Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (2005-03-02, Kihlgren, Sjöbeck) yttrade: Enligt 8 kap. 1 § PBL krävs bygglov för att uppföra byggnader och göra tillbyggnader. - I 8 kap. 2 § PBL föreskrivs att bygglov krävs för ett antal andra anläggningar än byggnader. Bland de anläggningar som uppräknas ingår dock inte altaner eller liknande. - Inom områden med detaljplan krävs enligt 8 kap. 9 § PBL, om inte annat har bestämts i planen, marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdläget för tomter eller allmän plats ändras avsevärt. - Enligt 8 kap. 21 § PBL skall byggnadsnämnden, även om en åtgärd med byggnader, andra anläggningar eller mark inte kräver lov enligt 1-9 §§, om det begärs, pröva frågan om lov till åtgärden. I paragrafens andra stycke stadgas att bestämmelserna i PBL skall tillämpas i ärenden enligt första stycket. - I 5 kap. 36 § andra stycket PBL föreskrivs - såvitt nu är av intresse och med här ej aktuellt undantag - att åtgärder som inte kräver lov och som avser byggnader, andra anläggningar, tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser. - Enligt 8 kap. 11 § PBL skall ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan bifallas bl.a. om åtgärderna inte strider mot detaljplanen. Enligt sista stycket av paragrafen får dock bygglov lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen och avvikelserna är förenliga med syftet med planen. Av utredningen framgår att den i målet aktuella altanen har en byggnadsarea om drygt 69 kvm. Utrymmet under altanen skall fyllas upp så att det under densamma återstår ett kryputrymme med en höjd av 0,8 meter. Uppfyllningen medför till viss del en höjning av marknivån med cirka två meter. Altanens väggar består av stående glespanel som på altanens södra sida har en bredd på drygt fem meter och en höjd som delvis överstiger två meter. I övrigt ansluter väggarna till den kuperade marken på sådant sätt att vägghöjden blir mindre. Till helt övervägande del ligger altanen på mark som enligt den gällande detaljplanen inte får bebyggas. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Länsrätten har funnit att det krävs bygglov för den ifrågavarande altanen enligt 8 kap. 3 § PBL, eftersom denna enligt länsrätten avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende. - I kommentaren till den angivna bestämmelsen (Didón m.fl., avsnitt 8:29) anges bl.a. följande. Förutom de särskilt angivna åtgärderna, nämligen att färga om byggnader och att byta ut fasadbeklädnaden eller taktäckningsmaterial, krävs det enligt lagtexten bygglov för andra ändringar som avsevärt påverkar byggnadens yttre. Med detta uttryck avses samma slags åtgärder som enligt tidigare praxis, dvs. icke alltför obetydliga ingrepp eller andra förändringar i byggnadens substans, såsom att man putsar eller lägger på ytterpanel på en byggnad som tidigare inte varit putsad eller försedd med panel, samt att man tar upp nya fönster eller dörrar eller väsentligt ändrar befintliga sådana. - För att bestämmelsen skall anses tillämplig skall det således röra sig om inte alltför obetydliga ingrepp eller andra förändringar i byggnadens substans. Enligt kammarrättens uppfattning kan altankonstruktionen, trots att den utgör ett dominerande inslag när byggnaden betraktas utifrån, inte anses hänförlig till en sådan förändring i själva byggnaden som omfattas av bestämmelsen om bygglov i 8 kap. 3 § PBL. Den är inte heller bygglovspliktig enligt någon annan bestämmelse i PBL. Markuppfyllnaden under altanen utgör inte skäl för någon annan bedömning. - Eftersom G-B.I. ansökt om bygglov för altanen återstår dock att pröva om det finns förutsättningar att bevilja bygglov enligt 8 kap. 21 § PBL. - I kommentaren till PBL (avsnitt 8:118) anförs rörande den angivna bestämmelsen bl.a. följande. Bakgrunden till stadgandet är bl.a. att även icke bygglovspliktiga åtgärder skall uppfylla de krav som anges i 3 kap. samt att de - med vissa undantag - inte får utföras i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser (5 kap. 36 § 1 st.). Eftersom byggnadsnämnden sedan kan ingripa enligt 10 kap. 12 och 14 §§ om kraven inte har iakttagits i tillräcklig utsträckning, kan det finnas ett intresse hos fastighetsägaren att få åtgärden prövad. - Kammarrätten har tidigare i ett annat mål (nr 4215-03, dom den 12 mars 2004) med stöd av bl.a. Regeringsrättens avgörande i RÅ 1993 ref. 2, som gällde en brygga, funnit att uppförandet av en altan inte omfattas av PBL:s prövningssystem. Altanen kunde därför inte bli föremål för ingripande enligt 10 kap. PBL. - Kammarrätten finner mot angivna bakgrund och med hänsyn till det nyss återgivna syftet med bestämmelserna om bygglovsprövning enligt 8 kap. 21 § PBL att det i förevarande fall inte förelegat förutsättningar att pröva G-B.I:s bygglovsansökan enligt den bestämmelsen. - Till följd av det anförda borde G-B.I:s ansökan om bygglov inte ha tagits upp till prövning. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och länsstyrelsens och byggnadsnämndens beslut och avvisar G-B.I:s ansökan om bygglov för altanen.

