RÅ 2008:32
En anslutning av en elektrisk anläggning till ett ledningsnät har krävt förstärkning av det befintliga nätet som bedömts inte innebära direkt nytta för nätbolaget eller befintliga kunder. Den anslutande kunden har fått bära viss del av kostnaderna.
I en ansökan hos Statens energimyndighet begärde L-O.G. prövning av en av Sydkraft Elnät Syd AB (bolaget) offererad avgift om 41 000 kr exkl. mervärdesskatt för anslutning av fastigheten Rammen 3:12 till ett ledningsnät.
Bolaget bestred att den offererade anslutningsavgiften var oskälig. Som grund för detta anförde bolaget i huvudsak följande. I underlaget för angiven anslutningsavgift uppgick totala utbyggnadskostnaden för förstärkning av befintligt elnät samt utbyggnad av den aktuella anslutningen till 82 700 kr. Av denna summa utgjordes förstärkning av befintligt elnät med totalt 51 900 kr och kostnad för servis med 30 800 kr. I detta fall har bolaget gjort bedömningen att en del av förstärkningsinsatsen, under överskådlig tid, kan komma andra kunder till gagn varför anslutningsavgiften reducerades. Utbyggnadskostnaden för förstärkningen reducerades därför till en tredjedel, dvs. till 17 000 kr. Kostnadsunderlaget för beräkning av anslutningsavgiften för den aktuella anslutningen uppgick därmed till 47 800 kr. - För rationell hantering av det stora flertalet anslutningsärenden tillämpas allmänt schabloniserad anslutningsavgift. Vid den aktuella tidpunkten gällde den schabloniserade anslutningsavgiften upp till ett tak för utbyggnadskostnaden. Vid utbyggnadskostnad överstigande taket uttas förhöjd anslutningsavgift. Den schabloniserade anslutningsavgiften uppgick till 12 900 kr exkl. mervärdesskatt intill ett utbyggnadstak på 19 300 kr. För den aktuella anslutningen beräknades därmed anslutningsavgiften till 12 900 + (47 800 - 19 300) = 41 400 kr. I det fall hela kostnaden för utbyggnad och förstärkning påförts aktuell anslutning hade avgiften för anslutningen kommit att uppgå till 12 900 + (82 700 - 19 300) = 76 300 kr.
Statens energimyndighet yttrade i beslut den 19 december 2001: Av 3 kap. 7 § ellagen (1997:857) framgår att den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet. - Av 1 kap. 5 § ellagen framgår att med nättariff avses avgift och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät. - I 4 kap. 1 § ellagen stadgas att nättariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall konsumentintresset särskilt beaktas. Av förarbeten till lagen (prop. 1996/97:136 s. 149) framgår att vad som menas med att nättariff skall utformas på sakliga grunder är att nättarifferna skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Att en nättariff skall vara utformad på sakliga grunder innebär vidare att den skall vara kostnadsriktig. Bestämmelsen uttrycker den för elmarknadsreformen grundläggande principen att endast kostnader som hör till nätverksamheten skall ligga till grund för nättariffen. Dessa kostnader skall bäras av dem som är anslutna till nätet och det anges i förarbetena då bestämmelsen infördes (prop. 1993/94:162 s. 59) att en princip för nättariffers utformning bör vara att den som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala dessa. - 4 kap. 3 § ellagen stadgar att nättariff för område, utom engångsavgift för anslutning, inte får utformas med hänsyn till var inom området en anslutning är belägen. Av förarbeten till stadgandet (prop. 1996/97:136 s. 150) framgår att engångsavgiftens storlek skall kunna motsvara merkostnader för t.ex. en nybyggd anslutning. - Enligt Energimyndigheten skall en anslutningsavgift i största möjliga mån motsvara de faktiska, kundspecifika kostnader för nätföretaget som själva anslutningen medför. Vid inkoppling av nya anläggningar på ett lokal- eller regionnät uppstår alltid kostnader som är specifika för anläggningen. Kostnaden för förstärkning, ombyggnad eller utbyggnad av nätet som är till nytta enbart för kundens anläggning skall bekostas av kunden, enligt principen om att den som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala dessa. - Enligt Energimyndighetens uppfattning är kostnader för förstärkning, ombyggnad eller utbyggnad av nätet vilka uppkommer vid anslutning av en anläggning, och som kommer fler än anläggningsägaren tillgodo, inte att betrakta som kundspecifika och bör därför helt bekostas av nätföretaget. - Av utredning i ärendet framgår att bolaget tagit upp 17 000 kr exkl. mervärdesskatt för förstärkning av befintligt elnät. Energimyndigheten finner att sådan utbyggnad inte är till nytta enbart för kundens anläggning. Förstärkning av den befintliga ledningen skall därför ingå i nätverksamheten och skall följaktligen inte debiteras L-O.G. När det gäller övriga kostnader som upptagits i kostnadsspecifikationen för den aktuella anslutningen finner Energimyndigheten att dessa kostnader är kundspecifika och skall ligga till grund för anslutningsavgiften. Bolaget har i ärendet uppgivit att dessa kostnader uppgår till 30 800 kr exkl. mervärdesskatt. Mot bakgrund av de uppgifter bolaget lämnat i ärendet finner Energimyndigheten att detta belopp inte är oskäligt och därför kan ligga till grund för anslutningsavgiften. Energimyndigheten finner sammanfattningsvis att bolaget skall förpliktas att högst debitera L-O.G. 30 800 kr exkl. mervärdesskatt i anslutningsavgift för nyanslutning av fastigheten Rammen 3:12.
Länsrätten i Södermanlands län
Bolaget överklagade Energimyndighetens beslut och yrkade att länsrätten skulle undanröja beslutet.
Energimyndigheten och L-O.G bestred överklagandet.
Domskäl
Länsrätten i Södermanlands län (2003-06-30, ordförande Svensson) yttrade: Kostnader för förstärkning, ombyggnad eller utbyggnad av nätet vilka uppkommer vid anslutning av en anläggning och som kommer fler än anläggningsägaren tillgodo är inte att betrakta som kundspecifika och bör därför helt bekostas av nätföretaget. Den i målet aktuella förstärkningen av befintligt elnät är inte till nytta enbart för kundens anläggning, utan skall anses ingå i nätverksamheten och följaktligen inte debiteras L-O.G. Vad bolaget anfört i övrigt utgör inte skäl för att beräkna högsta skäliga anslutningsavgift till en högre summa än vad Energimyndigheten gjort. Den totala högsta anslutningsavgiften skall, på sätt Energimyndigheten beslutat, bestämmas till 30 800 kr exkl. mervärdesskatt. Bolagets överklagande skall därmed avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Bolaget överklagade och yrkade att kammarrätten skulle undanröja länsrättens dom.
Energimyndigheten och L-O.G. bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2004-11-09, Nylund, Lagebrant Torén, Erlingsson, referent) yttrade: Bolaget har genom Energimyndighetens beslut medgetts att ta ut en anslutningsavgift om 30 800 kr exkl. mervärdesskatt. De i målet tvistiga kostnaderna är hänförliga till förstärkning av befintlig ledning med 17 000 kr (en tredjedel av total förstärkningskostnad om 51 900 kr enligt bolagets uppgift). - Den 1 januari 1998 trädde en ny ellag i kraft. Dess bestämmelse i 4 kap. 1 § om nättariffers utformning överfördes oförändrad från den tidigare ellagen (1902:71 s. 1). I förarbetena till ändring i ellagen (1902:71 s. 1), prop. 1993/94:162, angavs beträffande utformningen av nättariffer bl.a. att en princip för utformningen av nättariffer bör vara att den som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för detta (s. 58). I specialmotiveringen angavs vidare bl.a. att engångsavgiftens storlek skall kunna motsvara merkostnader för t.ex. en nybyggd anslutning (s. 157). - Kammarrätten i Stockholm behandlade i dom den 27 juni 2003, mål nr 4389-2001, en fråga om anslutningsavgift enligt ellagen. Kammarrätten refererade bl.a. ovan återgivna förarbetsuttalanden och uttalade därefter att det, enligt kammarrättens mening, av redovisade förarbetsuttalanden kan utläsas att en allmän princip vid anslutning till ett befintligt elnät är att den som önskar ansluta sig också skall stå för de direkta merkostnader som nätägaren härigenom förorsakas. Kammarrätten uttalade vidare att den delar länsrättens bedömning att kostnader för förstärkning, ombyggnad eller utbyggnad av nätet, vilka uppkommer vid anslutning av en anläggning och som kommer fler än anläggningsägaren till godo, inte skall betraktas som kundspecifika och därför skall bekostas av nätägaren. - När det gällde de i målet aktuella kostnaderna (en 6 km lång kabel av typ AXCE 3x1x240 24 kV och en för denna anläggning nödvändig Petersénspole) fann kammarrätten emellertid att de visserligen inte var kundspecifika, men att de aktuella åtgärderna inte innebar någon direkt nytta för nätbolaget eller för de befintliga kunderna till nätbolagets nu aktuella elnät. Bolaget hade dessutom obestritt anfört att leveranskvaliteten för dessa kunder snarare skulle komma att försämras. Vid en sammantagen bedömning fann kammarrätten att bolaget skulle tillåtas debitera nyanslutaren dessa kostnader. - Av utredningen i målet framgår inte att förstärkningsåtgärderna vid tidpunkten för bolagets offert skulle komma att innebära någon direkt nytta för bolaget eller för de befintliga kunderna till bolagets nu aktuella elnät. Däremot bedömde bolaget vid denna tidpunkt att förstärkningsåtgärderna eventuellt skulle komma senare anslutare till godo. Kostnaderna för förstärkningsåtgärderna har enligt vad som sålunda framkommit inte kommit någon vid offerttidpunkten befintlig kund tillgodo. Kammarrätten anser vid sådant förhållande att det inte varit oskäligt att som bolaget gjort fördela en viss del av förstärkningskostnaden på L-O.G. Varken Energimyndigheten eller L-O.G. har specifikt invänt emot storleken på den andel som fördelats på L-O.G. Kammarrätten anser att skäl saknas att avvika härifrån. Kammarrätten finner således att bolaget, för nyanslutning av fastigheten Rammen 3:12, ägt rätt att debitera L-O.G. 17 000 kr för förstärkning av befintligt nät. - Bolaget har yrkat att länsrättens dom och Energimyndighetens beslut skall undanröjas. Med hänsyn till den offert som bolaget lämnat till L-O.G. finner kammarrätten därför skäl att ändra länsrättens dom och Energimyndighetens beslut på så sätt att bolaget förpliktas att högst debitera L-O.G. 41 000 kr exkl. mervärdesskatt för den aktuella anslutningen. Med bifall till överklagandet förklarar kammarrätten att bolaget högst äger debitera L-O.G. 41 000 kr exkl. mervärdesskatt för nyanslutning av fastigheten Rammen 3:12.
Regeringsrätten
L-O.G. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom samt fastställa länsrättens dom och Energimyndighetens beslut.
Även Energimarknadsinspektionen (som trätt i Energimyndighetens ställe) överklagade och yrkade för sin del att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och förklara att bolaget äger debitera L-O.G. högst 30 800 kr exkl. mervärdesskatt. I andra hand yrkade inspektionen att anslutningsavgiften skulle fastställas till 36 600 kr exkl. mervärdesskatt. Inspektionen anförde bl.a. följande. Kammarrättens tolkning av vilka kostnader som ska belasta den anslutande kunden innebär att en allt för stor börda läggs på den enskilde och på inspektionen att visa att nytta även tillkommer andra kunder och nätbolaget. Utgångspunkten bör i stället vara huruvida det finns en merkostnad, dvs. om det gäller en åtgärd som enbart den anslutande kunden har nytta av. Vid en investering genom förstärkning eller förbättring av ett befintligt nät som tjänar flera kunder föreligger normalt sett nytta även för dessa och för nätbolaget. - Det bör ligga på nätbolaget, som har en unik kunskap om sitt nät och kundernas nyttjande av nätet, att visa att nyttan enbart tillkommer den anslutande kunden och därmed enbart ska belasta denne. Det måste i vart fall ställas betydligt högre krav än vad kammarrätten gjort för att konstatera en total avsaknad av nytta för bolaget och andra kunder. - Med hänsyn till inspektionens andrahandsyrkande anförde inspektionen följande. Sju abonnenter, L-O.G. inräknat, är anslutna till den aktuella ledningen. Bolaget har anfört att det är rimligt att anta att ytterligare två abonnenter tillkommer i framtiden. Inspektionen anser därför, om Regeringsrätten finner att delning ska ske, att kostnaderna för byte av ledning ska delas med nio.
Bolaget bestred bifall till överklagandena och anförde bl.a. följande. Genom kammarrättens dom säkerställs att överföringstariffen inte ska användas för att finansiera samtliga förstärkningskostnader när dessa vid offerttidpunkten bedöms sakna nytta för kundkollektivet. Anslutningskostnaderna ska motsvara de faktiska merkostnaderna. Om en investering är till gagn för kollektivet eller inte får bedömas från fall till fall. Vid bedömningen måste beaktas, dels att utbyte i förtid, liksom överdimensionering, endast ger samma kapacitet men till en högre nättariff, alltså ingen ökad kundnytta, dels att alla ledningar, oavsett ålder, har ett ekonomiskt restvärde. Byts ledningen ut i förtid går detta ekonomiska restvärde till spillo. - Det befintliga nätet hade inte kapacitet för att klara av att L-O.G:s fastighet anslöts. Efter en anslutning skulle lokalnätet inte uppfylla gällande krav. Detta gäller oavsett storleken på anslutningens kapacitet, dvs. om denna var högst 16 eller 25 ampère. Utbytet av en luftledning mot en annan har inte inneburit en ökad nytta för kundkollektivet. Inget talar för att risken för avbrott på grund av väder och vind skulle ha minskat. Den ökade livslängden på den nya luftledningen uppvägs i princip av det utsläckta restvärdet på den gamla ledningen.
Regeringsrätten (2008-04-25, Eliason, Stävberg, Lundin, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 7 § första stycket ellagen är den som har nätkoncession för område, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet. Enligt 4 kap. 1 § i dess i målet aktuella lydelse ska nättariffer vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Vid bedömning av en nättariffs skälighet ska konsumentintresset särskilt beaktas. Hänsyn ska dessutom tas till kravet på en rimlig avkastning i nätverksamheten.
Lagens bestämmelse om nättariffer i 4 kap. 1 § överfördes oförändrad från den tidigare ellagen (1902:71 s. 1). I förarbetena till en ändring i den äldre lagen angavs bl.a. att en princip för utformningen av nättariffer bör vara att den som förorsakar kostnader för nätägaren också ska betala för detta. Vidare uttalades att engångsavgiftens storlek ska kunna motsvara merkostnader för t.ex. en nybyggd anslutning (prop. 1993/94:162 s. 58 och 157). Det sistnämnda sägs också i förarbetena till 1997 års ellag. Där anges vidare beträffande anslutning till ett befintligt elnät bl.a. följande. En annan viktig faktor som måste beaktas när anslutningsskyldigheten prövas är de tekniska förutsättningarna vid anslutningen. Den anläggning som ska anslutas måste i stora drag vara avpassad för det befintliga ledningsnätet. Det kan inte krävas av en nätinnehavare att han ska göra stora och kostsamma investeringar för att en anläggning ska kunna anslutas till hans nät (prop. 1996/97:136 s. 143).
Av ovan redovisade motivuttalanden kan, enligt Regeringsrättens mening, utläsas en princip att vid anslutning till befintligt elnät, den som önskar ansluta sig ska stå för de direkta merkostnader som nätägaren härigenom förorsakas. Som kammarrätten funnit framgår inte av utredningen att förstärkningsåtgärderna vid tidpunkten för nätbolagets offert skulle komma att innebära någon direkt nytta för bolaget eller för bolagets befintliga kunder på den aktuella nätdelen. Bolaget bedömde däremot att förstärkningsåtgärderna skulle vara till nytta för senare anslutande elkunder. Det får mot den angivna bakgrunden anses rimligt att låta L-O.G. bära en viss del av den beräknade förstärkningskostnaden, vars storlek i sig inte satts i fråga. I målet har inte framkommit något som ger anledning att basera fördelningen på annat än det beräknade antalet nya kunder. Bolaget bedömde vid tidpunkten för offerten att det fanns anledning att räkna med ytterligare två senare tillkommande kunder. Den bedömningen har inte ifrågasatts. Det saknas således skäl att avvika från bolagets fördelning av förstärkningskostnaderna, nämligen att en tredjedel ska bäras av L-O.G. Överklagandena ska därmed avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandena.