Upphävd författning

Förordning (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Socialdepartementet
Utfärdad
1993-12-09
Ändring införd
SFS 1993:1529 i lydelse enligt SFS 1996:909
Ikraft
1994-01-01
Upphäver
Förordning (1982:911) om tillämpning av en överenskommelse den 25 oktober 1982 om tillämpning av konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet m.m.
Förordning (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet
Förordning (1987:946) om tillämpningen av en nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 §  Den konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet som har undertecknats den 15 juni 1992 skall gälla som förordning här i landet.

2 §  Konventionen bifogas denna förordning som bilaga.

3 §  Riksförsäkringsverket skall i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen vara behörig svensk myndighet vid tillämpning av artikel 8 och 18 i konventionen samt vara förbindelseorgan enligt artikel 19 i konventionen.

Bilaga

Nordisk konvention om social trygghet

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
som finner att den nordiska konventionen om social trygghet från år 1981, som ersatte den ursprungliga konventionen från år 1955, har varit av stor betydelse för att tillförsäkra nordiska medborgare, som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land samma sociala trygghet som landets egna medborgare,
som konstaterar att det till följd av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) kommer att vara detta avtals regler om social trygghet som skall tillämpas på nordiska medborgare som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land,
som anser att det finns behov av nordiska regler om social trygghet för personer, som inte omfattas av EES-reglerna, dels en begränsad krets av nordiska medborgare, dels medborgare från tredje land,
som anser att det även finns behov att upprätthålla vissa nordiska regler om social trygghet som kompletterar EES-reglerna om social trygghet,
har kommit överens om att sluta en ny nordisk konvention om social trygghet med nedan angivna lydelse:

Avdelning I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I denna konvention avses med uttrycken
  1. "nordiskt land" vart och ett av de fördragsslutande länderna;
  2. "nordisk medborgare'' medborgare i ett nordiskt land;
  3. "lagstiftning" lagar, förordningar och andra författningar rörande de i artikel 2 första stycket angivna grenarna av social trygghet; dock inte i den mån därigenom regleras förhållanden mellan å ena sidan ett eller flera nordiska länder och å andra sidan ett eller flera länder utanför Norden;
  4. "behörig myndighet" i Danmark
  1. Socialministern
  2. Arbetsministern
  3. Hälsovårdsministern, i Finland
Social- och hälsovårdsministeriet, i Island
  1. Hälsovårds- och socialförsäkringsministern
  2. Socialministern
  3. Finansministern, i Norge
  4. Socialdepartementet
  5. Arbets- och administrationsdepartementet
  6. Barn- och familjedepartementet,
i Sverige
regeringen (Socialdepartementet), eller den myndighet som nämnda myndigheter förordnar;
  1. "inrättning" myndighet eller institution som tillhandahåller en förmån;
  2. "vårdförmån" dels kostnadsfrihet, kostnadsnedsättning eller kostnadsersättning för sjukvård, däri inbegripet tandvård, havandeskapsvård, förlossningsvård, läkemedel, proteser och andra hjälpmedel, dels ersättning för resor som företas i samband med sjukvård som nu sagts;
  3. "grundpension" allmän pension som inte beräknas på grundval av fullgjorda sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda avgifter, samt tilläggsförmåner till sådan pension;
  4. "tilläggspension" allmän pension som beräknas på grundval av fullgjorda sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda avgifter, samt tilläggsförmåner till sådan pension;
  5. "bosatt" att någon är bosatt i ett land enligt landets folkbokföring, om inte särskilda skäl föranleder annat;
  6. "EES-avtalet" avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet;
  7. "EES-land" ett land som är omfattat av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet;
  8. "förordningen" Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, med de ändringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-avtalet;
  9. "tillämpningsförordningen" Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, med de ändringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-avtalet.
Artikel 2
  1. Denna konvention är tillämplig på all i de nordiska länderna vid varje tillfälle gällande lagstiftning avseende följande grenar av det sociala trygghetssystemet:
    1. förmåner vid sjukdom och föräldraskap,
    2. förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall,
    3. förmåner vid arbetsskada,
    4. förmåner vid arbetslöshet,
    5. allmänna kontantförmåner för barn.
  2. Vid godkännandet av denna konvention skall varje nordiskt land ge in en förteckning över den lagstiftning som reglerar de i första stycket nämnda grenarna av social trygghet. Därefter skall varje land årligen före februari månads utgång till det danska utrikesministeriet anmäla de ändringar i förteckningen som föranleds av lagstiftning som antagits under föregående kalenderår.
Artikel 3
  1. Konventionen är tillämplig på följande personer såvida de inte omfattas av förordningen:
    1. nordiska medborgare,
    2. flyktingar som avses i artikel 1 i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,
    3. statslösa som avses i artikel 1 i konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,
    4. andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land,
    5. personer som härleder sin rätt från någon under a) - d) nämnd person.
  2. I den utsträckning det följer av bestämmelserna i konventionen gäller konventionen även för personer som omfattas av förordningen.
Artikel 4
Vid tillämpningen av lagstiftningen i ett nordiskt land likställs medborgare i ett annat nordiskt land med landets egna medborgare, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 11--13.
Artikel 5
När enligt ett nordiskt lands lagstiftning en förmån nedsätts om den sammanträffar med andra förmåner, skall detta kunna tillämpas även när den sammanträffar med motsvarande förmåner som utges enligt ett annat nordiskt lands lagstiftning.

Avdelning II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 6
Den som är bosatt i ett nordiskt land skall, i den mån inte annat följer av andra bestämmelser i denna avdelning, omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet.
Artikel 7
  1. För personer, som är sysselsatta i ett annat nordiskt land än det där de är bosatta, eller som är sysselsatta i två eller flera nordiska länder eller som tillhör den resande personalen vid flyg- eller landtransportföretag eller som tillfälligt utsänds av sin arbetsgivare från ett nordiskt land för att utföra arbete i ett annat nordiskt land äger bestämmelserna i avdelning II i förordningen och i avdelning III i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning.
  2. Som arbete i ett nordiskt land räknas även arbete med undersökning och utvinning av naturtillgångar på detta lands kontinentalsockel sådan denna bestäms i Genèvekonventionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln.
  3. Bestämmelsen i andra stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.
Artikel 8
Två eller flera nordiska länders behöriga myndigheter kan för särskilda persongrupper eller personer överenskomma om undantag från bestämmelserna i denna avdelning.

Avdelning III

Särskilda bestämmelser om rätt till förmåner

Kapitel 1. Vårdförmåner och dagpenning vid sjukdom och föräldraskap

Artikel 9
För personer, som flyttar från ett nordiskt land till ett annat eller som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till vårdförmåner där och under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land blir i behov av sjukvård eller som utför arbete i ett annat nordiskt land än det där de är bosatta, samt för deras familjemedlemmar äger bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen och i avdelning IV kapitlen 1 och 2 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning.
Artikel 10
  1. För personer, som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till vårdförmåner där och som under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land erhåller vårdförmåner, svarar vistelselandet för de merutgifter för hemresa till bosättningslandet, som uppkommer genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt än han eljest skulle ha använt.
  2. Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.
  3. Bestämmelsen i första stycket äger inte tillämpning på personer som får tillåtelse att resa till ett annat nordiskt land för att där få nödvändig behandling.

Kapitel 2. Förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall Grundpension

Artikel 11
  1. En medborgare i ett nordiskt land är berättigad till grundpension från ett annat nordiskt land när han har förvärvat rätt till pension från detta land på grundval av minst tre års bosättning i landet.
  2. Perioder under vilka någon har uppburit pension från ett annat EES-land medräknas inte vid prövning om bosättningskravet enligt första stycket är uppfyllt.
  3. Kravet i första stycket kan inte uppfyllas genom att bosättnings- och försäkringsperioder i andra länder åberopas. Bestämmelserna i avdelning III kapitlen 2, 3 och 8 i förordningen och i avdelning IV kapitlen 1, 3 och 8 i tillämpningsförordningen äger i övrigt motsvarande tillämpning i förhållande till lagstiftningarna i de andra nordiska länderna vid beräkning av grundpension enligt denna artikel.
Artikel 12
En medborgare i ett nordiskt land är, så länge han är bosatt i ett EES-land, berättigad till grundpension som han har förvärvat rätt till i ett nordiskt land.
Artikel 13
  1. Finns vid beräkning av grundpension rätt att få medräkna framtida bosättningstid efter pensionsfallets inträffande från mer än ett nordiskt land medräknas endast en del av den framtida bosättningstiden vid beräkningen i vart och ett av länderna. Denna del bestäms på grundval av de faktiska bosättningstider, som används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan den faktiska bosättningstiden i det berörda landet och den sammanlagda faktiska bosättningstiden i länderna.
  2. Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.

Tilläggspension

Artikel 14
Vid fastställande av rätten till tilläggspension äger bestämmelserna i avdelning III kapitlen 2, 3 och 8 i förordningen och i avdelning IV kapitlen 1, 3 och 8 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning i förhållande till lagstiftningarna i de andra nordiska länderna.
Artikel 15
  1. Är i mer än ett nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för att beräkna tilläggspension på grundval även av antagande om försäkringsperioder som skulle ha fullgjorts om pensionsfallet inte hade inträffat, medräknas endast en del av de framtida försäkringsperioderna vid beräkningen i vart och ett av länderna. Denna del bestäms på grundval av de faktiska försäkringsperioder, som används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna.
  2. Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.

Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada

Artikel 16
Vid fastställande av rätten till förmåner vid arbetsskada och vid beräkning av förmånernas storlek äger bestämmelserna i avdelning III kapitel 4 i förordningen och i avdelning IV kapitel 4 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning mellan de nordiska länderna.

Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 17
  1. Vid sammanläggning av försäkrings- eller sysselsättningsperioder och vid fastställande av rätten till och beräkning av storleken av förmåner vid arbetslöshet äger bestämmelserna i avdelning III kapitel 6 i förordningen och i avdelning IV kapitel 6 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning i förhållandet mellan de nordiska länderna. Förordningens artikel 69 och artikel 70 skall dock inte gälla på grund av bestämmelsen i detta stycke.
  2. Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt förordningens artikel 67 tredje stycket gäller inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av lagstiftningen om förmåner vid arbetslöshet eller har uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om förmåner görs. Dock skall arbetet ha utförts eller förmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från dagen för ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och, i förekommande fall, om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.
  3. Bestämmelsen i andra stycket gäller även personer som omfattas av förordningen.

Avdelning IV

Övriga bestämmelser

Artikel 18
De behöriga myndigheterna skall i samarbete utfärda de bestämmelser som fordras för att säkerställa en enhetlig nordisk tillämpning av denna konvention.
Artikel 19
Vid tillämpning av denna konvention skall myndigheter och inrättningar i erforderlig utsträckning bistå varandra. I varje nordiskt land skall finnas ett särskilt förbindelseorgan som utses av den behöriga myndigheten.
Artikel 20
Artikel 86 i förordningen äger motsvarande tillämpning i fråga om handlingar, förklaringar, besvär eller överklaganden som getts in till en myndighet i ett annat nordiskt land än det där den behöriga myndigheten finns.
Artikel 21
Artikel 111 i tillämpningsförordningen äger motsvarande tillämpning mellan de nordiska länderna vid återkrav av obehörigen mottagna belopp och vid regresskrav av utgivna socialbidrag.
Artikel 22
Denna konvention ger inte rätt till utbetalning av grundpension till den som inte är bosatt i ett EES-land. Konventionen ger heller inte rätt till förvärvande av rättigheter utanför EES-länderna.
Artikel 23
  1. Med avseende på artiklarna 36, 63 och 70 i förordningen och på artikel 105 i tillämpningsförordningen avstår de nordiska länderna, om inte annat avtalas mellan två eller flera av länderna, från varje återbetalning mellan länderna av utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap samt vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, för förmåner till arbetslösa som söker arbete i ett annat land än det behöriga samt för administrativ och medicinsk kontroll.
  2. Avståendet från återbetalning omfattar inte vårdförmåner till personer, som enligt förordningens artikel 22 första stycket c) och artikel 55 första stycket c) fått tillstånd att resa till ett annat nordiskt land för att där få den nödvändiga vård som hans tillstånd kräver.
  3. Bestämmelserna i denna artikel gäller för förmåner till personer som omfattas av förordningen liksom för förmåner till personer som omfattas av denna konvention men inte omfattas av förordningen.
Artikel 24
  1. Denna konvention gäller inte i fråga om förmåner och avgifter för tid före dess ikraftträdande.
  2. Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna konvention skall även försäkrings-, sysselsättnings- och bosättningsperioder före konventionens ikraftträdande beaktas.
Artikel 25
Denna konvention skall inte medföra minskning av förmånsbelopp som utgår vid konventionens ikraftträdande.
Artikel 26
  1. Har en person förvärvat rätt till grundpension från ett nordiskt land på grundval av bosättning i landet under en period innan denna konvention träder i kraft under vilken han samtidigt har förvärvat rätt till tilläggspension i ett annat nordiskt land, skall för denna period beräknas grundpension endast från sistnämnda land som om han hade varit bosatt där.
  2. Bestämmelsen i första stycket äger motsvarande tillämpning på personer som omfattas av förordningen.
Artikel 27
  1. Grundpension till en nordisk medborgare, som intill konventionens ikraftträdande har utgetts enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet eller enligt den nationella lagstiftningen i ett eller flera länder, omräknas enligt bestämmelserna i förordningen eller i denna konvention på ansökan av den berättigade eller efter beslut av den myndighet som utbetalar pensionen.
