Stärkt konsumentskydd i resegarantilagen
Prop.
1995/96:182
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996
Lena Hjelm-Wallén
Marita Ulvskog(Civildepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i resegarantilagen för att stärkakonsumentskyddet. Enligt förslaget utvidgas lagens tillämpningsområde,som nu omfattar paketresor, till att omfatta även andra resor som skertillsammans med en paketresa. Härigenom skyddas resenärerna vid resorsom säljs av en arrangör eller återförsäljare av paketresor men som barabestår av själva transporten, s.k. stolsförsäljning. Vidare föreslås vissaändringar för att förbättra Kammarkollegiets möjligheter till tillsyn avlagens efterlevnad och för att göra Resegarantinämndens arbete effektiva-re.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1996.
1¶Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 182
1¶Förslag till riksdagsbeslut........................ 3
2¶Förslag till lag om ändring i resegarantilagen (1972:204) . . 3
3¶Ärendet och dess beredning ...................... 7
4¶Behovet av ändringar i resegarantilagen .............. 7
5¶Garantisystem................................ 9
6¶Resegarantilagens omfattning ..................... 12
7¶Några övriga frågor............................ 15
7.1¶Tillsynsmyndighetens möjligheter att begära
uppgifter............................... 15
7.2¶Ersättning for kostnader for uppehälle........... 16
7.3¶Ansökningstiden ......................... 17
7.4¶Åtgärder vid underlåtenhet att ställa säkerhet...... 18
7.5¶Resegarantinämnden....................... 19
8¶Kostnadskonsekvenser.......................... 21
9¶Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser............ 21
10 Författningskommentar ......................... 22
Bilaga 1 Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria
(Ds 1994:109) .......................... 27
Bilaga 2 Arbetsgruppens lagforslag .................. 28
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ............ 33
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagforslag ................. 34
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ........................ 38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996 . . 40
Regeringen föreslår att riksdagenantar regeringens förslag till lag om ändring i resegarantilagen
(1972:204)?
Härigenom föreskrivs i fråga om resegarantilagen (1972:204)dels att 1. 5, 6. 8, 11, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 § och 4 a §, avföljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som är arrangör eller åter-försäljare av paketresor enligtlagen (1992:1672) om paketresorskall, innan han marknadsför enpaketresa, ställa säkerhet hosKammarkollegiet.
Föreslagen lydelse
§'
Den som är arrangör eller åter-försäljare av paketresor enligt la-gen (1992:1672) om paketresorskall, innan han marknadsför enpaketresa, ställa säkerhet hosKammarkollegiet. Säkerhetenskall motsvara arrangörens elleråterförsäljarens åtagande motresenärerna för dels paketresor,dels andra resor som sker till-sammans med en paketresa.
§2
Kammarkollegiet prövar omdet föreligger skyldighet att stäl-la säkerhet enligt denna lag.
a §
Om en arrangör eller en åter-försäljare inte ställer säkerhetenligt denna lag, får Kammarkol-legiet förelägga honom vid viteatt fullgöra sin skyldighet.
1 Senaste lydelse 1994:405.
2¶Förutvarande 2 § upphävd genom 1992:1673.
Kammarkollegiet far åläggaarrangörer och återförsäljare attlämna de uppgifter om sin verk-samhet som är nödvändiga för attfrågan om säkerhet skall kunnaprövas. Om den uppgiftsskyldigeinte lämnar de begärda uppgifter-na, far kollegiet förelägga honomvid vite att fullgöra sin skyldig-het.
Säkerhet far tas i anspråk föratt betala tillbaka pengar sombetalats för en paketresa som blirinställd eller av annan anledninginte blir av. I fråga om paketre-sor som har påbörjats men inteslutförts far säkerheten tas i an-språk för resenärers uppehälle zutlandet, deras återresa och skä-lig ersättning till dem för värdetav de förmåner som de gått misteom genom att resan avkortats.
Om en arrangör eller en åter-försäljare som ställt säkerhet harförsatts i konkurs eller måsteantas vara på obestånd, far säker-heten tas i anspråk även för attbetala nödvändiga kostnader fördels biträde åt deltagare i paket-resor som avbrutits, dels utred-ning i ärenden om ianspråktagan-de av säkerheten.
Kammarkollegiet far, om detfinns skälig anledning att antaatt skyldighet att ställa säkerhetföreligger, ålägga den som mark-nadsför en resa att lämna deuppgifter om sin verksamhet somär nödvändiga för att frågan omsäkerhet skall kunna prövas. Omden uppgiftsskyldige inte lämnarde begärda uppgifterna, farkollegiet förelägga honom vidvite att fullgöra sin skyldighet.
Säkerhet far tas i anspråk föratt betala tillbaka pengar sombetalats för en resa som omfattasav garanti enligt denna lag ochsom blir inställd eller av annananledning inte blir av. I fråga omresor som har påbörjats men inteslutförts far säkerheten tas i an-språk för resenärers uppehälleunder resan, deras återresa ochskälig ersättning till dem för vär-det av de förmåner de gått misteom genom att resan avkortats.
Ersättning far betalas ut tillden som tillhandahåller uppehäl-le eller återresa åt en resenär.
Om en arrangör eller en åter-försäljare som ställt säkerhet harförsatts i konkurs eller måsteantas vara på obestånd, far säker-heten tas i anspråk även för attbetala nödvändiga kostnader fördels biträde åt deltagare i resorsom avbrutits, dels utredning iärenden om ianspråktagande avsäkerheten.
Pengar som betalats ut får återkrävas från resenären endast om dennegenom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen tagits i an-
’ Senaste lydelse 1994:405.
4 Senaste lydelse 1992:1673.
språk för.
Framställning om att säkerhetskall fa tagas i anspråk skallgöras inom sex månader efter detatt den resa, som avses medframställningen, inställts, förkla-rats ej komma till stånd elleravbrutits eller, i fall som avses i6 § andra stycket, efter det attkostnaden uppkommit. Försum-mas det, upphör rätten till ersätt-ning ur säkerheten.
Framställning om att säkerhetskall fa tas i anspråk skall görasinom tre månader efter det attden resa, som avses med fram-ställningen, inställts, förklarats ejkomma till stånd eller avbrutitseller, i fall som avses i 6 § tredjestycket, efter det att kostnadenuppkommit. Försummas det,upphör rätten till ersättning ursäkerheten.
H §5
Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamöter är när-varande. I beslut skall lika antal företrädare för konsumentintressen ochföretagarintressen deltaga.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpasföreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
Ordföranden kan ensam pånämndens vägnar företaga förbe-redande åtgärd och pröva ärendeav mindre vikt.
Ordföranden far ensam pånämndens vägnar vidta förbere-dande åtgärder och avgöra ären-den av mindre vikt. Ordförandenfår överlåta sådana uppgifter tillhandläggare vid Kammarkolle-giet som utför kansligöromål åtResegarantinämnden.
14 §6
Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas som uppsåtligen
1. organiserar en paketresa utan att, innan han marknadsför resan, haställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller
2. säljer eller marknadsför en paketresa, som organiseras av någonannan såsom arrangör, utan att ha ställt sådan säkerhet.
Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet somålagts honom med stöd av 5 § eller
2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.
För en gärning som avses iandra stycket 1 skall inte någon
För en gärning som avses iförsta stycket skall inte någon
' Senaste lydelse 1986:1162.
6 Senaste lydelse 1994:405.
1* Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 182
dömas till ansvar, om gärningenär belagd med straff i brottsbal-ken. Inte heller skall någon dö-mas till ansvar för en gärningsom avses i andra stycket 2 i denutsträckning gärningen omfattasav ett vitesföreläggande enligt5 §•
dömas till ansvar i den utsträck- Prop. 1995/96:182
ning gärningen omfattas av ettvitesföreläggande enligt 4 a §.För en gärning som avses i andrastycket 1 skall inte någon dömastill ansvar, om gärningen är be-lagd med straff i brottsbalken.Inte heller skall någon dömas tillansvar för en gärning som avsesi andra stycket 2 i den utsträck-ning gärningen omfattas av ettvitesföreläggande enligt 5 §.
Allmänt åtal för brott mot denna lag far väckas endast efter medgivandeav Kammarkollegiet.
15 §7
Kammarkollegiets beslut enligt5 § far inte överklagas. Andrabeslut av kollegiet enligt dennalag får överklagas hos regeringengenom besvär.
Kammarkollegiets beslut enligt4 a § eller 5 § får inte överkla-gas. Andra beslut av kollegietenligt denna lag får överklagashos regeringen.
Kammarkollegiet får förordna att ett beslut om säkerhet skall gällaomedelbart.
Resegarantinämndens beslut får inte överklagas.
Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annansäkerhet, får resegarantinämnden ta upp ärendet till ny prövning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.
2. De äldre bestämmelserna i 8 § gäller dock fortfarande i fall då enhändelse som avses där har inträffat före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1994:405.
Resegarantilagen (1972:204) trädde i kraft den 1 juli 1972. Lagen hardärefter ändrats ett antal gånger, bl.a. den 1 juli 1993 då lagen anpassadestill EG:s direktiv på paketreseområdet (SFS 1992:1673). Flera avresebranschens organisationer begärde i det sammanhanget att resega-rantilagen skulle ses över.
Chefen för Civildepartementet beslöt den 26 oktober 1993 att det inomCivildepartementet skulle tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att se överresegarantilagen. Uppdraget redovisades i augusti 1994 i promemorianNya former för resegarantier (Ds 1994:109). En sammanfattning avarbetsgruppens promemoria finns i bilaga 1. De lagförslag som arbets-gruppen lägger fram finns i bilaga 2. Arbetsgruppens förslag harremissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.Remissyttrandena finns tillgängliga i Civildepartementet (dnr C94/2268).
Konsumentverket har i en skrivelse den 18 december 1995 framförtönskemål om att resegarantilagen skall utvidgas så att lagen även täckers.k. stolsförsäljning.
Mot bakgrund av synpunkter som framkommit vid remissbehandlingenoch under ärendets beredning i departementet gjordes inom Civildepar-tementet en bearbetning och komplettering av arbetsgruppens förslag.Dessa förslag redovisas i Civildepartementets promemoria Nya former förresegarantier - modifierat och kompletterande förslag. Med anledning avdessa nya förslag har Civildepartementet den 19 januari 1996 hållit ettremissmöte om resegarantilagen. Vad som härvid framkommit redovisasi ett protokoll från mötet. Promemorian och protokollet finns tillgängligai Civildepartementet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrandeöver det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga5. Lagrådet har framfört vissa synpunkter på utformningen av 6 § samtatt det bör införas en övergångsbestämmelse till 8 §. Regeringen har följtLagrådets förslag. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts ilagtexten.
Syftet med resegarantilagen
Det främsta skälet till att den första, tidsbegränsade resegarantilageninfördes år 1967 var de missförhållanden som rådde inom sällskapsrese-branschen på 1960-talet. Branschen expanderade kraftigt under denna tid,en expansion som inte var helt problemfri. Många företag kunde intefullgöra sina åtaganden gentemot resenärerna med de s.k. skandalresomasom följd.
I och med att resebranschen utvecklades och stabiliserades försvann
skandalresoma. Resegarantilagen anses ha bidragit till utvecklingen. Prop. 1995/96:182Skandalresoma ersattes emellertid av s.k. resebyråkrascher, då reseföretagtill följd av ekonomiska svårigheter ställde in sin verksamhet och träddei likvidation eller försattes i konkurs. Resegarantilagstiftningen gjordespermanent år 1972.
Resebranschen har ansetts vara särskilt känslig för störningar av olikaslag. Faktorer som konjunktursvängningar, resmålens popularitet, väder-leksförhållanden, politiska oroligheter på något populärt resmål m.m. kansnabbt rubba förutsättningarna för reseverksamheten.
Konsumenterna betalar regelmässigt i förskott för paketresor, men harbegränsade möjligheter att på förhand bedöma företagens förmåga attfullgöra sina åtaganden och därmed att undvika de förluster som ettföretags betalningsinställelse kan medföra. För att skydda konsumenternaskall de företag som anordnar eller förmedlar resor som omfattas av lagenställa säkerhet för sin verksamhet. Kravet på säkerhet anses i sig bidra tillatt säkerställa att endast företag med tillräckliga ekonomiska resurserstartar reseverksamhet. I den mån företagen ändå inte lyckas fullgöra sinaåtaganden skall resenärerna kunna kompenseras ekonomiskt.
En riskbedömning är inbyggd i resegarantisystemet. Tillsynsmyndig-heten skall bedöma företagens ekonomiska åtagande vid varje enskildtidpunkt. Den egentliga riskbedömningen förutses emellertid de bankeroch försäkringsbolag stå för som skall utfärda säkerheterna. Dessasbedömning av risken för att en säkerhet kan komma att tas i anspråkavgör om reseföretaget över huvudtaget får någon säkerhet men ocksåprovisionens storlek och kravet på realsäkerhet.
Ändrade förhållanden
Sedan den första resegarantilagstiftningen infördes år 1967 har resandeti viss mån ändrat karaktär. Även om s.k. paketresor i traditionell meningfortfarande står för en stor andel av det totala resandet har denna typ avresor minskat. Många företag väljer att i större utsträckning ordna trans-porterna med reguljärt flyg. Det blir allt vanligare att företagen erbjuderarrangemang med stor valfrihet i fråga om reslängd, resmål, tilläggstjäns-ter m.m. Detta medför att resorna i någon mån blir dyrare. Vidare är detnu svårare för företag och myndigheter att utifrån företagens mark-nadsföringsmaterial avgöra om arrangemangen utgör paketresor samt förföretagen att lämna underlag för beräkning av säkerhetens storlek.
De betalningsvillkor som reseföretagen tillämpar har generellt settändrats. Tidpunkten när slutbetalning skall ske tenderar att tidigareläggas.Detta medför att den tidsperiod då den enskilde resenären riskerar attförlora pengar blir allt längre. Det medför också att allt större förskotts-betalningar ackumuleras hos företagen, förskottsbetalningar som skallgaranteras genom de säkerheter företagen har att ställa.
Garantisystem
Det nuvarande skyddet för resenärerna är anordnat på så sätt att varje
reseföretag skall ställa en säkerhet innan paketresorna marknadsförs. Prop. 1995/96:182Säkerheten skall i princip vid varje tillfälle motsvara företagens ekono-miska åtagande gentemot resenärerna. Den skall som regel bestå av enbetalningsutfastelse utfärdad av en bank eller ett försäkringsbolag, vilkenfullgörs vid anfordran. Varje enskilt företag ansvarar endast för sina egnaåtaganden. Det är därför oundvikligt att det totalt garanterade beloppet äravsevärt större än vad som sannolikt någonsin kan bli aktuellt att utnyttja.
De ställda garantierna skall med nuvarande system räcka till att ekono-miskt skydda samtliga resenärer.
Principen att varje företag svarar för sina egna åtaganden ställer storakrav på företagens vilja och förmåga att budgetera framtida resor, attlämna fullständiga uppgifter om sin verksamhet for beräkning av detekonomiska åtagandet gentemot resenärerna och att ställa beslutadesäkerheter. Vidare ställs stora krav på tillsynsmyndigheten i fråga omberäkningen av den säkerhet företagen skall ställa samt på snabbhet ocheffektivitet i handläggning och tillsyn.
Resegarantilagen har i olika sammanhang kritiserats. Kritiken frånresebranschens sida har främst rört kostnaderna for att ställa säkerhet ochdet kapital som måste bindas for att bankerna skall utfärda erforderligasäkerheter. Vidare har det framförts att systemet är krångligt ochoflexibelt. Från myndighetshåll har man framhållit svårigheterna med attadministrera systemet, att ge resenärerna ett fullgott skydd samt den tiddet tagit i vissa fall innan ersättning har kunnat betalas ut till resenärerna.
Regeringens bedömning: Någon ändring av garantisystemet görsinte nu.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens förslag innebär att en indivi-duell säkerhet skall uppgå till 100 000 kronor för alla arrangörer ochåterförsäljare av utländska arrangörers paketresor. Vidare skall ett beloppper resa betalas in till gemensam fond, lämpligen tio kronor per resa.Under förutsättning att inte alltför stora utbetalningar behöver göras urfonden kan den efter fem år uppgå till 100 miljoner kronor. Beloppet sombetalas in till fonden kan därefter sänkas.
Remissinstansernas synpunkter: Vid remissbehandlingen har Konsu-mentverket. Kammarkollegiet, Resegarantinämnden och AFS InterkulturellUtbildning framhållit att lösningen med en individuell säkerhet och fondkan ha många fördelar. Den största fördelen med modellen är att den -fullt utbyggd - ger konsumenterna ett bättre skydd. Konsumenterna kantillförsäkras full ersättning och ersättningen kan betalas ut snabbare.Administrationen blir också enklare. Konsumentverket, Allmännareklamationsnämnden, Resegarantinämnden och KonsumentvägledarnasFörening har dock framfört kritik i fråga om uppbyggnaden av fonden.
Det räcker med en eller ett par större konkurser under de första åren föratt uppbyggnaden allvarligt skall äventyras. Konsumentverket, Resegaran-tinämnden, Konsumentvägledarnas Förening och Svenska Rese- ochTuristindustrins Samarbetsorganisation (RTS) anför också att fondenskulle behöva vara större. Förslaget beaktar inte möjligheten att ett av deallra största reseföretagen skulle försättas i konkurs. Ett sådant företagställer under högsäsong garanti för närmare 350 miljoner kronor. Vid ensådan konkurs skulle systemet fallera även med en fullt uppbyggd fond.
Kritik har också riktats av Konsumentverket, Konkurrensverket,Allmänna reklamationsnämnden, Föreningen Sverigeturism (FÖRST) ochKonsumentvägledarnas Förening mot att avgiften till fonden är ett fastpris per resa. Det har framförts att det är orimligt att samma beloppbetalas för en enklare helgkryssning med hotellövemattning som för enjordenruntresa. Det skulle innebära en snedvridning av konkurrensen påmarknaden.
Konsumentverket, Kammarkollegiet och RTS har framhållit att arbets-gruppens förslag att sänka den individuella säkerheten från 200 000kronor till 100 000 kronor medför att det etableringshinder som detnuvarande minimibeloppet innebär i stort sett försvinner, vilket kan varatill men för konsumenterna. Konkurrensverket har å andra sidan invänt attden individuella garantisumman på 100 000 kronor innebär ett etable-ringshinder för nya aktörer på marknaden, vilket gynnar redan etableradeaktörer. Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentvägledarnasförening har framfört att det skulle vara lämpligare med en differentieradindividuell garanti. Vidare förordas av Konsumentverket, Konsument-vägledarnas förening och RTS att alla resenärer skall kunna fa ersättningur fonden. Luftfartsverket är dock av motsatt uppfattning. RTS har ocksåframhållit att de möjligheter företag som arrangerar endast ett fatalpaketresor har att ställa säkerhet genom sina branschorganisationer måsteupphöra med den lösning arbetsgruppen föreslår och att ekonomiskt starkaföretag kommer att fa svara för ekonomiskt svaga.
Promemorians förslag: Arrangörer och återförsäljare av utländskaarrangörers resor som är skyldiga att ställa säkerhet, skall hos Kammar-kollegiet ställa en individuell säkerhet som motsvarar den grundsäkerhetsom med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning bestäms i dag.De skall vidare till en gemensam säkerhet, som administreras avKammarkollegiet, betala in en avgift, beräknad på den tilläggssäkerhetsom fastställs enligt dagens system. Regeringen eller den myndighet somregeringen bestämmer fastställer det belopp som skall betalas in till dengemensamma säkerheten.
Synpunkter vid remissmöte: Kammarkollegiet anser att det nuredovisade förslaget är en rimlig variant av fondlösning. Konsumentverketoch Youth for Understanding är i huvudsak positiva och anser att förslagetär bättre än nuvarande system. Researrangörsföreningen i Sverige ochSvenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation avstyrkerförslaget av bl.a. följande skäl. Den föreslagna gemensamma säkerhetenstår inte i proportion till de fatal fall då ställd resegaranti inte räcker till.Den kritik som resebranschen tidigare framfört mot nuvarande resegaran-tisystem finns inte längre. Administrationen i nuvarande system är inte
stor och kan knappast bli mindre med det nya systemet. Den tid som det Prop. 1995/96:182tar i vissa fall innan ersättningen kan betalas ut kan förkortas genom att,såsom arbetsgruppen föreslår, ansökningstiden förkortas från sex till tremånader. Ett bättre sätt att stärka konsumentskyddet är att ge tillsynsmyn-digheten bättre möjligheter att se till att lagen följs och att se överreglerna om hemtransporter vid en inträffad konkurs. Sveriges Försäk-ringsförbund anser att man inte bör stänga möjligheten för en framtidaförsäkringslösning.
