RÅ 2010 not 75

Not 75. Ansökan av C.L. och M.L. om resning i mål ang. rivningsföreläggande enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL. - Kammarrätten i Stockholm beslutade i dom den 18 mars 2010 att den byggnad som C.L. och M.L. uppfört på fastigheten Kavarö 1:32 i Östhammars kommun inte var en ekonomibyggnad enligt 8 kap. 1 § PBL samt att det fanns grund för att ta ut en byggnadsavgift om 2 460 kr eftersom byggnaden uppförts utan bygglov. Kammarrätten fastställde därmed byggnadsnämndens beslut om föreläggande att riva byggnaden samt bestämde tidpunkten för när byggnaden senast skulle vara riven till den 1 juni 2010. - Regeringsrätten beslutade den 18 maj 2010 att inte meddela prövningstillstånd och bestämde tidpunkten för när byggnaden senast skulle vara riven till den 31 augusti 2010. - C.L. och M.L. ansökte om resning och begärde att föreläggandet att riva byggnaden skulle inhiberas. De anförde bl.a. följande. Kammarrätten borde på eget initiativ ha inhämtat den information som den saknade. Kammarrättens dom bygger på annan och mer ofullständig information än den som, genom den muntliga förhandlingen, stod till länsrättens förfogande. I det beslut om muntlig förhandling som delgavs kommunen uppmanades kommunen att slutföra sin talan medan de själva tvärtom uppmanades att inte komma in med mer information. Härigenom skapades en obalans mellan parterna i målet. Att föredraganden bestämt avrådde dem från att framställa ett yrkande om muntlig förhandling måste anses utgöra grund för resning, särskilt mot bakgrund av kammarrättens domskäl. - Kammarrätten har även gjort felbedömningar i sakfrågor, missförstått bevisning som presenterats samt misstolkat faktiska förhållanden. Det var samma person som var ordförande i byggnadsnämnden såväl när de förvärvade fastigheten som när de uppförde byggnaden. Han uttalade sig specifikt om deras fastighet. Detta har skriftligen bekräftats. Bara dessa uppenbara missuppfattningar av de faktiska förhållandena, som sannolikt haft avgörande betydelse för målets utgång, borde motivera att resning beviljas. - Regeringsrätten (2010-09-07, Billum, Eliason, Ståhl) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av handlingarna i ärendet framgår att länsrätten, som höll muntlig förhandling, bifallit C.L:s och M.L:s talan och upphävt byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut om rivning. Byggnadsnämnden överklagade länsrättens dom till kammarrätten och yrkade muntlig förhandling, varefter skriftväxling skedde. Härefter beslutade kammarrätten i särskilt uppsatt beslut den 9 november 2009, i vilket C.L. och M.L. upptogs som motparter, att avslå byggnadsnämndens yrkande om muntlig förhandling samt beredde nämnden tillfälle att inom två veckor slutföra sin talan i målet. Beslutet expedierades till nämnden men inte till C.L. och M.L. Den 18 mars 2010 meddelade kammarrätten dom i målet, varigenom byggnadsnämndens överklagande bifölls och länsrättens dom upphävdes. - Kammarrätten har genom att inte expediera sitt beslut om att inte hålla muntlig förhandling till båda parter i målet förfarit felaktigt (jfr 18 § förvaltningsprocesslagen). Felet är inte ringa. Emellertid framgår av handlingarna att C.L. och M.L. den 12 februari 2010 själva kontaktat kammarrätten för att förhöra sig om målets handläggning och därvid fått kännedom om beslutet den 9 november 2009. C.L. och M.L. hade därför möjlighet att innan domen meddelades själva yrka muntlig förhandling eller komplettera med annan utredning. Det fel som förevarit utgör därför inte skäl för resning. Inte heller i övrigt har skäl för resning visats föreligga. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avslår ansökningen. (mål nr 4712-10, fdr II 2010-08-04, Werth)