RÅ 2007 not 145

Not 145. Ansökan om resning m.m. av M.B. i mål ang. psykiatrisk tvångsvård. - I dom den 4 mars 2004 avslog Länsrätten i Norrbottens län M.B:s överklagande av chefsöverläkarens beslut den 26 februari 2004 att med stöd av 6 b § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård inta henne för vård. I samma dom förordnade länsrätten, med bifall till M.B:s yrkande, att vården av henne skulle upphöra. M.B. överklagade länsrättens dom, såvitt avsåg intagningen för vård, hos Kammarrätten i Sundsvall som i dom den 3 maj 2004 avslog överklagandet. Genom beslut den 5 augusti 2004 i samma mål avvisade kammarrätten M.B:s överklagande av sistnämnda dom med motiveringen att överklagandet inkommit för sent. Regeringsrätten fastställde kammarrättens avvisningsbeslut genom beslut den 27 september 2004 (mål nr 5140-04). - M.B. ansökte om resning i målen. Som huvudsaklig grund för ansökningen anförde hon att såväl formella som materiella brister förelegat i samband med tvångsintagningen av henne. Vidare begärde hon skadestånd för den tid hon felaktigt varit omhändertagen för tvångsvård och att viss i ansökan angiven personal skall erhålla disciplinpåföljd. -Regeringsrätten (2007-10-24, Wennerström, Brickman, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. M.B. har inte visat att det föreligger sådana skäl. - Det ankommer inte på Regeringsrätten att pröva frågor om skadestånd. Inte heller kan Regeringsrätten såsom första instans pröva frågor om disciplinpåföljd. Yrkandena om detta skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. - Regeringsrätten avvisar yrkandena om skadestånd och disciplinpåföljd. (fd II 2007-10-09, Lif)