RÅ 2007 not 11

Not 11. Ansökan av dödsboet efter A.P. om resning i mål ang. inkomsttaxering. - A.P. uppbar under perioden den 1 januari 1994 - den 30 november 1997 folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med 30 817 kr. Den 1 januari 1994 trädde förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet i kraft. Enligt artikel 27 i konventionen skulle grundpension betalas ut från de länder personen varit bosatt i och grundpensionen omräknas och bestämmas på grundval av ålder och bosättningstid i respektive land. Bohusläns allmänna försäkringskassa räknade därför om A.P:s pension och enligt kassans pensionsbeslut den 21 augusti 1997 var A.P. för ovan nämnda period berättigad till folkpension från Finland med 53 815 kr med avdrag för 30 817 kr avseende svensk folkpension. - Vid 1998 års inkomsttaxering yrkade A.P. i sin självdeklaration avdrag med 30 817 kr eftersom den finska pensionen var skattefri. Skattemyndigheten i Göteborg beslutade den 11 augusti 1998 att inte medge avdraget. A.P. överklagade hos Länsrätten i Göteborg som i dom den 23 juni 1999 avslog överklagandet. A.P. fullföljde sin talan hos Kammarrätten i Göteborg som i dom den 13 juni 2000 biföll överklagandet och medgav det yrkade avdraget. Riksskatteverket överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten som i dom den 12 december 2002 upphävde domen och förklarade att A.P. inte var berättigad till avdraget (mål nr 5055-2000), jfr RÅ 2002 ref. 97. - Dödsboet efter A.P. ansökte om resning i Regeringsrättens mål nr 5055-2000 och anförde bl.a. följande. Regeringsrättens dom berör ett stort antal finska invandrare som under den aktuella tidsperioden uppburit svensk folkpension i form av förskott i avvaktan på beräkningen av den finska folkpensionen. Den finska pensionen är till skillnad från den svenska skattefri. Vid utbetalningen av den finska pensionen har emellertid avdrag gjorts med belopp motsvarande den i Sverige utbetalade folkpensionen inklusive avdragen skatt. Detta får till följd att den finska pensionen lagstridigt beskattas i Sverige. Till grund för domen ligger bl.a. en mellan Sverige och Finland träffad inofficiell överenskommelse om att inte överföra avdragna belopp till respektive land. Överenskommelsen saknar stöd såväl i den nordiska konventionen som i tillämpningsförordningen till densamma. Varken konventionen eller förordningen ger utrymme för att avstå regresskravet till förfång för den enskilde. EU-kommissionen har i ett svar till Europaparlamentet med anledning av en framställning av A.P:s son S.P. anfört att Regeringsrättens dom är illa underbyggd och att den svenska skattemyndigheten har handlat i strid med svensk lagstiftning och det nordiska skatteavtalet. -Regeringsrätten (2007-02-12, Almgren, Hamberg, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. I målet har inte framkommit något sådant förhållande som kan utgöra skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 2007-01-30, Norling)