RÅ 2008:68

J.L. överklagade och yrkade att länsrätten skulle upphäva försäkringskassans beslut. Som stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. P.J. var bidragsskyldig förälder när underhållsstödet betalades. Faderskapet upphävdes först när bekräftelsen förklarades sakna verkan av tingsrätten. Eftersom J.L. inte var bidragsskyldig när underhållsstödet betalades kunde ingen återbetalningsskyldighet åläggas honom.

J.L. överklagade och yrkade att kammarrätten med ändring av länsrättens dom skulle upphäva försäkringskassans beslut om återbetalningsskyldighet för perioden från och med november 2001 till och med maj 2002. Till stöd för sin talan anförde J.L. bl.a. följande. Faderskapet i aktuellt ärende fastställdes genom bekräftelse av faderskapet enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken, FB. I och med bekräftelsen förelåg ett faderskap och faderskapet kunde endast upphävas genom dom, vilket framgår av sista stycket i nämnda lagrum. Parter vid upphävande av bekräftelsen är mannen i fråga och barnet. FB:s regler utgår från ett sociologiskt faderskapsbegrepp som inte tar hänsyn till vem som är biologisk fader. Det väsentliga är att faderskapet fastställts, genom utredning utförd av socialnämnden, vilket senare bekräftats av fadern med moderns godkännande. Därmed föreligger ett juridiskt korrekt faderskap som bland annat grundar bidragsskyldighet för fadern och arvsrätt för barnet. - Reglerna i USL om återbetalningsskyldighet utgår från 3 kap. FB som rör vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap, dvs. mål om hävande av faderskap, mål om fastställande av faderskap, mål om hävande av faderskapspresumtion för äkta man och mål om fastställande av faderskap för annan man än den äkta mannen. Frågan om återbetalningsskyldighet för period som omfattas av annan mans faderskapsbekräftelse jämlikt 1 kap. 4 § FB behandlas inte och på den grunden skall återbetalningsskyldighet enbart avse perioden då giltig faderskapsbekräftelse föreligger. Lagstiftaren har varken i lagtexten eller i förarbeten lämnat något alternativt utrymme för tolkningen att återbetalningsskyldighet kan avse period då biologisk fader borde ha varit betalningsskyldig. Bidragsskyldigheten följer lämnad faderskapsbekräftelse oavsett om den är biologiskt riktig eller inte.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Situationen är att jämställa med att ett pågående mål om fastställande av faderskap funnits mot J.L. Enligt kassans uppfattning är J.L. den förälder som rätteligen enligt 7 kap. 2 § FB skall betala underhållsbidrag för barnet i fråga.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. - J.L. bestred bifall till överklagandet.

Till stöd för sin talan anförde kassan bl.a. följande. Tingsrätten har med stöd av 1 kap. 4 § tredje stycket FB förklarat att P.J:s faderskapsbekräftelse saknar verkan mot honom. Därmed ska det anses att han aldrig har varit förälder till barnet, vare sig i biologisk eller i rättslig mening. Denna ståndpunkt bekräftas också av att en man vars faderskap har upphävts har rätt att få ersättning av allmänna medel för underhållsbidrag som han har betalat (2 § lagen /1969:620/ om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag). Om underhållsstöd har utgått och mannen har varit återbetalningsskyldig, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat till staten (22 § fjärde stycket USL). - J.L. är förälder till barnet. Han ska därmed fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnet. Han är därmed också att anse som bidragsskyldig enligt USL.

J.L. anförde bl.a. följande. P.J:s faderskap har gällt till dess att tingsrätten förklarade att faderskapsbekräftelsen saknade verkan mot honom. Eftersom ett barn enligt FB inte samtidigt kan ha flera rättsliga fäder, kan han inte anses ha varit bidragsskyldig före den tidpunkten. Den biologiska fadern har inte talerätt i en situation som denna. Han har alltså inte kunnat påverka upphävandet av P.J:s faderskapsbekräftelse.

Regeringsrätten (2008-12-01, Heckscher, Wennerström, Kindlund, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, ska denne återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet (21 § första stycket USL). Återbetalningsskyldighet kan dock inte åläggas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då Försäkringskassan sände ett meddelande till den bidragsskyldige om ansökningen om underhållsstöd (21 § tredje stycket USL). Med bidragsskyldig avses den som enligt 7 kap. 2 § första stycket FB ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet (2 § första stycket USL).

Enligt 7 kap. 2 § första stycket FB ska en förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet bl.a. om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet.

Vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut var det genom en dom som vunnit laga kraft avgjort att P.J. inte var far till barnet. För P.J:s del innebar detta att hans underhållsskyldighet hade förfallit, även för förfluten tid (jfr NJA 1981 s. 496). Frågan om J.L:s underhållsskyldighet ska bedömas med utgångspunkt i detta förhållande.

Vid den tidpunkten fanns det också en faderskapsbekräftelse av J.L. som, såvitt framgår av utredningen, uppfyllde kraven i 1 kap. 4 § FB. I FB saknas stöd för att rättsverkningarna av denna bekräftelse ska begränsas i tiden. De gäller därför från barnets födelse. Han är således underhållsskyldig för den tid som Försäkringskassan hävdar och därmed återbetalningsskyldig för underhållsstöd som har betalats för samma tid.