RÅ 2009:2
Fråga om återbetalning av sjukpenning (I och II).
I
I omprövningsbeslut den 24 september 2003 beslutade Stockholms läns allmänna försäkringskassa att vidhålla sina tidigare beslut att ändra J.S:s sjukpenninggrundande inkomst (SGI) från 270 000 kr till 0 kr från den 12 juni 1998 och att J.S. skulle återbetala sjukpenning som han uppburit under tiden den 26 juni 1998 - den 23 april 2003 med sammanlagt 1 018 970 kr. Försäkringskassan motiverade sitt beslut med att J.S., som i inkomstuppgift beräknat sin årliga inkomst till 270 000 kr från sitt helägda bolag B Design AB, inte fått någon lön från bolaget innan han blev sjuk. Han hade därför inte haft rätt att få SGI fastställd till 270 000 kr. Eftersom J.S. genom den oriktiga inkomstuppgiften orsakat att försäkringskassan betalat ut sjukpenning med 1 018 970 kr var han återbetalningsskyldig. Något skäl för eftergift av återbetalningsskyldigheten förelåg inte.
J.S. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att han skulle få behålla sin SGI och att han inte skulle vara återbetalningsskyldig för sjukpenningen. Han anförde bl.a. följande. Det torde vara ostridigt att hans arbetsförmåga varit helt nedsatt i vart fall från den 12 juni 1998. Relativt kort tid dessförinnan hade han bildat och påbörjat verksamhet i sitt helägda aktiebolag, B Design AB, i vilket han skulle bedriva arkitekt- och därmed sammanhängande konsultverksamhet. Eftersom bolagets verksamhet var helt nystartad vid tidpunkten för arbetsoförmågans inträdande saknades i bolaget likvida medel för att utbetala sjuklön. Den omständigheten att han rent faktiskt inte lyft någon sjuklön för de inledande första 14 dagarna måste rimligen sakna betydelse. Utgångspunkten är i stället frågan om den inkomst han angivit var rimlig i den aktuella verksamheten.
Försäkringskassan avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. En person som driver och arbetar i aktiebolag ses som anställd i bolaget och den lön som tas ut från bolaget betecknas som inkomst av anställning. SGI grundas på denna lön. Om ett ersättningsärende blir aktuellt i samband med att verksamhet i aktiebolag startas får utredning visa om SGI kan fastställas. Har en person inte tagit ut lön kan detta medföra att SGI inte kan fastställas (jfr FÖD:s dom i mål 657-1991). I Riksförsäkringsverkets vägledning nr 2002:4 s. 42 anges följande exempel. En person startar en rörelse i aktiebolagsform och tar inte ut någon lön de första åtta månaderna. Från månad nio tas en månadslön ut och SGI kan därför fastställas först från den nionde månaden. J.S. har haft anställning i ett av honom själv helägt aktiebolag. Enligt uppgift från Skatteverket finns för åren 1995 - 1997 varken kontrolluppgift eller taxerad inkomst. För inkomståren 1998 - 2002 finns kontrolluppgift med inkomst enbart från försäkringskassan. Således har J.S. inte haft någon inkomst alls av anställning, varför hans SGI rätteligen skall vara 0 kr från den 12 juni 1998. - I inkomstuppgift daterad den 2 juni 1998 beräknade J.S. sin årliga inkomst till 270 000 kr. J.S. har inte erhållit någon lön för perioden den 1-11 juni 1998. Vidare har J.S. i försäkran för sjukpenning intygat att han erhållit sjuklön under tiden den 12 26 juni 1998. Denna uppgift är oriktig. Enligt försäkringskassans uppfattning har J.S. genom att lämna oriktiga uppgifter om sin årsinkomst orsakat att försäkringskassan betalat sjukpenning för tiden den 26 juni 1998 - den 23 april 2003 med 1 018 970 kr. Det föreligger inte skäl för att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.
Länsrätten i Stockholms län (2004-05-19, ordförande Ericius) yttrade bl.a.: Den som driver ett företag i aktiebolagsform är anställd av bolaget. Erhållna intäkter av bolaget utgör, vid bedömning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, inkomst av anställning för honom. Utredningen i målet visar att J.S. vid tiden för insjuknandet inte uppbar lön eller kunde påräkna någon viss lön. Bolaget hade inte påbörjat någon verksamhet och var inte heller registrerat som arbetsgivare. Länsrätten anser att försäkringskassans beslut att från och med den 12 juni 1998 fastställa J.S:s SGI av anställning till 0 kr är riktigt. Länsrätten delar även försäkringskassans uppfattning att J.S. har lämnat oriktiga uppgifter om sin årsinkomst och därigenom orsakat att kassan felaktigt har betalat ut sjukpenning för tiden den 26 juni 1998 - den 23 april 2003 med 1 018 970 kr. Han är därför återbetalningsskyldig. Skäl att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten föreligger inte. Överklagandet skall avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Stockholm
J.S. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten. Han vidhöll i första hand sina yrkanden i länsrätten. I andra hand yrkade han att kravet på återbetalning skulle efterges. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Han har inte fått ersättning obehörigen eller med för stort belopp. Han har i varje fall inte genom att lämna oriktiga uppgifter förorsakat att så skett. Han skall därför inte vara återbetalningsskyldig för utbetald sjukpenning. För det fall han skall anses återbetalningsskyldig finns särskilda skäl som motiverar att återbetalningsskyldigheten skall efterges i sin helhet. Försäkringskassans motivering till att han skall återbetala sjukpenningen är i praktiken att han inte omedelbart i samband med sjukdomsfallet begärde ut lön och sjuklön från sitt eget bolag. Anledningen till att han inte gjorde det var att det inte fanns någon på bolaget som kunde göra utbetalningen, att bolaget inte hade likvida medel till sådana utbetalningar och att han i första hand ville att bolaget skulle överleva. Dessutom hoppades han vid den tiden att kunna återgå i arbete. De konsekvenser detta beslut skulle få om han anses återbetalningsskyldig är orimliga. Han har uppgett sin förväntade årsinkomst till 270 000 kr. Detta belopp stämmer överens med den inkomst han som oskadad hade kunnat räkna med från sin anställning i bolaget. Detta belopp hade han och bolaget kommit fram till efter noga övervägande och med hjälp av bolagets revisor. Han var noga med att lönen inte skulle vara större än att bolaget kunde bära kostnaden. Lönen är inte anmärkningsvärt stor för en person med hans kompetens i den aktuella branschen. På grund av att verksamheten inte hunnit komma i gång avstod han till en början från att ta ut den lön och sjuklön som han var berättigad till. Han har dock hela tiden haft en löne- och sjuklönefordran mot bolaget. Under år 2003 betalade bolaget ut dessa ersättningar. Han har inte intygat att han fått sjuklön från bolaget. På blanketten om ansökan om sjukpenning ställs frågan om han erhållit eller kommer att begära sjuklön. Han har besvarat denna fråga jakande och har, om än i efterhand, begärt sjuklön. Ansökan om att få F-skattesedel gjordes långt före den 26 september 1998 men ärendet fördröjdes bl.a. på grund av hans sjukdom. Typen av sjukdom han drabbats av förtjänar att understrykas. Flera hjärnblödningar har medfört minnes- och koncentrationssvårigheter. Han har glömt och tappat saker och har svårt att föra en konversation. Åklagarmyndigheten har lagt ned förundersökningen i anledning av kassans polisanmälan på grund av att brott inte kunnat styrkas. - Han åberopar intyg från tre arkitektföretag till stöd för att hans bolag kunde förväntas få uppdrag från dem i sådan omfattning att han skulle kunna ta ut den uppgivna lönen redan från verksamhetens start.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har funnit att J.S. inte haft rätt att få sin SGI fastställd till 270 000 kr eftersom han vid sjukskrivningstillfället den 12 juni 1998 inte hade någon inkomst av eget arbete från den uppgivne arbetsgivaren, B Design AB. Inte heller har J.S. haft rätt till en SGI med anledning av annan anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete. Kassan har därför beslutat att fastställa hans SGI till 0 kr från den första dagen i sjukperioden. Även om kammarrätten skulle finna anledning att ändra kassans beslut i fråga om att fastställa J.S:s SGI till 0 kr från den 12 juni 1998 står det klart att grund för återkrav av utgiven sjukpenning föreligger eftersom J.S. genom oriktig uppgift förorsakat att ersättning utgått obehörigen. Att J.S. lämnat oriktig uppgift - i form av den beräknade årliga inkomsten 270 000 kr - styrks bl.a. av hans egna uppgifter i överklagandet till kammarrätten där han anger att hans avsikt var att bolaget i första hand skulle överleva, att han avstod från lön som han var berättigad till och att han skulle börja lyfta lön så fort det var ekonomiskt möjligt. J.S. har även lämnat oriktig uppgift då han den 30 juli 1998 kryssmarkerat att han fått eller kommer att begära sjuklön från arbetsgivaren eftersom han inte krävt in denna förrän under år 2003. Med beaktande av den tidsrymd som förflutit framstår det som helt osannolikt att han verkligen hade för avsikt att begära någon ersättning. Denna begäran framstår som endast tillkommen med anledning av kassans utredning. Han har också med hänsyn till sin ställning i B Design AB varit medveten om att bolaget lämnat oriktig uppgift då det angett hans årsinkomst av anställning till 270 000 kr. En ägare av och tillika anställd i ett enmansaktiebolag har inte rätt till SGI förrän han kan antas komma att tills vidare få en inkomst i pengar från sitt arbete i bolaget. Detta innebär inte någon särbehandling jämfört med en anställd utan delägarskap. Det förhållandet att aktiekapitalet bestod i en dator och att J.S:s årslön fastställts mot bakgrund av bolagets budgeterade inkomster visar inte att J.S. kunnat antas tills vidare få den lönen utan snarare att lön inte kunde bli aktuell innan inkomster genererats i ganska betydande omfattning. Det saknas anledning att anta att han skulle ha kunnat erhålla någon inkomst i vart fall under de första sex månaderna sedan verksamheten startats. Det förhållandet att förundersökningen mot J.S. nedlagts på grund av att brott inte kunnat styrkas påverkar inte kassans bedömning. Skäl för eftergift har inte framkommit.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2005-11-10, Hallberg samt nämndemännen Hellgren och Perols) yttrade: Enligt 3 kap. 5 § AFL skall sjukpenningförsäkringen omprövas bl.a. när försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. - I 20 kap. 4 § AFL stadgas bl.a. följande. Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats. - Kammarrätten gör följande bedömning. - I målet har framkommit att J.S:s inkomstförhållanden och andra omständigheter inte undergått någon förändring från tidpunkten när hans SGI fastställts till 270 000 kr till dess försäkringskassan beslutat att sänka hans SGI till 0 kr. Mot denna bakgrund finner kammarrätten att stöd saknats för att med tillämpning av 3 kap. 5 § AFL ändra J.S:s SGI från den 12 juni 1998. Överklagandet skall därför i denna del bifallas på så sätt att underinstansernas beslut att sänka J.S:s SGI upphävs. - I den mån oriktiga uppgifter lämnats av J.S. har dessa legat till grund för beslutet varigenom hans SGI fastställts till 270 000 kr. Detta beslut har varken ändrats eller omprövats av försäkringskassan och frågan om dess riktighet är inte föremål för kammarrättens prövning i detta mål. Med hänsyn härtill och eftersom nu återkrävd sjukpenning har utbetalats till J.S. i enlighet med i tidigare beslut fastställd och för aktuell tid alltjämt gällande SGI är kammarrätten förhindrad att pröva frågan om oriktiga uppgifter lämnats. Mot denna bakgrund och då någon annan grund för återbetalningsskyldighet inte åberopats skall även underinstansernas beslut att ålägga J.S. återbetalningsskyldighet upphävas. - Kammarrätten bifaller överklagandet på så sätt att underinstansernas beslut att fastställa J.S:s SGI till 0 kr från den 12 juni 1998 samt att ålägga J.S. återbetalningsskyldighet för utgiven sjukpenning under perioden den 26 juni 1998 - den 23 april 2003 upphävs.