Skälen för regeringens bedömning: Resegarantilagen syftar ytterst tillatt ge konsumenter på reseområdet ett skydd mot förluster som enresearrangörs betalningsinställelse eller betalningsoförmåga kan medföra.För att åstadkomma detta skydd skall de företag som anordnar ellerförmedlar resor som omfattas av resegarantilagen ställa säkerhet för sinverksamhet. Säkerheten, som skall ställas innan resorna marknadsförs,skall motsvara företagets ekonomiska åtagande gentemot resenärerna vidvarje enskild tidpunkt. Varje enskilt företag ansvarar bara för sina egnaåtaganden. För arrangörer med stora säsongsmässiga variationer iverksamhetens omfattning gäller att företaget vanligtvis måste ställa delsen säkerhet som skall gälla tills vidare, dels en eller flera tidsbegränsadetilläggssäkerheter.
Erfarenheterna av det nuvarande garantisystemet är från konsument-skyddssynpunkt i huvudsak goda. En viss osäkerhet ligger dock i attkonsumentskyddet i viss utsträckning styrs av enskilda reseföretags viljaoch förmåga att ställa säkerhet. Från denna utgångspunkt skulle engemensamt uppbyggd säkerhet i form av en fond eller liknande vara tillfördel för resenärerna genom att den innebär en mer betryggandesäkerhet. Förslaget om en sådan fondlösning har emellertid kritiserats frånandra aspekter.
Det har bl.a. hävdats att det finns en risk för att det tar alltför lång tidatt bygga upp en betryggande fond. Det har också framhållits som ennackdel att avgifter till säkerheten skall betalas in i efterskott i stället föratt säkerheten beräknas på förhand. Det modifierade garantisystem somutarbetats under ärendets beredning sägs visserligen innebära en delförbättringar jämfört med fondlösningen men en del av kritiken kvarstår.
Om man ser på frågan från resebranschens synvinkel har, åtminstonetidigare, kritik framförts mot det nuvarande garantisystemet för att det ärför dyrt, krångligt och oflexibelt. Man har hävdat att systemet harinneburit en alltför stor kapitalbindning. Denna kritik kvarstår emellertidinte längre med samma styrka. Såväl små, medelstora som stora reseföre-tag menar att det system som finns i Sverige står sig väl i jämförelse medandra länders system och också i jämförelse med de förslag som nu harlagts fram. Däremot har man fortfarande ett intresse av att fa ett mereffektivt system bl.a. i fråga om utbetalning av ersättningar och när detgäller att sätta press på företag i branschen som inte fullgör sinaskyldigheter.
Vid en avvägning av de synpunkter som framkommit i detta lagstift-ningsärende. har regeringen stannat för att inte nu föreslå någon ändring 11
av garantisystemet. Inom resebranschen sker emellertid en ständig
utveckling och förändring och skiftningarna kan komma mycket snabbt. Prop. 1995/96:182Det är t.ex. inte otänkbart att en försäkringslösning kan komma fram påfrivillig väg. Vi avser att följa utvecklingen och är beredda att på nyttöverväga garantisystemet om det behövs. 1 det följande tar vi upp någraandra förslag som syftar till att bredda och fördjupa konsumentskyddet påreseområdet.
Regeringens förslag: Resegarantilagens tillämpningsområdeutvidgas så att förutom paketresor även andra resor som skertillsammans med en paketresa omfattas. Syftet är att skyddaresenärer som köper resor som arrangeras av en paketresearrangörmen där resan bara består av själva transporten.
Arbetsgruppen har inte behandlat frågan om utvidgning av resegaranti-lagens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringensförslag.
Synpunkter vid remissmöte: Berörda intressenter är i huvudsakpositiva eller har inga synpunkter på förslaget att utvidga resegarantila-gens omfattning så att även s.k. stolsförsäljning omfattas. Konsumentver-ket tillstyrker en utvidgning av resegarantilagens omfattning. Resegaranti-nämnden är i huvudsak positiv till förslaget. Även Re se arrangörsför-eningen i Sverige och Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets-organisation är positiva men anser att frågan om avgränsningen behöverutredas och analyseras ytterligare. Allmänna reklamationsnämnden haringa invändningar mot förslaget. Kammarkollegiet är tveksamt till om detär bra att göra en skillnad mot paketreselagen och att man kan befarahöga hemtransportkostnader för stolsresenärer.
Skälen för regeringens förslag
Resegarantilagens koppling till paketreselagen
I 1 § resegarantilagen anges att den som är arrangör eller återförsäljare avpaketresor enligt lagen (1992:1672) om paketresor skall ställa säkerhet.Det är således paketreselagens definition av begreppet paketresa som styrvilka som är skyldiga att ställa resegaranti. I artikel 7 i EU-rådets direktiv90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andrapaketarrangemang (paketresedirektivet) sägs att den arrangör och/elleråterförsäljare som är part i avtalet skall visa att han, i händelse avobestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetalning av erlagda belopp ochhemtransport av konsumenten. Enligt artikel 8 far medlemsstaterna för attskydda konsumenten anta eller upprätthålla strängare bestämmelser än vad
som följer av direktivet.
Flygtransporter
Sverige har genom EES-avtalet anslutit sig till EG:s regler på luftfartensområde. Samma regler gäller nu när Sverige är medlem i Europeiskaunionen (EU). Detta innebär att Sverige och de länder som ingår iEuropeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bildar en gemensamluftfartsmarknad där rätten till marknadstillträde regleras av rådetsforordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EEG-lufttrafikfore-tags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen. I och med dessa reglerupphör i stort skillnaden mellan reguljär- och chartertrafik for EES-statemas flygbolag när de bedriver trafik inom EES. Marknadstillträdetär i princip fritt och tillståndsgivningen från Luftfartsverkets sida harupphört när det gäller den luftfart som flygbolagen har rätt att bedrivaenligt EG:s regler.
Den kontroll av sällskapsresearrangemang som följer av reglerna forcharter- och taxiflygning mellan Sverige och utlandet i LuftfartsverketsBestämmelser för Civil Luftfart, BCL-A2, har alltså upphört att gälla forde paketresor som omfattas av EG:s regler for marknadstillträde.
I dessa charterregler finns en klausul som ger konsumenten ett visstskydd. FlvgfÖretaget är, i de fall ett sällskapsresearrangemang omfattarflygtransport i båda riktningarna, skyldigt att ombesörja hemtransportenav personer som det har befordrat från Sverige även om chartraren(researrangören) bryter mot överenskommelse i charteravtalet. Detta skyddfinns alltså numera bara vid sällskapsresor till områden som inte omfattasav EES-avtalet. Det omfattar inte - och har inte heller tidigare omfattat- resor som utförs med reguljärflyg, vare sig inom eller utom EES.Motsvarande skydd finns inte heller när det gäller andra kategorier avcharterresor vars arrangemang kan omfattas av paketreselagen.
Enligt Luftfartsverket är det i dag ingen större skillnad på de skydds-regler som gäller om man köper en reguljärflygbiljett eller en charterstols-biljett. Det är researrangören som ansvarar for charterstolsbiljetten ochflygbolaget for reguljärflygbiljetten. Häri ligger en skillnad eftersom manfor att starta ett flygbolag måste uppfylla vissa krav för att fa licens. Detfinns däremot inte några krav på auktorisation for att få chartra ettflygplan och arrangera en charterresa. Säljer man paketresor finns krav påatt man skall ställa resegaranti, annars inte.
Enligt Resegarantinämnden är det ganska många paketresor sombygger på reguljärflyg. När konkurser inträffar för en arrangör av sådanaresor kan resenärerna, under förutsättning att inte också flygbolaget gåtti konkurs, i de flesta fall utnyttja sin biljett for att komma hem. Det kandock finnas begränsningar för hur man far boka om biljetten och man kanfa betala extra for att åka hem tidigare.
Övriga transportmedel
Enligt Bussresearrangörsforeningen förkommer två olika varianter av
1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 182
paketresor vad avser bussresor. En arrangör kan självständigt köpa in de Prop. 1995/96:182olika delarna av paketresan och sälja dem som ett paket. En annan variantär att ett bussföretag i egen regi arrangerar en paketresa.
För att starta ett bussbolag krävs tillstånd till beställningstrafik med bussenligt yrkestrafiklagen. För att fa tillstånd måste man uppfylla vissagrundkrav. Man skall kunna dokumentera sin yrkeskunskap, ha enekonomi som motsvarar vissa krav, ha vilja och förmåga att fullgöra sinaskyldigheter mot det allmänna och uppfylla krav på laglydnad i övrigt.
Enligt en EG-förordning om internationella vägtransporter med buss(EEG) nr 684/92 kan 20 procent av platserna i en buss som en arrangörköpt in för t.ex. en skidresa till Alperna användas för endast transport.Man tror dock från branschens sida att reglerna kommer att luckras uppså att man snart kan sälja 100 procent av platserna som endast transport.
Stolsförsäljning förekommer i dag även när det gäller tågtrafik, t.ex.med ungerska och tjeckiska järnvägsföretag. Även när det gäller båttrafikkan stolsförsäljning förekomma.
Omfattningen av försäljning av endast transporter
Det finns ingen officiell statistik på eller någon samlad redovisning av hurmånga resor av ren transport som säljs per år av paketresearrangörer.Uppskattningsvis rör det sig om 15-30 procent av den totala försäljningenav charterflyg till vissa resmål.
Merparten av stolsförsäljning när det gäller flygresor avser resor tillsödra Spanien och till Grekland. Det är här fråga om resenärer som harmöjlighet att bo i eget hus, hos släktingar eller bekanta eller resenärersom vill göra en egen rundresa på eller i närheten av destinationsorten.Kort sagt, de vill har en tur- och returtransport till destinationen så billigtsom möjligt. Alternativet för de flesta av dessa resenärer är således enlågprisbiljett med reguljärflyget.
Busstolsplatser har ännu inte börjat säljas på samma sätt som flygstolarmen utvecklingen går alltmer mot att möjligheten öppnas även här. Detborde rimligen vara ungefär samma kategori resenärer som utnyttjar ensådan möjlighet som vid flygtransporter.
Avgränsning av resegarantilagens tillämpningsområde
Resegarantilagen är for närvarande knuten till lagen om paketresor, vilkethänger samman med EG:s paketresedirektiv. Det finns emellertid ingethinder mot att resegarantilagens tillämpningsområde utvidgas i förhållandetill de krav som direktivet ställer. Frågan om en sådan utvidgning har nuaktualiserats for stolsförsäljning. Med det avses att någon köper endasttransportdelen av en resa, vilket under senare år har blivit en alltvanligare reseform.
