RÅ 2009:24

Länsrätten i Stockholms län

Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 18 april 2008 att återkalla G.S:s körkort och bestämma spärrtiden till 20 månader. Som skäl för beslutet angavs att G.S. enligt lagakraftvunnen dom fällts för olaga frihetsberövande, olaga tvång och våldtäkt.

I överklagande hos länsrätten yrkade G.S. att körkortet skulle återställas. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. att han inte gjort sig skyldig till någon brottslighet och att han hade ett akut behov av att köra sin mor som är invalid.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2008-05-21, ordförande Lif) yttrade: Enligt 5 kap. 1 § körkortslagen (1998:488), KKL, sker ett körkortsingripande genom återkallelse av körkortet eller genom varning. - I 5 kap. 3 § 6 KKL föreskrivs att ett körkort skall återkallas om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. - I 5 kap. 6 § KKL anges att det vid körkortsåterkallelse enligt 3 § 1-6 skall bestämmas en tid inom vilken ett nytt körkort inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden skall vara lägst en månad och högst tre år. - Enligt 5 kap. 9 § KKL skall körkortshavaren varnas istället för att körkortet återkallas i sådana fall som avses i 5 kap. 3 § 2-6 om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - I förarbetena till körkortslagen (prop. 1975/76:155 s. 72 f.) anförs bl.a. följande. Helhetsbilden av personen ifråga bör utgöra grunden för en bedömning av frågan hur han kan komma att uppträda i trafiken. Vid kvalificerad brottslighet - som t.ex. har bedrivits yrkesmässigt eller har varit särskilt grov, långvarig eller hänsynslös - bör innehav av körkort i regel vägras. Detsamma torde ofta kunna sägas när det är fråga om återfall i mera allvarlig brottslighet. Även kombinationen av allmän brottslighet och trafikbrottslighet bör uppmärksammas i detta sammanhang, eftersom den kan utgöra ett belägg för att vederbörande innebär ett riskmoment i trafiken. Är brottsligheten inte av detta slag, och bedöms förutsättningarna för anpassning som goda, vilket bl.a. bör betyda att risken för återfall i brottslighet är mindre, bör körkort däremot kunna komma ifråga. Stor vikt bör fästas vid förarens personliga förhållanden och hur bilden av hans framtid ter sig. När det gäller frågan vilka brott som skall beaktas bör man även fortsättningsvis i stora drag rikta uppmärksamheten på det slag av brottslighet som nämns i reglerna om underrättelseskyldighet. - Av rättspraxis framgår att våldtäkt inte ansetts utgöra grund för återkallelse av körkort (jfr RÅ79 2:45 I och II samt RÅ83 2:90). - Beträffande G.S:s personliga förhållanden har i målet framkommit bl.a. följande. Han dömdes den 28 november 2007 av Södertörns tingsrätt för olaga frihetsberövande, olaga tvång, våldtäkt och sexuellt tvång till fängelse i 3 år och 6 månader. Domen överklagades. Svea Hovrätt dömde G.S. för olaga frihetsberövande, olaga tvång och våldtäkt till fängelse i enlighet med tingsrättens dom. Domen har vunnit laga kraft. G.S. har såvitt framkommit inte gjort sig skyldig till några andra brott. Han har, såvitt framgår, inte några tidigare anmärkningar mot sitt körkortsinnehav. - Länsrättens bedömning. - Länsrätten prövar endast vad som omfattas av det överklagade beslutet och således huruvida länsstyrelsen haft fog för att återkalla G.S:s körkort. - De av länsstyrelsen åberopade brotten har inneburit allvarliga kränkningar mot en annan person. G.S. är dock tidigare ostraffad och har såvitt framkommit innehaft svenskt körkort utan anmärkningar sedan 1990. Vid en helhetsbedömning av G.S:s personliga förhållanden och med beaktande av befintlig rättspraxis finner länsrätten, trots de aktuella brotten, att utredningen inte ger stöd för bedömningen att G.S. inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller att han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Grund för återkallelse av G.S:s körkort enligt 5 kap. 3 § 6 KKL föreligger således inte. G.S:s överklagande skall därför bifallas och länsstyrelsens beslut upphävas. - Länsrätten bifaller överklagandet och upphäver länsstyrelsens beslut. - Det ankommer på länsstyrelsen att vidta de åtgärder denna dom föranleder.

Kammarrätten i Stockholm

Länsstyrelsen överklagade och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa länsstyrelsens beslut att återkalla G.S:s körkort med en spärrtid om tjugo månader. Till stöd för sin talan anförde länsstyrelsen bl.a. följande. De straffrättsliga bestämmelserna gällande våldtäktsbrott har under senare år reformerats så att tillämpningsområdet utvidgats på olika sätt. I stället för sexualhandlingen som sådan har kränkningens art lyfts fram. G.S. har dömts för våldtäkt, olaga tvång och olaga frihetsberövande till fängelse i tre år och sex månader. De av G.S. begångna brotten får anses vara mycket hänsynslösa och kränkande mot annan person. Med hänsyn till den serie av brottsliga gärningar som G.S. utsatt målsäganden för, det utdragna tidsförlopp som dessa genomförts på samt omständigheterna kring målsägandens påtvingade vistelse i G.S:s lägenhet, kommer han inte att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Hans körkort ska därför återkallas.

G.S. bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2008-10-22, Lénberg Karlsson, Dahlman, Loman, referent) yttrade: Tillämpliga lagrum och förarbetsuttalanden framgår av länsrättens dom. - Av praxis framgår att innehållet i en lagakraftvunnen brottmålsdom utan vidare ska läggas till grund för bedömningen av i vad mån en åtgärd är påkallad i körkortsfrågan (RÅ 1989 ref. 71). - Regeringsrätten har i flera rättsfall prövat frågan om återkallelse av körkort på grund av s.k. allmän brottslighet. I rättsfallen RÅ79 2:45 I och II samt RÅ83 2:90 hade körkortshavarna dömts för våldtäkt till fängelse två år och sex månader respektive tre år och sex månader. Med hänsyn till vad som framkommit främst om körkortshavarnas personliga förhållanden konstaterade Regeringsrätten att det inte fanns anledning anta att körkortshavarna inte skulle komma att respektera trafikreglerna eller visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Förutsättningar för återkallelse av deras körkort förelåg därför inte. - I andra fall har bedömningen gått i motsatt riktning och körkortsingripande har skett. I rättsfallen RÅ 1995 ref. 61 I och II hade den ene körkortshavaren dömts för grov misshandel och olaga tvång till fängelse i fyra år och den andre för dråp till rättspsykiatrisk vård. I det första fallet fann Regeringsrätten att gärningarna hade utmärkts av synnerlig råhet och hänsynslöshet och att körkortet därför skulle återkallas. I det andra fallet fann Regeringsrätten att körkortsåterkallelse, med beaktande av brottslighetens kvalificerade art och vad som hade upplysts om körkortshavarens psykiska instabilitet, inte kunde underlåtas. - G.S. är dömd för våldtäkt, olaga tvång och olaga frihetsberövande till fängelse tre år och sex månader. När det gäller de av G.S. begångna gärningarna konstaterar kammarrätten, efter att ha tagit del av tingsrättens och hovrättens dom, följande. G.S. har under ett utdraget tidsförlopp utsatt målsäganden för en serie brottsliga gärningar, vilka är att betrakta som mycket kränkande och hänsynslösa och som följts av att målsäganden flytt. Sammantaget finner kammarrätten att det rör sig om en kvalificerad brottslighet som varit särskilt hänsynslös (se prop. 1975/76:155 s. 72). - Mot denna bakgrund, även med beaktande av vad som kommit fram om G.S:s personliga förhållanden, finner kammarrätten att det kan antas att G.S. inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Det föreligger därför grund för att återkalla hans körkort. Den av länsstyrelsen bestämda spärrtiden om tjugo månader är enligt kammarrättens bedömning väl avvägd. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och förordnar att G.S:s körkort ska återkallas med en spärrtid om tjugo månader. Från spärrtiden ska avräknas den tid varunder G.S:s körkort varit återkallat till följd av länsstyrelsens beslut.

G.S. överklagade kammarrättens dom och yrkade att körkortet skulle återställas.

Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2009-03-11, Nordborg, Fernlund, Brickman, Knutsson, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 5 kap. 1 § andra stycket KKL följer att ett körkortsingripande med anledning av brottslig gärning ska grunda sig på en lagakraftvunnen dom i brottmålet om en sådan föreligger. Bestämmelsen innebär att Regeringsrätten i detta mål inte ska pröva om G.S. har begått de brott han dömts för utan endast om dessa brott utgör grund för körkortsåterkallelse (RÅ 1989 ref. 71).

Enligt 5 kap. 3 § 6 KKL ska ett körkort återkallas om det med hänsyn till ett brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken.

Av lagtexten framgår inte närmare när annan brottslighet än trafikbrottslighet ska föranleda att en körkortshavare antas vara olämplig som förare av motorfordon. I förarbetena anges - i fråga om hur allmän brottslighet ska beaktas i ärenden om körkortstillstånd - att det inte är brottet som sådant som ska föranleda att körkortsinnehav vägras. I stället bör helhetsbilden av personen i fråga utgöra grunden för en bedömning av frågan hur han kan komma att uppträda i trafiken. Vid kvalificerad brottslighet - som t.ex. har bedrivits yrkesmässigt eller har varit särskilt grov, långvarig eller hänsynslös - bör innehav av körkort i regel vägras. Detsamma torde ofta kunna sägas när det är fråga om återfall i mer allvarlig brottslighet. Även kombinationen av allmän brottslighet och trafikbrottslighet bör uppmärksammas i detta sammanhang, eftersom den kan utgöra ett belägg för att vederbörande innebär ett riskmoment i trafiken. Stor vikt bör fästas vid förarens personliga förhållanden och hur bilden av hans framtid ter sig, vilket i praktiken är en svår uppgift som ställer stora krav på körkortsmyndigheten. Förhållanden som utgör hinder mot att en person får körkort bör också föranleda körkortsåterkallelse (prop. 1975/76:155 s. 72-73 och 87).

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. G.S. har dömts för olaga frihetsberövande, olaga tvång och våldtäkt till fängelse i tre år och sex månader. Domen har vunnit laga kraft. Brotten har begåtts vid ett och samma tillfälle och riktat sig mot samma person. G.S. är inte tidigare dömd för något brott. Han har haft svenskt körkort sedan år 1990 och har inte några tidigare körkortsanmärkningar.

De brott som G.S. dömts för utgör en allvarlig kränkning av en annan person. Brotten som sådana kan emellertid inte anses ge stöd för bedömningen att han är olämplig som förare av motorfordon. I målet har inte åberopats några närmare uppgifter om hans personliga förhållanden. Enligt Regeringsrättens mening kan den befintliga utredningen inte läggas till grund för antagandet att G.S. inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Eftersom det således saknas förutsättningar för återkallelse av körkortet ska överklagandet bifallas.