RÅ 2007:63

R.A. avled den 20 juni 2003 och efterlämnade såsom dödsbodelägare universella testamentstagaren A.P. och brorsonen H.A. Bouppteckning förrättades den 6 oktober 2003 i A.P:s hem i Stocksund. Närvarande vid förrättningen var A.P. och två förrättningsmän. Skatteverket registrerade bouppteckningen den 16 oktober 2003.

H.A. överklagade Skatteverkets registreringsbeslut och yrkade att ingiven och registrerad bouppteckning skulle upphävas. Han yrkade vidare att länsrätten skulle förelägga dödsboet att inkomma med en fullständig bouppteckning. Han anförde bl.a. följande. Han är den enda legala arvingen efter sin faster R.A. Bouppteckningen har felaktigt utan hans medverkan eller kännedom ingivits av den universella testamentstagaren A.P. Lämnade uppgifter är ofullständiga och felaktiga och utvisar inte boets ställning på dödsdagen.

H.A. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva Skatteverkets registrering av bouppteckningen samt förordna att en ny korrekt bouppteckning skulle upprättas av ansvariga dödsbodelägare. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Bouppteckningen är falsk. Den saknar inventarieförteckning och är upprättad utan hans kännedom. En försändelse med kallelse till bouppteckningsförrättning hade avsänts till honom men vid hans återkomst från Uppsala hade den redan returnerats till avsändaren. Han fick således inte del av kallelsen.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Om någon som skall vara kallad till bouppteckningsförrättningen inte har varit närvarande skall bevis inges att personen i god tid blivit kallad. Som ett sådant bevis godtas både en skriftlig bekräftelse på kallelsen och postens kvitto på en avlämnad rekommenderad försändelse till dödsbodelägaren. Endast om speciella omständigheter föranleder det, bör krävas att även mottagningsbevis företes. I förevarande fall kallade A.P. i brev daterat den 23 september 2003 H.A. till bouppteckningsförrättningen den 6 oktober 2003. Kopia av kallelsen samt postkvitto på inlämnad rekommenderad försändelse har bifogats bouppteckningen. Skatteverket finner denna kallelsetid vara rimlig. Det kan konstateras i efterhand att H.A. inte har mottagit kallelsen. Skatteverket anser dock inte att det i detta fall borde ha ålegat Skatteverket att se till att ingivaren företedde mottagningsbevis innan registreringen av bouppteckningen kunde ske. Vid tidpunkten för registreringen hade inget framkommit som indikerade att H.A. inte skulle ha blivit behörigen kallad till bouppteckningsförrättningen. Kvittot på inlämnad rekommenderad försändelse får anses utgöra tillräckligt bevis på att han har blivit kallad i god tid. Skatteverket anser därför att det inte har förelegat hinder enligt 20 kap. 9 § tredje stycket ärvdabalken att registrera bouppteckningen.

A.P. bestred bifall till överklagandet.

Skatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa länsrättens dom. Verket anförde bl.a. följande. Frågan i målet gäller huruvida bestämmelsen i 20 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken skall tolkas så att det är tillräckligt att alla dödsbodelägare kallas till bouppteckningsförrättningen eller om det dessutom krävs att alla dödsbodelägare skall ha fått del av kallelsen. De krav som anges i den aktuella bestämmelsen innebär att verket som bevis på att kallelse till bouppteckningsförrättningen skett i behörig ordning kan godta postens kvitto på en i god tid inlämnad rekommenderad försändelse till dödsbodelägarens folkbokföringsadress. I ett enskilt fall kan det emellertid föreligga särskilda omständigheter som bör föranleda ett krav på att även ett mottagningsbevis utvisande att en dödsbodelägare fått del av kallelsen företes. - A.P. kallade i god tid H.A. till bouppteckningsförrättningen genom ett rekommenderat brev till dennes folkbokföringsadress. Det har inte i detta fall förelegat några särskilda omständigheter som bör föranleda att mer skulle krävas av A.P. utan hon har gjort vad som rimligen kan begäras. Den omständigheten att H.A. inte ombesörjt att post skulle nå honom och att han därför inte fått del av kallelsen bör, bl.a. av rättssäkerhetsskäl, inte medföra att registreringen av bouppteckningen skall upphävas.

H.A. bestred bifall till överklagandet. Han anförde bl.a. följande. Att han inte har beretts möjlighet att delta i bouppteckningsarbetet har inneburit att han har åsamkats en avsevärd rättsförlust i egenskap av legal arvinge och medansvarig dödsbodelägare. Kallelsen skickades med förkortad liggetid. Om normal postbehandling hade fått gälla skulle han ha fått kallelsen.

Regeringsrätten (2007-06-29, Sandström, Dexe, Lundin, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 20 kap. 1 § första stycket ärvdabalken skall bouppteckning förrättas senast tre månader efter dödsfallet, om inte Skatteverket efter ansökan inom samma tid med hänsyn till dödsboets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden. Enligt 20 kap. 2 § första stycket andra meningen skall samtliga dödsbodelägare i god tid kallas till bouppteckningsförrättningen. I 20 kap. 3 § andra stycket föreskrivs att det av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid förrättningen. Om någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas bevis att han i tid blivit kallad. Enligt 20 kap. 9 § andra stycket skall Skatteverket registrera bouppteckningen och förse den med bevis om detta. Registrering får enligt tredje stycket inte ske, om det inte framgår att vid bouppteckningen har gått till på det sätt som sägs i 20 kap.ärvdabalken.

Målet gäller innebörden av kravet på bevis om kallelse enligt 20 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken. Det krav som uppställs är att det skall företes bevis om att dödsbodelägare som inte närvarit vid förrättningen har kallats till förrättningen och att kallelsetiden är tillräcklig. Däremot krävs det inte att dödsbodelägare har tagit del av kallelsen eller på annat sätt fått vetskap om när förrättningen skall äga rum. Bestämmelsen, som ursprungligen infördes genom lagen (1933:314) om boutredning och arvskifte, innefattar en avvägning där bl.a. enskilda dödsbodelägares intressen beaktats. Lagberedningen uttalade i sammanhanget att alltför stränga fordringar inte får uppställas på beviset. Intyg om avsändande av rekommenderad försändelse torde, där annat ej föranleds av omständigheterna, få anses vara tillräckligt, även om mottagningsbevis ej erhållits (SOU 1932:16 s. 277, NJA II 1933 s. 317). I enlighet med det anförda har sedan länge postens kvitto på avsändande av rekommenderad försändelse i normalfallet godtagits.

Eftersom inga särskilda omständigheter förelegat har Skatteverket således förfarit korrekt när verket godtagit postens kvitto på den inlämnade rekommenderade försändelsen som bevis på att H.A. hade kallats till förrättningen i tid. Det förhållandet att det sedan framkommit att H.A. inte fått del av kallelsen och inte heller närvarit vid förrättningen föranleder ingen annan bedömning och utgör således inte hinder mot registrering av bouppteckningen.

Av det anförda följer att Skatteverkets överklagande skall bifallas.