RÅ 2007:14

Länsrätten i Hallands län

Barn- och utbildningsnämnden i Falkenbergs kommun hemställde hos Migrationsverket om ersättning för skolskjutskostnader med 18 132 kr för två asylsökande elever i den obligatoriska särskolans träningsskola under perioden den 8 april 2002 - den 31 mars 2003. Migrationsverket avslog i beslut den 29 april 2003 nämndens ansökan med motiveringen att skolskjuts ingår i det schablonbelopp som betalas för särskoleelever.

Barn- och utbildningsnämnden överklagade beslutet hos Länsrätten i Hallands län och anförde bl.a. följande. Den ena eleven är flerhandikappad och rullstolsbunden och reste med särskilt handikappanpassat fordon till skolan. Kostnaderna för dessa resor uppgick till 6 348 kr inklusive rullstolstillägg. Kostnaderna för den andra eleven uppgick till 11 748 kr för resor med taxi. Denna elev är måttligt till gravt utvecklingsstörd och klarar inte att resa ensam i kollektivtrafiken. Han får aldrig lämnas ensam och det måste finnas en vuxen mottagare både i skolan och i hemmet och kommunikation måste ske mellan dessa och föraren. Samtliga elever i träningsskolan i Falkenberg reser med taxi eller handikappfordon. Det finns inga elever i kommunens grundskolor som reser med taxi till skolan. Såväl insatsen för de handikappade eleverna som kostnaden i förhållande till schablonersättningen är därför extraordinär. - Migrationsverket medgav att betala 6 384 kr till nämnden för den rullstolsbundna eleven men vidhöll sitt avslag i övrigt.

Domskäl

Länsrätten i Hallands län (2003-10-13, ordförande Klint) yttrade: Enligt 5 § tredje stycket förordningen ( 2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl., ersättningsförordningen, får Migrationsverket efter särskild prövning betala ersättning till en kommun för extra kostnader för elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader för skolverksamhet. - Länsrätten har i en dom den 24 mars 2003 (mål nr 1154-02) prövat frågan om ersättning för skolskjuts för en elev i särskola och därvid bland annat sagt följande. Asylsökande barn och ungdomar har rätt till respektive skall erbjudas utbildning på samma villkor som barn och ungdomar bosatta i Sverige. Beträffande särskoleelever föreligger vidare enligt 6 kap. 6 § skollagen (1985:1100) skyldighet att anordna skolskjuts, där även hänsyn skall tas till elevens funktionshinder. En skolskjutskostnad är för varje kommun en normalt förekommande kostnad för barns och ungdomars utbildning. En sådan kostnad bör mot denna bakgrund inte anses som extraordinär, oavsett att den för en enskild elev vid en jämförelse kan komma att uppgå till ett större belopp. Skolskjutskostnaden bör således förväntas täckas av de i förordningen bestämda schablonbeloppen. - Frågan i nuvarande mål är om kostnader om 11 748 kr avseende skolskjuts för en elev i särskolans träningsskola. I målet är ostridigt att alla elever i denna skola åker till skolan antingen med taxi eller specialfordon. Vid dessa förhållanden finner länsrätten inte visat att den beräknade skolskjutskostnaden för aktuell elev utgör en sådan extraordinär kostnad som medför rätt till ytterligare ersättning utöver erhållet schablonbelopp. Överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Barn- och utbildningsnämnden vidhöll i överklagande hos kammarrätten sin talan.

