P.A. undersöktes hösten 2005 på gastroenterologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund av B.S. Vid utredningen framkom fynd som tydde på att hon hade diabetes. I januari 2006 remitterade B.S. henne till Vårdcentralen i Höör. Samtidigt bifogade B.S. en kopia av journalen från gastroenterologiska kliniken.

I anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd yrkade P.A. att B.S. skulle åläggas disciplinpåföljd för att ha lämnat ut kopior av hela hennes journal från gastroenterologiska kliniken till Vårdcentralen i H. Hon uppgav bl.a. följande. B.S. har brutit mot sekretessen. Hon anser inte att B.S. behövde lämna uppgifter om henne, eftersom hon endast skulle lämna ett glukosblodprov på vårdcentralen. Om B.S. hade frågat henne hade svaret blivit nej. B.S. medgav att hon handlat felaktigt och uppgav bl.a. följande. Det gäller utlämnade av journalkopior till VC, utan medgivande. Jag erkänner att jag gjort detta, men vill gärna beskriva bakgrunden. I efterhand insåg jag att jag bara skulle ha skickat remiss. Det föresvävade mig dock inte att hon inte tidigare varit på VC, och på grund av stor arbetsbelastning tyckte jag att det gick fortare med en kort remiss och journalkopior. Jag handlade snabbt, då jag ville att hon snarast skulle få hjälp med sin nydiagnostiserade glukosintolerans för att om möjligt förhindra/senarelägga diabetesdebuten. Jag har erkänt för patienten, och beklagat vad som inträffat. Det är allvarligt att bryta mot tystnadsplikten, och jag brukar tänka mig för. I detta fall hade jag dock ingen tanke på att jag gjorde detta avseende denna patient, eftersom jag utgick från att hon varit patient på VC tidigare. Jag kan bara djupt beklaga den skada som jag tydligen orsakat henne.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (2006-06-28, ordförande Marcus) yttrade: Enligt 7 kap. 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100), SekrL, gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. - B.S. har utan P.A:s medgivande lämnat ut kopia av hennes journal på gastroenterologiska kliniken till Vårdcentralen i H. Enligt P.A. har detta varit till men för henne, eftersom man inte får ta kopior av hennes journal och lämna ut hur som helst. Även om B.S. hade anledning att förmoda att P.A. skulle anse att det var i hennes eget intresse att vårdcentralen fick en kopia av hennes journal innebär hanteringen ett brott mot bestämmelserna i sekretesslagen. Mot den bakgrunden måste hennes handlande medföra kritik, även om den inte är ansvarsgrundande.- Ansvarsnämnden lämnar anmälan utan åtgärd.

En ledamot anmälde skiljaktig mening och anförde: Ingen kritik kan riktas mot B.S. för hennes hantering med hänsyn till att det förefaller vara fel på sjukhusets rutiner.

P.A. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att B.S. skulle åläggas en disciplinpåföljd. Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande. B.S. har begått ett allvarligt fel när hon skickade iväg P.A:s journal utan medgivande. Det är förbjudet att bryta mot tystnadsplikten. Hade P.A. vetat om att hennes journal skulle röjas skulle hon inte ha berättat om sig själv för B.S. och hade istället åkt till Lund för blodprovstagning. P.A. yrkade även att journaluppgifter som överlämnats till vårdcentralen i H skulle raderas.

Länsrätten i Stockholms län (2006-10-10, ordförande Johansson) yttrade: Begäran om borttagande av journaluppgifter prövas av Socialstyrelsen efter ansökan. - Länsrätten konstaterar inledningsvis att SekrL gäller för det allmännas verksamhet inom hälso- och sjukvården och att för den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör en sådan skyldighet som anges i 2 kap. 8 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område, YHSL, får disciplinpåföljd åläggas. - I målet har framkommit att B.S. med anledning av att hon skickade P.A. genom remiss för blodprovstagning från gastroenterologiska kliniken till vårdcentralen samtidigt skickade med en kopia av P.A:s journal. P.A. hade inte givit sitt medgivande till detta. - Länsrätten konstaterar dock att det inte har framkommit någon omständighet som utgör grund för att med stöd av YHSL meddela disciplinpåföljd för B.S. Överklagandet skall således avslås.

Sedan P.A. överklagat domen beslutade Kammarrätten i Stockholm (2006-11-15, Schött, Lindbäck, referent) att inte meddela prövningstillstånd.

I överklagande hos Regeringsrätten yrkade P.A. att B.S. skulle åläggas disciplinpåföljd, att hennes journal på Vårdcentralen i H skulle förstöras samt att B.S. skulle utge skadestånd till henne. Hon anförde bl.a. följande. Hon skulle endast till vårdcentralen för att lämna glukosprov. B.S. sände då över hela hennes journal, vilket är ett allvarligt brott mot tystnadsplikten. Hon hade inte gett sitt medgivande till detta. Både hon själv och hennes familj har blivit lidande.

B.S. anförde bl.a. följande. Hon medger att hon skickat kopia på sin mottagningsanteckning utan att fråga P.A. om hon samtyckte. Hon utgick ifrån att P.A. var känd på vårdcentralen och handlade snabbt då hon ville att P.A. snarast skulle få hjälp. Det är allvarligt att bryta mot tystnadsplikten. Hon kan bara djupt beklaga den skada som hon tydligen orsakat. Hon vill dock ifrågasätta om hennes handlande haft direkt betydelse för säkerheten i vården och om inte målet i sak borde prövas av kammarrätten.

Socialstyrelsen anförde i av Regeringsrätten inhämtat yttrande bl.a. följande. Möjligheten att påföra disciplinpåföljd enligt 5 kap. 3 § YHSL för brott mot bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt grundar sig på uppfattningen att patienten måste kunna känna förtroende för hälso- och sjukvårdspersonalen så att han eller hon vågar lämna alla relevanta uppgifter om sitt hälsotillstånd utan risk för att uppgifterna kan bli åtkomliga för obehöriga. Om detta förtroende sviktar kan risker för patientsäkerheten uppstå. Kravet för att kunna påföra disciplinpåföljd är i denna situation att ett oaktsamt (ej uppsåtligt) brott mot bestämmelserna om sekretess haft en ”direkt betydelse för säkerheten i vården”. Uttrycket kan upplevas som något snävare än uttrycket ”av betydelse för patientsäkerheten” i 5 kap. 2 § YHSL. Av författningskommentarerna till dessa paragrafer (prop. 1997/98:108 s. 161 samt prop. 1993/94:149 s. 122) framgår inte klart om någon skillnad verkligen är avsedd. Den tolkning man skulle kunna göra är att möjligheten att pröva en disciplinfråga enligt 5 kap. 2 § är vidare än möjligheten att påföra disciplinpåföljd enligt 5 kap. 3 §. Enligt 2 kap. 8 § gäller bestämmelserna i SekrL inom den offentliga hälso- och sjukvården. Frågan om något brott mot bestämmelserna om sekretess verkligen har skett ska alltså i detta fall bedömas utifrån reglerna i SekrL. Det gäller särskilt bedömningen av omfattningen av begreppet särskilda verksamhetsgrenar i hälso- och sjukvården, möjligheterna att lämna uppgifter över en verksamhetsgräns om de behövs i rent vårdsyfte, rimligheten i att göra en menbedömning om sekretess ändå skulle anses föreligga samt vidare frågan om patienten oavsett dessa förhållanden borde ha tillfrågats om det tilltänkta utlämnandet av journalhandlingen.

Regeringsrätten (2008-08-20, Heckscher, Billum, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kammarrätten meddela prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (punkt 1), om anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten har kommit (punkt 2) eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (punkt 3).

Av 5 kap. 2 § YHSL framgår att bestämmelserna om disciplinpåföljd i 3-5 §§ gäller sådan yrkesutövning inom hälso- och sjukvården som har betydelse för patientsäkerheten.

Enligt 5 kap. 3 § YHSL får disciplinpåföljd åläggas den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör en sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 2a, 4, 6, 8 eller 9 § eller någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för säkerheten i vården.

I 2 kap. 8 § YHSL stadgas att den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen får röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Av tredje stycket samma paragraf framgår att bestämmelserna i SekrL gäller för det allmännas verksamhet.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

B.S. har utan P.A:s medgivande överlämnat kopia av dennas journal till Vårdcentralen i H. Förutsatt att hennes handlande innebär ett brott mot relevanta sekretessbestämmelser uppkommer frågan om hon kan åläggas disciplinpåföljd för det.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anför i sitt beslut att B.S:s handlande i och för sig förtjänar kritik men att det inte är ansvarsgrundande, medan länsrätten konstaterar att det inte framkommit någon omständighet som utgör grund för att med stöd av YHSL meddela henne disciplinpåföljd. Hur ansvarsnämnden och länsrätten har resonerat sig fram till dessa slutsatser går inte att utläsa av deras avgöranden.

Av 5 kap. 3 § YHSL framgår inte om varje underlåtenhet att fullgöra någon sådan skyldighet som beskrivs i de särskilt uppräknade paragraferna i lagen kan föranleda disciplinpåföljd eller om en sådan påföljd förutsätter att handlandet haft direkt betydelse för säkerheten i vården. Frågan har inte heller belysts i praxis. Den inledande bestämmelsen i 2 § tyder på att sistnämnda tolkning är den korrekta. Samtidigt ger formuleringen av 3 § närmast intryck av att förstnämnda tolkning är den riktiga och att de skyldigheter som framgår av de uppräknade paragraferna presumeras vara av direkt betydelse för säkerheten i vården.

Mot bakgrund av den oklarhet som råder beträffande tolkningen av 5 kap. 3 § YHSL får det anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt. Vidare borde de grumliga skäl som ansvarsnämnden och länsrätten gett för sina avgöranden ha medfört att det för kammarrätten framstått som osäkert om länsrättens dom var korrekt. Kammarrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd.

P.A. har i Regeringsrätten framställt yrkanden avseende förstörande av journal och skadestånd. Det bör ankomma på kammarrätten att ta ställning till dessa yrkanden.

S-O.L. anmälde leg. läkaren P.N. med anledning av de bedömningar som P.N. gjort av S-O.L. på uppdrag av Försäkringskassan vid prövningen av dennes ansökan om permanent sjukersättning.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (2005-07-05, ordförande Marcus) yttrade: Av 5 kap.2 och 3 §§ lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, YHSL, framgår att ansvarsnämnden prövar frågor om disciplinpåföljd för den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen endast vid sådan yrkesutövning inom hälso- och sjukvården som har direkt betydelse för patientsäkerheten samt vid klinisk forskning på människor. P.N:s befattning med S-O.L:s ärende kan inte hänföras till sådan yrkesutövning som avses i bestämmelsen. - Ansvarsnämnden tar inte upp anmälan till prövning.