevandepension skall pensionen beräknas och utges enligt följande:
med 85 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft tre fjärdedelar av hel särskild efterlevandepension,
med 65 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft halv särskild efterlevandepension,
med 28 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft en fjärdedel av hel särskild efterlevandepension.
Vid beräkningen av särskild efterlevandepension skall gälla vad som föreskrivs i 7 § tredje–femte styckena. Den efterlevande skall vidare ha rätt till garantipension som beräknas enligt bestämmelserna i 8 § tredje– sjunde styckena. Därvid skall vad som där sägs om tilläggspension i form
av omställningspension avse tilläggspension i form av särskild efterlevandepension.
Bestämmelserna i 8 kap. 12 § lagen om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 skall gälla även efter utgången av år 2002. Därvid skall med särskild efterlevandepension likställas tilläggspension i form av särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension beräknad enligt andra och tredje styckena. Minskning skall göras i första hand på garantipension och därefter på beloppet enligt 7 § tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
Om den efterlevande har ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension utges inte särskild efterlevandepension.
För efterlevande som avses i denna paragraf skall gälla vad som föreskrivs om särskild efterlevandepension i 16 kap. 1 § tredje och femte styckena samt 2, 3, 7 a, 8 och 9 §§, 18 kap. 17 § och 20 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003.
10 § En efterlevande som vid utgången av år 2002 har rätt till folkpension eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt bestämmelserna i lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och enligt vad som föreskrivs i 11–19 §§.
Detsamma skall gälla om rätten till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan.
11 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 skall, oavsett när änkan är född, änkepensionen för tid efter år 2002, om annat inte sägs i andra stycket, utges med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap.3 och 4 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt beräknas enligt 6 kap. 5 § första stycket samt 7 § nämnda lag. Detsamma skall gälla för änkor som är födda år 1929 eller tidigare och vars rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002.
För en änka som avses i första stycket och som har fyllt 65 år beräknas tilläggspension i form av änkepension med tillämpning av endast 6 kap. 5 § första stycket 1 lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
12 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född under något av åren 1930–1944 på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002 skall änkepensionen för tid efter år 2002 utges med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap.3 och 4 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt beräknas enligt 6 kap. 5 § första stycket samt 7 och 9–12 §§ nämnda lag.
13 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002 skall änkepensionen för tid efter år 2002 utges med tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 6 § tredje stycket och 6 kap.3 och 4 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt beräknas enligt 6 kap. 6–13 §§ nämnda lag.
14 § För änkor som avses i 11 och 12 §§ skall tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 1 lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beräknas med tillämpning även av 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring.
15 § I fall som avses i 11–13 §§ skall beräkningen ske på grundval av prisbasbeloppet för år 2003 i stället för prisbasbeloppet för dödsfallsåret.
16 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född år 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002, skall änkan för tid efter år 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 6 kap.14–17 och 22 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt
8 § fjärde och femte styckena denna lag.
17 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002, skall änkan för tid efter år 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 1 kap. 6 § tredje stycket, 6 kap.14–17 och 22 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt 8 § fjärde och femte styckena denna lag.
För en änka som avses i denna paragraf utges garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den avlidne maken vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension. För en avliden som inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå, 2,15 gånger prisbasbeloppet, minskas med 1,8 procent för varje år som, det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 30. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Avkortning enligt denna punkt skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 22 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
18 § Vid beräkning av tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt av garantipension enligt 8 § denna lag till en änka som avses i någon av paragraferna 11, 12 och 16 skall, om inte annat följer av andra stycket, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring samt punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
För en avliden för vilken det inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå, 2,15 gånger prisbasbeloppet minskas med en procent för varje år som, det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 40. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 § första stycket a lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 2003, med den ändringen att minskningen i stället skall göras med 1,8 procent för varje år som det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas för den avlidne understiger talet 30.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 7 och 22 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
19 § Om en änka som avses i 11 § har beviljats tilläggspension i form av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, skall vid tillämpningen av 6 kap. 4 § lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn gälla att änkepensionen skall börja betalas ut på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde 60 år.
20 § Vid tillämpning av 7 kap. 11 eller 12 § lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall den begränsning för när avdrag får ske, i fall som avses i 5, 7 och 9 §§ denna lag, endast gälla pension beräknad enligt 5 § andra stycket 1 och 7 § tredje stycket 1. För efterlevandepension och efterlevandestöd till barn som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall minskning enligt 7 kap. 11–13 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, i stället för med som där sägs, göras med 45 procent av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet. Minskningen skall göras på det belopp som anges i 5 § andra stycket 2 respektive 7 § tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att 5 kap. 11 §, 8 kap., 10 kap. 4 §, 14 kap., 16 kap. 3, 7 a, 10 och
11 §§, punkterna 2–10, 13–14 och 18–20 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag samt punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 3, 5 och 7 §§, 5 kap. 1, 3–5 och 7 §§, 10 kap. 2 §,
16 kap. 1, 2, 4, 5, 8 och 9 §§, 17 kap. 2 §, 18 kap. 17 §, 19 kap. 1 § och 20 kap. 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
3 § 2
En försäkrad, som uppbär hel förtidspension eller hel särskild
efterlevandepension enligt denna
lag eller uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära
En försäkrad, som uppbär hel förtidspension enligt denna lag eller har uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan har börjat uppbära hel ålderspension
1Lagen omtryckt 1982:120.
14 kap. 3 § 1997:1040
Senaste lydelse av 14 kap. 4 § 1988:881 5 kap. 11 § 1992:1277 14 kap. 5 § 1988:881 8 kap. 1 § 1988:881 14 kap. 6 § 1988:881 8 kap. 2 § 1999:1397 14 kap. 7 § 1992:1277 8 kap. 3 § 1988:881 14 kap. 8 § 1988:881 8 kap. 4 § 1996:1587 16 kap. 3 § 1988:881 8 kap. 5 § 1988:881 16 kap. 7 a § 1988:881 8 kap. 6 § 1992:1702 16 kap. 10 § 1988:1327 8 kap. 7 § 1992:1702 16 kap. 11 § 1988:881 8 kap. 8 § 1988:881 punkt 2 1996:1587 8 kap. 9 § 1992:1277 punkt 5 1996:1587 8 kap. 10 § 1988:881 punkt 6 1996:1587 8 kap. 11 § 1996:1587 punkt 8 1998:677 8 kap. 12 § 1999:1397 punkt 18 1997:1312 10 kap. 4 § 1988:881 punkt 19 1996:1587 14 kap. 1 § 1988:881 punkt 20 1996:1587. 14 kap. 2 § 1988:881
2Senaste lydelse 1988:881.
hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utgå för högst 180 dagar.
enligt denna lag får sjukpenning
utges för högst 180 dagar.
5 § 3
Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension
enligt
denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga
eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga.
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden,
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt
e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör.
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, c eller d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), bidrag enligt förordningen (1995:938) om utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetmarknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
3Senaste lydelse 1999:1397.
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första– tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.
7 § 4
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad
4Senaste lydelse 1996:1542.
men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.
Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.
Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efter-
levandepension enligt denna lag,
skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten
att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för
utgående pension.
Om den försäkrade uppbär förtidspension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av
arbetsförmågan som ligger till
grund för utgående pension.
5 kap.
