RÅ 2007:34

Kammarkollegiet beslutade den 5 februari 2003 att Sembo Semesterbostäder AB (bolaget) skulle ställa säkerhet enligt resegarantilagen (1972:204) för åtaganden där bolaget ombesörjde färjetransporter mellan Sverige och Danmark respektive Sverige och Tyskland i kombination med inkvartering.

Bolaget överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade i första hand att bolaget inte skulle behöva ställa säkerhet för de aktuella resorna. I andra hand yrkade bolaget en nedsättning av de av Kammarkollegiet beslutade beloppen som länsrätten fann skälig. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Bolaget är ett ekonomiskt sunt och i övrigt välskött reseföretag vars huvudsakliga verksamhet är uthyrning av hus eller semesterlägenheter runt om i Europa. Bolaget har varje år över 100 000 svenska gäster, varav ca 80 000 under högsäsong, sista veckan i juni till och med augusti. De allra flesta gästerna kör själva till sitt resmål. Bolaget tillhandahåller för dessa den tjänsten att gästerna även kan boka sina färjebiljetter till samma pris som om de själva hade bokat direkt hos respektive rederi. Gästerna kan även åka buss eller flyg till de flesta resmål. Vad som avses med paketresor framgår av 2 § lagen (1992:1672) om paketresor. En paketresa utformas av arrangören i förväg, varar i mer än 24 timmar eller innehåller en övernattning. Vidare består paketresan av minst två av tjänsterna transport, inkvartering och turisttjänst. Paketresan säljs vanligen till ett gemensamt pris eller till skilda priser som är beroende av varandra. Bolagets resor med t.ex. flyg till och från resmålet samt inkvartering är exempel på paketresor. Resegarantilagen syftar till att ge konsumenter, som t.ex. köpt en paketresa, ett skydd mot förluster när den resa de köpt ställs in eller avbryts. De reseföretag, som anordnar eller förmedlar resor, som omfattas av resegarantilagen, skall ställa säkerhet för sin verksamhet hos Kammarkollegiet. Bolaget har således ställt och skall ställa säkerheter för sina paketresor, dvs. resor med flyg eller buss till och från resmålet samt boendet där. Från och med den 1 januari 2003 ändrades resegarantilagen. Skyldigheten att ställa säkerhet enligt 1 § utökades till att, såvitt här är av intresse, gälla även den som annat än tillfälligtvis säljer resor som består av separata transport- och inkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa. Vad som närmare menas med "väsentlig likhet" anges inte. Med anledning av ändringen i resegarantilagen gjorde bolaget i enlighet med sina skyldigheter enligt nämnda lag en förfrågan till Kammarkollegiet angående de fall där man säljer inkvarteringar utomlands och även förmedlar färjebiljett mellan, i frågefallet, Helsingborg och Helsingör med en restid på knappt 20 minuter. I ca en tredjedel av de fall där gästerna kör till och från resmålet utomlands med egen bil förmedlar bolaget även färjebiljetterna mellan Sverige och Danmark för gäster i Danmark och även Danmark-Tyskland för dem som skall vidare ut i Europa. Gästerna köper biljetterna till samma pris av bolaget som av rederierna och uppskattar denna service som bolaget tillhandahåller. Några kombinationspriser är det inte fråga om utan gästerna betalar separat för boendet och separat för färjebiljetterna. Det kan t.ex. handla om en familj från Stockholm som hyr en lägenhet i två veckor på spanska sydkusten. De tänker köra dit med egen bil, ca 275 mil, och köper färjebiljetterna Helsingborg-Helsingör, ca 3 km, och Rödby-Puttgarten, ca 3 mil, genom bolaget. Om familjen i stället hyrt ett hus på Jylland i Danmark är resan ca 100 mil varav färjan Helsingborg-Helsingör ca 3 km. Av den totala reslängden utgör färjorna bara en försumbar del, givetvis något skiftande beroende på resmålet. Kammarkollegiet ansåg att detta var "paketliknande" och ålade i skrivelse den 9 januari 2003 bolaget att inkomma med kompletterande uppgifter. Härefter fattade Kammarkollegiet det överklagade beslutet om att bolaget skulle ställa ytterligare säkerheter om mycket betydande belopp. Någon ytterligare motivering i själva beslutet lämnades inte. Att något är paketreseliknande, om det nu överhuvudtaget är det, är inget godtagbart skäl. Lagen föreskriver att det skall röra sig om en väsentlig likhet och det är en betydande skillnad. Den förmedlade transporttjänsten, färjebiljetter, är regelmässigt en mycket ringa del av gästernas resor. Den väsentliga delen av resan till och från resmålet sköter gästerna helt på egen hand genom sin bilkörning. Det finns inget samband mellan transporttjänsten och inkvarteringen som innebär att det är vedertaget att man förvärvar dessa tjänster i kombination med varandra. Tjänsterna sammantagna framstår således inte som en naturlig enhet. Tvärtom är de helt separata. Vid en samlad bedömning uppvisar den i målet aktuella förmedlingen av färjebiljetter avseende kortare överfarter och inkvarteringar på olika orter utomlands inte någon väsentlig likhet med en paketresa.

