RÅ 2010 not 33

Not 33. Överklagande av M.K. i mål ang. bygglov. - Med hänsyn till bullerstörningar från väg beviljade Byggnadsnämnden i Uppsala kommun den 18 juni 2003 M.K. bygglov för ett plank på fastigheten Kåbo 32:12 i Uppsala kommun, beläget på punktprickad mark. På talan av B.R., ägare till en närbelägen fastighet, undanröjde Länsstyrelsen i Uppsala län beslutet. Länsstyrelsen hänvisade till RÅ 1995 ref. 21 och fann att planket inte kunde godtas som mindre avvikelse från plan. Länsrätten i Uppsala län gjorde motsatt bedömning och biföll M.K:s överklagande. B.R. överklagade hos Kammarrätten i Stockholm som, med hänsyn till plankets längd, höjd och placering helt på punktprickad mark, fann att det inte kunde anses vara fråga om mindre avvikelse. - M.K. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra kammarrättens dom och länsstyrelsens beslut och fastställa beslutet om bygglov. Hon anförde bl.a. att planförfattaren tydligt gett ordet bebygga innebörden att uppföra byggnader och att punktprickningen enbart var till för att styra var radhusen skulle. - I yttrande till Regeringsrätten anförde Boverket bl.a. följande. Ett förbud mot bebyggande av s.k. prickmark har haft till syfte att reglera uppförande och placering av byggnader för att uppnå en med planen avsedd bebyggelsemiljö. Förbudet mot bebyggande av prickmark innebär inte ett förbud mot uppförande av allt som är bygglovspliktigt. En sådan tillämpning skulle leda till att innebörden av planbestämmelsen kan komma att skifta över tiden då eventuella ändringar sker i lagstiftningen angående vad som omfattas av bygglovsplikt. - Regeringsrätten (2010-04-06, Eliason, Dexe, Brickman, Ståhl, Saldén Enérus) : Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den i målet aktuella fastigheten är belägen inom ett område som omfattas av en stadsplan fastställd år 1937. Av 17 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, följer att stadsplanen gäller som detaljplan. - Enligt planen får viss mark inte bebyggas, s.k. punktprickad mark. Frågan i målet är om ett ca 20 meter långt och 1,2-1,6 meter högt plank får uppföras på mark som är punktprickad. - Enligt 8 kap. 2 § första stycket 7 PBL krävs bygglov för att uppföra plank. - I 8 kap. 11 § första stycket PBL föreskrivs att ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan ska bifallas bl.a. om åtgärden inte strider mot detaljplanen och uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§. Enligt 8 kap. 11 § sjätte stycket får bygglov dock lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från planen om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. - De krav enligt 3 kap. PBL som ska vara uppfyllda för att bygglov ska få meddelas avser främst anpassnings- och omgivningskrav enligt 1 och 2 §§. Bl.a. gäller att byggnader eller andra anläggningar ska placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. De ska vidare placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Regeringsrätten har i RÅ 1995 ref. 21 prövat om bygglov skulle ges för uppförandet av ett 56 meter långt och 0,9-1,7 meter högt plank på mark som enligt en bestämmelse i en stadsplan från år 1955 inte fick bebyggas. Regeringsrätten fann att uppförandet stred mot planbestämmelsen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet kunde uppförandet av planket inte anses innebära en mindre avvikelse från planen. Regeringsrätten fann därför att bygglov inte skulle beviljas. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - När det gäller den nu aktuella planens bestämmelse om förbud mot att bebygga punktprickad mark finns det inte skäl att ge den en annan innebörd än vad Regeringsrätten i ovannämnda rättsfall gav en motsvarande bestämmelse. Planbestämmelsen ska alltså förstås så att det strider mot den att uppföra plank på den punktprickade marken. - Nästa led i bedömningen är om åtgärden att uppföra planket kan anses innebära en sådan mindre avvikelse från planen som kan tillåtas enligt 8 kap. 11 § sjätte stycket PBL. Bedömningen av om åtgärden kan ses som en mindre avvikelse ska göras med hänsyn till samtliga omständigheter i målet och inte bara utifrån absoluta mått och tal (RÅ 1990 ref. 53 II och RÅ 1990 ref. 91 I). Det kan då framhållas att avsikten är att planket ska sättas upp som skydd mot buller från en angränsande tätt trafikerad gata och att plank har uppförts på flera andra fastigheter i omgivningen. Sammantaget får det i detta fall enligt Regeringsrättens uppfattning anses vara fråga om en mindre planavvikelse. Avvikelsen får vidare anses vara förenlig med planens syfte. - Vad slutligen gäller kraven för bygglov enligt 3 kap. PBL finner Regeringsrätten att det i målet inte kommit fram annat än att dessa krav är uppfyllda. - Av det anförda följer att talan ska bifallas och kammarrättens dom upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet, upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller. (mål nr 1591-06, fd 2010-03-10, Königsson)