RÅ 2010 not 95

Not 95. Överklagande av R.C. och Försäkringskassan av beslut ang. indragning av sjukersättning. - Socialförsäkringsnämnden hos Försäkringskassan beslutade den 24 maj 2006 att dra in sjukersättning för R.C. fr.o.m. april 2006. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. R.C. arbetar 30 timmar i veckan men får även lön för 2 timmars rehabilitering i veckan. Ett grundläggande villkor för rätt till sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning och aktivitetsersättning är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan, 7 kap. 1 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. - En fjärdedels sjuk- eller aktivitetsersättning bör tillämpas med restriktivitet (prop. 1992/93:31 avsnitt 8.2, s. 65 och avsnitt 12, s. 83). Genom att det formella kravet på arbetsförmågans nedsättning, för rätt till en fjärdedels ersättning, är att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel ges inte personer möjlighet att arbeta mer än tre fjärdedelar av ett heltidsarbete. - Försäkringskassan bedömer att R.C:s förmåga att försörja sig själv genom arbete inte är nedsatt med minst en fjärdedel och drar därför in sjukersättningen. - R.C. överklagade beslutet men Länsrätten i Hallands län (2007-05-21, Klint, ordf.) avslog överklagandet och gjorde därvid följande bedömning. Av utredningen i målet framgår att R.C. av sin arbetsgivare fått lön för en arbetstid om 32 timmar per vecka. Vid sådant förhållande kan inte, enligt länsrättens mening, hans förmåga att skaffa sig inkomst anses vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Vad R.C. har sagt om att de extra två timmarna skulle avse ersättning för rehabilitering saknar enligt länsrätten betydelse då ersättningen har utgått från hans ordinarie arbetsgivare och därför ska betraktas som normal lön. Under sådana förhållanden har Försäkringskassan haft fog för sitt beslut att dra in R.C:s sjukersättning fr.o.m. april 2006 och överklagandet ska således avslås. - Sedan R.C. överklagat länsrättens dom avslog Kammarrätten i Göteborg (2008-10-13, Stenstad, Almqvist, Olsson samt två nämndemän) överklagandet och anförde. I förarbeten och praxis (se bl.a. prop. 1996/97:28, s. 21 f. och Försäkringsöverdomstolens avgörande FÖD 1986:48) har uttalats att vid bedömningen av frågan i vilken omfattning sjukdom eller skada har satt ned arbetsförmågan måste vägas in den försäkrades förmåga att trots sjukdomen försörja sig genom arbete. - Av utredningen i målet framgår att R.C. uppburit en fjärdedels sjukersättning sedan juni 2003. Han har samtidigt fått lön från sin arbetsgivare för en arbetstid om 32 timmar per vecka, vilket motsvarar 80 procent av heltid. Mot denna bakgrund kan R.C:s förmåga att försörja sig genom arbete inte anses ha varit nedsatt med minst en fjärdedel. Kammarrätten finner därför att Försäkringskassan haft fog för sitt beslut att dra in sjukersättningen. - R.C. och Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva underinstansernas avgöranden. - R.C. anförde i huvudsak följande. Han har utfört förvärvsarbete endast trettio timmar per vecka men har fått lön för ytterligare två timmar per vecka för att delta i rehabilitering. Under dessa två timmar har han inte utfört något arbete i arbetsgivarens intresse utan deltagit i rehabilitering som syftar till att han ska kunna arbeta sjuttiofem procent av heltid. Arbetsgivaren har intygat att det är fråga om ersättning för rehabilitering utanför arbetstiden. - Försäkringskassan anförde i huvudsak följande. Det framkommer ingenting i utredningen om att R.C:s hälsotillstånd har förändrats på något sätt eller att arbetsförmågan medicinskt sett har förbättrats. Eftersom de två timmarna per vecka med rehabiliterande åtgärder inte har inneburit något krav på arbetsinsats har ersättningen inte avsett ersättning för utfört arbete. Den bör därför inte medföra att R.C:s förmåga att försörja sig genom arbete anses vara större än den bedömdes vara i samband med att han beviljades sjukersättning. - Regeringsrätten (2010-10-22, Brickman, Ståhl, Saldén Enérus) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Frågan i målet är om den tid som R.C. har deltagit i rehabilitering med lön från arbetsgivaren ska beaktas vid bedömningen av om hans arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel. - Tillämpliga bestämmelser och förarbeten. Om en försäkrad som uppbär sjukersättning får en väsentligt förbättrad arbetsförmåga ska ersättningen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska, om inte annat kommer fram, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga (16 kap. 7 § AFL i lydelsen före den 1 januari 2009). Vid bedömningen av arbetsförmågan bör, enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1999/2000:4 s. 36 f. och 53 f.), ledning kunna hämtas från de regler i 7 kap. 1-3 §§ AFL som gäller prövning av om sjukersättning ska beviljas. - Det grundläggande kravet för rätt till sjukersättning är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan (7 kap. 1 § första stycket AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska man beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska göras i förhållande till ett heltidsarbete (7 kap. 3 § AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). Av förarbetena (prop. 1996/97:28 s. 22) följer att med uttrycket ”försörja sig själv genom arbete” avses att arbeta heltid och få en lön som överensstämmer med gällande kollektivavtal eller som i övrigt är gängse inom arbetet/yrkesområdet. - Regeringsrättens bedömning. Avgörande för bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt är den tid som den försäkrade kan arbeta och få en lön som är gängse inom yrkesområdet, ställd i relation till ett heltidsarbete. Vad arbetstiden mer exakt ägnas åt kan däremot i princip inte vägas in vid denna bedömning. Det är en sak mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. - I målet är ostridigt att R.C. har fått lön från sin arbetsgivare för en arbetstid om trettiotvå timmar per vecka. Den omständigheten att han kommit överens med arbetsgivaren om att två timmar per vecka skulle ägnas åt rehabilitering innebär inte att man kan bortse från dessa timmar vid bedömningen av hans arbetsförmåga. Hans arbetsförmåga kan därmed inte anses ha varit nedsatt med minst en fjärdedel. Överklagandena ska således avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandena. - Regeringsråden Sandström och Lundin var av skiljaktig mening och anförde. Innebörden av överenskommelsen mellan R.C. och hans arbetsgivare är i huvudsak att han har fått en något högre lön för samma arbetsinsats. Detta är inte en omständighet som bör påverka bedömningen av nedsättningen av hans arbetsförmåga. Det saknas alltså grund för att dra in hans sjukersättning och överklagandet ska bifallas. - (mål nr 8411-08, fd I 2010-06-02, Samuelsson)