RÅ 2007:69

Domskäl

Länsrätten i Göteborg (2004-09-15, ordförande Sahlsten) yttrade: Fastigheten Högsered 1:3 omfattas vare sig av detaljplan eller områdesbestämmelser. Länsstyrelsen förklarade emellertid den 29 oktober 1973 vissa delar av det s.k. Sandsjöbackaområdet (bl.a. fastigheten Högsered 1:3 inklusive samfälligheter) som naturreservat. Området har vidare av regeringen föreslagits ingå i det europeiska ekologiska nätverket Natura 2000. - Marken skall användas för ändamål den är mest lämpad för med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Också bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken, MB, skall tillämpas (jfr 2 kap. 1 § första och andra styckena plan- och bygglagen (1987:10), PBL). - Markområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av natur-eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- och kulturmiljön (jfr 3 kap. 6 § första och andra styckena MB). - Anläggningen, bestående av en fackverksmast och två teknikbodar, är lokaliserad inom riksintresse för naturvård och friluftsliv i naturreservatet Sandsjöbacka, vilket har avsatts för den vetenskapliga naturvården och för friluftslivet och föreskrifterna har utformats för att bevara områdets natur- och kulturvärden och landskapsbilden. - Av det beslut varigenom vissa delar av Sandsjöbackaområdet förklarades som naturreservat (reservatsbeslutet) framgår av föreskrifterna att nybyggnad för annat ändamål än jordbruk och skogsbruk är förbjudet (A 1). Framdragande av luftledning som kräver resande av mer än två stolpar får inte ske utan länsstyrelsens tillstånd (A 7). I kommersiellt hänseende får marken användas endast för åkerbruk, boskapsskötsel och därmed jämförligt ändamål ävensom skogsbruk med vissa inskränkningar (A 8). -Länsstyrelsen har i samråd den 3 juni 2003 förklarat sig beredd att godta lokaliseringen från allmän naturvårdssynpunkt. Mast som varaktigt tas ur bruk skall demonteras om inte länsstyrelsen medger annat. Länsstyrelsen har i skälen för beslutet anfört bl.a. att antalet master i landskapet, bl.a. med hänsyn till landskapsbilden, bör vara så litet som möjligt. Det är därför angeläget att utbyggnaden av master så långt som möjligt samordnas mellan de olika mobiltelefonföretagen. Den nu aktuella masten behövs enligt vad som uppgivits för att uppnå erforderlig täckning i området. Under rådande omständigheter och med tanke på att masten och teknikboden lätt kan demonteras varvid påverkan på platsen blir försumbar var länsstyrelsen beredd att godta den planerade lokaliseringen. Uppförandet av en mast i det planerade området bedömdes inte på ett betydande sätt påverka miljön inom Natura 2000-området, varför tillstånd enligt 7 kap. 28 a § MB inte ansågs krävas. - Begreppet "nybyggnad" i reservatsbeslutet har ingen aktiv förekomst i PBL. Begreppet faller tillbaka på den tidigare byggnadslagen (1947:385) och byggnadsstadgan (1959:612). 75 § byggnadsstadgan innehöll en legaldefinition på begreppet nybyggnad, som avgränsade t.ex. vilka åtgärder som var förbjudna inom ett område med nybyggnadsförbud enligt byggnadslagen. Definitionen gick tillbaka på en kunglig kungörelse från år 1908 som kompletterade 1907 års stadsplanelag. Till nybyggnad hänfördes först och främst uppförande av en helt ny byggnad. Vad som menades med "byggnad" överläts till rättspraxis. Uppförande av en båtkran har sålunda i äldre rätt inte ansetts hänförligt till nybyggnad (RÅ79 2:27). Uppförande av radio- eller telemaster eller torn räknas i PBL som annan anläggning än byggnad (8 kap. 2 §). Den i målet aktuella masten kan sålunda inte hänföras till vad som avsetts med "nybyggnad". De två små teknikbodarna i plåt om vardera ca 9 kvm, skulle per definition kunna hänföras till byggnader, men bildar i sig inga hemfridszoner och kan inte i sig påverka det fria natur- och friluftslivet i reservatet. Sammantaget är det således tveksamt huruvida reservatsföreskrifterna i sig hindrar uppförandet av anläggningen. Åtgärden har vid samrådet inte heller bedömts på ett betydande sätt påverka miljön inom Natura 2000-området. - Sammantaget anser länsrätten att masten och teknikboden inte på ett påtagligt sätt är ägnade att skada natur- och kulturmiljön och det ovan nämnda riksintresset.- Placering och utformning skall ske på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landskapsbilden och med hänsyn till natur-och kulturvärdena på platsen (3 kap. 1 § PBL). - Det är givet att placering av master, torn, vindkraftverk och liknande anläggningar som "sticker upp" i landskapsbilden också påverkar densamma. Om denna påverkan inte kan accepteras skulle dessa anläggningar inte kunna uppföras på någon plats. En vägning måste göras av påverkan på landskapet i förhållande till den nytta som tillförs. - Vid synen och den muntliga förhandlingen betonade bolaget vilken betydelse mobilteletornet kommer att få för räddningstjänst och andra viktiga samhällsfunktioner. Här kan noteras att en bred kraftledning, som tillkom innan reservatsbeslutet, sträcker sig genom området och utgör ett dominerande inslag. En viss utbyggnad/förändring av kraftledningen, som är av betydelse för energiförsörjningen inom en stor del av området, är för övrigt förutsatt redan i reservatsbeslutet (jfr A 7). - Anläggningen skall uppföras på en bergsklack på fastigheten. Vegetationen består av lövskog (ek och björk), mossa, ljung och blåbärsris som i minimal omfattning kommer att beröras av åtgärden. Transport av mast och bodar kommer att ske med hjälp av helikopter och inga transporter till mastområdet kommer att ske med markbundna fordon. Inte heller någon försörjningsväg är planerad. Marken kommer i framtiden att kunna återställas. Med hänsyn härtill, till att alternativa lokaliseringar förgäves har sökts, till att samlokalisering har skett och till att masten behövs för att uppnå tillräcklig täckning i området, anser länsrätten att lokaliseringen av anläggningen till det aktuella området kan accepteras. - Såvitt avser risken för strålning delar rätten länsstyrelsens uppfattning och att masten från den aspekten inte kan orsaka sådana betydande olägenheter att hinder mot bygglov föreligger enligt 3 kap. 2 § PBL. - Länsrätten anser att mobilteletornet, med hänsyn till hur området ser ut, inte strider mot 2 kap. eller 3 kap. PBL. Hinder för bygglov föreligger då inte och överklagandet skall bifallas. - Länsrätten upphäver länsstyrelsens beslut, i följd varav byggnadsnämndens beslut skall gälla.

D.A. m.fl. överklagade hos kammarrätten och yrkade att bygglov inte skulle beviljas. De anförde i huvudsak följande. Andemeningen i föreskriften för naturreservatet är tydlig. Området skall skyddas från exploatering och störande inslag i naturmiljön. Föreskriften skrevs i början av 1970-talet, då man inte kunde förutse utvecklingen inom mobiltelefonin. Inte heller fanns formuleringarna om mobilteletorn som nu finns i dagens PBL. Det innebär att de som skrev reservatsföreskrifterna inte hade någon rimlig möjlighet att skydda reservatet mot byggnation av just mobilteletorn. Även om 3G-telefoni kan vara till nytta för enskilda personer är det ett kommersiellt intresse som saknar statligt åläggande och tillhör inte de näringar som är tillåtna i reservatet. Det finns inte något krav från staten när det gäller täckning i ett naturreservat. Däremot är naturreservatet av uttalat riksintresse. Det är också utsett till Natura 2000-område. Uppförandet av ett 42 meter högt mobilteletorn strider mot avsikten i reservatsbeslutet att bevara mäktiga utsikter. Hänsyn är inte tagen till synlighet i reservatet som helhet. Masten kommer att synas från flera håll. Eftersom detta är ett friluftsområde med vandringsleder är det inte endast synlighet från vägen som är av betydelse.

Bolaget ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde följande. Sakägarnas intresse av att slippa en förändring av landskapsbilden kan anses vara viktigt men måste ställas mot det allmänna intresset av att 3G-telefonin byggs ut i den takt och omfattning som statsmakterna bestämt. Det har stor betydelse att det rör sig om en verksamhet påbjuden av staten och att verksamheten är av stort allmänt intresse. Det är därför inte relevant huruvida utvalda bolag kan anses som kommersiella eller inte. IT- och telekommunikationsindustrin utgör en väsentlig del av Sveriges moderna ekonomi och det är viktigt att den får gynnsamma tillväxtförutsättningar. Detta är i sin tur beroende av hur landet i sin helhet lyckas med att på ett framgångsrikt sätt utvecklas till en ledande högteknologisk region i Europa. Etablerandet av s.k. 3G-master är ett grundläggande led i denna teknologiska övergång och torde således ur allmän synpunkt bedömas som mycket betydelsefullt vid avvägning mot andra åberopade föreskrifter. Eftersom naturreservatsföreskriften är cirka 30 år gammal och man då inte kunnat förutse teknikutvecklingen måste en bedömning göras utifrån dagens förhållanden. Platsen för masten är svårtillgänglig. Tät vegetation och topografin gör att masten exponeras mycket litet i närområdet. Utbyggnaden skall ses som stort riksintresse och skall här inte betraktas som kommersiell. Masten är avsedd att täcka de boende runt reservatet, inte själva reservatet.

Kammarrätten höll muntlig förhandling och syn i målet.

Kammarrätten i Göteborg (2006-10-19, Bodin, Hansson, referent, Thorell) yttrade: Kammarrätten har vid syn på den tilltänkta platsen för masten konstaterat att den kommer att placeras på en bergstopp och bli omgiven av tät vegetation. Även med beaktande av vad som förekommit i kammarrätten instämmer kammarrätten i länsrättens bedömning och ändrar därför inte den överklagande domen.