Kammarkollegiet bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. I målet får framför allt anses vara tvistigt vad som avses med "resor som består av separata transport- och inkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar en väsentlig likhet med en paketresa" i 1 § andra stycket 1 resegarantilagen. Vad som avses med paketresa framgår av 2 § lagen om paketresor. Lagen gäller även om de olika tjänster som ingår i arrangemanget skall betalas var för sig. I lagen ställs inga krav på att transporten skall vara av visst slag, t.ex. flyg, eller att den skall avse hela sträckan till resmålet. Det finns heller inga krav på att transporten skall utgöra en viss del av priset för arrangemanget. I förväg utformade arrangemang bestående av färjetransport och inkvartering har i praxis betraktats som paketresor under förutsättning att resan säljs eller marknadsförs för ett gemensamt pris eller för skilda priser som är knutna till varandra. Denna typ av resor säljs och marknadsförs bland annat av DFDS Seaways och TT-Line. Det får således anses vara vedertaget på marknaden att tjänsterna färjetransport och inkvartering förvärvas i kombination med varandra. Kollegiet konstaterar därför att tjänsterna färjetransport och inkvartering framstår som en naturlig enhet. Även bolaget marknadsför och säljer vad som får anses vara i förväg arrangerade paket av inkvartering och färjetransport till gemensamt pris. Kammarkollegiet har vid beräkningen av årets säkerheter för bolaget utgått från att dessa resor ingår i de budgetuppgifter bolaget lämnat för paketresor. Genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2003 utvidgades skyldigheten att ställa säkerhet enligt resegarantilagen till att omfatta även resor som består av separata transport- och inkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med paketresor. Begreppen transport och inkvartering bör enligt propositionens specialmotivering tolkas på samma sätt som motsvarande begrepp i 2 § lagen om paketresor, prop. 2001/02:138 s. 23. Bakom lagändringen finns framför allt två motiv: ökat konsumentskydd och bättre konkurrensneutralitet. I motiven till lagändringen sägs att det från konsumentskyddsperspektiv är angeläget att resegarantilagen även omfattar tjänster som företer påtagliga yttre likheter med ett paketresearrangemang, även om de inte i formell mening kan anses utgöra paketresearrangemang (a. prop. s. 14). Vidare sägs att en utvidgning av resegarantilagen är angelägen för att åstadkomma bättre konkurrensneutralitet i resegarantisystemet. I propositionen anges som exempel på kringgående av den tidigare regleringen att reseföretag rutinmässigt tillhandahåller kombinationer av transport och inkvarteringstjänster till skilda priser som inte är knutna till varandra. Utvidgningen av skyldigheten att ställa resegaranti innebär att de gränsdragningsproblem som förelåg med den äldre lagen delvis har lösts, men att nya har tillkommit. Det är enligt kollegiets mening väsentligt att ny praxis, så långt detta låter sig göra, bygger på objektivt iakttagbara kriterier. Som exempel på tjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med paketresa anges i propositionen flygtransport och hotell som säljs till en konsument (a. prop. s. 24). Lagstiftningen har emellertid inte begränsats till att avse denna typ av tjänster. Ovan har påpekats att det får anses vara vedertaget på marknaden att tjänsterna färjetransport och inkvartering i kombination kan förvärvas som paketresor. Det finns anledning att påpeka att det i lagen inte har ställts några krav på att den tillhandahållna transporttjänsten skall vara av visst slag eller att den skall avse hela sträckan till resmålet, vare sig när det gäller paketresor eller när det gäller paketreseliknande kombinationer av transport och inkvartering. Det är inte heller rimligt att fästa vikt vid om det finns alternativa resvägar som inte kräver biljettbunden transport, att transporten tids- eller kostnadsmässigt är av underordnad betydelse eller att transporten utförs av en transportör vars prestationsförmåga knappast kan ifrågasättas. Avgörande måste vara om det objektivt sett finns ett sådant naturligt samband mellan delmomenten att resan kan liknas vid en paketresa. Ett sådant naturligt samband föreligger om helheten eller endera av tjänsterna förlorar i värde eller attraktionskraft om den andra tjänsten inte kommer till stånd på avtalat sätt. Det kan i sammanhanget även påpekas att priset för de aktuella färjetransporterna inte kan anses utgöra en obetydlig eller försumbar del av det totala priset för aktuella resor. Om separata transport- och inkvarteringstjänster tillhandahålls under omständigheter som medför att de sedda tillsammans uppvisar väsentlig likhet med en paketresa så skall de omfattas av skyldigheten att ställa resegaranti enligt resegarantilagen. Övrig försäljning av antingen transport- eller inkvarteringstjänster träffas emellertid inte av lagens tillämpningsområde såvitt nu är i fråga. Sammanfattningsvis gör kollegiet gällande att det finns ett sådant naturligt samband mellan den transporttjänst i form av färjebiljett som bolaget tillhandahåller och inkvarteringstjänsten att dessa tjänster sammantagna uppvisar väsentliga likheter med en paketresa. Den säkerhet som bolaget skall ställa skall således även innefatta denna försäljning. Garantierna är till för att skydda konsumenterna mot förluster vid obestånd hos reseföretag. När ett företag får ställa garanti för till exempel transport och inkvartering så beror detta på att företaget tagit betalt av konsumenterna en tid innan tjänsterna skall verkställas. Garantin skall därför täcka de förskottsbelopp som enskilda konsumenter betalat för sina resor till dess konsumenterna fått det som de betalat för.

