RÅ 2007 not 109

Not 109. Ansökan av C.A. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. -Kommunfullmäktige i Landskrona kommun (2004-09-27) antog detaljplan för del av Nedre Glumslöv 12:6 m.m. Syftet med planen var bl.a. att möjliggöra byggande av bostäder och skola. - Bl.a. C.A. överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Skåne län (2005-06-22) avslog de överklaganden som prövades i sak. - Bl.a. C.A. överklagade beslutet. Han anförde bl.a. att den tillåtna byggnadshöjden hade höjts, att miljönämnden motsatt sig vald trafikförsörjning av skolan och att denna placerats på mark som enligt gällande detaljplan skulle användas för park. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2006-04-12) avslog överklagandena. Vad avser bl.a. C.A:s överklagande anförde regeringen följande. Regeringen finner vid prövning av invändningarna mot föreslaget läge för ny skola och dess tillfart att de olägenheter i form av bl.a. påverkad närmiljö som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om valt läge för skolan och den nya bebyggelsen, om vald markanvändning och planutformning eller om trafikförhållandena utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande skall upphäva planbeslutet. Frågor som rör den närmare utformningen av hur tillfart till skolan skall anordnas får prövas i samband med planens genomförande. Regeringen finner inte heller att vad klagandena framfört i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - C.A. ansökte om rättsprövning. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling varvid C.A. begärde ersättning för sina inställelsekostnader. - Regeringsrätten (2007-07-02, Billum, Eliason, Kindlund, Hamberg, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i detta mål. - Enligt 1 § i 1988 års lag skall Regeringsrätten på ansökan av en enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) om prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Att byggnadernas höjd under planförfarandet angetts på sätt som skett innebär inte att fel förekommit liksom inte heller det förhållandet att det i detaljplanen avsatta området för skolbyggnad kan komma att visa sig otillräckligt. I målet har i övrigt inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om detaljplan eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som C.A. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får enskild part som inställt sig till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för bl.a. resa, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Regeringsrätten finner inte att det föreligger skäl att tillerkänna C.A. ersättning av allmänna medel för inställelsekostnader. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår C.A:s yrkande om ersättning för inställelse till muntlig förhandling i Regeringsrätten. (fd II 2007-05-29, Nilsson)