Kammarrättsrådet Ganting och tf assessorn Björne, referent, var skiljaktiga beträffande frågan om återkrav och anförde. Till följd av utgången vad gäller beslutet om ändring av J.S:s SGI från den 12 juni 1998 gäller det tidigare beslutet om hans SGI från och med den 31 mars 1998 för den aktuella sjukperioden och alltjämt. Enligt vår mening förutsätter en prövning enligt 20 kap. 4 § AFL av om han lämnat oriktiga uppgifter och därigenom förorsakat att ersättning utbetalats felaktigt inte att detta beslut först har ändrats eller omprövats. Vi anser i stället att prövningen av återkrav är fristående från omprövningen av SGI-beslutet, jfr vad som framgår av FÖD 1991:10 samt prop. 1977/78:20 s. 94 och 96 om att bestämmelsen om omprövning i 20 kap. 10 a § AFL inte innebär någon inskränkning av tillämpningsområdet för bestämmelsen om återkrav. Frågan om J.S:s SGI varit riktig ingår som ett led i prövningen enligt 20 kap. 4 § AFL av förutsättningarna för återkrav. - J.S. har lämnat uppgifter om en årsinkomst på 270 000 kr vid anmälan om inskrivning den 2 juni 1998, vilken legat till grund för fastställandet av hans SGI, men också i särskild försäkran om sjukpenning den 30 juli 1998 samt i arbetsgivarintyg daterat den 23 juli 1998, vilket J.S. såsom kassan anfört genom sin ställning i bolaget får anses ha haft kännedom om. För anställda i eget aktiebolag finns normalt inte tillförlitligt underlag för att fastställa SGI förrän lön faktiskt tas ut. Frågan är om det i J.S:s fall ändå funnits tillräckligt stöd för att han skulle kunna antas ha den uppgivna inkomsten. Det har inte framkommit något som visar att hans bolag faktiskt varit aktivt redan i juni 1998. Bolaget har registrerats för F-skatt och mervärdesskatt först i september 1998 och som arbetsgivare först i maj 2001. Vad som framkommit om tilltänkta uppdrag utgör enligt vår mening endast ett mycket svagt stöd för att J.S. verkligen skulle kunna ta ut en lön om 270 000 kr. Vi finner vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet att uppgiften om årsinkomst på 270 000 kr måste anses sakna grund. J.S. har därmed lämnat oriktig uppgift till försäkringskassan vid flera tillfällen. Enligt vår mening har de felaktiga inkomstuppgifterna orsakat att ersättning betalats ut med felaktigt belopp. Hade en korrekt inkomst angetts så hade försäkringskassan inte betalat ut någon sjukpenning. På grund av det anförda finner vi att förutsättningarna för återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § första stycket AFL är uppfyllda. Det felaktigt utbetalda beloppet uppgår till 1 018 970 kr. Med hänsyn till omständigheterna i målet, särskilt den långa tid som gått sedan utbetalningarna började samt vad som framkommit om J.S:s hälsa och ekonomiska situation, finner vi dock att det finns skäl att efterge kravet på återbetalning med hälften.
Försäkringskassan överklagade domen och yrkade att Regeringsrätten skulle bestämma återbetalningsskyldigheten för J.S. till hälften av den utbetalade sjukpenningen eller 509 485 kr. Till stöd för sin talan åberopade Försäkringskassan vad som anförts i den skiljaktiga meningen i kammarrätten.
J.S. bestred bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2009-01-30, Nordborg, Sandström, Brickman, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. SGI är enligt 3 kap. 2 § AFL den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Beräkningen av SGI ska, där förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst.
Enligt 1 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om SGI ska vid beräkningen av SGI enligt 3 kap. 2 § AFL endast sådan inkomst beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta
1. av eget arbete under minst sex månader i följd
2. av eget årligen återkommande arbete.
Av 20 kap. 4 § AFL framgår att återbetalning ska ske av vad som utbetalats för mycket dels om någon genom oriktiga uppgifter eller underlåtenhet att uppfylla en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, dels när någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning om han skäligen bort inse detta.
Av 20 kap. 10 a § AFL följer att Försäkringskassan ska ändra ett beslut i ett ärende om försäkring enligt denna lag som har fattats av Försäkringskassan och inte prövats av domstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.
Ändring enligt 20 kap. 10 a § AFL ska göras även om den försäkrade inte har begärt någon omprövning. Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det. En fråga om ändring enligt denna paragraf får inte tas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades om det inte efter utgången av denna tid har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
J.S. har lämnat i huvudsak följande uppgifter. Han är född i Polen där han utbildade sig till arkitekt. Han kom till Sverige år 1976 och arbetade här som arkitekt och grafiker. Han är svensk medborgare sedan år 1990. Åren 1993-1998 bedrev han verksamhet i Polen, där han drev ett framgångsrikt arkitektföretag med tio anställda. Han återkom till Sverige på våren 1998 och hans helägda aktiebolag B Design AB bildades den 27 april och inledde sin verksamhet den 1 juni samma år. J.S. var den ende anställde i bolaget. Den 2 juni 1998 anmälde han till försäkringskassan att han var bosatt i Sverige sedan den 1 mars 1998 och tillsvidareanställd som arkitekt och grafisk formgivare på B Design AB med en beräknad årlig inkomst på 270 000 kr. Den anmälda årsinkomsten hade bestämts efter noggranna överväganden med hjälp av bolagets revisor och avsåg att svara mot vad bolaget skulle kunna bära. Han har åberopat intyg från tre olika arkitektföretag som uppger att de tidigare brukat anlita J.S. och att de under våren 1998 förklarat att han kunde räkna med att få uppdrag från dem via sitt nystartade bolag. Han har också gett in kopior av ett avtal med ett annat företag enligt vilket hans bolag skulle ha fått 154 000 kr för 280 timmars arbete. Sjukdomen kom dock i vägen.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Kammarrätten har anfört att beslutet om J.S:s SGI för den aktuella tiden inte har ändrats eller omprövats av kassan. Eftersom den återkrävda sjukpenningen har utgått i enlighet med det alltjämt gällande beslutet om SGI och de oriktiga uppgifter som må ha förekommit har legat till grund för detta beslut, har kammarrätten funnit sig förhindrad att pröva frågan om oriktiga uppgifter har lämnats.
Den omständigheten att beslutet om SGI inte har ändrats utgör enligt Regeringsrättens mening inget hinder för krav på återbetalning enligt 20 kap. 4 § AFL (jfr prop. 1977/78:20 s. 94 och 96 och FÖD 1991:10).
I målet uppkommer därefter frågan om det föreligger materiella förutsättningar för ett återbetalningsbeslut. För att så ska vara fallet krävs att J.S. genom oriktiga uppgifter, underlåtenhet att uppfylla en
uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller att han eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och skäligen bort inse detta.
SGI ska motsvara den inkomst i pengar som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få för sitt arbete här i landet. Beslutet om SGI baseras alltså på ett antagande om en framtida inkomst. Förarbetena till bestämmelsen ger ingen närmare ledning i frågan om vilket underlag som krävs för en sådan prognos och anger inte heller att särskilda villkor i detta hänseende ska gälla om den försäkrade är egenföretagare eller, som i detta fall, arbetar i ett fåmansägt bolag. Det bör emellertid krävas att den försäkrade kan visa att han haft fog för sitt antagande att han skulle komma att få den anmälda inkomsten.
De uppgifter J.S. har lämnat om hur han beräknat sin framtida inkomst är förhållandevis utförliga och framstår som trovärdiga. De har stöd av ingiven dokumentation som inte har satts i fråga av Försäkringskassan. Den antagna inkomsten är inte oskäligt hög i förhållande till hans utbildning och yrkeserfarenhet. Mot den angivna bakgrunden finner Regeringsrätten att de uppgifter som J.S. lämnat om sin förväntade inkomst inte kan anses ha varit oriktiga. Försäkringskassan har inte ifrågasatt att J.S. har varit oförmögen till arbete på grund av sjukdom under den tidrymd som målet gäller. Eftersom han därför inte heller kan anses ha uppburit ersättning obehörigen eller med för högt belopp saknas det skäl att återkräva beloppet.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.
Regeringsrådet Hamberg var skiljaktig och anförde: J.S., som enligt uppgift bosatte sig i Sverige den 1 mars 1998, anmälde sig den 2 juni 1998 till Försäkringskassan och uppgav sin inkomst av anställning till 270 000 kr per år. I arbetsgivarintyg angavs att han var anställd på heltid hos B Design AB med nu nämnd årsinkomst.
Försäkringskassans beslut om att fastställa SGI för J.S. grundades på dessa uppgifter. Senare har framkommit att det nämnda bolaget, som registrerades i april 1998, ägs av J.S., att andra anställda inte fanns och att bolaget ännu inte bedrev någon ekonomisk verksamhet i juni 1998. Den 12 juni sjukanmälde sig J.S. och har, såvitt framgår, därefter inte förvärvsarbetat. Mot nu angivna bakgrund och med hänsyn tagen till utredningen i övrigt saknades det grund för att i juni 1998 anta att J.S. under minst sex månader i följd skulle komma att erhålla en inkomst från den nämnda arbetsgivaren motsvarande en årslön om 270 000 kr. J.S. får därmed anses ha förorsakat att ersättning utgått obehörigen och han bör därför enligt min mening åläggas återbetalning i enlighet med Försäkringskassans yrkande.
II
I omprövningsbeslut den 6 april 2005 beslutade Försäkringskassan att inte ändra sitt tidigare beslut att av U.M. återkräva sjukpenning, 344 513 kr, som han felaktigt fått för tiden den 15 oktober 2001 - den 20 april 2003. Som skäl för det tidigare beslutet angavs att det inte hade befunnits styrkt att U.M. vid tidpunkten för sjukanmälningen haft inkomst av stadigvarande karaktär, då någon lön inte betalats ut till honom från det bolag han uppgivit. Det fanns inte skäl att helt eller delvis befria U.M. från återbetalningsskyldigheten.
Länsrätten i Stockholms län
U.M. överklagade beslutet.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2006-05-09, ordförande Nilsson) yttrade, efter att ha redogjort för lagtexten, följande. - Utredningen i målet - I samband med att det nu aktuella sjukfallet påbörjades fastställde Försäkringskassan, baserat på uppgifter U.M. lämnat, hans årsinkomst till 360 000 kr och utbetalade sjukpenning i enlighet därmed för perioden 15 oktober 2001 - 20 april 2003 med sammanlagt 344 513 kr. Försäkringskassan har därefter i beslut den 23 maj 2003 fastställt hans SGI till 0 kr från och med den 21 april 2003. Beslutet ändrades inte vid omprövning den 10 oktober 2003. Motiveringen var att utredningen visat att det inte befunnits styrkt att U.M. vid tidpunkten för sjukanmälan den 1 oktober 2001 haft inkomst av stadigvarande karaktär då någon lön inte hade utbetalats till honom från uppgivet bolag. Länsrätten har i dom meddelad den 9 november 2004 fastställt Försäkringskassans beslut. - Länsrättens bedömning - Om den försäkrade har orsakat en felutbetalning genom att ha lämnat oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet brustit i sin uppgifts- och anmälningsskyldighet är han eller hon återbetalningsskyldig. Vid bedömningen av om en oriktig uppgift har lämnats har det ingen betydelse om den försäkrade inte hade för avsikt att framkalla den felaktiga utbetalningen eller huruvida den försäkrade förstått att uppgifterna var oriktiga eller inte. - Länsrätten finner i målet visat att U.M. lämnat oriktiga inkomstuppgifter till Försäkringskassan vilket lett till att hans SGI felaktigt fastställts till 360 000 kr. Till följd därav har han under perioden 15 oktober 2001 - 20 april 2003 felaktigt erhållit ersättning från Försäkringskassan. Därmed föreligger grund för återkrav. - Att den försäkrade inte har insett att en lämnad uppgift har varit oriktig eller att det har funnits en uppgifts- eller anmälningsskyldighet kan i särskilda fall utgöra skäl att bevilja eftergift. Likaså kan eftergift beviljas i vissa fall om det är Försäkringskassan som är ansvarig för att ersättning utgått felaktigt. I förevarande fall har några skäl för eftergift inte framförts och enligt länsrättens mening har några sådana skäl heller inte framkommit i utredningen. Försäkringskassan har därmed haft fog för sitt beslut om återkrav och överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
I överklagande yrkade U.M. i första hand att kammarrätten skulle undanröja underinstansernas avgöranden och i andra hand att han delvis skulle befrias från återbetalningsskyldighet. Han anförde bl.a. följande. Han stod i begrepp att slutföra en affär rörande uppköp av ett franskt företag. Affären skulle generera en betydande vinst för hans arbetsgivare, S Trading, vilket i sin tur skulle innebära att han kunde uppbära lön retroaktivt för den period han arbetat. I och med denna affär arbetade han extremt mycket och levde under stor press, varför han plötsligt insjuknade. I anledning av sjukdomen gick affären om intet. Han har till kassan uppgivit den lön han trodde att han skulle komma att uppbära. En lön han dessutom skulle ha kommit att få om affären hade slutits, vilket med största sannolikhet skulle ha kommit att ske om han inte hade blivit sjuk. Mot denna bakgrund är det oskäligt att ålägga honom återbetalningsskyldighet för utgiven ersättning.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det råder full enighet i fråga om att U.M. skall betraktas som anställd och att han inte uppbar eller hade uppburit någon lön vid tidpunkten då han insjuknade. Enligt befintliga regler rörande SGI kan någon SGI A inte fastställas utifrån förväntade icke avtalade inkomster. Någon möjlighet att fastställa SGI A för U.M. har således inte förelegat. U.M. har lämnat helt felaktiga uppgifter angående sina inkomstförhållanden då hans SGI fastställdes och som en direkt konsekvens därav har han felaktigt uppburit sjukpenning. U.M. får därför anses vara återbetalningsskyldig i enlighet med vad som framgår av Försäkringskassans beslut om återbetalningsskyldighet. Det har inte framkommit några omständigheter som talar för att eftergift skall kunna meddelas till någon del.
Kammarrätten i Stockholm (2007-10-12, Hallberg, Ghiselli samt nämndemännen Hellgren och Perols) yttrade: Av handlingarna i målet har framkommit att U.M:s SGI fastställts till 360 000 kr från och med den 15 oktober 2001. Försäkringskassan har därefter i beslut den 23 maj 2003 fastställt hans SGI till 0 kr från och med den 21 april 2003. Detta beslut har omprövats av Försäkringskassan och länsrätten gjorde i dom den 9 november 2004 ingen ändring av Försäkringskassans beslut. - I den mån oriktiga uppgifter har lämnats av U.M. har dessa legat till grund för Försäkringskassans beslut att fastställa hans SGI till 360 000 kr den 15 oktober 2001. Detta beslut har varken ändrats eller omprövats av Försäkringskassan och frågan om dess riktighet är inte föremål för kammarrättens prövning i detta mål. Med hänsyn härtill och eftersom nu återkrävd sjukpenning har utbetalats till U.M. i enlighet med i tidigare beslut fastställd och för aktuell tid alltjämt gällande SGI är kammarrätten förhindrad att i mål om återbetalning av sjukpenning pröva frågan om oriktiga uppgifter angående hans inkomstförhållanden lämnats. Mot denna bakgrund och då någon annan grund för återbetalningsskyldighet inte åberopats skall underinstansernas beslut att ålägga U.M. återbetalningsskyldighet upphävas. - Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver underinstansernas avgöranden att ålägga U.M. återbetalningsskyldighet för utgiven sjukpenning under perioden den 15 oktober 2001 - den 20 april 2003.
Kammarrättsrådet Ihrfelt, referent, var skiljaktig och anförde. Av 20 kap. 4 § första stycket AFL framgår bl.a. att om någon genom oriktiga uppgifter förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalts. Jag instämmer i länsrättens bedömning att det i målet är visat att U.M. lämnat oriktiga inkomstuppgifter till Försäkringskassan. Han har därigenom orsakat att ersättning utgått obehörigen. Grund för återkrav föreligger därmed. Några skäl för eftergift har inte framkommit i målet.
Regeringsrätten
Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan åberopade Försäkringskassan vad som hade anförts i den skiljaktiga meningen i kammarrätten.
U.M. bestred bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2009-01-30, Nordborg, Sandström, Hamberg, Brickman, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. (Inledningsvis redovisade Regeringsrätten de bestämmelser som framgår av första - femte styckena av Regeringsrättens domskäl i referatet under I). U.M. har lämnat i huvudsak följande uppgifter. Han var sedan slutet av 1990-talet engagerad i sin hustrus bolag. Engagemanget ökade gradvis men något formellt anställningsavtal upprättades inte. Han fick ingen lön utan levde på sin privata pension. Tanken var att hitta någon affärsidé i Europa, främst genom hans eget stora kontaktnät och hustruns kontakter i Östeuropa. Han skulle få lön när bolaget hade tillräcklig omsättning för att betala honom. När han insjuknade i oktober 2001 stod han i begrepp att för företagets räkning avsluta ett förmedlingsuppdrag som skulle generera en betydande vinst och göra det möjligt för honom att uppbära lön retroaktivt för sitt arbete. På grund av den extrema arbetsbördan blev han emellertid sjuk och affären gick om intet.
Av handlingarna framgår att U.M. inte haft några pensionsgrundande inkomster under åren 1994-2000 och att han under år 2001 endast haft inkomst från försäkringskassan.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Kammarrätten har anfört att beslutet om U.M:s SGI för den aktuella tiden inte har ändrats eller omprövats av kassan. Eftersom den återkrävda sjukpenningen har utgått i enlighet med det alltjämt gällande beslutet om SGI och de oriktiga uppgifter som må ha förekommit har legat till grund för detta beslut, har kammarrätten funnit sig förhindrad att pröva frågan om oriktiga uppgifter har lämnats.
Den omständigheten att beslutet om SGI inte har ändrats utgör enligt Regeringsrättens mening inget hinder för krav på återbetalning enligt 20 kap. 4 § AFL (jfr prop. 1977/78:20 s. 94 och 96 och FÖD 1991:10).
I målet uppkommer därefter frågan om det föreligger materiella förutsättningar för ett återbetalningsbeslut. För att så ska vara fallet krävs att U.M. genom oriktiga uppgifter, underlåtenhet att uppfylla en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller att han eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och skäligen bort inse detta.
SGI ska motsvara den inkomst i pengar som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få för sitt arbete här i landet. Beslutet om SGI baseras alltså på ett antagande om en framtida inkomst. Förarbetena till bestämmelsen ger ingen närmare ledning i frågan om vilket underlag som krävs för en sådan prognos och anger inte heller att särskilda villkor i detta hänseende ska gälla om den försäkrade är egenföretagare eller, som i detta fall, arbetar i ett fåmansägt bolag. Det bör emellertid krävas att den försäkrade kan visa att han haft fog för sitt antagande att han skulle komma att få den anmälda inkomsten.
De uppgifter som U.M. har lämnat om sin verksamhet och sina inkomstförhållanden är knapphändiga och odokumenterade. De kan inte anses visa att han vid tiden för sin inkomstanmälan till Försäkringskassan haft fog för att anta att han under minst sex månader i följd skulle få en inkomst motsvarande en årslön om 360 000 kr från den i målet aktuella arbetsgivaren. Han får därmed anses ha lämnat oriktiga uppgifter om sina inkomstförhållanden och på så sätt ha orsakat att ersättning utgått obehörigen. Han är då enligt 20 kap. 4 § AFL skyldig att återbetala beloppet. Skäl för eftergift kan inte anses föreligga.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.