Resenärer som köper endast transporten av en resa är inte sällanungdomar som på ett relativt billigt sätt vill komma utomlands men somväljer att ordna inkvartering och övriga arrangemang på egen hand.Många gånger har de inte klart för sig att resan inte omfattas av
resegarantin, vilket innebär att de saknar skydd om reseföretaget går i Prop. 1995/96:182konkurs före eller under resan. Under senare år har det också i praktikenförekommit fall där resenärer som endast köpt en stol har stått helt utanersättning vid en inträffad konkurs. Detta är givetvis inte tillfredsställandefrån konsumentskyddssynpunkt. Därför kan den nuvarande avgränsningenav resegarantins omfattning framstå som ologisk och omotiverad. Dettablir särskilt tydligt när en grupp resenärer reser med ett och sammareseföretag till samma resmål men där några har köpt en paketresa ochnågra bara transportdelen. Mot denna bakgrund finns det enligt regering-ens mening skäl att utvidga lagens tillämpningsområde.
Vid Civildepartementets remissmöte framkom det att det finns enallmän uppslutning kring förslaget att utvidga resegarantilagen till attomfatta också stolsförsäljning. Man har dock pekat på vissa avgränsnings-problem som hänger samman med att det finns en mängd olika varianterav försäljning av transportdelen av en resa. Ibland ingås transportavtaletmed researrangören, ibland med någon annan. Även om avtalet ingås meden researrangör kan det vara så att denne ordnar resan utan någotsamband med en paketresa. Gränsdragningen mot rena reguljärtransporterär ibland svår att dra.
Regeringen är medveten om att det kan vara svårt att dra en gräns ifråga om lagens tillämpningsområde som är alltigenom helt tillfredsstäl-lande. Alla fall och varianter kan knappast täckas in. Däremot finns detenligt vår mening skäl att utvidga tillämpningsområdet till de fall där detter sig uppenbart oskäligt att en del resenärer har ett skydd medan andrasaknar det. Det gäller fall när paketresenärer och andra resenärer, sombara har köpt en transport av en paketresearrangör, reser med sammaarrangör, med samma transport och till samma resmål. Vi föreslår därföratt resegarantilagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta förutompaketresor också andra resor som sker tillsammans med en paketresa.
Enligt EG:s paketresedirektiv kan som tidigare nämnts en medlemsstatför att skydda konsumenterna ha en strängare bestämmelse än vad somföljer av direktivet. Den föreslagna regeln är en utvidgning av resegaranti-lagens tillämpningsområde som syftar till att skydda konsumenterna.Regeln gäller för alla reseföretag som marknadsför och säljer resor iSverige och är således inte diskriminerande i konkurrenshänseende.
7.1¶Tillsynsmyndighetens möjligheter att begära uppgifter
Regeringens förslag: Kammarkollegiet far inhämta uppgifter föratt göra det möjligt att ta ställning till vilken art av verksamhet somett företag eller en person bedriver.
Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
15 Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1995/96:182förslaget är positiva. Konsumentverket, Kammarkollegiet och Resegaran-tinämnden tillstyrker förslaget. Resegarantinämnden föreslår dock attlagtexten förenklas. Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets-organisation anför att det måste övervägas i vilken utsträckning även densom marknadsför arrangemang som faktiskt inte är paketresor skall kunnaåläggas skyldigheter enligt lagen endast därför att deras arrangemang"framstår som paketresor". Detta är viktigt eftersom lagen innehållerstraffbestämmelser för den som lämnar oriktiga uppgifter.
Skälen för regeringens förslag: För att kunna kontrollera efterlevnadenav lagen är det viktigt att Kammarkollegiet kan fa in uppgifter som germöjlighet att bedöma om det föreligger skyldighet att ställa säkerhet. Detframgår inte alltid av marknadsföringen om det rör sig om en paketresaeller vem som är arrangör eller återförsäljare. Det är således nödvändigtatt Kammarkollegiet kan begära in uppgifter från den som marknadsförnågot som framstår som en paketresa för att kollegiet på ett effektivt sättskall kunna fullgöra sin funktion som tillsynsmyndighet. Det måstegivetvis finnas skälig anledning att anta att det är fråga om marknadsfö-ring av en paketresa, t.ex. på grund av företagets annonsering.
I samband med lagändringen den 1 juli 1993 ändrades 5 § resegarantila-gen språkligt. Tidigare föreskrevs att Kommerskollegium, som då vartillsynsmyndighet, fick ålägga en näringsidkare att lämna uppgifter om sinrörelse som var nödvändiga för prövning av frågan om säkerhet. Avmotiven (prop. 1984/85:214) framgår att skälet till den tidigare gällandelydelsen var att Kommerskollegium behövde kunna kräva in vissauppgifter inte bara för att kunna beräkna storleken på den säkerhet somett företag skall ställa utan även för att kunna ta ställning till om företagetöver huvud taget var skyldigt att ställa säkerhet.
Den nuvarande lydelsen "Kammarkollegiet far ålägga arrangörer ochåterförsäljare..." kan tolkas så, att kollegiet först måste konstatera attföretaget är arrangör eller återförsäljare av paketresor innan företaget kanåläggas att lämna uppgifter om sin verksamhet. Detta var inte syftet medändringen. Regeringen föreslår därför att paragrafen far en ny utformningså att denna oklarhet undanröjs.
7.2¶Ersättning för kostnader för uppehälle
Regeringens förslag: Säkerhet far tas i anspråk för uppehälle underresan, således även för uppehälle i Sverige.
Arbetsgruppens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig, Kammarkollegietoch Resegarantinämnden, tillstyrker förslaget.
Skälen for regeringens förslag: Enligt 6 § resegarantilagen farsäkerheten tas i anspråk för ersättning för uppehälle i utlandet men inteför uppehälle i Sverige. Resegarantilagen omfattar nu alla paketresoroberoende av resmål. Möjligheten att fa ersättning för kostnader för
uppehälle bör därför inte begränsas till sådana som uppkommit i utlandet. Prop. 1995/96:182
7.3¶Ansökningstiden
Regeringens förslag: Ansökningstiden för att få ersättning frånResegarantinämnden ändras från sex till tre månader.
Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbets-organisation tillstyrker förslaget. Allmänna Reklamationsnämnden ärpositiv till att ansökningstiden förkortas, men anser att det bör finnas enmöjlighet för en konsument att få en ansökan prövad senare om han kanantas ha haft giltig ursäkt för dröjsmålet. Konsumentverket, Kammar-kollegiet och Resegarantinämnden anser att det saknas behov av enkortare ansökningstid med den föreslagna fondlösningen, eftersom detsystemet inte förutsätter att alla kostnadsyrkanden kommit in innanutbetalningar kan göras.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 § resegarantilagen skall enframställning om att säkerhet skall få tas i anspråk göras inom sexmånader efter det att den resa som avses med framställningen inställts,förklarats inte komma till stånd eller avbrutits eller, i fall som avses i 6 §andra stycket, efter det att kostnaden uppkommit. Bestämmelsen i 6 §andra stycket avser vissa kostnader på grund av reseföretagets konkursm.m.
Resegarantisystemet med individuella säkerheter innebär att ansök-ningstidens längd i vissa fall påverkar den tid det tar innan utbetalningarkan göras till dem som är berättigade till ersättning. Om de krav somkommer in till Resegarantinämnden överstiger säkerhetens storlek, måstemerparten av ansökningarna prövas av nämnden innan det går attfastställa om säkerheten trots allt är tillräcklig. Om säkerheten inte räcker,måste samtliga ansökningar prövas innan det går att beräkna hur dentillgängliga säkerheten skall fördelas mellan de sökande som harberättigade krav på ersättning.
Vid stora konkurser med ett stort antal ansökningar kan utredningen taavsevärd tid. Då saknar det måhända betydelse om ansökningstiden är sexmånader eller kortare. I de fall då antalet ansökningar inte är alltför stortkan emellertid utredningen vara avslutad innan ansökningstiden går ut,vilket innebär att de sökande får vänta onödigt länge innan de får någrapengar. Detta talar för att förkorta ansökningstiden till exempelvis tremånader.
Det finns ytterligare skäl som talar för att ansökningstiden bör förkortas.Ansökningstiden har betydelse för hur snart en säkerhet kan återlämnasdå ett företag upphör med sin verksamhet. En säkerhet kan nu inteåterlämnas förrän sex månader förflutit efter det att ett eventuellt krav kanha uppkommit, dvs. efter det att företaget upphört med sin verksamhet.För ett litet företag, som fört en tynande tillvaro och som därför upphört
med sin verksamhet, är det orimligt att behöva vänta sex månader innandet kan avsluta sina engagemang med en bank eller ett försäkringsbolag.Vidare kan det i de fall då en verksamhet behöver omorganiseras ochöverföras till ett nytt företag vara svårt att ställa säkerhet för det nyaföretaget, innan den säkerhet som tidigare ställts blivit återlämnad.
En förkortad ansökningstid kan givetvis medföra nackdelar för vissa avde resenärer som drabbas av ett reseföretags konkurs. Enligt arbets-gruppen kom emellertid under år 1993 ca 86 procent av ansökningarnaom ersättning ur en resegaranti in till Resegarantinämnden inom en månadfrån det att respektive företag försatts i konkurs. Omkring 97 procent avansökningarna kom in inom tre månader från konkursdagen. Enligtregeringens mening överväger fördelarna de olägenheter som en kortareansökningstid kan innebära. Nackdelarna kan reduceras genom att entydlig information ges av det drabbade företaget, Kammarkollegiet,Resegarantinämnden eller konkursförvaltaren till konsumenterna om attde måste ansöka om ersättning inom tre månader.
7.4¶Åtgärder vid underlåtenhet att ställa säkerhet
Regeringens förslag: Kammarkollegiet far förelägga ett företag vidvite att ge in säkerhet som företaget skall ställa enligt resega-rantilagen.
Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Luftfartsverket, Kammarkollegiet och Resegaranti-nämnden är positiva till förslaget. Länsrätten i Stockholms län är ihuvudsak positiv men anför att effektiviteten med vitesföreläggandet kanurholkas av att länsrätten anser sig böra avvakta regeringens utslagavseende beslutet om säkerhet för det fall detta har överklagats.
Skälen för regeringens förslag: I olika sammanhang har reseföretagoch resenärer krävt att tillsynsmyndigheten skall hindra de företag sombryter mot resegarantilagen att fortsätta med sin verksamhet. Alternativtbrukar framhållas att tillsynsmyndigheten genom pressen skall upplysaallmänheten om ett företags underlåtenhet att ställa säkerhet. Rese-företagen menar med rätta att företag som inte ställer säkerhet vinnerkonkurrensfördelar genom att de t.ex. kan hålla lägre priser.
Erfarenheterna av att kunna vid vite förelägga ett företag att lämnauppgifter om sin verksamhet är goda. En möjlighet att vid ett kännbartvite förelägga ett företag att ställa säkerhet enligt resegarantilagen harsannolikt större effekt än en anmälan till åklagarmyndighet om brott motlagen.