1 § 5
5Senaste lydelse 1999:800.
En försäkrad har rätt till folkpension i form av förtidspension,
efterlevandepension
och handi-
kappersättning som utgör tillägg till pension
En försäkrad har rätt till folkpension i form av förtidspension och handikappersättning som utgör tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5–7 och 9–11 §§ i förhållande till det antal år som tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.
b) enligt 5–7 och 9–10 §§ i förhållande till det antal år som tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.
En försäkrad har rätt till folkpension i form av ålderspension enligt 3 § i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension.
3 § 6
Folkpension enligt 1 § första stycket a eller andra stycket beräknas i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade eller,
när fråga är om efterlevandepension, den avlidne vid tilläggs-
pensionens beräkning tillgodoräknats pensionspoäng.
Folkpension enligt 1 § första stycket a eller andra stycket beräknas i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade vid tilläggspensionens beräkning tillgodoräknats pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte föreligger krävs att antalet år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats uppgår till minst tre.
4 § 7
Med år för vilket har tillgodoräknats pensionspoäng likställs vid beräkning av förtidspension och
efterlevandepension
Med år för vilket har tillgodoräknats pensionspoäng likställs vid beräkning av förtidspension
1. år, för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid
6Senaste lydelse 1998:704.7Senaste lydelse 1998:704.
bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller bestämmelserna i 11 kap. 7 § denna lag, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt, samt
4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
5 § 8
Folkpension enligt 1 § första stycket b beräknas på grundval av den sammanlagda tid varunder den pensionsberättigade
eller, såvitt
gäller efterlevandepension, den avlidne kan tillgodoräknas bosätt-
ningstid i Sverige.
Folkpension enligt 1 § första stycket b beräknas på grundval av den sammanlagda tid varunder den pensionsberättigade kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige.
För rätt till folkpension krävs att bosättningstid i Sverige kan tillgodoräknas för minst tre år.
Vid beräkning av bosättningstid bortses från tid före det år då den pensionsberättigade
eller, såvitt
gäller efterlevandepension, den avlidne uppnått 16 års ålder och tid
efter det år då han fyllt eller skulle
ha fyllt 64 år.
Vid beräkning av bosättningstid bortses från tid före det år då den pensionsberättigade uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han
eller hon fyllt eller skulle fylla 64
år.
Om bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år, utges folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka bosättningstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Bosättningstiden sätts ned till närmaste hela antal år.
7 § 9
Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som bosättningstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då den försäkrade fyllde
Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som bosättningstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då den försäkrade fyllde
8Senaste lydelse 1992:1277.9Senaste lydelse 1998:704.
16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år. I fråga om förtidspension
eller
efterlevandepension skall i stället
för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pensionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.
16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år. I fråga om förtidspension skall i stället för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pensionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla även en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstillstånd på grund av att han eller hon ansetts som flykting enligt konventionen d. 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlänningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt motsvarande äldre bestämmelser.
10 kap.
2 § 10
Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande folkpension ej utgå högre belopp än regeringen bestämmer.
Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs icke skall utgivas.
10Senaste lydelse 1988:881. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.
Om ett barn under en hel månad på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars kost och bostad, får barnpension inte utges för den månaden. Sådan förmån får dock utges för tid då barnet är inackorderat vid sameskola.
I fråga om elev i specialskola må pensionsförmån utgå utan hinder av bestämmelserna i första och
tredje styckena för tid då eleven
vistas utom skolan. För sådan tid
äga
bestämmelserna om
vårdbidrag i 9 kap. 5 § tredje
stycket motsvarande tillämpning
I fråga om elev i specialskola får pensionsförmån utges utan hinder av bestämmelserna i första stycket för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid har bestämmelserna om vårdbidrag i 16 §
andra stycket lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag motsvarande tillämpning.
16 kap.
1 § 11
Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. I fall som närmare anges av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket, skall försäkringskassan dock utan ansökan besluta om hel ålderspension till en pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen begärt annat.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts.
Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.
11Senaste lydelse 1999:800.
I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, handikappersättning, vårdbidrag
eller
särskild efterlevandepension skall
ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, handikappersättning
eller
vårdbidrag
skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.
2 § 12
Som villkor för rätt till förtidspension eller handikappersättning får föreskrivas att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller underkasta sig undersökning av viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till vårdbidrag och, såvitt
gäller efterlevande, särskild efterlevandepension. För kostnader som
uppstår med anledning av en sådan föreskrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
Som villkor för rätt till förtidspension eller handikappersättning får föreskrivas att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller underkasta sig undersökning av viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan föreskrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §.
4 § 13
Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela
Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela
12Senaste lydelse 1999:377.13Senaste lydelse 1997:1312.
krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skola samtliga den pensionsberättigade tillkommande pensionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall i första hand göras å folkpension enligt 6, 7 eller 8 kap.
krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skall samtliga den pensionsberättigade tillkommande pensionsförmåner enligt denna lag anses som en pension. Avrundning skall i första hand göras på folkpension enligt 6 eller 7 kap.
5 § 14
Ålderspension utges från och med den månad varunder den försäkrade fyller 65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pensionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension
vid
annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.
Annan pension än ålderspension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden. Ålderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade uppburit förtidspension eller särskild efter-
Inträder rätt till ålderspension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första
stycket,
skall pensionen
betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.
Annan pension än ålderspension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om handikappersättning två år före ansökningsmånaden. Ålderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade uppburit förtidspension
enligt denna lag omedelbart före
14Senaste lydelse 1998:677. Ändringen innebär bl.a. att tredje och sjätte styckena upphävs.
levandepension omedelbart före 65
års ålder får dock ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
65 års ålder får dock ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden.
8 § 15
Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15– 17 §§ eller om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15–17 §§. Motsvarande skall gälla den som uppbär efterlevandepension eller förmån enligt 9 kap., om förhållandena ändras så att rätten till pen-
sionen eller förmånen påverkas. Är
den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15– 17 §§ eller om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15–17 §§. Motsvarande skall gälla den som uppbär förmån enligt 9 kap. om förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
15Senaste lydelse 1999:1363.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.
9 § 16
Pensionsförmån utgår, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört. Vårdbidrag utgår till och med månaden före den då barnet fyller 16 år. Omställningspension och
särskild efterlevandepension utgår längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Pensionsförmån utges, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Vårdbidrag utges till och med månaden före den då barnet fyller 16 år.
17 kap.
2 § 17
Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från Riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.
Folkpension i form av ålderspension eller efterlevandepension
samt tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med
tre fjärdedelar av den livränta som
Folkpension i form av ålderspension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Avdrag
16Senaste lydelse 1988:881.17Senaste lydelse 1988:881.
den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Avdrag på tilläggspension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.
Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst en fjärdedel och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha utgått.
på tilläggspension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.
Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension med minst en fjärdedel och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha utgått.
I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag.
18 kap.
17 § 18
En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till
1. förtidspension,
2. särskild efterlevandepension,
3. handikappersättning,
4. vårdbidrag,
1. förtidspension,
2. handikappersättning,
3. vårdbidrag,
dock inte såvitt avser förutsättningarna för rätt till pension enligt 5 kap. Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. när det samtidigt med pensionen utgetts sådan livränta som samordnats med pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar.
Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas, skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkringskassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.
18Senaste lydelse 1999:1363.
