RÅ 2006:32

A.R. var sedan den 9 november 1988 anställd vid Premiair A/S i Malmö. Under perioden den 16 oktober 1996 - den 31 december 1997 var hon tjänstledig från Premiair och tjänstgjorde då som sekreterare hos EG- kommissionen i Bryssel. Den 1 januari 1998 återgick hon till sin anställning vid Premiair. Hon födde barn den 2 juli 1998 och var i anslutning därtill föräldraledig. Malmöhus läns allmänna försäkringskassa beslutade den 16 januari 1998 att utbetala föräldrapenning till A.R. enligt garantinivån, 60 kr per dag, under de första 180 dagarna av föräldraledigheten. Vid omprövning den 20 mars 1998 ändrade kassan inte det tidigare beslutet. Som skäl angavs att A.R. inte varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför och att A.R. inte heller hade fullgjort någon försäkringsperiod enligt annan medlemsstats lagstiftning under den tid hon arbetat för EG- kommissionen.

A.R. överklagade omprövningsbeslutet hos länsrätten. Hon anförde i huvudsak följande. Främsta anledningen till att hon begär omprövning hos länsrätten är att det inte kan vara riktigt att hennes arbetstid och lön under tiden i Belgien inte räknas. Försäkringskassan uppger att hon inte får behålla redan intjänade socialförsäkringsförmåner, eftersom hon jobbat för EU och inte i EU. Under tiden hon arbetade för EG- kommissionen i Bryssel betalade hon varje månad en del av lönen till EU- institutionernas socialförsäkringssystem, som enligt EG-kommissionen är ett "privat alternativ" till den statliga belgiska mutuelle. Det fanns inte andra valmöjligheter eftersom EU-tjänstemän inte kan ansluta sig till en belgisk mutuelle. De som jobbat för EU:s institutioner och går över till privat anställning i Belgien får tillgodoräkna sig lönen och arbetstiden i EU-institutionen. Sammanläggningen av försäkringstid är tydligen något som gäller alla, dock inte henne, om hon arbetat för och inte i EU. Hon har haft kontrakt på lägenhet i Bryssel, har åkt kommunalt till och från arbetet i Bryssel och har varit försäkrad i Bryssel under tiden hon arbetat för EU. Hon ställer sig frågande till varför hon inte omfattas av de regler som tycks vara allmänna för andra som byter jobb och flyttar mellan EU-länderna och vidare om det kan vara rätt att de som arbetar för EU inte omfattas av den så kallade fria rörligheten och de rättigheter och förmåner som följer med. Hon har hamnat i ett "nytt ingenmansland" för svenska socialförsäkringsregler.

Skåne läns allmänna försäkringskassa överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut samt anförde bl.a. följande. A.R. har under perioden den 15 oktober 1996 - 31 december 1997 arbetat för EG- kommissionen i Bryssel. Den 1 januari 1998 återgick hon till sin anställning vid Premiair. Hon födde barn den 2 juli 1998. Den som under sin tjänstgöring inom EU omfattas av tjänsteföreskrifterna (Staff Regulations) omfattas inte av förordningen 1408/71 och skall inte heller samtidigt omfattas av ett medlemslands lagstiftning. Tjänsteföreskrifterna innehåller bl.a. ett särskilt regelsystem om socialförsäkring för de EU-anställda och är av rådet utfärdade förordningar. A.R. omfattades under den tid hon arbetade för EG- kommissionen av tjänsteföreskrifterna och har därför inte fullgjort någon försäkringsperiod enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Någon sammanläggning av försäkringsperioder enligt artikel 18 i förordningen 1408/71 kan därför inte ske. För rätt till föräldrapenning med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning under de första 180 dagarna krävs enligt 4 kap. 6 § AFL att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. A.R. har inte varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse. Föräldrapenning kan i sådant fall utgå enbart enligt garantinivån, dvs. med 60 kronor per dag under de första 180 dagarna.

A.R. ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Hon arbetade som kabinchef på flygbolaget Premiair till och med den 15 oktober 1996. Dagen därpå började hon som sekreterare på EG-kommissionen i Bryssel. I oktober 1997 konstaterade hon att hon var gravid med beräknad nedkomst den 2 juli 1998. Efter överläggningar med sin make i Sverige blev slutsatsen att han varken kunde eller ville lämna Sverige. Den 31 december 1997 var hennes sista arbetsdag på EG-kommissionen och dagen därpå började hon åter sin tjänst på flygbolaget Premiair i Malmö. Anställda vid EU:s institutioner i Bryssel och på andra platser har inte något annat val än att tillhöra "The Joint Sickness and Insurance Scheme" - ett slags försäkringskassa för anställda. Helen James på kommissionens direktorat för personal uppgav redan i maj 1998 att exempelvis Belgien accepterar en överföring från institutionernas försäkringskassa till den belgiska "mutuelle", dvs. arbetstiden för EU räknas om man lämnat EU:s institutioner och i stället börjar arbeta för ett privat eller kommunalt bolag i Belgien.

Riksförsäkringsverket anförde i ett av kammarrätten begärt yttrande i huvudsak följande. A.R. var under den aktuella tiden bosatt i Bryssel och anställd vid EG-kommissionen och omfattades då av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna men inte av den belgiska lagstiftningen om social trygghet, eftersom reglerna i förordningen 1408/71 inte var tillämpliga på henne. A.R. har därför under denna tid inte fullgjort några försäkringsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

A.R. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra kammarrättens dom. Hon anförde bl.a. följande. Det är orimligt och orättvist samt i praktiken också könsdiskriminerande att Sveriges tillämpning av reglerna skiljer sig från andra EU-länders genom att man inte låter återvändande arbetstagare tillgodoräkna sig arbetstid och lön för arbete vid exempelvis EU-institutionerna i Bryssel. Domen begränsar svenska kvinnors möjlighet till fri rörlighet och frihet att prova arbeten inom EU:s institutioner eftersom konsekvenserna vid en återkomst till Sverige blir alltför stora.

Regeringsrätten beslutade enligt protokoll den 3 mars 2004 att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. I en till protokollet fogad bilaga ställdes följande fråga till EG-domstolen: Skall bestämmelserna i artikel 39 i EG-fördraget tolkas så att - vid tillämpning av en bestämmelse i nationell lag som föreskriver att en arbetstagare måste ha varit försäkrad under en viss kvalifikationstid för att erhålla ersättning på sjukpenningnivå under föräldraledighet - sammanläggning skall ske med en period under vilken arbetstagaren omfattats av det gemensamma sjukförsäkringssystemet i enlighet med reglerna i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna?

EG-domstolen uttalade i dom den 16 februari 2006 (mål C-137/04) bl.a. följande med anledning av Regeringsrättens begäran om förhandsavgörande: Artikel 48 i EG-fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse) skall tolkas så, att den period under vilken en arbetstagare har omfattats av Europeiska gemenskapernas sjukförsäkringssystem skall beaktas vid tillämpning av en sådan nationell bestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

Försäkringskassan, som övertagit Riksförsäkringsverkets uppgift att föra det allmännas talan i målet, anförde i yttrande den 21 april 2006 bl.a. följande. EG-domstolens dom innebär enligt Försäkringskassans mening att en period under vilken en arbetstagare har omfattats av Europeiska gemenskapernas sjukförsäkringssystem - på samma sätt som en period under vilken en arbetstagare arbetat i ett annat EU-land - skall sammanläggas med försäkringsperioder i Sverige. För att sammanläggning skall kunna ske krävs - även om förordning 1408/71 inte är tillämplig - enligt Försäkringskassans mening även i dessa fall att det finns någon period i Sverige att sammanlägga med. Perioder under vilka en arbetstagare har omfattats av Europeiska gemenskapernas sjukförsäkringssystem bör inte behandlas på annat sätt än perioder under vilka en arbetstagare arbetat i ett annat EU-land i detta hänseende. Den försäkringsperiod som A.R. fullgjort i Sverige före barnets födelse skall sammanläggas med den period under vilken hon arbetat hos EG-kommissionen. Hon uppfyller därmed kravet på att under minst 240 dagar före barnets födelse ha varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån. Försäkringskassan medger därför - med ändring av tidigare redovisad inställning i målet - att A.R. beviljas föräldrapenning motsvarande sin sjukpenning även för de första 180 dagarna.

Regeringsrätten (2006-06-01, Billum, Dexe, Rundqvist, Kindlund, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet gäller om A.R. - som födde barn den 2 juli 1998 och i anslutning därtill var föräldraledig - uppfyllt det i 4 kap. 6 § andra stycket AFL (i lagrummets lydelse vid aktuell tid) föreskrivna villkoret att under minst 240 dagar i följd före barnets födelse ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Om villkoret uppfyllts har hon varit berättigad till föräldrapenning för de första 180 dagarna av föräldraledigheten med belopp motsvarande hennes sjukpenning.

Det är klarlagt att A.R kunnat tillgodoräknas en period av svensk sjukpenningförsäkring över garantinivån med början den 1 januari 1998, eller ca sex månader före nedkomsten. Vidare är upplyst att hon närmast före den perioden i mer än ett år var anställd hos EG-kommissionen i Bryssel och därvid omfattades av Europeiska gemenskapernas sjukförsäkringssystem i enlighet med bestämmelser i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i gemenskaperna.

Det sistnämnda förhållandet har inte inneburit att hon på grundval av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen haft någon försäkringsperiod som skulle sammanläggas med den i Sverige fullgjorda perioden. Av EG-domstolens dom den 16 februari 2006 följer emellertid att den period, under vilken A.R. omfattades av EG:s sjukförsäkringssystem i enlighet med artikel 48 i EG- fördraget, numera artikel 39 EG, om fri rörlighet för arbetstagare, skall beaktas vid tillämpningen av kvalifikationsvillkoret i 4 kap. 6 § andra stycket AFL. Vid sådant förhållande blir slutsatsen att A.R. - så som Försäkringskassan medgett - har uppfyllt villkoret i fråga och således varit berättigad till föräldrapenning motsvarande sjukpenningen för de första 180 dagarna av föräldraledigheten. A.R:s talan skall därför bifallas.