Kammarrättsrådet Nystrand, referent, var av skiljaktig mening och anförde: Jag är ense med majoriteten om att den ifrågavarande altanen inte är bygglovspliktig enligt bestämmelsen i 8 kap. 3 § PBL. Av följande skäl anser jag dock att G-B.I:s överklagande skall avslås. - Byggnadsnämndens beslut om bygglov för den med G-B.I:s bygglovsansökan avsedda altanen innefattar ett beslut om marklov för den utfyllnad av tomtmarken som var en förutsättning för att bygglov skulle beviljas. Som länsrätten anfört leder utfyllnaden av marken under den aktuella altanen till att själva altanen i och för sig inte utgör en bygglovspliktig tillbyggnad. - Markuppfyllnaden och uppförandet av altanen har emellertid till helt övervägande del skett på tomtmark som enligt den gällande detaljplanen inte får bebyggas. Enligt min mening är de markuppfyllnads- och byggnadsåtgärder som altanen förutsätter av sådant slag och av sådan omfattning att altanen med tillämpning av bestämmelsen i 5 kap. 36 § andra stycket PBL strider mot angivna planbestämmelse. Särskilt med hänsyn till den relativt omfattande markuppfyllnaden måste altananläggningen också kunna bli föremål för ingripande enligt bestämmelserna i 10 kap. PBL. Förutsättningar för att med stöd av 8 kap. 21 § PBL pröva frågan om lov för altananläggningen måste därför anses föreligga. Eftersom den på angivna grunder planstridiga altanen inte kan anses utgöra en mindre avvikelse från planen som är förenlig med dennas syfte, skall bygglov enligt min mening inte medges.

I överklagande hos Regeringsrätten yrkade M.J. m.fl. att kammarrättens dom skulle undanröjas och länsrättens domslut fastställas. De anförde i huvudsak följande. Omfattande byggnadskonstruktioner i form av pelare och bjälkar krävs för att hålla altangolvet uppe. Ytterligare konstruktioner har vidtagits för att hålla tillförda fyllnadsmassor på plats och ytterligare byggnadsåtgärder måste vidtas för att nå uppfyllnadshöjden. Altankonstruktionen är sammanbyggd med byggnaden, vilket medför att byggnaden från söder ger intryck av att ha ett lådlikt annex med en mer än två meter hög port. Den fria ytan mellan husliv och avskiljningsanordningen för massorna påverkar också byggnadens substans. Bygglov krävs enligt både 8 kap. 1 och 3 §§ PBL. Kammarrätten anger att 8 kap. 3 § PBL är tillämplig om det rör sig om inte alltför obetydliga ingrepp eller andra förändringar i byggnadens substans. Med denna rättsliga utgångspunkt är det svårt att förstå hur kammarrätten kan komma till slutsatsen att byggnadsföretaget inte kräver bygglov. Företaget innefattar en substansökning - den taköverklädda fria ytan mellan husliv och fyllnadsmassor - och en påfallande förändring av den byggnad för vilken lov ursprungligen givits utan altankonstruktion.

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun anförde att den inget ytterligare hade att tillägga.

G-B.I. yrkade att kammarrättens dom skulle fastställas och anförde i huvudsak följande. Altanen var inte bygglovspliktig när den anlades. I efterhand har byggnadsnämnden avslagit begäran om bygglov. Efter förslag från byggnadsnämnden gjordes en omfattande förändring med minskning av altanen samt ändring av trappans läge. En fjärdedel av altanen är belägen på en högsta höjd om två meter. Övriga delar ligger mellan två och noll meter eller direkt mot berget. Tak eller väggar finns inte i altankonstruktionen enligt byggteknisk och arkitektonisk terminologi. Förvaring är uteslutet på grund av att stora vattenflöden vid regn rinner under trädäcket ned mot husgrunden där dräneringen avleder vattnet till en stenkista. Återfyllnad av jordmassor och sprängsten utfördes aldrig eftersom altanen inte var bygglovspliktig enligt kammarrättens dom. Altanen var färdig i mars 1999, varför det kan ifrågasättas hur det förhåller sig med preskriptionstiden för altaner.

Regeringsrätten (2009-08-05, Heckscher, Eliason, Nord, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Fastigheten Släps-Kullen 1:178 är belägen inom ett område som omfattas av byggnadsplan. Enligt 17 kap. 4 § PBL ska byggnadsplaner gälla som detaljplaner.

Av 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL framgår att bygglov krävs för att göra tillbyggnader. Enligt 3 § första stycket 1 samma kapitel krävs inom områden med detaljplan, utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 §§, bygglov för att färga om byggnader eller byta fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial samt för att göra andra ändringar av byggnader som avsevärt påverkar deras yttre utseende.

Vad som avses med tillbyggnader framgår inte av lagtexten. I förarbetena till PBL anges att med tillbyggnad avses åtgärder som syftar till att öka en byggnads volym oavsett i vilken riktning det sker (prop. 1985/86:1 s. 676).

Regeringsrätten har i avgörandet RÅ 1995 ref. 42 ansett att en altan inte skulle anses som en tillbyggnad enligt 8 kap. 1 § PBL. Eftersom den inte hade försetts med vare sig tak eller väggar av något slag medförde den inte att byggnadsvolymen utökades. Det var i det målet fråga om ett enkelt fritidshus med en byggnadsarea om ursprungligen 21 kvm som försetts med en tillbyggnad om ca 9 kvm. Altanen hade utförts som ett med räcke försett trädäck utefter två av den ursprungliga byggnadens sidor. Dess golvyta mätte ca 42 kvm och golvet låg över den kringliggande markens nivå, vid ena hörnet upp till 1,2 meter över marken.

Av handlingarna i det nu aktuella målet framgår bl.a. följande. Fastigheten Släps-Kullen 1:178 är mycket kuperad och marknivån varierar kraftigt. Bostadshuset är ett souterränghus. Ursprungligen har en ca 85 kvm stor altan byggts på fastigheten. Genom nu aktuell ansökan ska altanen minskas till ca 69 kvm. Altanen är sammanbyggd med bostadshuset och består av brädgolv. Altangolvet bärs upp av pelare och utrymmet under golvet omgärdas av stående bräder av varierande höjd beroende på höjdskillnad i marknivå. På altanens ena sida är bräderna mer än två meter höga, vilket således innebär att altangolvet delvis ligger mer än två meter ovanför marknivån. Altanen når nästan upp till takfoten. På den sida av huset som vetter mot altanen finns tre takkupor, varav den mittersta har glasdörrar. Utgång till altanen sker genom dessa dörrar. Runt altanen finns ett enkelt räcke, men ovanför altangolvet finns varken väggar eller tak. Två dörrliknande öppningar har gjorts i brädväggarna under altangolvet.

Regeringsrätten konstaterar att den valda konstruktionen sedd från söder visuellt är mycket dominerande och ger intryck av att vara en tillbyggnad där bräderna bildar väggar och altangolvet tak. För att altanen ska betraktas som tillbyggnad krävs dock enligt förarbeten och praxis att den innebär en volymökning. Med hänsyn till att altangolvet till en inte oväsentlig del är beläget mer än två meter över marknivån och då utrymmet under altanen har klätts in med bräder finner Regeringsrätten att ett slutet utrymme har skapats under altangolvet. Det förhållandet att marknivån inuti detta utrymme skiftar och såvitt framgår avses fyllas upp med jordmassor föranleder ingen annan bedömning. Fråga är alltså om en tillbyggnad enligt 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL. Redan på den grunden är altankonstruktionen bygglovspliktig. Då bygglov således krävs för altanen borde kammarrätten inte ha avvisat G-B.I:s ansökan därom. Kammarrättens dom ska därför upphävas och målet visas åter till kammarrätten för prövning i sak.

Domskäl

Kammarrätten i Jönköping (2008-01-16, Lihuvudh, Hallström, referent, Stelzer) yttrade, efter att ha redogjort för lagrum och förarbeten: Målet gäller frågan om den del av altanen som vetter mot Tegelstenen 1 och som upptar en yta om 21 kvm utgör en bygglovspliktig tillbyggnad i den mening som avses i PBL. - Av utredningen framgår att denna del av altanen - som utförts som ett med räcke försett trädäck i anslutning till bostadshuset - saknar omslutande byggnadsdelar i form av egentliga väggar och tak. Någon utökning av byggnadsvolymen kan därför inte sägas ha uppkommit till följd av altanbygget. Altandelen skulle därmed möjligen kunna jämföras med en sådan maximalt 1,8 meter hög mur eller ett plank, för vilken bygglov under vissa förutsättningar inte behövs enligt undantagsbestämmelserna i 8 kap. 4 § 2 PBL. Vid övervägande av förhållandena i målet gör dock kammarrätten följande bedömning. - Altandelen är inte belägen så nära marknivån att den ska betraktas som en inte mätvärd terrass. Den är inte heller så högt belägen att den inte väsentligt inverkar på den underliggande markens användbarhet. Altandelen kan i stället anses utgöra en sådan i Svensk Standards "Area och volym för husbyggnader - Terminologi och mätregler" (SS 02 10 53, fastställd 1999-06-02, utgåva 1, p. 7.3 samt 7.4.2.c) betecknad "utkragande byggnadsdel" som utgör mätvärd yta som ska inräknas vid beräkning av byggnadsarean. Härtill kommer att den nedre delen av altanen i norr och väster omsluts av liggande träpanel, som innebär att det tillskapats ett slutet utrymme under altanen. Detta innehåller även en 1,5 meter bred öppning med en gång för att nå bostadshusets källaringång. Konstruktionen kan genom sin form, storlek och höjd över kringliggande mark i viss utsträckning ge samma visuella intryck som en tillbyggnad i mer traditionell bemärkelse. Detta intryck påverkas inte nämnvärt av att utrymmets användbarhet synes ha begränsats genom bl.a. en invändig markhöjning. - Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av syftet med den förhandsgranskning och kontroll som en bygglovsprövning är avsedd att utgöra, anser kammarrätten att altanen måste betraktas som en sådan bygglovspliktig tillbyggnad som avses i PBL. - Uppförandet av altanen har skett utan bygglov. Det har därför ankommit på byggnämnden att se till att det som utförts blivit undanröjt eller på annat sätt rättat, om inte lov till åtgärden meddelats i efterhand. Kammarrätten instämmer i länsstyrelsens uppfattning att byggnämnden - även om det inte framstod som sannolikt att bygglov kunde meddelas - i samband med att den fattade sitt beslut, även uttryckligen borde ha tagit ställning till bygglovsfrågan eftersom det vid beslutstillfället förelåg en ansökan om bygglov, som senare visserligen återkallats. - Anledning att i övrigt ifrågasätta byggnämndens och länsstyrelsens föreläggande om undanröjande av den aktuella delen av altanen har inte framkommit. Byggnämnden och länsstyrelsen får därför anses ha haft fog för sina beslut såvitt avser föreläggandet om undanröjande av den olovligt utförda altandelen. Överklagandet ska därför bifallas i enlighet härmed. - Med bifall till överklagandet och med ändring av länsrättens dom fastställer kammarrätten länsstyrelsens beslut. Tidpunkten för när den av länsstyrelsen beslutade åtgärden senast ska vara vidtagen flyttas dock fram till tre månader efter delgivning, med fastighetens ägare, av denna dom.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2003-02-10, ordförande Clémentz) yttrade: Av utredningen i målet framgår följande. - Fastigheten Erstavik 17:9 ligger i Hästhagens villaområde, som inte är planlagt och inte har områdesbestämmelse men ingår i samlad bebyggelse. Bostadshuset är i två våningar med källare som mot norr, där altanen byggts, ligger helt över marken. - Källaren har åt detta håll två fönster. Husets byggnadsyta är ca 100 kvm. Altanens yta är enligt ansökan om bygglov 45,8 kvm. Altanens främre stolpar är 3,25 meter höga. - Enligt 8 kap. 1 § första stycket PBL krävs bygglov för att 1. uppföra byggnader, 2. göra tillbyggnader, och 3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats. - Länsrätten delar de bedömningar som länsstyrelsen gjort i det överklagade beslutet. Länsrätten vill dock även framhålla att RÅ 1995 ref. 23 måste anses ge stöd för att en altan som den ifrågavarande måste anses såsom en tillbyggnad. I rättsfallet fann Regeringsrätten att ett utskjutande tak skulle räknas in i byggnadsarean. Mot bakgrund av det anförda finner länsrätten att överklagandet skall avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2006-10-25, Berglin, Ihrfelt, Janvid Küchler, referent) yttrade: Bygglov krävs enligt 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL för att göra tillbyggnader. - Vad som är att anse som en tillbyggnad är inte definierat i lagtexten. I förarbetena till PBL (prop. 1985/86:1 s. 676) anges att med tillbyggnad avses i PBL åtgärder som syftar till att öka en byggnads volym oavsett i vilken riktning detta sker. - Den i målet aktuella altanens yta är enligt ansökan om bygglov 45,8 kvm. Altanens främre stolpar är 3,25 meter höga. - I RÅ 1995 ref. 42 ansåg Regeringsrätten att en 43 kvm stor altan, utan väggar och tak, och med ett golv som uppmätte 1,2 meter över marken vid ena hörnet, inte utgjorde någon ökning av husets byggnadsvolym och därmed inte någon tillbyggnad. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Altanens yta skiljer sig endast obetydligt ifrån altanen i det ovan nämnda rättsfallet. Frågan i målet är därför om höjden på altanen föranleder en annan bedömning av frågan om byggnadsvolym än i Regeringsrättens avgörande. - Enligt kammarrättens mening torde det avgörande för frågan om en ökning av volymen har skett vara om det finns omslutande byggnadsdelar (jfr Didón m.fl., Plan- och bygglagen, samt SIS: Svensk standard SS 02 10 53). Den i målet aktuella altanen har varken väggar eller tak. Med hänsyn härtill kan den aktuella altanen inte ses som en tillbyggnad i den mening som avses i 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL. Inte heller i övrigt kan uppförandet av altanen, oaktat vad som framkommit om dess storlek och om höjden över den kringliggande marken, anses hänförlig till bygglovskrävande åtgärd enligt 8 kap. 1 § PBL. - Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver länsrättens dom samt länsstyrelsens och områdesnämndens beslut i dess helhet.

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun (tidigare Områdesnämnden Sicklaön) överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas och att nämndens beslut skulle stå fast samt anförde i huvudsak följande. Altanen är genom sin höjd en lovpliktig tillbyggnad. Vad som är utökning av byggnadsvolym kan inte avgöras endast utifrån förekomsten av väggar eller väggliknande konstruktioner. De pelare som bär upp altanen utgör tillsammans med altanen själv sådana omslutande konstruktioner som medför att utrymmet under altanen ska räknas som byggnadsvolym. Användbarheten av utrymmet under altanen ökar när altangolvet är tre meter ovan mark och omgivningspåverkan blir betydligt större. Sett från marken och från intilliggande fastighet ger altanen visuellt intryck av en tillbyggnad, där altanens golv samtidigt uppfattas som ett tak. Situationen kan jämföras med en tillbyggnad av huvudbyggnaden med en carport utan väggar, vars tak ligger på samma höjd som altangolvet. Om byggnadsvolymen inte kan anses öka uppåt då altanen saknar väggkonstruktion, så ökar den nedåt (jfr prop. 1985/86:1 s. 676). Altanen kan således inte jämföras med den altan som prövades av Regeringsrätten i RÅ 1995 ref. 42, där altanens golv låg endast 1,2 meter ovan mark. I nu aktuellt fall har ett utrymme som kan liknas vid ett vägglöst förråd med mer än full ståhöjd skapats. Ett sådant utrymme måste bedömas som bygglovspliktig tillbyggnad.

J.E. och M.E. bestred bifall till överklagandet och yrkade att kammarrättens dom skulle fastställas samt hänvisade till vad de anfört i kammarrätten.

Regeringsrätten (2009-08-05, Heckscher, Eliason, Nord, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Fastigheten Erstavik 17:9 är belägen inom ett område som inte omfattas av detaljplan, men som ingår i samlad bebyggelse.

Av 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL framgår att bygglov krävs för att göra tillbyggnader. Vad som avses - - - (= tredje och fjärde styckena av Regeringsrättens domskäl i mål I) - - - meter över marken.

Den nu aktuella altanen uppgår till ca 43 kvm. Den är sammanfogad med den norra sidan av bostadshuset som är ett tvåvåningshus med källare. Altanen är belägen ca 3 meter ovanför markplan och dess golv består av bräder. Altangolvet bärs upp av stolpar, varav de främre är ca 3,25 meter höga. Altanen har varken väggar eller tak. Utrymmet under altanen är, förutom den sida som utgörs av bostadshusets vägg, öppet. Marken under altanen är plan och har tidigare utgjort en terrass med en framkant av sten. I husets vägg finns fönster som vetter mot utrymmet under altanen.

Regeringsrätten har i två avgöranden denna dag (mål nr 2027-05 och 609-08) funnit att altaner där altangolvet är beläget i det ena fallet delvis mer än 2 meter och i det andra fallet 1,8 meter över marknivån och där utrymmet under altanerna är inklätt med bräder är att betrakta som tillbyggnader enligt 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL. Den nu aktuella altanen skiljer sig från dessa främst genom att avsikten, enligt vad som framgår av bygglovshandlingarna och uppgivits i målet, inte är att utrymmet under altangolvet ska kläs in med bräder. Vidare ligger altangolvet i detta fall mer än 3 meter över marknivån. Regeringsrätten konstaterar att även denna altan visuellt ger intryck av att vara en tillbyggnad och att det under altanen befintliga utrymmet innebär en volymökning. Det förhållandet att utrymmet inte försetts med väggar kan enligt Regeringsrättens mening inte tillmätas avgörande betydelse i ett fall som det förevarande. Fråga är alltså om en tillbyggnad enligt 8 kap. 1 § första stycket 2 PBL, varför bygglov krävs.

Kammarrätten borde således ha prövat frågan om att meddela bygglov. Kammarrättens dom ska därför upphävas och målet visas åter till kammarrätten för prövning i sak.