Bolaget anförde sammanfattningsvis bl.a. följande med anledning av Kammarkollegiets yttrande. Bolaget vidhåller att det inte finns ett sådant samband mellan deras uthyrning av semesterbostäder i utlandet och förmedlingen av färjebiljetter innebärande att det kan anses vedertaget i resegarantilagens mening att dessa tjänster förvärvas i kombination med varandra. Det absolut vanligaste är att resenärerna själva köper sina färjebiljetter. Tjänsterna sammantagna framstår inte heller som naturlig enhet utan är helt separata. Inkvarteringstjänstens värde eller attraktionskraft påverkas inte om förmedlingen av färjebiljetter upphör. Färjetransporterna utgör inte hela eller ens större delen av den totala reslängden utan tvärtom regelmässigt bara en mycket ringa del. Resenärerna sköter i allt väsentligt resan till och från resmålet helt på egen hand. Kostnaden för färjebiljetterna utgör normalt också en ringa del av den totala kostnaden. Vid en samlad bedömning uppvisar bolagets uthyrning av bostäder i utlandet och förmedling av färjebiljetter mellan Sverige och Danmark/Tyskland inte någon väsenligt likhet med en paketresa.

Kammarkollegiet anförde härefter bl.a. följande. När det gäller paketresor och paketreseliknande kombinationer anser kollegiet att det är rimligt att det finns en parallellitet mellan dessa begrepp. Om två tjänster - transport och inkvartering - som marknadsförs och säljs till ett gemensamt pris är en paketresa bör samma tjänster som säljs till separata priser till en och samma kund och som har ett naturligt samband med varandra utgöra en paketreseliknande kombination. Kollegiets jämförelse mellan de paketresor som arrangeras av rederierna och bolagets kombination av inkvartering och färjebiljett har denna utgångspunkt. Det finns inget krav i lagstiftningen på att försäljningen av paketresor skall utgöra en viss del av verksamheten för de företag som skall omfattas av resegarantilagen. Att försäljningen av sådana resor endast utgör en liten del av ett företags verksamhet saknar således relevans i sammanhanget. Kollegiet anser inte att man vid bedömningen av vad som är en paketresa eller en paketreseliknande kombination kan ta ställning till hur stor del av den totala resans pris som transporten utgör, om det finns alternativa färdvägar eller vilken typ av transport som kunden förvärvar. Om detta hade varit meningen hade lagstiftaren gjort en sådan precisering i resegarantilagen. Det är möjligt att, såsom bolaget påstår, inkvarteringstjänstens värde eller attraktionskraft inte påverkas av att förmedlingen av färjebiljetter upphör. För den enskilde resenär som faktiskt genom bolaget köpt inkvartering och färjebiljett och förskottsbetalat båda delarna till bolaget torde det vara väsentligt att kunna utnyttja båda tjänsterna.