Migrationsverket ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg (2004-05-24, Svensson, Dahlin, referent) yttrade: Enligt 5 § första stycket ersättningsförordningen har en kommun rätt till ersättning för kostnader för utbildning för barn till sådana utlänningar som avses i 1 § första stycket samt 8 § andra och tredje styckena lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ersättning får betalas för barn som vistas på en mottagningsenhet eller i en kommun och som får utbildning med stöd av förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. Ersättning betalas med ett schablonbelopp. - Efter särskild prövning får, enligt 5 § tredje stycket ersättningsförordningen, Migrationsverket betala ersättning för extra kostnader för elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader för skolverksamhet. Av förarbetena (prop. 2000/2001:115 s. 24) framgår att sådan ersättning kan avse bl.a. barn i särskolan. - Frågan i målet är om taxikostnaden, 11 748 kr, skall anses ingå i schablonbeloppet eller utgör en extraordinär kostnad enligt nämnda författningsrum. Vad som ingår i schablonbeloppet är inte preciserat. Det är detsamma för barn i grundskola, obligatorisk särskola, specialskola och sameskola och oavsett det enskilda barnets behov. - En kommun är skyldig att tillhandahålla skolskjuts i vissa fall. För elever i särskola gäller enligt 6 kap. 6 § tredje stycket skollagen att kostnadsfri skolskjuts skall anordnas om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens funktionshinder eller någon annan särskild omständighet. - Den i målet aktuella kostnaden är en särskild följd av asylmottagande och synes därför inte vara en kostnad som kommunen regelmässigt har att räkna med. Det kan inte heller antas att de barn som avses i ovannämnda förordning normalt har sådana behov att de får skolskjuts. Med hänsyn härtill bör taxikostnaden om 11 748 kr enligt kammarrättens mening betraktas som en extraordinär kostnad för skolverksamheten. Det förhållandet att samtliga barn i den aktuella skolan reser dit med taxi eller specialfordon kan inte anses utgöra skäl för annan bedömning. Nämnden har därför rätt till ersättning. - Kammarrätten förklarar att Barn- och utbildningsnämnden i Falkenberg har rätt till ersättning från Migrationsverket för extraordinära kostnader för skolverksamheten med 11 748 kr.

T.f. kammarrättsassessorn Lindestam var skiljaktig och instämde i länsrättens bedömning och ansåg att den överklagade domen inte skulle ändras.

Migrationsverket överklagade kammarrättens dom. Verket yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle fastställa verkets beslut att avslå kommunens ansökan om ersättning för skolskjutskostnader för den asylsökande eleven i den obligatoriska särskolans träningsskola. Till stöd för sin talan anförde verket bl.a. följande. Kommunerna har sedan den 1 januari 2002 rätt till statlig ersättning för sina kostnader för asylsökande barns utbildning i särskolan. Sådan ersättning betalas i normalfallet med ett schablonbelopp. Enligt uttalande i prop. 2000/01:115 (s. 24) förväntades schablonbeloppen "täcka de totala kostnaderna med undantag för kostnader för skollokaler". Utöver schablonbeloppen får verket efter särskild prövning lämna ersättning till en kommun för elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader. Sådan ersättning får enligt nämnda proposition lämnas för t.ex. barn i särskolan. Däremot anges inte vilka slags kostnader verket får lämna extra ersättning för. - Med ledning av nämnda uttalanden i förarbetena och tidigare praxis utbetalar verket efter särskild ansökan extra ersättning till kommuner för kostnader för särskilda stödinsatser för enskilda elevers undervisning, t.ex. för en särskild assistent för att en elev med koncentrationssvårigheter eller andra symtom på grund av tidigare traumatiska upplevelser skall kunna delta i gruppundervisning. Ersättning som överstiger schablonbeloppet får emellertid i normalfallet inte betalas för en kommuns ordinarie kostnader för utbildning av asylsökande barn och ungdomar, t.ex. kostnader för särskolebarns skolskjuts. - Enligt kommunen reser samtliga elever i träningsskolan i Falkenberg med taxi eller handikappfordon. Det är alltså inte enbart asylsökande elever som får sådan service. Den i ärendet aktuella asylsökande elevens behov av skolskjuts kan därför inte anses vara en särskild följd av asylmottagandet. Kommunens uppgift visar tvärtom att kostnader av nämnda slag är en kostnad som kommunen regelmässigt har att räkna med för elever i särskolan.

Barn- och utbildningsnämnden i Falkenbergs kommun (kommunen) bestred bifall till överklagandet.

Sveriges Kommuner och Landsting (förbundet) ansåg i ett av Regeringsrätten inhämtat yttrande att skolskjutskostnader inte rimligtvis kan ingå i schablonersättningen utan måste anses utgöra en sådan extra kostnad som avses i 5 § tredje stycket ersättningsförordningen. Förbundet anförde vidare bl.a. följande.

