Omsorgsnämnden i Storumans kommun beviljade i beslut den 4 mars 2005 B.L. "färdtjänst med individuella föreskriften att tillståndet gäller till närmaste busshållplats samt i Storumans samhälle på kvällar och helger. Tillståndet är inte giltigt för tider som trafikeras av Ringbilen."

B.L. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att färdtjänst skulle beviljas utan inskränkningar.

Omsorgsnämnden bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Västerbottens län (2005-09-08, ordförande Johansson) yttrade: I 3 § lagen (1997:736) om färdtjänst, färdtjänstlagen, anges följande. Varje kommun ansvarar, såvitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun. En kommun får för sina kommuninvånare anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner. - Tillstånd till färdtjänst skall, enligt 7 § första stycket färdtjänstlagen, meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. Enligt 9 § gäller vidare följande. Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills vidare. Tillstånd får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om vilket färdsätt som får användas, hur många resor tillståndet omfattar och inom vilket område resor får göras. Om det finns särskilda skäl får tillståndet även i övrigt förenas med villkor. - I specialmotiveringen till 7 § färdtjänstlagen anges bl.a. följande (prop. 1996/97:115, s. 78). Av första stycket framgår att tillståndsgivaren är skyldig att meddela tillstånd till dem som tillhör den personkrets som anges. Skyldigheten gäller för det geografiska område som anges i första meningen i 3 § respektive 5 §. Avsikten är inte att vidga personkretsen i förhållande till nuvarande reglering i socialtjänstlagen. Inriktningen är tvärtom att, genom att kollektivtrafiken görs mer tillgänglig för funktionshindrade, det antal personer som behöver utnyttja färdtjänsten skall minska. Är de allmänna kommunikationerna så utformade att det är rimligt att kräva att även en funktionshindrad person skall kunna använda dem, föreligger alltså ingen rätt att få färdtjänst. Å andra sidan kommer det alltid att finnas ett antal funktionshindrade som är i behov av att färdas i särskilt anpassade fordon eller i taxibilar. - B.L. anför i huvudsak följande. Hon behöver färdtjänst eftersom varken bussar eller Ringbilen passar med tider för gudstjänster och begravningar. Fotvården finns bara i Stensele. Som exempel besökte hon fotvården i november och åkte kl. 10 från Storuman och kom inte hem förrän kl. 14.30. Ålder och ohälsa gör att väntetiden är för lång. I Stensele finns ingenstans hon kan gå eller sätta sig medan hon väntar på bussen, hon måste stå ute på vägen. - Omsorgsnämnden anför bl.a. följande. B.L. uppger att hon kan åka buss, men att hon har svårt att ta sig till och från bussen på grund av att det är backigt, vilket styrks av utredningen. Utomhus använder hon sig av spark och käppar/stavar. Hon har rätt att använda färdtjänst till och från busshållplatsen, varför hennes trafikförsörjning får anses tillfredsställande. Syftet bakom lagen är att föra över funktionshindrade till kollektivtrafiken genom att göra den mer tillgänglig. Ringbilen går minst två turer per dag i Storumans samhälle och mellan Storuman och Stensele samhällen. Fordonen som trafikerar Ringbilen har samma krav på tillgänglighet som de fordon som används för färdtjänst. Av förarbetena till lagen framgår att avsaknaden av allmänna kommunikationer inte är grund för att bevilja färdtjänst. - Enligt information på kommunens hemsida gäller bl.a. att Ringbilen servar alla medborgare, att den bara går om det finns någon beställning, att man "precis som vanligt" beställer hos reseservice, att beställning skall ske senast 30 minuter före turens start samt att bilen hämtar vid ytterdörr om behov finns. Ringbilen har fasta tider för vissa hållplatser och stannar i övrigt om beställning finns. - Länsrättens bedömning. - Omsorgsnämnden har beviljat B.L. tillstånd till färdtjänst enligt 7 § färdtjänstlagen. I 9 § anges i vilken utsträckning ett sådant tillstånd kan förenas med villkor och föreskrifter. Begränsningar av färdtjänst såsom till (och från) busshållplats för att möjliggöra resa med vanlig buss kan inte anses förenligt med 7 § eftersom båda förutsättningarna för rätt till färdtjänst (väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikationsmedel) då måste vara uppfyllda för att ett generellt tillstånd skall beviljas. - Begränsningen skall därför inte godtas (jfr Kammarrättens i Sundsvall dom den 14 december 2004, mål nr 3126-03, i vilket mål omsorgsnämnden i Storumans kommun var klagande). - Tillstånd får enligt 9 § i skälig omfattning förenas med föreskrifter om inom vilket område resor får göras. Omsorgsnämnden har i beslutet beträffande kvällar och helger angett en geografisk begränsning till Storumans samhälle. Några skäl har inte angetts av nämnden. Begränsningen medför t.ex. att B.L., som bor i Storumans samhälle, inte kan åka färdtjänst till Stensele cirka fem kilometer därifrån. Länsrätten finner inte att utredningen ger stöd för att bedöma begränsningen som skälig. - Som nämnts ovan har B.L. bedömts uppfylla förutsättningarna för färdtjänst. Enligt länsrättens mening saknas skäl att då begränsa tillståndet med hänvisning till att det i begränsad utsträckning finns en form av kollektivtrafik som påminner om färdtjänst. - Sammantaget finner länsrätten således att det inte finns anledning att godta eller justera de av omsorgsnämnden gjorda inskränkningarna utan att de bör tas bort. Detta innebär att B.L. skall beviljas tillstånd till färdtjänst i hela kommunen utan begränsningar eller villkor. - Med ändring av omsorgsnämndens beslut förklarar länsrätten att B.L. skall beviljas tillstånd till färdtjänst inom hela kommunen utan särskilda föreskrifter eller villkor.

Kommunstyrelsen i Storumans kommun yrkade i överklagande att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa omsorgsnämndens beslut. Till stöd för sin talan anförde kommunstyrelsen huvudsakligen följande. Lagens intentioner och viljeinriktning är väldigt tydliga. Av förarbetena till lagen (prop. 1996/97:115 och bet. 1997/98:TU 3) framgår att kollektivtrafiken skall göras tillgänglig för funktionshindrade och att färdtjänsten skall betraktas som en del i det kollektiva transportsystemet och ett komplement till linjetrafiken. Ett av syftena med lagen är att funktionshindrade bör använda allmänna kommunikationer i högre utsträckning än tidigare. Länsrättens tolkning är därmed inte rimlig. B.L. uppger att hon kan åka buss men har svårt att ta sig till och från busshållplatsen på grund av backig terräng kring bostaden. Detta styrks av läkarutlåtande och handläggarens utredning. B.L. uppger att hon kan gå cirka 100 meter innan hon behöver vila. Väderleken är avgörande för hennes vilopauser. Hon går obehindrat inomhus men använder sig av spark och käppar/stavar utomhus. Hon har cirka 300 meter till vårdcentralen och dit kan hon gå. Grunden för den individuella föreskriften är att hon erhåller färdtjänst för den del av kollektivtrafiken som hon inte klarar av själv. Exempel på individuell föreskrift finns i Svenska kommunförbundets "Färdtjänsthandboken" sidan 85. Sammantaget har hon inte väsentliga svårigheter att nyttja allmänna kommunikationer utan endast svårigheter att ta sig till och från busshållplatsen. Till och från busshållplatsen har hon rätt att använda färdtjänst samt Ringbilen som trafikerar Storuman och Stensele med flera tur- och returresor per dag. Ringbilen hämtar dessutom vid dörr. Precis som 9 § färdtjänstlagen föreskriver har tillståndet förenats med föreskrift om färdsätt och geografiskt område. Föreskriften är endast kopplad till det område där hon kan anses ha en skälig trafikförsörjning genom Ringbilen. Kammarrättens i Sundsvall avgörande den 14 december 2004 i mål nr 3126-03 är inte vägledande eftersom kammarrätten avskrev målet. Kommunstyrelsen hänvisar till avgöranden från Kammarrätten i Jönköping och Kammarrätten i Göteborg där kammarrätterna fastställt kommunernas beslut att endast bevilja färdtjänst till närmaste busshållplats.

B.L. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att det inte var tillräckligt för henne att utnyttja Ringbilen och att hon dessutom var blind på ena ögat.

Kammarrätten i Sundsvall (2006-02-16, Sjödin, Eberstein, Ericsson, referent) yttrade: Vad som förekommit i kammarrätten föranleder inte till annan bedömning än den länsrätten gjort. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Socialnämnden i Kramfors kommun beviljade i beslut den 9 november 2005 K.B. färdtjänst i bil till närmaste busshållplats och avslog i samma beslut hennes ansökan om färdtjänst för resor i hela kommunen.