19 kap.
1 § 19
Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m., föräldraförsäkringen och efterlevandepen-
sioner
föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m. och föräldraförsäkringen föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter.
20 kap.
2 § 20
Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen, vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han eller hon avled.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § andra stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § tredje stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
19Senaste lydelse 1998:677.20Senaste lydelse 1999:1051. Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs.
3 § 21
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 §;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsvarande skall
gälla i fråga om särskild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det.
1.22Svensk medborgare som är född år 1929 eller tidigare eller som är född senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller
änkepension samt uppbar sådan
pension också vid utgången av år 1992, har, om han varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de fem åren närmast dessförinnan,
1. Svensk medborgare som är född år 1929 eller tidigare eller som är född senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension eller förtidspension samt uppbar sådan pension också vid utgången av år 1992, har, om han eller hon varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han
eller hon fyllt 62 år och för de fem
åren närmast dessförinnan, rätt att
21Senaste lydelse 1997:275.22Senaste lydelse 1994:746.
rätt att vid bosättning utomlands uppbära folkpension med samma belopp som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige.
vid bosättning utomlands uppbära folkpension med samma belopp som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige.
Vid tillämpningen av mantalsskrivningskravet i föregående stycke likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige den 1 november året innan med år då han varit mantalsskriven här.
3.23Folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller
efterlevandepension som utges för
december 1992 och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall utan hinder av 5 kap. 5 § i dess nya lydelse anses grundad på en bosättningstid om 40 år. Detsamma skall gälla folkpension i form av ålderspension som utges till den som senast i december 1992 fyllde 65 år och som då var berättigad till ålderspension och i fråga om
efterlevandepension för det fall att dödsfallet har inträffat i december 1992 men efterlevandepension utges först för januari 1993 på grund av att den avlidne vid dödsfallet uppbar ålderspension eller förtidspension. Vad nu sagts
gäller dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 § i dess äldre lydelse eller på grund av motsvarande bestämmelse i en sådan överenskommelse som avses i 20 kap. 15 § första stycket.
Vad som sägs i första stycket om efterlevandepension gäller också folkpension i form av änkepension, som utges med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen ( 1988:881 ) om ändring i lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring.
3. Folkpension i form av ålderspension
eller
förtidspension
som utges för december 1992 och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall utan hinder av 5 kap. 5 § i dess nya lydelse anses grundad på en bosättningstid om 40 år. Detsamma skall gälla folkpension i form av ålderspension som utges till den som senast i december 1992 fyllde 65 år och som då var berättigad till ålderspension. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 § i dess äldre lydelse eller på grund av motsvarande bestämmelse i en sådan överenskommelse som avses i 20 kap. 15 §.
I fall då folkpension i form av förtidspension utges för december 1992 och det efter ikraftträdandet sker en ändring av den andel enligt 7 kap. 2 §
23Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
varmed förtidspension utges, skall bestämmelserna i första stycket gälla också i fråga om den förtidspension som utges efter ändringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser om efterlevandepension skall fortfarande tillämpas såvitt gäller sådan pension som avser tid före ikraftträdandet.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 16, 17 och 32 §§ lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring1skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i fråga om änkepension som avser tid före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse av
16 § 1996:1588
32 § 1999:801.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstillskott
dels att 2 b och 5 §§1
skall upphöra att gälla,
dels att 1, 2 c, 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § 2
Till folkpension i form av förtidspension,
omställningspension
eller särskild efterlevandepension
utges pensionstillskott enligt denna lag. Sådant tillskott utges också till
folkpension i form av änkepension, som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Till folkpension i form av förtidspension utges pensionstillskott enligt denna lag.
I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och handläggning av ärenden, m.m.
2 c § 3
Pensionstillskottet till ålderspension, omställningspension, särskild
efterlevandepension, änkepension
eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension utgör motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i 2, 2 a eller 2 b §.
Pensionstillskottet till ålderspension eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension utgör motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i 2 eller 2 a §.
3 § 4
Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålderspension,
änkepension, omställ-
ningspension, särskild efterlevandepension eller förtidspension har
Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålderspension eller förtidspension eller
har omställningspension eller tilläggspension i form av änkepen-
1Senaste lydelse av 2 b § 1998:548
5 § 1996:1589.2Senaste lydelse 1999:807.3Senaste lydelse 1996:1589.4Senaste lydelse 1997:795.
rätt till pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2, 2 a, 2 b eller 2 c §.
Om pensionstillskott till ålderspension, omställningspension, sär-
skild efterlevandepension, änkepension eller förtidspension utges
med viss andel av oavkortat sådant tillskott till följd av 2 c §, skall avräkning enligt första stycket göras på ett oavkortat pensionstillskott och andelsberäkning enligt 2 c § göras på det belopp som framkommer efter denna avräkning.
sion enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har rätt till
pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen
och omställ-
ningspensionen inte uppgår till det
belopp som följer av 2, 2 a eller 2 c §.
Om pensionstillskott till ålderspension eller förtidspension utges med viss andel av oavkortat sådant tillskott till följd av 2 c §, skall avräkning enligt första stycket göras på ett oavkortat pensionstillskott och andelsberäkning enligt 2 c § göras på det belopp som framkommer efter denna avräkning.
4 § 5
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift betalats. Därvid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension,
omställningspension eller
särskild efterlevandepension som
skulle ha utgetts om full avgift betalats.
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift betalats. Därvid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension
eller omställningspension
enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn som skulle ha utgetts
om full avgift betalats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande såvitt avser pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 3 och 4 §§ skall gälla också i fråga om tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension som med stöd av 7 eller 9 § lagen (2000:000) om införande av lagen
5Senaste lydelse 1998:690.
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges för tid efter ikraftträdandet.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
dels att 5 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 2, 4, 6, 8 och 11 §§, 6 kap. 1 och 7 §§ samt 8 kap. 4 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §
Om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta enligt detta kapitel.
Livränta utges i form av barnlivränta till den försäkrades efterlevande barn och i form av omställningslivränta
och särskild
efterlevandelivränta till den för-
säkrades efterlevande make.
Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningslivränta och särskild efterlevandeliv-
ränta den som, utan att vara gift,
stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.
Livränta utges i form av barnlivränta till den försäkrades efterlevande barn och i form av omställningslivränta till den försäkrades efterlevande make.
Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningslivränta den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.
4 §
Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsättningar som anges i 8 kap. 2 § andra och tredje
styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring, längst till och
med juni månad det år då barnet fyller 20 år.
Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsättningar som anges i 2 kap. 2 § andra–fjärde
styckena lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, längst till och
med juni månad det år då barnet fyller 20 år.
1Lagen omtryckt 1993:357.
Bestämmelserna i 20 kap. 2 §
fjärde stycket lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga
om rätt till livränta enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i 2 kap. 1 §
andra stycket lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas även i fråga om rätt
till livränta enligt denna paragraf.
6 §
Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställningspension i 8 kap. 4 och 5 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställningspension i 4 kap. 1–4 §§ lagen
( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
8 §
Omställningslivränta liksom hel
särskild efterlevandelivränta utges
med belopp, som när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annant fall 45 procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §.
Omställningslivränta utges med belopp, som när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annan fall 45 procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §.
