RÅ 2009 not 52

Not 52. Överklagande av L.E. i mål ang. överlåtelse av föräldrapenning. - L.E. begärde hos Försäkringskassan att han skulle få överlåta samtliga föräldrapenningdagar för sin dotter till sin hustru. Försäkringskassan beslutade den 2 maj 2005 att avslå hans begäran och fann vid omprövning den 31 maj 2005 inte skäl att ändra sitt beslut. Kassan hänvisade i beslutet till bestämmelserna i 3 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799) och 4 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. - Sedan L.E. överklagat beslutet fannLänsrätten i Skåne län (2006-03-21, Nordström) att Försäkringskassans beslut var fattat i enlighet med gällande bestämmelser och avslog överklagandet. - L.E. överklagade länsrättens dom och yrkade att få avstå sin rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för sin hustru avseende samtliga föräldrapenningdagar. Han anförde bl.a. följande. Eftersom han inte har rätt till någon föräldrapenning som motsvarar sjukpenning, och det endast är sådan föräldrapenning som inte får överlåtas, omfattas han inte av föräldraförsäkringen i detta avseende. - Kammarrätten i Göteborg (2006-12-18, Bergström, Edström, Nylander):Domskäl. I 3 kap. 1 § punkten 2 socialförsäkringslagen stadgas att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå. - Enligt 4 kap. 3 § AFL utges föräldrapenning med anledning av barns födelse under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna (första stycket). Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid (tredje stycket). En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenning under hela den ovan angivna tiden. Detsamma gäller om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet men den andra föräldern inte har rätt till föräldrapenning (fjärde stycket). Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet har den andra föräldern rätt att själv uppbära föräldrapenningen under den ovan angivna tiden (femte stycket). En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning såvitt avser en tid om 60 dagar för varje barn (sjätte stycket). - Av 4 kap. 6 § AFL följer att hel föräldrapenning utgör lägst 60 kr om dagen (lägstanivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp för hel föräldrapenning om 180 kr (grundnivå). Härutöver utges föräldrapenning för 210 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för 90 dagar med belopp enligt lägstanivån. - Kammarrättens bedömning. - L.E. är bosatt i Sverige och är därför försäkrad för föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå. Han och hans hustru har gemensam vårdnad om dottern och han saknar inte på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt förmåga att vårda dottern. Frågan i målet är om L.E. kan avstå sin rätt till föräldrapenning för en kvarstående tid om 60 dagar till förmån för sin hustru. - Reglerna om föräldrapenning bygger på en principiell likadelning mellan föräldrarna av rätten till föräldrapenningdagar. Likadelningsprincipen innebär att, om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, varje förälder har rätt att uppbära föräldrapenning under halva den aktuella tiden. Det föreligger en rätt att överlåta föräldrapenningdagar till den andra föräldern, dock med den begränsningen att 60 dagar inte får överlåtas (jfr prop. 1994/95:61 s. 31 f. samt prop. 1993/94:147 s. 70 f. och 95 f.). - De 60 föräldrapenningdagar som inte får överlåtas är sådana dagar som ersätts med föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpenning. Syftet med överlåtelseförbudet, som trädde i kraft innan begreppet grundnivå infördes i lagstiftningen, är att öka fädernas uttag av föräldrapenning (jfr prop. 1994/95:61 s. 31). - L.E. har rätt till föräldrapenning med grundnivå för de 60 dagar som han nu önskar överlåta till sin hustru. Grundnivån är enligt lagtexten den lägsta nivå enligt vilken föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning kan utges. Med hänsyn till detta och till syftet med överlåtelseförbudet ska detta förbud anses kunna gälla även dagar med föräldrapenning enligt grundnivån. Eftersom L.E. har rätt till föräldrapenning enligt grundnivå för de 60 dagar som han önskar avstå sin rätt till föräldrapenning för, utgör de sådana dagar som enligt 4 kap. 3 § sjätte stycket AFL inte får överlåtas. Överklagandet kan därför inte bifallas. - Domslut. Kammarrätten avslår överklagandet. - L.E. överklagade domen och yrkade att få avstå sin rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för sin hustru avseende de 60 s.k. pappadagarna. Han anförde i huvudsak följande. Han behöver inte utnyttja dessa dagar. Han är ändå hemma och vårdar deras gemensamma dotter. Om dagarna är till barnets bästa, är det rimligt att mamman får ta över dessa 60 dagar så att föräldrarna kan vara hemma samtidigt. - Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde att kassan instämmer i den bedömning som kammarrätten har gjort. - Regeringsrätten (2009-04-14, Heckscher, Wennerström, Stävberg, Ståhl):Skälen för Regeringsrättens avgörande.Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrådet Lundin var skiljaktig i fråga om motiveringen och ansåg att avsnittet i domen under rubriken Skälen för Regeringsrättens avgörande borde ha följande lydelse. - L.E. är inte försäkrad för sjukpenning men för föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå. Det har inte satts i fråga att han har rätt till föräldrapenning under 240 dagar. Frågan i målet är om han får avstå rätten till föräldrapenning till sin hustru såvitt avser alla dessa dagar. Förbudet att avstå rätten till föräldrapenning avser 60 dagar. I regeln nämns endast dagar som ger en förälder rätt till föräldrapenning med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. Av sammanhanget framgår dock att regeln måste förstås så att det råder ett absolut förbud mot att avstå rätten till föräldrapenning i fråga om 60 av de 240 dagarna. Överklagandet ska därför avslås. (fd I 2009-03-04, Hultquist)