Kammarkollegiet överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle avslå bolagets överklagande av Kammarkollegiets beslut den 5 februari 2003. Kollegiet anförde bl. a. följande. Länsrätten synes utgå från att en transport, som är av underordnad betydelse för konsumentens intresse för att boka inkvarteringstjänsten, inte skall anses som en transport i resegarantisammanhang. Transport- och inkvarteringstjänsternas omfattning, bl.a. avseende pris, har dock enligt kollegiets uppfattning inte någon betydelse för om en resa skall anses vara en paketresa eller en paketreseliknande kombination. Någon inskränkning liknande den som gäller för turisttjänster, vilka måste utgöra en inte oväsentlig del av arrangemanget, gäller inte för vare sig transport- eller inkvarteringstjänster. När det gällde bolaget fann länsrätten att det mest attraktiva momentet för konsumenten var inkvarteringstjänsten och att förmedling av färjebiljetter därmed fick ses som en serviceåtgärd. Kammarkollegiet menar i stället att det inte har någon betydelse vilken tjänst som är mest attraktiv eller om tjänsterna endast har ett värde sammantagna i de fall som tjänsterna säljs och marknadsförs tillsammans. Resegarantin skall bl. a. skydda de förskottsbelopp som konsumenterna har betalat för garantipliktiga resor som ställs in. Det innebär att skyddet för konsumenterna omfattar hela den köpta resan, dvs. inte endast transporttjänsten utan även inkvarteringen. Det som konsumenten har rätt att få ersättning för är inte bara det av länsrätten nämnda fallet - att färjebiljetten inte tillhandahålls - utan även de fall där inkvarteringen inte tillhandahålls eller där båda tjänsterna bortfaller. Kammarkollegiet menar att det för en konsument som har köpt och betalat färjetransport och inkvartering till bolaget, skulle framstå som ytterst svårförklarligt att inte omfattas av samma skydd i form av resegaranti som den som har köpt en paketresa av bolaget, vilken inkluderar färjetransport, i händelse av att resorna ställs in eller avbryts. Det är dessutom viktigt att det vid köptillfället är någorlunda förutsägbart för konsumenten om en resa omfattas av resegarantilagen eller inte. Kammarkollegiet anser att de resor som marknadsförs och säljs av bolaget, och som består av en kombination av inkvartering och färjetransport utan att vara ett arrangemang, är sådana paketreseliknande kombinationer som avses i 1 § andra stycket resegarantilagen.

Bolaget bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. En av bolaget förmedlad färjebiljett i kombination med inkvartering utgör aldrig en paketresa, inte ens om priserna är knutna till varandra (jfr prop. 1992/93:95 s. 62 f.). Bolaget varken organiserar eller planlägger färjetransporterna, lägger inte ner något arbete på dem och är inte heller part i resenärens avtal med färjerederiet, varför bolaget följaktligen inte är ansvarigt för färjetransporten. Den praxis som Kammarkollegiet hänvisar till är således felaktig eftersom det brister i det grundläggande arrangemangskriteriet.

Kammarkollegiet anförde härefter bl.a. följande. Begreppet arrangemang innefattar att någon har arbetat med att planlägga och organisera en resa som består av flera resetjänster. Detta innebär dock inte att arrangören själv måste organisera och utföra transporten. Ingår den reguljära transporten i en paketresa har researrangören också ett ansvar. Bolagets marknadsföringsmaterial ger ett intryck av att de olika tjänsterna har valts ut så att de är lämpliga att kombinera med det boende som tillhandahålls av bolaget på kontinenten. Det är rimligt att anta att visst arbete har lagts ned på marknadsföringen även av separata tjänster i syfte att tillhandahålla för kunden så lämpliga och lockande kombinationer som möjligt. Det finns således ett samband mellan tjänsterna, varför det är troligt att en sådan kombination bestående av färjetransport och boende skulle bedömas som en paketresa. Om exempelvis kriteriet för arrangemang inte är uppfyllt eller om prissamband saknas är kombinationen ändå garantipliktig med stöd av 1 § andra stycket första punkten resegarantilagen.

