RÅ 2009 not 190

I mål om ränta på återbetalade avgifter enligt alkohollagen och alkoholförordningen m.m. (avslag) / Regeringsrätten hade inte motiverat varför förhandsavgörande från EG-domstolen inte begärts (avslag) / Ränta på återbetalade avgifter enligt alkohollagen och alkoholförordningen m.m. (resningsärende, avslag) / Alkohollagstiftning (fråga om resning i mål om ränta på återbetalade avgifter enligt alkohollagen och alkoholförordningen m.m.) / Ansökan om resning ansågs avse såväl kammarrättens lagakraftvunna dom som Regeringsrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd (avslag) / Ersättning för rättegångskostnader kunde inte utgå i mål om resning avseende ränta på återbetalade avgifter enligt alkohollagen och alkoholförordningen m.m. / Skyldighet för Regeringsrätten att motivera varför förhandsavgörande från EG-domstolen inte begärts förelåg inte när yrkande om sådant avgörande framställts hos kammarrätten men inte hos Regeringsrätten (resningsärende, avslag)

Not 190. Ansökan av Carlsberg Sverige AB m.fl. om resning i mål ang. ränta på återbetalade avgifter enligt alkohollagen och alkoholförordningen m.m. - Statens folkhälsoinstitut (FHI) fattade den 15 september 2004 beslut om återbetalning av vissa avgifter som erlagts enligt alkohollagen (1994:1738) och alkoholförordningen (1994:2046) beträffande Carlsberg Sverige AB m.fl. (bolagen). Bolagen överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län som genom en dom den 4 april 2005 förklarade att de hade rätt till återbetalning av avgifterna eftersom de hade tagits ut i strid med EG-rätten, men att de inte hade rätt till ränta. Vidare avvisade länsrätten yrkanden om ersättning för ombudskostnader. - Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm. Där yrkade bolagen bl.a. att kammarrätten skulle inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen i frågorna om ränta och rättegångskostnader. FHI bestred yrkandena och motsatte sig att ett förhandsavgörande skulle inhämtas. Kammarrätten avslog överklagandena i domar den 14 juni 2006 och avvisade yrkanden om ersättning för rättegångskostnader i kammarrätten. Kammarrätten uttalade sig inte i frågan om inhämtande av förhandsavgörande från EG-domstolen. - Bolagen fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och yrkade vidare ersättning för rättegångskostnader. Regeringsrätten beslutade den 29 maj 2007 att inte meddela prövningstillstånd. Regeringsrätten uttalade sig inte i frågan om rättegångskostnader. - I Regeringsrätten hävdade bolagen att det fanns behov av ett nytt prejudikat i ränte- och processkostnadsdelen. I frågan om ränta åberopade de en dom från Europadomstolen (Eko-Elda AVEE ./. Grekland 9.3. 2006) och i frågan om rättegångskostnader främst EG-fördragets rättsskyddsprincip. Något yrkande om att Regeringsrätten skulle begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen framställdes inte. Däremot hade de som bilaga till överklagandena fogat och åberopat vissa sidor av överklagandet till kammarrätten, bl.a. sidan med yrkandet att ett förhandsavgörande skulle inhämtas i räntefrågan. - Bolagen ansökte om resning samt yrkade ersättning för sina kostnader i resningsmålen. -Regeringsrätten (2009-12-11, Heckscher, Sandström, Lundin):Skälen för Regeringsrättens avgörande. I ansökningarna riktar bolagen kritik mot domstolarnas bedömning i ränte- och processkostnadsdelen och anför att det fanns och finns ett stort behov av ett nytt avgörande. Vidare anför de att grunden för resning är att Regeringsrätten vid sin prövning av ansökningarna om prövningstillstånd inte tagit hänsyn till sin skyldighet att ange skälen till varför domstolen inte inhämtat något förhandsavgörande från EG-domstolen. - Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - I 1 § lagen (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från EG-domstolen föreskrivs följande. Om en part i ett mål eller ärende vid en domstol eller myndighet, som omfattas av skyldigheten att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen, har yrkat att ett förhandsavgörande skall inhämtas eller på annat sätt väckt frågan om en sådan åtgärd, skall domstolen eller myndigheten, i de fall den beslutar att inte inhämta ett förhandsavgörande, i sitt beslut ange skälen till detta. - Av artikel 234 i EG-fördraget följer att Regeringsrätten omfattades av skyldigheten att inhämta förhandsavgörande. - Av 8 § 3 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar jämförd med 11 kap. 11 § regeringsformen följer att det är kammarrätterna som prövar ansökningar om resning om målet slutligt avgjorts av en länsrätt, medan Regeringsrätten prövar dem om målet slutligt avgjorts av Regeringsrätten eller av en kammarrätt. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Sökandena angriper kammarrättens avgörande i sak, men anger dessutom uttryckligen att resningsansökningarna bygger på att Regeringsrätten har gjort ett processuellt fel. - Regeringsrätten prövar först påståendet om att Regeringsrätten har gjort ett processuellt fel. - För att Regeringsrätten ska vara skyldig att i sitt beslut ange motiven för att domstolen inte inhämtar ett förhandsavgörande från EG-domstolen krävs det, enligt tillämpligt lagrum, att en part har yrkat att ett avgörande ska inhämtas eller aktualiserat saken på något annat sätt. Bolagen framställde inget sådant yrkande i Regeringsrätten. Att de åberopade en inlaga till kammarrätten där de hade begärt att kammarrätten skulle inhämta ett förhandsavgörande i en av de tvistiga frågorna innebär inte att de aktualiserade saken här på ett sådant sätt att Regeringsrätten var skyldig att uttala sig om detta. Det har alltså inte gjorts något processuellt fel. - Vid den bedömningen återstår att pröva om det bolagen har anfört om sin rätt till ränta och ersättning för rättegångskostnader utgör grund för resning. I denna del har de åberopat samma omständigheter som i den tidigare processen. Vad de anfört innebär inte att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva dessa frågor på nytt. Ansökningarna om resning ska alltså avslås. - Det finns ingen laglig grund för att pröva yrkandena om ersättning för rättegångskostnader i resningsmålen. Yrkandena ska alltså avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning. - Regeringsrätten avvisar yrkandena om ersättning för rättegångskostnader. (fd I 2009-11-25, Hofvander)