RÅ 2007 not 97

Not 97. Överklagande av Kriminalvården ang. rätt för intagen att inneha tidningar med pornografiskt innehåll i sitt bostadsrum på kriminalvårdsanstalt. -Kriminalvårdsmyndigheten, anstalten Härnösand (2004-05-03)avslog K.G:s ansökan om att få inneha 20 st. herr- och porrtidningar. Beslutet motiverades med att dylika skrifter varken får anses gynna anstaltsvården i allmänhet eller behandlingsarbetet i synnerhet. - Kriminalvårdsmyndigheten hade den 15 juni 2004 omprövat men inte ändrat sitt beslut och anfört bl.a. följande. K.G. är dömd till fängelse åtta år för bl.a. grov våldtäkt och är inskriven på anstaltens avdelning för sexualbrottsdömda. Vid anstaltsavdelningen bedrivs programverksamheten ROS (relation och samlevnad) och det finns möjlighet till gruppsamtal med inriktning mot sexualbrott. Eftersom innehav av pornografiska tidsskrifter med stor sannolikhet uppfattas som stötande av medintagna på den aktuella avdelningen, får det begärda innehavet anses äventyra säkerheten vid anstalten avsevärt. K.G:s anförda skäl för ett innehav av tidningarna uppväger inte anstaltens olägenhet ur säkerhetssynpunkt. - Kriminalvårdsstyrelsen ( 2005-02-24) avslog K.G:s överklagan med bl.a. följande motivering. Innehav av herr- och porrtidningar kan på en sexualbrottsavdelning inverka störande på den programverksamhet som bedrivs och därigenom äventyra säkerheten i anstalten. K.G:s intresse av att få inneha tidsskrifterna kan inte anses uppväga den olägenhet för myndigheten som ett innehav medför. - K.G. överklagade beslutet och anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande. Enligt kriminalvårdslagen skall varje intagen behandlas med aktning för hans människovärde. Vidare har Justitieombudsmannen i beslut den 27 mars 1986 uttalat sig i frågan om rätten att inneha tidsskrifter. Programverksamheten ROS har inte påverkat honom nämnvärt vilket betyder att han fortfarande är intresserad av sex, kärlek och vackra, nakna kvinnor. Det måste också påpekas att han tidigare levt i flera långa förhållanden utan att ha haft sexuella problem. Han har aldrig tidigare dömts för sexualbrott. Personalen anser inte att han är lämplig att hantera tidningarna på ett "normalt" sätt. Vem skall avgöra vad som är normalt? Han har ådömts ett långt straff som påverkar honom psykiskt illa. Skall verkligen hans behov och begär som människa behöva lagstadgas efter andras personliga och moraliska värderingar om vad som är rätt eller fel? Hur kan dessa tidningar äventyra säkerheten? Ingen av de övriga intagna kommer att uppleva det som "stötande" om han skulle få inneha tidningarna. För det första är det endast han som tar ansvaret för tillhörigheterna i sin cell. För det andra önskar de flesta intagna få ta del av dessa tidningar. Det känns löjligt att behöva klaga på en så självklar rättighet gällande tidsskrifter som är lagliga att inhandla och inneha av alla "normala svenska medborgare" i samhället. - Länsrätten i Västernorrlands län (2005-08-31, ordf. Widmark)yttrade: Enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt i övrigt ta del av andras yttranden (informationsfrihet). Inskränkningar i informationsfriheten regleras i 13 §, bl.a. anges att informationsfriheten får begränsas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Därutöver får begränsningar ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Enligt 12 § skall inskränkningar, av informationsfriheten ske genom lag eller efter bemyndigande i lag genom förordning. - Enligt 24 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, KvaL, får intagen, i den utsträckning det kan ske utan olägenhet, inneha personliga tillhörigheter samt skaffa sig eller mottaga böcker, tidsskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom sysselsättning under fritid. - Enligt 6 kap. 2 § Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt (KVVFS 2004:13) får i den intagnes bostadsrum eller i gemensamma utrymmen inte förvaras sådant som kan äventyra säkerheten i anstalten, försvåra visitation eller vålla sanitär olägenhet. - Justitieombudsmannen (JO 1986/87 s. 124-126) har yttrat sig över kriminalvårdens möjligheter att begränsa informationsfriheten. Bakgrunden till ärendet var att en anstalt omhändertagit dels en vapenkatalog, dels ett exemplar av tidskriften High Times. Den senare innehöll information om droger och hävdade uppfattningen att marijuana borde legaliseras. Enligt JO är möjligheterna att begränsa informationsfriheten avsedda att användas med försiktighet. Det ligger dock i sakens natur att utrymmet för frihetsinskränkningar är större inom kriminalvården än inom andra områden. Stadgandet i 24 § lagen om kriminalvård i anstalt ger uppenbarligen plats för inskränkningar i informationsfriheten. Mot tidsskrifter och andra meddelanden som riktar sig till en vidare krets av läsare torde det mer sällan finnas anledning att inskrida av ordnings- och säkerhetsskäl. I den mån de innehåller direkta uppmaningar till brott behöver de dock inte tolereras. I ytterlighetsfall kan det kanske också vara befogat att ingripa mot beskrivningar av hur man tillverkar föremål som har karaktär av brottsverktyg, oavsett om beskrivningen åtföljs av någon uppmaning att göra bruk av verktyget eller ej. Att en tidsskrift bedöms vara olämplig på grund av en däri förfäktad åsikt, som av ett eller annat skäl anses förkastlig, utgör däremot under inga omständigheter tillräckligt skäl för ett omhändertagande, inte ens om åsikten går stick i stäv med något viktigt behandlingsintresse. Enligt JO:s bedömning fick omhändertagandet av vapenkatalogen godtas, medan omhändertagandet av tidsskriften High Times måste ses som ett otillåtet ingrepp i den fria opinionsbildningen. - I ett annat avgörande har justitieombudsmannen anfört följande rörande intagens rätt att inneha tryckta skrifter (JO 1990/91:1 s. 104). Klagomålen avsåg att H.P. inte fick föra in vissa tidningar på anstalten med motiveringen att det var "porrtidningar". Gränserna för lagstiftarens möjligheter att begränsa informationsfriheten dras genom bestämmelserna i 2 kap.12 och 13 §§regeringsformen. Regeln i 24 § KvaL om möjligheterna att begränsa den intagnes tillgång till tryckta skrifter är visserligen allmänt hållen; bestämmelserna i 24 § första stycket i Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter (KVVFS 1986:4) syftar emellertid till att säkerställa att den praktiska tillämpningen av lagregeln håller sig inom det område som regeringsformen medger. --- Jag vill i sammanhanget erinra om den regel i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen som säger att begränsning av bl.a. informationsfriheten aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. - Av kriminalvårdsmyndighetens beslut framgår bl.a. att K.G. dömts till fängelse åtta år för människorov, olaga hot, ofredande, grov våldtäkt och brott mot vapenlagen. Han förekommer under tjugosex avsnitt i belastningsregistret och har ådömts fängelsestraff vid flera tillfällen för varierad brottslighet. En stor del av brotten har begåtts mot den kvinna som i nu aktuellt fall är målsägande. Av psykologutlåtande i riskbedömning av K.G. har framkommit att det föreligger stor risk för återfall i allvarlig brottslighet under pågående verkställighet, främst mot nu aktuell målsägande. Vidare framkommer att den aktuella sexualbrottsligheten inte bedöms primärt vara ett uttryck för någon sexualperversion. och att någon bedömning av återfallsrisken för just sexualbrott inte görs. - Länsrätten gör följande bedömning. - Ordet "herrtidning" har i Norstedts Svensk ordbok, 3:e uppl. getts följande förklaring: tidning med inslag som verkar sexuellt stimulerande på män och vanl. äv. med inslag av spänning, våld, teknik o.d. - Länsrätten finner med anledning av att det är svårt att definiera vad som är en "herrtidning" att beslutet vad avser förbudet att inneha "herrtidningar" inte är så preciserat att det går att verkställa utan ett stort mått av godtycke vid verkställigheten av beslutet. Beslutet i den delen skall därför upphävas. - Vad härefter gäller innehav av "porrtidningar" har kriminalvårdsmyndigheten anfört att innehav av dylika skrifter inte kan anses gynna anstaltsvården i allmänhet eller behandlingsarbetet i synnerhet. Länsrätten konstaterar först att när det gäller inskränkningar i den grundlagsfästa informationsfriheten kan några krav på skrifternas gynnande effekt på behandlingen överhuvudtaget inte ställas. - Kriminalvårdsmyndigheten har senare i omprövningsbeslut anfört att innehav av pornografiska skrifter med stor sannolikhet uppfattas som stötande av medintagna och därigenom anses avsevärt äventyra säkerheten vid anstalten. Kriminalvårdsstyrelsen har anfört att innehav av sådana tidskrifter på en sexualbrottsavdelning kan inverka störande på den programverksamhet som bedrivs och därigenom äventyra säkerheten i anstalten. - Länsrätten finner - i likhet med vad justitieombudsmannen ovan anfört - att en tidskrift bedöms olämplig på grund av att innehållet av något skäl bedöms förkastligt, under inga omständigheter utgör tillräckligt skäl för ett omhändertagande, inte ens om åsikten går stick i stäv med något viktigt behandlingsintresse. Innehav av "porrtidningar" kan därför inte hindras med hänvisning till behandlingsarbetet. Däremot kan säkerheten på anstalten vara ett godtagbart skäl för att vägra innehav av "porrtidningar". Någon egentlig motivering till påståendet att innehavet skulle äventyra säkerheten har inte presenterats. Länsrätten finner - med hänsyn till den vikt som måste läggas vid den grundlagsskyddade informationsfriheten - att vad som framkommit i målet inte tillräckligt motiverar ett förbud med hänvisning till säkerheten. Beslutet skall därför upphävas även i denna del. - Med bifall till överklagandet upphäver länsrätten Kriminalvårdsmyndighetens, anstalten Härnösand, beslut. - Kriminalvården (tidigare Kriminalvårdsstyrelsen) överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa Kriminalvårdsstyrelsens beslut. - K.G. bestred bifall till överklagandet. - Kriminalvården anförde bl.a. följande till stöd för sin talan. Enligt Kriminalvårdens uppfattning kan innehav av s.k. herr- och porrtidningar på en sexualbrottsavdelning på en anstalt äventyra säkerheten på anstalten. K.G:s intresse av att inneha aktuella tidningar kan inte anses uppväga den olägenhet för myndigheten som innehav medför. De aktuella tidningar som K.G. nekats inneha i bostadsrummet är tidningar som innehåller bilder av pornografisk karaktär. Kriminalvårdens verksamhet för sexualbrottsdömda män skall leda till att den dömde inte återfaller i nya brott och missbruk. Intagna som har begått sexualbrott placeras företrädesvis på s.k. sexualbrottsavdelningar där det nationella programmet "Relation och Samlevnad" bedrivs. På en sexualbrottsavdelning förekommer således, liksom på andra avdelningar, viss spänning intagna emellan samt hot och våld. Bland intagna på en sexualbrottsavdelning finns det personer som är mottagliga för behandling och vissa som pga. olika skäl är svåra att motivera och därmed behandla. Mellan dessa grupper av intagna kan innehav av pornografiska tidningar verka störande, vissa intagna uppfattar innehavet som stötande medan andra känner sig provocerade och spänningen kan leda till konflikter med hot och våld. Risk för övergrepp, såväl mot medintagna som mot personal, kan därför inte uteslutas. Vidare kan tilläggas att flertalet pornografiska tidsskrifter även innehåller kontaktannonser som har intresserat några intagna. Det finns risk för att intagna etablerar kontakt med personer som kan bli ett framtida brottsoffer. Även om kriminalvården i ett innehavsärende endast har att beakta säkerheten i anstalten kan etablerandet av sådana kontakter i slutändan medföra säkerhetsproblem även på anstalten, exempelvis för eventuella besökare. Kriminalvårdskommitténs betänkande med förslag till en ny kriminalvårdslag innehåller bl.a. förslag om att intagnas innehav av egendom även får begränsas med hänsyn till vad som är möjligt med hänsyn till den behandling som den intagne genomgår. - K.G. anförde bl.a. följande. Det finns kontaktannonser även i andra tidningar som t.ex. Dagens Nyheter vilken de får varje dag. Angående de bråk som ibland kan uppkomma är dessa oftast ett resultat av personalens övergrepp. Alla intagna på avdelningen vill ha den lagliga rätten att vid behov införskaffa begärda tidningar. Till stöd för sin talan hänvisar K.G. bl.a. till en skrivelse daterad den 28 september 2005 gällande intresset att efter behov få kunna inhandla och inneha pornografiska tidskrifter. Skrivelsen har sjutton namnunderskrifter från intagna på specialavdelningen. - Kammarrätten i Sundsvall (2006-03-17, Sjödin, Mobacke, Waas) avslog överklagandet med följande motivering. Det av K.G. överklagade beslutet avsåg enligt vad som framkommit vissa specifika tidningar som K.G. förvarar i anstaltens förråd. Tidningarna innehåller enligt Kriminalvårdens obestridda uppgifter bilder av pornografisk karaktär. Att ordet "herrtidning" till viss del är svårdefinierat kan mot denna bakgrund inte utgöra skäl att upphäva beslutet i viss del. - Enligt 2 kap. 1 § 2 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt i övrigt taga del av andras yttranden. - Informationsfriheten får enligt 2 kap. 12 § första stycket regeringsformen begränsas genom lag eller, undantagsvis, annan författning i den utsträckning som bl.a. 13 § medger. En sådan begränsning får enligt 2 kap. 12 § andra stycket endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. - Bland de ändamål som får läggas till grund för inskränkningar i informationsfriheten nämns i 2 kap. 13 § regeringsformen hänsynen till allmän ordning och säkerhet. Det innebär att när det gäller innehav av t.ex. tidskrifter får en inskränkning av rätten att inneha dessa inte gå utöver vad som är tillåtet i regeringsformen. - Enligt 24 § KvaL får i den utsträckning det kan ske utan olägenhet intagen inneha personliga tillhörigheter samt skaffa sig eller mottaga böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom sysselsättning under fritid. Enligt Kriminalvårdens föreskrifter får i den intagnes bostadsrum inte förvaras sådant som kan äventyra säkerheten i anstalten, försvåra visitationen eller vålla sanitär olägenhet. - JO har bl.a. i beslut (dnr 66-1985) funnit att stadgandet i 24 § KvaL uppenbarligen ger plats för inskränkningar i informationsfriheten. Kammarrätten saknar skäl att i detta mål anlägga ett annat synsätt. - Kriminalvården har i sitt överklagande redogjort för de säkerhetsmässiga problem' som innehav av aktuella tidskrifter skulle kunna medföra. Vad Kriminalvården därvidlag anfört om att säkerhetsproblem kan uppstå till följd av att de intagna kan ta del av kontaktannonser förtjänar inte att beaktas. De av Kriminalvården i övrigt befarade säkerhetsproblemen är enligt kammarrättens mening så vagt beskrivna att den begränsning i informationsfriheten som Kriminalvårdens beslut innebär - vid den avvägning som skall göras - går längre än vad den beskrivna säkerhetsproblematiken kan motivera. Kriminalvårdens överklagande skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Kriminalvården överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja domen och fastställa dåvarande regionkontorets i Härnösand beslut. Till stöd för sin talan anförde Kriminalvården bl.a. följande. Placering av intagna i anstalt sker utifrån bl.a. säkerhetsskäl och behovet av behandling eller annan programverksamhet. Kriminalvården bedriver en omfattande programverksamhet med inriktning på olika grupper av intagna. En särskilt problematisk gruppering utgör de som dömts för olika sexuellt relaterade brott. - Av kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd framgår att den som dömts för sexualbrott bör placeras i en avdelning för sexualbrottsdömda eller i en anstalt där han kan få tillgång till utbudet av programverksamhet för målgruppen. Vid placering på andra avdelningar finns stor risk för att den dömde utsätts för hot och våld från andra intagna. På sexualbrottsavdelningar placeras intagna som är dömda för olika typer av sexualbrott. De intagna utgör således inte en homogen grupp och det är inte ovanligt med spänningar intagna emellan på grund av att någon som dömts för en viss typ av brottslighet inte är önskvärd i de andras gemenskap. Dessa motsättningar kan leda till hot och våld. Vidare finns bland intagna både de som är mottagliga för behandling och de som av olika skäl är svåra att motivera för behandling. För den grupp intagna som är motiverade för behandling kan innehav av pornografiska bilder väcka anstöt och verka störande och provocerande. Detta förhållande ökar ytterligare risken för konflikter och för övergrepp mot såväl intagna som personal. Innehav av pornografiska tidskrifter kan således störa ordningen och därmed äventyra säkerheten i anstalten. - Vid avdelningarna för sexualbrottsdömda används ett behandlingsprogram för denna grupp, Relations- och samlevnadsprogrammet (ROS). Programmet bygger på internationella erfarenheter av behandling av sexualbrottsdömda och har anpassats till svenska förhållanden. Behandlingsprinciperna från ROS-programmet skall avspeglas såväl i behandlingen som i personalens förhållningssätt och anstaltens regler. Att sexualbrottsdömda har tillgång till pornografiska tidskrifter motverkar enligt vetenskap och beprövad erfarenhet syftet med behandlingen av de intagna. Behandlingsprogrammet utgår från erfarenheten att konsumtion av pornografi ingår som en av flera omständigheter i olika riskfaktorer för återfall i brott, nämligen sexuell tvångsmässighet och sexuellt avvikande livsstil. - Innehavet av pornografiska tidskrifter på sexualbrottsavdelning utgör en olägenhet enligt 24 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, KvaL, med hänsyn både till ordningen och säkerheten i anstalten samt till det brotts- och återfallsförebyggande arbetet och terapiframgången. - Ur ett allmänt perspektiv måste det framstå som stötande att intagna som är dömda för sexualbrott har tillgång till pornografiska tidskrifter av det i målet aktuella slaget, såsom FibAktuellt, AktuellRapport, Lektyr och Cats. Förtroendet för kriminalvården och de behandlingsinsatser som görs på sexualbrottsavdelningarna riskerar att skadas om inte tillgången till pornografiska tidskrifter inskränks. - Tillåtande av pornografiska tidskrifter i anstalt skulle även kunna uppfattas som att samhället genom kriminalvården accepterar den i många fall kränkande och exploaterande kvinnosyn som uttrycks i pornografin. - Förekomsten av pornografiska tidskrifter på kriminalvårdsanstalter utgör vidare ett arbetsmiljöproblem för Kriminalvården såtillvida att de anställda konfronteras med pornografiska bilder i de intagnas bostadsrum samt utsätts för sexuella anspelningar från de intagna. - Ur brottsoffersynvinkel torde det vara högst anstötligt att Kriminalvården skulle tillåta pornografiskt material till sexualbrottsdömda. - Kriminalvården åberopar ett utlåtande av docenten Niklas Långström, specialist i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska institutet. - K.G. bestred bifall till överklagandet och hemställde att Regeringsrätten skulle hålla muntlig förhandling i målet. - Regeringsrätten (2007-06-21, Billum, Nordborg, Eliason, Almgren, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 24 § KvaL får en intagen i den utsträckning det kan ske utan olägenhet inneha personliga tillhörigheter samt skaffa sig eller ta emot böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom sysselsättning under fritiden. - Enligt 6 kap. 2 § Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt (KVVFS 2004:13) får den intagne i sitt bostadsrum inte förvara sådant som kan äventyra säkerheten i anstalten, försvåra visitationen eller vålla sanitär olägenhet. - Det kan i sammanhanget noteras att regeringen den 10 maj 2007 till Lagrådet har överlämnat en remiss som innehåller förslag till ändring av bl.a. 24 § KvaL. - Målet gäller frågan om en man som är dömd för sexualbrott och som i kriminalvårdsanstalt är placerad på en avdelning för sexualbrottsdömda har rätt att ha tidningar med pornografiskt innehåll i sitt bostadsrum på anstalten. - K.G. har ansökt om att få hämta 20 tidningar från sina tillhörigheter i kriminalvårdsanstaltens förråd till sitt bostadsrum i anstalten. Kriminalvården har uppgivit att ansökan avser ett antal namngivna tidningar som innehåller bilder av pornografisk karaktär. - De omständigheter som Kriminalvården har åberopat i målet ger inte tillräckligt stöd för slutsatsen att ett bifall till K.G:s ansökan kan leda till sådan olägenhet som avses i 24 § KvaL. Överklagandet kan därför inte vinna bifall. - Vid denna utgång i målet är muntlig förhandling obehövlig. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår K.G:s yrkande om muntlig förhandling. - Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2007-05-16, Mattsson)