RÅ 2008 not 162

Not 162. Överklagande av Skatteverket ang. inkomsttaxering 1998. - Skattemyndigheten beslutade vid 1998 års taxering att skönsmässigt uppskatta M.A:s inkomst av näringsverksamhet och kapitalvinst och att påföra mervärdesskatt samt skattetillägg och förseningsavgift. M.A. lämnade den 4 december 1998 in en självdeklaration som skattemyndigheten lade till grund för ett omprövningsbeslut den 23 januari 2001 varigenom skönstaxeringen och påförda avgifter undanröjdes. Endast en liten del av yrkade avdrag för räntor, resekostnader, kontorsmaterial m.m. godtogs. - M.A. överklagade och yrkade avdrag med vissa angivna belopp. -Länsrätten i Stockholms län (2005-04-29, ordf. Widström) avslog överklagandet. - M.A. överklagade och vidhöll sina avdragsyrkanden. - Kammarrätten i Stockholm (2006-12-05, Nordlund, Sundlöf, Fagerström)anförde bl.a.: Såvitt framgår av utredningen i målet ingav M.A. sin deklaration till Skatteverket den 4 december 1998. Skatteverket fattade sitt omprövningsbeslut den 23 januari 2001, dvs. efter utgången av året efter det taxeringsår som är aktuellt i målet och senare än ett år efter den dag självdeklarationen inkom till Skatteverket. - I förarbetena till 4 kap. 15 § taxeringslagen (1990:324), TL, sägs att omprövningsbeslut till nackdel för den skattskyldige i andra fall än som sägs i 14 § definitionsmässigt är eftertaxeringsbeslut (prop. 1989/90:74 s. 406). Regeringen har i RÅ 1998 not. 106 godtagit kammarrättens bedömning att ett omprövningsbeslut som meddelats efter den ordinarie omprövningsfristen ska anses som ett eftertaxeringsbeslut trots att rekvisiten för eftertaxering inte uttryckligen prövats i beslutet. Skäl att göra annan bedömning i detta mål föreligger ej. - En första förutsättning för eftertaxering är att den skattskyldige har lämnat en oriktig uppgift till ledning för sin taxering. Det är det allmänna som i en taxeringsprocess har att styrka att en sådan oriktig uppgift förekommit. Kammarrätten finner inte att Skatteverket har styrkt att M.A. har lämnat oriktig uppgift annat än för avskrivning av inventarier. Det beloppet är dock inte av någon betydelse. - - - Med hänsyn till vad M.A. har yrkat och hur han har fört sin talan har Skatteverket inte haft skäl att eftertaxeringsvis neka honom avdrag i näringsverksamheten för följande kostnader och till följande belopp (här uteslutna, summa belopp 102 683 kr). - Med hänsyn till vad M.A. har yrkat och hur han har fört sin talan har Skatteverket inte heller haft skäl att eftertaxeringsvis vägra M.A. avdrag för ingående mervärdesskatt med 22 659 kr (31 437 - 8 778) och vägra honom avdrag i inkomstslaget kapital för utgiftsränta med 75 000 kr. - Kammarrätten ändrar länsrättens dom och undanröjer Skatteverkets beslut att genom eftertaxering vägra M.A. avdrag för kostnader i näringsverksamhet med 102 683 kr, med ingående mervärdesskatt med 22 659 kr och med utgiftsränta i inkomstslaget kapital med 75 000 kr. - Skatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle fastställa taxeringen i enlighet med länsrättens dom. Skatteverket anförde bl.a. följande. En i sammanhanget väsentlig fråga är vad omprövningsbeslutet den 23 januari 2001 är för slags beslut. Utifrån kammarrättens avgörande synes fråga vara om ett beslut om eftertaxering. Enligt Skatteverkets uppfattning är det inte fråga om ett eftertaxeringsbeslut, vilket också avspeglas i beslutet eftersom det inte tar upp för eftertaxering relevanta omständigheter. I prop. 1989/90:74 s. 309 framhålls att, om den skattskyldige själv begär omprövning, skattemyndigheten inte ska gå in på en bedömning av huruvida beslutet är till fördel eller till nackdel för den skattskyldige. Skattemyndigheten har haft att ta ställning till M.A:s begäran om omprövning. Det är således en omprövning som sker på hans initiativ, alltså inte på myndighetens. Därmed saknar frågan om omprövningen är till den skattskyldiges fördel eller nackdel egentligt intresse. Vad kammarrätten framhållit kan tas till intäkt för att kammarrätten särskilt beaktat innehållet i 4 kap. 14 TL. Skatteverket vill i anledning härav framhålla att omprövningsreglerna i 4 kap. 13 och 14 §§ TL behandlar tidsfrister avseende omprövning på skattemyndighetens eget initiativ. Omprövningsbeslutet den 23 januari 2001 innebär inte att beslut fattats avseende någon annan sak än den M.A. initierat. - M.A. bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (2008-11-25, Eliason, Wennerström, Nord, Kindlund, Lundin):Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 4 kap. TL finns bestämmelser om taxeringsbeslut. I den i målet tillämpliga lydelsen innehåller de bl.a. följande. - Underrubriken till bestämmelserna i 9-12 §§ lyder ”Omprövning på begäran av den skattskyldige”. Enligt 9 § första stycket ska den skattskyldige, om han vill begära omprövning av ett beslut, inkomma med begäran till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret. - Underrubriken till bestämmelserna i 13 och 14 §§ lyder ”Omprövning på initiativ av skattemyndigheten”. Enligt 14 § första stycket får ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige, utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 §§, inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret. Enligt 14 § andra stycket gäller att - om den skattskyldige inte gett in självdeklarationen i rätt tid - ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel får meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant beslut får meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast före utgången av det femte året efter taxeringsåret. - Underrubriken till bestämmelserna i 15-22 §§ lyder ”Eftertaxering”. Enligt 15 § får skattemyndigheten genom eftertaxering meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter den tid som anges i 14 § första stycket under vissa i 16-22 §§ angivna förutsättningar. - Av handlingarna i målet framgår att omprövningen den 23 januari 2001 skedde på initiativ av M.A. och inte på initiativ av skattemyndigheten. Vid sådant förhållande är bestämmelsen i 9 § men inte bestämmelserna i 14 och 15 §§ tillämpliga. Det är alltså inte fråga om något beslut om eftertaxering utan om ett omprövningsbeslut enligt 9 §. Målet bör därför återförvisas till kammarrätten för ny prövning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för förnyad handläggning. (fd I 2008-10-29, Åsbrink)