  2. Har någon ansökt om omräkning av pensionen inom två år efter konventionens ikraftträdande utges den omräknade pensionen med verkan från konventionens ikraftträdande. Detsamma gäller när pensionsmyndigheten inom samma tid har underrättat pensionsmyndigheten i ett annat nordiskt land om beslutet att räkna om pensionen.
  3. Pensionen bestäms enligt de regler som gäller från konventionens ikraftträdande på grundval av vederbörandes ålder och bosättningstid då pensionsfallet inträffade.
  4. Är den sammanlagda grundpensionen efter omräkning enligt första stycket lägre än den grundpension personen från samma tidpunkt skulle ha rätt till enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet utges ett tillägg till pensionen som utgör skillnaden mellan den omräknade grundpensionen och grundpensionen beräknad enligt tidigare gällande regler. Tillägget justeras varje år per den 1 januari på grundval av de pensionsbelopp, som gäller vid detta tillfälle, och utges med samma belopp under hela året. Tillägget utges från det land som utbetalade grundpensionen enligt tidigare gällande regler.
  5. För en person, som efter flyttning från ett nordiskt land till ett annat vid konventionens ikraftträdande uppbar grundpension från utflyttningslandet enligt artikel 20 i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet, kan tillägget utges längst till den tidpunkt då rätten till grundpension från utflyttningslandet skulle ha upphört enligt tredje stycket i nämnda artikel.
  6. Bestämmelserna i denna artikel äger motsvarande tillämpning på personer som omfattas av förordningen.
Artikel 28
  1. Konventionen träder i kraft samma dag som EES-avtalet träder i kraft för de nordiska länderna under förutsättning att samtliga parter har meddelat det danska utrikesministeriet att de godkänner konventionen.
  2. För Färöarnas, Grönlands och Ålands del träder konventionen i kraft 30 dagar efter det Danmarks respektive Finlands regering har meddelat det danska utrikesministeriet att Färöarnas landsstyrelse och Grönlands landsstyrelse respektive Ålands landsskapsstyrelse har meddelat att konventionen skall gälla för Färöarna och Grönland respektive Åland.
  3. Det danska utrikesministeriet skall underrätta de övriga parterna och Nordiska ministerrådets sekretariat om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för konventionens ikraftträdande.
Artikel 29
  1. Önskar en part uppsäga konventionen skall skriftligt meddelande härom tillställas det danska utrikesministeriet som har att underrätta de övriga parterna härom och om meddelandets innehåll.
  2. Uppsägningen gäller endast den part som verkställt densamma och äger giltighet från och med ingången av det kalenderår som inträffar minst sex månader efter det att det danska utrikesministeriet mottagit meddelande om uppsägningen.
  3. Uppsägs konventionen skall rättigheter som förvärvats på grund av konventionen alltjämt bestå.
Artikel 30
När denna konvention träder i kraft upphör konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet med senare ändringar att gälla. Samtidigt upphör överenskommelsen den 12 november 1985 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om förmåner vid arbetslöshet att gälla. Bestämmelserna om social omvårdnad och bidragsförskott i konventionen den 5 mars 1981 skall dock fortsätta att gälla.
Artikel 31
Originaltexten till denna konvention skall deponeras hos det danska utrikesministeriet, som skall tillställa de övriga parterna bestyrkta kopior av texten.
Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden undertecknat denna konvention.
Utfärdad i Köpenhamn den 15 juni 1992 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska, vilka texter alla har samma giltighet.
För Sveriges regering:Carl-Johan Groth
För Danmarks regering:Else Winther Andersen
För Finlands regering:Johannes Bäckström
För Islands regering:Ingvi S. Ingvarsson
För Norges regering:Arne Arnesen

Ändringar och övergångsbestämmelser

Förordning (1993:1529) om tillämpning av nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
    Genom förordningen upphävs
    1. förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet,
    2. förordningen (1982:911) om tillämpning av en överenskommelse den 25 oktober 1982 om tillämpning av konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet m.m.,
    3. förordningen (1987:946) om tillämpningen av en nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet.
    Den upphävda förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet gäller dock till och med den 30 september 1996 i fråga om social omvårdnad och bidragsförskott. Förordning (1996:909).
    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:69, Prop. 1992/93:7, Bet. 1992/93:SfU4
    Ikraftträder
    1994-01-01

Ändring, SFS 1993:1646

    Omfattning
    ikrafttr.

Förordning (1996:909) om ändring i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet

Förarbeten
Rskr. 1994/95:298, Prop. 1994/95:149, Bet. 1994/95:SoU19
Omfattning
ändr. övergångsbest. till 1993:1529

Ändring, SFS 2004:747

Omfattning
upph.