RÅ 2007:46
Förutsättningar har ansetts föreligga för tillstånd att som rekvisita i en teaterföreställning inneha ett skjutvapen som gjorts varaktigt obrukbart.
Länsrätten i Stockholms län
Polismyndigheten i Stockholms län beslutade den 25 november 2004 att avslå A.C:s ansökan om tillstånd att inneha ett kulgevär, Carl Gustaf kaliber 6,5x55, som gjorts varaktigt obrukbart. Enligt ansökningen skulle vapnet användas i föreställningen ”De sammansvurna” på Dramaten. Som skäl för beslutet angav polismyndigheten följande. Av 2 kap. 5 a § vapenförordningen (1996:70), som avser tillstånd till innehav av vapen avseende andra mindre vanliga ändamål, framgår att tillstånd skall medges undantagsvis. Rikspolisstyrelsen har i yttrande gjort bedömningen att det inte kan föreligga synnerliga skäl samt att det torde finnas naturtrogna repliker sam mycket väl kan ersätta skjutvapen i detta avseende. Polismyndigheten anser att det inte föreligger ett behov av sökt vapen. De vapen A.C. redan hade licens för borde kunna användas.
A.C. överklagade beslutet hos länsrätten och anförde bl.a. följande. Just nu är repetitionerna i full gång av en pjäs som heter De sammansvurna. Eftersom pjäsen utspelar sig i Tyskland med Börje Ahlstedt i rollen som en före detta nazistofficer av hög rang blir möjligheten att "fuska" med rekvisita begränsad eftersom det är en period som är mycket dokumenterad. När denne plockar fram armégeväret av Mausertyp ur vapenskåpet och det mycket tydligt omtalas att det är just det geväret som användes under kriget har redovisats vilken typ av vapen det måste vara för att det över huvud taget skall bli trovärdigt. Det är märkligt att Rikspolisstyrelsen anser att det svenska armégeväret från 1800-talet av Remingtontyp skall användas till en tysk nazist. Skälet till detta skulle vara att Dramaten har licens på denna typ av gevär. För honom är detta inte att arbeta professionellt. Till saken hör att han inte avser att permanent införskaffa ytterligare ett vapen utan avsikten är att hyra in ett vapen under spelperiodens längd. Dramaten har minskat antalet licenser de senaste åren för att gå myndigheten till mötes och fortsätter att utvärdera möjligheten att minska antalet vapen. Han är definitivt inte intresserad av kvantiteten vapen, utan kvaliteten, dvs. rätt vapen vid rätt tillfälle. Dramaten har aldrig misskött hanteringen av vapnen vilket bör tas i beaktande när beslut fattas. Vapnet kommer inte att avlossas. Till stöd för sin talan åberopade A.C. ett intyg av uthyraren. I intyget anfördes följande. Vapnet hade genom varaktig ändring gjorts obrukbart. Ändringen innebar att gevärets patronläge permanent igensvetsats, att slutstyckets tändspets avslipats samt att slutstyckets hål för tändspetsen igensvetsats. Inom ramen för de tillstånd som sökanden innehar finns inte något vapen som på ett trovärdigt och acceptabelt sätt kan ersätta det sökta vapnet. Dramaten har under en lång följd av år hyrt vapen av bolaget för olika föreställningar och det har inte vid något tillfälle missbrukats. Uthyraren har anlitats av Dramaten som konsult i vapenfrågor samt i alla sammanhang där skottlossning på scen förekommer och ansåg sig därmed kunna verifiera den seriösa och säkra hantering av vapen som förekommer inom teatern.
Polismyndigheten avstyrkte bifall till överklagandet.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2005-01-27, ordföranden Beck-Friis och nämndemannen Wallin) yttrade: Tillämpliga bestämmelser - Enligt 2 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) får tillstånd att inneha skjutvapen meddelas bl.a. enskilda personer. I 2 kap. 4 § samma lag anges att en enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Av 2 kap. 5 a § vapenförordningen framgår att tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte eller skydd får beviljas om det finns synnerliga skäl och först efter att yttrande från Rikspolisstyrelsen har inhämtats. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2000:63, FAP 551-3, ändrad genom RPSFS 2002:9) anges bl.a. följande. Enligt 2 kap. 4 § vapenlagen får ett tillstånd att inneha skjutvapen meddelas endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Det bör självfallet inte vara den enskildes subjektiva uppfattning som är avgörande för om behov av vapnet kan anses föreligga utan en objektiv bedömning bör göras. Som godtagbara ändamål bör anses t.ex. jakt, målskytte, skydd, samling, minne och prydnad. Det kan finnas behov av att inneha ett vapen även för andra s.k. udda, ändamål. Enligt 2 kap. 5 a § vapenförordningen får tillstånd för innehav av vapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte eller skydd beviljas om det finns synnerliga skäl och först efter det att ett yttrande har inhämtats från Rikspolisstyrelsen. Vid avgörande bör Rikspolisstyrelsens yttrande tillmätas avsevärd tyngd. - Utredningen i målet - Rikspolisstyrelsen har i yttrande den 2 november 2004 avstyrkt bifall till ansökan och anfört bl.a. följande. Rikspolisstyrelsen anser att det inte är nödvändigt att använda tillståndspliktiga skjutvapen vid teaterföreställningar. Det torde finnas naturtrogna repliker som mycket väl kan ersätta riktiga skjutvapen i detta avseende. Sammantaget anser Rikspolisstyrelsen att ändamålet med innehavet inte är legitimt samt att det inte heller kan anses föreligga synnerliga skäl för att meddela sökt tillstånd. - Länsrättens bedömning - Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Av handlingarna framgår att det aktuella vapnet inte skall användas för skjutning. Länsrätten finner inte att det framkommit anledning att ändra att polismyndighetens beslut att inte meddela A.C. tillstånd för innehav av aktuellt skjutvapen. Överklagandet skall således avslås. Vad A.C. anfört föranleder inte någon annan bedömning. - Länsrätten avslår överklagandet.
Nämndemännen Persson och Berggren Hedin anmälde skiljaktig mening och anförde. Dramaten torde relativt ofta ha behov av vapen som naturtrogen rekvisita i sina olika pjäser. Vapenlicens har tidigare beviljats i 68 fall. Det saknar mening att göra olika prövningar med olika resultat för olika pjäser. Vapnet som ansökan avser har gjorts obrukbart. Det angivna ändamålet att bringa realism till en seriös teaterföreställning är ett lika godtagbart udda ändamål som om ansökan avsett användning som minne eller prydnad. Överklagandet bifalles.
A.C. fullföljde sin talan hos kammarrätten samt yrkade ersättning för rättegångskostnader. Han tillade huvudsakligen följande. Enligt 2 kap. 5 a § vapenlagen får tillstånd att inneha skjutvapen som huvudsakligen har prydnads- eller särskilt affektionsvärde, för andra ändamål än skjutning, meddelas om skjutvapnet görs varaktigt obrukbart. Bestämmelsen i 2 kap. 5 a § vapenförordningen avser endast innehav av skjutvapen för skjutning och är således inte tillämplig i det aktuella fallet. Något krav på synnerliga skäl vid innehav för andra ändamål än skjutning har lagstiftaren alltså inte ställt upp. Rikspolisstyrelsens uttalande att det torde finnas naturtrogna repliker att tillgå är endast ett löst antagande och ett felaktigt sådant. Några naturtrogna repliker av detta gevär finns inte att tillgå. Skulle Dramaten inte erhålla det sökta tillståndet är man utlämnad till att i stället använda ett armégevär av helt annan karaktär och tidsepok som Dramaten redan har licens på. Detta skulle innebära ett avsteg från den i övrigt naturtrogna miljö som skapats genom scenkläder och dekor och därigenom inverka menligt på pjäsen som helhet.
Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde huvudsakligen följande. Den tolkning av bl.a. 2 kap. 5 a § vapenlagen som A.C. gör innebär att tillstånd skulle kunna ges för alla skjutvapen med prydnads- eller särskilt affektionsvärde, om ändamålet är annat än skjutning och vapnet samtidigt gjorts varaktigt obrukbart. I sin förlängning skulle en sådan tolkning kunna innebära att tillstånd till sådana vapen skulle beviljas utan någon mer ingående behovsprövning. Eftersom en sådan tolkning inte skulle kom att beröra enbart det nu aktuella ärendet, utan innebära en tolkning av vapenlagen, hemställer polismyndigheten att kammarrätten inhämtar kompletterande yttrande från Rikspolisstyrelsen som central myndighet i vapenärenden. Polismyndigheten finner dock inte skäl att frångå Rikspolisstyrelsens tidigare yttrande i ärendet.
Kammarrätten i Stockholm (2005-03-14, Jansson, Lagebrant Torén, Bågling, referent) yttrade: I 2 kap. 4 § vapenlagen anges att en enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Vidare anges att tillstånd att inneha skjutvapen som huvudsakligen har samlar-, prydnads- eller särskilt affektionsvärde för sökanden, får meddelas även för andra ändamål än skjutning. Av 2 kap. 5 a § vapenlagen framgår att tillstånd att inneha skjutvapen, som huvudsakligen har prydnads- eller särskilt affektionsvärde, för andra ändamål än skjutning, som huvudregel får meddelas endast om vapnet görs varaktigt obrukbart. I 2 kap. 5 a § vapenförordningen anges att tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte eller skydd får beviljas om det finns synnerliga skäl och först efter att yttrande från Rikspolisstyrelsen har inhämtats. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Eftersom Rikspolisstyrelsens yttrande redan inhämtats av polismyndigheten samt då det avsedda ändamålet med vapnet är annat än skjutning finner kammarrätten inte anledning att ånyo inhämta Rikspolisstyrelsens yttrande i målet. - Kammarrätten finner att det avsedda ändamålet med vapnet - att användas som rekvisita vid teaterföreställningar - allmänt sett får anses vara legitimt. Av utredningen i målet framgår att det aktuella vapnet har gjorts varaktigt obrukbart och inte skall eller kan avlossas samt att det inte skall förvärvas utan endast hyras för den tid den aktuella pjäsen spelas på Dramaten. I målet har vidare inte framkommit något som ger vid handen att omständigheter kring A.C:s person eller den verksamhet som vapnet skall användas i utgör hinder mot att meddela det sökta tillståndet. A.C:s uppgifter om att Dramaten saknar godtagbara alternativ till att använda det aktuella skjutvapnet vinner stöd av intyg från den vapenhandlare som skall hyra ut vapnet. Kammarrätten saknar anledning att ifrågasätta detta. Med hänsyn till det anförda finner kammarrätten att A.C. behöver det aktuella vapnet för ett godtagbart ändamål samt att förutsättningar i övrigt för att meddela honom det sökta tillståndet föreligger. Överklagandet skall därför bifallas.
Det saknas lagliga förutsättningar att bevilja ersättning för rättegångskostnader i denna typ av mål och A.C:s yrkande i den delen skall därför avslås.
Med bifall till överklagandet och med upphävande av underinstansernas avgöranden förklarar kammarrätten att A.C. skall meddelas det sökta tillståndet för innehav av skjutvapen.
Kammarrätten avslår yrkandet om ersättning för rättegångskostnader.
Polismyndigheten överklagade och yrkade, som myndighetens överklagande fick förstås, att Regeringsrätten med upphävande av kammarrättens dom skulle fastställa länsrättens dom och polismyndighetens beslut. Polismyndigheten yrkade vidare att Regeringsrätten skulle inhämta ett nytt yttrande från Rikspolisstyrelsen. Polismyndigheten anförde bl.a. följande. Rikspolisstyrelsens uppfattning är att vapen som är avsedda för s.k. udda ändamål bara får innehas för skjutning. I målet är 2 kap. 5 a § vapenförordningen tillämplig och tillstånd att inneha aktuellt vapen kan meddelas endast om synnerliga skäl föreligger och först efter inhämtande av yttrande från Rikspolisstyrelsen.
A.C. bestred ändring av kammarrättens dom. Han anförde bl.a. följande. Av utformningen av 2 kap. 5 a § vapenlagen samt 2 kap.3 och 5 a §§vapenförordningen framgår tydligt att kravet på synnerliga skäl endast avser situationer när vapnet skall användas för skjutning.
Regeringsrätten (2007-05-07, Dexe, Nord, Stävberg, Lundin, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte att det finns anledning att inhämta ett nytt yttrande från Rikspolisstyrelsen.
Enligt 2 kap. 4 § vapenlagen får en enskild person meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om han behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Tillstånd att inneha ett skjutvapen som huvudsakligen har samlarvärde, prydnadsvärde eller särskilt affektionsvärde för sökanden, får meddelas även för andra ändamål än skjutning.
Sedan länge har tillstånd att inneha skjutvapen kunnat meddelas även för andra ändamål än de som anges i vapenlagen, nämligen för s.k. udda ändamål. I samband med ändringar i vapenlagen år 2000 diskuterades frågan om tillstånd till vapeninnehav för udda ändamål. Regeringen ansåg att det var tillräckligt att frågan reglerades i en förordning. Bland de udda ändamål som godtagits i praxis nämndes användning av vapen i teaterföreställningar (prop. 1999/2000:27 s. 42 f.).
Den avsedda regleringen kom till stånd genom införandet av den av polismyndigheten åberopade bestämmelsen i 2 kap. 5 a § vapenförordningen. Enligt den får tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte eller skydd beviljas om det finns synnerliga skäl och först efter det att yttrande från Rikspolisstyrelsen har inhämtats. Det finns inte några särskilda föreskrifter som gäller udda ändamål i fråga om vapen som inte skall användas för skjutning.
Det i målet aktuella vapnet har inte varit avsett att användas för skjutning och har dessutom gjorts varaktigt obrukbart. Bestämmelsen i 2 kap. 5 a § vapenförordningen är därför inte tillämplig. Frågan om tillstånd att inneha vapnet får i stället bedömas med utgångspunkt i de förutsättningar som allmänt sett gäller för tillstånd enligt vapenlagen.
Regeringsrätten instämmer i kammarrättens bedömning att förutsättningarna har varit uppfyllda för att ge A.C. tillstånd att inneha vapnet.
I målet är upplyst att teaterföreställningen inte visas längre och att vapnet har återlämnats till uthyraren. Målet skall därför avskrivas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om inhämtande av förnyat yttrande från Rikspolisstyrelsen.
Regeringsrätten avskriver målet.