om ändrad sjukersättning m. m.

Regeringens proposition ÅS

1992/93:31 Y

om ändrad sjukersättning m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 november 1992.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Bo Könberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ökad självrisk införs i systemen för sjuk-

ersättning i form av en dag utan ersättning (karensdag) vid varje sjukfall. För att skydda hälsosvaga personer med ofta återkommande sjukfall

kompletteras de nya reglerna med ett allmänt högriskskydd så att antalet

karensdagar begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. För arbets-

tagare som har flera arbetsgivare skall begränsningen gälla i förhållande till var och en av dessa. Samtidigt avses det hittillsvarande högrisk-

skyddet vad gäller personer med särskilt omfattande sjukfrånvaro bestå.

En utgångspunkt för förslaget om karensdag är, i likhet med de förändringar av reglerna för sjukersättning som trätt i kraft den 1 mars 1991 och den 1 januari 1992, att utfallet av förändringarna skall bli enhetligt bland olika grupper på arbetsmarknaden.

Samtidigt med karensdagsregeln föreslås att en särskild återinsjuknanderegel införs med innebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden vad gäller karensdag, ersättningens storlek och avgränsning av sjuklöneperiod. Härigenom tillgodoses bl.a.

ett önskemål från riksdagen om förslag som undanröjer att nuvarande utformning av sjukförsäkringssystemet kan vara rehabiliteringshämman-

de.

I propositionen föreslås vidare att kompensationsgraderna för ersättning vid sjukdom förändras inom sjukpenningförsäkringen så att sjukpenningen skall utgöra 65 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten för de två första dagarna efter karensdagen och 80 procent för tid därefter

t.o.m. den 365:e dagen i ett sjukfall. Efter dag 365 skall sjukpenning

utgå med 70 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. I den mån den försäkrade för samma tid som sjukpenningen avser får lön eller

| Riksdagen 1992193. I saml. Nr 31

andra skattepliktiga förmåner som, sammantagna med sjukpenningförmånen, medför att kompensationsgraden vid sjukdom med mer än 10 procent överstiger de för sjukpenningförsäkringen angivna nivåerna skall avdrag göras på sjukpenningen.

Karensdag skall även gälla sjukpenningförsäkring för egenföretagare och frivillig sjukpenningförsäkring om längre karenstid inte har begärts.

De förändrade reglerna för sjukersättning har sin bakgrund dels i be-

hovet att förstärka statens ekonomi, dels i en strävan att åstadkomma

bättre incitament inom försäkringen. I propositionen föreslås en förändring vad gäller rehabiliteringspenningen. Med hänsyn till behovet av att bibehålla incitament för den försäkrade att påbörja rehabilitering föreslås att sänkningen begränsas till 5 procentenheter så att ersättningen utgår med 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

För att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att bibehålla en anknytning till förvärvslivet och samtidigt erhålla förtidspension på en nivå som motsvarar den faktiska nedsättningen av arbetsförmågan

föreslås att två nya förtidspensionsnivåer införs. Därmed kommer nivå-

erna att motsvara ersättningsnivåerna för sjukpenning genom att hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspension/sjukbidrag kan be-

viljas. Dessa nivåer skall även gälla för särskild efterlevandepension

samt förtida och uppskjutet uttag av ålderspension. Vidare föreslås att den nuvarande begränsningen för en fjärdedels sjukpenning till 365 dagar upphävs.

Vad avser sjukpenning i samband med medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering, närståendepenning och smittbärarpenning föreslås att de tre inledande dagarna med 65 procent ersättning tas bort så att ersättning utges med 80 procent även för dessa dagar.

Mot bakgrund av den kostnadsbesparing som arbetsgivarna beräknas göra genom minskad utbetalning av sjuklön föreslås att arbetsgivaravgiften höjs med 0,47 procentenheter till 8,27 Z på avgiftsunderlaget fr.o.m. den I januari 1993 och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1994.

I samband med att regeringen i proposition 1991/92:38 om inriktning av den ekonomiska politiken aviserade förslaget om införande av karensdag betonades vikten av att skapa system som är rättvisa. Nu gällande sjuklöneavtal är anpassade till hittillsvarande regler om sjuklön enligt sjuklönelagen och sjukpenning enligt AFL. Ett införande av karensdag enligt de principer som föreslås torde innebära att avtalen i vissa stycken behöver anpassas. Utgångspunkt för förslagen är att den nödvändiga anpassningen av sjuklöneavtal även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder med syfte att åstadkomma likformighet inte skall bli aktuella.

ta

1¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön

Härigenom föreskrivs att 6 — 8, 15 och 17 §§ lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Sjuklönen utgör följande andel av För dagar i en Ssjuklöneperiod den lön och andra anställningsför- enligt 7 § som arbetstagaren gått

måner som arbetstagaren gått miste om lön och andra anställmiste om till följd av nedsättning- ningsförmåner till följd av nedsätt-

en i arbetsförmågan under sjuk- ningen i arbetsförmågan gäller

löneperioden enligt 7 8, nämligen

1. 75 procent för de första tre 1. att sjuklön inte utges för den dagarna med sjuklön i varje sjuk- första dagen för vilken sjuklön kan period, dock med undantag som utges enligt 8 § första stycket, anges i 15 §, och

2. 90 procent för tid därefter. 2. att sjuklönen för de två följande dagarna utgör 75 procent av

anställningsförmånerna, och

3. att sjuklönen för tid därefter

utgör 90 procent av anställnings-

förmånerna.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall ersättning som

utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring,

som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, anses som sjuklön från arbetsgivaren.

Om arbetstagaren har mer än en anställning får varje arbetsgivare i

skälig omfattning tillgodoräkna sig sådan ersättning som sjuklön.

Ått sjuklönens storlek kan be- Om arbetstagaren under de gränsas framgår av bestämmelser- senaste tolv månaderna till följd av na i 85§. bestämmelserna i första stycket I

gått miste om sjuklön från arbets-

givaren för sammanlagt tio dagar,

utgör sjuklönen för dag som avses

i denna punkt 75 procent av den

lön och andra anställningsför-

måner som arbetstagaren gått

miste om till följd av nedsättningen

i arbetsförmågan.

Om avvikelse från vad som följer

av första stycket I och 2 föreskrivs

i 158.

18 Sjuklöneperioden omfattar den första dag arbetstagarens arbetsförmåga

är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalender-

dagarna i sjukperioden. En sjuklöneperiod börjar inte om arbetstagaren

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inte avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. En sjuklöneperiod som

börjat löpa bryts om anställningen upphör.

Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 4 8.

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare Sjukperiod avslutats skall sjuklöneperioden omfatta endast så många dagar att den tillsammans med en sjuklöneperiod hos samma arbetsgivare under den tidigare sjukperioden utgör fjorton kalenderdagar. Vid tillämpning av 6 § skall

beaktas dagar i den tidigare sjuk-

löneperioden.

8§

Sjuklön skall inte avse mistade förmåner under tid innan arbetsgivaren

fått anmälan om sjukdomsfallet. Sjuklönen skall dock avse sådana förmåner från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade, om arbetstagaren varit förhindrad att göra anmälan och sådan gjorts omedelbart

efter det att hindret upphört.

Arbetsgivaren är skyldig att utge Arbetsgivaren är skyldig att utge

sjuklön för mistade förmåner sjuklön för mistade förmåner under tid från och med den sjunde under tid från och med den sjunde

kalenderdagen efter dagen för kalenderdagen efter dagen för

sjukanmälan endast om arbetstaga- sjukanmälan endast om arbetstagaren styrker nedsättningen av ar- ren styrker nedsättningen av ar-

betsförmågan under denna tid betsförmågan under denna tid

genom intyg av läkare eller tand- genom intyg av läkare eller tandläkare. Intyget behöver inte inne- läkare. Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken hålla närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. sjukdom arbetstagaren lider av. Om sjuklön utges för mistade Om sjuklön utges för mistade förmåner under tid före anmälan förmåner under tid före anmälan skall den första ersättningsdagen skall den första ersättningsdagen anses som sjukanmälningsdag. eller den tidigare dag för vilken

sjuklön inte utges enligt 6 8 första

stycket I anses som sjukanmäl-

ningsdag.

Finns det ett beslut enligt 10 § är arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön om arbetstagaren inte iakttar vad som har ålagts honom i beslutet.

15 §

Om ett beslut enligt 13 § gäller Om ett beslut enligt 13 § gäller

för arbetsgivaren utgör arbetstaga- för arbetsgivaren, utgör arbetsrens sjuklön, med avvikelse från tagarens sjuklön, med avvikelse vad som föreskrivs i 6 § första från vad som föreskrivs i 6 8 stycket I, 90 procent av den lön första stycket I och 2, 90 procent och andra anställningsförmåner av den lön och andra anställningssom arbetstagaren gått miste om förmåner som arbetstagaren gått

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till följd av nedsättningen i arbets- miste om till följd av nedsättning-

förmågan under sjuklöneperioden en i arbetsförmågan under sjukenligt 7 §. löneperioden enligt 7 8.

Föreskriften i 6 § andra stycket skall tillämpas även i fråga om sjuklön enligt denna paragraf.

17 8

En arbetsgivare vars samman- En arbetsgivare vars samman-

lagda lönekostnader under ett lagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga kalenderår inte beräknas överstiga

90 gånger det för året gällande 90 gånger det för året gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6§ basbeloppet enligt 1 kap. 65§

lagen (1962:381) om allmän för- lagen (1962:381) om allmän för-

säkring kan försäkra sig hos den säkring kan försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan för allmänna = försäkringskassan för kostnader för sjuklön enligt denna kostnader för sjuklön enligt denna lag. Vid beräkningen av de sam- lag. Vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses manlagda lönekostnaderna bortses

från avgifter enligt lagen från avgifter enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter och (1981:691) om socialavgifter och lagen (1982:423) om allmän löne- skatt enligt lagen (1990:659) om

avgift samt skatt enligt lagen särskild löneskatt på vissa för- (1990:659) om särskild löneskatt värvsinkomster.

på vissa förvärvsinkomster.

Regeringen föreskriver närmare villkor för försäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser skall

fortfarande gälla i fråga om sjuklön som avser tid före den dagen.

? Senaste lydelse 1991:1988.

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 4, 4 b, 7, 7 b, 8, 9 a, 10 —- 10 c och 16 §§, 4 kap. 6 och 14 §§, 6 kap. I, 2 och 4 §§, 7 kap. 1, 2, 3 a och 4 §§, 8 kap. 6 och 7 §§, 11 kap. 6 §, 12 kap. 1 och 4 §§, 13 kap. 1 §, 21 kap. I $ samt 22 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring! samt punkten 11 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 (2

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan

sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst upp-

går till minst sextusen kronor.

Villkoret om inskrivning hos försäkringskassan för rätt till sjukpenning anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i 1 kap. 4 § att villkoret

inte har kunnat uppfyllas.

Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken

den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt lagen

(1991:1047) om sjuklön.

Uppkommer för den försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning till utgången av en Ssjuklöneperiod, skall sjukperioden enligt denna lag anses omfatta också sjuklöneperioden. Bestämmelserna i 438 första stycket I och 10 - 10 b §§ tillämpas inte i sådant fall i fråga om sjukpenning som grundas på inkomst. av anställningen. Undan-

taget beträffande 108, 10453

första och fjärde - sjunde styckena

och 10 b § gäller dock inte för en försäkrad som avses i 5 8 tredje stycket 1 eller sjätte stycket.

48 Om inte annat följer av 10 - För dagar i en sjukperiod gäller,

10 b §§ utgör hel sjukpenning för om inte annat följer av 10 -

dag följande andel av den fastställ- 10 b §§,

da sjukpenninggrundande inkomst-

en, delad med 365, nämligen

I. 65 procent för de första tre 1. att sjukpenning inte utges för dagarna med sjukpenning i varje den första dagen,

sjukperiod, dock med undantag som anges i 4 b 8,

I Lagen omtryckt 1982:120.

> Senaste lydelse 1991:1977. I Senaste lydelse 1991:1639.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. 80 procent för tid därefter till 2. att hel sjukpenning för de två och med den nittionde dagen i följande dagarna utgör för dag sjukperioden, 65 procent av den fastställda sjuk-

penninggrundande inkomsten,

delad med 365,

3. 90 procent för tid därefter. 3. att hel sjukpenning för tid Sjukpenningen avrundas till när- därefter till och med den trehun-

maste hela krontal. drasextiofemte dagen utgör för dag

80 procent av den fastställda sjuk-

penninggrundande inkomsten,

delad med 365, och

4. att hel sjukpenning för tid

därefter utgör för dag 70 procent

av den sjukpenninggrundande

inkomsten, delad med 365. Sjuk-

penningen avrundas till närmaste

hela krontal.

Om den försäkrade av arbets- Om den försäkrade av arbets-

givaren erhåller lön under sjuk- givaren erhåller lön under sjukdom för samma tid som sjukpen- dom för samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenning ningen avser, skall sjukpenning

som utges med den procentandel som utges minskas med det belopp

som anges i första stycket I eller 2 som lönen under sjukdom överminskas med det belopp som stiger 10 procent av vad den förlönen under sjukdom överstiger säkrade skulle ha fått i lön om han 10 procent av vad den försäkrade varit i arbete. Till den del lönen

skulle ha fått i lön om han varit i under sjukdom utges i förhållande

arbete, och sjukpenning som utges till lön i arbete som för år räknat med den procentandel som anges i överstiger den högsta sjukpenning-

Jörsta stycket 3 minskas med hela grundande inkomst som kan be-

lönen under sjukdom. Till den del räknas enligt 2 § skall minskning lönen under sjukdom utges i för- dock endast ske med belopp som hållande till lön i arbete som för överstiger 75 procent av lönen i år räknat överstiger den högsta arbete när sjukpenning utges med sjukpenninggrundande = inkomst den procentandel som anges i som kan beräknas enligt 2 § skall första stycket 2, 90 procent av minskning dock endast ske med lönen i arbete när sjukpenning belopp som överstiger 75 procent utges med den procentandel som av lönen i arbete när sjukpenning anges I första stycket 3 och utges med den procentandel som 80 procent av lönen i arbete när anges i första stycket I och sjukpenning utges med den pro- 90 procent av lönen i arbete när centandel som anges i första sjukpenning, utges med den pro- stycket 4.

centandel som anges i första

stycket 2 eller 3.

Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket skall ersättning som

utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

Om den försäkrade gått miste om

sjukpenning till följd av bestäm-

melserna i första stycket I eller

10a§ första stycket I för sam-

manlagt tio dagar under de senaste

tolv månaderna utges sjukpenning

för dag som avses i första

Stycket I med 65 procent av den

Sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.

Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till närmast lägre hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning

av sjukpenning.

4b§

Den allmänna försäkringskassan Den allmänna försäkringskassan kan efter skriftlig ansökan av den kan efter skriftlig ansökan av den

försäkrade besluta att hel sjukpen- försäkrade besluta att hel sjukpen-

ning för dag skall utges med ning för dag skall utges med

80 procent av den försäkrades 80 procent av den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande =: inkomst delad med 365 eller, vid sjukpen- delad med 365 eller, vid sjukpenningberäkning enligt 10 a §, med ningberäkning enligt 10 a §, med motsvarande arbetstidsfaktor, även motsvarande arbetstidsfaktor, även

för de tre första dagarna med för dag som avses i 4§ första

Sjukpenning i varje sjukperiod. Ett stycket I och 2 och 10a§ första sådant beslut får meddelas endast stycket I och 2. Ett sådant beslut om den försäkrade lider av sjuk- får meddelas endast om den fördom som kan antas medföra ett säkrade lider av sjukdom som kan större antal sjukperioder med rätt antas medföra ett större antal

till sjukpenning under en tolv- sjukperioder med rätt till sjukpenmånadersperiod. ning under en tolvmånadersperiod.

Ett beslut enligt första stycket gäller från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos försäkringskassan, om inte annat sägs i beslutet.

Beslutet skall gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns

särskilda skäl, tills vidare. Beslutet skall upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen inte längre är uppfyllt.

En försäkrad som har gjort ansökan enligt första stycket är skyldig att genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande

över undersökningen, om försäkringskassan finner att det behövs för

ärendets bedömning. För den försäkrades utgifter för undersökningen

och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning i enlighet med

vad regeringen förordnar.

78

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbets-

förmåga med minst en fjärdedel. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Saknar den försäkrade arbetsför- Saknar den försäkrade arbetsför-

måga utges hel sjukpenning. Om måga utges hel sjukpenning. Om arbetsmågan inte saknas helt men arbetsmågan inte saknas helt men

? Senaste lydelse 1990:1516. ? Senaste lydelse 1991:1040.

är nedsatt med minst tre fjärde- är nedsatt med minst tre fjärde-

delar utges tre fjärdedels sjukpen- delar utges tre fjärdedels sjukpenning. Ar arbetsförmågan nedsatt i ning. Ar arbetsförmågan nedsatt i

mindre grad men med minst hälft- mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat en utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpen- fall utges en fjärdedels sjukpen-

ning. En fjärdedels sjukpenning får ning. dock under samma sjukperiod

utges för högst 365 dagar.

Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att läkarintyg ges

in för att styrka nedsättning av arbetsförmågan.

När en sjukperiod har pågått fyra veckor skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till försäkringskassan, om kassan begär det. Ett sådant

läkarutlåtande skall innehålla uppgift om behovet av rehabilitering, på-

gående och planerad behandling eller rehabiliteringsåtgärd samt, om möjligt, beräknad återstående sjukdomstid med nedsatt arbetsförmåga.

För utgifter för läkarundersökning och utlåtande som föranleds av en begäran enligt fjärde stycket lämnas ersättning i enighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.

7. b 8

Sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade genomgår en

medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att

förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor

gäller att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och

ingår i en av försäkringskassan godkänd plan.

Arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Sjukpenning enligt denna para-

graf utges med 80 procent av den

försäkrades sjukpenninggrundande

inkomst delad med 365 eller, vid

Sjukpenningberäkning enligt 10a §,

med motsvarande arbetstidsfaktor

även för dag som avses i 4 § första

stycket I och 2 och 10a 8 första

stycket I och 2.

8§y

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäk-

rade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller där-

med jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen. Vid prövning av den försäkrades rätt till

sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldra-

penning, skall arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.

6 Senaste lydelse 1991:1976. 7 Senaste lydelse 1992:275.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd, som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 §,

kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena

ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevande-

pension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till

sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende

från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för utgående pension.

Som sjukperiod anses tid, under Som sjukperiod anses tid, under

vilken en försäkrad i oavbruten vilken en försäkrad i oavbruten

följd lider av sjukdom som avses i följd lider av sjukdom som avses i 7§ eller har rätt till sjukpenning 7 § eller har rätt till sjukpenning enligt 7 b § eller rehabiliterings- enligt 7 b § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §. penning enligt 22 kap. 7 §. Upp-

kommer för den försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning till en sjuklöne-

period enligt lagen (1991:1047)

om sjuklön, skall sjukperioden

enligt denna lag anses omfatta också sjuklöneperioden.

Sjukperiod omfattar sjuklöne- Om en sjukperiod börjar inom period enligt lagen (1991:1047)om fem dagar från det en tidigare sjuklön enligt vad som sägs i I 8. sjukperiod avslutats skall bestäm-

melserna i 4 och 10 a §§ tillämpas

som om den senare sjukperioden

utgör en fortsättning på den tidigare

Sjukperioden.

9a§

En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning skall göra ansökan

därom. Den allmänna försäkringskassan får påfordra att kvinnan till stöd för sin rätt till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare

samt läkarutlåtande.

I beslutet om havandeskapspenning skall anges under vilken tid ersättning kan utges. Vad i lag eller annan författning Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenning gäller i föreskrivs om sjukpenning gäller i

fråga om havandeskapspenning fråga om havandeskapspenning

med undantag av bestämmelserna med undantag av bestämmelserna om ersättning för merutgifter i om ersättning för merutgifter i

Ta $ och om karenstid i 11 8. 7a§& och om karenstid i 11 83.

Havandeskapspenning utges inte i Vidare skall havandeskapspenning-

den mån kvinnan för samma tid en, med avvikelse från vad som

"Senaste lydelse 1991:1048.

uppbär sjukpenning eller sjuklön anges i 48 första stycket och eller annan ersättning enligt lagen 10 a §, utges med 65 procent även (1991:1047) om sjuklön. för den första dagen. Havande-

skapspenning utges inte i den mån

kvinnan för samma tid uppbär

sjukpenning eller sjuklön eller

annan ersättning enligt lagen

(1991:1047) om sjuklön.

TJ

10 §

För den dag då anmälan om För de första 14 dagarna i sjuk-

sjukdomsfallet gjordes hos den perioden utges sjukpenning som allmänna försäkringskassan och de svarar mot sjukpenninggrundande följande 13 dagarna i sjukperioden inkomst av anställning endast utges sjukpenning som svarar mot under förutsättning att den försäksjukpenninggrundande inkomst av rade skulle ha utfört förvärvsaranställning endast under förutsätt- bete om han inte hade varit sjuk. ning att den försäkrade skulle ha För en försäkrad som avses i 5 § utfört förvärvsarbete om han inte tredje stycket 1 eller sjätte stycket hade varit sjuk. För en försäkrad skall vad som har sagts nu gälla som avses i 5 § tredje stycket 1 även för tid efter de första 14

eller sjätte stycket skall vad som dagarna av sjukperioden. För har sagts nu gälla även för tid sjukpenningen skall 10 a och

efter de första 14 dagarna av 10 b §§ tillämpas. sjukperioden. Vid beräkningen av sjukpenning skall 10 a och 10 b §§ tillämpas.

Om sjukpenning utges för tid före anmälan skall den första ersättningsdagen anses som sjukanmäl-

ningsdag.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

I. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär

semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag,

kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

10 a 8!0

Om den försäkrades sjukpenning Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot i fall som avses i 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning beräknas be- enbart anställning, gäller för dagar i

loppet av hel sjukpenning för dag Sjukperioden som den försäkrade enligt vad som följer av denna skulle ha utfört förvärvsarbete om paragraf. Skall sjukpenning utges han inte hade varit sjuk

? Senaste lydelse 1991:1048. 10 Senaste lydelse 1990:1516

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för mer än tre dagar görs skilda J. att sjukpenning inte utges för

beräkningar för var och en av de den första dagen,

perioder som avses i tredje - femte 2. att hel sjukpenning för de två styckena. Av 4 b 8 framgår att den följande dagarna utgör 65 procent

i fjärde stycket angivna procentsat- av den sjukpenninggrundande Sen i vissa fall skall gälla även när inkomsten och beräknas enligt Sjukpenning beräknas för de tre andra och tredje styckena, och första dagarna. Vid sådan beräk- 3. att hel sjukpenning för tid ning skall tid som avses i tredje därefter utgör 80 procent av den och fjärde styckena anses som en Sjukpenninggrundande inkomsten

period. och beräknas enligt andra och

tredje styckena.

Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för endast en dag skall till grund för endast en dag skall till grund för beräkningen läggas det tal som beräkningen läggas det tal som erhålls när 65 procent av den erhålls när angiven procentandel sjukpenninggrundande inkomsten av den <sjukpenninggrundande delas med årsarbetstiden. Talet inkomsten delas med årsarbetsavrundas till närmaste hela kron- tiden. Talet avrundas till närmaste tal. Det multipliceras därefter med hela krontal. Det multipliceras antalet timmar av ordinarie arbets- därefter med antalet timmar av tid eller däremot svarande normal ordinarie arbetstid eller däremot arbetstid. Produkten utgör hel svarande normal arbetstid. Pro-

sjukpenning för dagen. dukten utgör hel sjukpenning för

dagen.

Skall sjukpenning utges för mer Skall sjukpenning utges för mer än en dag skall, vid beräkning av än en dag med samma procentansjukpenning för de första tre del skall, vid beräkning av sjuk-

dagarna, det tal som erhållits penning för dessa dagar, det tal

enligt andra stycket andra mening- som erhållits enligt andra stycket en multipliceras med det samman- andra meningen multipliceras med lagda antalet timmar av ordinarie det sammanlagda antalet timmar arbetstid eller däremot svarande av ordinarie arbetstid eller därenormal arbetstid som belöper på mot svarande normal arbetstid

dagarna. Det tal som därvid er- som belöper på dagarna. Det tal hålls delas med antalet dagar med som därvid erhålls delas med

sjukpenning. Kvoten utgör be- antalet dagar med sjukpenning. . loppet av hel sjukpenning för dag. Kvoten utgör beloppet av hel

Skall sjukpenning utges efter olika sjukpenning för dag. Skall sjuk-

grader av nedsatt arbetsförmåga penning utges efter olika grader sammanläggs dock de tummar som av nedsatt arbetsförmåga samman-

avser samma grad för sig. Sjuk- läggs dock de timmar som avser

penning beräknas för varje sådan samma grad för sig. Sjukpenning period för sig. beräknas för varje sådan period

för sig.

Skall sjukpenning utges för mer

än tre dagar skall till grund för

beräkningen av sjukpenning för den fjärde dagen och därefter

följande dagar till och med den

nittionde dagen i sjukperioden

läggas det tal som erhålls när

0 procent av den sjukpenning-

grundande inkomsten delas med

årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Om sjukpenning inte skall utges för mer än fra dagar tillämpas andra stycket tredje och fjärde meningarna i fråga om sjukpenning för den fjärde dagen. Skall sjukpenning

utges för mer än fyra dagar tilläm-

pas i stället tredje stycket på motsvarande sätt beträffande sjukpenning som beräknas för den fjärde dagen och därefter följande dagar.

Skall sjukpenning utges för tid efter den nittionde dagen i sjuk-

perioden skall till grund för beräk-

ningen av sjukpenning för den nittioförsta dagen och därefter följande dagar läggas det tal som erhålls när 90 procent av den

Sjukpenninggrundande inkomsten

delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Om sjukpenning inte skall utges för mer än hittioen dagar tillämpas andra stycket tredje och fjärde meningarna i fråga om sjukpenning för den nittioförsta

dagen. Skall sjukpenning utges för mer än nittioen dagar tillämpas i

stället tredje stycket på motsvarande sätt beträffande sjukpenning som beräknas för den nittioförsta

dagen och därefter följande dagar. Om antalet timmar eller det Om antalet timmar eller det

sammanlagda antalet timmar enligt sammanlagda antalet timmar enligt andra - femte styckena inte uppgår andra och tredje styckena inte till ett helt timtal skall avrundning uppgår till ett helt timtal skall ske till närmaste hela timtal, var- avrundning ske till närmaste hela vid halv timme avrundas uppåt. timtal, varvid halv timme avrun- Sjukpenning avrundas till när- das uppåt. Sjukpenning avrundas maste hela krontal. till närmaste hela krontal.

Om den försäkrade gått miste om

sjukpenning till följd av bestäm-

melserna i första stycket I eller

48 första stycket I för samman-

lagt tio dagar under de senaste

tolv månaderna, utges sjukpenning

för dag som avses i första

stycket I med 65 procent av den

Sjukpenninggrundande inkomsten

och beräknas enligt andra och

tredje styckena.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot svarande normal arbetstid.

10 b 8!

Om den försäkrades sjukpenning Om den försäkrades sjukpenning

i fall som avses i 10 § svarar mot i fall som avses i 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat för- såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av värvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt hel sjukpenning för dag enligt

följande. Den del av sjukpenning- följande. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av en som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt 10 a § anställning beräknas enligt 10 a §

första - sjätte styckena. Den del första - fjärde styckena. Den del som svarar mot inkomst av annat som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 4 § förvärvsarbete beräknas enligt 4 § första stycket. första stycket.

10.c 8” Utan hinder av föreskrifterna i 10 - 10 b §§ beräknas sjukpenning

enligt 4 § första stycket när den försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på ar-

betsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten,

2. skall uppbära sjukpenning för tid då annars havandeskapspenning,

föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller 3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en

arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning.

Vid beräkning av sjukpenning på en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för sådan vård som avses i 12 § skall sjukpenning som svarar mot denna ersättning beräknas enligt 4 § första stycket.

Vid beräkning av sjukpenning i fall som avses i första stycket 2 skall med dagar med sjukpenning enligt 48 första stycket I jämställas dagar med rehabiliteringspenning.

16 gr

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit

lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjuk-

penning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollek-

I Senaste lydelse 1990:1516. ! Senaste lydelse 1991:1974.

3 Senaste lydelse 1990.1516.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisa-

tion som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för

arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i tredje stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit

underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

Sjukpenning som betalas ut Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en ar- enligt denna paragraf till en arbetsgivare skall minskas med lön betsgivare skall minskas med lön under sjukdom som arbetsgivaren under sjukdom som arbetsgivaren utger till arbetstagaren för samma utger till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen un- endast med den del av lönen un-

der sjukdom som överstiger lönen der sjukdom som överstiger lönen i arbetet med 75 procent när sjuk- i arbetet med 75 procent när sjukpenning utges med den procentan- penning utges med den procentan-

del som anges i 4§ första del som anges 1 438 första stycket I och med 90 procent när stycket 2, med 90 procent när sjukpenning utges med den pro- sjukpenning utges med den procentandel som anges i 4 § första centandel som anges i 4 § första stycket 2 eller 3. Härvid har be- stycket 3 och med 80 procent när stämmelserna i 4§ femte och sjukpenning utges med den prosjätte styckena motsvarande = centandel som anges i 48 första tillämpning. stycket 4. Härvid har bestämmel-

serna i 4 § tredje och femte styckena

motsvarande tillämpning.

4 kap.

6 §g'

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om

beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje

barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,

beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

4 Senaste lydelse 1991:470.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När föräldrapenning enligt andra När föräldrapenning enligt andra — fjärde styckena skall utges med > fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förä belopp motsvarande förälderns

sjukpenning, skall beräkningen sjukpenning, skall beräkningen

ske enligt 3 kap. med undantag av ske enligt 3 kap. med undantag av 5 § fjärde — sjätte styckena samt : 5 § fjärde — sjätte styckena samt 10 a och 10 b §§. Därvid skall 10 a och 10 b §§. Därvid skall dock föräldrapenning för dag dock = föräldrapenning för dag

beräknas efter 90 procent av den beräknas efter 90 procent av den

fastställda sjukpenninggrundande fastställda sjukpenninggrundande

inkomsten, delad med 365. inkomsten, delad med 365, och

även utges för den första dagen.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra — fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Ar kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.

14 8"

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Om inte annat följer av tredje Om inte annat följer av tredje

eller fjärde stycket eller 14a§ eller fjärde stycket eller 14 a §

skall till grund för beräkningen av skall till grund för beräkningen av

beloppet för hel tillfällig föräldra- beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas det tal som penning för dag läggas det tal som erhålls när 80 eller, efter det att erhålls när 80 eller, efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år, 90 pro- samma barn under ett år, 90 procent av den sjukpenninggrundande cent av den sjukpenninggrundande inkomsten av anställning delas inkomsten av anställning delas

med årsarbetstiden. Vid beräk- med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap. 10 a § på ningen tillämpas 3 kap. 10a§

motsvarande sätt för den tid som andra - fjärde styckena på mot-

förmånen avser. svarande sätt för den tid som

förmånen avser.

Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 80 eller, efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år, 90 procent

av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.

Beloppet avrundas till närmaste hela krontal.

!5 Senaste lydelse 1990:1516.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas

den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra

stycket medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt tredje stycket.

6 kap.

1 gle

Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer försäkrad från och med den månad, varunder han fyller sextiofem år.

Uttag av ålderspension må be- Uttag av ålderspension får begränsas till att avse hälften eller gränsas till att avse tre fjärdeen fjärdedel av pensionen. delar, hälften eller en fjärdedel av

pensionen.

På särskild framställning av försäkrad utgår ålderspension för tid före

den månad, varunder han fyller sextiofem år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår sextio års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av tilläggspension enligt 12 kap. 1 § tredje stycket, med mindre han tillika gör motsvarande framställning enligt nämnda lagrum.

2 8

Ålderspension utgör, där ej Ålderspension utgör, där ej

annat följer av vad i andra stycket annat följer av vad i andra stycket

samt 3 och 4 §§ sägs, för år samt 3 och 4 §§ sägs, för år räknat nittiosex procent eller, för räknat 96 procent eller, för gift gift försäkrad vars make åtnjuter försäkrad vars make åtnjuter folkfolkpension i form av ålderspen- pension i form av ålderspension sion eller förtidspension eller äger eller förtidspension eller äger rätt rätt till pension enligt 1 § första till pension enligt 1 § första

stycket, sjuttioåtta och en halv stycket, 78,5 procent av basbe-

procent av basbeloppet. Åtnjuter loppet. Atnjuter maken enligt maken enligt 7 kap. 2 § andra 7 kap. 2§ tre fjärdedels, halv eller tredje stycket två tredjedelar eller en fjärdedels förtidspension, av hel förtidspension eller halv utgår dock ålderspension med

förtidspension, utgår dock ålders- 82,9 procent, 87,25 procent res-

pension i förra fallet med åttiofyra pektive 91,6 procent av basbeoch en tredjedels och i senare loppet.

fallet med åttiosju och en fjärde-

dels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med månad, varunder

den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år.

Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad, som då pen-

sionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i

form av ålderspension eller icke varit berättigad till folkpension.

15 Senaste lydelse 1992:378. !7 Senaste lydelse 1990:743.

2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 ge

Då uttag avser hälften eller en Då uttag avser tre fjärdedelar,

fjärdedel av ålderspensionen skall hälften eller en fjärdedel av ål-

minskning eller ökning enligt 2 derspensionen skall minskning

och 3 §§ gälla motsvarande del av eller ökning enligt 2 och 3 §§ pensionen. gälla motsvarande del av pensio-

nen.

7 kap.

1 gp

Rätt till folkpension i form av Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad, som förtidspension har försäkrad, som fyllt sexton år, för tid före den fyllt sexton år, för tid före den

månad, då han fyller sextiofem år, månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på grund om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsätt- av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska ning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsätt- med minst en fjärdedel och nedningen kan anses varaktig. sättningen kan anses varaktig.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag.

2 30

Försäkrad, vars arbetsförmåga Försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet är helt nedsatt, erhåller hel föreller endast en ringa del därav tidspension. återstår, erhåller hel förtidspension.

Ar den försäkrades arbetsför- Försäkrad, vars arbetsförmåga måga nedsatt i mindre grad men inte är helt nedsatt men är nedsatt likväl med avsevärt mer än hälf- med minst tre fjärdedelar, erhåller ten, utges två tredjedelar av hel tre fjärdedels förtidspension. förtidspension.

I övriga fall utges hatv förtids- Är den försäkrades arbetsförpension. måga nedsatt i mindre grad men

med minst hälften, utges halv förtidspension. I övriga fall utges en fjärdedels förtidspension.

3a§” En försäkrad som uppbär hel En försäkrad som uppbär hel ålderspension enligt denna lag har ålderspension enligt denna lag har

inte rätt till förtidspension. Om en inte rätt till förtidspension. Om en

15 Senaste lydelse 1992:378. !? Senaste lydelse 1991:1041. "0 Senaste lydelse 1990:156. "I Senaste lydelse 1992:378.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse försäkrad uppbär partiell ålders- försäkrad uppbär tre fjärdedels, pension enligt denna lag har han halv eller en fjärdedels ålderspeninte rätt till hel förtidspension. Inte sion enligt denna lag, har han inte heller har en försäkrad som upp- rätt till högre förtidspension än en bär halv ålderspension enligt fjärdedel, halv respektive tre fjär-

denna lag rätt till två tredjedelar dedelar av sådan pension. av hel förtidspension.

4§"

Hel förtidspension utgör, där ej Hel förtidspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket annat följer av vad i andra stycket

sägs, för år räknat nittiosex eller, sägs, för år räknat 96 procent

för gift försäkrad vars make åtnju- eller, för gift försäkrad vars make ter folkpension i form av ålders- åtnjuter folkpension i form av

pension eller förtidspension eller ålderspension eller förtidspension äger rätt till pension enligt 6 kap. eller äger rätt till pension enligt

1 § första stycket, sjuttioåtta och 6 kap. 1 § första stycket, 78,5 pro-

en halv procent av basbeloppet. cent av basbeloppet. Åtnjuter båda

Åtnjuter båda makarna förtidspen- makarna förtidspension och är

sion och är pensionen för endera pensionen för endera eller båda eller båda sådan som i 2 § andra sådan som i 2 § andra — fjärde eller tredje stycket sägs, skall styckena sägs, skall dock vid dock vid beräkning av pension hel beräkning av pension hel förtids-

förtidspension utgöra, om två pension utgöra, orm tre fjärdedels

tredjedelar av hel förtidspension förtidspension utgår till andra utgår till andra maken, åttiofyra maken, 82,9 procent, om halv och en tredjedels och, om halv förtidspension utgår till denne, förtidspension utgår till denne, 87,25 procent och, om en fjärde-

åttiosju och en fjärdedels procent dels förtidspension utgår till maken, av basbeloppet. 91,6 procent av basbeloppet.

Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av

6 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsva-

rande tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§.

8 ka

6 8

Rätt till särskild efterlevandepen- Rätt till särskild efterlevandepension har en efterlevande make som sion har en efterlevande make som

uppfyller villkoren för rätt till uppfyller villkoren för rätt till

omställningspension enligt 4 8, omställningspension enligt 4 §, om den efterlevandes möjlighet att om den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för bereda sig inkomst genom ett för

honom lämpligt arbete är nedsatt honom lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan mak- med minst en fjärdedel alltsedan ens död och nedsättningen beror makens död och nedsättningen på arbetsmarknadsmässiga skäl, beror på arbetsmarknadsmässiga

nedsatt hälsa eller annan därmed skäl, nedsatt hälsa eller annan

jämförlig omständighet samt kan därmed jämförlig omständighet

antas vara inte endast kortvarig. samt kan antas vara inte endast

kortvarig.

Rätten till särskild efterlevandepension inträder vid den tidpunkt då

rätten till omställningspension upphör.

"2 Senaste lydelse 1983:960. = Senaste lydelse 1988:881.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 8

En efterlevande make, vars En efterlevande make, vars möjlighet att bereda sig inkomst möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i sådan genom arbete är helt nedsatt, grad att intet eller endast en ringa erhåller hel särskild efterlevandedel därav återstår, erhåller hel pension. Ar den efterlevandes

särskild efterlevandepension. Ar möjlighet att bereda sig inkomst

den efterlevandes möjlighet att genom arbete inte helt nedsatt men bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt med minst tre fjärdenedsatt i mindre grad men ändå delar, utges tre fjärdedels pension.

med uvsevärt mer än hälften, utges Är den efterlevandes möjlighet att

två tredjedelar av hel pension. I bereda sig inkomst genom arbete

övriga fall utges halv pension. nedsatt i mindre grad men med

minst hälften, utges halv pension. I

övriga fall utges en fjärdedels

pension.

tl 6

För varje år, för vilket pensionssrundande inkomst fastställts för en

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsar-

bete får dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om

tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning inte skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som närmast föregått det då pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d).

Pensionspoäng som 1 första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels poäng.

Har försäkrad under minst halva Har försäkrad under minst halva året åtnjutit halv eller två tredje- året åtnjutit en fjärdedels, halv delar av hel förtidspension enligt eller tre fjärdedels förtidspension 13 kap. 2 §, skall han, utöver enligt 13 kap. 2 §, skall han, pensionspoäng enligt första stycket utöver pensionspoäng enligt första

tillgodoräknas, om han åtnjutit stycket tillgodoräknas, om han halv förtidspension, hälften och, åtnjutit en fjärdedels förtidspen-

om han åtnjutit två tredjedelar av sion, en fjärdedel, om han åtnjutit

hel förtidspension, två tredjedelar halv förtidspension, hälften och, av det poängmedeltal som avses i om han Ååtnjutit tre fjärdedels

andra stycket av nämnda paragraf. förtidspension, tre fjärdedelar av Vad nu sagts skall icke gälla om det poängmedeltal som avses i pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen andra stycket av nämnda paragraf. (1976:380) om arbetsskadeförsäk- Vad nu sagts skall inte gälla om

ring är samordnad med livränta. pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen

Ar endast en del av pensionen (1976:380) om arbetsskadeförsäksamordnad med livräntan, beaktas ring är samordnad med livränta.

2 > Senaste lydelse 1988:8§1. ”” Senaste lydelse 1984:867.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dock så stor del av poängmedel- Är endast en del av pensionen talet som svarar mot förhållandet samordnad med livräntan, beaktas mellan den del av pensionen, som dock så stor del av poängmedelicke är samordnad med livräntan, talet som svarar mot förhållandet och pensionen. mellan den del av pensionen, som

inte är samordnad med livräntan,

och pensionen.

Har försäkrad under olika tider Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel förtidspension, av året åtnjutit hel, tre fjärdedels,

två tredjedelar av hel förtidspen- halv eller en fjärdedels förtidspension eller halv förtidspension, sion, skall vid tillämpning av skall vid tillämpning av tredje tredje stycket den pension som

stycket den pension som utgått utgått under den längsta tiden

under den längsta tiden anses ha anses ha utgått under hela tiden. utgått under hela tiden. Har pen- Har pensionerna utgått under lika sionerna utgått under lika lång tid lång tid av året skall den för den av året skall den för den försäkra- försäkrade gynnsammaste beräkde gynnsammaste beräkningsgrun- ningsgrunden tillämpas. den tillämpas.

Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som

tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.

12 kap.

1 ga

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer försäkrad från och med den månad, varunder han fyller sextiofem år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år.

Uttag av ålderspension må be- Uttag av ålderspension får be-

gränsas till att avse hälften eller gränsas till att avse tre fjärde-

en fjärdedel av pensionen. delar, hälften eller en fjärdedel av :

pensionen.

På särskild framställning av försäkrad utgår, under förutsättning som i första stycket sägs, ålderspension för tid före den månad, varunder han fyller sextiofem år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår sextio års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av folkpension enligt 6 kap. 1 8 tredje stycket, med mindre han tillika gör motsvarande framställning enligt nämnda lagrum.

4 87

Då uttag avser hälften eller en Då uttag avser tre fjärdedelar,

fjärdedel av ålderspensionen skall hälften eller en fjärdedel av ål-

minskning eller ökning enligt 2 derspensionen skall minskning och 3 §§ gälla motsvarande del av eller ökning enligt 2 och 3 §§ pensionen. gälla motsvarande del av pensionen.

2 Senaste lydelse 1992:378. "” Senaste lydelse 1992:378.

13 kap.

18”

Rätt till tilläggspension i form av Rätt till tilläggspension i form av förtidspension har enligt vad ne- förtidspension har enligt vad nedan sägs försäkrad för tid före den dan sägs försäkrad för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på grund om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsätt- av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska ning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och mnedsätt- med minst en fjärdedel och ned-

ningen kan anses varaktig samt sättningen kan anses varaktig samt den försäkrade skall tillgodoräk- den försäkrade skall tillgodoräk-

nas pensionspoäng för tid före det nas pensionspoäng för tid före det år, varunder pensionsfallet in- år, varunder pensionsfallet inträffat. träffat.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tilläggspension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss

tid: och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt

första stycket gälla beträffande sjukbidrag.

Föreskrifterna i 7 kap. 2, 3 och 3 a §§ skall tillämpas även beträffande förtidspension enligt detta kapitel.

21 kap.

1 2

Den som är inskriven hos en allmän försäkringskassa, men inte är

försäkrad för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första

stycket 3, uppgår till garantinivån enligt 4 kap. 6 §, skall kunna genom

frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjuk-

penningtillägg.

Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån enligt 4 kap. 6 §. Den som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 3 uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån.

En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 § femte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den Försäkringen skall efter den

försäkrades val gälla utan karens- försäkrades val gälla med en tid eller med en karenstid av 3 karenstid av 3 eller 30 dagar eller eller 30 dagar. utan sådan karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga Rätt till inträde i den frivilliga

försäkringen eller förkortning av försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt tredje gällande karenstid enligt fjärde

stycket tillkommer endast den som stycket tillkommer endast den som är under 55 år. är under 55 år.

"£ Senaste lydelse 1991:1041.

"9 Senaste lydelse 1990:1516.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.

22 kap.

8§

Hel rehabiliteringspenning utgör Hel rehabiliteringspenning utgör

för dag den fastställda sjukpen- för dag 95 procent av den fast-

ninggrundande inkomsten, delad ställda sjukpenninggrundande

med 365. Rehabiliteringspenning- inkomsten, delad med 365. Reha-

en avrundas till närmaste hela biliteringspenningen avrundas till krontal. närmaste hela krontal.

11. I fall då rätt till barntillägg 11. I fall då rätt till barntillägg

föreligger för december 1989 föreligger för december 1989

gäller fortfarande äldre bestäm- gäller fortfarande äldre bestämmelser om denna förmån. melser om denna förmån. Dock

skall barntillägg som utges till

sådan pension som anges i 6 kap.

1 § andra stycket och 7 kap. 28

andra — fjärde styckena utgöra

motsvarande andel av barntillägg

till hel pension.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 7 § den 1 januari 1993,

såvitt avser övriga delar av 3 kap. samt 4 kap., 21 kap. och 22 kap. den I april 1993 och i övrigt den 1 juli 1993.

2. Aldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning och pension som avser tid före ikraftträdandet.

3. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 3 kap. 4 § första stycket 3 och 4 i fall då sjukperioden har påbörjats före den 1 juli 1992

bortses från tid före nämnda datum.

4. För den som vid ikraftträdandet uppbär två tredjedelar av hel förtidspension eller två tredjedelar av hel särskild efterlevandepension tillämpas de nya bestämmelserna i 7 kap. 2 och 4 §8 samt 8 kap. 7 § första gången vid omprövning som görs i anledning av en framställning av den försäkrade eller på annan grund.

5. Aldre bestämmelser i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § skall fortfarande

gälla i fråga om pension som utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension.

6. Om den försäkrade under: minst halva året uppburit två tredjedels förtidspension skall äldre bestämmelser i 11 kap. 6 § tillämpas vid tillgodoräknande av pensionspoäng. Om den försäkrade under olika tider av året uppburit hel, tre fjärdedels, två tredjedels, halv eller en fjärde-

dels förtidspension skall äldre bestämmelser i 11 kap. 6 § tillämpas om två tredjedels förtidspension utgått under den längsta tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall de äldre bestämmelserna

tillämpas om denna beräkningsgrund är gynnsammast för den försäkrade.

70 Senaste lydelse 1991:1040.

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§v

Med årsinkomst avses i denna Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, Jag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att få som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden. Såsom under den närmaste tiden. Såsom

inkomst räknas inte allmänt barn- inkomst räknas inte allmänt barn-

bidrag, folkpension, tilläggspen- bidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962:381) om sion enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring till den del allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen pensionstillskott enligt 3 § lagen

(1969:205) om pensionstillskott (1969:205) om pensionstillskott

eller av barntillägg enligt 9 kap. eller av barntillägg enligt 9 kap.

I $ sista stycket lagen om allmän 1 § sista stycket lagen om allmän

försäkring i detta lagrums lydelse försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989, livränta vid utgången av år 1989, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyss- som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt nämnda lag i vad den enligt

samma lagrum avdragits från samma lagrum avdragits från

pension eller understöd som någon pension eller understöd som någon på grund av släktskap eller på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att svågerlag kan vara föranledd att

utge. Som inkomst räknas inte utge. Som inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag enligt heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa vuxenstudiestöd för arbetslösa eller utbildningsbidrag vid arbets- eller utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning eller inkomst marknadsutbildning eller inkomst av sådan privatbostadsfastighet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § eller privatbostad som avses i 5 §

kommunalskattelagen (1928:370). kommunalskattelagen (1928:370). Som inkomst räknas inte ersätt- Som inkomst räknas inte ersätt-

ning som avses i lagen (1971:118) ning som avses i lagen (1971:118)

om skattefrihet för ersättning till om skattefrihet för ersättning till

neurosedynskadade. För den som neurosedynskadade. För den som

uppbär folkpension i form av uppbär folkpension i form av ålderspension skall som inkomst ålderspension skall som inkomst inte räknas sådan intäkt av tjänst inte räknas sådan intäkt av tjänst

som avses i 32 § I mom. a) kom- som avses i 32 § I mom. a) kommunalskattelagen eller intäkt av munalskattelagen eller intäkt av

I! Lagen omtryckt 1976:1014. ” Senaste lydelse 1991:1994.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse aktiv = näringsverksamhet som aktiv näringsverksamhet som avses i 18 § samma lag. Vid in- avses i 18 § samma lag. Vid inkomstberäkningen skall för den komstberäkningen skall för den som uppbär folkpension i form av som uppbär folkpension i form av

halv eller två tredjedelar av hel partiell förtidspension bortses från

förtidspension bortses från ett ett belopp som motsvarar skillnabelopp som motsvarar skillnaden den mellan mellan

a) ett för den försäkrade beräk- a) ett för den försäkrade beräk-

nat belopp av hel förtidspension nat belopp av hel förtidspension

jämte däremot svarande pensions- jämte däremot svarande pensions-

tillskott, beloppet i förekommande tillskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av fall beräknat med beaktande av

bestämmelserna i 17 kap. 2§ bestämmelserna i 17 kap. 2§

lagen om allmän försäkring och lagen om allmän försäkring och

b) den utgående förtidspensionen b) den utgående förtidspensionen

jämte pensionstillskott. jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen inte beaktas.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av regeringen.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a §§ lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

283 Pensionstillskottet till ålderspension, omställningspension, särskild

efterlevandepension eller änkepension är femtiofyra procent av det särskilda basbeloppet enligt I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i andra och tredje styckena eller i 2 b &.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet

minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller

ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till änkepen- Pensionstillskottet till änkepen-

sion, som enligt 8 kap. 4 § andra sion, som enligt 8 kap. 4 § andra eller tredje stycket lagen om all- eller tredje stycket lagen om all-

män försäkring i detta lagrums män försäkring i detta lagrums

lydelse vid utgången av år 1989 lydelse vid utgången av år 1989

betalas ut med minskat belopp, är betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer om det belopp som framkommer om

det i första stycket angivna pro- det i första stycket angivna procenttalet minskas i motsvarande centtalet minskas i motsvarande

mån. Pensionstillskottet till halv mån. Pensionstillskottet till par-

respektive en fjärdedels ålderspen- tiell ålderspension är motsvarande sion är hälften av respektive en andel av det pensionstillskott som fjärdedel av det pensionstillskott angetts i första eller andra stycket. som angetts i första eller andra För den som har partiell särskild stycket. För den som har två efterlevandepension = eller har tredjedelar av hel särskild efter- änkepension, som med tillämpning levandepension eller halv sådan av punkt 6 i övergångsbestämmelpension eller har änkepension, serna till lagen (1988:881) om som med tillämpning av punkt 6 i ändring i lagen (1962:381) om övergångsbestämmelserna = till allmän försäkring betalas ut med lagen (1988:881) om ändring i viss andel av en oreducerad sådan lagen (1962:381) om allmän för- pension, är = pensionstillskottet säkring betalas ut med viss andel motsvarande andel av det pensionsav en oreducerad sådan pension, tillskott som angetts i första är pensionstillskottet motsvarande = stycket. andel av det pensionstillskott som angetts i första stycket.

2a§

Pensionstillskottet till förtidspension är etthundrafyra procent av det särskilda basbeloppet enligt I kap. 6 § lagen (1962:38D) om allmän

försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller

i2b§.

I Lydelse enligt prop. 1992/93:7 och prop. 1992/93:116.

” Lydelse enligt prop. 1992/93:7 och prop. 1992/93:116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För den som har två tredjedelar För den som har partiell förtidsav hel förtidspension eller halv pension är pensionstillskottet motförtidspension är pensionstillskott- svarande andel av det pensionstillet motsvarande andel av det pen- skott som anges i första stycket.

sionstillskott som anges i första För den som får förtidspension för stycket. För den som får förtids- tid efter det att ålderspension

pension för tid efter det att ålders- upphört att betalas ut enligt 6 kap. pension upphört att betalas ut 3 § lagen om allmän försäkring enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän skall pensionstillskottet minskas i försäkring skall pensionstillskottet motsvarande mån som förtidspen-

minskas 1 motsvarande mån som sionen minskas enligt 7 kap. 4 §

förtidspensionen minskas enligt andra stycket lagen om allmän 7 kap. 4 § andra stycket lagen om försäkring. allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1976:380) om arbetsskade-

försäkring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§

Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen. Rätt till sjukpenning föreligger dock inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår I en sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Uppkommer för den försäkrade rätt till sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen i

omedelbar anslutning till utgången av en sjuklöneperiod, skall sjukperio-

den enligt denna lag anses omfatta också sjuklöneperioden. Bestämmelserna i 5 a — 5 c §§ tillämpas inte i sådant fall i fråga om sjukpenning som grundas på inkomst av anställningen. Detta undantag gäller dock inte för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 § tredje stycket 1 lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjuk-

penning. Om denna förmåga inte saknas helt men är nedsatt med minst

tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Ar förmågan nedsatt i

mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.

Om inte annat följer av 5 a — Om inte annat följer av 5 a —-

5 c 88 utgör hel sjukpenning för 5 c §§ utgör hel sjukpenning för dag en trehundrasextiofemtedel av dag en trehundrasextiofemtedel av den försäkrades sjukpenningunder- den försäkrades sjukpenningunderlag enligt 6 §. Sjukpenningen lag enligt 6 §. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela kron- avrundas till närmaste hela krontal. När sjukpenning skall utges tal. När sjukpenning skall utges till den försäkrade för sådan tid, till den försäkrade för sådan tid, för vilken denne har erhållit sjuk- för vilken denne har erhållit sjukpenning enligt lagen (1962:381) penning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, får sjuk- om allmän försäkring, får sjuk-

penningen dock beräknas till det penningen dock beräknas till det sammanlagda belopp som har sammanlagda belopp som har

betalats ut för samma tid med betalats ut för samma tid med tillägg för vad som avräknats tillägg för vad som avräknats enligt 3 kap. 4 § fjärde — sjätte enligt 3 kap. 4 § andra, tredje och

styckena lagen om allmän försäk- femte styckena lagen om allmän ring och ökat med 54, 25 eller försäkring och ökat med 54, 43 I1 procent, beroende på om den eller 25 procent, beroende på om

I Lagen omtryckt 1977:264.

? Senaste lydelse 1991:1049.

tidigare ersättningen utgetts på den tidigare ersättningen utgetts

grundval av 65, 80 eller 90 pro- på grundval av 65, 70 eller

cent av den sjukpenninggrundande 80 procent av den sjukpenninginkomsten. grundande inkomsten. Härutöver

skall sjukpenning enligt denna lag

utges för dag då sjukpenning inte

utgivits enligt bestämmelserna i

3 kap. 4§ första stycket I eller 10a § första stycket I lagen om

allmän försäkring.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande i fråga om sjukpenning för tid före den dagen.

Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Ersättning utges med belopp Ersättning utges med belopp

motsvarande vårdarens sjukpen- motsvarande vårdarens sjukpenning enligt lagen (1962:381) om ning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med de avvikel- allmän försäkring med de avvikelser som följer av 8 och 9 §§ ne- ser som följer av 8 och 9 §§ ne-

dan. dan. Vid tillämpning av 3 kap. 4 §

första stycket och 10a§ första

stycket nämnda lag skall dock gälla att — närståendepenningen

utges med 80 procent även för de

tre första dagarna i ersättnings-

perioden.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Smittbärarpenning utges med ett Smittbärarpenning utges med ett

belopp som motsvarar smittbära- belopp som motsvarar smittbära-

rens sjukpenning och sjukpenning- rens sjukpenning och sjukpenning-

tillägg enligt lagen (1962:381) om tillägg enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring. allmän försäkring, dock att smitt-

bärarpenning med avvikelse från

vad som anges i 3 kap. 4§ första

Stycket I och 2 och 10 a 8 första

stycket I och 2 utges med 80 pro-

cent även för de tre första dagarna

i ersättningsperioden.

Om smittbäraren inte är sjukpen- Om smittbäraren inte är sjukpen-

ningförsäkrad enligt lagen om ningförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring och inte heller allmän försäkring och inte heller skulle ha varit det om försäkrings- skulle ha varit det om försäkrings-

kassan känt till samtliga förhållan- kassan känt till samtliga förhållan-

den, bestäms smittbärarpenningen den, bestäms smittbärarpenningen till det belopp sjukpenningen till det belopp sjukpenningen

skulle ha utgjort om den hade skulle ha utgjort om den hade beräknats enligt föreskrifterna i beräknats enligt föreskrifterna i den lagen. <Smittbärarpenning den lagen, dock att smittbärarpen-

enligt detta stycke beräknas dock ningen, med avvikelse från vad alltid utan hänsyn till föreskrifter- som anges i 3 kap. 4§ första na I 3 kap. 10 — 10 b §§ nämnda stycket I och 2, utges med 80 prolag. Som inkomst av anställning cent även för de tre första dagarna. får i fall som avses nu räknas Smittbärarpenning enligt detta även ersättning för eget arbete stycke beräknas alltid utan hänsyn från en arbetsgivare som är bosatt till föreskrifterna i 3 kap. 10 — utomlands eller som är en ut- 10 b §§ nämnda lag. Som inkomst ländsk juridisk person, när arbetet av anställning får i fall som avses har utförts i arbetsgivarens verk- nu räknas även ersättning för eget samhet utomlands. arbete från en arbetsgivare som är

bosatt utomlands eller som är en

utländsk juridisk person, när ar-

betet har utförts i arbetsgivarens

verksamhet utomlands.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialav-

gifter! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

En arbetsgivare skall på det En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 - avgiftsunderlag som anges i 3 — 5 §§ för varje år betala 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 1. sjukförsäkringsavgift med 7,80 procent, 8,43 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,83 2. folkpensionsavgift med 5,83 procent, procent, 3. tilläggspensionsavgift efter 3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i sär- den procentsats som anges i särskild lag, skild lag, 4. delpensionsavgift med 0,20 4. delpensionsavgift med 0,20

procent, procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent, procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 6. arbetsmarknadsavgift med 2,12 procent, 2,12 procent,

7. lönegarantiavgift med 0,20 7. lönegarantiavgift med 0,20

procent. procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

3. Utan hinder av 2 kap. 1 § skall sjukförsäkringsavgiften för år 1993 utgöra 8,27 procent.

I Lagen omtryckt 1989:633. ” Lydelse enligt prop. 1992/93:50.

Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 4 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' i momentets lydelse enligt lagen (1992:680) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

2 mom. För inkomst som avses i första, andra och femte styckena i

punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall avdrag för preliminär A-skatt göras med ledning av särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa.

De särskilda tabellerna för be- De särskilda tabellerna för beräkning av skatteavdrag på ersätt- räkning av skatteavdrag på ersättning som avses i första stycket ning som avses i första stycket

första meningen skall för olika första meningen skall för olika sjukpenninggrundande inkomster sjukpenninggrundande inkomster

enligt 3 kap. lagen om allmän enligt 3 kap. lagen om allmän

försäkring ange den preliminära försäkring ange den preliminära

skatt som skall tas ut på en viss skatt som skall tas ut på en viss

ersättning uttryckt i procent av ersättning uttryckt i procent av

ersättningen. I tabellerna skall det ersättningen. I tabellerna skall det

finnas särskilda kolumner med finnas särskilda kolumner med

procentsatser dels för ersättningar procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjuk- som grundas på hela den sjukpenpenninggrundande inkomsten, dels ninggrundande inkomsten, dels för för ersättningar som grundas på ersättningar som grundas på 70, 80 eller 90 procent av den sjuk- 80, 90 eller 95 procent av den penninggrundande inkomsten. sjukpenninggrundande inkomsten. Ersättning som en allmän försäk- Ersättning som en allmän försäkringskassa lämnar enligt 208 ringskassa lämnar enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall lagen (1991:1047) om sjuklön skall anses grundad på 90 procent av den anses grundad på 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. sjukpenninggrundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatte- De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas avdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig in- på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skatt- komst motsvarande den skatt-

skyldiges sjukpenninggrundande skyldiges sjukpenninggrundande

inkomst eller, om ersättningen inkomst eller, om ersättningen grundas på 80 eller 90 procent av grundas på 70, 80, 90 eller 95 den sjukpenninggrundande inkom- procent av den sjukpenninggrundansten, den andel av den sjukpen- de inkomsten, den andel av den ninggrundande inkomsten som sjukpenninggrundande inkomsten

ersättningen beräknas på. som ersättningen beräknas på.

! Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 31 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.

Avdrag för prelimimär A-skatt på föräldrapenning görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor.

Skattetabellen för skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall grundas på för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Skattesatsen bestäms med tillämpning av avrundning enligt 5 8.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1992

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Laurén, Hörnlund, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren

Föredragande: statsrådet Könberg

Proposition om ändrad sjukersättning m.m.

I Inledning

I detta lagstiftningsärende behandlar jag frågor om karensdag i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen och sänkta kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen. Samtidigt läggs förslag om att för vissa ersättningar höja kompensationsnivån för de tre första dagarna samt att upphäva den tidsmässiga begränsningen för en fjärdedels sjukpenning.

Vidare tas frågor upp om nya nivåer för förtidspension/sjukbidrag, särskild efterlevandepension och förtida och uppskjutet uttag av ålderspension.

2¶Bakgrund till förslagen om ändrad sjukersättning

Regeringen har i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den

svenska ekonomin aviserat olika åtgärder inom systemen för sjukersätt-

ning med syfte att få bättre fungerande system och minska utgifterna

inom socialförsäkringssystemet. Propositionen bygger på den överenskommelse som träffats mellan regeringen och det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag till åtgärder i enlighet med den träffade överenskommelsen.

Dessa förslag har föregåtts av att en arbetsgrupp inom Socialdepartementet har utrett hur två karensdagar kan införas i sjuklönesystemet, sjukpenningförsäkringen och anslutande ersättningssystem. En sammanfattning av arbetsgruppens rapport bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

En långsiktig förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna kan inte genomföras omedelbart. Snabba åtgärder är dock nödvändiga både

för att få ett bättre fungerande system och för att minska budgetunderskottet. De ersättningsregler som nu föreslås innebär en karensdag samt

sänkta kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen m.m. De ersättningsregler som regeringen överenskommit med Socialdemokratiska arbetarepartiet innebär att efter karensdagen skall sjuklön utges med

75 2 av förlorade anställningsförmåner efterföljande två dagar och

därefter med 90 § under återstoden av sjuklöneperioden. Motsvarande

nivåer vad gäller sjukpenning skall vara 65 0 för den andra och tredje

dagen och därefter 80 4. Efter sjuklöneperiodens slut skall sjukpenning utges med 80 § t.o.m. dag 365. Fr.o.m. dag 366 skall kompensationsgraden i sjukpenningförsäkringen vara 70 Z. Av överenskommelsen följer vidare att kompensationsgraden vad gäller rehabiliteringsersättningen skall sänkas från 100 § till 95 2. Dessa åtgärder är nödvändiga både för att få bättre fungerande system och för att begränsa sjukförsäk-

ringsutgifterna.

Lagrådsbehandling

Regeringen beslutade den 20 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön och lagen (1962:381) om allmän försäkring. De i lagrådsremissen ingående lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4.

Efter lagrådsgranskningen har viss redaktionell ändring gjorts i förhållande till de remitterade förslagen. Efter granskningen har förslagen kompletterats med bestämmelser om en lägre sjukpenningnivå efter 365 dagar. Vidare har jag funnit skäl att (i enlighet med vad som anges i det följande under avsnitt 6.5) ändra bestämmelserna så att arbetsgivaren skall kunna utge kompensation med upp till 10 Z även efter den 90:e dagen utan att detta minskar sjukpenningen. En justering har också

gjorts av kompensationsgraden för sjukpenning i samband med medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering. De till Lagrådet remitte-

rade förslagen har inte omfattat andra ersättningsformer än sjuklön och sjukpenning.

3¶Nuvarande bestämmelser för ersättning vid sjukfrånvaro

3.1¶Sjuklön

Den 1 januari 1992 trädde lagen om sjuklön (SJLL) i kraft. Rätt till

sjuklön gäller för den som omfattas av ett anställningsförhållande och som på grund av sjukdom är förhindrad att förvärvsarbeta. Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av reglerna om sjuklön. För

dessa kategorier gäller sjukpenningreglerna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Enligt SJLL ges en anställd rätt att under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss

del av den lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha fått om han fullgjort sina arbetsuppgifter. Sjuklönen utgör 75 Z av inkomstbortfallet under de tre första dagarna med inkomstförlust och 90 2 av inkomstbortfallet under de återstående dagarna i sjuklöneperioden. Någon övre eller undre gräns för inkomstförlustens storlek finns inte i

SjLL.

Den anställdes rätt till sjuklön enligt SjLL gäller fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Om den avtalade anställningstiden avser kortare tid än en månad fordras dock för rätt till sjuklön att den anställde har tillträtt anställningen och därefter varit anställd under en sammanhängande tid av 14 kalenderdagar. Anställs arbetstagaren på nytt av samma arbetsgivare inom 14 dagar från den tidigare anställningens upphörande skall den föregående anställningstiden räknas in i 14dagarsperioden. SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens regler kan dock avvikelser göras genom kollektivavtal som träffats eller godkänts på förbundsnivå.

Arbetsgivaren skall enligt SLL lämna uppgift till försäkringskassan om sjukdomsfall som givit en anställd hos honom rätt till sjuklön.

Efter ansökan av en anställd som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan försäk-

ringskassan besluta om att en sådan anställd skall ha rätt till sjuklön

efter en kompensationsgrad av 90 4 också för de första tre dagarna med sjuklön i varje sjuklöneperiod. Vidare innebär ett sådant beslut att ersättning kan utbetalas från försäkringskassan till arbetsgivaren för kostnaderna för sjuklön till den anställde.

Arbetsgivarna har kompenserats för sina ökade kostnader till följd av SjLL genom sänkt socialavgift till sjukförsäkringen. Företag med få anställda har därutöver givits en möjlighet att hos försäkringskassan försäkra sig mot de sjuklönekostnader som företaget kan drabbas av fr.o.m. den tredje ersättningsdagen i varje sjuklöneperiod. Rätt att

teckna en sådan försäkring har en arbetsgivare vars sammanlagda

lönekostnader under ett kalenderår, efter avdrag för sociala avgifter och dylikt, inte beräknas överstiga summan av 90 basbelopp.

Om det uppkommer en tvist mellan en anställd och hans arbetsgivare

om arbetsförmågans nedsättning eller om arbetstagarförhållande före-

ligger kan försäkringskassan betala ut ersättning till den anställde i form

av s.k. sjuklönegaranti. Sådan ersättning utbetalas efter särskild ansökan

från den anställde om det bedöms sannolikt att han skulle ha rätt till den begärda sjuklönen eller del av den.

3.2¶Sjukpenning

Äldre regler

Före år 1967 fanns en karenstidsregel inom sjukförsäkringen. Denna var utformad så att sjukpenning inte utgavs för de tre första dagarna av varje sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Undantag gällde dock för

statligt anställda. Med insjuknandedag avsågs den dag då anmälan om

sjukdomsfallet gjordes hos försäkringskassan. Sjukpenning utbetalades normalt fr.o.m. tredje dagen efter insjuknandedagen. Regeln om insjuknandedag tillämpades så att insjuknande kunde ha skett och sjukanmälan kunde ha gjorts när som helst före kl. 24.00 även om den försäkrade hade varit i arbete hela dagen och därför inte drabbats av någon in-

komstförlust.

När karenstidsregeln avskaffades bibehölls regeln om insjuknandedag. Vidare infördes en fridagsregel, bl.a. för att sjukpenning inte skulle utges när sjukperioden omfattade endast en eller två arbetsfria dagar. Fridagsregeln innebar att sjukpenning inte utbetalades för dagar då den försäkrade ändå inte skulle ha arbetat i sin huvudsakliga sysselsättning, i den mån sådana dagar inte översteg två. Från fridagsregeln fanns tre undantag. Semesterdagar räknades inte som arbetsfria dagar. Sjukpenning utgick således för semesterdagar under sjukdomstid. Fridagsregeln tillämpades inte heller på den som vid sjukperiodens början hade rätt till dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd. Slutligen gällde den inte heller inom den s.k. hemmamakeförsäkringen.

Ett återinförande av karensdagar föreslogs av den dåvarande regering-

en i prop. 1981/82:144 om ändringar i sjukförsäkringen m.m. I huvud-

sak innebar förslaget att det i varje sjukdomsfall skulle införas två dagar utan ersättning (karensdagar) utöver insjuknandedagen. För att skydda

hälsosvaga personer med ofta återkommande sjukfall skulle antalet

karensdagar begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Vidare föreslogs att kompensationsgraden skulle sänkas till 87 % av den sjuk-

penninggrundande inkomsten för de första 90 sjukdagarna efter den dag

då sjukdomsfallet inträffade i varje sjukperiod. Förslaget antogs av riksdagen, men detta beslut upphävdes hösten 1982 efter förslag av den regering som tillträdde efter valet samma år.

I samband med att reglerna om s.k. timberäkning av sjukpenning infördes den 1 december 1987 avskaffades reglerna om insjuknandedag och fridag. Fridagsregeln blev obehövlig på grund av att timberäknad sjukpenning endast utges för dagar då den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.

Nuvarande regler

Efter tillkomsten av SjLL gäller reglerna om sjukpenning under de första 14 dagarna av en sjukperiod i första hand arbetslösa personer samt uppdragstagare och egenföretagare. För dessa personer gäller AFL:s regler om sjukpenningförsäkring redan fr.o.m. första dagen i sjukperioden. Den som omfattas av SjLL:s bestämmelser har rätt till ersättning från sjukpenningförsäkringen först sedan perioden med sjuklön har löpt ut.

Den obligatoriska sjukförsäkringen enligt AFL omfattar alla personer bosatta i Sverige. Den som är bosatt i Sverige skall vara inskriven hos försäkringskassan fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en beräknad årsinkomst av

förvärvsarbete på minst 6 000 kronor.

Försäkringskassan fastställer en sjukpenninggrundande inkomst (SGT) för varje inskriven person som förvärvsarbetar och som har en årsinkomst på minst 6 000 kronor. Därmed avses den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Vid beräkningen av SGI bortses från inkomster som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet (252 750 kronor för

år 1992).

Försäkringskassan är skyldig att ompröva en försäkrads SGI när

kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden m.m.

har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för

sjukpenningens storlek. Den försäkrade är skyldig att inom två veckor

anmäla sådana ändringar av sina inkomstförhållanden som kan påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.

Ersättningen per dag från sjukpenningförsäkringen utgör enligt huvud-

regeln 90 Z av den försäkrades SGI delad med 365 (kalenderdagberäknad sjukpenning). Fr.o.m. den 1 mars 1991 gäller dock att för de första

tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod utges ersättning som motsvarar 65 Z av den försäkrades SGI. Fr.o.m. den fjärde ersättningsdagen t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden utges ersättning med 80 X av den försäkrades SGI och först fr.o.m. den 91:a dagen tillämpas

huvudregeln. Den som ofta är sjuk kan efter särskild ansökan hos försäkringskassan få kompensation med 80 % av sin SGI även för de tre

första ersättningsdagarna.

Vidare finns särskilda regler för beräkning av sjukpenning under de

första 14 dagarna av ett sjukdomsfall som innebär att ersättningen under denna period skall timberäknas. För timberäknad ersättning krävs därför

förutom uppgift om årsinkomst även uppgift om årsarbetstid. Årsarbetstiden är det antal timmar per år som den försäkrade kan antas komma att

tills vidare ha i sitt förvärvsarbete som ordinarie arbetstid eller däremot

svarande normal arbetstid. Regeringen och Riksförsäkringsverket (RFV) har meddelat föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstid. Ersättning under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall utges endast om den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Fr.o.m. den 15:e dagen i perioden skall ersättningen kalenderdagberäknas, dvs. sjukpenning utbetalas även för dagar då förvärvsarbete inte skulle ha

utförts. Reglerna om timberäkning tillämpas vidare för den tillfälliga

föräldrapenningen. Vad beträffar sjukpenning är tillämpningen av

reglerna om timberäkning numera begränsade eftersom de allra flesta personer med anställning har rätt till sjuklön de första 14 dagarna av en

sjukperiod.

Sjukpenningförsäkringen har sedan den 1 juli 1990 fyra ersättningsnivåer — hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels sjukpenning. Hel sjukpenning utges vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan. En

fjärdedels sjukpenning, som kan utges längst under en sammanhängande

period av ett år, har tillkommit för att huvudsakligen användas i reha-

biliteringssammanhang.

Uppdragstagare omfattas inte av SjLL. För denna kategori av förvärvsarbetande gäller AFL vad beträffar rätten till ersättning vid sjukdom. Innan ersättning betalas ut måste således avgöras till vilken kategori den person hör som gör anspråk på ersättning. Gränsdragningen förutsätts ske enligt den praxis som utvecklats på det arbetsrättsliga området.

Egenföretagare omfattas inte av reglerna om sjuklön utan har rätt till

sjukpenning enligt AFL samtidigt som han är skyldig att erlägga en egenavgift till sjukförsäkringen.

En egenföretagare kan ansöka om att få sjukpenningförsäkring med 3 eller 30 dagars karens. Beroende av det val vederbörande gör vad beträffar karenstid betalas sjukpenning inte ut under ett visst antal dagar

i början av sjukperioden. Det innebär att de nya kompensationsgrader

som infördes den 1 mars 1991 inte börjar gälla förrän karenstiden

passerats. Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående

sjukperiods slut skall de två perioderna räknas som en sjukperiod vid beräkning av karenstid.

Den egenföretagare vars SGI enbart grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (egenföretagare) får kalenderdagberäknad sjukpenning. För en egenföretagare som har SGI av både anställning och annat förvärvsarbete (blandad inkomst) beräknas sjukersättningen för de olika inkomstdelarna var för sig.

I 21 kap. AFL och förordningen (1985:733) om frivillig sjukpenning-

försäkring hos allmän försäkringskassa regleras en frivillig sjukpenning-

försäkring som är avsedd för personer som inte har rätt till sjukpenning enligt AFL eller som inte är försäkrade för en sjukpenning som lägst motsvarar garantinivån i föräldraförsäkringen. Den frivilliga försäkringen kan väljas utan karensdag alternativt med en karenstid av 3 eller 30 dagar.

För vissa kategorier av försäkrade gäller särskilda regler. För den som uppbär havandeskapspenning eller föräldrapenning i någon form gäller att sådan ersättning träder i stället för en arbetsinkomst. Sjukpenning skall därför utbetalas vid sjukdom under sådan tid. Enligt AFL skall sjukpenningen kalenderdagberäknas i dessa fall.

Om den studerande har en viss SGI när studierna påbörjas får denna enligt AFL inte sänkas under studietiden. Sjukpenning enligt denna SGI hålls vilande för att åter aktiveras när studietiden är avslutad eller ett

definitivt studieavbrott sker. Vid sjukdom under studietiden kan ersättning utbetalas enligt en särskild studietids-SGI. Ersättningen skall därvid tim/dagberäknas för hela sjukperioden utan den begränsning till de första

14 dagarna av en sjukperiod som gäller för övriga sjukpenningförsäkrade.

Enligt AFL skall sjukpenningen kalenderdagberäknas för sådan dag då en försäkrad är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen och beredd att anta ett arbete i en omfattning som motsvarar hans SGI.

Vad beträffar personer som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår utbildning efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet, dvs. bl.a. arbetsmarknadsutbildning, skall sjukpenningen kalenderdagberäknas för hela sjukperioden.

Enligt AFL gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 särskilda regler om rehabiliteringsersättning. Under tid när en försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering kan rehabiliteringspenning utges. Rehabiliteringspenning som utgör 100 % av den SGI och kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån och skall täcka den inkomstförlust som uppstår för den försäkrade då han eller hon deltar i rehabilitering. Utöver rehabiliteringspenningen kan särskilt bidrag utges. Det särskilda bidraget skall täcka vissa kostnader i samband med rehabiliteringen såsom kursavgifter och dagliga resor i samband med utbildning.

Någon tidsgräns för hur länge rehabiliteringspenning och det särskilda bidraget kan utges anges inte i lagen. Inriktningen på rehabiliteringsarbetet bör dock vara att den försäkrade skall ha återfått sin arbetsförmåga inom ett år och att i vart fall en eventuell utbildning bör vara avslutad inom denna tid.

4¶Karensdag avseende ersättning vid sjukfrånvaro

4.1¶Karensdag vid sjukfrånvaro - huvudregel

Mitt förslag: I sjuklönelagen och sjukförsäkringen införs ett system

med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden resp. sjuk-

perioden. Kompensationsgraden i sjuklönesystemet för de följande

två dagarna efter karensdagen skall vara 75 § och för tid därefter 90 2. I sjukförsäkringen skall kompensationsgraden vara 65 & för de två första på karensdag följande dagarna och därefter 80 7 t.o.m. dag 90.

Arbetsgruppens förslag: Två karensdagar skall införas i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen innebärande att den som blir sjuk inte får ersättning för de två första dagarna i sjukperioden som han annars har rätt till sjukersättning. Efter karensdagarna skall kompensationsgraden vid sjuklön vara 90 § och inom sjukpenningförsäkringen 80 § t.o.m. 90:e dagen och 90 4 för tid därefter. Från huvudregeln om karensdagar skall finnas undantagsregler för att maximera självrisken för arbetstagare med koncentrerad arbetstid och arbetstagare som har flera arbetsgivare.

Remissinstanserna: Med hänvisning till att mitt förslag utöver arbets-

gruppens förslag även bygger på överenskommelsen mellan regeringen

och det Socialdemokratiska arbetarepartiet kommer redovisningen av

remissinstansernas synpunkter att begränsas till de frågor i arbetsgruppens förslag som har relevans med tanke på utformningen av det förslag jag nu kommer att lägga.

Flera remissinstanser förordar sänkt kompensationsgrad för flera dag-

ersättningar snarare än karensdagar. Kammarrätten i Göteborg och Landstingsförbundet noterar att det i sjuklönelagen inte finns något mått

4i

på hur stor inkomstförlusten skall vara för att karensdag skall anses föreligga.

De flesta remissinstanserna har inte närmare berört frågan om särreg-

ler för arbetstagare med koncentrerad arbetstid. Rent allmänt ser många instanser positivt på åtgärder med syfte att utjämna effekterna av karensdagar. Samtidigt pekar några instanser, bl.a. Försäkringsöverdomstolen (FÖD), på att sådana bestämmelser är exempel på hur Jagstiftningen kan

göras mer komplicerad. Riksförsäkringsverket (RFV) anser dock att det

är svårt att hitta en enkel lösning på denna problematik. Andra instanser, däribland Statens löne- och pensionsverk, anser inte att det före-

slagna systemet med karensdagar i sin helhet nämnvärt kommer att

belasta administrationen. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet som har många arbetstagare med koncentrerad arbetstid framhåller att lagreglering på det sätt som arbetsgruppen föreslår medför att nuvarande löneberäkningsteknik inte kan användas.

När det gäller särregler avseende arbetstagare som har flera arbetsgivare är meningarna delade bland de få remissinstanser som har yttrat

sig. Enligt FÖD:s mening kan en arbetsgivare med ett alltför komplice-

rat system komma att sväva i osäkerhet om huruvida han skall betala

sjuklön eller ej. RFV hävdar att en regel om att arbetsgivare som kom-

mer in senare i en sjukperiod inte skall beräkna karensdag kan orsaka administrativa olägenheter och konflikter mellan arbetsgivare och arbets-

tagare. RFV förordar därför att försäkringskassorna får ansvaret för att administrera och utge ersättning när det finns flera arbetsgivare såväl i

normalfallet som vid tillämpning av återinsjuknanderegeln. Statskontoret anser däremot det vara administrativt fördelaktigt att i huvudsak låta arbetsgivarna administrera en sådan bestämmelse framför alternativet att

ge försäkringskassan ett ökat ansvar för administrationen.

Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för utformningen av mitt förslag om karensdag är den överenskommelse som träffats mellan rege-

ringen och det Socialdemokratiska arbetarepartiet i syfte att minska ut-

gifterna för sjukförsäkringen. Effekterna för de försäkrade bör i möjligaste mån i förhållande till inkomsten vara lika för alla. Reglerna bör också utformas så att de är lätta att administrera.

Enligt SjLL utges sjuklön från den tidpunkt när sjukanmälan sker och arbetstagaren går miste om anställningsförmåner till följd av arbetsoför-

måga på grund av sjukdom. Enligt AFL gäller i allmänhet att sjukpenning för de första 14 dagarna utges fr.o.m. den dag då anmälan om

sjukfallet gjordes hos försäkringskassan och för följande dagar under förutsättning att arbete skulle ha utförts dessa dagar. Reglerna om en karensdag anknyts till dessa system så att sjuklön inte skall utges för den

första dagen i varje sjuklöneperiod och sjukpenning inte för den första dagen i varje sjukperiod som sådan ersättning annars skulle ha utgetts.

Vid timberäknad sjukpenning avses den första dag som den försäkrade skulle ha arbetat om han inte varit sjuk.

Enligt SjJLL är rätten till sjuklön inte förenad med något krav på att sjukfrånvaron skall ha varat viss minsta tid under en dag. I sjukförsäk-

ringssystemet krävs däremot att arbetsförmågan varit nedsatt med minst

en fjärdedel, dvs. i princip att frånvaron varat minst en fjärdedel av arbetstiden. Denna skillnad i reglerna har också påpekats av några remissinstanser. Enligt min mening skulle systemet dock bli alltför komplicerat om någon form av tidsgräns anges för att en karensdag skall föreligga. Härtill kommer att korttidsfrånvaron på grund av sjukdom till övervägande del torde bestå av hela arbetsdagar. I ett sjuklönesystem bör arbetsgivarna dessutom ha goda möjligheter att uppmärksamma om en anställd otillbörligt utnyttjar reglerna.

En del remissinstanser har påpekat att den nuvarande successiva

minskningen av självrisken i början av ett sjukfall med först 75 Z (65 2) och därefter 90 6 (80 26) kompensationsgrad kan vara motiverad även i samband med reglerna om karensdag. Jag delar denna bedömning. Dessutom bör sjuklönesystemet inte belastas med fler ändringar än nödvändigt. Därför föreslår jag att kompensationsgraden i sjuklönesystemet för vad som normalt blir dag två och tre i sjuklöneperioden oförändrat skall utgöra 75 2 av den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren går miste om efter karensdagen och 90 4 för tid därefter. Motsvarande skall gälla sjukpenning enligt AFL där kompensationsgraden för de två dagar med sjukpenning som följer på karensdagen skall vara 65 Z av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten och därefter 80 &. Arbetsgivarna skall liksom för närvarande kunna göra ett tillägg

till sjukpenningen med högst 10 Z av inkomstbortfallet. För att mot-

verka att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre kompensationsgrad vid sjukdom än andra skall liksom nu gälla att om arbetsgivaren ger kompensation som i huvudsak medför en ersättning som tillsammans

med sjukpenningen per dag överstiger 75 2 respektive 90 Z skall det medföra en minskning av ersättningen från den allmänna försäkringen så

att den totala ersättningsnivån inte överstiger nämnda nivåer.

I ett system med karensdag kan sjukfrånvaro för en person med kon-

centrerad arbetstid som inträffar just den dag personen skulle ha arbetat medföra en relativt sett större självrisk än för personer med jämnt förde-

lad arbetstid. Arbetsgruppen föreslog därför vissa särregler med innebörd att den förlust av sjukersättning som uppkommer vid två karensdagar inte skall utgöra mer än en niondel av den genomsnittliga arbetstiden per månad. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har framfört allvarliga invändningar mot de praktiska konsekvenserna av den lagreglering som föreslogs av arbetsgruppen. Förbunden har hänvisat till att såväl löneberäkning som sjuklönens storlek regleras i kollektivavtal på ett sätt som inte kan anpassas till arbetsgruppens förslag.

Effekter liknande dem arbetsgruppen redovisat har i viss mån uppstått

redan vid sänkningen av kompensationsgraderna i sjukersättningen

fr.o.m. den I mars 1991. Med hänsyn till vad kommunförbunden anfört finner jag det inte motiverat att lägga fram förslag i syfte att maximera självrisken för dem som har en ojämnt fördelad arbetstid. Jag vill tillägga

att, sett över en längre period, får den som har koncentrerad arbetstid inte nämnvärt större inkomstbortfall vid sjukfrånvaro än en person med jämnt fördelad arbetstid. Den av arbetsgruppen föreslagna särregeln bör

därför inte införas.

När en arbetstagare under en sjukperiod skulle ha arbetat hos mer än en arbetsgivare skall enligt SjLL varje arbetsgivare utge sjuklön under motsvarande sjuklöneperiod. I ett system med karensdag behöver enligt den föreslagna huvudregeln ingen arbetsgivare betala sjuklön för den första dagen i respektive sjuklöneperiod. För att undgå att en arbetstagare skall drabbas av mer än två karensdagar per sjukperiod föreslog arbetsgruppen undantagsregler så att arbetstagare skulle ha möjlighet att hos en arbetsgivare begära sjuklön fr.o.m. första dagen om han tidigare i samma sjukperiod redan gått miste om sjuklön motsvarande två karensdagar hos annan arbetsgivare. Försäkringskassan skulle kunna bekräfta

uppgift om att ersättning innehållits tidigare i sjukperioden. Vid tvist

skulle försäkringskassan även kunna utge s.k. sjuklönegaranti. Mot detta förslag har remissinstanser bl.a invänt att konsekvensen blir att arbetsgivare kan komma att sväva i tvivelsmål om de skall betala sjuklön eller inte.

Undantagsregler med hänsyn till att en person med flera arbetsgivare

riskerar att få flera karensdagar under samma sjukperiod skulle ställa krav på omfattande administration hos försäkringskassan och arbets-

givarna. Med hänsyn härtill och då kostnadsansvaret skulle komma att åvila arbetsgivaren är det enligt min bedömning inte rimligt att skapa en undantagsregel för denna mindre vanliga situation. Inte heller skall det i sjuklönesystemet finnas undantag från bestämmelsen om karensdag i situationer där försäkrade som har sådana inkomstförhållanden att de under en sjukperiod kan uppbära såväl sjukpenning som sjuklön, exempelvis uppdragstagare som även har en anställning. I sjukförsäkringen skall dock sjukpenning utges fr.o.m. första dagen om det gäller ett sjuk-

fall som inletts med en sjuklöneperiod. I samband med att regeringen i prop. 1991/92:38 om inriktning av den

ekonomiska politiken aviserade förslaget om införande av karensdagar betonades vikten av att skapa system som är rättvisa. Nu gällande sjuk-

löneavtal är anpassade till hittillsvarande regler om sjuklön enligt SJLL

och sjukpenning enligt AFL. Ett införande av karensdag m.m. enligt de principer som nu föreslås torde innebära att avtalen i vissa delar behöver anpassas. Utgångspunkt för förslagen är att den nödvändiga anpassningen av sjuklöneavtalen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder med syfte att åstadkomma likformighet inte skall bli aktuella.

4.2¶Begreppet sjukperiod och regler vid återinsjuknande

Mitt förslag: En ny sjukperiod som börjar inom fem dagar från

det en tidigare sjukperiod avslutats skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden när det gäller karensdag, ersätt-

ningens storlek och sjuklöneperiodens längd.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har vunnit stöd hos alla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Många bedömer att ett skydd vid återinsjuknande skulle ge en positiv effekt på benägenheten att snabbt återgå till arbete efter en sjukperiod. Några instanser framhåller dock att förslaget kan innebära administrativt merarbete för arbetsgivaren. En åsikt som framförs från bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Försäkringskasseförbundet (FKF), LO och Försäkringsanställdas Förbund (FF) är att fem dagar är

för kort tid. Några instanser föreslår att undantaget skall utsträckas till att omfatta återinsjuknande inom 20 dagar.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt att en karensdag i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen inte medför att den som varit sjuk avvaktar med

att återgå i arbete för att inte riskera att direkt drabbas av en ny karens-

dag eller lägre ersättningnivå för de följande två dagarna om han åter insjuknar.

I samband med att bestämmelserna om rehabilitering och rehabiliteringsersättning infördes i AFL gav riksdagen regeringen till känna att begreppet sjukperiod borde belysas ytterligare (bet. 1990/91:SfU16, rskr. 1990/91:303). I prop. 1991/92:40 om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m, lades därefter fram förslag om vissa ändringar i reglerna om sjukperiod. Föredragande statsrådet anförde att frågan i övrigt skulle beredas i samband med utarbetande av förslag om införande av karensdagar.

Socialförsäkringsutskottet beklagade i betänkandet 1991/92:SfUS att

övriga problem som hängde samman med begreppet sjukperiod inte hade : kunnat lösas och vidhöll sin uppfattning att begreppet sjukperiod borde

belysas ytterligare. Utskottet ansåg det emellertid viktigt att de ändrade kompensationsgraderna inom sjukförsäkringen inte medför att systemet blir rehabiliteringshämmande. Regeringen borde därför snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag som undanröjde sådana effekter. Utskottet pekade i sammanhanget på en lösning som föreslagits i en motion till riksdagen. Som exempel på en negativ effekt av reglerna angavs i denna att sjukskrivna personer som återvänder till arbetsplatsen för ett arbetsförsök får lägre kompensationsgrad i ett nytt sjukfall om arbetsförsöket misslyckas. I motionen föreslogs därför att det skall anses som en och samma sjukperiod om en person insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar från närmast föregående dag med sjukpenning. Utskottet erinrade också om att utskottet tidigare förutsatt att en form av sammanläggningsregel skulle komma att beröras i samband med belysningen och övervägandena om begreppet sjukperiod. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1991/92:81).

Liknande synpunkter har framförts från RFV och försäkringskassorna som även hävdat att många försäkrade inte vågar ta steget från en fjär-

dedels sjukskrivning till arbete på heltid inför risken att få sänkt sjuker-

sättning efter ett misslyckat arbetsförsök. Det finns också fall där personer tvekar att återgå i arbete efter t.ex. en svår influensa om de riskerar ett återinsjuknande.

Enligt min mening bör en återinsjuknanderegel införas för att undanröja nu redovisade problem. Problemen kan annars bli än mer uttalade i ett system med en karensdag. Jag föreslår därför att en ny sjukperiod

som börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod avslutats bör betraktas som fortsättning på den tidigare sjukperioden i vissa avseenden. Det bör gälla karensdag, ersättningens storlek och avgränsningen av sjuklöneperioden. Vid insjuknande inom fem dagar från det den tidigare sjukperioden upphörde skall ersättning således utges fr.o.m. den första dagen i den senare perioden om den försäkrade i den föregående sjukperioden haft en karensdag. Om en sjuklöneperiod inte pågått 14 dagar när den första sjukperioden avslutas, skall samma sjuklöneperiod anses fortsätta vid återinsjuknandet. Vid långa sjukfall kommer därmed ersätt-

ningsnivån att förbli oförändrad. I andra hänseenden gäller att återin-

sjuknandet inleder en ny sjukperiod, vilket innebär bl.a. att en ny sjukanmälan måste göras.

4.3¶Egenföretagare och frivillig sjukpenningförsäkring

Min bedömning: En karensdag skall även gälla för egenföretagare,

dvs. den som är försäkrad mot bortfall av inkomst av annat för-

värvsarbete, Detsamma skall gälla i den frivilliga sjukpenningför-

säkringen.

Arbetsgruppens förslag: Karensdagar skall gälla också för egenföretagare och inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Samtidigt skall möjligheten att välja en högre självrisk motsvarande en karenstid om 30 dagar mot en lägre avgift bestå.

Remissinstanserna: RFV tillstyrker förslaget. I övrigt har inga remissinstanser berört den föreslagna lagändringen.

Skälen för min bedömning: Den allmänna utgångspunkten för ett införande av självrisk vid sjukersättning i form av en karensdag är att reglerna skall gälla alla. Enligt AFL har egenföretagare, dvs. den som är försäkrad mot bortfall av inkomst av annat förvärvsarbete, möjlighet att välja en försäkring med 3 eller 30 karensdagar.

De generella karensdagsreglerna bör enligt min mening även omfatta egenföretagares sjukförsäkring. Om egenföretagaren avstår från alternativen med 3 eller 30 dagar skall huvudregeln gälla att sjukpenning inte utges för den första dagen av varje sjukperiod. Väljs en karenstid av 3 eller 30 dagar skall inte den i det föregående redovisade återinsjuknanderegeln tillämpas och inte heller det allmänna högriskskydd som jag i det följande kommer att föreslå.

De allmänna sjukpenningreglerna är tillämpliga även på den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Det system med en karensdag som nu föreslås gälla generellt inom sjukförsäkringen bör således även gälla den frivilliga sjukpenningförsäkringen såvitt den försäkrade inte väljer en karenstid av 3 eller 30 dagar.

Min bedömning: En arbetsgivare skall även i fortsättningen ha möjlighet att försäkra sig för höga sjuklönekostnader utöver sjuklön för de två första ersättningsdagarna i varje sjukperiod.

Arbetsgruppens överväganden: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört frågan.

Skälen för min bedömning: Samtidigt med SjLL infördes en möjlighet för små företag att hos försäkringskassan försäkra sig för höga sjuklönekostnader. Motivet för denna särskilda försäkring var att skydda de små företagen mot höga sjuklönekostnader till följd av faktorer som de inte kan påverka. Däremot skulle försäkringen inte minska den stimulans till insatser för förbättrad arbetsmiljö som är ett av huvudmotiven bakom sjuklönereformen. Försäkringen är frivillig och kan tecknas av företag med en lönesumma som bortsett från sociala avgifter m.m. per kalenderår inte överstiger 90 basbelopp. Försäkringen innehåller en självrisk genom att den inte ersätter företagets kostnader för de två första dagarna med sjuklön i sjukperioden. Den ersätter heller inte företagets kostnader för sjuklön till arbetstagare som efter beslut av försäkringskassan har rätt till särskild ersättning på grund av omfattande korttidsfrånvaro. Sådana kostnader ersätts i särskild ordning.

När karensdagar införs i sjuklönesystemet kommer de första dagarna med sjuklön att i regel motsvara ersättning för dag 2 och 3 i sjuklöneperioden. Enligt gällande regler för sjuklöneförsäkringen kommer således inslaget av självrisk för arbetsgivaren att bestå ehuru med en viss förskjutning över sjukperioden. Införandet av karensdagar föranleder därför inte någon regeländring. Däremot blir det nödvändigt för Riks-

försäkringsverket att vid fastställande av försäkringspremien för år 1993

beakta effekterna av införande av karensdag.

5¶Högriskskydd

5.1¶Allmänt högriskskydd

Mitt förslag: Ett allmänt högriskskydd införs med innebörd att antalet karensdagar i förhållande till en arbetsgivare begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar i sjukförsäkringen begränsas också till tio. Kostnadsansvaret för detta högriskskydd skall inom sjuklönesystemet bäras av arbetsgivaren.

Arbetsgruppens förslag: Antalet karensdagar för en försäkrad begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Kostnadsansvaret för det allmänna högriskskyddet bärs av arbetsgivaren inom sjuklönesystemet.

Den s.k. sjuklönegarantin — att försäkringskassan utger ersättning till arbetstagare vid tvist — skall omfatta vissa situationer där tvisten beror på tillämpning av bestämmelserna om karensdagar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till införande av ett allmänt högriskskydd. Några instanser, däribland LO, anser att skyddet borde vara mer generöst utformat. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att det ur rehabiliteringssynpunkt är viktigt att poängtera att det inte innebär en rättighet att vara borta vid fem tillfällen utan läkarintyg. RFV bedömer att undantag efter tio karensdagar kan innebära en felak-

tig styrning. Statens arbetsgivarverk framför en liknande synpunkt och hävdar samtidigt att det inte går att undvika tröskeleffekter med den

valda utformningen. Försäkringskasseförbundet vill att tolvmånaders-

gränsen förtydligas. Förbundet ifrågasätter mot bakgrund av försäkrings-

kassans ringa erfarenhet av arbetsrättsliga frågor om sjuklönegarantin

skall utökas. Skälen för mitt förslag: Syftet med högriskskydd i samband med

sjukersättning är att skydda individen från ett alltför omfattande inkomstbortfall till följd av en karensdagsregel. Enligt min mening bör ett system med karensdagar i princip vara detsamma för alla även om det är ofrånkomligt att de ekonomiska konsekvenserna varierar för olika personer beroende på sjukfrånvarons omfattning. Personer som drabbas av sjuk-

dom vid några enstaka tillfällen bör enligt min mening kunna bära inkomstförlusten av att en karensdag införs i sjuklöne- och sjukförsäkrings-

systemen. För att garantera att inkomstförlusten till följd av karensdagar inte blir alltför stor för personer med omfattande sjukfrånvaro bör ett högriskskydd ingå i systemet med karensdagar.

Arbetsgruppen har föreslagit att reglerna om karensdagar kompletteras med ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Jag bedömer att tio karensdagar är en lämplig begränsning som bör gälla i ett allmänt högriskskydd även vid införande av en karensdag.

Vid avgränsning av tolymånadersperioden bör som första dag räknas den första dag som någon gått miste om sjukersättning till följd av bestämmelserna om karensdag. Högriskskyddet föreslås gälla oberoende av orsaken till sjukfrånvaron. Detta innebär att en person efter tio sjukfall kan komma i åtnjutande av högriskskyddet utan att någon gång ha besökt läkare. I ett sjuklönesystem torde sjukfrånvarobeteenden som inte har någon uppenbar medicinsk förklaring dock uppmärksammas på arbetsplatsen.

Som jag tidigare anfört (avsnitt 4.2) avses karensdag beräknas endast

en gång för personer som återinsjuknar inom fem dagar. Det medför å

ena sidan att sjukersättningskostnaderna ökar för sjukfall där annars ersättning skulle ha innehållits för den första dagen i det senare sjukfallet. Å andra sidan kommer det allmänna högriskskyddet att träda in

senare än vad som annars skulle ha blivit fallet. En väsentlig utgångspunkt för mitt förslag är att bibehålla de fördelar

i form av förenklad administration och tydliga incitament som sjuklönereformen innebär. Detta innebär att administrationen av de nya reglerna

så långt som möjligt bör ske inom ramen för företagens personaladministration. På samma sätt som skall gälla i ett enskilt sjukfall föreslår jag att det allmänna högriskskyddet, genom vilket antalet karensdagar maxi-

meras till tio per år, skall gälla för varje arbetsgivare för sig. Motsva-

rande skall gälla vid blandade förvärvsförhållanden, dvs. antalet sjukfall hos en arbetsgivare skall inte läggas ihop med sjukfall som anmäls till försäkringskassan. .

I arbetsgruppens förslag ingick att den s.k. sjuklönegarantin, dvs. möjligheten för försäkringskassan att utge ersättning till arbetstagaren vid

visst slag av tvist om sjuklön skulle utökas så att den även omfattade tvist med anledning av det allmänna högriskskyddet. Mot bakgrund av att mitt förslag inte innehåller regler som särskilt skulle kunna tänkas ge

upphov till tvist, anser jag det inte vara motiverat med sjuklönegaranti

avseende det allmänna högriskskyddet.

5.2¶Särskilt högriskskydd

Min bedömning: Det nuvarande högriskskyddet för personer som

har en omfattande och återkommande sjukfrånvaro bibehålls.

Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna: Av de instanser som särskilt berört denna fråga är några, däribland RFV och Statskontoret, negativa till att vissa grupper

genom det särskilda högriskskyddet helt befrias från karensdagar.

Statens arbetsgivarverk och Statskontoret förordar ett generellt utformat högriskskydd, dvs. ett skydd som inte består av ett allmänt och ett särskilt högriskskydd. RFV anser att förslaget med ett allmänt och ett särskilt högriskskydd medför olägenheter ur administrativ och informativ synvinkel. RFV förordar ett alternativ där de båda systemen slås ihop. I detta skulle reglerna modifieras så att det kan innefatta fler personer, samtidigt som det kombineras med krav på åtgärder för att minska antalet sjukfall. Den vidare kretsen skall även omfatta personer som inte har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom. Statens handikappråd och Handikappförbundens centralkommitté (HCK) anser att tillämpningen skall vara mer generös än vad den är idag. Då prövningen enligt nuva-

rande regler är snäv, upplevs den av enskilda som integritetskränkande och lämnar utrymme för godtycke. HCK anser att förslaget om ett särskilt och ett allmänt högriskskydd är följdriktigt. Skälen för min bedömning: Det föreslagna allmänna högriskskyddet

ger ett begränsat skydd för personer som år efter år drabbas av en om-

fattande sjukfrånvaro, t.ex. de som har infektioner och cykliskt återkom-

mande sjukdomar. I samband med att kompensationsgraderna sänktes

den 1 mars 1991 infördes ett speciellt högriskskydd som syftade till att

skydda dessa grupper. Skyddet innebär en rätt till sjuklön med 90 Z av

inkomstbortfallet respektive sjukpenning med 80 4 av SGI fr.o.m den

första dagen i sjukfallet.

4 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 31

som ett förstärkt skydd mot alltför stora inkomstförluster för individer som har en omfattande och återkommande sjukfrånvaro. Jag delar arbetsgruppens bedömning att införande av karensdagar kompletterat en-

dast med ett allmänt högriskskydd skulle leda till en betydande inkomstförlust för en enskild med frekvent och återkommande sjukfrånvaro.

Även vid införande av endast en karensdag bör enligt min mening ett särskilt högriskskydd motsvarande nuvarande högriskskydd ingå i de nya reglerna.

Några remissinstanser har framfört synpunkter om att det enbart skulle finnas ett högriskskydd. Riksförsäkringsverket har konkretiserat detta i

ett förslag med modifierade regler för det särskilda högriskskyddet så att

det omfattar fler försäkrade samtidigt som dessa skulle få viss självrisk i form av ett högsta antal karensdagar. Jag förordar dock arbetsgruppens förslag om ett allmänt och ett särskilt högriskskydd främst på grund av att administrationen av det allmänna högriskskyddet uteslutande förläggs

till arbetsgivaren som i första hand är den som har tillgång till det rele-

vanta underlaget för detta högriskskydd.

Vidare är det, enligt min mening, angeläget att bibehålla det särskilda skyddet för de människor som har särskilt omfattande sjukfrånvaro.

Det är för närvarande försäkringskassan som beslutar om högriskskydd för personer med omfattande sjukfrånvaro. Detta bör enligt min mening

gälla även fortsättningsvis så att sjukersättning utges av arbetsgivaren som därefter erhåller ersättning från sjukpenningförsäkringen. För personer med rätt till nuvarande högriskskydd innebär de föreslagna reglerna om en karensdag ingen skillnad jämfört med i dag.

6¶Förändrade kompensationsgrader för sjukpenning m.m.

6.1¶Inledning

Med utgångspunkt bl.a. i regeringens överenskommelse med Socialdemokratiska arbetarepartiet kommer här läggas förslag vad gäller ersättning till långvarigt sjuka och försäkrade som genomgår rehabilitering.

Ett skäl till förslagen är att i dagens ekonomiska situation är kraftiga

besparingar ofrånkomliga inom i stort sett alla delar av socialförsäkringen

eftersom denna är en av de största offentliga utgiftsposterna. Skäl för åtgärderna är samtidigt att bibehålla och förstärka incitamenten för rehabilitering av långtidssjuka så att tidigare återgång till förvärvsarbete befrämjas.

Enligt överenskommelsen skall kompensationsgraden för sjukpenning vara 80 Zz även för sjukfall som är längre än 90 dagar och sänkas till 70 7 för sjukfall som varat mer än ett år. Samtidigt skall kompensationsgraden i rehabiliteringspenningen sänkas från 100 96 till 95 Zz.

mellan sjukpenning och rehabiliteringsersättning som ger ekonomiskt incitament för den enskilde att genomgå rehabilitering. Till grund för förslaget ligger också en jämförelse med kompensationsgraden vid förtidspension. Jag vill betona att även med de här föreslagna kompensationsgraderna för långtidssjuka är ersättningen i den svenska sjukförsäkringen förhållandevis hög sett i ett internationellt perspektiv.

Förslaget att sänka sjukersättningsnivån för långtidssjukskrivna skall bl.a. ses mot bakgrund av att de mycket långa sjukfallen, oaktat de

förändringar som genomförts under senare år vad gäller möjligheter till rehabilitering, fortfarande ligger på en hög nivå. År 1991 svarade sjukfall som varat minst ett år för 37 Z av sjukpenningdagarna.

6.2¶Förändrad kompensationsgrad för rehabiliteringspenning

Mitt förslag: Kompensationsgraden för rehabiliteringspenning

skall sänkas från 100 0 till 95 2 av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av behovet att åstadkomma

besparingar inom socialförsäkringen är det ofrånkomligt att vidta åt-

gärder inom samtliga delar av försäkringen. Förändringen har anpassats

så att det fortfarande skall finnas ett ekonomiskt incitament för att delta 1 rehabiliteringsåtgärder.

6.3¶Sänkt kompensationsgrad för sjukpenning efter dag 90

Mitt förslag: Fr.o.m den 91:a dagen t.o.m. den 365:e dagen i

sjukperioden skall kompensationsgraden inom sjukpenningförsäk-

ringen sänkas från 90 § till 80 Z av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

Skälen för mitt förslag: I uppgörelsen mellan regeringen och Social-

demokratiska arbetarepartiet ingår att sjukersättningen skall sänkas successivt för längre sjukfall. I enlighet härmed föreslår jag att sjukpen-

ningen fr.o.m. den 91:a dagen i en sjukperiod skall utges med 80 4.

6.4¶Sänkt kompensationsgrad efter ett års sjukskrivning

Mitt förslag: Kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen skall sänkas från 90 till 70 Z av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. dag 366 i en sjukperiod.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler kan prövning av rätten till sjukbidrag eller förtidspension ske antingen efter ansökan från den försäkrade eller på försäkringskassans initiativ. Vid prövningen görs en grundlig prövning utifrån medicinska och arbetsmarknadsmässiga utredningar. Sjukbidraget ger en kompensationsnivå som vanligen ligger mellan 65 och 70 46 av SGI.

Som en möjlig åtgärd för att minska omfattningen av mycket långa sjukfall och med hänvisning till sjukersättningsvillkor i andra länder, har i olika sammanhang framförts att en strikt gräns för sjukpenning på ett år borde införas och att inkomstbortfallsersättning därefter skulle utges i form av sjukbidrag/förtidspension. Beslut om sjukbidrag tydliggör för individen att sjukdomen ytterligare påverkar hans ekonomiska situation. Sjukbidrag har i de allra flesta fall inneburit ett ytterligare steg bort från arbetsmarknaden. Det finns därför anledning att ifrågasätta en automatisk övergång till sjukbidrag vilket kraftigt skulle öka antalet långtidssjuka med sjukbidrag/förtidspension. Sjukbidrag kan också vara alltför trubbigt som ersättningsform exempelvis när prognosen för ett långt sjukfall är att det kommer att bestå ytterligare ett par månader i avvaktan på viss medicinsk åtgärd. Enligt min mening bör inte alternativet med automatisk övergång till sjukbidrag väljas.

Ett skäl till en generell tidsgräns för sjukskrivning som framförts är att alla då skulle få samma kompensationsnivå efter viss tids sjukskrivning. Med nuvarande regler skall en övergång till förtidspension/sjukbidrag efter omkring ett års sjukskrivning för den som bedöms ha en klart bestående arbetsoförmåga, medan den som har en mer oklar rehabiliteringsprognos kan uppbära den högre sjukpenningnivån under flera år. Jag finner detta otillfredställande. Mitt förslag är därför att kompensationsgraden för sjukpenning sänks till 70 4 efter dag 365.

I den grupp försäkrade som är sjukskrivna mer än ett år finns personer som efter en begränsad tids behandling kommer att återgå i arbete. Det finns också personer i denna grupp som har livshotande sjukdomar. Det kan finnas skäl att överväga om särskilda regler skall införas för dessa

grupper. Utformningen av en undantagsregel i form av en särskild kom-

pensationsgrad för dessa situationer stöter dock på stora problem när det gäller att avgränsa vilka som skulle vara berättigade till högre ersättning. Det krävs ytterligare utredning om behovet av och möjligheterna att införa sådana bestämmelser. Jag kommer senare (avsnitt 10.1) att föreslå att bestämmelserna om 70 § kompensationsgrad skall tillämpas

först fr.o.m. den 1 juli 1993. Jag avser att dessförinnan återkomma till

regeringen med min bedömning i frågan.

Vid en sänkning av kompensationsgraden till 70 § kan det för en

ganska stor grupp försäkrade bli ekonomiskt intressant att ansöka om sjukbidrag, bl.a. då sjukbidrag och förtidspension medför rätt till kompletterande ersättningar från avtalsförsäkringarna. Troligen kommer försäkringskassorna att ställas inför ett ökat tryck vad gäller ansökningar från de försäkrade såväl vad gäller rehabiliteringsersättning som sjukbidrag. Detta ställer krav på bl.a. kassornas administration och de utredningsinstanser som försäkringskassan är beroende av om rimliga hand-

läggningstider skall kunna upprätthållas samtidigt som antalet förtidspensionerade kan komma att öka betydligt.

Sänkningen av kompensationsgraden i sjukpenningförsäkringen efter dag 365 avses träda i kraft den 1 april 1993. De som varit långtidssjukskrivna mer än ett år bör med hänsyn till omställningsbehov inte ome-

delbart få sin sjukersättning sänkt med 20 7 vid ikraftträdandet. Jag

kommer som nämnts att föreslå att sänkning till 70-procentsnivån får ske tidigast den 1 juli 1993.

Den omedelbara besparingseffekten av sänkt kompensationsnivå i sjukpenningen efter dag 365 kommer på lite längre sikt att reduceras med

hänsyn till att en del långtidssjukskrivna kommer att övergå till rehabiliteringspenning. Åtgärden kommer också enligt min uppfattning att leda till att antalet sjukdagar blir påtagligt färre bl.a. då beviljande av reha-

biliteringsersättning är början på en process som avses sluta i tidig åter-

gång i förvärvsarbete.

Vid en sänkning av sjukpenningnivån till 70 % av SGI efter 365 dagar

finns det enligt min mening skäl att överväga en särregel så att sänkningen får avsedd effekt.

Enligt gällande regler i 3 kap. 8 § fjärde stycket AFL definieras en

sjukperiod såsom "tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider

av sjukdom som avses i 7 § eller har rätt till sjukpenning enligt 7 b §

eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §". Enligt 7 § andra stycket SjLL definieras sjukperiod som "tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 4 §."

Beroende på omständigheterna i enskilda fall kan en längre tids sjukdom ibland leda till en sammanhängande sjukperiod, ibland till en serie

av flera sjukperioder med korta avbrott. Gränsen dag 365/366 kommer att få en märkbar ekonomisk konsekvens för den försäkrade och kan

leda till en viss anpassning av sjukskrivningsmönstren för långa sjukfall.

Jag har tidigare (avsnitt 4.2) föreslagit en ändring i reglerna om sjuk-

period. Enligt förslaget skall en ny sjukperiod som börjar inom fem

dagar från en tidigare sjukperiod betraktas som samma sjukperiod som den tidigare när det gäller karensdag, ersättningens storlek och avgränsning av sjuklöneperioden. För en långtidssjukskriven som anmäler sig frisk och därefter sjukanmäler sig efter en längre period än fem dagar kommer en ny sjukperiod inledas och därmed kommer de olika kompen-

sationsgraderna som gäller inledningsvis för sjukersättning att gälla. I

praktiken skulle detta kunna innebära att en försäkrad med en serie långa sjukperioder som tillsammans kan sträcka sig betydligt över ett år

ändå inte uppnår 365-dagarsgränsen. En grundläggande utgångspunkt för reglerna för sjukersättning är att

befrämja rehabilitering, dvs. att långtidssjukskrivna tillfrisknar. Det är

därför väsentligt att friskanmälan inte fördröjs till följd av risken att ett misslyckat arbetsförsök resulterar i sänkt ersättning vid ett återinsjuknande. Förslaget om att ett återinsjuknande inom fem dagar inte skall leda till ny karensdag eller sänkt ersättning har tillkommit av detta

skäl. Samtidigt är en ordning som medger att den försäkrade i ett mycket långt sjukfall på ett relativt enkelt sätt kan undgå en sänkning av kom-

att acceptera, Det kan därför vara nödvändigt att skapa någon form av spärr så att den åsyftade effekten uppnås.

En sådan spärr får dock inte vara utformad så att den motverkar reha-

bilitering. Den bör också vara enkel för försäkringskassan att administ-

rera och lätt för den försäkrade att förstå. En lösning kan vara en bestämmelse med innebörden att vid beräkning av om sjukperiod förelegat under 365 dagar skall längre sjukperioder sammanläggas om uppehållet mellan dem understiger ett bestämt antal dagar. Frågan om hur en sådan regel skall närmare utformas behöver ytterligare övervägas inom regeringskansliet. Med hänsyn till att en sänkning av sjukpenningen till 70 9 skall ske tidigast den 1 juli enligt övergångsbestämmelser som jag komnmer att föreslå (avsnitt 10.1) finns det tidsutrymme för sådana överväganden.

6.5¶Reduktion av sjukpenning på grund av sjukersättning från arbetsgivaren

Mitt förslag: Om arbetsgivaren, även efter den 90:e dagen i en

sjukperiod, utger tillägg till sjukpenningen med mer än 10 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten skall försäkringskassan göra

avdrag på sjukpenningen i motsvarande mån. Till den del arbetsgivarens ersättning utges i förhållande till lön överstigande sju och

en halv gånger basbeloppet, skall minskning endast ske med be-

lopp som överstiger sjukpenningnivån med 10 procentenheter. Motsvarande avdrag skall göras från den sjukpenning som utges till arbetsgivaren när s.k. arbetsgivarinträde gäller om den sjukersättning som utges till arbetstagaren överstiger den avsedda högsta

kompensationen vid sjukdom.

Skälen för mitt förslag: I samband med att kompensationsnivåerna i sjukpenningförsäkringen sänktes fr.o.m. den 1 mars 1991 infördes i 3 kap. 4 §& AFL begränsningsregler med avsikt att säkerställa att de

sänkta kompensationsnivåerna skulle drabba alla så lika som möjligt.

Enligt dessa tilläts arbetsgivaren att utöver sjukpenningen kompensera arbetstagare med 10 % av förvärvsinkomsten under de första 90 dagarna

av en sjukperiod. Denna regel gäller även efter en sjuklöneperiod. Sjukpenning skall alltså enligt nuvarande regler minskas med ersättning

motsvarande vad arbetsgivaren utger om ersättningen från denne över-

stiger 10 § t.o.m. den 90:e dagen och för tid därefter motsvarande all

ersättning från arbetsgivaren.

Begränsningsregeln kompletteras med en särskild regel avseende anställningsförmåner som räknat för år överstiger sju och en halv gånger

basbeloppet och som således inte grundar rätt till sjukpenning så att de avsedda begränsningarna uppnås även vid högre inkomstläge. I 3 kap. 16 & AFL har motsvarande avräkningsregler avseende anställda som

träde införts.

Enligt min mening är det även i samband med de ändringar av kompensationsnivåerna som nu föreslås väsentligt att de sänkta nivåerna kommer att påverka alla så lika som möjligt. Jag föreslår därför att förslaget om sänkta kompensationsnivåer kompletteras med bestämmelser av samma innebörd som de idag gällande. Därmed bör det finnas utrymme för arbetsgivarna att betala tillägg till sjukpenningen med 10 även vid längre sjukfall.

7¶Andra dagersättningar

7.1¶Inledning

Inom socialförsäkringen och anslutande förmånssystem finns ett antal

dagersättningar som regelmässigt ansluter till sjukpenning/sjuklön och som till sin karaktär delvis liknar sjukpenningen. I samband med de förändrade reglerna för sjukpenning fr.o.m. den 1 mars 1991 sänktes

kompensationsgrader de inledande tre dagarna till 65 7 även vad avser

vissa av dessa dagersättningar.

Enligt gällande regler är kompensationsgrader de tre första dagarna i en ersättningsperiod 65 Z vad gäller havandeskapspenning, närståendepenning, smittbärarpenning, sjukpenning vid arbetsskada under den s.k.

samordningstiden och yrkesskadesjukpenning.

Vad gäller tillfällig föräldrapenning är kompensationsgraden 80 7 för de första 14 dagarna per barn och år och 90 4 därefter. Kompensations-

graden för rehabiliteringspenning är för närvarande 100 4 och bör som

framgår av mitt förslag i det föregående sänkas till 95 &.

När period med dagersättning bryts av sjukfrånvaro gäller i princip samma regler som när förvärvsarbete föregått insjuknandet. I vissa fall skall dock samma sjukperiod anses föreligga. T.ex. skall tid som försäkrad i oavbruten följd uppbär rehabiliteringsersättning eller sjukpenning enligt 3 kap. 7 och 7 b §§ ses som samma sjukperiod.

7.2¶Kompensationsgrad m.m. när period med annan dagersättning än sjukpenning inleds

Mitt förslag: Karensdag skall inte införas vid förmånerna reha-

biliteringspenning, sjukpenning i samband med medicinsk behand-

ling och medicinsk rehabilitering, närståendepenning, smittbärarpenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Kompensationsgraden för sjukpenning enligt 3 kap. 7 b & AFL, närståendepenning och smittbärarpenning föreslås höjd till 80 Zz för de tre första dagarna i en sjukperiod.

Arbetsgruppens förslag: Karensdagar skall inte införas vid förmånerna rehabiliteringspenning, sjukpenning i samband med medicinsk

behandling och medicinsk rehabilitering, närståendepenning, smittbärar-

penning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Kompensa-

tionsgraderna vad gäller sjukpenning i samband med medicinsk behand-

ling och medicinsk rehabilitering, närståendepenning, smittbärarpenning,

och havandeskapspenning föreslås höjas till 80 R dag 1 — 3. Remissinstanserna: Förslaget att inte införa karensdagar i de aktuella

dagersättningarna ses som positivt av flertalet remissinstanser som har

yttrat sig i denna fråga. Flera instanser varnar samtidigt för att det finns en överströmningsrisk i system där kompensationsgraderna varierar mellan olika förmåner. Vissa instanser såsom Statens arbetsgivarverk,

RFV, SAF, FKF och SACO för fram överströmningsrisken som ett starkt skäl för ett system med sänkt ersättningsgrad i flera förmåner.

Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringspenning

Enligt 22 kap. AFL har den som deltar i en arbetslivsinriktad rehabilite-

ring enligt en av försäkringskassan upprättad rehabiliteringsplan rätt till rehabiliteringsersättning. Rehabiliteringsersättning kan utgå i form av dels rehabiliteringspenning, dels särskilt bidrag.

Rehabiliteringen skall avse att förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Den försäk-

rade måste ha sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel till följd av sjukdom. Arbetsförmågan skall under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är

förhindrad att förvärvsarbeta. Om en period med rehabiliteringspenning

avbryts på grund av sjukdom, skall sjukperioden anses ha löpt i oavbruten följd sedan den första dagen med rehabiliteringspenning.

Beroende på arbetsförmågans nedsättning utges hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels rehabiliteringspenning.

Jag delar arbetsgruppens bedömning att rehabiliteringspenning bör

undantas från reglerna om karensdag. En inledande period med en dag

utan ersättning synes inte vara förenlig med förmånens syfte, nämligen

att utgöra en positiv stimulans till rehabilitering och återgång i arbete efter en ofta långvarig sjukskrivning.

Sjukpenning i samband med medicinsk behandling och medicinsk

rehabilitering Sjukpenning enligt 3 kap. 7 b § AFL kan utges när den försäkrade genom-

går en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till

att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstid samt att förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmåga som förorsakats av sjukdom. Behand-

lingen skall vara ordinerad av läkare och ingå i en av försäkringskassan

godkänd plan. Arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån den försäk-

rade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

bilitering kan således utges i vissa situationer utan att sjukdom föreligger eller arbetsförmågan är nedsatt, t.ex. då den försäkrade deltar i en sjukdomsförebyggande behandlingsåtgärd.

Enligt nuvarande regler utgår ersättning enligt detta lagrum efter

samma principer som för sjukpenning enligt AFL. Karensdag i samband

med ersättning enligt 3 kap. 7 b § bör inte införas med tanke på att ersättning ofta utges för en planerad sjukfrånvaro som varar en dag eller mindre. För att rehabiliteringssyftet med bestämmelsen inte skall motverkas föreslår jag också att kompensationsgraden för de tre första

dagarna i en sjukperiod skall höjas till 80 Zz.

Närståendepenning

Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård har en närstående som vårdar någon som är svårt sjuk i hemmet eller i

annan enskild bostad rätt till ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i samband med vården. Fr.o.m. den 1 juli 1992 har han rätt

till ersättning även om den sjuke vårdas på sjukhus eller annan vårdinrättning. Ersättning utges under högst 30 dagar sammanlagt för den person som vårdas. Om någon vårdar mer än en person under samma tid, berättigar det inte till ytterligare ersättning. Ersättning för vård av

en person får inte utges till flera vårdare för samma tid. Närståendepenning utges inte om vårdaren för samma dag t.ex. erhåller havandeskaps-

penning eller föräldrapenningförmåner. Hel, halv eller fjärdedels ersätt-

ning utges till vårdare beroende av den tid han skulle ha arbetat om han

inte vårdat den sjuke. Ersättning utges med belopp motsvarande vårdarens

sjukpenning enligt AFL.

Jag anser att karensdag i en inledande period med närståendepenning

inte är förenlig med syftet att underlätta för en person att ta hand om en svårt sjuk anhörig. Vidare innebär, som framhållits i en riksdagsmotion

som väckts i anledning av prop. 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor, den lägre kompensationsgraden på 65 § under de tre första

dagarna att det blir svårare för vårdaren att varva vård och förvärvsar-

bete eftersom inkomstbortfallet blir betydande. Socialförsäkringsutskottet uttryckte i sitt betänkande 1991/92:SfU8 förståelse för behov av det slag som motionären pekat på samtidigt som man förutsatte att regeringen beaktar frågan i samband med den ytterligare belysning av begreppet sjukperiod inom sjukförsäkringen som riksdagen tidigare begärt.

Jag delar arbetsgruppens bedömning att karensdag inte bör införas för närståendepenning och anser samtidigt att kompensationsgraden bör vara 80 Z från den första dagen. Därmed reduceras omfattningen av de

problem socialförsäkringsutskottet pekat på samtidigt som närståendepenningen i sin utformning närmare kommer att överensstämma med den tillfälliga föräldrapenningen.

Smittbärarpenning

Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare kan den som har

eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbets-

förmåga till följd av sjukdomen ha rätt till smittbärarersättning. Aven

den som för smitta eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk på grund av smittan har rätt till sådan ersättning. Förmånen kan utges i form av dels smittbärarpenning, dels resekostnadsersättning.

Smittbärarpenning utges för närvarande med ett belopp som motsvarar smittbärarens sjukpenning. Beroende av omfattningen av den tid som smittbäraren skulle ha arbetat utges förmånen med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels smittbärarpenning.

Rätt till ersättning om en person måste avstå från förvärvsarbete kan grundas i beslut enligt smittskyddslagen, livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen. En person kan också få ersättning om han måste avstå från förvärvsarbete på grund av läkarundersökning eller hälsokontroll som syftar till att klarlägga om han är smittad av en samhällsfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar

otjänligt till människoföda. Statens Livsmedelsverk förklarar i sitt

remissvar att i första hand skall möjligheterna att omplacera den anställde prövas och omplacering torde med några få undantag i normalfallet vara möjlig. Införs karensdagar tror verket dock att man får räkna med att smittbärarpenning kommer att få utbetalas i högre utsträckning än tidigare.

Jag delar arbetsgruppens bedömning att karenstid inte bör införas i en period med smittbärarpenning eftersom detta skulle motverka syftet med ersättningen, nämligen att skydda andra personer mot smitta eller skador. Av samma skäl bör kompensationsgraden höjas till 80 Z för de tre första dagarna i en sjukperiod. Tillfällig föräldrapenning

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv års ålder har rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per barn och år. Vid särskilda behov kan tillfällig föräldrapenning utges även för barn mellan tolv och sexton år.

Tillfällig föräldrapenning utges bl.a. vid sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn. Utöver de nu nämnda ersättningarna har föräldrarna möjlighet att varje år disponera två s.k. kontaktdagar för varje barn som har fyllt fyra men inte tolv år. Dagarna är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnens vardagsmiljö, t.ex. barnomsorg och skola.

Vid vård av ett barn som är mer än 240 dagar skall fr.o.m. den 1 juli 1992 föräldrapenning kunna bytas ut mot tillfällig föräldrapenning endast om det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus.

Under de första 14 dagar som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år uppgår ersättningen till 80 Z av SGI och därefter till 90 2. Föräldrapenningförmåner utges inte om föräldern för samma dag uppbär

t.ex. sjukpenning. Tillfällig föräldrapenning kan utges med hel, halv

eller fjärdedels ersättning beroende på den tid en förälder skulle ha arbetat om barnet inte hade blivit sjukt.

I samband med förändringarna i sjuk- och föräldrapenning, som trädde i kraft den I mars 1991, gjordes en åtskillnad mellan de två ersättningsformerna genom att de tre inledande dagarna med en 65-procentig kompensationsgrad inte infördes för tillfällig föräldraförsäkring. Skälen var att lågavlönade föräldrar och föräldrar med flera barn som ofta är sjuka skulle drabbas alltför hårt samt att kompensation för mistad lön när tillfällig föräldrapenning uppbärs sällan utges från arbetsgivarna. De skäl som låg till grund för denna åtskillnad torde vara lika tungt vägande vid införande av en karensdag. Karensdag bör därför inte införas i samband med tillfällig föräldrapenning. Införandet av karensdag i sjuklöne- och sjukpenningsystemen föranleder således inga förändringar i kompensationsgraden för tillfällig föräldrapenning.

Många remissinstanser har framhållt att det finns risk att människor ansöker om tillfällig föräldrapenning i stället för sjuklön eller sjukpen-

ning om två karensdagar införs endast för de senare ersättningsformerna. Mot dessa bedömningar kan framhållas att det inte uppstått någon

sådan effekt då kompensationsgraden för sjukpenning sänktes fr.o.m. den 1 mars 1991. Vidare skulle det för många som normalt har sina barn på daghem innebära att om föräldern tog ut tillfällig föräldrapenning i stället för sjukpenning måste barnen stanna hemma de aktuella dagarna. Enligt min bedömning torde risken för ett överutnyttjande av tillfällig föräldrapenning vara begränsad när det rör sig om en karensdag i sjukersättningen. Den trygghet för barnfamiljerna som den tillfälliga

föräldrapenningen innebär är av så stor betydelse att den uppväger

denna risk.

Havandeskapspenning

Enligt 3 kap. 9 och 9 a §§ AFL har blivande mödrar, som under gravi-

ditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga

arbete och inte kan omplaceras till andra arbetsuppgifter, rätt till havan-

deskapspenning. En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift

om förbud mot arbete under havandeskap som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen.

Havandeskapspenning utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Har en kvinna blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador

utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.

Havandeskapspenning utges med samma belopp som sjukpenningen

dvs. 65 72 de tre första ersatta dagarna och därefter 80 Z. Havande-

skapspenning utges inte i den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön.

Jag delar arbetsgruppens bedömning att karensdagar inte bör införas

för havandeskapspenningen. Nuvarande kompensationsgrader bör inte förändras.

arbetsskadeförsäkringarna

Min bedömning: Någon särskild anpassning av reglerna i 3 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring bör inte ske.

Arbetsgruppens förslag: Under samordningstiden utges till den som drabbats av arbetsskada för de första 14 dagarna av en sjukperiod särskild arbetsskadesjukpenning med 67 4 av SGI. Sådan sjukpenning utges endast i den mån och till den del den är högre än den sjuklön,

sjukpenning enligt AFL eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring (LAF) som den skadade är berättigad till för samma period.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna

fråga bedömer att arbetsgruppens förslag kommer att medföra en kraftig

ökning av antalet arbetsskadeanmälningar och därmed en ökad belastning på försäkringskassorna. Försäkringsöverdomstolen anser att trycket

på de intygsskrivande läkarna kan komma att öka. SAF är tveksam till

förslaget om särskild arbetsskadesjukpenning och bedömer att det torde strida mot den ILO-konvention om arbetsskadeförsäkring som Sverige ratificerat. ILO-kommittén bedömer att förslaget inte strider mot konventionen. Kommittén konstaterar att den miniminivå för ersättning som

anges i den längre gående rekommendation som är knuten till konventio-

nen har beaktats.

Skälen för min bedömning: Arbetsskadeförsäkringen är samordnad

med den allmänna försäkringen vad gäller ersättning vid sjukdom under den s.k. samordningstiden, dvs. de första 180 dagarna (90 dagar före den I januari 1992) efter det att en arbetsskada inträffat. Bestämmelser-

na härom återfinns i 3 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF).

Samordningstiden är betydelsefull bl.a. från administrativ synpunkt, eftersom rätten till ersättning enligt LAF inte behöver prövas i skadefall där tillfrisknande sker under de första 180 dagarna efter det att skadan inträffade. Därmed undviks omfattande utredningar och svåra sambands-

bedömningar i ett stort antal relativt snabbt övergående skadefall.

Av betydelse för de regler som skall gälla inom arbetsskadeförsäkringen är bl.a. den konvention (nr 121) om förmåner vid yrkesskada som antogs av ILO år 1964 och ratificerades av Sverige år 1969 med verkan

från år 1970. Konventionen avser dels olika former av hälso- och sjukvård, dels kontantförmåner.

En medlemsstat som tillhandahåller hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande förmåner enligt ett allmänt sjukförsäkringssystem kan låta detta bli tillämpligt även på de yrkesskadade under förutsättning att detta system har sådant innehåll att den yrkesskadade inte utsätts för ekonomiska svårigheter av allvarlig art.

Konventionens artikel 9 föreskriver dels att förmånerna skall utges så länge följderna av skadan består, dels att det i fråga om kontantförmåner

ningen till konventionen tillämpade ett system med karensdagar eller — i

samband med anslutningen — hade avgett förklaring om temporärt undantag från konventionens bestämmelser till följd av otillräckligt utveck-

lade ekonomiska resurser och sjukvårdsanordningar. I konstitutionsut-

skottets yttrande (1981/82:14 y) till socialförsäkringsutskottet i samband med riksdagens behandling av prop. 1981/82:144 om ändringar i sjukförsäkringen m.m. uttalades bl.a. att inget av de nyss nämnda undantagen är tillämpliga för Sverige.

Som nämnts i det föregående fanns fram till den 1 december 1987 särskilda regler om s.k. insjuknandedag och fridag. Enligt regeln om insjuknandedag utgavs i normalfallet inte sjukpenning för den dag då sjukdomsfallet inträffade. När det gäller fridagsregeln utgavs inte sjukpenning för dag då den försäkrade inte skulle ha arbetat i sin huvudsakliga sysselsättning, om inte antalet sådana dagar översteg två. Något undantag från dessa regler fanns inte för sjukfrånvaro till följd av arbets-

skada under samordningstiden. Mot bakgrund av vad konstitutionsut-

skottet uttalat måste förutsättas att dåvarande regler om insjuknandedag

och fridag inte ansågs som karensdagar enligt ILO-konventionen.

I det nuvarande ekonomiska läget är kraftiga besparingar inom i stort

sett alla delar av socialförsäkringssystemet ofrånkomliga. Med hänsyn

härtill bedömer jag, även sett mot bakgrund av effekterna av nu före-

säkringen, att någon särskild anpassning av bestämmelserna i 3 kap. I och 2 §& LAF inte bör göras när en karensdag införs i sjukpenningför-

säkringen m.m. Som en följd av bestämmelserna om sjuklön utges inte ersättning enligt

LAF för arbetsskadesjukfall som inträffar efter samordningstidens utgång

om den försäkrade samtidigt har rätt till sjuklön. Enligt 3 kap. 5 § första

stycket LAF gäller att rätt till arbetsskadesjukpenning inte föreligger på grundval av anställningsförmåner för tid under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt SjLL.

Vid sjukdomsfall som utgör recidiv av en arbetsskada erhåller således den som omfattas av SjLL sjukersättning i form av sjuklön under de

första 14 dagarna oavsett om sjukfallet inträffar före eller efter samord-

ningstidens utgång. Om sjukperioden fortsätter efter sjuklöneperioden och samordningstiden löpt ut, erhåller den skadade arbetsskadesjukpenning med 100 Z av SGI fr.o.m. dag 15.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket LAF är på samma sätt som reglerna om samordningstiden av stort värde ur administrativ synpunkt

då försäkringskassan inte behöver pröva rätten till arbetsskadeersättning

vid sådana recidiv av en arbetsskada som avslutas inom sjuklöneperioden. Av detta skäl bör vid införande av en karensdag i sjuklönesystemet regeln i denna del bibehållas oförändrad, vilket innebär att recidiv av arbetsskada som inträffar inom ramen för en sjuklöneperiod inte skall medföra rätt till arbetsskadeersättning.

Den som inte har rätt till sjuklön vid recidiv av arbetsskada som inträffar efter samordningstiden kommer —- på samma sätt som i dag — att få sjukpenning enligt LAF såväl för den första dagen i sjukperioden som för tiden därefter.

De villkor som jag redovisat ovan bör även gälla för ersättningar enligt

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Någon särskild föreskrift i lag erfordras inte.

8¶Pensionsförmåner

8.1¶Bakgrund och nuvarande regler

I 7 och 13 kap. AFL föreskrivs att försäkrad har rätt till förtidspension om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den

fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen inte som varaktig men dock att den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag. Då jag i det följande talar om förtids-

pension avses, om ej annat sägs, även sjukbidrag.

Vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning skall beaktas den försäkrades förmåga att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med

hänsyn till den försäkrades utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan.

Förtidspension utges på tre olika nivåer beroende på omfattningen av arbetsförmågans nedsättning. Hel förtidspension beviljas försäkrad, vars arbetsförmåga är så nedsatt att intet eller endast ringa del därav återstår. Härmed avses enligt praxis att arbetsförmågan är nedsatt med minst fem sjättedelar. Försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften beviljas två tredjedelar av hel förtidspension. Arbetsförmågan skall enligt praxis vara nedsatt med minst två tredjedelar men ej fem sjättedelar. Halv förtidspension beviljas försäkrad

vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men ej två tredjedelar.

Är arbetsförmågan inte nedsatt med minst hälften kan förtidspension ej utges. Förtidspension utges från folkpensioneringen respektive den allmänna tilläggspensioneringen.

Folkpensionen är inte relaterad till tidigare förvärvsinkomster och

utgör 96 7 av basbeloppet för en ensam pensionär. För en gift försäk-

rad vars make uppbär hel folkpension utgör pensionen 78,5 6 av basbeloppet. Uppbär maken två tredjedelar av hel pension utgör folkpensionen 84 1/3 2 av basbeloppet. Har maken halv pension utgör pensionen

87 1/4 2 av basbeloppet.

Tilläggspensionens storlek beror på de tidigare arbetsinkomster den försäkrade haft eller kan antas ha haft enligt reglerna för beräkning av s.k. antagandepoäng.

Har den försäkrade ingen rätt till ATP, utgår pensionstillskott med

104 Z av basbeloppet. Beroende på ATP-inkomster avtrappas sedan

pensionstillskottet successivt så att det upphör vid ATP-inkomster överstigande 104 Z av basbeloppet.

Ersättningsnivåerna är lika för förtidspension och sjukbidrag. Syftet med förtidspension/sjukbidrag är att tillförsäkra den försäkrade ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Ersättningen skall vara en kompensation för inkomstbortfall som har sin grund i sjukdom eller skada och avser således inte att vara en ersättning för invaliditeten som sådan. Grunden till den bristande arbetsförmågan

bör utgöras av medicinska faktorer varvid erfordras att den medicinska

faktorn medför förlust eller betydande nedsättning av arbetsförmågan. För rätt till sjukbidrag krävs enligt uttalande i förarbetena (prop. 1962:90) att nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas föreligga för avsevärd tid (minst ett år) för att sjukbidrag skall kunna utges. Sjukbidrag

tidsbegränsas i regel till perioder om ett till två år.

Förtidspension skall beviljas först när rehabiliteringsmöjligheterna är helt uttömda. Så är inte fallet när det gäller sjukbidrag. Att bevilja sjuk-

bidrag i stället för förtidspension kan därför i någon utsträckning göras

för att motverka att långtidssjukskrivning leder till bestående arbetsoför-

måga och därmed efter viss tid hel eller delvis återgång i arbete. En

minskad frekvens förtidspensioneringar innebär vidare samhällsekonomiska vinster.

Den dåvarande regeringen tillsatte år 1985 en utredning med det övergripande syftet att göra en översyn av sjukförsäkringens regler med inriktning på att åstadkomma en mera aktiv och rehabiliteringsinriktad försäkring. Utredningen, som antog namnet Rehabiliteringsberedningen, föreslog i betänkandet (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering — Samverkansmetoder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. bl.a. att förtidspension och sjukpenning skulle kunna utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Betänkandet har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i socialdepartementets ärende F 5310/88.

I prop. 1990/91:141 föreslogs att en fjärdedels sjukpenning under en sjukdomsperiod skulle kunna utges som längst under 365 dagar. Denna tid bedömdes vara tillräcklig för att en fjärdedels sjukpenning skulle fylla sitt huvudsakliga syfte att underlätta en successiv återgång i arbete. Förslag om ändrade pensionsnivåer lades däremot inte fram.

Riksförsäkringsverket har den 17 juni 1992 i en rapport till regeringen,

"Uppföljning och genomförandet av de nya reglerna om sjuklön och rehabilitering", bl.a. föreslagit att tidsbegränsningen för en fjärdedels sjukpenning avskaffas. Skälet för detta är att den i praktiken fyller en

begränsad funktion så till vida att återgång i arbete på heltid om så en-

dast för en enstaka dag avbryter sjukperioden och en ny påbörjas.

Enligt min mening är det angeläget att öka flexibiliteten i systemet samtidigt som jag ser det som en fördel om kompensationsnivåerna för

förtidspension kan anpassas till sjukpenningnivåerna. Mot bakgrund

härav anser jag att vissa ändringar bör vidtas i detta syfte.

8.2¶Nya nivåer i förtidspensioneringen m.m.

Mitt förslag: Ersättningsnivåerna för förtidspension enligt 7 och

13 kap. i lagen om allmän försäkring ändras så att ersättning kan utges såsom hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspen-

sion. Hel förtidspension utges endast om arbetsförmågan är helt

nedsatt och inte som nu även om en ringa del återstår. Tre fjärde-

dels förtidspension utges om arbetsförmågan inte är helt nedsatt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar. Halv förtidspension bör

utges om arbetsförmågan är nedsatt i mindre grad men med minst hälften. En fjärdedels förtidspension utges om arbetsförmågan är

nedsatt med minst en fjärdedel. En fjärdedels förtidspension bör

utges med restriktivitet. De som när de nya reglerna träder i kraft uppbär två tredjedels förtidspension behåller denna ersättningsnivå tills en omprövning aktualiseras. En fjärdedels sjukpenning kan enligt nuvarande regler under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar. Denna tidsbegränsning föreslås upphöra.

Rehabiliteringsberedningens förslag: I rehabiliteringsberedningens betänkande föreslås att förtidspension skall kunna utges på ersättningsnivåerna hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedel.

Remissinstanserna: Förslaget har berörts 14 remissinstanser, varav 13 tillstyrker förslaget. Försäkringsöverdomstolen avstyrker förslaget med motivering att svårigheterna att bedöma vilken ersättningsnivå som skall beviljas blir betydande. Bland dem som tillstyrker förslaget återfinns Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Statskontoret och Försäkringsrätten för Norra Sverige. Som särskilt positivt bedöms samordningsfördelarna med lika nivåer för förtidspension och sjukpenning.

Skälen för mitt förslag: De nuvarande reglerna för förtidspension för-

svårar för många personer med nedsatt arbetsförmåga att erhålla förtids-

pension på en nivå som motsvarar den faktiska nedsättningen av arbetsförmågan. Genom att införa fyra förtidspensionsnivåer underlättas detta.

Härigenom kan också på längre sikt flera människor bibehålla kontakten med arbetsmarknaden. I dag är alternativet i vissa fall halv eller hel förtidspension.

Den 1 juli 1990 ändrades ersättningsnivåerna för sjukpenning så att

hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning kan utbetalas. Tidigare utgavs sjukpenning på nivåerna hel eller halv. Ersättningsnivåerna för förtidspension bibehölls dock på nivåerna hel, två tredjedels eller halv. De skilda nivåerna för sjukpenning och förtidspension innebär att den som har en varaktig nedsättning av arbetsförmågan i skiktet

nedsättning kan berättiga till en fjärdedels sjukpenning under högst ett

år.

Genom att samordna ersättningsnivåerna mellan sjukpenning och förtidspension uppnås fördelar ur rehabiliteringssynpunkt. Därför föreslår jag att reglerna för förtidspension förtydligas och anpassas till motsvarande regler för sjukpenning så att fyra nivåer skall gälla även för för-

tidspensionen. Hel förtidspension kan i dag utges om arbetsförmågan är

nedsatt med minst fem sjättedelar. Med de nya pensionsnivåerna bör hel förmån utges endast då den försäkrade helt saknar arbetsförmåga. Tre fjärdedels förtidspension utges om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar. Om arbetsförmågan är nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv förtidspension. Om arbetsförmågan är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel utges en fjärdedels förtidspension.

En fjärdedels förtidspension bör enligt min mening tillämpas med

restriktivitet. Den bör komma i fråga främst när det efter en längre tids sjukskrivning och rehabilitering konstateras en varaktig eller för avsevärd tid nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel till följd av sjukdom eller skada. Däremot skall inte nedsatt prestationsförmåga som har samband med normalt åldrande ge rätt till sådan förtidspension. Nivån två tredjedels förtidspension bör behållas endast övergångsvis. De som när de nya reglerna träder i kraft uppbär två tredjedels förtidspension behåller denna ersättningsnivå tills en omprövning aktualiseras. Vad jag nu sagt föranleder ändringar i lagen om allmän försäkring och angränsande författningar.

De föreslagna förändringarna får en stor betydelse för de människor som 1 dag har halv förtidspension och som har möjlighet att öka sin arbetstid, dock ej till heltid. De nuvarande reglerna försvårar i hög grad

detta då en ökad arbetstid leder till att kravet på att arbetsförmågan är

nedsatt med minst hälften ej är uppfyllt. I dessa fall dras enligt nuvarande regler förtidspensionen in i sin helhet. Detta innebär en kännbar ekonomisk försämring för den försäkrade samtidigt som det i många fall kan leda till att försök att återgå i heltidsarbete efter en tid slår tillbaka i form av försämrad hälsa som i sin tur kan leda fram till en mer omfattande förtidspensionering. I andra fall torde den bristande flexibiliteten leda till att den försäkrade bibehåller sin förtidspension på halvtid snarare än ta risken för ett misslyckande. De här föreslagna förändringarna ger väsentligt förbättrade anpassningsmöjligheter av arbetsinsat-

sen med hänsyn till den enskildes förmåga.

De föreslagna förändringarna av förtidspensionsnivåerna innebär större möjligheter för den enskilde att erhålla inkomstbortfallsskydd som motsvarar den faktiska nedsättningen av arbetsförmågan då nedsättningen varat längre än ett år.

En fjärdedels sjukpenning kan för närvarande utges under högst 365 dagar. I och med införandet av en fjärdedels förtidspension bortfaller motivet för denna tidsbegränsning. Med hänsyn jämväl till vad RFV anfört i sin rapport föreslår jag att tidsbegränsningen slopas.

5 Riksdugen 1992193. I saml. Nr 31

Mitt förslag: En möjlighet införs att göra förtida respektive upp-

skjutet uttag av tre fjärdedels ålderspension.

Skälen för mitt förslag: De nuvarande reglerna tillåter halvt eller en

fjärdedels förtida uttag av ålderspension tidigast från sextio års ålder. Uppskjutet uttag kan senast göras vid sjuttio års ålder. De av mig föreslagna nivåerna för förtidspension gör det motiverat att även anpassa

nivåerna för förtida respektive uppskjutet uttag av ålderspension så att

en principiell överensstämmelse mellan dessa uppnås. Jag föreslår därför att möjligheten att göra tre fjärdedels förtida respektive uppskjutet uttag

av ålderspension införs. Vad jag nu sagt föranleder ändringar i lagen om allmän försäkring och angränsande författningar. Vid senare tillfälle bör

en ändring dessutom göras i punkt I av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen (1928:370).

8.4¶Nya nivåer för särskild efterlevandepension

Mitt förslag: Möjligheten införs att erhålla hel, tre fjärdedels,

halv eller en fjärdedels särskild efterlevandepension. För hel förmån krävs att den efterlevande makens möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är helt nedsatt.

Skälen för mitt förslag: De nuvarande reglerna tillåter att hel, två

tredjedels eller halv efterlevandepension utges. De av mig föreslagna nivåerna för förtidspension gör det motiverat att även anpassa nivåerna för efterlevandepension så att de principiellt överensstämmer. Jag föreslår därför att möjligheten införs att erhålla hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels särskild efterlevandepension. För hel särskild efterlevandepension krävs att den efterlevande makens möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är helt nedsatt. Vad jag nu sagt föranleder ändringar i lagen om allmän försäkring och angränsande författningar.

8.5¶Pensionens storlek då maken uppbär pension

Mitt förslag: Ålders- eller förtidspension/sjukbidrag enligt AFL

till en gift försäkrad vars make uppbär folkpension i form av hel

ålders- eller förtidspension/sjukbidrag skall utgöra 78,5 procent av

basbeloppet. Uppbär maken en fjärdedels, halv eller tre fjärdedels pension skall pensionen utgöra 91,6, 87,25 respektive 82.9 procent av basbeloppet.

sion i form av ålderspension eller förtidspension/sjukbidrag för en pensionär som är gift och vars make uppbär folkpension enligt AFL. Reduktionens storlek är beroende av om maken uppbär hel, halv eller två tredjedels pension. Har maken hel pension utgör folkpensionsbeloppet 78,5 procent av basbeloppet. Utges två tredjedels pension till maken blir pensionen 84 och en tredjedels procent av basbeloppet och utges halv pension till maken utges 87 och en fjärdedels procent av basbeloppet.

Den ändring av pensionsnivåerna till hel, tre fjärdels, halv och en

fjärdels ålderspension respektive förtidspension/sjukbidrag från folkpensioneringen som jag föreslagit måste för att kostnaderna för försäkringen inte skall ökas motsvarande reduktion även införas vid de nya nivåerna. Med utgångspunkt från nivåerna 78,5 procent av basbeloppet i pension till en pensionär vars make uppbär hel pension och 96 procent av basbeloppet till en ensam pensionär föreslår jag följande folkpensionsnivåer till gifta pensionärer:

En pensionär vars make uppbär tre fjärdedels pension ges rätt till 82,9 procent av basbeloppet. Uppbär maken halv pension utgör pensionsbeloppet 87,25 procent av basbeloppet och om maken uppbär en fjärdedels pension utgör pensionen 91,6 procent av samma belopp.

Mina förslag föranleder ändringar i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL.

9¶Sjukfrånvarons utveckling samt ekonomiska och administrativa konsekvenser

9.1¶Inledning

Regeringens förslag om förändrade regler för sjukersättning har sin

bakgrund dels i behovet att förstärka statens ekonomi, dels i en strävan

att åstadkomma en ökad självrisk i sjukförsäkringen samtidigt som incitamenten för rehabilitering till förvärvsarbete stärks. Med utgångspunkt i den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet har jag föreslagit införande av en karensdag och att samtidigt vissa kompensationsgrader sänks. För att de besparingar som en karensdag innebär fullt ut skall tillgodoföras statsbudgeten, föreslås en anpassning av arbetsgivaravgiftens nivå vilket medför att effekten för arbetsgivarna neutraliseras. Vidare föreslås vissa

kompletterande åtgärder bl.a. vad gäller förtidspensioneringen med syfte

att stärka förutsättningarna för rehabilitering.

Införandet av en karensdag får direkt ekonomiska konsekvenser för de enskilda individerna, arbetsgivarna och sjukförsäkringen genom minskad sjukersättning i form av sjuklön eller sjukpenning. De övriga förändringar som föreslås påverkar individerna och socialförsäkringen. Förändringarna medför även effekter på de skatter och socialavgifter som avser utbetalningar av sjuklön och sjukpenning.

Socialförsäkringsadministrationen påverkas såväl av de förändrade ersättningsnivåerna som av införandet av en karensdag. Den lägre kompensationsgraden efter ett års sjukfrånvaro kommer sannolikt att medföra en ökad efterfrågan på arbetslivsinriktad rehabilitering och övergångsvis en ökad arbetsbelastning på försäkringskassan. Med hänsyn bl.a. till syftet att begränsa förekomsten av långa sjukfall blir det än mer angeläget att olika rehabiliteringsmöjligheter undersöks och prövas så tidigt som möjligt under sjukperioden samt att handläggningstiderna vad gäller sjukbidrag är rimliga.

9.2¶Sjukfrånvarons utveckling

Vid mitten av 1980-talet ökade sjukfrånvaron kraftigt. Såväl antalet ersatta dagar som antalet sjukfall ökade. Sjuktalet, dvs. antal sjukdagar per sjukpenningförsäkrad, steg från 18,8 år 1984 till 24,5 år 1989 samtidigt som sjukfallsfrekvensen steg från 1,47 till 2,18.

Fr.o.m år 1989 började sjukfrånvaron minska. Minskningen avser

framförallt korta och medellånga sjukfall. Under år 1988 och år 1989

svarade sjukfall som varar högst en vecka för 20 4 av antal ersatta dagar. År 1991 svarade de för 17 I av dagarna. Den kraftiga minskningen av korta och medellånga sjukfall har inneburit att en allt större andel av sjukpenningdagarna utgörs av långa sjukfall. Antalet personer som varit sjukskrivna i över ett år uppgick år 1991 tili ca 100 000 personer. I denna grupp svarar männen för ca 40 2 av sjukfallen och kvinnorna för ca 60 2. Sjukfall med en varaktighet på över ett år svarade år 1991 för 37 2 av sjukpenningdagarna.

Avvecklingen av sjukfall som inte avslutats inom 30 dagar har efter år 1983 blivit allt långsammare. År 1983 nådde ca 3 9 av dessa fall en varaktighet överstigande 365 dagar. År 1991 var motsvarande andel 13 2. Denna skillnad skall dock bl.a. ses mot bakgrund av att under 1980-talet började sjukpenning utges i rehabiliterande syfte för fleråriga utbildningar, varför ökningen delvis var ett uttryck för en satsning på rehabilitering. Fr.o.m. den I januari 1992 utges rehabiliteringspenning i dessa situationer.

Två regelförändringar som bidragit till den minskande sjukfrånvaron är

förändringarna i ersättningsgraderna för sjukpenning den 1 mars 1991

och införandet av sjuklön den I januari 1992. Samtidigt har nya regler om ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering och om ekonomisk ersätt-

ning vid sådan rehabilitering införts. De nya reglerna innebär bl.a. att

förstahandsansvaret för att den enskildes behov av rehabiliteringsåtgärder klarläggs åligger arbetsgivaren. En rätt till rehabiliteringsersättning infördes för den som deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd.

Satsningen på rehabilitering avses leda till att de långa sjukfallen blir färre och kortare under flera år framöver. Enligt aktuell statistik från RFV tenderar antalet sjukfall som varar 15-90 dagar att minska. Detta kan ses som ett första tecken på att satsningen på aktiv rehabilitering börjar att ge resultat. Vidare synes andelen långa sjukfall som avslutas med förtidspension minska. Antalet förtidspensioner fortsätter dock att

öka om än i avtagande takt. Enligt RFV är ökningen av förtidspensione-

ringen bl.a. en följd av att försäkringskassorna i större omfattning än

under senare år nu aktualiserar och arbetar aktivt med de riktigt långa sjukfallen.

År 1991 uppgick antalet personer i yrkesverksam ålder som helt eller

delvis stod utanför arbetsmarknaden på grund av ohälsa till ca 450 000

personer. I slutet av år 1992 beräknas 375 000 personer erhålla förtidspension. Antalet förtidspensionärer antas öka med ytterligare 6 000 personer år 1993 för att därefter minska med ca 5 000 personer per år. Av dessa kan ca 20 Z uppskattas ha en godkänd arbetsskada, vilket innebär att de erhåller arbetsskadelivränta.

De senaste årens utveckling av sjukfrånvaron måste även ses i ljuset av arbetsmarknadslägets utveckling eftersom det finns ett omvänt samband mellan sjukfrånvarons omfattning och arbetslöshetsnivån. Ju högre

arbetslöshetsnivån blir, desto lägre tenderar sjukfrånvaron att vara. Det finns flera förklaringar till detta fenomen, t.ex. att i en högkonjunktur får även handikappade och personer med hälsoproblem plats på arbetsmarknaden. En annan förklaring kan vara att närvaron på arbetet ökar

när risken för arbetslöshet upplevs som mer påtaglig.

Nu aktuella prognoser för arbetslösheten tyder inte på några omedel-

bara förbättringar, varför det synes rimligt att vid beräkningarna av

sjukfrånvarons kostnader år 1993 räkna med att sjukfrånvaron kommer fortfara att vara nedpressad på grund av arbetslöshetsnivån. RFV bedömer att sjuktalet år 1992, inkl. sjukdagar under sjuklöneperiod, kommer att ligga ca 16 § lägre än sjuktalet år 1990.

9.3¶Konsekvenser för de försäkrade

Min bedömning: De ekonomiska konsekvenserna för de enskilda

personerna av att en karensdag införs inom sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen samtidigt som vissa kompensationsgrader såväl inom sjukpenningförsäkringen som andra dagersättningar och pensionsförmåner förändras har för de försäkrade som grupp uppskattats till ca 5 000 miljoner kronor före skatt.

Skälen för min bedömning: Som jag tidigare föreslagit bör införandet

av en karensdag kombineras med ett allmänt högriskskydd för personer

med mer än tio sjukfall under ett år samtidigt som det hittillsvarande

högriskskyddet för försäkrade med särskilt omfattande sjukfrånvaro

bibehålls. Vidare föreslås införandet av en särregel för situationer där

återinsjuknande inträffar inom fem dagar efter att ett tidigare sjukfall avslutats. I dessa situationer skall karensdagsreglerna inte tillämpas. Det föreslås också att kompensationsgraderna vid långa sjukfall sänks.

En karensdag

Den direkta konsekvensen av en karensdag kommer till största delen att falla inom ramen för sjuklönesystemet, eftersom det i flertalet sjukfall numera blir fråga om ersättning i form av sjuklön de första 14 dagarna

i sjukperioden. Ca 10 Z av de försäkrade uppskattas dock under denna

period även ha rätt till sjukpenning enligt AFL. Ett införande av karens-

dag kommer alltså även att ge en viss direkt besparing för sjukpenning-

försäkringen.

Återinsjuknanderegel

Återinsjuknanderegeln påverkar kostnaderna för såväl sjuklön som sjuk-

penning. Om de som återinsjuknar antas utgöra I 2 av alla med fler än två sjukfall kan sjuklöne- och sjukpenningutgifterna uppskattas öka med

ca 50 miljoner kronor. Det kan dock antas att en del personer i dag

avstår från att göra arbetsförsök av rädsla för att misslyckas vilket enligt

hittillsvarande regler medför att en ny sjukperiod påbörjas. Återinsjuknandedagen har antagits få lika stor effekt på korta som långa sjukfall,

varför kostnaden för åtgärden kommer att fördela sig jämnt mellan sjuk-

penningförsäkringen och sjuklönesystemet.

Högriskskydd

Det allmänna högriskskydd som nu föreslås innebär att antalet karensdagar i förhållande till en arbetsgivare begränsas till tio under en tolv-

månadersperiod.

År 1991 uppvisade 32 000 personer 11 eller fler sjukfall. I genomsnitt

hade denna grupp 13,24 fall per år vilket betyder att högriskskydd skulle kunna komma att avse drygt 100 000 dagar.

En del av dessa personer erhåller för närvarande det s.k. särskilda högriskskyddet som utges till personer som år efter år drabbas av en omfattande sjukfrånvaro. Införandet av en karensdag medför sannolikt ett ökat intresse för att erhålla det särskilda högriskskyddet. Den totala

kostnaden för dessa två högriskskydd bedöms dock ej överstiga 50 miljoner

kronor.

Förändrade kompensationsgrader för långa sjukfall respektive vid rehabilitering

Förslaget att sänka kompensationsgraden till 70 4 för sjukfall som varar

mer än ett år förändrar de ekonomiska incitamenten för många som varit

sjuka länge. För vissa försäkrade i lägre inkomstnivåer blir det ekono-

miskt fördelaktigt att erhålla sjukbidrag/förtidspension i stället för sjukpenning. Antalet ansökningar om sjukbidrag/förtidspension kan därför förväntas öka. Antalet ansökningar bedöms dock bli något lägre inledningsvis till följd av de övergångsbestämmelser som föreslagits ovan.

längre än 90 dagar föreslås även kompensationsgraden för rehabiliteringspenning sänkas från 100 4 till 95 Z. Därmed kommer det även

fortsättningsvis att vara mer ekonomiskt fördelaktigt att delta i rehabili-

tering än att uppbära sjukpenning. Fler personer bland de långtidssjuka än i dag kommer sannolikt att ansöka om rehabiliteringsersättning.

Den kortsiktiga effekten av sänkta kompensationsgrader och förändra-

de volymer vad gäller rehabiliteringsersättning och sjukbidrag/förtids-

pension har beräknats bli en besparing på närmare 2 000 miljoner

kronor. Den faktiska besparingen blir dock något lägre eftersom en viss

andel av dagarna i sjukfall längre än 180 dagar utgörs av dagar med

arbetsskadesjukpenning och skall bekostas av arbetsskadeförsäkringen.

Den långsiktiga effekten kommer enligt min bedömning att uppnås

successivt i takt med att långtidssjukskrivningarna blir färre och kortare

samtidigt som antalet förtidspensioner minskar. Effekterna på lite längre

sikt är ett resultat både av de förändrade reglerna och ansvarsförhållandena beträffande rehabilitering fr.o.m. den 1 januari 1992 och de här

föreslagna förändringarna beträffande kompensationsgraderna. I vilken

takt som denna minskning av försäkringutgifterna kan ske är dessutom

delvis konjunkturberoende.

Övriga dagersättningar

Jag har i det föregående (kapitel 7) föreslagit att övriga dagersättningar inte skall omfattas av vare sig karensdagsregel eller sänkta kompensa-

tionsgrader. Samtidigt föreslås att kompensationsgraden vad gäller närståendepenning, smittbärarpenning m.m. utges för de tre första dagarna med 80 46. Ökningen i försäkringsutgift har uppskattas till 0,5 miljoner kronor.

En fjärdedels och tre fjärdedels förtidspension

I de fall en fjärdedels sjukpenning avlöses av en fjärdedels förtidspension 1 stället för halv förtidspension kommer utgifterna att minska.

Vidare blir det möjligt för personer som hittills uppburit halv förtidspension och vars arbetsförmåga medger en viss utökning av förvärvsarbete att övergå till en kvarts förtidspension. I någon mån kommer utgifterna för en fjärdedels sjukpenning också att öka. Sammantaget bedömer

jag att förslaget på kort sikt är kostnadsneutralt vad gäller försäkringsutgifterna. På längre sikt torde utgifterna minska eftersom alternativet en fjärdedels förtidspension gör det möjligt för fler personer att bibehålla

ett fotfäste på arbetsmarknaden. I dag är alternativet halv eller hel för-

tidspension.

Sammanfattning

De ekonomiska konsekvenserna av ovan nämnda förslag för individerna

före skatt uppskattas per helår till 5 000 miljoner kronor varav karensdagen svarar för ca 3 400 miljoner kronor.

Mitt förslag: För arbetsgivarna har de ekonomiska konsekvenserna av minskad utbetalning av sjuklön och därmed sammanhängande minskad utbetalning av arbetsgivaravgift uppskattats till ca 4 000 miljoner kronor. Arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift före-

slås höjd, fr.o.m. den I januari 1993 med 0,47 procentenheter till 8,27 R på avgiftsunderlaget och fr.o.m. den 1 januari 1994 med

ytterligare 0,16 procentenheter till 8,43 2.

Skälen för mitt förslag: Min bedömning av karensdagens ekonomiska

konsekvenser grundas på den sjukfrånvaroprognos som nyss redovisats samt att andelen berörda sjukdagar inom sjuklönesystemet är 90 § och löneutvecklingen. För arbetsgivarna uppgår summan av de ekonomiska konsekvenserna i form av minskad utbetalning av sjuklön och minskad utbetalning av arbetsgivaravgift till ca 4 000 miljoner kronor varav ca

75 § utgörs av minskad utbetalning av sjuklön och ca 25 % av socialavgifter för densamma. Detta motsvarar i princip en höjning med 0,63

procentenheter. Med hänsyn till att de föreslagna regelförändringarna träder i kraft först den 1 april 1993 bör avgiften höjas med 0,47 procentenheter från 7,80 § till 8,27 Z fr.o.m. den I januari 1993 och till 8,43 Z fr.o.m. den 1 januari 1994. Därmed avses förändringen bli neutral visavi arbetsgivarna som grupp.

9.5¶Kompensation till kommunsektorn

Min bedömning: I prop. 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn har regeringen bl.a.

beaktat de lagförslag rörande sjukersättningssystemen som jag här

lägger fram varigenom medel motsvarande den minskning av kommunsektorns skatteinkomster som följer av förslagen skall

återföras till kommunsektorn.

Skälen för min bedömning: I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) förespråkades att den s.k. finansieringsprincipen skall tillämpas framöver. I korthet innebär principen att kommuner och landsting inte bör åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med

annat än höjda skatter. I prop. 1992/93:123 om vissa ekonomiska regle-

ringar mellan staten och kommunsektorn redogörs för hur nu aktuella ändringar i skattesystemet, sjukförsäkringen och pensionssystemet skall

beaktas vid reglering av den kommunalekonomiska ramen för år 1993.

Min bedömning: De olika förändringarna i sjukersättningssystemen kommer sammantaget att medföra ökade resurskrav inom socialförsäkringsadministrationen.

Skälen för min bedömning: Införande av en karensdag i sjukersättningssystemet kommer enligt min bedömning i begränsad omfattning

öka resursbehoven. Det förslag som rör långtidssjukskrivna förväntas däremot att under de närmaste åren komma att ställa krav på ökade

resurser för att tillgodose ambitionerna såväl vad gäller rehabiliteringsarbetet som rimliga handläggningstider för förtidspensionsärenden. Där-

vid bör målet vara att ingen långtidssjukskriven som passerar ettårsgränsen får sin sjukpenning sänkt till 70 Z utan att andra alternativ än fortsatt sjukpenning har prövats.

Införande av karensdagsregler kan vidare medföra att något fler ansöker om det särskilda högriskskyddet och därmed fler ärenden av detta

slag för försäkringskassorna. Å andra sidan kan ökad kännedom bland de försäkrade om de strikta villkoren för detta högriskskydd i sig inne-

bära att den nuvarande höga ansökningsfrekvensen i relation till antalet beviljade högriskskydd avtar något. RFV har i sitt remissvar beträffande departementspromemorian (Ds 1992:49) Karensdagar vid sjukersättning

angett att detta kan beräknas motsvara en kostnad på ca 10 miljoner kronor per år.

RFV har i sitt yttrande rörande förslagen om två karensdagar berört de

varaktiga administrativa konsekvenserna av ett införande av karensdagar.

Förslaget innebär behov av förändringar i verkets ADB-system. Vissa

utgifter för detta kan beräknas redan för innevarande budgetår. För

försäkringskassornas del kan det dels bli fråga om fler ansökningar om

högriskskydd, dels på lite längre sikt ett ökat resursbehov till följd av

kraven på snabbare handläggning av sjukbidrags- och rehabiliteringsärenden.

Jag har för avsikt att återkomma till försäkringskassornas samlade resursbehov för budgetåret 1993/94 i 1993 års budgetproposition.

9.7¶Konsekvenser för staten inklusive sjukförsäkringen

Min bedömning: De sammantagna konsekvenserna för staten inklusive sjukförsäkringen har beräknats till drygt 4 000 miljoner

kronor. Detta belopp utgör summan av besparingen för arbetsgivarna, statens nettobesparing av förändringarna inom sjukförsäkrings-

systemet och kompensation till kommunerna för skattebortfall.

Skälen för min bedömning: Den ekonomiska konsekvensen av att införa en karensdag har beräknats till ca 3 400 miljoner kronor, varav ca 10 &Z av besparingen antas falla direkt på sjukpenningförsäkringen.

beräknats till ca 900 miljoner kronor.

Summan av de olika socialavgifter som ingår i den totala arbetsgivar-

avgiften uppgår enligt förslag i prop. 1992/93:50 bil. 3 fr.o.m. den

I januari 1993 till 30,53 2. Hälften av dessa avser avgifter som ej till någon del skall redovisas över statsbudgeten. Den senare kategorin utgörs av ATP-avgiften, delpensionsavgiften, arbetsmarknadsavgiften och lönegarantiavgiften. Motsvarande belopp av bortfallna socialavgiftsintäkter till följd av karensdagar uppgår därmed till 450 miljoner kronor. Bortfallet av ATP-inkomster motsvaras delvis av ett minskat framtida pensionsåtagande.

Förändringarna av kompensationsgraderna för långa sjukfall för tid fr.o.m. den 91:a t.o.m. den 365:e dagen i sjukperioden uppskattas ge en besparing på ca 700 miljoner kronor. Sänkningen till 70 Z efter ett års

sjukskrivning har beräknats ge en besparing på ca 1 200 miljoner kronor, och sänkningen av rehabiliteringspenningen från 100 9 till

95 Z ca 100 miljoner kronor.

Sammantaget uppgår de ekonomiska konsekvenserna för de försäkrade som grupp till ca 5 000 miljoner kronor. I detta belopp ingår utöver ovan nämnda belopp vissa ökade kostnader för rehabiliteringspenning och högriskskydd.

De här föreslagna förändringarna medför att skatteintäkterna minskar. För statens vidkommande har de minskade skatteinkomsterna bedömts uppgå till ca 200 miljoner kronor medan det för kommunsektorn rör sig om ca 1 500 miljoner kronor.

10¶Genomförande

10.1¶Tidpunkt för ikraftträdande

Mitt förslag: Begränsningen till 365 dagar för en fjärdedels sjukpenning upphävs fr.o.m. den 1 januari 1993. De nya pensions-

nivåerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993 och reglerna i övrigt den I april 1993. Sänkningen av sjukpenningen till 70 § skall

dock tidigast ske den 1 juli 1993.

Skälen för mitt förslag: Enligt uppgörelsen mellan regeringen och det socialdemokratiska arbetarepartiet skall förändringarna genomföras så

snart det är tekniskt möjligt. RFV har i sitt remissvar angående Ds 1992:49 hävdat att reglerna avseende två karensdagar inte bör träda i kraft förrän

tidigast ett halvår efter riksdagsbeslut. Mot bakgrund bl.a. av det allmänna ekonomiska läget är det angeläget att beslutade besparingsåtgärder verkställs så snabbt som möjligt. Vidare är det karensdagssystem som här föreslås i flera avseenden enklare än det som redovisades i Ds 1992:49. Jag anser därför att införandet av en karensdag bör ske den

I april 1993 samtidigt med övriga förändringar i sjukersättningssyste-

men.

Vad gäller förslaget att sänka kompensationsgraden i långa sjukfall bör viss övergångstid gälla, eftersom sänkningen från hittillsvarande 90 Zz

till 70 § är en påtaglig förändring samtidigt som den långtidssjukskrivne behöver tid att påverka sin situation, t.ex. genom att begära

rehabilitering. Den nya kompensationsgraden 70 § skall därför tilläm-

pas först fr.o.m. den 1 juli 1993. Däremot kommer för alla sjukfall som

varat mer än 90 dagar kompensationsgraden att sänkas till 80 § redan

fr.o.m. den 1 april 1993. Beträffande de nya pensionsnivåerna föreslår jag att dessa skall träda i kraft den 1 juli 1993 medan begränsningen till

365 dagar för en fjärdedels sjukpenning skall upphävas fr.o.m. den

1 januari 1993.

10.2¶Uppföljning av förändringarna inom sjukersättningssystemen

Min bedömning: RFV ges ett uppdrag att följa upp effekterna av

de förändrade reglerna för sjukersättning i form av förändrade

sjukfrånvaromönster och av rehabiliteringsresultat. Denna uppföljning bör ske i samarbete med arbetsmarknadens parter med inrikt-

ning bl.a. på skillnader mellan män och kvinnor samt mellan olika branscher, yrkesgrupper och inkomstskikt.

Skälen för min bedömning: Omfattningen av de förändringar i sjuk-

ersättningssystemen som här föreslås är betydande. Vissa konsekvenser

är svåra att förutsäga t.ex. volymeffekter på rehabiliteringspenning och

sjukbidrag. I debatten kring karensdagar har en rad olika bedömningar framförts bl.a. av de fördelningspolitiska effekterna av olika förändringar av reglerna för sjukersättning. Jag anser att det är angeläget att följa upp regelförändringarna såväl i termer av försäkringsutgifter och

rehabilitering som ur ett rättviseperspektiv.

Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att arbetsgivarna, i enlighet med sjuklönelagen, inrapporterar uppgifter om korttidsfrånvaron till försäkringskassan. RFV har konstaterat en betydande eftersläpning i

uppgiftslämnandet. Detta är allvarligt då uppgifterna är ett viktigt under-

lag för statistik och analys av den sammantagna sjukfrånvaroutvecklingen i landet för bedömningar bland annat av om sjukförsäkringsavgiften är rätt avvägd.

10.3¶Genomförandekostnader m.m. år 1992/93

Min bedömning: Socialförsäkringsadministrationen bör erhålla

vissa medel för att underlätta genomförandet av förändringarna samt för informationskostnader i samband med genomförandet.

slaget om två karensdagar angivit att kostnaderna för verket att genomföra detta förslag uppgår till ca 4 miljoner kronor. Därtill skulle komma

informationsinsatser till en kostnad av ca 10 miljoner kronor. Jag bedömer att genomförandekostnaderna blir jämförbara om en karensdag införs, i synnerhet med tanke på att förändringar även skall göras inom andra delar av socialförsäkringen. Medel för detta ändamål kommer att

anvisas i tilläggsbudget I i samband med 1993 års budgetproposition.

11¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upp-

rättats förslag till 1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

7. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.

8. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

9. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Lagförslag 1 och delar av lagförslag 2 har granskats av Lagrådet.

Lagförslagen 8 och 9 avser ämnen som faller inom Lagrådets granskningsområde. Förslagen är dock av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Lagförslag 9 har upprättats i samråd med statsrådet Lundgren.

12¶Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön

6§

I paragrafens första stycke anges storleken av den sjuklön som skall utges under en sjuklöneperiod. De dagar som avses i punkterna 1 — 3 är endast sådana dagar som arbetstagaren gått miste om anställningsför- " måner till följd av nedsättningen i arbetsförmågan. 1 första punkten

anges att sjuklön inte utges för den första dagen för vilken sjuklön kan utges enligt 8 § första stycket. Denna dag blir därigenom en karensdag.

En sjuklöneperiod börjar normalt den första dag en arbetstagare måste avstå från förvärvsarbete helt eller delvis på grund av sjukdom. Punkt 1 kommer således i allmänhet att avse den första dagen i sjuklöneperio-

den. Enligt 8 § skall sjuklön inte utges för tid före anmälan. Den som gör anmälan först senare kommer inte att bli berättigad till sjuklön med en högre kompensationsgrad för återstående dagar i sjuklöneperioden på grund av att de ligger senare i sjuklöneperioden. Av punkt 1 följer att sjukanmälan utgör utgångspunkt för vilken dag som skall vara karensdag. Bestämmelserna om karensdag-kan, med reservation för att sjukanmälan görs i tid, sägas innebära att arbetstagaren har rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen med 0 kr för den första dagen han går miste om anställningsförmåner till följd av sjukdomen. Arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön enligt lagen är begränsad på motsvarande sätt. Karensdagen skall fortfarande anses som en dag vartill rätt till sjuklön föreligger, t.ex. när det gäller arbetsgivarens anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 12 §. Av andra och tredje punkterna följer att sjuklön för tid därefter utges i samma omfattning som för närvarande, dvs. med 75 ÄR av mistade anställningsförmåner för den andra och tredje dagen och med 90 Z för tid därefter. Nu anges dock uttryckligen att bestämmelserna skall tillämpas för varje sjuklöneperiod för sig. Bestämmelserna innebär att en arbetstagare som har flera arbetsgivare under samma sjukfall kan gå miste om sjuklön för mer än en dag resp. få sjuklön beräknad med en 75-procentig kompensationsgrad för fler än två dagar.

Hänvisningen till 8 § görs redan i första stycket. I tredje stycket regleras i stället det s.k. allmänna högriskskyddet. Avsikten är att en arbetstagare inte skall behöva gå miste om sjuklön för mer än tio dagar under ett år hos en och samma arbetsgivare till följd av bestämmelserna om karensdag i första stycket. Sjuklön skall utges med 75 Z av mistade anställningsförmåner för dag som annars skulle ha varit karensdag, om arbetstagaren under den senaste tolvmånadersperioden har gått miste om sjuklön från samma arbetsgivare för sammanlagt tio dagar till följd av bestämmelserna i första stycket I.

I ett nytt fjärde stycke erinras om att avvikande bestämmelser finns i 15 § (det särskilda högriskskyddet).

7§

I 7 § införs en återinsjuknanderegel i ett nytt tredje stycke. Lydelsen skiljer sig från det remitterade förslaget men ändringen är närmast redaktionell. Av denna regel följer att om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod avslutats skall en ny sjuklöneperiod tillsammans med en sjuklöneperiod hos samma arbetsgivare i det tidigare sjukfallet omfatta högst 14 kalenderdagar. Om den tidigare sjuklöneperioden varar 14 dagar skall någon ny period inte börja löpa. Av tredje stycket följer även att sjuklönen skall utges med den andel av anställningsförmånerna som skulle ha gällt om den nya sjuklöneperioden hade

omfattat också den tidigare perioden. Detta innebär bl.a. att sjuklön

skall utges redan fr.o.m. första dagen i den senare sjuklöneperioden. Om arbetstagaren under den tidigare perioden gått miste om anställningsförmåner hos arbetsgivaren under minst tre dagar skall sjuklönen redan fr.o.m. den första dagen i den senare perioden utgöra 90 % av anställ-

ningsförmånerna. I övrigt skall de vanliga bestämmelserna om sjuklön gälla. Således skall enligt 8 § sjuklön inte utges för tid före sjukanmälan. Krav på läkarintyg skall också räknas från sjukanmälningsdagen vid det nya sjukfallet. De fem dagarna inom vilka det senare sjukfallet skall

inträffa räknas fr.o.m. den första arbetsdagen efter den första sjukperio-

den, eller den tidigare dag fr.o.m. vilken arbetstagaren blivit frisk och den tidigare sjukperioden följaktligen upphört. Den som återgått i arbete en torsdag skall således insjukna på nytt senast följande måndag för att

omfattas av bestämmelsen. En motsvarande återinsjuknanderegel införs i 3 kap. 8 § AFL.

8§

I andra stycket anges att, om sjuklön utges för tid före sjukanmälan,

som sjukanmälningsdag skall anses den första ersättningsdagen eller den

tidigare dag för vilken sjuklön inte utgivits enligt bestämmelserna i 6 §

första stycket 1. Krav på t.ex. läkarintyg kommer således att räknas fr.o.m. den dag som härigenom anses som sjukanmälningsdag.

15 §

Arbetstagare som omfattas av beslut enligt 13 § skall, liksom tidigare, för den tid försäkringskassans beslut omfattar ha rätt till sjuklön fr.o.m. den första dagen med 90 % av mistade anställningsförmåner.

17 § Här görs en redaktionell ändring med anledning av att lagen (1982:423)

om allmän löneavgift har upphört att gälla.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.

1§

De nuvarande bestämmelserna i fjärde stycket om sjukperiod och be-

räkning av sjukpenning efter en sjuklöneperiod ersätts i huvudsak av ett

tillägg i 3 kap. 8 § fjärde stycket och ändrad lydelse av 3 kap. 10 § första stycket.

4§

Till skillnad från det remitterade förslaget innehåller paragrafen även

bestämmelser om en 70-procentig kompensationsnivå. Ändringar i sak har också gjorts i andra stycket. I första stycket anges vad som normalt skall gälla för sjukpenning som inte timberäknas. I första punkten anges att sjukpenning inte utges för den första dagen i sjukperioden. Detta är

alltså bestämmelsen om karensdag i sjukförsäkringen såvitt avser kalen-

derdagberäknad sjukpenning. I den andra punkten anges att sjukpenning utges med 65 Z av SGI:n delad med 365 för de två följande dagarna i

sjukperioden, dvs. den andra och den tredje dagen. I punkt 3 anges att sjukpenning för tid därefter till och med den 365:e dagen utges med 80 Z av SGI:n. Denna nivå gäller således även för tid efter den 90:e dagen i sjukperioden. I punkt 4 anges att sjukpenning utges med 70 & av SGI:n för tid därefter, dvs. från och med den 366:e dagen. Kompensationsgraden är angiven i förhållande till vilken kalenderdag i sjuk-

perioden ersättningen avser. Bestämmelserna om sjukperiod i 8 § fjärde stycket medför att, om sjukperioden inletts med en sjuklöneperiod om

14 dagar, sjukpenning skall utges enligt vad som gäller fr.o.m. den femtonde dagen i sjukperioden. Motsvarande gäller även när fråga om

sjukpenning uppkommer före en sjuklöneperiods utgång. Fortfarande

gäller enligt 14 § att sjukpenning inte utges för tid före anmälan. Kom-

pensationsgraden är dock inte angiven i förhållande till när sjukanmälan

skett. Avvikande bestämmelser om sjukpenning finns i 4 b och 7 b §§ (ersättning utges med 80 4 även för de tre första dagarna).

Bestämmelserna i första stycket gäller även sjukpenning som beräknas

på en sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete. Sjukpenning till egenföretagare utges därför normalt fr.o.m. den andra dagen i sjukperioden om försäkringen inte gäller med 3 eller 30 dagars karenstid enligt bestämmelserna i I1 § eller egenföretagaren uppfyller villkoren

för det allmänna högriskskyddet. AV andra stycket följer att arbetsgivaren kan utge ersättning med 10 7 av lönen utan att detta minskar sjukpenningens belopp. Härvid beaktas

enligt tredje stycket också s.k. AGS-ersättning. Till den del ersättningen

från arbetsgivaren avser lön överstigande 7,5 basbelopp kan ersättning

på motsvarande sätt utges med 75 resp. 90 Z t.o.m. den 365:e dagen och därefter med 80 20. Någon bestämmelse om avräkning om arbetsgivaren betalar lön under karensdagen finns inte. Reglerna bygger dock på förutsättningen att sådan ersättning inte kommer att utges.

I ett nytt fjärde stycke tas reglerna om det s.k. allmänna högriskskyddet in. Här anges att sjukpenning utges även för den första dagen i sjukperioden om den försäkrade under de senaste tolv månaderna gått miste om sjukpenning för tio dagar till följd av bestämmelserna i första stycket I eller motsvarande bestämmelser om timberäknad sjukpenning i 10 a §. Under en tolvmånadersperiod skall en försäkrad alltså inte

behöva gå miste om sjukpenning för mer än tio karensdagar (med un-

dantag för om egenföretagarens försäkring gäller med 3 eller 30 dagars karenstid eller om den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller med sådan karenstid). Någon sammanläggning med karensdagar i sjuklönesystemet skall inte ske. Kompensationsgraden för den första dagen skall när allmänt högriskskydd inträtt vara 65 96 för den första dagen. Detta kommer att gälla i alla fortsatta sjukfall under en tolvmånadersperiod räknat från den första av de tio karensdagarna.

4b§

Genom ändringen i första stycker får försäkrade som avses i denna para-

graf även fortsättningsvis rätt till sjukpenning med en 80-procentig kom-

pensationsgrad redan fr.o.m. den första dagen. Vid bedömningen av om

en försäkrad kan antas ha ett större antal sjukperioder med rätt till sjukpenning beaktas även sjukfall som bara skulle ha varat en dag och som sjukpenning inte skulle ha utgivits för enligt bestämmelserna om karensdag.

18

Bestämmelsen i andra stycket att en fjärdedels sjukpenning högst får utges för 365 dagar under samma sjukperiod slopas. Skälen härför anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.2).

7b§

I ett nytt tredje stycke anges att sjukpenning utges med en kompensationsgrad av 80 § även för de tre första dagarna vid medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som ordinerats av läkare och ingår i

en av försäkringskassan godkänd plan.

85§

I fjärde stycket finns den grundläggande definitionen av sjukperiod enligt AFL. Till detta stycke förs i huvudsak över bestämmelserna i nuvarande I $ fjärde stycket. En sjukperiod skall i visst fall således omfatta även en sjuklöneperiod. Här föreskrivs att det gäller om rätt till sjukpenning

enligt 3 kap. uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod,

dvs. inte som tidigare enbart i anslutning till utgången av en sjuklöneperiod. Bestämmelsen i nuvarande femte stycke blir därvid obehövlig.

I ett femte stycke anges i stället att det i visst avseende skall anses som en fortsättning på den tidigare sjukperioden om en person insjuknar på nytt inom fem dagar från det en sjukperiod avslutats. Den senare perio-

den skall anses som fortsättning på den tidigare sjukperioden när det

gäller vilken kompensationsnivå som skall gälla för sjukpenningen. Reglerna har sin motsvarighet i 7 § tredje stycket sjuklönelagen. Det senare sjukfallet skall inledas med en sjuklöneperiod endast om sjuklöneperioden hos samma arbetsgivare varat mindre än 14 kalenderdagar när det första sjukfallet avslutades. Den senare sjuklöneperioden skall endast pågå så lång tid att den tillsammans med den tidigare varar högst 14 dagar. Om någon sådan sjuklöneperiod eller ny sjuklöneperiod hos annan arbetsgivare inte skall börja löpa blir innebörden att sjukpenning

utges redan fr.o.m. den första dagen i den senare perioden och med den

kompensationsgrad som följer av hur länge det tidigare sjukfallet pågick.

Jag Havandeskapspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning. Havandeskapspenning skall dock även utges för den första dagen och då på 65 procents kompensationsnivå.

I första stycket anges att timberäkning av sjukpenning enligt huvudregeln skall göras för de första 14 dagarna av sjukperioden. Härav följer att sjukpenningen efter en sjuklöneperiod skall timberäknas endast om sjuklöneperioden undantagsvis är kortare än 14 dagar. Det torde främst bli fallet när en person slutar sin anställning. De nuvarande bestämmelserna i 1 § fjärde stycket blir därför obehövliga.

Ändringen innebär inte att sjukpenning skall kunna utges för tidigare dag än enligt nuvarande bestämmelser. Huvudregeln är således fort-

farande att ersättning inte utges för tid före sjukanmälan. Detta följer av

14 §. Däremot är kompensationsgraden inte kopplad till när sjukanmälan

gjordes.

Eftersom timsjukpenningperioden inte knyts till när sjukanmälan görs är andra stycket obehövligt.

10a 8 I paragrafen regleras storleken av s.k. timberäknad sjukpenning. Redan i 10 § har angivits att sådan sjukpenning endast utges för dag då den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade varit sjuk.

I första stycket i paragrafen anges med vilken kompensationsgrad tim-

beräknad sjukpenning skall utges. I första punkten anges att sjukpenning

inte utges för den första dagen i sjukperioden som den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte varit sjuk. I punkterna 2 och 3

anges att kompensationsgraden är 65 Z för den andra och tredje dagen i sjukperioden som förvärvsarbete annars skulle ha utförts och 80 § för tid därefter.

I andra och tredje styckena anges formlerna för hur sjukpenning enligt

första stycket skall beräknas. Formlerna avser beräkningen såväl om det

är fråga om en som flera dagar resp. om det är fråga om samma eller olika procentandelar som sjukpenningen skall utges med.

De tidigare fjärde och femte styckena är obehövliga och upphävs, vilket föranleder en ändrad hänvisning i fjärde stycket.

I ett nytt femte stycke återfinns reglerna om det allmänna högrisk-

skyddet med anpassning till timsjukpenningreglerna. Här anges — på motsvarande sätt som i 4 § femte stycket — att sjukpenning utges även för den första dagen och med 65-procentig kompensationsgrad, om den försäkrade under den senaste tolvmånadersperioden redan gått miste om sjukpenning för tio dagar till följd av bestämmelsen i första stycket 1 eller motsvarande bestämmelse i 4 §.

1I0Ob $ Förändringarna i 10 a § medför att hänvisning här skall ske till första-

fjärde styckena i den paragrafen. Hänvisningen är endast avsedd att

reglera om kalenderdag- eller timberäkning av sjukpenningen skall ske.

Bestämmelser om t.ex. högriskskydd är ändå avsedda att tillämpas i förekommande fall.

6 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 31

10c 8

Tredje stycket upphävs till följd av att kompensationsgraden i sjukförsäkringen enligt 4 § första stycket 2 och 3 samt motsvarande bestämmelser i 10 a § är angiven i förhållande till vilken dag i sjukperioden ersättningen avser. Tid med rehabiliteringspenning ingår i sjukperioden enligt

vad som anges i 8 § fjärde stycket.

16 §

Reglerna om arbetsgivarinträde i sjätte stycket anpassas till vad som gäller enligt 4 § andra stycket om arbetsgivarens möjlighet att utge kompletterande ersättning vid sjukdom. Reglerna bygger på förutsättningen

att arbetsgivaren inte utger ersättning för den första dagen innan hög-

riskskyddet inträtt. Någon reglering av denna dag finns därför inte. Den

ändrade hänvisningen i sista meningen är föranledd av en tidigare änd-

ring i 4 § i samband med att bestämmelser om sjukhusvårdsavdrag tagits

bort (SFS 1991:1639) och av att ett nytt fjärde stycke tillkommit i 4 §.

4 kap.

dagen.

14 8 I andra stycket görs en redaktionell ändring med anledning av ändringarna i

10 a 8.

6 kap.

1 §

Ålderspension kan tas ut såväl före som efter 65-årsmånaden, s.k. förtida respektive uppskjutet uttag. I andra stycket anges att sådant uttag nu även kan göras med tre fjädedelar av pensionen.

2§

Ändringarna 1 första stycket är en konsekvens av att nya pensionsnivåer,

tre fjärdedels och en fjärdedels pension, inom förtidspensioneringen införs.

4§

Andringen i denna paragraf är en konsekvens av ändringen i I $.

7 kap.

18 Ändringen i första stycket innebär att en försäkrad under vissa förutsätt-

ningar har rätt till förtidspension om hans arbetsförmåga på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas som varaktig.

2§

Denna paragraf anger vilka nivåer som förtidspension kan utges med. Nivåerna, som motsvarar de nivåer som gäller för sjukpenning inom sjukförsäkringen, är hel, tre fjärdedelar, halv respektive en fjärdedel av hel förtidspension.

I första stycket anges att hel förtidspension utges till försäkrad vars arbetsförmåga är helt nedsatt. Ändringen i detta stycke innebär en skärpning av hittillsvarande regler. För rätt till hel pensionsförmån krävs nu

att den försäkrade på grund av sjukdom helt saknar förmåga att skaffa sig inkomst av arbete.

Andra stycket anger att om arbetsförmågan inte är helt nedsatt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels förtidspension.

Pensionsnivån två tredjedels förtidspension slopas. De som nu uppbär två tredjedels förtidspension behåller denna pensionsnivå till dess en omprövning av pensionen blir aktuell. Detta framgår av övergångsbestämmelserna till lagändringen.

Paragrafens tredje stycke anger att halv förtidspension skall utges när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad än tre fjärde-

delar men med minst hälften.

I ett nytt fjärde stycke anges att en fjärdedel av hel förtidspension utges i övriga fall. I den allmänna motiveringen framförs att bestämmelserna

om en fjärdedels förtidspension bör tillämpas restriktivt. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall de omständigheter som

anges i 3 3 beaktas i vanlig ordning men med tyngdpunkten lagd på medicinska faktorer. För att en så — relativt sett — liten nedsättning av arbetsförmågan som en fjärdedel skall kunna konstateras föreligga, kom-

mer höga krav att behöva ställas på att det finns ett klart samband mellan de medicinska faktorerna och nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga.

3 a och 4 §§ Andringarna i paragraferna är en följd av att nya pensionsnivåer införs.

8 kap. 6 och 7 §§ Nya nivåer införs för särskild efterlevandepension på samma sätt som för förtidspension i 7 kap. 1 och 2 §§. För hel särskild efterlevandepen-

sion krävs att möjligheten för efterlevande make att bereda sig inkomst

genom arbete är helt nedsatt.

11 kap.

6§ Åndringen i denna paragraf är en följd av att nya pensionsnivåer införs.

12 kap.

I och 4 §§ Ändringarna i paragraferna är en följd av att uttag av ålderspension nu

även kan göras med tre fjärdedelar av pensionen.

13 kap.

1 § Ändringen i denna paragraf är en följd av att den nya pensionsnivån en

fjärdedels förtidspension införs.

21 kap.

1 §

Fjärde stycket, som jämfört med det remitterade förslaget ändrats redak-

tionellt, anpassas till att en karensdag normalt gäller i den allmänna sjukförsäkringen och att dessa regler är tillämpliga även på den frivilliga försäkringen.

I femte stycket görs en redaktionell ändring med anledning av en tidigare ändring i denna paragraf, varvid nuvarande tredje stycke inför-

des (SFS 1987:223).

22 kap. 88 Ändringen i paragrafen innebär att kompensationsgraden för rehabiliteringspenning sänks till 95 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

5§

Ändringen i paragrafen är en följd av att nya förtidspensionsnivåer införs.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

2 och 2 a §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att nya pensionsnivåer införs.

Förslag till ändring i dessa paragrafer har tidigare föreslagits i prop.

1992/93:7 och prop. 1992/93:116.

arbetsskadeförsäkring

3 kap.

5§

Ändringen av procenttalen i tredje stycket är en anpassning till de nya ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen i lagen om allmän försäkring.

En redaktionell ändring görs också med anledning av en tidigare ändring i lagen om allmän försäkring (SFS 1991:1639).

I tredje stycket anges vidare att den som inte har rätt till sjuklön vid recidiv av arbetsskada som inträffar efter samordningstiden vid retroaktiv utbetalning får sjukpenning enligt LAF för den första dagen i sjukperioden.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård

5§

Tillägget i paragrafen innebär att ersättning för närståendevård utges med 80 procent fr.o.m. den första dagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare

4§

Tillägget i paragrafen innebär att ersättning till smittbärare utges med

80 procent även för de tre första dagarna.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

2 kap.

18 Ändringen innebär en höjning av sjukförsäkringsavgiften så som anges i avsnitt 8.4.

Ändring i denna paragraf har tidigare föreslagits i prop. 1992/93:50.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272)

4§

Ändringen i 2 mom. är en följd av att kompensationsgraden inom sjuk-

försäkringen sänks till 70 procent från och med den 366:e dagen i en

sjukperiod och att kompensationsgraden för rehabiliteringspenning sänks

till 95 procent.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, : lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott. 5. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 6. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 7. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

8. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 9. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbörds-

lagen (1953:272). Ärendet bör behandlas av riksdagen under innevarande år.

14 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Karensdagar vid sjukersättning Bilaga 1

I departementspromemorian redovisas bedömningar och förslag från en arbetsgrupp inom Socialdepartementet som har utrett hur regler om karensdagar kan införas i sjuklönesystemet, sjukpenningförsäkringen och anslutande ersättningssystem. I gruppens arbete ingick att utforma högriskskydd, att pröva nödvändig regelanpassning inom arbetsskadeförsäkringen och att analysera ekonomiska och administrativa effekter.

Arbetsgruppen föreslår ett karensdagssystem som 1 princip skall

innebära att den som blir sjuk inte får ersättning för de två första dagar

i sjukperioden som han har rätt till sjuklön eller sjukpenning. I sjuklönelagen anges detta som att sjuklön inte utges för de två första dagarna i sjuklöneperioden som arbetstagaren till följd av nedsättningen i arbetsförmågan gått miste om lön och andra anställningsförmåner.

När karensdagar införs bör nuvarande lägre kompensationsnivå för de tre första dagarna tas bort. Därigenom kan ersättningssystemet göras mer enhetligt. Vid sjuklön blir då kompensationsnivån 90 2 och inom sjukpenningförsäkringen 80 § t.o.m. 90:e dagen i sjukperioden samt

90 P7 för tid därefter.

För arbetstagare med koncentrerad arbetstid föreslås en särreglering. Vid utformningen av denna har beaktats dels att två karensdagar inte skall innebära en orimligt stor självrisk för arbetstagare med koncentrerad arbetstid, dels att den med hänsyn till krav på administrativ enkelhet inte skall behöva tillämpas när en begränsad arbetsinsats skulle ha fullgjorts under karensdagarna.

I samband med införande av karensdagar föreslås vidare en särskild återinsjuknanderegel så att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar från det tidigare sjukperiod upphörde skall betraktas som samma sjuk-

period som den tidigare när det gäller karensdagar, ersättningens storlek

och avgränsning av sjuklöneperioden. Syftet är bl.a. att härigenom tillgodose tidigare begäran från riksdagen om förslag som undanröjer att nuvarande utformning av sjukförsäkringssystemet kan vara rehabiliteringshämmande.

För att arbetstagare med flera arbetsgivare inte skall drabbas av mer än två karensdagar i en sjukperiod föreslås att arbetsgivare som arbetstagaren

skulle ha arbetat hos den tredje eller därpå följande dag i sjukperioden

på arbetstagarens begäran skall utge sjuklön om annan arbetsgivare

innehållit sjuklön under karensdagar tidigare i sjukperioden. På samma sätt skall arbetsgivaren utge sjuklön för de första dagarna i en sjuklöneperiod om arbetstagaren begär det under åberopande av att försäkringskassan innehållit sjukpenning till följd av karensdagar tidigare

i samma sjukperiod.

För försäkringskassan föreslås gälla att sjukpenning alltid skall utges från första ersättningsdagen om arbetsgivare tidigare i samma sjukperiod

inte utgivit sjuklön för karensdagar.

omfatta vissa situationer där arbetstagaren inte erhållit sjuklön trots att Bilaga 1 han uppfyller villkoren för det allmänna högriskskyddet eller på grund av att arbetsgivaren ifrågasätter uppgifter om att ersättning innehållits under karensdagar tidigare i samma sjukperiod.

Med hänsyn till att karensdagar skall gälla alla föreslås att sjukpen-

ningförsäkring för egenföretagare och frivillig sjukpenningförsäkring

anpassas till systemet med två karensdagar.

Karensdagar föreslås inte införas i andra förmånssystem med dagersätt-

ning inom socialförsäkringen. Däremot föreslås ändring av vissa ersättningsnivåer för att få en anpassning till huvudregeln vad avser ersättningsnivåerna. När det gäller sjukpenning enligt 3 kap. 7 b § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreslås ersättning utgå med 80 Z fr.o.m. första dagen. På samma sätt föreslås höjning till 80 & fr.o.m. första ersättningsdagen i förmånerna närstående- och smittbärarpenning samt havandeskapspenning. Detta innebär bl.a. ökad enhetlighet vad gäller ersättningsnivåerna i sjukersättningssystemen.

För att säkerställa att inkomstförlusten till följd av karensdagar inte skall bli alltför omfattande för personer som är sjuka ofta föreslås att

karensdagssystemet kompletteras med två olika högriskskydd. För det första bör ett allmänt högriskskydd gälla så att antalet karensdagar begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Reglerna utformas så att alla karensdagar som beräknas för den som har flera arbetsgivare eller för den som samtidigt omfattas av sjuklöne- och sjukpenningsystemen

skall kunna beaktas. För resterande sjukfall inom tolvmånadersperioden

skall sjuklön eller sjukpenning utgå med 90 respektive 80 7 fr.o.m.

första ersättningsdagen i sjukperioden. För det andra föreslås ett särskilt högriskskydd för personer med

handikapp eller kroniska sjukdomar. Detta utformas i överensstämmelse

med nuvarande bestämmelser i fråga om arbetstagare med omfattande korttidsfrånvaro. Personer som omfattas av det särskilda högriskskyddet skall ha 90 eller 80 2 i sjuklön respektive sjukpenning fr.o.m. första ersättningsdagen. Försäkringskassan föreslås kunna utfärda intyg om att arbetstagaren

företett visst underlag såsom lönespecifikation för att styrka att ersättning innehållits under karensdag. Detta kan bli aktuellt när arbetstagaren

har flera arbetsgivare eller erhåller ersättning från såväl sjuklöne- som

sjukpenningsystemet, dels i enstaka sjukfall, dels vid åberopande av

reglerna om allmänt högriskskydd. Med hänsyn till att Sverige är bundet av Internationella arbetsorganisa-

tionens (ILO) konvention (nr 121) om förmåner vid yrkesskada bör den

som drabbas av arbetsskada lägst få ersättning med 67 % av inkomstbortfallet fr.o.m. den första dagen med inkomstförlust vid varje sjukfall.

För att garantera den skadade en ersättning på denna nivå föreslås att ersättning vid arbetsskada under samordningstiden utges med 67 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14 dagarna. Ersätt-

ningen bör utges som en särskild arbetsskadesjukpenning men endast i

den mån och till den del den är högre än den sjukpenning enligt AFL

eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) respektive den

sjuklön som den försäkrade är berättigad till för samma period. Vid Bilaga 1

recidiv av godkänd arbetsskada efter samordningstiden föreslås att ersättning utges med 100 72 av den sjukpenninggrundande inkomsten även för de första två dagarna. Undantag från karensdagsreglerna föreslås få giltighet också i fråga om sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) och andra anknytande lagar. Vidare föreslås att försäkringskassan ges möjlighet att kräva läkarintyg när en försäkrad anmäler ett sjukdomsfall om högst sju dagar som arbetsskada.

I samband med att regeringen i proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken aviserade förslaget om införande av karensdagar betonades vikten av att skapa system som är rättvisa. Nu gällande sjuklöneavtal är anpassade till hittillsvarande regler om sjuklön enligt sjuklönelagen och sjukpenning enligt AFL. Ett införande av karensdagar enligt de principer som föreslås torde innebära att avtalen i vissa stycken behöver anpassas.

En förutsättning för införande av nya regler för karensdagar är, i likhet med de förändringar av reglerna för sjukersättning som trätt i kraft den 1 mars 1991 och den 1 januari 1992, att utfallet av förändringarna skall bli enhetligt bland olika grupper på arbetsmarknaden. Utgångspunkt för de förslag som läggs fram i departementspromemorian är att den nödvändiga anpassningen av sjuklöneavtal även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder med syfte att åstadkomma likformighet inte skall bli aktuella.

departementspromemoria (Ds 1992:49) Karensdagar Bilaga 2

vid sjukersättning

Remissinstanserna

Följande remissinstanser har yttrat sig:

Försäkringsöverdomstolen (FÖD), Arbetsdomstolen (AD), Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg (KaRG), Länsrätten i Stockholms

län (LR), Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket (RFV), Statens handikapp-

råd (SHR), Statskontoret, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Riksrevisonsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Statens arbetsgivarverk (SAV), Statens löne- och pensionsverk (SPV), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Statens livsmedelsverk (SLV), ILO-kommitten, Landstingsförbundet (Lf), Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska arbetsgivarföreningen (SAF), Företagarnas Riksorganisation,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Försäkringsanställdas Förbund (FF), Handikappförbundens centralkommitte (HCK),

Sveriges läkarförbund och Sveriges redareförening. Därtill kommer

yttranden från bl.a. ett antal lokala grupper och enskilda medlemmar i SIF och Lärarnas Riksförbund yttrat sig. Utöver de remissinstanser som departementet särskilt anmodat eller

berett tillfälle att yttra sig har bl.a. ett antal lokala grupper och enskilda medlemmar i SIF och Lärarnas Riksförbund yttrat sig.

Allmänna synpunkter

I promemorian föreslås ett karensdagssystem som i princip innebär att den som blir sjuk inte får ersättning för de två första dagarna i sjuk-

perioden som han har rätt till sjuklön eller sjukpenning. En majoritet av remissinstanserna är negativa till ett system med två karensdagar.

FÖD, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Stock-

holms tingsrätt, Statskontoret, RRV och SAF förordar sänkt ersättning i

flera ersättningsslag med åberopande av överströmningsrisken eller att

karensdagar är administrativt komplicerat.

Andra instanser däribland SPV och SLV bedömer att förslaget inte skulle orsaka allt för besvärande konsekvenser för deras administration. FÖD anser att karensdagsreformen gör lagstiftningen svåröverskådlig. Domstolen saknar analys av den hopkoppling av civilrättslig och offentlig-

rättslig lagstiftning som sjuklönesystemet innebär. Kammarrätten i Göteborg, Kommunförbundet och Landstingsförbundet

varnar för att steglösheten i sjuklönelagen kan utnyttjas genom att personal

vid mindre sjukdomssymtom sjukskriver sig de sista minuterna av arbets-

tiden för att få denna dag räknad som karensdag.

detta drabbar kvinnor, lågavlönade, människor med dålig arbetsmiljö Bilaga 2 eller handikappade. Arbetarskyddsstyrelsen, LO och FKF anser att karensdagar kan leda till att människor går sjuka till arbetet och därigenom

riskerar att smitta andra eller skada sig själva.

Företagarnas Riksorganisation anser att ett system med karensdagar motsvarar organisationens krav på sjukersättningssystemet. SACO delar regeringens uppfattning att budgetunderskottet och de statliga socialförsäkringskostnaderna måste minska. Införande av karensdagar är dock fel metod då den inte leder till önskat resultat. Det vore bättre att genom-

föra en total och samordnad översyn av socialförsäkringssystemet.

Sveriges läkarförbund har inget att invända mot att ett system med karensdagar införs.

Svensk redareförening påpekar att sjömän har en lagstadgad rätt till sjuklön enligt bestämmelserna i sjömanslagen (1973:282). Vid införande av karensdagar skulle arbetsgivarens kostnader öka genom att sjömän enligt sjömanslagen har rätt till sjuklön under i vart fall de första 30 — 60 dagarna av en sjukperiod. Föreningen hemställer om att ett eventuellt

införande av karensdagar inte får medföra en kostnadsökning för redarna.

Karensdagar vid sjukfrånvaro — huvudregel Utgångspunkt för förslagen i promemorian är att karensdagar skall innebära en självrisk som i möjligaste mån är lika för alla. För att systemet skall vara enkelt föreslås en huvudregel att karensdagar skall utgöra de två första dagarna i sjuklöneperioden eller de två första dagar som sjukpenning skulle ha utgått.

Få remissinstanser har särskilt berört denna fråga. SAF påpekar dock att den låga självrisken den tredje sjukdagen skapar stor risk att sjukfallen förlängs onödigt länge. RFV anser att förslaget är enkelt och lättförståeligt.

Begreppet sjukperiod och regler vid återinsjuknande

I promemorian föreslås en regel med innebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar från en tidigare sjukperiod bör betraktas som samma sjukperiod som den tidigare när det gäller karensdagar, ersättningens storlek och avgränsning av sjukperioden.

Förslaget har vunnit stöd hos i huvudsak alla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Många anser att ett skydd vid återinsjuknande skulle ge en positiv effekt på benägenheten att snabbare återgå till arbete efter en sjukperiod. Några instanser framhåller att förslaget kan innebära

administrativt merarbete för arbetsgivaren. Landstingsförbundet noterar

att regeln i vissa fall kan behöva tillämpas samtidigt av flera arbetsgivare. En åsikt som framförs från bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, FKF, LO och FF är att fem dagar är för kort tid. Några instanser föreslår att undantaget skall utsträckas till att omfatta återinsjuknande inom 20 dagar.

Arbetstagare med koncentrerad deltid

. . . Bilaga 2

För att begränsa den maximala effekten av två karensdagar föreslås i E promemorian två särregler så att den förlust av sjukersättningen som uppkommer vid två karensdagar inte skall utgöra mer än en niondel av den genomsnittliga arbetsinsatsen per månad. Denna regel behöver dock inte tillämpas om arbetstagaren skulle ha arbetat mindre än tio timmar sammanlagt hos arbetsgivaren under de två karensdagarna.

De flesta remissinstanserna har inte närmare berört denna fråga. Rent allmänt ser många instanser positivt på de regler som föreslås för att utjämna effekterna av karensdagar. Samtidigt pekar några instanser, bl.a. FÖD, på att denna bestämmelse är ett exempel på hur lagstiftningen blir mer komplicerad. RFV anser att det är svårt att hitta en enklare lösning på denna problematik än den som föreslås i promemorian. Landstingsförbundet som har många arbetstagare med koncentrerad arbetstid framhåller att den föreslagna regeln får till följd att nuvarande löneberäkningsteknik inte kommer att kunna tillämpas. Många arbetstagare inom landstingen har koncentrerad tjänstgöring och varierande sysselsättningsgrader vilket medför att regeln måste tillämpas individuellt för

att uppfylla lagens intentioner. Kommunförbundet anser att förslaget

innebär ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten och att det kan få orättvisa konsekvenser beroende på omfattning och fördelning av den koncentrerade arbetstiden. Förbundet avvisar därför förslaget i denna del. FKF anser det i och för sig vara nödvändigt med en särregel men att den föreslagna regeln inte alltid kommer att ge deltidsarbetande full kompensation i rättvisehänseende. Regeln är svår att administrera för såväl

arbetsgivare som försäkringskassa.

Flera arbetsgivare Enligt promemorian är det arbetstagaren som i situationer med flera

arbetsgivare har initiativet för att tillse att det inte innehålls mer än två

ersättningsdagar per sjukperiod. Uppstår tvist skall sjuklönegaranti kunna åberopas.

De få remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har olika meningar om den föreslagna lösningen. Enligt FÖD kan en arbetsgivare komma

att sväva i osäkerhet om huruvida han skall betala sjuklön eller ej.

Genom de nu föreslagna ändringarna går det inte i alla lägen, för arbetsgivare att utan egna efterforskningar avgöra om han skall betala ut sjuklön eller tillämpa ordning med karensdagar. RFV hävdar att den föreslagna regeln kan orsaka administrativa olägenheter och konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. Verket förordar därför att försäkrings-

kassorna ges ansvaret för att administrera och utge ersättning när det finns flera arbetsgivare såväl i normalfallet som vid tillämpning av åter-

insjuknanderegeln. Statskontoret däremot anser det vara administrativt fördelaktigt att låta arbetsgivarna administrera denna bestämmelse framför alternativet att ge försäkringskassan ett ökat ansvar.

grund av att försäkringskassans ringa erfarenhet av arbetsrättsliga spörs- Bilaga 2 mål tveksam till en utökning av sjuklönegarantin.

Egenföretagare och frivillig sjukpenningförsäkring I promemorian föreslås att möjligheten för egenföretagare att välja lägre sjukförsäkringsavgift och högre självrisk begränsas till en karenstid om 30 dagar. Vid denna självrisk skall inte de särregler som kopplats till systemet med två karensdagar tillämpas.

RFV tillstyrker förslaget. I övrigt är det endast Företagarnas riks-

organisation som kommenterar detta förslag. Organisationen anser att särskild uppmärksamhet bör riktas på att sjukfrånvaron för egenföretagare ökar.

Försäkring för sjuklönekostnader

En arbetsgivare skall även i fortsättningen ha möjlighet att försäkra sig för höga sjuklönekostnader utöver sjuklön för de två första ersättningsdagarna i varje sjukperiod.

Inga remissinstanser har berört frågan.

Kompensationsnivå när period inleds med annan dagersättning än sjukpenning

Enligt promemorian bör regler om karensdagar inte aktualiseras när följande dagersättningar skall börja utges: rehabiliteringspenning, sjukpenning i samband med medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering, närståendepenning, smittbärarpenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Kompensationsnivån med 65 4 de tre inledande dagarna bör för vissa dagersättningar ändras till 80 7.

Principen att karensdagar inte bör införas i andra dagersättningar ses som positivt av de remissinstanser som har yttrat sig 1 denna fråga. Flera instanser såsom REV och FKF varnar samtidigt för överströmmningsrisk mellan de olika ersättningslagen. ASS understryker vikten av att det inte bör finnas karensdagar vid ersättning i samband med rehabilitering och havandeskap. SoS efterlyser mot bakgrund av överströmningsrisken mer ingående analys varför olika dagersättningsvillkor skall gälla.

FF anser att förslaget är positivt men att ersättningsnivån avseende alla dagersättningar bör höjas till de nivåer som gällde före den I mars 1991.

Sjukdom i samband med annan dagersättning än sjukpenning

I promemorian görs bedömningen att regler om karensdagar inte skall tillämpas om en period med rehabiliteringspenning, sjukpenning i samband med medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering avbryts på grund av sjukdom. |

övergång från närståendeersättning och tillfällig föräldrapenning till Bilaga 2

sjukpenning.

Allmänt och särskilt högriskskydd

I promemorian föreslås dels ett allmänt dels ett särskilt högriskskydd.

Flertalet remissinstanser är positiva till införande av ett allmänt högriskskydd. Några instanser däribland LO anser att skyddet borde vara

mer generöst utformat. SoS anser det vara nödvändigt med såväl ett särskilt högriskskydd som ett allmänt högriskskydd. Arbetarskyddstyrelsen framhåller att det viktigt att poängtera att det allmänna högriskskyddet inte får komma att uppfattas som en rättighet att vara borta vid fem tillfällen utan läkarintyg. RFV bedömer att undantag efter tio karensdagar

kan innebära en felaktig styrning. Statens arbetsgivarverk hävdar att det inte går att undvika tröskeleffekter med den valda utformningen. Försäk-

ringskasseförbundet vill att tolvmånadersgränsen förtydligas. Förbundet ifrågasätter mot bakgrund av försäkringskassornas ringa erfarenhet av arbetsrättsliga frågor om sjuklönegarantin skall utökas.

Av de instanser som särskilt berört det särskilda högriskskyddet är RFV och Statskontoret negativa till att vissa grupper genom det särskilda

högriskskyddet helt befrias från karensdagar. Statens arbetsgivarverk och

Statskontoret förordar ett generellt utformat högriskskydd dvs. ett skydd som inte delas på ett allmänt och ett särskilt högriskskydd. Statskontoret

anser att det mot bakgrund av besparingseffekter och rättviseskäl kan ifrågasättas om den grupp som har rätt till särskilt högriskskydd helt

skall undantas från den försämring som karensdagar innebär. RFV anser

att förslaget med ett allmänt och ett särskilt högriskskydd medför olägenheter ur administrativ och informativ synvinkel. RFV förordar ett alternativ där de båda systemen slås ihop. I detta skulle reglerna modifieras så att det kan innefatta fler personer samtidigt somm det kombineras med

krav på åtgärder för att minska antalet sjukfall. Personkretsen skulle

även omfatta personer som inte har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom. Statens handikappråd och Handikappförbundens centralkommitte anser att tillämpningen skall vara mer generös än vad den är idag. Då

prövningen enligt nuvarande regler är snäv, upplevs den av enskilda

som integritetskränkande och lämnar utrymme för godtycke. I övrigt bedömer Handikappförbundens centralkommitte att förslaget om ett särskilt och ett allmänt högriskskydd är följdriktigt.

Arbetsskadeförsäkringen

I betänkandet föreslås att särskild arbetsskadesjukpenning skall utgå med 67 § för de 14 första dagarna i en sjukperiod vid godkänd ny arbetsskada eller recidiv inom samordningstiden. Vid godkänt recidiv efter samord-

ningstiden föreslås ersättning med 100 96 även under de två första

dagarna i sjukperioden.

Många remissinstanser däribland FÖD, Kammarrätten i Göteborg, RFV, SAV, Statskontoret, ASS, SAF, TCO, FKF, FF anser att förslaget Bilaga 2 kräver tidsödande administration och att det kommer att leda till en omfattande extra arbetsbelastning hos försäkringskassorna.

SAF anser att arbetsgruppens förslag att en arbetsskadad för den första och andra sjukdagen skall anses få ersättning som utbetalas den tredje och följande sjukdagar är tveksamt. Detta torde enligt SAF strida mot Sveriges åtagande enligt ILO- konventionen. Även FÖD påpekar att konstruktionen lätt kan ge intryck av att den tillkommit för att Sverige skall komma förbi sina åtagande enligt ILO-konventionen. FÖD påpekar liksom FKF att ett stort ökat tryck på de intygsskrivande läkarna kan förutses.

ILO-kommitten bedömer att förslaget inte strider mot konventionens stadgande om att kontant sjukförmån i princip skall utges så länge arbetsoförmågan varar och att den bör utges fr.o.m. första dagen. Kommitten

hänvisar härvid till att det inte stadgas när ersättningen skall utges.

Kommittén konstaterar att ersättningsnivån i förslaget motsvarar miniminivån i den rekommendation som är fogad till koventionen. Denna miniminivå är högre än den som stadgas i själva konventionen.

Få synpunkter har framförts mot förslaget rörande recidiv vid arbetsskador. RFV framhåller att förslaget får till följd att försäkringskassorna

blir skyldiga att pröva samtliga anmälda recidivfall och att detta medför merarbete för kassorna. Verket anser att de regler som infördes den

I januari 1992 i samband med sjuklönereformen bör bibehållas, dvs. att arbetsskadesjukpenning inte skall utges under sjuklöneperioden. Enligt bedömning 1 promemorian bör inte någon ändring av behörighetsreglerna i 8 kap. 4 & LAF göras. I betänkandet föreslås vidare att

försäkringskassan bör få möjlighet att begära att den som anmäler ett sjukdomsfall om högst sju dagar, sjukanmälningsdagen inräknad, som

recidiv av arbetsskada skall förete läkarintyg.

FKF ifrågasätter om socialförsäkringsnämnderna klarar den ärendeökning som särskild arbetsskadesjukpenning innebär samtidigt som avverkningstakten skall ökas så att handläggningstiden begränsas till max 12 måna-

der enligt regleringsbrev för budgetåret 1992/93. Enligt RFV medför förslaget ett avsevärt merarbete för försäkringskassorna. Verket anser att

prövningen av rätt till särskild arbetsskadesjukpenning skall göras av tjänsteman, då ersättningen får anses ha liten ekonomisk betydelse för den försäkrade.

RFV anser att det kommer att bli mycket svårt för försäkringskassorna att kunna kräva läkarintyg. Många gånger har den skadade förmodligen inte ens sökt någon läkare för sina sjukdomsbesvär.

Avtal om sjuklön m.m. Utgångspunkt för förslagen i betänkandet är att nödvändiga anpassningar av sjuklöneavtalen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder med syfte att åstadkomma likformighet inte skall bli aktuella.

heten bör undvikas. Den senare konstaterar samtidigt att villkoren bör Bilaga 2 gälla lika för alla.

TCO kräver att alla hot om avtalsförbud dras tillbaka. SACO hävdar att lagstiftning om karensdagar innebär intrång i den fria förhandlingsrätten. LO och FF betonar att kollektivavtalsförbud strider mot den fria förhandlingsrätten. LO bedömer inte att möjligheterna att anpassa avtal till karensdagsförslaget är speciellt goda. ILO-kommitten utgår från att vid ett övervägande om lagstiftning för att garantera ett ikformigt utfall av de nya sjuklöneavtalen kommer förenligheten med ILO:s konventioner att prövas.

Några remissinstanser däribland SAV anser att det under fredsplikt och rådande stabiliseringsavtal kan bli svårt att säkerställa att den höjda arbetsgivaravgift tas igen på de anställdas sjukersättningsförmåner. Ekonomiska och administrativa konsekvenser

RFV bedömer att de ekonomiska uppskattningarna är rimliga. Verket saknar underlag för en egen bedömning av att de s.k. dynamiska effekterna. Flertalet remissinstanser, bl.a, RRV, SAV, Statskontoret och SACO anser att det är svårt eller omöjligt att bedöma av de statsfinansiella konsekvenser-

na på grundval av det underlag som redovisats. SACO hävdar att netto-

effekten på budgetunderskottet blir mindre än hälften av vad som anges i promemorian och att effekten på den totala sjukfrånvaron kommer att vara försumbar. Till stöd för sin beräkningar åberopar SACO att arbetsgruppen inte tagit hänsyn till att ökad närvaro av sjuka på arbetet leder till fler sjuka, att några kommer stanna hemma ett par dagar extra och att undantag från karens måste ges till vissa yrkesgrupper. Vidare anser SACO att arbetsgruppen överskattat den totala sjukfrånvaron och beträffande budgetsaldot inte beaktat kompensation till kommunerna. Även TCO bedömer att uppskattningen av nettobesparingen är orealistisk.

SoS anser att den samhällsekonomiska analysen borde ha inkluderat en hälsoekonomisk analys. Flera remissinstanser däribland LO och FF anser att de administrativa effekter på försäkringskassan inte är beräknade. RFV, SAV, RSV, LF, SAF, FKF och SACO påpekar att arbetsgivare med genomsnittligt högre korttidsfrånvaro än andra och därmed fler karens-

dagar gör en större besparing utan att för den skull ha bidragit till en bättre arbetsmiljösituation.

Landstingsförbundet understryker att reformen får inte leda till ökade kostnader eller minskade skatteintäkter för landstingen. De ekonomiska effekterna för landstingen måste beredas i överläggningar om den kommunala ekonomin. Företagarnas riksorganisation anser inte att förslaget om karensdagar skall leda till att arbetsgivaravgiften höjs. Däremot kan ett system med differentierade arbetsgivaravgifter övervägas.

Bilaga 3

I Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön

Härigenom föreskrivs att 6 — 8, 15 och 17 §§ lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Sjuklönen utgör följande andel av För dagar i en sjuklöneperiod den lön och andra anställningsför- enligt 7 § som arbetstagaren gått

måner som arbetstagaren gått miste om lön och andra anställ-

miste om till följd av nedsättningen ningsförmåner till följd av nedsätti arbetsförmågan under sjuklöne- ningen i arbetsförmågan gäller perioden enligt 7 8, nämligen

1. att sjuklön inte utges för den

första dagen för vilken sjuklön kan

utges enligt 8 § första stycket,

1. 75 procent för de första tre 2. att sjuklönen för de två följan-

dagarna med sjuklön i varje sjuk- de dagarna utgör 75 procent av

period, dock med undantag som anställningsförmånerna, och

anges i 15 §, och 2. 90 procent för tid därefter. 3. att sjuklönen för tid därefter

utgör 90 procent av anställnings-

förmånerna.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall ersättning som

utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring,

som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, anses som sjuklön från arbetsgivaren. Om arbetstagaren har mer än en anställning får varje arbetsgivare i skälig omfattning tillgodoräkna sig sådan ersättning som sjuklön.

Ått sjuklönens storlek kan be- Om arbetstagaren under de senaste

gränsas framgår av bestämmelser- tolv månaderna till följd av bestäm-

na :i8§3§. melserna i första stycket I gått

miste om sjuklön från arbetsgivaren

för sammanlagt tio dagar, utgör

sjuklönen för dag som avses i

första stycket I 75 procent av den

lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om

till följd av nedsättningen i arbets-

förmågan. Om avvikelse från vad som följer av första stycket I och 2 föreskrivs i 158.

7§

Sjuklöneperioden omfattar den första dag arbetstagarens arbetsförmåga

är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. En sjuklöneperiod börjar inte om arbetstagaren

7 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 31 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3 inte avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. En sjuklöneperiod som börjat löpa bryts om anställningen upphör.

Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 4 &.

Om en sjukperiod börjar inom

fem dagar från det en tidigare

sjukperiod avslutats skall vid beräk-

ning av sjuklöneperiodens längd

enligt första stycket och sjuklönens

storlek enligt 6 eller I5 § inräknas

dagar i en Ssjuklöneperiod hos

samma arbetsgivare under den

tidigare sjukperioden.

8§

Sjuklön skall inte avse mistade förmåner under tid innan arbetsgivaren

fått anmälan om sjukdomsfallet. Sjuklönen skall dock avse sådana förmåner från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade, om arbetstagaren varit förhindrad att göra anmälan och sådan gjorts omedelbart efter det att hindret upphört.

Arbetsgivaren är skyldig att utge Arbetsgivaren är skyldig att utge

sjuklön för mistade förmåner sjuklön för mistade förmåner under tid från och med den sjunde under tid från och med den sjunde kalenderdagen efter dagen för kalenderdagen efter dagen för sjukanmälan endast om arbetstaga- sjukanmälan endast om arbetstagaren styrker nedsättningen av arbets- ren styrker nedsättningen av arbets-

förmågan under denna tid genom förmågan under denna tid genom

intyg av läkare eller tandläkare. intyg av läkare eller tandläkare. Intyget behöver inte innehålla Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. Om sjuklön arbetstagaren lider av. Om sjuklön utges för mistade förmåner under utges för mistade förmåner under tid före anmälan skall den första tid före anmälan skall den första ersättningsdagen anses som sjuk- ersättningsdagen eller den tidigare anmälningsdag. dag för vilken sjuklön inte utges

enligt 6 § första stycket I anses

som sjukanmälningsdag.

Finns det ett beslut enligt 10 § är arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön om arbetstagaren inte iakttar vad som har ålagts honom i beslutet.

15 §

Om ett beslut enligt 13 § gäller Om ett beslut enligt 13 § gäller för arbetsgivaren utgör arbetstaga- för arbetsgivaren, utgör arbetstagarens sjuklön, med avvikelse från rens sjuklön, med avvikelse från vad som föreskrivs i 6 § första vad som föreskrivs i 6 § första stycket I, 90 procent av den lön stycket I och 2, 90 procent av den och andra anställningsförmåner lön och andra anställningsförsom arbetstagaren gått miste om måner som arbetstagaren gått till följd av nedsättningen i arbets- miste om till följd av nedsättningförmågan under sjuklöneperioden en i arbetsförmågan under sjukenligt 7 §. löneperioden enligt 7 8.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

Föreskriften i 6 § andra stycket skall tillämpas även i fråga om sjuklön enligt denna paragraf.

17 8

En arbetsgivare vars samman- En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett lagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger det för året gällande 90 gånger det för året gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6§ basbeloppet enligt 1 kap. 6§ lagen (1962:381) om allmän för- lagen (1962:381) om allmän försäkring kan försäkra sig hos den säkring kan försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan för allmänna försäkringskassan för kostnader för sjuklön enligt denna kostnader för sjuklön enligt denna lag. Vid beräkningen av de sam- lag. Vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses manlagda lönekostnaderna bortses

från avgifter enligt lagen (1981:691) från avgifter enligt lagen (1981:691)

om = socialavgifter och lagen om socialavgifter och skatt enligt (1982:423) om allmän löneavgift lagen (1990:659) om särskild samt skatt enligt lagen (1990:659) löneskatt på vissa = förvärvsom särskild löneskatt på vissa inkomster. förvärvsinkomster.

Regeringen föreskriver närmare villkor för försäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser skall

fortfarande gälla i fråga om sjuklön som avser tid före den dagen.

? Senaste lydelse 1991:1988.

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 4, 4 b, 7 b, 8, 10 — 10 c och 16 §§ samt 21 kap, I $ lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

|

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst sextusen kronor.

Villkoret om inskrivning hos försäkringskassan för rätt till sjukpenning anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i I kap. 4 § att villkoret inte har kunnat uppfyllas.

Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.

Uppkommer för den försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning till utgången av en Ssjuklöneperiod, skall sjukperioden enligt denna lag anses omfatta också sjuklöneperioden. Bestämmelserna i 4§ första stycket I och 10 - 10 b §§ tillämpas inte i sådant fall i fråga om sjukpenning som grundas på inkomst av anställningen. Undantaget beträffande 108. 10a§ första och fjärde — sjunde styckena och IOb 8 gäller dock inte för en försäkrad som avses i 58 tredje stycket I eller sjätte stycket.

Om inte annat följer av 10 - För dagar i en sjukperiod gäller, 10 b §§ utgör hel sjukpenning för om inte annat följer av 10 — IO b $$, dag följande andel av den fastställda Sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365, nämligen

1. att sjukpenning inte utges för

den första dagen, 1. 65 procent för de första tre 2. att hel sjukpenning för de två

dagarna med sjukpenning i varje följande dagarna utgör för dag

sjukperiod, dock med undantag 65 procent av den fastställda sjuk-

som anges i 4b§, penninggrundande inkomsten,

delad med 365, och

! Lagen omtryckt 1982:120.

” Senaste lydelse 1991:1977. 7 Senaste lydelse 1991:1639.

2. 80 procent för tid därefter till 3. att hel sjukpenning för tid Bilaga 3

och med den nittionde dagen i därefter utgör för dag 80 procent

Sjukperioden, av den fastställda sjukpenning grun- 3. 90 procent för tid därefter. dande inkomsten, delad med 365.

Sjukpenningen avrundas till när- Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. maste hela krontal.

Om den försäkrade av arbets- Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom givaren erhåller lön under sjukdom för samma tid som sjukpenningen för samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenning som utges avser, skall sjukpenning som utges med den procentandel som anges i minskas med det belopp som

första stycket I eller 2 minskas lönen under sjukdom överstiger med det belopp som lönen under 10 procent av vad den försäkrade

sjukdom överstiger 10 procent av skulle ha fått i lön om han varit i vad den försäkrade skulle ha fått i arbete. Sjukpenning som utges för

lön om han varit i arbete, och tid efter den nittionde dagen i sjukpenning som utges med den Sjukperioden minskas med hela

procentandel som anges i första lönen under sjukdom. Till den del

stycket 3 minskas med hela lönen lönen under sjukdom utges i för-

under sjukdom. Till den del lönen hållande till lön i arbete som för under sjukdom utges i förhållande år räknat överstiger den högsta till lön i arbete som för år räknat sjukpenninggrundande = inkomst överstiger den högsta sjukpenning- som kan beräknas enligt 2 § skall grundande inkomst som kan be- minskning dock endast ske med räknas enligt 2 § skall minskning belopp som, när sjukpenning utges dock endast ske med belopp som med den procentandel som anges i överstiger 75 procent av lönen i första stycket 2, överstiger 75 proarbete när sjukpenning utges med cent av lönen i arbete och, när

den procentandel som anges i sjukpenning utges med den procent-

första stycket I och 90 procent av andel som anges i första stycket 3, lönen i arbete när sjukpenning för tid till och med den nittionde

utges med den procentandel som dagen i Ssjukperioden överstiger

anges i första stycket 2 eller 3. 90 procent av lönen i arbete och

för tid därefter överstiger 80 procent

av lönen i arbete.

Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket skall ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-

organisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

Om den försäkrade gått miste om

sjukpenning till följd av bestäm-

melserna i första stycket I eller 10a § första stycket I för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv

månaderna utges sjukpenning för

dag som avses i första stycket I

med 65 procent av den sjukpen-

ninggrundande inkomsten, delad

med 365. Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till närmast lägre

hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av

sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som för-

. anlett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4b§ Bilaga 3

Den allmänna försäkringskassan Den allmänna försäkringskassan kan efter skriftlig ansökan av den kan efter skriftlig ansökan av den försäkrade besluta att hel sjukpen- försäkrade besluta att hel sjukpenning för dag skall utges med 80 ning för dag skall utges med 80 procent av den försäkrades sjuk- procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst delad penninggrundande inkomst delad med 365 eller, vid sjukpenningbe- med 365 eller, vid sjukpenningberäkning enligt 10 a §, med mot- räkning enligt 10 a §, med motsvarande arbetstidsfaktor, även för svarande arbetstidsfaktor, även för

de tre första dagarna med sjukpen- dagar som avses i 48 första

ning i varje sjukperiod. Ett sådant stycket I och 2 och 10a § första

beslut får meddelas endast om den stycket I och 2. Ett sådant beslut

försäkrade lider av sjukdom som får meddelas endast om den förkan antas medföra ett större antal säkrade lider av sjukdom som kan sjukperioder med rätt till sjukpen- antas medföra ett större antal ning under en tolvmånadersperiod. sjukperioder med rätt till sjukpen-

ning under en tolvmånadersperiod.

Ett beslut enligt första stycket gäller från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos försäkringskassan, om inte annat sägs i beslutet. Beslutet skall gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare. Beslutet skall upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen inte längre är uppfyllt.

En försäkrad som har gjort ansökan enligt första stycket är skyldig att

genomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande

över undersökningen, om försäkringskassan finner att det behövs för

ärendets bedömning. För den försäkrades utgifter för undersökningen

och för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen förordnar.

7b§

Sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor gäller att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan godkänd plan.

Arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Sjukpenning enligt denna para-

graf utges med 65 procent av den

försäkrades sjukpenninggrundande

inkomst delad med 365 eller, vid

Sjukpenning beräkning enligt 10 a §,

med motsvarande arbetstidsfaktor

även för dag som avses i 4 § första stycket I och 10a§ första

stycket I.

7 Senaste lydelse 1990:1516.

Senaste lydelse 1991:1976.

8 ge Bilaga 3

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall,

om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäk-

rade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen. Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldra-

penning, skall arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av

sjukdomen.

Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd, som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 §,

kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad

som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans

utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden

och andra sådana omständigheter.

Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till

sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende

från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst

genom arbete som ligger till grund för utgående pension.

Som sjukperiod anses tid, under Som sjukperiod anses tid, under

vilken en försäkrad i oavbruten vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i följd lider av sjukdom som avses i

7 § eller har rätt till sjukpenning 7 § eller har rätt till sjukpenning

enligt 7 b § eller rehabiliterings- enligt 7 b § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 8. penning enligt 22 kap. 7 §. Upp-

kommer för den försäkrade rätt till

sjukpenning enligt kapitlet i omedel-

bar anslutning till en sjuklöne-

period enligt lagen (1991:1047)om

sjuklön, skall sjukperioden enligt

denna lag anses omfatta också

Sjuklöneperioden.

Sjukperiod omfattar sjuklöne- Om en sjukperiod börjar inom period enligt lagen (1991:1047)om fem dagar från det en tidigare

sjuklön enligt vad som sägs i I 8. Sjukperiod avslutats skall bestäm-

melserna i 4 och 10 a §§ tillämpas

som om den senare sjukperioden

utgör en fortsättning på den tidigare

Sjukperioden.

10 8

För den dag då anmälan om För de första 14 dagarna i sjuk-

sjukdomsfallet gjordes hos den perioden utges sjukpenning som

allmänna försäkringskassan och de svarar mot sjukpenninggrundande följande 13 dagarna i sjukperioden inkomst av anställning endast

$ Senaste lydelse 1992:275. 7 Senaste lydelse 1991:1048.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utges sjukpenning som svarar mot under förutsättning att den försäk- Bilaga 3 sjukpenninggrundande inkomst av rade skulle ha utfört förvärvsaranställning endast under förutsätt- bete om han inte hade varit sjuk. ning att den försäkrade skulle ha För en försäkrad som avses i 5 § utfört förvärvsarbete om han inte tredje stycket 1 eller sjätte stycket hade varit sjuk. För en försäkrad skall vad som har sagts nu gälla som avses i 5 § tredje stycket 1 även för tid efter de första 14 eller sjätte stycket skall vad som dagarna av sjukperioden. För har sagts nu gälla även för tid Sjukpenningen skall 10 a och 10 b §§ efter de första 14 dagarna av tillämpas.

sjukperioden. Vid beräkningen av

Sjukpenning skall 10 a och 10 b §§ tillämpas.

Om sjukpenning utges för tid före

anmälan skall den första ersättningsdagen anses som sjukanmälningsdag.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning

eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

10 a 8

Om den försäkrades sjukpenning Om den försäkrades sjukpenning 1 fall som avses i 10 § svarar mot i fall som avses i 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning beräknas be- enbart anställning gäller för dagar loppet av hel sjukpenning för dag i sjukperioden som den försäkrade enligt vad som följer av denna skulle ha utfört förvärvsarbete om paragraf. Skall sjukpenning utges han inte hade varit sjuk, för mer än tre dagar görs skilda 1. att sjukpenning inte utges för

beräkningar för var och en av de den första dagen,

perioder som avses i tredje — femte 2. att hel sjukpenning för de två Styckena. Av 4 b § framgår att den följande dagarna utgör 65 procent

i fjärde stycket angivna procentsat- av den Ssjukpenninggrundande sen i vissa fall skall gälla även när inkomsten och beräknas enligt

sjukpenning beräknas för de tre andra och tredje styckena, och första dagarna. Vid sådan beräk- 3. att hel sjukpenning för tid

ning skall tid som avses i tredje därefter utgör 80 procent av den

och fjärde styckena anses som en Sjukpenninggrundande inkomsten period. och beräknas enligt andra och

tredje styckena.

? Senaste lydelse 1990:1516.

Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för Bilaga 3

endast en dag skall till grund för endast en dag skall till grund för beräkningen läggas det tal som beräkningen läggas det tal som erhålls när 65 procent av den erhålls när angiven procentandel

sjukpenninggrundande inkomsten av den sjukpenninggrundande delas med årsarbetstiden. Talet inkomsten delas med årsarbetstiden. avrundas till närmaste hela krontal. Talet avrundas till närmaste hela Det multipliceras därefter med krontal. Det multipliceras därefter antalet tummar av ordinarie arbets- med antalet timmar av ordinarie tid eller däremot svarande normal arbetstid eller däremot svarande arbetstid. Produkten utgör hel normal arbetstid. Produkten utgör sjukpenning för dagen. hel sjukpenning för dagen.

Skall sjukpenning utges för mer Skall sjukpenning utges för mer än en dag skall, vid beräkning av än en dag med samma procentansjukpenning för de första tre del skall, vid beräkning av sjukdagarna, det tal som erhållits penning för dessa dagar, det tal

enligt andra stycket andra meningen som erhållits enligt andra stycket multipliceras med det samman- andra meningen multipliceras med

lagda antalet timmar av ordinarie det sammanlagda antalet timmar arbetstid eller däremot svarande av ordinarie arbetstid eller däre-

normal arbetstid som belöper på mot svarande normal arbetstid

dagarna. Det tal som därvid erhålls som belöper på dagarna. Det tal delas med antalet dagar med sjuk- som därvid erhålls delas med penning. Kvoten utgör beloppet av antalet dagar med sjukpenning. hel sjukpenning för dag. Skall Kvoten utgör beloppet av hel sjukpenning utges efter olika grader sjukpenning för dag. Skall sjuk-

av nedsatt arbetsförmåga samman- penning utges efter olika grader

läggs dock de timmar som avser av nedsatt arbetsförmåga samman-

samma grad för sig. Sjukpenning läggs dock de timmar som avser beräknas för varje sådan period samma grad för sig. Sjukpenning för sig. beräknas för varje sådan period

för sig.

Skall sjukpenning utges för mer

än tre dagar skall till grund för beräkningen av sjukpenning för den fjärde dagen och därefter följande dagar till och med den nittionde dagen i sjukperioden läggas det tal som erhålls när 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Om sjukpenning inte skall utges för mer än fyra dagar tillämpas andra stycket

tredje och fjärde meningarna i

fråga om sjukpenning för den fjärde dagen. Skall sjukpenning

utges för mer än fyra dagar tillämpas i stället tredje stycket på mot-

svarande sätt beträffande sjukpen-

ning som beräknas för den fjärde dagen och därefter följande dagar.

Skall sjukpenning utges för tid Bilaga 3

efter den nittionde dagen i sjuk-

perioden skall till grund för beräkningen av sjukpenning för den nittioförsta dagen och därefter

följande dagar läggas det tal som

erhålls när 90 procent av den Sjukpenninggrundande inkomsten

delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Om sjukpenning inte skall utges för mer än nittioen dagar tillämpas andra stycket tredje och fjärde

meningarnai fråga om sjukpenning

för den nittioförsta dagen. Skall

sjukpenning utges för mer än nittioen

dagar tillämpas i stället tredje

stycket på motsvarande sätt be-

träffande sjukpenning som beräknas för den nittioförsta dagen och

därefter följande dagar.

Om antalet timmar eller det Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt sammanlagda antalet timmar enligt

andra - femte styckena inte uppgår andra och tredje styckena inte till ett helt timtal skall avrundning uppgår till ett helt timtal skall ske till närmaste hela timtal, varvid avrundning ske till närmaste hela halv timme avrundas uppåt. Sjuk- timtal, varvid halv timme avrun-

penning avrundas till närmaste das uppåt. Sjukpenning avrundas hela krontal. till närmaste hela krontal.

Om den försäkrade gått miste om

Sjukpenning till följd av bestäm-

melserna i första stycket I eller

48§ första stycket I för samman-

lagt tio dagar under de senaste

tolv månaderna, utges sjukpenning

för dag som avses i första stycket I

med 65 procent av den sjukpen-

ninggrundande inkomsten och

beräknas enligt andra och tredje

styckena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-

verket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid

och däremot svarande normal arbetstid.

10 b 8?

Om den försäkrades sjukpenning Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot i fall som avses i 10 § svarar mot

sjukpenninggrundande inkomst av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat för- såväl anställning som annat för-

värvsarbete beräknas beloppet av värvsarbete beräknas beloppet av

” Senaste lydelse 1990:1516.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hel sjukpenning för dag enligt hel sjukpenning för dag enligt Bilaga 3 följande. Den del av sjukpenning- följande. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av en som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt 10 a § anställning beräknas enligt 10 a § första - sjätte styckena. Den del första - fjärde styckena. Den del

som svarar mot inkomst av annat som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 4 § förvärvsarbete beräknas enligt 4 8 första stycket. första stycket.

10 c 8!

Utan hinder av föreskrifterna i 10 - 10 b §§ beräknas sjukpenning

enligt 4 § första stycket när den försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på

arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning

som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten,

2. skall uppbära sjukpenning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning.

Vid beräkning av sjukpenning på en sjukpenninggrundande inkomst

som omfattar ersättning för sådan vård som avses i 12 § skall sjukpen-

ning som svarar mot denna ersättning beräknas enligt 4 § första stycket.

Vid beräkning av sjukpenning i fall som avses i första stycket 2 skall med dagar med sjukpenning

enligt 4 § första stycket I jämställas dagar med rehabiliteringspenning.

16 g

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kom-

munala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen före-

skriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjuk-

penning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den

ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjuk-

penning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollek-

tivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjuk-

penningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal. Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för

arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal

som anges i tredje stycket.

10 Senaste lydelse 1991:1974. !! Senaste lydelse 1990:1516.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit Bilaga 3 underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den för-

säkrades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i

underhåll.

Sjukpenning som = betalas ut Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en arbets- enligt denna paragraf till en arbetsgivare skall minskas med lön givare skall minskas med lön under sjukdom som arbetsgivaren under sjukdom som arbetsgivaren utger till arbetstagaren för samma utger till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen under endast med den del av lönen under

sjukdom som överstiger lönen i sjukdom som överstiger lönen i arbetet med 75 procent när sjuk- arbetet med 75 procent när sjuk-

penning utges med den procentan- penning utges med den procentandel som anges 1 4 § första stycket I del som anges i 4 § första stycket 2 och med 90 procent när sjukpen- och när sjukpenning utges med ning utges med den procentandel den procentandel som anges i 4 § som anges i 4 § första stycket 2 första stycket 3 med 90 procent för eller 3. Härvid har bestämmel- de första nittio dagarna i sjukserna i 4§ femte och sjätte perioden och med 80 procent för styckena motsvarande tillämpning. tid därefter. Härvid har bestäm-

melserna 1 4 § tredje och femte styckena motsvarande tillämpning.

21 kap.

1 ge

Den som är inskriven hos en allmän försäkringskassa, men inte är

försäkrad för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första

stycket 3, uppgår till garantinivån enligt 4 kap. 6 §, skall kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjukpenningtillägg.

Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån enligt 4 kap. 6 §. Den som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg, som tillsammans med den

sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 3

uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån.

En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning

enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämp-

ning av 5 § femte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den Om den försäkrade begär det försäkrades val gälla utan karens- skall försäkringen gälla med en tid eller med en karenstid av 3 karenstid av 3 eller 30 dagar. eller 30 dagar.

Rätt till inträde i den frivilliga Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av försäkringen eller förkortning av

gällande karenstid enligt tredje gällande karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som stycket tillkommer endast den som

är under 55 år. är under 55 år.

12 Senaste lydelse 1990:1516.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av Bilaga 3 den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestärnmelser skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning som avser tid före den dagen.

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, = justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Bo Könberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Karin Laan.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

110.

10 Genomförande .soseseseseeerrr rss sr ses ee 74