7.5¶Resegarantinämnden
Regeringens förslag: Resegarantinämndens ordförande får överlåtatill en handläggare att vidta förberedande åtgärder och avgöraärenden av mindre vikt.
Regeringens bedömning: Resegarantilagen behöver inte ändras föratt ersättare i Resegarantinämnden skall kunna träda in för det fallatt någon av de ordinarie ledamöter som företräder samma intresseinte kan delta i ett sammanträde med nämnden.
Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringensförslag. Arbetsgruppen har dessutom föreslagit en lagändring i 10 § sominnebär att ersättarna för de ledamöter som företräder partsintressen iResegarantinämnden skall kunna träda in för någon av de ordinarieledamöterna som företräder samma intresse.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet, Allmännareklamationsnämnden,Resegarantinämnden och Svenska Rese- och Turistindrustrins Samarbets-organisation är positiva till förslagen. Resegarantinämnden anför attlagtexten kan formuleras som en möjlighet för Resegarantinämnden attdelegera beslutanderätten i vissa fall. De fall som avses är sådana somvarken rymmer principfrågor eller bevisvärderingsfrågor. Det kan t.ex.gälla massärenden i vilka nämnden som helhet tagit ställning. Med hänsyntill den möjlighet till omprövning som förvaltningslagen ger måste ensådan delegationsrätt anses godtagbar.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Beslut i ärenden av mindre vikt
Samtliga beslut om ianspråktagande av säkerhet skall i dag fattas avResegarantinämnden eller, när det rör sig om ärenden av mindre vikt, avnämndens ordförande. Detta har tolkats så att när nämnden har fattatbeslut i en fråga av principiell natur kan ordföranden ensam besluta iandra ärenden som rör samma frågeställning. Detta medför givetvis ensnabbare hantering än om hela nämnden skall sammanträda för varjeenskilt ärende. Det har emellertid under vissa perioder inneburit enoacceptabel belastning för ordföranden.
Kammarkollegiet fattar beslut om de säkerheter som företagen skallställa. Tjänstemän vid kollegiet utför också kansligöromål åt Resegaranti-nämnden. Säkerheterna kan uppgå till många miljoner kronor. I stort settsamma personal som fattar dessa beslut utgör också Resegarantinämndenskansli och bereder ärenden om ianspråktagande av säkerhet. Majoritetenav ärendena rör relativt små belopp och är helt okomplicerade.
Hanteringen av ansökningar om ersättning enligt resegarantilagenunderlättas om ordföranden kan delegera till handläggare att fatta besluti ärenden av mindre vikt.
För att inte fördröja hanteringen kan Resegarantinämndens beslut för
närvarande inte överklagas. Detta uppfattas ibland av de sökande som Prop. 1995/96:182otillfredsställande. Redan nu begär många sökande omprövning avResegarantinämndens beslut. Nämnden tar då upp ärendet på nytt medstöd av förvaltningslagen. Om beslutanderätten delegeras till handläggarekan det vara lämpligt att göra den inskränkningen att beslut i ompröv-ningsärenden skall fattas av nämnden eller dess ordförande. Detta kanföreskrivas i nämndens arbetsordning. Regeringen föreslår således attresegarantilagen ändras så att ordföranden far överlåta till en handläggareatt avgöra ärenden av mindre vikt. Delegeringen bör också kunnainnefatta rätten att vidta förberedande åtgärder.
Resegarantinämndens sammansättning
Resegarantinämnden består av ordföranden och fyra andra ledamöter, avvilka två utses bland personer som kan anses företräda konsumentintressenoch två bland personer som kan anses företräda företagarintressen. Förvarje ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare. Nämnden ärbeslutför när ordföranden och två andra ledamöter är närvarande. I beslutskall lika antal företrädare för konsumentintressen och företagarintressendelta. För att handläggningen inte skall bli för tungrodd kan ordförandenpå nämndens vägnar ensam företa förberedande åtgärder och prövaärenden av mindre vikt.
För närvarande finns en personlig ersättare för varje ledamot iResegarantinämnden. Från nämnden har framförts att detta ofta medförsvårigheter när det gäller att se till att nämnden är fulltalig vid samman-träden.
Arbetsbelastningen i Resegarantinämnden varierar starkt. Särskilt närdet har inträffat en större konkurs i resebranschen kan det vara nödvändigtatt med kort varsel samla nämndens ledamöter för att fatta beslut ibrådskande frågor i syfte att minimera de kostnader som skall ersättas uren säkerhet och de obehag för resenärerna som en resebyråkrasch harorsakat.
Avsikten med personliga ersättare i en partssammansatt nämnd ärgivetvis att säkra att en ordinarie ledamot vid förhinder skall ersättas aven person som företräder samma erfarenhet och intressen som ledamoten.I Resegarantinämnden finns emellertid två ledamöter som företräderkonsumentintressen och två ledamöter som företräder företagarintressensamt personliga ersättare för samtliga ledamöter. För att göra det lättareatt snabbt samla en beslutför nämnd bör ersättarna kunna träda in i ställetför någon av de ordinarie ledamöter som företräder samma intresse somersättaren. Den nuvarande utformningen av 10 § resegarantilagen hindraremellertid inte en sådan ordning. Detta innebär att lagen inte behöverändras så som har föreslagits. Regeringen far i stället vid besluten omförordnande av ersättare se till att besluten formuleras så att ingenosäkerhet råder om att ersättaren kan träda in för båda de ordinarieledamöterna som företräder samma intresse.
20 Prop. 1995/96:182
Administrationen för hantering av resegarantierna bör inte öka i någonstörre utsträckning med anledning av utvidgningen av lagens tillämpnings-område. Något påtagligt merarbete med beräkning av säkerheternabedöms således inte uppkomma för Kammarkollegiets del. En viss ökningav antalet ärenden i Resegarantinämnden kan givetvis bli en följd avförslaget. Effekterna bör dock även i detta avseende vara marginella, bl.a.med hänsyn till förslagets koppling till paketresearrangemang som redani dag omfattas. Eventuella merkostnader far rymmas inom nuvarandeanslagsram.
Övriga förslag syftar till att förbättra Kammarkollegiets möjligheter tilltillsyn av lagens efterlevnad och att göra Resegarantinämndens arbeteeffektivare. Förslagen bedöms inte medföra några ökade kostnader, utansnarare bidra till en effektivisering av verksamheten.
När det gäller kostnader för reseföretagen bör framhållas att dereseföretag som genom utvidgningen kommer att ställa säkerhet förtransporter är företag som redan i dag ställer säkerhet för paketresor.Skillnaden blir att de far rapportera även stolsförsäljningen vid sinredovisning till Kammarkollegiet. En del reseföretag omfattar redan i dagstolsförsäljningen i sitt underlag till Kammarkollegiet genom att man, närman beräknar sin verksamhet, räknar med att sälja alla platser sompaketresor.
Det är angeläget att de nya reglerna i resegarantilagen kan träda i kraft såsnart som möjligt så att de kan tillämpas inför resebranschens högsäsongunder sommaren. Risken för att resenärerna skall göra ekonomiskaförluster far anses vara som störst då. Lagen föreslås därför träda i kraftden 1 juni 1996.
Från och med ikraftträdandedagen far vid behov säkerhet som har ställtstas i anspråk för ersättning till resenärer oavsett om det gäller enpaketresa eller annan resa som sker tillsammans med en paketresa. Det ärutan betydelse om resan har förvärvats före eller efter ikraftträdandeda-gen. De garantier som redan har ställts kommer därmed att fa täcka ocksådet utökade ansvaret för stolsresenärer. Som redan har nämnts omfattarredan i dag en del företag stolsförsäljningen i sitt underlag till Kammar-kollegiet. Det bör också vara möjligt att inför ikraftträdandet vid behovförbereda omräkningar med hänsyn till den kommande utvidgningen avlagens tillämpningsområde.
Mot bakgrund av att ansökningstiden för att kunna få ersättning urresegarantin ändras från sex till tre månader har Lagrådet föreslagit att enövergångsbestämmelse införs till 8 §. För att inte rättsförluster skalluppstå bör en sådan övergångsbestämmelse införas.
21 Prop. 1995/96:182
1 § Den som är arrangör eller återförsäljare av paketresor enligt la-gen (1992:1672) om paketresor skall, innan han marknadsför enpaketresa, ställa säkerhet hos Kammarkollegiet. Säkerheten skallmotsvara arrangörens eller återförsäljarens åtagande mot resenärernaför dels paketresor, dels andra resor som sker tillsammans med enpaketresa.
Förslaget behandlas i avsnitt 6.1 samband med att EG:s s.k. paketrese-direktiv (90/314/EEG) genomfördes i svensk rätt gjordes vissa ändringari resegarantilagen. En ändring var att man i denna paragraf införde enhänvisning till lagen (1992:1672) om paketresor, innebärande atttillämpningsområdet för resegarantilagen och paketreselagen gjordesöverensstämmande (prop. 1992/93:95, bet. 1992/93 :LU21. rskr.1992/93:129 och SFS 1992:1673). Flera viktiga begrepp, t.ex. paketresa,arrangör, återförsäljare och resenär, finns definierade i paketreselagen.
Den nu föreslagna ändringen innebär att resegarantilagens tillämpnings-område utvidgas. Förslaget innebär att den som är skyldig att ställasäkerhet innan marknadsföringen av paketresor skall ställa säkerhet ocksåi fråga om andra resor som sker tillsammans med en paketresa. Avsiktenär att skydda resenärer som köper resor som arrangeras av en paketrese-arrangör men där resan bara består av själva transporten, s.k. stolsförsälj-ning. Det gäller främst resenärer som förvärvar en resa av sammaarrangör eller återförsäljare som paketresenärema har gjort samt reser medsamma transport som paketresenärema. Det spelar ingen roll vilkettransportmedel som används. Såväl flyg som båt och buss etc. omfattas.
Följande situation kan anges som ett typexempel. PaketresearrangörenX-resor ordnar paketresor till Grekland. Bolaget äger två egna flygplanmed vilka resenärerna transporteras till Athen. X-resor försöker fyllaplanen med paketresenärer så långt som möjligt. Tomma platser säljssedan till stolsresenärer, främst studenter som vill komma billigt ner tillgrekiska övärlden. Planen har plats för 90 resenärer. På en resa åker 70paketresenärer och 20 stolsresenärer (som även har returbiljett medX-resor). Strax efter att de kommit till Grekland försätts X-resor ikonkurs. Med de föreslagna bestämmelserna kommer såväl paketresenä-rema som stolsresenärema att fa hemresan ordnad genom resegarantin.Detta ändras inte i fall då bolaget själv inte äger flygplanen utan hyr intransporttjänsten. Däremot kommer de resenärer som köper sin biljettdirekt från ett transportföretag, t.ex. ett flygbolag, eller från en researran-gör som inte ordnar paketresor inte att erhålla något skydd från resegaran-tin. Regeringen anser att de stolsresenärer som reser med samma arrangöroch på samma transport som paketresenärer är den grupp som är mestskyddsvärd och där det för den enskilde resenären måste uppfattas somsvårförklarligt varför man omfattas av garantin i det ena fallet men intei det andra. Avgränsningen har därför gjorts så att det är dessa resenärersom omfattas. Lagrådet har påpekat att fall kan tänkas då det är naturligt
att betrakta stolsresenärer och paketresenärer som deltagare i samma resa,trots att stolsresenärema - eller en del av dem - färdas med en annantransport än paketresenärema. Om en sådan situation uppstår blir detResegarantinämnden som far avgöra om resan kan anses ha sketttillsammans med en paketresa eller inte. Att låta alla s.k. stolsresenäreromfattas är praktiskt inte möjligt. I sådana fall skulle t.ex. de flygbolagsom normalt bara tillhandahåller reguljärtransporter komma att omfattasav lagens bestämmelser. Så långtgående resenärsskydd är inte realistiskt.
Det förekommer att reseföretag har löst frågan om garanti för stols-försäljning på frivillig väg genom en privat försäkring. Att företag harordnat frivilliga säkerheter bör beaktas av Kammarkollegiet när beslutfattas om vilken säkerhet en arrangör eller återförsäljare skall ställa i detenskilda fallet. Enligt 4 § far Kammarkollegiet, om det finns särskildaskäl, fastställa säkerheten till ett lägre belopp än vad som annars gällereller helt efterge kravet på säkerhet.
2 § Kammarkollegiet prövar om det föreligger skyldighet att ställasäkerhet enligt denna lag.
Paragrafen är ny. Tidigare har det av resegarantilagen inte uttryckligenframgått att det är Kammarkollegiet som skall pröva om ett företag skallställa säkerhet. Detta har emellertid framgått indirekt av bestämmelsen i4 § att kollegiet bestämmer säkerhetens belopp. Den nya bestämmelsenpreciserar och tydliggör att det är Kammarkollegiet som har att göra deprövningar som föreskrivs för att utröna om skyldighet att ställa säkerhetföreligger.
4 a § Om en arrangör eller en återförsäljare inte ställer säkerhetenligt denna lag, far Kammarkollegiet förelägga honom vid vite attfullgöra sin skyldighet.
Förslaget behandlas i avsnitt 7.4. Det nuvarande garantisystemet harkritiserats för att det saknas möjligheter att ingripa effektivt då ett företagunderlåter att ställa säkerhet. I förslaget införs en rätt för Kammarkollegi-et att förelägga ett företag vid vite att fullgöra sin skyldighet att ställasäkerhet.
5 § Kammarkollegiet far, om det finns skälig anledning att anta attskyldighet att ställa säkerhet föreligger, ålägga den som marknads-för en resa att lämna de uppgifter om sin verksamhet som ärnödvändiga för att frågan om säkerhet skall kunna prövas. Om denuppgiftsskyldige inte lämnar de begärda uppgifterna, far kollegietförelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet.
23 Denna regel, som behandlas i avsnitt 7.1, klargör att Kammarkollegiet Prop. 1995/96:182har rätt att begära upplysningar för att kunna avgöra om t.ex. ett företagöver huvud taget bedriver verksamhet som omfattas av resegarantilagen.
Innan Kammarkollegiet begär upplysningar från ett företag bör detgivetvis finnas skälig anledning att anta att företaget bedriver reseverk-samhet för vilken skyldighet att ställa säkerhet föreligger, t.ex. på grundav företagets annonsering.
6 § Säkerhet far tas i anspråk för att betala tillbaka pengar sombetalats för en resa som omfattas av garanti enligt denna lag ochsom blir inställd eller av annan anledning inte blir av. I fråga omresor som har påbörjats men inte slutförts far säkerheten tas ianspråk för resenärers uppehälle under resan, deras återresa ochskälig ersättning till dem för värdet av de förmåner de gått misteom genom att resan avkortats.
Ersättning far betalas ut till den som tillhandahåller uppehälleeller återresa åt en resenär.
Om en arrangör eller en återförsäljare som ställt säkerhet harförsatts i konkurs eller måste antas vara på obestånd, far säkerhetentas i anspråk även för att betala nödvändiga kostnader för delsbiträde åt deltagare i resor som avbrutits, dels utredning i ärendenom ianspråktagande av säkerhet.
Pengar som betalats ut far återkrävas från resenären endast omdenne genom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlentagits i anspråk för.
Ändringen i första stycket i förhållande till nuvarande ordning behandlasi avsnitt 7.2. Förslaget innebär att säkerheten far tas i anspråk förresenärers uppehälle, oberoende av vistelseort, således även för uppehällei Sverige. Med uppehälle under resan avses inte bara det resmål somresenären avtalat med arrangören. Då en konkurs inträffar kan det blinödvändigt för resenären att ta sig till en annan ort för att t.ex. inväntahemtransport. Det är då rimligt att resenären kan fa ersättning föreventuella kostnader för uppehälle även på denna ort.
I ett nytt andra stycke föreskrivs att ersättning far betalas ut till den somtillhandahåller uppehälle eller återresa åt en resenär. När ett företag t.ex.har försatts i konkurs är det viktigt att strandsatta resenärer i praktikenockså erbjuds såväl uppehälle som hemtransport. Bestämmelsen innebäratt Resegarantinämnden kan utge ersättning till den som tillhandahållerdessa tjänster. Möjligheten bör utnyttjas då nämnden själv träffatöverenskommelse med den som tillhandahåller tjänsterna. Det är viktigtatt nämnden innan sådan ersättning betalas ut på något sätt försäkrar sigom att den som erbjuder sina tjänster verkligen kommer att tillhandahållatjänsterna på ett tillfredsställande sätt. Naturligtvis har resenärerna efterdet att de utnyttjat erbjudet uppehälle eller erbjuden återresa inga kravkvar att ställa på Resegarantinämnden i dessa avseenden.
8 § Framställning om att säkerhet skall fa tas i anspråk skall görasinom tre månader efter det att den resa, som avses med fram-ställningen, inställts, förklarats ej komma till stånd eller avbrutitseller, i fall som avses i 6 § tredje stycket, efter det att kostnadenuppkommit. Försummas det, upphör rätten till ersättning ursäkerheten.
Ändringen, som behandlas i avsnitt 7.3, innebär att tiden för ansökanom ersättning ur en säkerhet förkortas från sex till tre månader.
11 § Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamö-ter är närvarande. I beslut skall lika antal företrädare för konsu-mentintressen och företagarintressen deltaga.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggningtillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstningi tvistemål.
Ordföranden far ensam på nämndens vägnar vidta förberedandeåtgärder och avgöra ärenden av mindre vikt. Ordföranden faröverlåta sådana uppgifter till handläggare vid Kammarkollegiet somutför kansligöromål åt Resegarantinämnden.
Den nya lydelsen av tredje stycket behandlas i avsnitt 7.5. Innebördenär att Resegarantinämndens ordförande far delegera beslutanderätten iärenden av mindre vikt till handläggare vid Kammarkollegiet som utförkansligöromål åt Resegarantinämnden.
De fall som avses är sådana som varken avser principfrågor ellerbevisvärderingsfrågor. Det kan t.ex. gälla massärenden i vilka nämndensom helhet redan har tagit ställning för en viss hållning.
Riktlinjerna för en sådan delegering och vad som i övrigt gäller förbeslut som fattas på nämndens vägnar kan införas i Resegarantinämndensarbetsordning.
14 § Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas somuppsåtligen
1. organiserar en paketresa utan att, innan han marknadsför resan,ha ställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller
2. säljer eller marknadsför en paketresa, som organiseras avnågon annan såsom arrangör, utan att ha ställt sådan säkerhet.
Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighetsom ålagts honom med stöd av 5 § eller
2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.
För en gärning som avses i första stycket skall inte någon dömastill ansvar i den utsträckning gärningen omfattas av ett vitesföre-läggande enligt 4 a §. För en gärning som avses i andra stycket 1skall inte någon dömas till ansvar, om gärningen är belagd medstraff i brottsbalken. Inte heller skall någon dömas till ansvar för engärning som avses i andra stycket 2 i den utsträckning gärningenomfattas av ett vitesföreläggande enligt 5 §.
Allmänt åtal för brott mot denna lag far väckas endast eftermedgivande av Kammarkollegiet.
Ändringen i tredje stycket innebär att ett gärning som omfattas av ettvitesföreläggande enligt den nya 4 a § inte samtidigt skall kunnastraffbeläggas.
15 § Kammarkollegiets beslut enligt 4 a § eller 5 § far inte över-klagas. Andra beslut av kollegiet enligt denna lag far överklagas hosregeringen.
Kammarkollegiet far förordna att ett beslut om säkerhet skallgälla omedelbart.
Resegarantinämndens beslut far inte överklagas.
Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur enannan säkerhet, far resegarantinämnden ta upp ärendet till nyprövning.
Ändringarna behandlas i avsnitt 7.4. Ett beslut om säkerhet kan över-klagas. Ett vitesföreläggande enligt 4 a § att ställa säkerhet enligtresegarantilagen bör däremot, för att vara effektivt, inte kunna överklagas.
Kammarkollegiet far förordna att ett beslut om säkerhet skall gällaomedelbart även om det överklagas. Härav följer att kollegiet bör kunnaförelägga ett företag vid vite att komma in med beslutade säkerheter ävenom beslutet har överklagats.
26 Prop. 1995/96:182
Bilaga 1
Resegarantilagen uppfattas som otidsenlig. Såväl lagen som desstillämpning har i olika sammanhang kritiserats. Kritiken från resebransch-ens sida rör främst kostnaderna för att ställa säkerhet och det kapital sommåste bindas för att bankerna skall utfärda erforderliga säkerheter. Kom-merskollegium, som fram till den 1 juli 1994 var den myndighet sombestämde vilka företag som skulle ställa säkerhet och fastställde säker-heternas storlek, har särskilt framhållit svårigheterna med att administrerasystemet och att ge resenärerna ett fullgott skydd samt tidsutdräkten ivissa fall innan ersättning har kunnat betalas ut till resenärerna.
Arbetsgruppen har fatt i uppdrag att lägga fram ett förslag till garanti-system som skall vara enkelt att administrera, konkurrensneutralt och gekonsumenterna en hög skyddsnivå till låga kostnader.
Arbetsgruppen har, som alternativ till nuvarande garantisystem medindividuella betalningsutfästelser, diskuterat en kombination av individuelloch gemensam säkerhet i form av en fond samt olika typer av försäk-ringar. Vidare har en uppmjukning av nuvarande garantisystem, så attgarantier kan ställas på flera olika sätt, diskuterats.
Inget av de garantisystem som undersökts kan anses uppfylla samtligade krav som ställts. En kombination av individuell och gemensamsäkerhet i form av en fond är den lösning som uppfyller kraven bäst. Enfondlösning tillgodoser kravet att ge konsumenterna ett bättre skydd ändet de nu har. Med en fond undviker man risken att en säkerhet visar sigvara otillräcklig. Utbetalningar av ersättningsbeloppen kan ske snabbare.En fondlösning är vidare lättare att administrera än nuvarande system. Avdiskuterade alternativ föreslår arbetsgruppen därför i första hand ettsystem byggt på en fondlösning.
Arbetsgruppen föreslår även vissa andra ändringar i resegarantilagen,som t.ex. en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga reseföretagvid vite att ställa de säkerheter som myndigheten beslutat, en förkortad tidför ansökan om ersättning ur en resegaranti och en möjlighet att delegerabeslutanderätten i vissa ärenden till handläggare på Resegarantinämndenskansli.
27 Förslag till lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs
dels att 1, 3-6. 8, 10, 11 och 13-15 §§ resegarantilagen (1972:204)skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 § och 4 a §, avföljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som är arrangör eller åter-försäljare av paketresor enligtlagen (1992:1672) om paketresorskall, innan han marknadsför enpaketresa, ställa säkerhet hosKammarkollegiet.
Om Kammarkollegiet icke med-ger annat, skall säkerhet bestå aven av bank eller försäkringsbolagutfärdad betalningsutfästelse,som fullgöres vid anfordran.
Säkerhet skall gälla det belopp,som Kammarkollegiet medhänsyn till reseverksamhetens artoch omfattning bestämmer. Be-loppet skall uppgå till minst200 000 kronor för arrangörer.Samma belopp skall gälla föråterförsäljare av utom riket
Föreslagen lydelse
§
Den som är arrangör eller åter-försäljare av paketresor enligtlagen (1992:1672) om paketresorskall ställa säkerhet hos Kam-markollegiet.
§
Kammarkollegiet prövar omskyldighet att ställa säkerhetenligt denna lag föreligger.
§
Säkerhet skall, om Kammar-kollegiet inte medger annat, be-stå av en av bank eller försäk-ringsbolag utfärdad individuellbetalningsutfästelse, som fullgö-res vid anfordran. Denna säker-het skall arrangören eller åter-försäljaren ställa innan hanmarknadsför en paketresa.
För arrangörer och för återför-säljare av utom riket anordnadepaketresor skall säkerheten ävenbestå av en gemensam fond.
§
Individuell säkerhet skall gällaett belopp om 100 000 kronor förarrangörer och för återförsäljareav utom riket anordnade paket-resor. För återförsäljare av inomriket anordnade paketresor skallbeloppet vara 50 000 kronor. Omdet finns särskilda skäl, får
anordnade paketresor. För åter-försäljare av inom riket anord-nade paketresor skall beloppetvara minst 50 000 kr Om detfinns särskilda skäl, får kollegietfastställa säkerheten till ett lägrebelopp eller helt efterge kravetpå säkerhet.
Kammarkollegiet fastställa denindividuella säkerheten till ettlägre belopp eller helt eftergekravet på sådan säkerhet.
Till den gemensamma fondenskall arrangörer och återför-säljare av utom riket anordnadepaketresor inbetala det beloppper resa som fastställs av rege-ringen eller den myndighet rege-ringen bestämmer
Den gemensamma fonden tas ianspråk om den individuellasäkerheten är otillräcklig.
Om även den gemensammafonden visar sig vara otillräcklig,får Kammarkollegiet ta upp lånför att täcka utbetalningar aversättning enlig Resegaranti-nämndens beslut.
Bilaga 2
4a§
Om en arrangör eller enåterförsäljare inte ställer säker-het enligt denna lag, fårKammarkollegiet förelägga ho-nom vid vite att fullgöra sinskyldighet.
Kammarkollegiet far åläggaarrangörer och återförsäljare attlämna de uppgifter om sin verk-samhet som är nödvändiga för attfrågan om säkerhet skall kunnaprövas. Om den uppgiftsskyldigeinte lämnar de begärdauppgifterna, far kollegiet före-lägga honom vid vite att fullgörasin skyldighet.
Säkerhet far tas i anspråk föratt betala tillbaka pengar sombetalats för en paketresa som blirinställd eller av annan anledning
§
Kammarkollegiet får ålägga ar-rangörer och återförsäljare attlämna de uppgifter om sin verk-samhet som är nödvändiga för attfrågan om säkerhet skall kunnaprövas. Detsamma gäller demsom marknadsför arrangemangvilka framstår som paketresor.Om den uppgiftsskyldige intelämnar de begärda uppgifterna,får kollegiet förelägga honom vidvite att fullgöra sin uppgiftsskyl-dighet.
§
Säkerhet får tas i anspråk föratt betala tillbaka pengar sombetalats för en paketresa som blirinställd eller av annan anledning
inte blir av. I fråga om paketre-sor som har påbörjats men inteslutforts far säkerheten tas i an-språk för resenärers uppehälle zutlandet, deras återresa och skä-lig ersättning till dem for värdetav de förmåner som de gått misteom genom att resan avkortats.
inte blir av. I fråga om paketre-sor som har påbörjats men inteslutförts får säkerheten tas i an-språk for resenärers uppehälle påresmålet, deras återresa och skä-lig ersättning till dem för värdetav de förmåner de gått miste omgenom att resan avkortats.
Bilaga 2
Om en arrangör eller en återförsäljare som ställt säkerhet har försatts ikonkurs eller måste antas vara på obestånd, får säkerheten tas i anspråkäven för att betala nödvändiga kostnader för dels biträde åt deltagare ipaketresor som avbrutits, dels utredning i ärenden om ianspråktagande avsäkerhet.
Pengar som betalats ut far återkrävas från resenären endast om dennegenom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen tagits i an-språk för.
Framställning om att säkerhetskall fa tagas i anspråk skallgöras inom sex månader efter detatt den resa, som avses medframställningen, inställts, förkla-rats ej komma till stånd elleravbrutits eller, i fall som avses i6 § andra stycket, efter det attkostnaden uppkommit. Försum-mas det, upphör rätten till ersätt-ning ur säkerheten.
Framställning om att säkerhetskall fa tagas i anspråk skall gö-ras inom tre månader efter det attden resa, som avses med fram-ställningen, inställts, förklarats ejkomma till stånd eller avbrutitseller, i fall som avses i 6 § andrastycket, efter det att kostnadenuppkommit. Försummas det,upphör rätten till ersättning ursäkerheten.
10 §
Nämnden består av ordförandeoch fyra andra ledamöter, avvilka två utses bland personer,som kan anses företrädakonsumentintressen, och tvåbland personer, som kan ansesföreträda företagarintressen. Förvarje ledamot skall det finnas etttillräckligt antal ersättare. Ord-föranden och ersättare för honomskall vara eller ha varit ordinariedomare.
Nämnden består av ordförandeoch fyra andra ledamöter, avvilka två utses bland personer,som kan anses företräda konsu-mentintressen, och två bland per-soner, som kan anses företrädaföretagarintressen. För ordföran-den och för de andra ledamöter-na skall det finnas ett tillräckligtantal ersättare. Ordföranden ochersättare för honom skall varaeller ha varit ordinarie domare.
Ordföranden, andra ledamöter och ersättare förordnas av regeringen.
11 §
Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamöter är när-
varande. I beslut skall lika antal företrädare för konsumentintressen ochföretagarintressen deltaga.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpasföreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
Ordföranden kan ensam på nämndens vägnar företaga förberedande åt-gärd och pröva ärende av mindre vikt.
Ordföranden får förordnahandläggare vid nämndens kansliatt på nämndens vägnar beslutai ärenden av enkel beskaffenhet.
Bilaga 2
13 §
Kammarkollegiet skall återläm-na säkerhet, som icke längre fyl-ler något ändamål.
M §
Till böter eller fängelse i högstett år skall den dömas somuppsåtligen
1. organiserar en paketresautan att, innan han marknadsförresan, ha ställt säkerhet somkrävs enligt denna lag eller
2. säljer eller marknadsför enpaketresa, som organiseras avnågon annan såsom arrangör,utan att ha ställt sådan säkerhet.
Kammarkollegiet skall återläm-na individuell säkerhet, som ickelängre fyller något ändamål.
Till böter eller fängelse i högstett år skall den dömas somuppsåtligen
1. organiserar en paketresautan att, innan han marknadsförresan, ha ställt säkerhet somkrävs enligt denna lag eller
2. säljer eller marknadsför enpaketresa, som organiseras avnågon annan såsom arrangör,utan att ha ställt sådan säkerheteller
3. underlåter att inbetala enligtdenna lag fastställda belopp tillden gemensamma fonden.
Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet somålagts honom med stöd av 5 § eller
2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.
För en gärning som avses iförsta stycket skall inte någondömas till ansvar i den utsträck-ning gärningen omfattas av ettvitesföreläggande enligt 4 a §.
För en gärning som avses i andra stycket 1 skall inte någon dömas tillansvar, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Inte heller skallnågon dömas till ansvar för en gärning som avses i andra stycket 2 i denutsträckning gärningen omfattas av ett vitesföreläggande enligt 5 §.
Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande 31
av Kammarkollegiet.
Kammarkollegiets beslut enligt5 § far inte överklagas. Andrabeslut av kollegiet enligt dennalag får överklagas hos regeringengenom besvär.
15 §
Kammarkollegiets beslut enligt Bilaga 2
4 a § och 5 § far inte överklagas.Andra beslut av kollegiet enligtdenna lag far överklagas hosregeringen.
Kammarkollegiet får förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla ome-delbart.
Resegarantinämndens beslut får inte överklagas.
Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annansäkerhet, får resegarantinämnden ta upp ärendet till ny prövning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995.
32 Bilaga 3
Remissyttranden har avgetts av Göta hovrätt, Länsrätten i Stockholms län,Kommerskollegium, Luftfartsverket, Finansinspektionen, Riksskatteverket,Konsumentverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Riksrevisionsverket,Konkurrensverket, Allmännareklamationsnämnden, Resegarantinämnden,AFS Interkulturell utbildning, Finansbolagens förening, FöreningenSverigeturism (FÖRST), Konsumentvägledarnas förening, SvenskaBankföreningen, Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisa-tion (RTS), Sveriges Campingvärdars Riksförbund (SCR), SverigesFörsäkringsförbund, Sveriges Hotell & Restaurang företagare (SHR),Utländska försäkringsbolags förening och Youth For Understanding(YFU).
