RÅ 2009 not 203

Not 203. Ansökan av Br. Håkanssons Skånefastigheter AB, Ideella koloniföreningen Ängslyckan och Maltestorps Ideella Fritidshusförening om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Lomma kommun beslutade den 7 december 2006 att anta detaljplan för Lomma 11:36 m.fl., fritidshusområde Haga m.fl. Syftet med detaljplanen är att planmässigt reglera området för att bibehålla och förstärka karaktären av fritidshusområde med inslag av större bostadshus och att pröva möjligheten att avstycka lotter för bebyggelse av fritidshuskaraktär. Beslutet överklagades hos Länsstyrelsen i Skåne län, som den 20 september 2007 avslog överklagandena. Ägarna till en av fastigheterna inom planområdet överklagade beslutet och anförde att detaljplanen utgjorde ett oproportionellt och illegitimt ingrepp i deras äganderätt. Genom beslut den 15 maj 2008 upphävde regeringen beslutet att anta detaljplanen med motiveringen att planen innebar en reglering av användningen av bostäder och att den var utformad på ett sätt som saknar stöd i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. - Br. Håkanssons Skånefastigheter AB, Ideella koloniföreningen Ängslyckan och Maltestorps Ideella Fritidshusförening ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut. De anförde bl.a. att beslutet har inneburit att de har mist sina förväntade rättigheter och möjligheter till ett väl ordnat permanent boende. -Regeringsrätten (2009-12-28, Billum, Eliason, Hamberg, Jermsten, Stenman):Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. - Av Europadomstolens praxis framgår att en förutsättning för att artikel 6.1 ska vara tillämplig är att det föreligger en reell och seriös tvist, att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten och att denna rättighet kan karaktäriseras som en civil rättighet. - Av 1 kap. 2 § PBL framgår att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (det s.k. kommunala planmonopolet). Det innebär att endast kommunen, med vissa undantag som framgår av 12 kap. 6 § PBL, har befogenhet att anta planer och också själv avgör i vilka fall planläggning ska ske. - De sökande har i egenskap av fastighetsägare inte någon i den nationella rätten grundad rättighet att få till stånd en detaljplan avseende den egna fastigheten. Artikel 6 är således inte tillämplig och de sökande har inte rätt till rättsprövning av regeringens beslut. Ansökningen ska därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning. (fd II 2009-11-26, Lundberg)