RÅ 2007 not 122

Not 122. Ansökan av S.D. om rättsprövning av ett avvisningsbeslut avseende ett överklagande av en detaljplan -Myndighetsnämnden i Krokoms kommun (2006-04-12, § 212) beslöt, med stöd av delegation att anta detaljplanen Sånghusvallen 1. Detaljplanen omfattade del av fastigheten Krokom Byn 1:4. - S.D. överklagade kommunens beslut och anförde i huvudsak följande till stöd för hävning av beslutet. Kommunens beslut om översiktsplan har överklagats och de synpunkter som inkommit under framtagande av detaljplanen har inte beaktats i planen. - Kommunen vidhöll sitt beslut och överlämnade överklagandet till länsstyrelsen för bedömning. - Länsstyrelsen i Jämtlands län (2007-01-02) avvisade överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Av 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, följer att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. - I 5 kap. 29 § PBL anges att detaljplanen antas av kommunfullmäktige. Fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. - Enligt 13 kap. 5 § PBL får beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan överklagas endast av den som senast under utställningstiden skriftligen framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. - S.D. inlämnade synpunkter till kommunen innan detaljplanen antogs av kommunstyrelsen. För att ha rätt att överklaga beslut att anta detaljplan måste klaganden dels ha inlämnat synpunkter senast under utställningstiden och dels vara sakägare. - Enligt gällande praxis anses beslut avseende detaljplan angå ägare till fastigheter som ligger inom planområdet eller som direkt gränsar till detta. - I ärendet har framkommit att S.D. inte bor eller äger mark inom eller i sådan närhet till planområdet att han på den grunden har rätt att överklaga kommunens beslut. Fråga uppstår därefter om S.D. på annat sätt berörs av detaljplanen att han kan anses vara sakägare. Länsstyrelsen finner inte att detaljplanen medför att sikt från S.D:s fastighet påverkas. Vad S.D. anfört visar inte heller att han på någon annan grund kan anses ha rätt att överklaga beslutet. - Överklagandet skall således avvisas. - S.D. överklagade länsstyrelsens beslut. Han anförde bl.a. följande. Han anser att han bör vara sakägare. Hans fastighet ligger på samma avstånd från den överklagade detaljplanen som från Arons dunge som ligger söder om hans fastighet. I ett ärende beträffande Arons dunge har kammarrätten funnit att han skall anses som sakägare. I nu aktuellt ärende bör han i vart fall behandlas som en part som har ett väsentligt intresse av saken. Planen medför negativ inverkan på kulturlandskapet och tar inte hänsyn till friluftsliv, djurliv eller naturresurser. Bebyggelsen kommer att ge ökad trafik på Åsvägen vilket är olämpligt innan det finns en gång- och cykelväg samt en gångtunnel under vägen. Han befarar också att bullret kommer att öka under och efter byggtiden. - Regeringen (2007-03-01, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde som skäl för beslutet följande. Regeringen har i detta ärende endast att pröva om länsstyrelsens beslut att avvisa överklagandet av S.D. är riktigt. Vid denna prövning finner regeringen att det i ärendet inte framkommit att S.D. bor eller äger mark inom eller direkt angränsande till planområde eller att han på annan grund har rätt att överklaga kommunens planbeslut. Länsstyrelsens beslut att avvisa överklagandet av S.D. är därmed riktigt. Vad S.D. anfört utgör inte skäl till annat ställningstagande. Överklagandet till regeringen bör därför avslås. - S.D. ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. följande. Han har rätt att överklaga beslutet om detaljplan som kommuninvånare, närboende och berörd av den allt farligare trafiksituationen på gamla E 14, nu kallad Åsvägen. Den projekterade gång- och cykelvägen måste byggas före ytterligare expansion i Ås, den tunga trafiken måste minskas och naturområdet/rekreationsområdet närmast åkrarna måste sparas till nytta för bl.a. befintliga bostadsområden. - Regeringsrätten (2007-09-13, Nordborg, Dexe, Stävberg, Lundin, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Ansökningen avser rättsprövning av regeringens beslut att avslå S.D:s överklagande av Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut att avvisa hans överklagande av ett beslut av Myndighetsnämnden i Krokoms kommun i ett detaljplaneärende. - Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § skall Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Vad S.D. åberopat i Regeringsrätten kan inte anses grunda rätt för honom att överklaga myndighetsnämndens beslut. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att regeringens beslut att avslå överklagandet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2007-08-22, S. Nilsson)