Tidigare utgick statlig ersättning till kommuner för kostnader för grundskoleundervisning enligt en särskild schablon som inte omfattade särskolan. Det ersättningsbelopp som den 1 juli 1994 infördes i 28 a § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. grundades på ett schablonbelopp till kommunen som avsåg löner, läromedel, fortbildning, skolhälsovård, lokaler samt administration. Kostnader för skolskjuts ingick inte. - Genom förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. infördes en rätt för asylsökande barn att få tillgång till utbildning inom det offentliga skolväsendet, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på i stort sett samma villkor som gäller för barn bosatta i Sverige. Därigenom infördes bl.a. en skyldighet för kommunerna att erbjuda obligatorisk särskola. Detta innebar en utökning av det kommunala ansvaret och det föreslogs att statlig ersättning skulle införas till kommunerna för kostnader avseende utbildning inom de olika skolformerna motsvarande den som redan gällde för grundskolan (Ds 2000:26 s. 50). I departementspromemorian konstaterades att såväl den då gällande grundskoleschablonen som de föreslagna schablonbeloppen bara täckte en mindre del av den totala kostnaden för en särskoleplats och att Invandrarverket därför skulle fortsätta att ge kommunerna ersättning för dessa barn överstigande schablonbeloppet (s. 64). - I prop. 2000/01:115 (s. 24) uttalade regeringen att Migrationsverkets möjlighet att efter särskild prövning lämna ersättning till en kommun för elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader borde gälla även i fortsättningen, t.ex. för barn i särskolan. Tidigare tillämpning av ersättningsbestämmelserna skulle alltså bestå. Då kostnader för skolskjuts inte ingick i den ursprungliga beräkningen av schablonbeloppet kan inte heller den nuvarande förordningen anses omfatta sådana kostnader. - Asylsökande barns skolgång har utvärderats av Statskontoret i rapporten 2004:12. Av avsnitt 4.3 Särskild ersättning framgår att Migrationsverket och länsrätter har tillämpat 5 § ersättningsförordningen på så sätt att elever med särskilt behov av stöd har medgivits särskild ersättning. Skolskjutskostnader har bl.a. medgivits för särskoleelever. I avsnitt 6.4 Särskoleverksamhet konstateras att den statliga schablonersättningen till kommunerna inte alls täcker kommunernas kostnader för asylsökande barn som går i särskolan och att det ansågs motiverat att pröva om särskilda schablonbelopp borde införas för elever som placeras i särskolan. I Bilaga 4 till rapporten konstateras att samma schablon används som år 1993 samt att skolskjutskostnader inte ingick i schablonbeloppet till kommunerna. - Bedömningarna om schablonersättningar är gjorda på marginalkostnadsberäkningar eftersom antalet asylsökande barn utgör en relativt liten grupp av det totala antalet barn i skolan, vilken kan inrymmas i befintliga lokaler (Ds 2000:26 s. 63 och prop. 2000/01:115 s. 24). Detta resonemang är inte tillämpbart när det gäller skolskjutskostnader för särskoleelever. En elevs rätt till skolskjuts grundar sig på en individuell bedömning av elevens behov i det enskilda fallet enligt 6 kap. 6 § skollagen. Inom särskolan, i synnerhet inom träningsskolan, är skolskjutsen anpassad efter varje elevs särskilda behov. Det kan behövas särskild taxi eller särskilt specialanpassat fordon. Elever inom träningsskolan är ofta multihandikappade och skolskjutskostnaderna för dessa elever kan ofta vara särskilt höga. Sådana kostnader kan rimligtvis inte inrymmas i schablonbeloppet.

Migrationsverket tillade härefter bl.a. följande. I en rapport av Invandrarverket och Skolverket från år 1993 finns det underlag för beräkningen av det högsta ersättningsbelopp som sedermera infördes i 28 a § förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Av nämnda beräkningsunderlag framgår att schablonbeloppet till kommunen utgjorde knappt 80 procent av det föreskrivna ersättningsbeloppet. Resterande 20 procent skulle betalas till kommunen i de fall Invandrarverket inte ansvarade för och anordnade undervisning i skapande verksamhet och idrott. Beräkningsunderlaget visar även att ersättning för skolmåltider, skolskjuts och kostnader för elever med särskilda behov ingick i resterande 20 procent av ersättningsbeloppet enligt förordningen. Av prop. 2000/01:115 (s. 24) framgår att det var det tidigare gällande högsta ersättningsbeloppet för grundskoleundervisning som höjdes och som omvandlades till nuvarande schablonersättning för kostnader för grundskoleundervisning och andra skolformer motsvarande grundskola.

Regeringsrätten (2007-02-05, Lavin, Nord, Stävberg, Lundin, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet är fråga om sådan ersättning som avses i 5 § ersättningsförordningen. Av bestämmelsens första stycke, i nu aktuell lydelse, framgår bl.a. att en kommun har rätt till ersättning för kostnader för utbildning av asylsökande barn och att ersättning betalas med ett schablonbelopp om 48 300 kr per år för en elev i grundskola, obligatorisk särskola, specialskola eller sameskola. Av 5 § tredje stycket framgår vidare att Migrationsverket efter särskild prövning får betala ersättning till en kommun för extra kostnader för elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader för skolverksamhet.

Frågan i målet är om kommunens kostnad för skolskjuts för en asylsökande särskoleelev skall anses ingå i schablonbeloppet eller utgör en sådan extraordinär kostnad för skolverksamhet för vilken särskild ersättning får betalas till kommunen. Den aktuella kostnaden uppgick till 11 748 kr för taxiresor.

I prop. 2000/01:115 (s. 24) om statlig ersättning för asylsökande barns skolgång uttalades bl.a. följande. Regeringen grundar sina bedömningar om schablonersättningar på marginalkostnadsberäkningar. Antalet asylsökande barn och ungdomar utgör en relativt liten grupp av det totala antalet barn i skolan och kan därmed förväntas medföra endast mindre volymökningar som beräknas inrymmas inom befintliga lokaler. De föreslagna schablonbeloppen förväntas täcka de totala kostnaderna med undantag av kostnader för skollokaler. Migrationsverket har möjlighet att efter särskild prövning lämna ersättning till en kommun för elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader. Detta bör gälla även i fortsättningen, t.ex. för barn i särskolan.

Som framgått utgår samma schablonbelopp för kostnader för asylsökande barn i grundskola, obligatorisk särskola, specialskola och sameskola, oavsett kostnaderna för det enskilda barnet. I ersättningsförordningen anges inte närmare vilka slags kostnader som schablonbeloppet är avsett att täcka. Inte heller framgår det av nämnda förarbeten vilka slags kostnader för barn i särskolan som Migrationsverket får lämna extra ersättning för.

Kostnadsfri skolskjuts skall anordnas för elever i särskola om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens funktionshinder eller någon annan särskild omständighet (6 kap. 6 § tredje stycket skollagen).

Asylmottagande är en statlig uppgift. Åläggandet för kommunerna att svara för asylsökande barns skolgång har därför inte reglerats enligt den s.k. kommunala självfinansieringsprincipen. I stället skall staten ersätta kommunerna för de merkostnader som dessa barns skolgång medför. Enligt nämnda förarbeten är schablonbeloppet för särskolebarn också tänkt att täcka de totala kostnaderna för dessa barn med undantag för kostnader för skollokaler. Statskontoret har emellertid i sin ovan nämnda utvärdering av asylsökande barns skolgång (rapport 2004:12 s. 11) gjort den bedömningen att den statliga ersättningen totalt sett inte täcker kommunens samtliga merkostnader för att ge stöd till asylsökande barn.

Den i målet aktuella kostnaden är enligt Regeringsrättens mening en följd av kommunens asylmottagande och kan inte såsom i fråga om kostnader för i kommunen boende särskolebarn anses som en kostnad som kommunen regelmässigt har att räkna med. Det kan inte heller antas att de skolbarn som avses i ersättningsförordningen normalt sett har sådana behov att de är berättigade till skolskjuts. I fråga om den aktuella särskoleeleven är det ostridigt att denne behövt skolskjuts. Vidare får det anses utrett att kommunen haft en kostnad för skolskjuts som inte täckts av schablonbeloppet.

Mot bakgrund av det anförda bör Falkenbergs kommuns kostnad för skolskjuts på 11 748 kr för en särskoleelev anses som en extraordinär kostnad för skolverksamheten för vilken kommunen har rätt till ersättning. Migrationsverkets överklagande skall därför avslås.