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra kammarrättens dom och förklara att bolaget inte skulle ställa säkerhet enligt resegarantilagen för åtaganden där bolaget hyrt ut semesterbostäder utomlands och även förmedlat resenärens färjebiljetter för resor mellan Sverige och Danmark respektive Sverige och Tyskland. Bolaget anförde bl.a. följande. En grundförutsättning för att något skall vara en paketresa enligt lagen om paketresor är att fråga är om ett arrangemang. I förarbetena (prop. 1992/93:95 s. 62-63) anges vad som skall anses utgöra ett arrangemang. Även om näringsidkaren intar partsställning beträffande flera tjänster utgör det inte ett paket om det inte finns ett sådant samband mellan dem som karakteriserar ett arrangemang. Bolagets resor med flyg till och från resmålet samt inkvartering är exempel på paketresor. Däremot kan en av bolaget förmedlad färjebiljett i kombination med en inkvartering aldrig vara en paketresa, inte ens om priserna skulle vara knutna till varandra. Fr.o.m. den 1 januari 2003 har resegarantilagens tillämpningsområde utvidgats till att även omfatta resor som består av separata transport- och inkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa. Vad som närmare menas med väsentlig likhet anges inte i lagen. Förarbetena lämnar ingen vidare ledning. Bedömningen av frågan om när en väsentlig likhet med en paketresa skall anses föreligga bör så långt det är möjligt bygga på objektivt iakttagbara kriterier. Även om transporttjänsten inte måste vara av visst slag framstår det som uppenbart att lagändringen tar sikte på att transporttjänsten skall utgöra en väsentlig del av den totala resan. Priset för transporttjänsten bör också ha en viss betydelse. Det kan objektivt sett inte vara alltför obetydligt i förhållande till resans totalkostnad. I förarbetena till lagändringen (prop. 2001/02:138 s. 24) anges att tjänsterna (transport och inkvartering) sammantagna skall framstå som en naturlig enhet. Det förefaller rimligt att bedöma om helheten eller endera av tjänsterna objektivt sett förlorar i värde eller attraktionskraft om den andra tjänsten inte kommer till stånd på avtalat sätt. Bolagets huvudsakliga verksamhet är att hyra ut semesterbostäder och den tjänsten förlorar varken i värde eller i attraktionskraft om bolaget skulle avstå från att förmedla färjebiljetter till de gäster som vill ha den tjänsten. Förmedlingen av sådana biljetter till ordinarie pris till dem som så önskar är en serviceåtgärd av underordnad betydelse för resenären. Följaktligen finns det inget sådant naturligt samband mellan inkvarteringstjänsten och biljettförmedlingen som krävs för att det skall föreligga en väsentlig likhet med en paketresa. Avsikten med lagändringen var att träffa fall som av konsumenten uppfattas som uppenbart oskäliga eller ytterst svårförklarliga. Begreppet "väsentlig likhet med en paketresa" skall därför tolkas snävt. Ingen resenär som kanske kört bil flera hundra mil till och från sitt resmål utomlands anser sig rimligen ha köpt en paketresa eller något som väsentligt liknar en paketresa bara för att han har köpt en av bolaget förmedlad färjebiljett avseende en liten bit av vägen. Vid bedömningen av om det föreligger väsentlig likhet med en paketresa bör en helhetsbedömning göras av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Bolaget varken organiserar eller planlägger färjetransporterna och är inte part i resenärens avtal med färjerederiet. Skulle det hända något med färjeöverfarten så är det rederiet och inte bolaget som resenären skall vända sig till. Att bolaget skall ställa garanti för rederiets ansvar framstår inte som rimligt.

Kammarkollegiet bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Genom utvidgningen av konsumentskyddet år 2003 var det möjligt att lösa de problem som hänförde sig till gränsdragningen mellan separata tjänster och paketresearrangemang på ett sätt som bättre stämmer överens med intentionerna bakom resegarantilagen. Lagen gäller således inte endast ”arrangemang” utan även resor där tjänsterna sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa. Ett exempel på detta är när en näringsidkare samtidigt säljer en transporttjänst och en inkvarteringstjänst till en konsument. Det bör finnas ett samband mellan transporten och inkvarteringen som innebär att det är vedertaget att man förvärvar dessa tjänster i kombination med varandra. Dessa skall framstå som en naturlig enhet. Tillgång till färjeförbindelse är i regel en förutsättning för att kunna boka ett boende på kontinenten. Det blir därför ett försäljningsargument för bolaget avseende boende utomlands att man kan erbjuda en i tiden passande lämplig färjeförbindelse. För resenären är det också en fördel att kunna vända sig till samma bolag för att boka boende och färjetransport. Att priserna för färjetransporterna när de köps genom bolaget är desamma som rederiernas saknar betydelse eftersom mervärdet ligger i själva åtkomsten av färjebiljetter. Bolaget marknadsför paketresor alternativt paketreseliknande resor på Internet. Av marknadsföringen framgår att de tjänster, hyra av bostad och färjetransport, som bolaget erbjuder uppvisar väsentlig likhet med en paketresa. Bolaget tar emot betalning för båda tjänsterna och dessa framstår som en naturlig enhet. Det har inte någon betydelse att det finns alternativa transportsätt eller resvägar eller hur stor andel av resenärerna som väljer att köpa en viss typ av kombination av tjänster.

Regeringsrätten (2007-05-14, Dexe, Nord, Stävberg, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten.