RÅ 2007 not 138

Not 138. Ansökan av G.B. och K.S. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Göteborgs kommun beslutade den 8 juni 2006 att anta detaljplan för bostäder på Kryddhyllan inom stadsdelen Gårdsten i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Västra Götalands län i beslut den 6 november 2006 överklagandena. - G.B. och K.S. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - G.B. och K.S. anförde bl.a. följande. Detaljplanen avviker från kommunens översiktsplan, vilket inte har motiverats i planbeskrivningen. En sådan motivering måste anges i beskrivningen för att kunna accepteras. Ökat bostadsbyggande i kommunen, blandad bebyggelse i Gårdsten och behov av bostäder i ett attraktivt läge är inte godtagbara skäl för att frångå översiktsplanen. Att det inte gjorts någon miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är en så allvarlig brist att detaljplanen inte kan godtas. Enligt översiktsplanen har området särskilt stora värden för bl.a. natur- och friluftsliv och det är en anvisning att en MKB måste upprättas om området skall användas för något annat ändamål, t.ex. bostadsbebyggelse. Området är ett unikt stycke natur med rikt växt- och djurliv och har betytt mycket för de boende i Gårdsten. Detaljplanen innebär att den enda ännu någorlunda orörda skogen i närområdet försvinner och aldrig kommer att kunna ersättas. Känslan av orörd natur försvinner i och med att husen kommer att ligga så nära gångstigen. Mer än 7 000 personers behov av naturupplevelser får ge vika för ett par hundra människors behov av ett exklusivt boende. Den avvägningen är inte skälig. Deras närmiljö kommer att försämras påtagligt om planen sätts i verket. Det är frågan om en relativt liten skog och den exploatering som planeras kommer att påverka naturupplevelsen i hela området. G.B. och K.S. framförde även kritik mot hur samrådet gått till. De framhöll att känslan av delaktighet är en viktig del av demokratin. Att så många människor tvingas uppleva att ingen lyssnar är allvarligt. De ansåg att kommunen brustit i bemötande av vad de anfört och att planprocessen därför borde göras om. De framförde dessutom kritik mot länsstyrelsens handläggning och bedömning. -Regeringen (Miljödepartementet, 2007-06-27) avslog överklagandena med följande motivering. Regeringen, som finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag, har i aktuellt ärende endast att pröva den av kommunen nu antagna detaljplanen. - Vad först gäller samrådsförfarandet kan konstateras att formerna för hur sakägare skall beredas tillfälle till samråd om planförslag inte regleras i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Regeringen finner att det i ärendet inte har framkommit att samrådsförfarandet har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens antagandebeslut inte tillkommit i laga ordning. Vad som framförts om att hänsyn inte tagits till den i ärendet framförda kritiken mot detaljplanen utgör inte skäl att upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. - Regeringen finner vidare att det underlag som utarbetats i samband med detaljplaneförslaget är tillräckligt för bedömningen av konsekvenserna av detaljplanens genomförande för områdets naturvärden och för de närboende. Regeringen delar länsstyrelsens bedömning att planen inte medför en sådan miljöpåverkan att det varit nödvändigt att upprätta en särskild MKB. - Enligt 5 kap. 26 § PBL skall, om ett planförslag avviker från översiktsplanen, avvikelsen och skälet till denna redovisas i planbeskrivningen. Vidare skall, enligt 5 kap. 24 § PBL, det av kungörelsen om utställningen av planförslaget bl.a. framgå om förslaget avviker från översiktsplanen. Enligt förarbetena till PBL finns det inte någon strikt låsning mellan översikts- och detaljplan. Det finns alltså inget hinder mot att anta en detaljplan som avviker från översiktsplanen. Det är dock viktigt att sakägare och myndigheter uppmärksammas på att kommunen ändrar sin planeringsinriktning och att skälen till detta anges. Regeringen konstaterar att den aktuella detaljplanen avviker från översiktsplanen. Detta har angetts i kungörelsen om utställning av planförslaget samt i planbeskrivningen. Skälen till avvikelsen har däremot inte redovisats i planbeskrivningen. Som framgår av länsstyrelsens beslut kan kommunens bedömning av skälen till avvikelsen utläsas i bl.a. utställningsutlåtandet. Även om det är en brist i handläggningen att inte i planbeskrivningen redovisa skälen till avvikelsen så är denna brist, enligt regeringens mening, inte så allvarlig att den utgör tillräcklig grund för att upphäva beslutet att anta detaljplanen. - Vid prövningen av ärendet i övrigt finner regeringen att de olägenheter i form av bl.a. påverkad närmiljö som planen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört om vald planutformning, gjorda avvägningar och påverkan på naturvärdena utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden skall upphäva beslutet att anta planen. Regeringen finner inte heller att vad klagandena anfört om länsstyrelsens handläggning och bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - G.B. och K.S. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. De yrkade också att beslutet tills vidare inte skulle gälla. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Detaljplanen avviker från kommunens översiktsplan, ÖP 99. Skälen till avvikelsen skall enligt 5 kap. 26 § PBL anges i beskrivningen. Det är inte uppenbart att bristerna i planförfarandet i detta avseende saknar betydelse. - I planärendet har inte heller gjorts någon MKB. Detta är en så allvarlig brist att detaljplanen inte kan antas. I kommunens översiktsplan anges att området har särskilt stora värden för bland annat natur- och friluftsliv. Redan detta är en anvisning om att en MKB måste upprättas om området skall användas för något annat ändamål. Enligt 5 kap. 18 § PBL i den lydelse som är tillämplig i ärendet skall en MKB upprättas om planen medger en användning av marken som medför en betydande påverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Planen kommer att medföra en sådan betydande påverkan. - Av 5 kap. 21 och 27 §§ PBL framgår att kommunen har en skyldighet att bemöta vad sakägarna har anfört i samband med samråd och utställning. Kommunen har här brustit på flera punkter. Det är inte uppenbart att bristerna i planförfarandet i detta avseende saknar betydelse. - Regeringsrätten (2007-10-12, Nordborg, Kindlund, Lundin, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § skall Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit sådana fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som G.B. och K.S. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2007-09-19, Jolfors Detert)