lagen.nu

RÅ 2008 ref. 78

En person med Alzheimers sjukdom har ansetts tillhöra den personkrets som anges i 1 § 2 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Socialnämnden i Huddinge kommun avslog genom beslut den 23 november 2004 en ansökan av P.K. om personlig assistans och daglig verksamhet enligt 9 § 2 respektive 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, med hänvisning till att P.K. inte bedömdes omfattas av någon av personkretsarna enligt 1 § 1-3 LSS.

P.K. överklagade beslutet och yrkade bl.a. att länsrätten skulle konstatera att han tillhörde personkrets 2 i LSS och att han hade rätt till de begärda insatserna. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Av propositionen till LSS (1992/93:159 s. 167) framgår det vad gäller personkrets 2 att det är fråga om personer som efter utvecklingsåren fått en hjärnskada och till följd härav fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder. Det framgår vidare att personkrets 2 bygger på medicinska diagnoser. I Kammarrättens i Stockholm dom den 11 februari 2004, mål nr 6164-2002, klarläggs det att Alzheimers sjukdom är en hjärnskada till följd av kroppslig sjukdom och därmed ett funktionshinder som ingår i personkrets 2 i LSS. - Han utreddes första gången på Huddinge sjukhus i maj/juni 2002 och fick den 1 september 2002 diagnosen demens av blandtyp; Alzheimers sjukdom i kombination med vaskulära skador. Han har ingen fysisk nedsättning men kan bara röra sig obehindrat utomhus om han har personligt och nära stöd. Tennisspel, promenader och andra aktiviteter förutsätter att det finns en person vid hans sida. För att klara kommunikationen är det också nödvändigt att personen lär känna honom väl. Han blir orolig, deprimerad och ledsen om han är ensam hemma för länge. Han behöver påminnas om att klä sig och han behöver hjälp med att välja kläder. Han kan inte planera och tillaga måltider.

Socialnämnden bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Åberopade kammarrättsdom kan enligt kommunens mening inte ses som prejudicerande och avgörande för länsrättens bedömning i det aktuella målet då sådan verkan endast tillkommer avgöranden från Regeringsrätten. - En avgörande fråga i målet gäller tolkningen och tillämpningen av 1 § LSS, närmare bestämt den definition av personkretsen som framgår av punkten 2 nämnda bestämmelse. Av specialmotiveringen till ifrågavarande bestämmelse (prop. 1992/93:159 s. 168) framgår med tydlighet att lagstiftaren avsåg att exkludera sådan sjukdom som P.K. har (demens) från tillhörighet till personkrets som äger rätt till daglig verksamhet enligt lagen. Anledningen till avgränsningen var bl.a. den då gällande synen och kunskapen om demens som sjukdom. Ytterligare en anledning var statsfinansiella skäl. Avgränsningen var avgörande också för den s.k. finansieringsprincipens tillämpning vid kommunaliseringen av omsorgerna och LSS införande samt de därmed förbundna förhandlingarna om principens tillämpning mellan staten och Svenska Kommunförbundet. - Förarbetena ger alltså uttryck för uppfattningen att demens mot denna bakgrund inte uppfattades som ett begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd att kroppslig sjukdom. Avgränsningen grundades alltså på en allmän syn i fråga om demens samt den medicinska kunskapen vid denna tidpunkt. I sammanhanget önskar kommunen framhålla att lagrådet vid sin granskning inte gjort några invändningar mot ifrågavarande bestämmelse och ifrågavarande avgränsning som följer av förarbetena. Att den medicinska kunskapen numera utvecklats och att synen på demens samtidigt ändrats över tid kan enligt kommunens mening inte läggas till grund för en utvidgning av lagens personkrets. - Enligt svensk rättstradition har förarbetena givits stor betydelse vid tolkningen av olika begrepp eller definitioner som används i lag. Kommunens uppfattning är att det i aktuell bestämmelse angivna begreppet "kroppslig sjukdom" rimligen inte kan ges en tolkning utifrån numera utvecklad kunskap om och syn på demens som inte var etablerad i samband med lagens tillkomst. Begreppet bör ses som ett i lag angivet begrepp som tydligt avgränsats på sätt som exkluderar demens. Någon felaktighet kan därför inte sägas ha funnits när man i samband med bestämmelsens tillkomst valde att se demenssjukdom såsom jämförbar med psykiska sjukdomar vid just tillämpningen av LSS. En utvidgning av personkretsen i 1 § 2 LSS och rätten till daglig verksamhet borde därför kräva en direkt ändring av lagens lydelse.

I läkarintyg, daterat den 27 september 2004, av professor Lars-Olof Wahlund vid Geriatriska mottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, anges följande. P.K. har ett bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter en hjärnskada förvärvad i vuxen ålder på grund av kroppslig sjukdom. Funktionshindret förorsakar betydande svårigheter i dagliga livet. P.K. lider av Alzheimers sjukdom och tillhör därmed personkrets 2 i LSS. - Av läkarintyg, daterat den 1 december 2004, av professor Lars-Olof Wahlund framgår följande. Han har känt denna patient sedan ett drygt år tillbaka. P.K. är utredd på minnesenheten, Geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och har fått diagnosen Alzheimerdemens med tidig debut. Vid första besöket uppvisade P.K. klara demenssymtom och neuropsykologiskt bedömdes han ha en demenssjukdom som var långt gången. Detta var för ett år sedan i november 2003. Under det år som gått har P.K. försämrats och när han senast träffade P.K. i slutet av september presterade han endast 15 av 30 på MiniMentalTestet. Enligt hans bedömning uppfyller P.K. på alla sätt kriterierna för personkrets 2 i LSS. P.K:s demenshandikapp är uttalat. P.K. har mycket stora svårigheter att klara sig själv ensam på dagarna. P.K. kan inte läsa, förstår inte vad han ser på TV, kan inte laga mat och klarar inte att äta själv. P.K. letar till och med efter rummen i sitt eget hem, vilket talar för en grav orienteringsoförmåga. Dessutom har P.K:s språkliga förmåga kraftigt försämrats och han kan inte längre använda vare sig telefon eller mobiltelefon.

Länsrätten i Stockholms län (2005-01-19, ordförande Sjöstedt) yttrade: Enligt 1 § LSS innehåller lagen bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer 1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder, efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom eller 3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. - I förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s 166 ff.) anges bl.a. följande beträffande 1 § 2 LSS. Utlösande faktorer för sådant funktionshinder som avses i andra punkten skall vara sjukdomar av kroppslig art - tumörer, hjärnblödningar, inflammationer osv. - eller skador som har föranletts av yttre våld, t.ex. trafikskador. Däremot avses inte personer med olika psykiska sjukdomstillstånd, som också kan medföra begåvningshandikapp, t.ex. demenser, och inte heller personer med sjukdomar som är en följd av missbruk av beroendeframkallande medel. Dessa personer kan endast omfattas av lagen om de uppfyller kriterierna i tredje punkten. - Frågan i målet är om P.K. kan anses tillhöra den personkrets som anges i 1 § 2 LSS. - En lagregels innebörd skall i första hand bestämmas med utgångspunkt i lagtexten. Om denna är otydlig kan bl.a. uttalanden i lagens förarbeten vara ett hjälpmedel vid tolkningen av lagen. Däremot kan ett sådant uttalande inte tas till intäkt för en tolkning som står i strid med lagtextens ordalydelse. - Den medicinska utredningen i målet får anses visa att P.K. ådragit sig en hjärnskada till följd av kroppslig sjukdom och att han på grund härav har ett betydande och bestående funktionshinder. P.K. uppfyller därmed de i lagen uppställda kriterierna för tillhörighet till personkrets 2 enligt 1 § LSS. Vad nämnden anfört ger inte anledning till annan bedömning. (Jfr Kammarrättens i Stockholm dom den 11 februari 2004, mål nr 6164-2002.) - Nämnden har avslagit P.K:s ansökan på den grunden att han inte tillhör personkretsen i 1 § LSS och således inte prövat om han i övrigt uppfyller förutsättningarna för de begärda insatserna. Det åligger i första hand nämnden, och inte länsrätten, att pröva om dessa förutsättningar är uppfyllda. Länsrätten kan alltså inte ta ställning till om, och eventuellt i vilken omfattning, P.K. har rätt till de begärda insatserna. Överklagandet skall därför bifallas på så sätt att P.K. förklaras tillhöra den personkrets som avses i 1 § 2 LSS. - Med ändring av Socialnämndens i Huddinge kommun beslut bifaller länsrätten överklagandet på så sätt att P.K. förklaras tillhöra den personkrets som avses i 1 § 2 LSS. - Målet återförvisas till socialnämnden för handläggning i enlighet med domskälen.

I överklagande hos kammarrätten yrkade socialnämnden att kammarrätten, med undanröjande av länsrättens dom, skulle fastställa socialnämndens beslut. Till stöd för talan anförde socialnämnden bl.a. följande. Huvudfrågan är om personer med Alzheimers sjukdom skall omfattas av personkretsen i 1 kap. 2 § LSS. Förarbetena till lagen undantar uttryckligen personer med demens från lagens tillämpning.

P.K. bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm (2006-10-19, Wahlqvist, Svensson, Dahlman, referent) yttrade: Socialstyrelsen har - efter att ha inhämtat yttrande från överläkaren vid Universitetssjukhuset i Linköping professor Jan Marcusson - i yttrande avstyrkt bifall till överklagandet. - Vad socialnämnden anfört och vad som i övrigt framkommit i målet föranleder inte kammarrätten att göra en annan bedömning än länsrätten gjort. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Socialnämnden fullföljde sin talan och åberopade vad som tidigare anförts i länsrätten och kammarrätten.

Regeringsrätten (2008-11-10, Heckscher, Nord, Stävberg, Lundin, Ståhl; Lundin och Ståhl deltog dock inte vid avgörande av frågan om prövningstillstånd) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner skäl att meddela prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbart avgörande.

Regeringsrätten gör samma bedömning som länsrätten och kammarrätten.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten meddelar prövningstillstånd.

Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2008-10-29, föredragande Hartmann, målnummer 7020-06

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2008-11-10
Målnummer
7020-06
Lagrum
1 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Litteratur
Prop. 1992/93:159 s. 167 f.
Sökord
Stöd och service till vissa funktionshindrade
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation