RÅ 2009 not 197

Not 197. Ansökan av VVFF-Vägstugan AB om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. - Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun beslutade den 28 april 2005 att anta detaljplan för del av fastigheten Djupvik 1:16. Planens syfte var att ytterligare bostadstomter för permanentbebyggelse skulle tillskapas i Djupvik. Nämndens beslut överklagades hos Länsstyrelsen i Kalmar län, som den 13 januari 2006 upphävde beslutet. Länsstyrelsen ansåg dels att beslutet om antagande borde ha fattats av kommunfullmäktige, dels att den lösning av avloppsfrågan som valts inte var tillfredsställande. Borgholms kommun och VVFF-Vägstugan AB (Vägstugan) överklagade beslutet. Regeringen avslog i beslut den 28 februari 2008 överklagandena med motiveringen att detaljplanen fick anses vara av sådan principiell beskaffenhet och större vikt att frågan om att anta planen borde ha prövats av kommunfullmäktige och att nämnden således inte haft befogenhet att anta planen. - Vägstugan ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. att den anser att Miljö- och byggnadsnämnden hade befogenhet att besluta om antagande av planen. - Kommunfullmäktige i Borgholms kommun gav på begäran av Vägstugan in ett yttrande i målet. -Regeringsrätten (2009-12-17, Heckscher, Eliason, Dexe, Hamberg, Stenman):Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. - Av Europadomstolens praxis framgår att en förutsättning för att artikel 6.1 ska vara tillämplig är att det föreligger en reell och seriös tvist, att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten och att denna rättighet kan karaktäriseras som en civil rättighet. - Av 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, framgår att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (det s.k. kommunala planmonopolet). Det innebär att endast kommunen, med vissa undantag som framgår av 12 kap. 6 § PBL, har befogenhet att anta planer och också själv avgör i vilka fall planläggning ska ske. Någon rätt för en fastighetsägare att få till stånd en planändring föreligger inte, även om denne givetvis kan vända sig till kommunen med ett önskemål. - Vägstugan äger den aktuella fastigheten och är initiativtagare till planändringen. Länsstyrelsen har upphävt kommunens beslut om antagande av detaljplanen och regeringen har avslagit överklagandena av länsstyrelsens beslut. Det innebär att den tidigare detaljplanen fortfarande gäller. - Vägstugan har i sin egenskap av fastighetsägare inte någon i den nationella rätten grundad rättighet att få en detaljplan avseende den egna fastigheten ändrad. Artikel 6 är således inte tillämplig, och bolaget har inte rätt till rättsprövning av regeringens beslut (jfr bl.a. ENZI mot Österrike, Europadomstolens beslut den 8 februari 2000). Ansökningen ska därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar VVFF-Vägstugan AB:s ansökan om rättsprövning. (fd I 2009-10-29, Lundberg)