RÅ 2007 not 205

Not 205. Överklagande av E.L. ang. utlämnande av alkoholvaror. -Tullverket (2001-08-09) beslutade att inte lämna ut tidigare omhändertagna alkoholvaror (1 liter sprit, 27 liter vin och 32 liter starköl) till E.L. - E.L. överklagade beslutet. - Länsrätten i Skåne län (2002-10-15, ordf. Ivstam) avslog överklagandet. Domskälen avslutades på följande sätt: Med hänsyn till de förändringar som skett i den svenska lagstiftningen sedan EG-domstolens dom i det s.k. Franzén-målet meddelades, får de i förevarande mål aktuella bestämmelserna i alkohollagen numera anses stå i överensstämmelse med EG-rätten. Vad E.L. anfört föranleder inte någon annan bedömning. Tullverket har således haft fog för sitt beslut den 9 augusti 2001 att inte lämna ut alkoholvarorna. - E.L. överklagade domen. - Kammarrätten i Göteborg (2002-11-15, Kärrström, Kihlgren, referent, Grehn) instämde i länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.- E.L. fullföljde sin talan. - I beslut den 8 juni 2005 förklarade Regeringsrätten målet vilande i avvaktan på EG-domstolens avgörande i mål C-170/04 eller till dess att Regeringsrätten bestämde annat. - Sedan EG-domstolen den 5 juni 2007 meddelat dom i nämnda mål anförde Skatteverket i yttrande bl.a. följande. Domen torde innebära att bestämmelser av sådant slag som finns i 2 kap. 16 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, LPK, inte är förenliga med förbudet mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan enligt artikel 28 i EG-fördraget. - Regeringsrätten (2007-12-28, Eliason, Stävberg, Kindlund, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Tullverkets beslut att inte lämna ut alkoholvarorna till E.L. har fattats med stöd av 2 kap. 16 § LPK i dess dåvarande utformning. Förutsättningen för ett sådant beslut är att den som gör anspråk på varan enligt 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738) saknar rätt att föra in densamma. I 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen föreskrivs bl.a. att spritdrycker, vin och starköl endast får föras in i landet av den som är berättigad att bedriva partihandel med sådana varor. - Frågan i målet är om det svenska förbudet mot privatimport av alkoholdrycker i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen strider mot gemenskapsrätten och därför inte kan läggas till grund för ett beslut att inte lämna ut alkoholvarorna till E.L. - EG-domstolen har i den ovan nämnda domen den 5 juni 2007 i mål C-170/04, Rosengren m.fl., slagit fast att en sådan nationell bestämmelse om förbud mot att privatpersoner importerar alkoholdrycker som den som föreskrivs i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen skall bedömas mot bakgrund av artikel 28 i EG-fördraget och inte mot bakgrund av artikel 31 (punkt 27 i domen). Vidare ansåg domstolen att det svenska förbudet utgör en sådan kvantitativ importrestriktion som avses i artikel 28 och att det inte kan anses grundat på hänsyn till intresset att skydda människors hälsa och liv enligt artikel 30 i fördraget (punkterna 36 och 58). - I dom den 4 oktober 2007 i mål C-186/05, Kommissionen mot Sverige, gjorde EG-domstolen samma bedömning. - Regeringsrätten finner mot bakgrund av EG-domstolens båda avgöranden att bestämmelsen i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen står i strid med gemenskapsrätten. Bestämmelsen kan därför inte utgöra grund för att med stöd av 2 kap. 16 § LPK vägra att lämna ut de aktuella varorna. E.L:s överklagande skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt Tullverkets beslut. Det ankommer på Tullverket att vidta de åtgärder som föranleds av denna dom. (fd I 2007-10-31, Löndahl)