Upphävd författning

Lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område

Departement
Socialdepartementet
Utfärdad
1994-06-09
Ändring införd
SFS 1994:954 i lydelse enligt SFS 1996:790
Ikraft
1994-10-01
Upphäver
Lag (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Inledande bestämmelser

1 §  Denna lag gäller hälso- och sjukvårdspersonal i deras yrkesutövning inom hälso- och sjukvården. I lagen ges bestämmelser om

  1. disciplinpåföljd,
  2. återkallelse av legitimation, återkallelse av annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården och begränsning av behörighet att förskriva narkotiska och alkoholhaltiga läkemedel samt teknisk sprit,
  3. förfarandet i ärenden som avses i 1 och 2.

2 §  Med hälso- och sjukvårdspersonal förstås i denna lag personal som omfattas av lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården.

3 §  Bestämmelserna i 4--6 §§ gäller endast yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling av patienter eller klinisk forskning på människor.

  • RÅ 1997:17:Föreskriften i 71 § socialtjänstlagen om anmälningsskyldighet till socialnämnden har inte ansetts som sådan föreskrift enligt 4 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. Försummelse i fråga om sådan anmälningsskyldighet har därför inte medfört disciplinpåföljd enligt disciplinpåföljdslagen.
  • RÅ 1997:73:En läkare har utfärdat ett intyg till en person som uppträtt som patient men som i själva verket infunnit sig hos läkaren enbart för att få material till ett TV-program. Vid tillämpning av 3 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område har intyget ansetts utfärdat i yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling av patienter (I). Däremot har vid tillämpning av samma föreskrift en läkare som förskrivit läkemedel till sig själv inte ansetts som patient varför disciplinpåföljd inte kommit i fråga (II).

Disciplinpåföljd

4 §  Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad som åvilar honom eller henne enligt 2, 3, 5, 7, 8 och 9 §§ lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården eller enligt någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för säkerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om felet är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas.

[S2]Disciplinpåföljd är erinran eller varning.

[S3]Disciplinpåföljd får, om det finns särskilda skäl till det, åläggas även den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör det.

[S4]Disciplinpåföljd får inte åläggas en arbetstagare därför att han eller hon deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.

  • RÅ 1998:14:Föreskriften i 19 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård om underrättelse till Socialstyrelsen angående vissa beslut om bältesläggning av patient har ansetts som sådan föreskrift enligt 4 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. Underlåtenhet att underrätta styrelsen har därför ansetts vara en fråga som kan prövas i mål om disciplinpåföljd.
  • RÅ 1997:17:Föreskriften i 71 § socialtjänstlagen om anmälningsskyldighet till socialnämnden har inte ansetts som sådan föreskrift enligt 4 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. Försummelse i fråga om sådan anmälningsskyldighet har därför inte medfört disciplinpåföljd enligt disciplinpåföljdslagen.
  • RÅ 1995:66:Leg. psykolog har efter personligt besök av en moder och hennes knappt 1 1/2-åriga dotter avgivit ett intyg, i vilket hon uttalat sig om faderns umgängesrätt med dottern utan att fadern kontaktats. Psykologen har med tillämpning av 1980 års lag om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. ej ansetts ha åsidosatt vad som ålegat henne i yrkesutövningen.
  • RÅ 1996:65:Enligt 2 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården skall den vård som ges av sådan personal så långt möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Paragrafen har ansetts innefatta skyldighet för en läkare att normalt före ett ingrepp på en minderårig förvissa sig om att vårdnadshavares samtycke föreligger. Disciplinmål.
  • RÅ 1997:73:En läkare har utfärdat ett intyg till en person som uppträtt som patient men som i själva verket infunnit sig hos läkaren enbart för att få material till ett TV-program. Vid tillämpning av 3 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område har intyget ansetts utfärdat i yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling av patienter (I). Däremot har vid tillämpning av samma föreskrift en läkare som förskrivit läkemedel till sig själv inte ansetts som patient varför disciplinpåföljd inte kommit i fråga (II).

5 §  Om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har anmälts till åtal, får disciplinärt förfarande enligt denna lag inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse om anmälan enligt 25 § får dock ske.

[S2]Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott. Lag (1996:790).

6 §  Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år efter förseelsen har underrättats om anmälan enligt 25 § denna lag eller enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän eller 5 § förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern.

[S2]Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än fem år efter förseelsen.

  • RÅ 1997:73:En läkare har utfärdat ett intyg till en person som uppträtt som patient men som i själva verket infunnit sig hos läkaren enbart för att få material till ett TV-program. Vid tillämpning av 3 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område har intyget ansetts utfärdat i yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling av patienter (I). Däremot har vid tillämpning av samma föreskrift en läkare som förskrivit läkemedel till sig själv inte ansetts som patient varför disciplinpåföljd inte kommit i fråga (II).
  • RÅ 1995:82:Sedan Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ålagt en legitimerad yrkesutövare disciplinpåföljd, har yrkesutövaren överklagat Ansvarsnämndens beslut. Innan kammarrätten avgjort målet har fem år förflutit från tidpunkten för den i anmälningen påstådda förseelsen. Kammarrätten har vid sådant förhållande ansetts ha bort på grund av inträdd preskription förklara att anmälningen inte föranleder disciplinpåföljd eller annan åtgärd.

Återkallelse av legitimation m. m.

7 §  Legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården skall återkallas om den legitimerade

  1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,
  2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande,
  3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder mot återkallelse från allmän synpunkt.

[S2]Har någon på grund av auktorisation i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) fått legitimation inom hälso- och sjukvården och återkallas den auktorisationen, skall även legitimationen återkallas.

8 §  Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen bör återkallas enligt 7 § första stycket 2, får den legitimerade föreläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom eller henne.

[S2]Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimationen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitimationen har prövats slutligt.

[S3]Har den legitimerade inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta, får legitimationen återkallas.

9 §  Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det.

10 §  Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses i 9 §, får den aktuella behörigheten dras in eller begränsas till dess frågan om indragningen eller begränsningen av behörigheten har prövats slutligt.

[S2]Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex månader.

11 §  Har en legitimation återkallats eller har en behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in eller begränsats, skall en ny legitimation respektive behörighet meddelas när förhållandena medger det.

12 §  Annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården än legitimation som meddelats enligt lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. får återkallas om den som fått behörigheten

  1. varit oskicklig vid utövningen av yrket eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva yrket,
  2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande.

[S2]Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten bör återkallas, får den återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

13 §  Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

[S2]Nämnden prövar även frågor som avses i 7--12 §§.

14 §  Ansvarsnämnden består av ordförande och åtta andra ledamöter. De utses av regeringen för tre år. Ordföranden skall ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.

[S2]För ordföranden skall för samma tid utses en eller flera ställföreträdare. En sådan ställföreträdare skall vara eller ha varit ordinarie domare. För varje annan ledamot skall det finnas ett tillräckligt antal ersättare som skall utses för samma tid som ledamoten.

15 §  Ansvarsnämnden är beslutför med ordförande och sex andra ledamöter. Till sammanträde med nämnden skall samtliga ledamöter kallas. Om en ledamot anmäler förhinder, skall en ersättare kallas.

16 §  Ordföranden får ensam fatta beslut

  1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 § första stycket eller om tillfällig återkallelse enligt 8 § andra stycket, 10 § eller 12 § andra stycket eller om utdömande av vite enligt 23 §,
  2. som innebär att ett ärende om disciplinpåföljd avgörs i sak, om beslutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet och det finns grundad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd,
  3. om återkallelse av legitimation eller behörighet på egen begäran i fall när hinder mot återkallelse inte kan antas föreligga, eller
  4. om återkallelse av legitimation enligt 8 § tredje stycket då den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

[S2]Ärenden som har avgjorts enligt första stycket skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

17 §  I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i 4 kap.rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.

18 §  I fråga om omröstning i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i 29 kap.rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.

Handläggning i ansvarsnämnden

19 §  Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av Socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan anmäla saken, en närstående till patienten.

[S2]Frågor som avses i 7--12 §§ tas upp på anmälan av Socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

[S3]Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i ärende som avses i första eller andra stycket finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § första stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

20 §  Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras skriftligen.

21 §  Anmälan eller ansökningshandling skall innehålla uppgift om

  1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, födelsetid och postadress,
  2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan förs av sådan,
  3. vem anmälan eller ansökan avser och, om uppgift kan lämnas utan särskild utredning, dennes yrke, adress och arbetsplats,
  4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld,
  5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller ansökan.

[S2]Anmälan eller ansökan av enskild skall vara egenhändigt undertecknad.

[S3]Om part företräds av ombud skall fullmakt ges in.

22 §  Är anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller sökanden att inom en viss tid inkomma med kompletterande uppgifter vid påföljd att ärendet annars inte tas upp till prövning.

23 §  Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett. Överflödig utredning skall avvisas.

[S2]Nämnden får förelägga den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen att ge in patientjournaler eller andra handlingar som behövs för utredningen. I föreläggandet får vite sättas ut. Vitet döms ut av nämnden.

24 §  Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma, när det kan antas vara till fördel för utredningen.

25 §  Anmälan eller ansökan enligt 19 § och det som hör till handlingen skall snarast överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser. Mottagaren skall föreläggas att svara inom en viss tid.

[S2]En sådan underrättelse behövs inte om det är uppenbart att anmälan eller ansökan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.

26 §  Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte ansvarsnämnden bestämmer att svaret får lämnas vid en muntlig förhandling.

[S2]Av svaret skall framgå om den svarande godtar eller motsätter sig den åtgärd som sätts i fråga. I det senare fallet bör svaranden ange skälen för sin inställning och de omständigheter som åberopas.

27 §  Kräver en fråga särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta yttrande från myndigheter, tjänstemän eller andra som är skyldiga att lämna yttrande i ämnet. Nämnden får också anlita andra sakkunniga i frågan.

[S2]I fråga om sådana sakkunniga som avses i första stycket tillämpas 40 kap.2--7 och 12 §§rättegångsbalken i tillämpliga delar.

[S3]Ersättning för utlåtande av myndigheter, tjänstemän eller andra som är skyldiga att lämna yttrande lämnas endast om det är särskilt föreskrivet.

[S4]Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag. Nämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.

28 §  Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver höras vid domstol eller att någon behöver föreläggas att tillhandahålla en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall nämnden begära detta hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av åtgärden.

[S2]Om det inte finns laga hinder mot det skall rätten hålla förhör eller meddela föreläggande. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

29 §  Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får föreläggas att inställa sig personligen vid påföljd att om han eller hon uteblir det inte utgör hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.

[S2]En enskild part som har inställt sig till en muntlig förhandling får av ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

30 §  Bestämmelserna i 20 och 21 §§förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även på beslut enligt 8 § första och andra stycket, 10 § första stycket och 12 § andra stycket.

Överlämnande av vissa ärenden

31 §  En anmälan beträffande arbetstagare får helt eller delvis överlämnas av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd som kan ankomma på arbetsgivaren, om det är uppenbart att ärendets behandling i nämnden inte är påkallad från allmän synpunkt eller för att tillvarata patientens rätt.

32 §  Innehåller en anmälan till ansvarsnämnden klagomål över brister i kontakten mellan en patient och hälso- och sjukvårdspersonalen hos ett landsting eller en kommun eller över något annat liknande förhållande och finns det grundad anledning att anta att anmälan inte kan föranleda disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd.

33 §  Finner ansvarsnämnden i ett ärende att de i 20 § lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården angivna förutsättningarna för anmälan till åtal föreligger, skall nämnden göra sådan anmälan. Lag (1996:790).

34 §  Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinpåföljd eller om återkallelse eller begränsning av behörighet som prövas efter anmälan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern finns i 6 § femte stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § tredje stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

Överklagande m. m.

35 §  Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

36 §  Ansvarsnämndens slutliga beslut får överklagas av

  1. Socialstyrelsen för att tillvarata allmänna intressen,
  2. enskild, som enligt 19 § första stycket har anmält en fråga om disciplinpåföljd, om beslutet har gått den enskilde emot,
  3. någon annan som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

[S2]Överklagande av Socialstyrelsen skall ske inom tre veckor från det att beslutet har meddelats.

[S3]Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att överklaga beslut om disciplinpåföljd eller i behörighetsfråga med anledning av fel i yrkesutövning finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Sådant överklagande skall ske inom tre veckor från det att beslutet har meddelats.

  • RÅ 1996:59:Socialstyrelsen har ansetts äga rätt att överklaga beslut av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd med yrkande om mildare disciplinpåföljd än nämnden tilldelat en yrkesutövare.

37 §  Andra beslut av ansvarsnämnden än som avses i 36 § får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

38 §  Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs, får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet.

[S2]Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden

  1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invändning om att det finns hinder mot prövningen,
  2. avvisat ombud eller biträde,
  3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
  4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 8 § första stycket,
  5. förelagt någon vid vite enligt 23 § andra stycket att inkomma med patientjournaler eller andra handlingar,
  6. utdömt vite eller
  7. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.

39 §  Beslut i frågor som avses i 7--12 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

40 §  Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är också han eller hon yrkesutövarens motpart.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994 då lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. skall upphöra att gälla. Ärenden som dessförinnan anmälts till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövas enligt äldre bestämmelser. Disciplinpåföljd får dock inte åläggas om så inte kan ske även enligt den nya lagen.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:410, Prop. 1993/94:149, Bet. 1993/94:SoU26
    Ikraftträder
    1994-10-01

Lag (1996:790) om ändring i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område

Förarbeten
Rskr. 1995/96:281, Prop. 1995/96:176, Bet. 1995/96:SoU18
Omfattning
ändr. 5, 33 §§
Ikraftträder
1997-01-01

Ändring, SFS 1998:532

Omfattning
upph.