11 §
Överstiger livräntorna till de efterlevande efter en försäkrad sammantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 §, sätts livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Bestämmelserna i 16 kap. 1 §
första, tredje och femte styckena,
5 § femte och sjunde styckena samt 8 och 9 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även i
fråga om livränta enligt detta kapitel.
Bestämmelserna i 7 kap. 1 §, 2 §
tredje stycket, 3 och 5 §§ lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.
6 kap.
1 § 2
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension
enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller efter-
2Senaste lydelse 1998:678.
försäkring med anledning av den
inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
levandepension enligt lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan,
utges livräntan endast i den mån
den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
7 §
Bestämmelserna i 3 kap. 17 §,
10 kap. 4 § första stycket, 16 kap. 11 § och 20 kap. 3–7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription, utmätningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Bestämmelserna i 3 kap. 17 § och 20 kap.3–7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
samt 4 kap. 13 § , 7 kap. 7 § och 8 kap. 5 och 10 §§ lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription och utmätningsförbud har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen
8 kap.
4 § 3
Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbets-
Ärende angående livränta till den försäkrade och i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbets-
3Senaste lydelse 1998:90.
skada till följd av annat än olycksfall och ärende angående
särskild efterlevandelivränta skall i
försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade
eller särskild efter-
levandelivränta.
skada till följd av annat än olycksfall skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för livränta som grundas på dödsfall före den 1 januari 2003.
2. I fall då rätt till livränta grundas på en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet gäller också, om annat inte sägs i punkterna 3 och 4, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta.
3. De nya bestämmelserna om omställningslivränta i 5 kap. 6 § gäller även om arbetsskadan har inträffat under något av åren 1990–2002 under förutsättning att den efterlevande till följd av dödsfallet inte samtidigt har rätt till änkepension enligt 6 kap. lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 6 kap. 1 § skall efterlevandelivränta till en efterlevande make, som vid utgången av år 2002 hade rätt till sådan livränta, betalas ut med lägst det belopp som den efterlevande vid tillämpning av de äldre bestämmelserna i samma paragraf hade rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet och räknas om vid förändring av detta. Skall livräntan omprövas av annan anledning skall dock de nya reglerna tillämpas.
2.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100)1skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
7 § 2
Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring, allmän ålderspension, arbetsskadeförsäkring eller handikappersättning och vårdbidrag eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring, allmän
pension,
arbets-
skadeförsäkring eller handikappersättning och vårdbidrag eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vårdeller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt
1Lagen omtryckt 1992:1474.2Senaste lydelse 1998:709.
vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om allmän ålderspension, lagstiftningen om handikappersättning och vårdbidrag och lagstiftningen om sjuklön.
vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om allmän pension, lagstiftningen om handikappersättning och vårdbidrag och lagstiftningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (1981:691 om socialavgifter1skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 § 2
Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av folk-
pension i form av efterlevandepension enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och tilläggspension i form av efterlevandepension enligt 14 kap. samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring samt
kostnader för förvaltning av efter-
levandepension och änkepension.
Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av
inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av änkepension enligt lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
samt kostnader för administration
av sådana pensioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
1Lagen omtryckt 1989:633.2Senaste lydelse 1998:679.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1030) om underhållsstöd skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § 1
Ett barn har rätt till underhållsstöd, om föräldrarna inte bor tillsammans eller den ena föräldern
är avliden. Det krävs dessutom att
barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos en av föräldrarna (boföräldern) samt att boföräldern bor här i landet och, om barnet är underårigt, är vårdnadshavare för barnet.
Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor tillsammans. Det krävs dessutom att barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos en av föräldrarna (boföräldern) samt att boföräldern bor här i landet och, om barnet är underårigt, är vårdnadshavare för barnet.
Ett barn har också rätt till underhållsstöd, om det varaktigt bor och är folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet eller hos någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år. Vad som i lagen sägs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 4 § 1 och 5 § tillämpas inte i dessa fall.
4 §
Ett barn har inte rätt till underhållsstöd, om
1. barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet till barnet fastställt,
2. det finns anledning anta att, om det finns en bidragsskyldig förälder, denne i rätt ordning betalar underhåll som inte är lägre än det belopp som enligt denna lag skulle betalas ut i underhållsstöd till barnet,
3. det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll,
4. boföräldern trots föreläggande enligt 31 § första stycket utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs, eller
5. barnet har rätt till barnpension efter en bidragsskyldig förälder på grund av 8 kap. 2 § eller 14 kap.
2 § lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring.
5. barnet har rätt till barnpension
eller efterlevandestöd till barn
efter en bidragsskyldig förälder på grund av bestämmelserna i 2 eller
3 kap. lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
1Senaste lydelse 1999:822.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2002 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd som avser tid efter den 31 december 2002.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om underhållsstöd för tid före den 1 januari 2003.
3. Vad som föreskrivs i 5 § 5 skall också gälla barnpension som utges med stöd av 5 § lagen (2000:000) om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
2 §
Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller särskild efterlevandepension
enligt 9 § lagen
( 2000:000 ) om införande av lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.11 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
Härigenom föreskrivs att det i övergångsbestämmelserna till socialförsäkringslagen (1999:799) skall införas en ny punkt, 6, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6. En änka som vid utgången av år 2000 uppbär folkpension i form av änkepension vid bosättning utomlands med stöd av bestämmelsen i punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen ( 1979:127 ) om ändring i lagen om allmän försäkring skall ha rätt till utbetalning av sådan pension även efter ikraftträdandet.
2.12 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 2, 4, 5 och 8 §§, 4 kap. 2 och 7 §§ och punkten 6 i övergångsbestämmelserna till socialförsäkringslagen (1999:799) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige, samt
3. folkpension i form av förtidspension beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
2 §
Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, 10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garantipension, och
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.
11. lagen (1998:702) om garantipension,
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, och
13. lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om
– garantipension till omställ-
ningspension och änkepension,
– efterlevandestöd till barn, och – tilläggspension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 samma lag, tilläggspension enligt 5 § andra stycket 2 och 7 § tredje stycket 2 lagen ( 2000:000 ) om införande av lagen om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.
4 §
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepen-
sion,
4. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension, samt
3. tilläggspension i form av förtidspension,
4. folkpension i form av förtidspension beräknad i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension, samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
5 §
Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, och
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, samt
4. lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av änkepension med undantag av sådan tilläggspension som avses i 2 § 13.
8 §
Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3 och 4 samt 5 § 1 och 3 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3 och 4 samt 5 § 1, 3 och 4 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12 och 13 §§.
4 kap.
2 §
Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6, 11 och 13 utges så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
7 §
För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten till förmånen består.
Beträffande efterlevandeförmåner skall vad som sägs i detta kapitel om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.
6.1En änka som vid utgången av år 2000 uppbär folkpension i form av änkepension vid bosättning utomlands med stöd av bestämmelsen i punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i lagen om allmän försäkring skall ha rätt till utbetalning av sådan pension även efter ikraftträdandet.
Sådan folkpension som avses i första stycket skall från och med den 1 januari 2003 i stället avse
1Senaste lydelse 2000:000.
tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 lagen ( 2000:000 ) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt garantipension till änkepension enligt samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.13 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 40 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
40 §
Barnpension enligt
lagen
( 1962:381 ) om allmän försäkring
skall bara tas upp till den del pensionen för varje månad överstiger en tolftedel av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också efterlevandelivränta enligt annan författning till den del livräntan enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring medfört minskning av en sådan del av barnpensionen som inte skall tas upp.
Barnpension och efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall bara tas upp till den del pensionen och efterlevandestödet för varje månad tillsammans överstiger en tolftedel av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension och efterlevandestöd efter båda föräldrarna, 80 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också efterlevandelivränta enligt annan författning till den del livräntan enligt 3 kap. 3 § eller 7 kap. 10 och 11 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn medfört minskning av en sådan del av barnpensionen eller efterlevandestödet som inte skall tas upp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering.
412
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-24
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 2000 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, 2. lag om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, 3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, 5. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 8. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 9. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 10. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 11. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799), 12. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och 13. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Elisabeth Lane och kanslirådet Marianne Jenryd.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet har i tidigare yttranden i anledning av reformeringen av den allmänna pensioneringen påtalat att förslag lagts fram som i betydande delar haft karaktär av temporära lösningar i avvaktan på resultaten av fortsatt utredningsarbete. I sakernas nuvarande tillstånd är det nödvändigt att fortsätta på den inslagna vägen med partiella reformer. Lagrådet kan därvid inte finna annat än att det är väl motiverat att behandla efterlevandepensioneringen för sig och att de föreliggande delförslagen har fått en lämplig avgränsning i förhållande till reformarbetet i övrigt.
Lagrådet har vidare i sina tidigare yttranden påpekat att lagen om allmän försäkring blivit alltmer urholkad – och därmed också oöverskådlig – genom att väsentliga delar av lagen brutits ut till annan lagstiftning. Denna utveckling accentueras genom föreliggande lagförslag som bl.a. innebär att två hela kapitel i lagen föreslås bli upphävda. Samtidigt förekommer i de föreliggande lagförslagen ett stort antal hänvisningar till olika lagrum i lagen om allmän försäkring, dessvärre dessutom till lydelser av dessa som gällt vid olika tidpunkter. Lagrådet har tidigare erinrat om behovet av en genomgripande översyn och omarbetning av bestämmelserna i lagen om allmän försäkring, kanske inom ramen för en ut-
byggd socialförsäkringslag. De föreliggande förslagen gör sådana tankegångar än mer aktuella.
Åtskilliga bestämmelser i förslagen till lag om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och till lagen om införande av nämnda lag – särskilt de som rör änkepensionerna, vilka i gällande och här överförd lydelse i huvudsak inte är lagrådsgranskade – hör till de mest komplicerade föreskrifterna i lagstiftningen om allmän pensionering för att inte säga i svensk lagstiftning över huvud taget. Om det för den med systemet något så när förtrogne är möjligt att med utgångspunkt i en given situation reda ut vilken pensionsrätt en enskild pensionär har – för den enskilde torde i allmänhet detta vara omöjligt – kan starkt betvivlas att mer än ett fåtal personer kan ha en fullständig överblick av systemet. Med de erfarenheter som vunnits av den hittillsvarande utbyggnaden av datorsystemen inom den allmänna pensioneringen kan också befaras att anpassningen av Riksförsäkringsverkets datorer till de nya reglerna inte hinns med till den föreslagna ikraftträdandetidpunkten, som det dock av andra skäl är angeläget att hålla. Som exempel på nyheter som kan medföra övergångsproblem må nämnas att underhållsstöd som utgår vid ikraftträdandet skall omvandlas till efterlevandestöd till barn, utan att det behövs någon ansökan av den berättigade.
Den komplexitet som vidlåder systemet synes emellertid främst vara att tillskriva regeringens strävan – förutom att trygga stabiliteten i systemet genom att uppnå bredast möjliga politiska enighet – att dels undvika sådana ändringar som skulle medföra försämringar för de pensionsberättigade jämfört med vad som nu gäller, dels så långt det låter sig göra anpassa reglerna till det nya pensionssystemet. Från de synpunkter Lagrådet har att beakta – särskilt rättssäkerhetens krav och kravet på konsekvens i rättsordningen – finns intet att erinra mot de båda sålunda uppställda målen. De brister i fråga om överskådlighet med vilka förslagen är behäftade får därför accepteras.
Mot bakgrund av den antydda komplexiteten är det inte möjligt att inom den tidrymd som står till buds för en lagrådsgranskning säkerställa att rådande rättsläge – när så skolat ske – till alla delar på ett korrekt sätt getts motsvarighet i de föreliggande förslagen. Något sådant skulle ha krävt ett dubblerat utredningsarbete från Lagrådets sida. Såvitt Lagrådet kunnat överblicka, har emellertid transformeringen av rättsreglerna skett på ett noggrant och insiktsfullt sätt och Lagrådet kan inte finna annat än att förslagen är så utformade att lagarna kan antas tillgodose angivna syften.
På grund av det anförda kommer Lagrådets fortsatta yttrande att i huvudsak avse mer detaljbetonade frågor.
1 kap. 5 §
I första stycket föreskrivs att änkepension enligt lagen utges i form av tilläggspension och beräknas på grundval av det underlag som anges i 6 kap. Trots detta klargörande används i lagen mera sällan enbart termen änkepension. I stället förekommer på ett stort antal ställen uttrycket "tilläggspension i form av änkepension", se t.ex. 1 kap. 8 och 10 §§, 2 kap. 4 §, 6 kap. 1–7, 10, 11, 17 och 18 §§, 7 kap. 5 § och 8 kap. 6 §. I det äldre pensionssystemet enligt lagen om allmän försäkring gjordes en
grundläggande uppdelning i folkpension och tilläggspension, vilka reglerades i olika avdelningar i lagen. Det fanns då oftast anledning att i enskilda paragrafer poängtera enligt vilken huvudform en pensionsförmån utgavs. I den nya lagen finns knappast skäl att betona detta, allra helst inte mot bakgrund av den förklaring som finns i paragrafens första stycke. Lagrådet föreslår därför att uttrycket "tilläggspension i form av änkepension" byts ut mot termen änkepension i de paragrafer där uttrycket förekommer.
1 kap. 6 §
Tredje stycket sista meningen bör på grund av det förut anförda ges följande lydelse: "Minskning skall i första hand göras på garantipension till änkepension och därefter på sådan del av änkepensionen som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2."
1 kap. 7 §
Regeln i andra stycket är inte en sådan allmän bestämmelse som hör hemma i det inledande kapitlet. I regeln uppställs en väsentlig förutsättning för rätt till garantipension, nämligen att en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne. Övriga förutsättningar har samlats i de kapitel där respektive förmån behandlas, dvs. omställningspensionen i 4 kap. och änkepensionen i 6 kap. I 4 kap. 6 § finns en erinran om regeln i 1 kap. 7 § andra stycket, medan någon motsvarande hänvisning inte finns i 6 kap. Regeln bör flyttas till de kapitel där övriga förutsättningar finns, se nedan under 4 kap. 6 § och 6 kap. 14 §. Andra stycket bör således utgå.
3 kap. 1 §
Efterlevandestöd till barn har i princip samma konstruktion som underhållsstödet enligt lagen om underhållsstöd. Båda stödformerna är avsedda att garantera att barnet får ett ekonomiskt stöd upp till ett visst belopp. Förslaget om införandet av ett efterlevandestöd innefattar också den följdändringen att ett barn inte längre skall ha rätt till underhållsstöd därför att den ena föräldern är avliden (3 § lagen om underhållsstöd).
Regeringen har intagit den hållningen att underhållsstödet, liksom dess föregångare bidragsförskottet, inte faller inom tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Åsikten torde ha sitt ursprung i uttalanden i betänkandet "Social trygghet och EES", SOU 1993:115 s. 200 f. Denna uppfattning är dock inte odiskutabel. Den omständigheten att underhållsstödet, liksom tidigare bidragsförskottet, är en garantiförmån av ett socialrättsligt slag kan göra stödet till en familjeförmån enligt artikel 1 u) i) förordningen (EEG) nr 1408/71. I andra länder är underhållsstödet (bidragsförskottet) oftast ett verkligt förskott på det underhåll som en underhållsskyldig egentligen skulle ha utgett. Någon familjeförmån därutöver brukar då inte ingå i stödet.
Av lagrådsremissen framgår att regeringen betraktar det föreslagna efterlevandestödet till barn såsom en förmån som faller inom tillämp-
ningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71. Detta skulle medföra att detta slags stöd genom överflyttningen från en lag till en annan skulle komma att omfattas av den nämnda förordningen. Huruvida stödet genom denna åtgärd blir en pensionsförmån enligt artikel 1 t) förordningen förefaller dock inte självklart. Oavsett hur det förhåller sig härmed har Lagrådet inte något att invända emot att efterlevandestödet till barn räknas som en förmån enligt förordningen, vilket torde ligga väl i linje med dess egenskap av en garantiförmån.
Fastän efterlevandestödet till barn, enligt lagrådsremissen, faller inom tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71, är avsikten att förordningen inte skall bli tillämplig på stödet. Som ett slags beredskap härför innehåller den föreslagna paragrafen förutsättningen att barnet skall vara bosatt i Sverige. Regeringen avser att i förhandlingar inom EU begära att stödet med tillämpning av artikel 10a skall upptagas i bilaga II a med den följd att det skulle bli undantaget från exportskyldighet.
Lagrådet vill påpeka att förutsättningen för att stödet skall förtecknas i bilagan bland annat är att det skall utges i stället för eller som tillägg till annan förmån. Frågan är om efterlevandestödet kan anses vara ett tillägg till annan förmån, främst då barnpensionen. Efterlevandestödet är i så måtto en självständig förmån att det i lagen skall föreskrivas att stödet för år räknat skall motsvara 40 procent av prisbeloppet. Vad i övrigt gäller stödets storlek skall inte bara barnpension utan också vissa andra ersättningar enligt 3 § tredje stycket minska det belopp som skall utges i efterlevandestöd. Vidare finns i 4 § en regel om samordning mellan sådant stöd och förtidspension. Det är också att märka att om barnet över huvud taget inte uppbär någon barnpension "hela" förmånen i princip kommer att bestå av efterlevandestöd.
Med det anförda har Lagrådet velat framhålla att det kan föreligga viss tveksamhet om huruvida stödet uppfyller kraven för att förtecknas på den ifrågavarande bilagan till förordningen.
4 kap. 6 §
Som ovan framhållits, bör det villkor som finns i regeln i 1 kap. 7 § andra stycket ingå som en uttrycklig förutsättning i denna paragraf. Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse: "En efterlevande make som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension har rätt till garantipension till omställningspension, om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne."
4 kap. 7 och 8 §§
I 7 § första stycket anges att beräkningen av garantipension till omställningspension skall grunda sig på den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Denna föreskrift synes visserligen inte tillföra regleringen något, eftersom beräkningen sker på grund av olika, av omställningspensionen oberoende faktorer som anges i det följande. Endast i fråga om avräkningen mot omställningspensionen har bestämmelsen någon innebörd men även denna fråga regleras i det följande. Egentligen borde första meningen i 7 § få utgå och andra meningen sammanföras med 8 § som en ny tredje mening i denna. Emellertid används samma
konstruktion i 6 kap. 17 och 18 §§, där den motsvarar konstruktionen i 3 kap. 3 § lagen om garantipension. Skäl kan därför finnas att avstå från ändring i den föreslagna konstruktionen.
Lagrådet förordar att i 8 § klart anges att minskningen enligt 8 § skall göras på det med tillämpning av 12 § avkortade beloppet. I 8 § bör därför införas en ny tredje mening av förslagsvis följande lydelse: "Sådan minskning görs efter det att basnivån avkortats med tillämpning av 12 §."
6 kap. 2 §
Tekniken vid överföringen av nuvarande regelsystem om änkepension till den föreslagna lagen bygger främst på att de föreskrifter som före år 1990 gällde om änkepensioneringen har arbetats samman med de övergångsbestämmelser som reglerade den fortsatta tillämpningen av dessa föreskrifter. Detta har lett till att förutsättningarna för änkepension knyts till två olika tidpunkter, dels tidpunkten för dödsfallet, dels utgången av år 1989, då den reformerade familjepensioneringen trädde i kraft. Resultatet av denna sammanställning av olika bestämmelser är visserligen komplicerat. Tekniken framstår emellertid som nödvändig, om inte lagtexten skall bli alltför vidlyftig, och resultatet har i allmänhet blivit acceptabelt. På vissa punkter har lagtexten emellertid blivit alltför komprimerad och är svår att tillgodogöra sig.
Så är fallet med förevarande paragraf. I andra stycket, som gäller för änkor födda år 1945 eller senare, anges att de i första stycket föreskrivna villkoren skall vara uppfyllda vid utgången av år 1989 och att detta förhållande inte får ha ändrats fram till tidpunkten för dödsfallet. Den avlidne kan emellertid "efterlämna" barn endast vid dödsfallet. Det kan inte heller krävas att båda de angivna villkoren skall vara "uppfyllda" vid båda tidpunkterna, eftersom villkoren är alternativa och kan kombineras på olika sätt. För bättre förståelse krävs att paragrafen löses upp. Lagrådet förordar följande lydelse:
"En änka som är född år 1944 eller tidigare och som vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne har rätt till änkepension om antingen äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änkepension om hon har varit gift med den avlidne från utgången av år 1989 till dödsfallet samt dessutom
1. vid utgången av år 1989 antingen äktenskapet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller manen hade barn som också var barn till kvinnan, och
2. något av de i 1 angivna villkoren var uppfyllt även vid dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och dödsfallet."
Detta innebär i fråga om de yngre änkorna bl.a. att om makarna vid utgången av år 1989 var nygifta men makarna hade ett gemensamt barn som senare dör så har änkan rätt till pension, ifall äktenskapet vid barnets död varat fem år (och ingåtts senast då mannen fyllde 60) samt därefter bestått fram till dödsfallet.
6 kap. 3 §
I bestämmelsen hänvisas i fråga om vissa villkor för den del av änkepensionen enligt 6 kap. 5 § första stycket som ersätter änkepensionen inom folkpensioneringen (90-procentsdelen) till förutsättningarna för garantipension till änkepension enligt 6 kap. 14 §. Hänvisningen till en betydligt senare paragraf än den som reglerar den pensionsform som nu är i fråga framstår som förvirrande. Dessutom behandlar 14 § över huvud taget inte änkor födda 1945 och senare, vilka däremot omfattas av förevarande paragraf. Lagrådet förordar att villkoren för 90-procentsdelen regleras redan här. Lagrådet föreslår därför att förevarande paragraf ges följande lydelse:
"För rätt till sådan del av änkepension som avses i 5 § första stycket 2 krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 §§, att förutsättningarna enligt andra och tredje styckena eller enligt fjärde stycket är uppfyllda.
En änka som är född år 1944 eller tidigare har rätt till änkepension enligt första stycket om hon dessutom vid tidpunkten för dödsfallet
1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som stadigvarande vistas i makarnas hem eller hos änkan, eller
2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Om villkoret enligt andra stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till änkepension enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till änkepension enligt andra stycket 2 skall i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till änkepension enligt andra stycket 1 upphörde och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änkepension enligt första stycket, om hon dessutom uppfyllde något av de i andra stycket 1 eller 2 angivna villkoren såväl vid utgången av år 1989 som vid dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och dödsfallet. Därvid tillämpas bestämmelserna i tredje stycket."
6 kap. 4 §
I första stycket skall enligt lagförslaget föreskrivas att tilläggspension i form av änkepension skall dras in om änkan ingår äktenskap. Paragrafen motsvarar en äldre bestämmelse i 14 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring (i dess lydelse före den 1 januari 1990).
Paragrafen har placerats i ett avsnitt i 6 kap. som enligt rubriken gäller rätt till tilläggspension i form av änkepension. Orden "dras in" i bestämmelsen ger knappast uttryck för tanken att det skulle vara fråga om en rättighetsbestämmelse. De hänvisningar till bestämmelsen som finns i 11– 13 §§ förslaget till lag om införande av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och som innebär att ersättning skall utges med tillämpning av bl.a. bestämmelsen stämmer inte heller med dess karaktär av indragningsregel.
Termen "indragning" i socialförsäkringsrätten används ofta i sådana sammanhang, där en försäkrad, som i och för sig är berättigad till en ersättning, på grund av en förseelse eller en underlåtenhet får ersättningen indragen av en försäkringskassa. Om den försäkrade däremot inte längre skulle uppfylla förutsättningarna för rätt till ersättning, kommer rätten att upphöra. I lagen om allmän försäkring används, när det är fråga om ett
slags sanktion, just termen "indragning", se 3 kap. 17 § och 20 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. I det nu aktuella förslaget får indragning ske enligt 7 kap. 7 § andra stycket, om den ersättningsberättigade vållat den försäkrades död.
Enligt Lagrådets mening bör inte orden "dras in" användas i paragrafens första stycke. Lagrådet föreslår i första hand följande formulering: "Rätten till änkepension upphör om änkan ingår äktenskap." Denna konstruktion används för övrigt i lagförslaget i både 4 kap. 4 § och 6 kap. 16 § andra stycket. I den sistnämnda bestämmelsen gäller det också det fall att rätten till ersättning kan återvinnas sedan hindret inte längre föreligger. Andra formuleringar är naturligtvis också tänkbara, såsom "en änka har inte rätt till …" (jfr 6 kap. 16 § första stycket) eller "änkepension får inte utges …" (jfr 7 kap. 14 § andra stycket).
6 kap. 6 §
Lydelsen av första stycket är något oklar. Lagrådet förordar följande lydelse: "Änkepension till en änka som är född år 1945 eller senare -:-:hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas 5 § första stycket. Beloppet enligt 5 § första stycket 1 beräknas på grundval av den förtidspension -:-:- lagen om allmän försäkring. Om mannen vid utgången av år 1989 var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, skall dock beloppet enligt 5 § första stycket 1 beräknas -:-:- vid utgången av år 1989."
6 kap. 14 §
Enligt vad som anförts under 1 kap. 7 § bör innehållet i andra stycket i nämnda paragraf flyttas hit. Lagrådet föreslår att ett nytt tredje stycke införs i paragrafen och ges följande lydelse: "Änkan har dock rätt till garantipension endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne."
6 kap. 17 och 18 §§
Jämför vad som sägs under 4 kap. 7 och 8 §§.
I lagtexten bör klart anges att minskningen enligt 18 § skall göras på det med tillämpning av 22 och 23 §§ minskade respektive avkortade beloppet. Lagrådet förordar att i 18 § införs en ny tredje mening av förslagsvis följande lydelse: "Sådan minskning görs efter det att basnivån minskats eller avkortats med tillämpning av 22 och 23 §§."
7 kap. 3 §
Bestämmelsen avses för en situation som för närvarande regleras i 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL, där det föreskrivs om viss avräkning på det belopp som först förfaller till betalning efter det att beslut om barnpension meddelats. Förevarande paragraf tar sikte på vissa fall av retroaktivt utbetalad efterlevandepension, nämligen bl.a. när det vid utbetalningen av omställningspension efter den avlidne inte är känt att en rätt till efterlevandepension till barn samtidigt föreligger. Den avräkning som föreslås skola ske skall göras på den retroaktiva utbetalningen, vilken får förutsättas ske som en engångsbetalning. Det finns inte anledning att behandla
avräkningen olika för det fall att det retroaktiva beloppet betalas med ett engångsbelopp respektive det fall att det betalas i flera rater. Orden "som först förfaller till betalning" bör därför utgå och orden "det belopp" bytas mot "beloppet".
7 kap. 4 §
I första meningen sägs att uttag av efterlevandepension får återkallas genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Den språkliga utformningen är inte korrekt och kan faktiskt ge upphov till feltolkning av bestämmelsen. Den omständigheten att uttag återkallas för nämligen tankarna närmast till att det skulle vara fråga om gjorda uttag. Om verbet återkallas skall behållas, bör klargöras att begäran (ansökningen) om uttag återkallas. I annat fall måste ordet återkallas bytas ut, t.ex. mot ordet avbrytas.
7 kap. 14 §
I andra stycket skall enligt förslaget föreskrivas att, om ett barn sedan minst trettio dagar i följd vårdats på anstalt på statens bekostnad eller annars fått kost och bostad, efterlevandestöd till barn inte får utges. I specialmotiveringen sägs att andra och tredje styckena i princip motsvarar nuvarande regler i 10 kap. 2 § tredje och fjärde styckena lagen om allmän försäkring. De angivna bestämmelserna i lagen om allmän försäkring avser barnpension (tredje stycket) och pensionsförmån (fjärde stycket).
Den föreslagna bidragsformen efterlevandestöd till barn motsvarar det nuvarande underhållsstödet i det fall att den ena föräldern är avliden. I
11 § lagen om underhållsstöd finns en bestämmelse om att underhållsstöd inte lämnas för sådan kalendermånad då barnet under hela månaden på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi. Bestämmelsen omfattar emellertid också boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (2) eller vård i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten (3). Dessa två punkter faller bort när underhållsstödet förvandlas till ett efterlevandestöd och därmed flyttas över till den nya lagen.
Förslaget är till fördel för de barn som blir berättigade till efterlevandestöd. Lagrådet har självfallet inte något att erinra mot detta resultat i sak.
8 kap. 10 §
De bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension vartill hänvisas avser oftast uttryckligen den i den lagen reglerade försäkringsformen. Av paragrafen borde tydligare framgå att avsikten är att dessa bestämmelser också skall omfatta efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Lagrådet föreslår därför att de inledande orden omformuleras på följande sätt: "Följande bestämmelser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall också tillämpas på efterlevandepension och efterlevandestöd till barn:".
Förslaget till lag om införande av lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
1 §
En bestämmelse av här föreslaget innehåll framstår med hänsyn till lagens rubrik som överflödig. Jämför lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen, vars inledning har fått en korrekt utformning. Det har blivit upplyst att de lagförslag som nu föreligger remitterade kan komma att delas upp på olika propositioner och att i så fall en bestämmelse om upphävande av olika föreskrifter kan behöva införas i förevarande lagförslag. Därvid kan 1 § utgå, 2 § ges beteckningen 1 § och upphävandeföreskrifterna införas i en ny 2 §. En fördel med detta förfarande är att den efterföljande paragrafnumreringen inte behöver ändras.
I motsats till den föreslagna portalparagrafen skulle en uppdelning av lagen i olika avsnitt med särskilda underrubriker väsentligt bidra till läsbarheten. Därvid kan rubriken före 1 § ges beteckningen "Allmänna bestämmelser". Före 5 § sätts rubriken "Barnpension och efterlevandestöd till barn". Därefter sätts följande rubriker: före 7 § "Omställningspension och garantipension", före 9 § "Särskild efterlevandepension och garantipension", före 10 § "Änkepension och garantipension" samt före 20 §, slutligen, "Samordning med livränta".
10–13 §§ Enligt 10 § har en änka som vid utgången av år 2002 har rätt till änkepension inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen rätt till änkepension och garantipension till änkepension enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL). Paragrafen ger intrycket av att utgöra en materiell bestämmelse av vilken framgår att den nya lagen rent allmänt anger förutsättningarna för änkepensionen i övergångsfallen. Från denna utgångspunkt synes svårförståeligt att det i 11-13 §§ anges att änkepension "utges" med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§ EPL, som om förutsättningarna för änkepension skulle fullständigt regleras genom hänvisningen till angivna paragrafer, trots att detta, med hänsyn till innehållet i 10 §, uppenbarligen inte kan vara meningen. Avsikten med 10 § lärer emellertid vara att denna endast skall utgöra en inledning till följande paragrafer och att de närmare förutsättningarna för – liksom även metoderna för beräkningen av – änkepension i olika situationer skall framgå av dessa. Innebörden av 10 § skulle klarare framgå om den gavs följande lydelse:
"En efterlevande som vid utgången av år 2002 har rätt till folkpension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt vad som föreskrivs i 11–19 §§. Detsamma skall gälla om rätt till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan. För änkepension och garantipension till sådan pension enligt denna paragraf skall dessutom gälla vad som föreskrivs i 1, 7 och 8 kap. lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn."
Vad sedan angår bestämmelserna i 11–13 §§ blir hänvisningen till 6 kap. 3 och 4 §§ EPL alltför kortfattad för att ange förutsättningarna för
rätten till änkepension. 6 kap. 3 § avser rätten till 90-procentsdelen av änkepensionen enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 EPL. Det måste – om
10 § omformuleras i enlighet med vad som föreslås i det föregående – finnas en bestämmelse som anger förutsättningarna också för rätten till änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 1 EPL. Ehuru 11 § anger att den skall tillämpas oavsett änkans ålder utgör hänvisningen till 6 kap. 3 § en hänvisning till bestämmelser som är olika för skilda ålderskategorier. Vidare innefattar hänvisningen via 6 kap. 3 § till 6 kap. 14 § EPL att änkan skall ha varit gift med den avlidne vid utgången av år 1989, vilket i fråga om 11 § inte är möjligt i betraktande av att paragrafen avser pensioner i anledning av dödsfall före år 1990 (frånsett den särskilda bestämmelsen om änkor födda år 1929 och tidigare).
Lagrådet förordar att förutsättningarna för änkepension till dem som blivit änkor före utgången av år 1989 anges fullständigt i 11 §. Det är möjligt att förutsättningarna för änkepension i de i 12 och 13 §§ behandlade situationerna kan åtminstone delvis anges genom hänvisningar till
11 §. För Lagrådet framstår det emellertid som sannolikt att även dessa situationer bör ges en självständig reglering.
Lagrådet saknar tillräcklig överblick över de äldre bestämmelserna för att med anspråk på fullständighet kunna lägga fram förslag till ny lydelse av 11–13 §§. Lagrådet förordar därför att angivna paragrafer omarbetas under det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet, med beaktande av de synpunkter Lagrådet nu anfört.
20 §
Bestämmelserna i denna paragraf rör olika frågor och skulle kunna vinna i tillgänglighet på att delas upp på två paragrafer. Lagtexten skulle förslagsvis kunna lyda så:
"20 § Om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall minskning enligt 7 kap.11–13 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd göras med 45 procent av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet. Minskningen skall göras på det belopp som anges i 5 § andra stycket 2 respektive 7 § tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
21 § I fall som avses i 5, 7 och 9 §§ denna lag skall bestämmelserna i 7 kap. 11 § första stycket sista meningen och 12 § sista meningen lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas endast på pension som beräknats enligt 5 § andra stycket 1 och 7 § tredje stycket 1."
Förslaget till lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring
6 kap. 7 §
Enligt förslaget skall bl.a. 8 kap. 5 och 10 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn ha motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. I paragrafen finns emellertid redan en hänvisning till återbetalningsregeln i 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring, vilken också skall behållas för framtiden. Förslaget skulle
med andra ord innebära att från och med den 1 januari 2003 två återbetalningsbestämmelser skulle vara tillämpliga på för mycket uppburna ersättningar från arbetsskadeförsäkringen. Till yttermera visso är de två reglerna inte likalydande. I 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring finns således kvittningsregler som saknar motsvarigheter i 8 kap. 5 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (jfr 8 kap. 7 §).
Om avsikten är att två olika återbetalningsregler skall vara tillämpliga på arbetsskadeersättningar måste klargöras hur reglerna skall förhålla sig till varandra i den praktiska rättstillämpningen.
Det förhållandet att bestämmelserna i 8 kap. 10 § lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall ha motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen medför att en mängd hänvisningar i nämnda 10 § till 15 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension också skulle komma att omfatta arbetsskadeförsäkringen. Detta skulle bl.a. innebära att bestämmelsen i 15 kap. 1 § sistnämnda lag om att Riksförsäkringsverket skall verka för en likformig och rättvis lagtillämpning kom att avse också arbetsskadeförsäkringen. Den grundläggande regeln härom i 20 kap. 12 § lagen om allmän försäkring får väl antagas sedan länge ha varit tillämplig på arbetsskadeförsäkringen (jfr 8 kap. 12 § lagen om arbetsskadeförsäkring).
I övrigt är att märka att preskriptionsregeln i 20 kap. 5 § lagen om allmän försäkring och reglerna i samma kapitels 6 § om utmätning och överlåtelse redan gäller för arbetsskadeersättningar.
Naturligast är att arbetsskadeförsäkringen även i fortsättningen är knuten till de ifrågavarande reglerna i 20 kap. lagen om allmän försäkring. Som framgått, torde inte det tillägg som innefattar en hänvisning till 8 kap. 5 och 10 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn fylla någon praktisk funktion och kan till och med vara ägnat att skapa lagkollisioner på området. Lagrådet rekommenderar att hänvisningen utgår.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Thalén
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:91 Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn