RÅ 2009:48

Skatteverket beslutade den 21 november 2002 att vid 2002 års taxering inte medge Eniro AB (bolaget) avdrag med 24 761 967 kr avseende konsultkostnader i samband med offentligt erbjudande om aktieförvärv. Som skäl för beslutet angav Skatteverket bl.a. följande. Bolaget har i självdeklarationen yrkat avdrag med 24 761 967 kr avseende konsultkostnader i samband med offentligt erbjudande från det italienska företaget SEAT om att köpa samtliga aktier i bolaget. Bolagets styrelse tackade nej till erbjudandet och kostnaderna som yrkandet avser är kostnader för externa rådgivare, jurister, corporate finance konsulter och revisorer som anlitats under budprocessen. Vid offentliga erbjudanden om aktieförvärv åligger det, enligt börsreglerna, styrelsen i det s.k. "målbolaget" att inom skälig tid offentliggöra sin uppfattning om erbjudandet och att lämna en motivering som anger grunden för uppfattningen. Utgifter för värdering av ett uppköpserbjudande, i form av konsultkostnader för rådgivning och utvärdering av uppköpserbjudandet, utgör inte avdragsgilla förvaltnings- eller driftkostnader hos målbolaget utan är närmast att betrakta som en försäljningskostnad för aktieägarna. Avdragsförbudet hos målbolaget skall gälla både fullföljda och inte fullföljda uppköpserbjudanden. Kostnaderna är inte avdragsgilla vare sig som driftkostnad i näringsverksamheten enligt 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, eller som en organisations- eller förvaltningskostnad enligt 16 kap. 8 § IL. Konsultkostnaderna har samband med aktieägarna och förändringar i aktieägarledet. De är att betrakta som aktieägarnas kostnader för försäljning av aktierna. Att bolaget står för dessa kostnader medför inte att de blir avdragsgilla i bolaget.

Bolaget överklagade beslutet hos länsrätten och anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Det kan i förevarande fall inte vara fråga om kostnader för försäljning av aktier då någon försäljning inte blev av. Vidare torde det förhållandet att kostnaderna har ett samband med aktieägarna inte leda till ett absolut avdragsförbud, bl.a. synes kostnader i samband med bolagsstämma vara avdragsgilla (se Riksskatteverkets handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 2002 års taxering s. 886). Skatteverkets inställning att avdrag alltid skall vägras för kostnader som har samband med aktieägarna synes inte ha stöd i vare sig lagstiftning eller praxis. I förevarande fall är fråga om sådana kostnader för förvaltning av bolagets kapital som är avdragsgilla. Bolaget är noterat på Stockholmsbörsens O-lista (Attract 40). För att upprätthålla börsnoteringen skall bolaget följa noteringsavtalet och Näringslivets Börskommittés rekommendationer. Av noteringsavtalet framgår att för det fall bolaget i väsentligt avseende inte längre uppfyller gällande krav för notering får börsens styrelse besluta om avnotering av bolagets fondpapper. Enligt bilaga 2 till noteringsavtalet är bolaget bundet av Näringslivets Börskommittés rekommendation i april 1999 rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv. Av nämnda rekommendation punkt 12 framgår att målbolagets styrelse inom skälig tid före acceptfristens utgång skall offentliggöra sin uppfattning om erbjudandet, jämte motivering som anger grunden för styrelsens inställning. Finner styrelsen att den inte kan tillstyrka eller avstyrka erbjudandet, skall den redovisa bakgrunden härtill. Den uppgift som åligger bolagets styrelse är således hänförlig till bolagets börsnotering. För att kunna göra en bedömning av det bud som lagts på bolaget måste styrelsen göra en grundlig utvärdering av bolagets verksamhet, eftersom värdet på bolagets aktier är beroende av den framtida verksamhetsutvecklingen. Vid nämnda bedömning måste styrelsen dels ta ställning till hur bolagets verksamhet i framtiden kommer att utvecklas och dels, för att tillse bolagets fortbestånd, bedöma hur ett eventuellt uppköp skulle inverka på den framtida verksamheten. Bolagets styrelse är således, enligt lag och noteringsavtalet, skyldig att utföra en sådan utredning som skett. Om bolaget och dess styrelse inte följt dessa regler torde ett vidmakthållande av börsnoteringen inte kunnat ske. Av förarbetena till IL framgår klart att kostnader för att vidmakthålla en börsnotering är avdragsgilla (prop. 1996/97:154 s. 44 och SOU 1995:137 s. 124). Bolaget är bundet av noteringsavtalet och därtill knutna rekommendationer. För att vidmakthålla börsnoteringen skall bolagets styrelse gå ut med ett uttalande i samband med att ett offentligt erbjudande har riktats mot bolaget. Om styrelsen inte skulle uppfylla detta krav föreligger risk att bolagets aktier avnoteras. Syftet med att börsnotera ett bolags aktier är att underlätta kapitalanskaffning till verksamheten. Kostnader som uppstår i samband med förändringar av det egna kapitalet är skattemässigt avdragsgilla. Skattemässig avdragsrätt föreligger för finansieringskostnader för anskaffandet av såväl eget som främmande kapital samt för kostnader för att förvalta det egna kapitalet. Då börsnoteringen gör det möjligt för bolaget att anskaffa kapital till verksamheten är kostnaderna för att vidmakthålla börsnoteringen avdragsgilla förvaltnings- och finansieringskostnader. - Vid obligatorisk omprövning vidhöll Skatteverket sitt tidigare beslut och anförde bl.a. följande. Upphandling av konsulttjänster är som regel nödvändigt för att styrelsen i ett målbolag skall kunna avge ett sedvanligt uttalande om ett offentligt erbjudande om aktieförvärv. Såsom bolaget påpekar kan det således finnas skäl som talar för att konsultkostnaderna utgör ett naturligt utflöde av bolagets börsnotering och att såväl årsavgiften som konsultkostnaderna därmed skulle vara avdragsgilla kostnader för förvaltning av det egna kapitalet. Även om det på grund av noteringsavtalet finns ett klart samband mellan noteringen av aktien och bolagets utgifter för konsulter i samband med ett lämnat erbjudande om aktieförvärv, är det inte självklart att årsavgiften och konsultkostnaderna skall bedömas på ett enahanda sätt. Sålunda har den årliga noteringsavgiften, som är en avdragsgill kostnad enligt 16 kap. 8 § IL, ett uppenbart inslag av kapitalförvaltning i så måtto att börsnoteringen underlättar anskaffning av eget kapital via kontantemissioner eller riktade emissioner i samband med företagets aktieförvärv. Konsultkostnaderna i sig innefattar däremot inget moment av kapitalförvaltning. Uttalandet från styrelsen i målbolaget och därmed sammanhängande konsultkostnader avser uteslutande att tillföra aktieägarna ett beslutsunderlag med avseende på om aktieägaren bör acceptera eller förkasta ett lämnat erbjudande om aktieförvärv.

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa länsrättens dom och att bolaget skulle beviljas ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med 108 000 kr. Bolaget anförde bl.a. följande. Anledningen till att bolaget upphandlade de tjänster som föranledde de aktuella kostnaderna var att SEAT Pagine Gialle S.p.A (SEAT) hade riktat ett offentligt uppköpserbjudande till bolagets aktieägare. Bolagets styrelse var, till följd av noteringsavtalet med OM Stockholmbörsen AB, skyldig att utvärdera och yttra sig över budet. Att ta fram ett sådant yttrande ingår som ett led i förvaltningen av bolagets angelägenheter och är därmed inte knutet endast till aktieägarnas intressen. De utredningar som de anlitade konsulterna genomförde gällde väsentligen frågor knutna till verksamheten i bolaget och värderingen av aktierna. Endast genom att få ett tydligt grepp om de finansiella, strukturmässiga, juridiska och skattemässiga effekterna av en sammanslagning förelåg det en möjlighet för styrelsen att avge ett väl underbyggt yttrande huruvida budet borde godtas eller inte. Till följd av att SEAT:s erbjudande slutligen kom att avvisas har bolaget kunnat fortsätta sin verksamhet som tidigare, dvs. med opåverkad intjäningsförmåga. Kostnaderna bör anses avdragsgilla enligt huvudregeln i 16 kap. 1 § IL. En sådan bedömning ligger i linje med RÅ 2006 ref. 19 II där Regeringsrätten medgav avdrag för den ingående mervärdesskatten på den grunden att kostnaden "måste anses utgöra sådana allmänna omkostnader som utgör komponenter i priset på skattepliktiga varor och tjänster som bolaget tillhandahåller". Även om avdragsyrkandet prövas mot 16 kap. 8 § IL bör avdragsrätt anses föreligga eftersom kostnaderna uppkommit som ett led i förvaltningen av bolagets kapital. För att avdrag ska medges enligt 16 kap. 8 § krävs nämligen inte någon direkt koppling till bolagets intäkter (se RÅ 2006 ref. 44).

Skatteverket bestred bifall till överklagandet men tillstyrkte att bolaget beviljades ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med skäligt belopp. Verket anförde bl.a. följande. Kostnaderna för att utvärdera uppköpserbjudandet ligger utanför den typ av planering av bolagets framtida verksamhet som omfattas av 16 kap. 1 § IL och saknar samband med bolagets förmåga att förvärva och bibehålla intäkter i näringsverksamhet. Oavsett om uppköpserbjudandet fullföljts eller inte utgör kostnaderna för att utvärdera det ingen driftkostnad i bolagets verksamhet. För avdragsrätt för organisationsutgifter enligt 16 kap. 8 § IL förutsätts att det är kostnader som kan kopplas till sådan allmän planering och organisationsstruktur av den i bolaget fortlöpande bedrivna verksamheten och därmed också ett naturligt led i förvaltningen av bolagets kapital. I detta fall är kostnaderna direkt hänförliga till ägandet i bolaget. Detta är något som ligger utanför såväl bolagets verksamhet som sådan som styrelsens befogenheter. Det faktum att styrelsen haft en skyldighet enligt noteringsavtalet att tillkännage sin uppfattning om erbjudandet har inget samband med bolagets egentliga verksamhet och drift och är därmed inte ett led i förvaltningen av bolagets kapital. Det är inte styrelsens formella åtagande som är avgörande för avdragsrätten utan i stället kostnadernas innehåll och karaktär. Mot denna bakgrund bör kostnaderna inte heller enligt 16 kap. 8 § IL anses avdragsgilla. - RÅ 2006 ref. 19 II är inte relevant i målet. Mervärdesskatt och inkomstskatt är två av varandra oberoende skatteordningar. Mervärdesskatten bygger på principen att inga kumulativa effekter ska uppkomma hos den skattskyldige varav följer att den som bedriver skattepliktig verksamhet får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Inte heller RÅ 2006 ref. 44 är relevant. Frågan i det målet gällde om ett bolag i likvidation hade rätt till avdrag för arvode till likvidator. Likvidation är en form för att avveckla och upplösa ett bolag, dvs. en sista affärshändelse. Detta mål gäller ett bolag som fortsatt sin verksamhet trots uppköpserbjudandet.

Regeringsrätten (2009-03-27, Sandström, Hamberg, Fernlund, Knutsson, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bolaget var under år 2001 noterat vid OM Stockholmsbörsen AB. Under våren det året lämnade SEAT ett erbjudande till aktieägarna i och innehavarna av teckningsoptioner utgivna av bolaget att överlåta sina aktier och teckningsoptioner i bolaget mot bl.a. nyemitterade aktier i SEAT, ett s.k. offentligt uppköpserbjudande. Erbjudandet godtogs inte och uppköpet genomfördes aldrig. I anslutning till erbjudandet ådrog sig bolaget kostnader på sammanlagt 24 761 967 kr avseende extern rådgivning. Frågan i målet är om bolaget har rätt till avdrag för dessa kostnader vid 2002 års taxering.

I 16 kap. IL anges vad som får dras av i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt 1 § ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. Vidare ska enligt 8 § utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning dras av.

En motsvarighet till den sistnämnda bestämmelsen fanns tidigare i den vid 1999 års taxering införda bestämmelsen i 2 § 16 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. I förarbetena anfördes bl.a. följande (prop. 1996/97:154 s. 44).

"Rättspraxis ger vid handen att sådana kostnader som är av förvaltningskaraktär vid den skatterättsliga bedömningen i vissa fall har bedömts som avdragsgilla och i andra fall som inte avdragsgilla. … är praxis således inte entydig vad gäller denna typ av kostnader. Tendensen synes vara att kostnader som är nödvändiga för den löpande driften är avdragsgilla även om de har samband med det egna kapitalet eller organisationen av det egna kapitalet. Mot bakgrund av förslaget att kostnader för förändringar av det egna kapitalet generellt bör betraktas som avdragsgilla bör också kostnader för förvaltning av det egna kapitalet vara avdragsgilla. Ersättningar och provisioner till banker m.fl. för arbete i samband med utdelning bör således vara avdragsgilla. Detsamma bör gälla t.ex. kostnader för att vidmakthålla en börsnotering och kostnader för att hålla bolagsstämma."

Enligt noteringsavtalet vid dåvarande OM Stockholmsbörsen AB (numera OMX Nordic Exchange Stockholm AB) var ett noterat bolag skyldigt att följa Näringslivets Börskommittés rekommendation om offentliga erbjudanden om aktieförvärv. Av rekommendationen framgår att styrelsen i det bolag vars aktieägare erbjudandet riktar sig till (målbolaget), inom skälig tid före acceptfristens utgång, ska offentliggöra sin uppfattning om erbjudandet, jämte en motivering som anger grunden för styrelsens inställning (motsvarande bestämmelse, med utvidgade krav på upplysningar, finns numera intagen i börsens regelverk för emittenter). Med aktieägare avses i rekommendationen också bl.a. innehavare av teckningsoptioner utgivna av bolaget.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av utredningen i målet framgår inte annat än att de nu aktuella kostnaderna avser tjänster som bolaget köpt för att styrelsen skulle kunna fullgöra sin skyldighet enligt noteringsavtalet att offentliggöra sin uppfattning om det uppköpserbjudande som SEAT lämnade till aktieägarna i och innehavarna av teckningsoptioner utgivna av bolaget. Styrelsens skyldighet i detta hänseende är i första hand motiverad av att aktieägarna och optionsinnehavarna ska få ett fullgott underlag för att kunna ta ställning till erbjudandet. Såtillvida kan tjänsterna sägas ha syftat till att ta till vara dessas intressen och inte bolagets. Kostnaderna har emellertid uppkommit som en direkt följd av bolagets börsnotering (jfr RÅ 2006 ref. 19 II) och får därmed anses utgöra avdragsgilla förvaltningskostnader. Överklagandet ska därför bifallas.

Eniro AB är berättigad till skälig ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten. Ersättningen bör bestämmas till 70 000 kr.