Föreningen Turistorganisationer i Sverige (FTS), Researrangörsför-eningen i Sverige (RiS) och Svenska Resebyråföreningen (SRF) harhänvisat till Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisationsyttrande.
Stadshypotek AB och Svenska kommunförbundet har förklarat sig avståfrån att avge yttrande över promemorian.
Bussresearrangörsföreningen (BRA), Föreningen Flygresearrangörer(FRA), Föreningen Svenska Bilresearrangörer (FSB), KonsumenternasBankbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Officiella Utländska Turist-chefernas Samarbetsråd i Sverige (ANTOR). Stiftelsen för internationelltungdomsutbyte, Svenska Liftanläggningars Organisation (SLAO) ochTrafikföretagens Förening i Sverige (TFF) har inte besvarat remissen.
33 Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i resegarantilagen
(1972:204)
Härigenom föreskrivs i fråga om resegarantilagen (1972:204)
dels att 1, 5, 6, 8, 11, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 § och 4 a §, avföljande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som är arrangör eller åter-försäljare av paketresor enligtlagen (1992:1672) om paketresorskall, innan han marknadsför enpaketresa, ställa säkerhet hosKammarkollegiet.
1 §
Den som är arrangör eller åter-försäljare av paketresor enligt la-gen (1992:1672) om paketresorskall, innan han marknadsför enpaketresa, ställa säkerhet hosKammarkollegiet. Säkerhetenskall motsvara arrangörens elleråterförsäljarens åtagande motresenärerna för dels paketresor,dels andra resor som sker till-sammans med en paketresa.
2 §
Kammarkollegiet prövar om detföreligger skyldighet att ställasäkerhet enligt denna lag.
4a§
Om en arrangör eller en återför-säljare inte ställer säkerhet enligtdenna lag, får Kammarkollegietförelägga honom vid vite att full-göra sin skyldighet.
Kammarkollegiet far åläggaarrangörer och återförsäljare attlämna de uppgifter om sinverksamhet som är nödvändigaför att frågan om säkerhet skallkunna prövas. Om den uppgifts-skyldige inte lämnar de begärdauppgifterna, far kollegiet före-lägga honom vid vite att fullgörasin skyldighet.
Kammarkollegiet far, om detfinns skälig anledning att antaatt skyldighet att ställa säkerhetföreligger, ålägga den som säljereller marknadsför en resa attlämna de uppgifter om sin verk-samhet som är nödvändiga för attfrågan om säkerhet skall kunnaprövas. Om den uppgiftsskyldigeinte lämnar de begärda uppgifter-na, far kollegiet förelägga honom
vid vite att fullgöra sin uppgifts- Prop. 1995/96:182skyldighet. Bilaga 4
Säkerhet far tas i anspråk för attbetala tillbaka pengar som beta-lats för en paketresa som blir in-ställd eller av annan anledninginte blir av. I fråga om paketre-sor som har påbörjats men inteslutförts far säkerheten tas i an-språk för resenärers uppehälle iutlandet, deras återresa och skä-lig ersättning till dem för värdetav de förmåner som de gått misteom genom att resan avkortats.
Om en arrangör eller en återför-säljare som ställt säkerhet harförsatts i konkurs eller måsteantas vara på obestånd, far säker-heten tas i anspråk även för attbetala nödvändiga kostnader fördels biträde åt deltagare i paket-resor som avbrutits, dels utred-ning i ärenden om ianspråktagan-de av säkerhet.
Säkerhet far tas i anspråk föratt betala tillbaka pengar sombetalats för en resa som blir in-ställd eller av annan anledninginte blir av. I fråga om resorsom har påbörjats men inte slut-förts far säkerheten tas i anspråkför resenärers uppehälle påresmålet, deras återresa ochskälig ersättning till dem förvärdet av de förmåner de gåttmiste om genom att resan av-kortats.
Ersättning får betalas ut till densom tillhandahåller uppehälleeller återresa åt en resenär.
Om en arrangör eller en återför-säljare som ställt säkerhet harförsatts i konkurs eller måsteantas vara på obestånd, far säker-heten tas i anspråk även för attbetala nödvändiga kostnader fördels biträde åt deltagare i resorsom avbrutits, dels utredning iärenden om ianspråktagande avsäkerhet.
Pengar som betalats ut far återkrävas från resenären endast om dennegenom otillbörligt handlande orsakat en kostnad som medlen tagits i an-språk för.
Framställning om att säkerhetskall fa tagas i anspråk skallgöras inom sex månader efter detatt den resa, som avses medframställningen, inställts, förkla-rats ej komma till stånd elleravbrutits eller, i fall som avses i6 § andra stycket, efter det attkostnaden uppkommit. Försum-mas det, upphör rätten till ersätt-ning ur säkerheten.
8 §
Framställning om att säkerhetskall fa tas i anspråk skall görasinom tre månader efter det attden resa, som avses med fram-ställningen, inställts, förklarats ejkomma till stånd eller avbrutitseller, i fall som avses i 6 § tredjestycket, efter det att kostnadenuppkommit. Försummas det,upphör rätten till ersättning ursäkerheten.
11 §
Nämnden är beslutför, när ordföranden och två andra ledamöter är när-varande. I beslut skall lika antal företrädare för konsumentintressen ochföretagarintressen deltaga.
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpasföreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
Bilaga 4
Ordföranden kan ensam pånämndens vägnar företaga förbe-redande åtgärd och pröva ärendeav mindre vikt.
Ordföranden får ensam på nämn-dens vägnar vidta förberedandeåtgärder och avgöra ärenden avmindre vikt. Ordföranden fåröverlåta sådana uppgifter till enhandläggare vid Kammarkolle-giet som utför kansligöromål åtResegarantinämnden.
14 §
Till böter eller fångelse i högst ett år skall den dömas som uppsåtligen
1. organiserar en paketresa utan att, innan han marknadsför resan, haställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller
2. säljer eller marknadsför en paketresa, som organiseras av någonannan såsom arrangör, utan att ha ställt sådan säkerhet.
Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet somålagts honom med stöd av 5 § eller
2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.
För en gärning som avses i andrastycket 1 skall inte någon dömastill ansvar, om gärningen är be-lagd med straff i brottsbalken.Inte heller skall någon dömas tillansvar för en gärning som avsesi andra stycket 2 i den utsträck-ning gärningen omfattas av ettvitesföreläggande enligt 5 §.
För en gärning som avses iförsta stycket skall inte någondömas till ansvar i den utsträck-ning gärningen omfattas av ettvitesföreläggande enligt 4 a §.För en gärning som avses i andrastycket 1 skall inte någon dömastill ansvar, om gärningen är be-lagd med straff i brottsbalken.Inte heller skall någon dömas tillansvar för en gärning som avsesi andra stycket 2 i den utsträck-ning gärningen omfattas av ettvitesföreläggande enligt 5 §.
Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivandeav Kammarkollegiet.
15 §
Kammarkollegiets beslut enligt5 § far inte överklagas. Andrabeslut av kollegiet enligt dennalag far överklagas hos regeringengenom besvär.
Kammarkollegiets beslut enligt Bilaga 4
4 a § och 5 § far inte överklagas.Andra beslut av kollegiet enligtdenna lag far överklagas hosregeringen.
Kammarkollegiet far förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla ome-delbart.
Resegarantinämndens beslut far inte överklagas.
Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annansäkerhet, far resegarantinämnden ta upp ärendet till ny prövning.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.
37 LAGRÅDET
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-01
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 1996 (Civildepartementet) harregeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag omändring i resegarantilagen (1972:204).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassesom KennethNordlander.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås endast begränsade ändringar i resegarantilagen.Det är inte Lagrådets sak att bedöma om även andra ändringar ärmotiverade. Lagrådet vill emellertid peka på uttalandena i remissproto-kollet (avsnitt 5) om att regeringen avser att följa utvecklingen inomresebranschen och är beredd att på nytt överväga garantisystemet, om detbehövs.
Lagrådet tar i det följande upp vissa av de paragrafer i resegarantilagensom föreslås bli ändrade.
l_ä
I paragrafen skall enligt lagrådsremissen göras ett tillägg som innebär attde säkerheter som ställs skall motsvara inte bara åtaganden för paketresorutan också åtaganden för andra resor som sker tillsammans med enpaketresa. Enligt remissprotokollets författningskommentar avser tilläggetatt skydda sådana s.k. stolsresenärer som reser med samma transport sompaketresenärer, under förutsättning att de båda grupperna av resenärer harförvärvat sin resa av samma arrangör eller återförsäljare.
Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om stolsresenärema skallbehöva resa med samma transport - t.ex. samma flygplan - sompaketresenärema för att garantin skall gälla. Fall kan tänkas då det ärnaturligt att betrakta stolsresenärer och paketresenärer som deltagare isamma resa, trots att stolsresenärema - eller en del av dem - färdas meden annan transport än paketresenärema. Rimligtvis bör då också allaresenärerna täckas av det skydd som följer med den nya lagstiftningen.
o
I paragrafen föreslås att säkerheten far tas i anspråk för resenärersuppehälle, oberoende av vistelseort. Syftet med lagändringen kommerenligt Lagrådets mening bättre fram om formuleringen "uppehälle påresmålet" byts ut mot "uppehälle under resan".
Vidare bör paragrafen förtydligas så att det i första meningen anges attsäkerheten får tas i anspråk för en resa "som omfattas av garanti enligtdenna lag" och som blir inställd eller av annan anledning inte blir av.
Ikraftträdandebestämmelsen
Lagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juni 1996 utan någraövergångsbestämmeler. Enligt den föreslagna 8 § skall den tid inomvilken en framställning skall göras om att säkerhet skall få tas i anspråkförkortas från sex månader till tre månader efter det att en viss iparagrafen angiven händelse har inträffat. I avsaknad av övergångs-bestämmelser kommer rätten till ersättning ur säkerheten att upphöra vidikraftträdandet, om en framställning då inte gjorts och det har förflutitmer än tre månader från händelsen, trots att tiden för att göra enframställning enligt de äldre bestämmelserna då inte har gått ut. För atträttsförluster inte skall uppstå bör enligt Lagrådets mening införas enövergångsbestämmelse av följande lydelse:
"De äldre bestämmelserna i 8 § gäller dock fortfarande i fall då enhändelse som avses där har inträffat före ikraftträdandet."
Bilaga 5
39 Prop. 1995/96:182
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsrådenHellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,Johansson
Föredragande: statsrådet Ulvskog
Regeringen beslutar proposition 1995/96:182 Stärkt konsumentskydd iresegarantilagen.
gotab 49624, Stockholm 1996