RÅ 1999:63

P.O.T. överklagade beslutet.

Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Skaraborgs län (1995-02-17, ordförande Sjökvist) fann vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att den i 16 kap. 7 § AFL angivna förutsättningen för indragning inte var uppfylld. Länsrätten biföll därför överklagandet av indragningsbeslutet och förklarade att P.O.T. ägde rätt till fortsatt hel förtidspension fr.o.m. juli 1993.

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut att dra in P.O.T:s förtidspension fr.o.m. juli 1993. Verket anförde bl.a. att det liksom länsrätten funnit, inte fanns fog för att dra in P.O.T:s förtidspension med stöd av bestämmelserna i 16 kap. 7 § AFL, eftersom utredningen inte visade att P.O.T:s arbetsförmåga väsentligen förbättrats efter det att han beviljades förtidspension. Emellertid omfattade försäkringskassans beslut enligt verkets mening även en prövning enligt 20 kap 10 a § AFL. Verket ansåg att beslutet att meddela P.O.T. hel förtidspension blivit oriktigt på grund av att det fattats på uppenbart felaktigt och ofullständigt underlag och att det var befogat att dra in pensionen med stöd av 20 kap. 10 a § AFL.

P.O.T. bestred bifall till överklagandet.

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och återförvisa målet till kammarrätten för prövning av frågan om P.O.T:s förtidspension kunnat dras in fr.o.m. juli 1993 med stöd av 20 kap. 10 a § AFL. Verket anförde bl.a. följande.

Försäkringsöverdomstolen har slagit fast att det inte föreligger något hinder för domstol att åberopa annan grund för avslag på ett ersättningsanspråk än försäkringskassan (ref. FÖD 1983:28). Målet aktualiserar frågan om bestämmelsen i 20 kap. 10 a § AFL utgör en sådan annan grund eller om tillämpningen av denna bestämmelse innebär en från annan prövning skild beslutsordning.

I regel kan gynnande beslut inte återkallas enligt de allmänna principer om besluts rättskraft som har utbildats i praxis (se prop. angående ny förvaltningslag 1985/86:80 s. 39). En myndighet som har meddelat ett tillstånd, beviljat ett statsbidrag, tillsatt en offentlig funktionär osv. får alltså normalt inte rätta beslutet till den enskildes nackdel. Dock anges några undantag. Av intresse i detta mål är att återkallelse kan ske, om den enskilde har utverkat det gynnande beslutet genom vilseledande uppgifter.

AFL innehåller emellertid regler om indragning av bl.a. förtidspension. Sådan indragning kan ske med i huvudsak två olika motiveringar. Enligt 16 kap. 7 § AFL kan pensionen dras in eller minskas om arbetsförmågan väsentligt förbättrats. Försäkringskassan kan också med stöd av 20 kap. 10 a § AFL ändra ett beslut om förtidspension om beslutet blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. Eftersom 20 kap. 10 a § AFL innehåller förbud mot ändring till den försäkrades nackdel såvitt gäller förmån som förfallit till betalning påverkar ändring av ett tidigare beslut i praktiken enbart framtida ersättning. Effekten av ett beslut om att upphäva ett tidigare pensionsbeslut och ett regelrätt indragningsbeslut är således densamma. Gemensamt för både indragningsbeslut och ändringsbeslut är också att den enskilde vid den aktuella tidpunkten inte uppfyller förutsättningarna för rätt till den förmån som utgår.

P.O.T. har efter flera perioder med sjukbidrag beviljats hel förtidspension. Kort tid efter beslutet har det kommit till försäkringskassans kännedom att P.O.T. var ensam innehavare till ett aktiebolag med omfattande tillgångar och verksamhet. Kassan drog med anledning härav in pensionen fr.o.m. juli 1993 och stödde sig därvid på bestämmelsen i 16 kap. 7 § AFL. Riksförsäkringsverket anser i likhet med länsrätten att det saknats grund för att med stöd av sagda lagrum dra in pensionen. Emellertid anser verket - till skillnad från kammarrätten - att det inte förelegat hinder för rätten att vid sin prövning ta ställning till om det förelåg förutsättning för att dra in P.O.T:s förtidspension på den av verket åberopade grunden i 20 kap. 10 a § AFL trots att försäkringskassan inte åberopat den bestämmelsen i sitt beslut. Vidare hade kammarrätten enligt verkets mening varit oförhindrad pröva huruvida pensionen kunnat återkallas enligt de allmänna principerna om besluts rättskraft på den grunden att P.O.T. hade utverkat gynnande beslut genom vilseledande uppgifter.

På de skäl som Riksförsäkringsverket anfört i länsrätten och kammarrätten anser verket att det fanns grund för att dra in P.O.T:s förtidspension fr.o.m. juli 1993 med stöd av 20 kap. 10 a § AFL.

Prövningstillstånd meddelades.

P.O.T. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (1999-11-26, Holstad, Lindstam, Eliason, Hulgaard, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om kammarrätten kunnat pröva om beslutet om förtidspension åt P.O.T. skulle ändras med tillämpning av 20 kap. 10 a § AFL trots att underinstanserna endast prövat om pensionen skulle dras in med tillämpning av 16 kap. 7 § AFL.

Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer gäller som huvudregel att en domstol endast prövar de frågor som tidigare prövats av underinstansen (instansordningsprincipen).

Försäkringskassan och länsrätten tog genom sina i målet aktuella avgöranden ställning till om det enligt 16 kap. 7 § AFL fanns anledning att fr.o.m. den 1 juli 1993 dra in P.O.T:s förtidspension på grund av att hans arbetsförmåga väsentligt förbättrats. Vid en prövning enligt 20 kap. 10 a § AFL skulle kammarrätten ha haft att bedöma om försäkringskassans beslut den 5 november 1992 att bevilja P.O.T. hel förtidspension redan då det fattades var oriktigt av någon av de i lagrummet angivna anledningarna. En sådan prövning skulle i väsentliga avseenden ha grundats på andra omständigheter än de som låg till grund för prövningen enligt 16 kap. 7 § AFL. Den skulle därmed ha gällt en fråga som inte avgjorts av försäkringskassan och länsrätten. Kammarrätten var därför enligt instansordningsprincipen förhindrad att ta upp frågan om ändring enligt 20 kap. 10 a § AFL till prövning. Inte heller var det möjligt för kammarrätten att vid sidan av regleringen i AFL pröva frågan om ändring i beslutet om förtidspension eller indragning av pensionen.

Riksförsäkringsverkets överklagande skall följaktligen avslås.