RÅ 2010:70
En taxiförare har inte informerat sina kunder om att han tillämpar en väsentligt högre taxa än vad som är brukligt på orten. Grund för ingripande enligt yrkestrafiklagen har inte ansetts föreligga.
J.A. innehade sedan december 1998 tillstånd till taxitrafik. Under våren 2006 tog länsstyrelsen emot två stycken klagomål rörande oskälig prissättning i J.A:s rörelse. Med anledning av detta beslutade Länsstyrelsen i Skåne län den 19 september 2007 att tilldela J.A. en varning med motiveringen att han inte tillräckligt tydligt gett kunderna en möjlighet att bedöma prissättningen.
Länsrätten i Skåne län
J.A. överklagade länsstyrelsens beslut hos länsrätten och yrkade att beslutet om varning skulle undanröjas. Han anförde bl.a. följande. Det råder fri prissättning inom taxibranschen och han har på sitt taxifordon den prisinformation som krävs och den är fullt synlig. Uträknat med den tillämpade taxan blir priset på den ena resan överstigande vad som kunden betalt och på den andra resan blir differensen fem kronor. Länsstyrelsen kan inte ha någon befogenhet att lägga sig i den fria prissättningen. Att det vid en jämförelse med andra synes vara högre taxa vid färd med hans fordon har givetvis sina förklaringar. Han har ett enda fordon i sin taxirörelse och måste ha sin prissättning därefter. Han är inte knuten till någon växel utan tar upp kunderna på gatan. Det är fullständigt omöjligt för honom att kunna ge ett ungefärligt pris på en resa. Det måste vara det juridiska avtalet mellan kund och taxiförare som är giltigt och prisinformationen på taxifordonet ger härvid en indikation. Sammanfattningsvis görs således gällande att fri prissättning råder, att ett juridiskt avtal har träffats mellan kund och honom på de grunder som framgår av prisinformationen och att de priser han tillämpat vid dessa två körningar inte på något sätt är oskäliga. Det torde vara kundens skyldighet att ställa frågor runt prisinformationen, vilket tydligen en person gjort och som lämnade hans taxi och tog en annan taxibil. Det finns således inga som helst förutsättningar att ålägga honom en varning.
Länsstyrelsen avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen har inte jämfört den prissättning som J.A. tillämpar med vad man kan kalla ”lågprisbolag” med fasta priser eller med priser som hotell eller dylikt har förhandlat fram till sina kunder genom att knyta vissa taxibolag till sig. Av länsstyrelsens jämförelse framkommer att J.A:s jämförpris är cirka 125 procent högre än de jämförda bolagens. Införandet av den fria prissättningen motiverades med att denna skulle ge utrymme för branschen att anpassa servicenivån till vad olika kundkategorier efterfrågar. Varken fordon eller andra faktorer motiverar varför J.A:s verksamhet skall anses innefatta en högre serviceverksamhet än normal taxiverksamhet. En extremt hög prissättning är ett tyngande och överraskande avtalsvillkor för taxikunden som befinner sig i ett underläge gentemot tillståndshavaren. Det skall därför åligga tillståndshavaren när denne tillämpar en extremt hög prissättning att ge sådan prisinformation (utöver Vägverkets föreskrifter) till kunden så att denne innan färden kan bedöma resans totala pris. Även om J.A:s prisinformation uppfyller de minimikrav som uppställs i Vägverkets föreskrifter kan detta inte anses var tillräckligt för att tillståndshavaren skall anses uppfylla kravet i 2 kap. 19 § yrkestrafiklagen (1998:490), YTL, när denne tillämpar en extremt hög prissättning. När det som i aktuellt fall är fråga om 125 procent högre jämförpris utan konstaterad högre servicenivå är dock ett ingripande befogat då detta kan hänföras till missförhållanden i hans rörelse.
Domskäl
Länsrätten i Skåne län (2008-02-01, ordförande Berg) yttrade: Det föreskrivs i 2 kap. 19 § YTL en skyldighet för tillståndshavaren att låta passageraren före färden få kännedom om den taxa han tillämpar. - Enligt förarbetena (prop. 1997/98:63, s. 69) anges bl.a. att det inte är möjligt - eller ens önskvärt - att i författningstexten uttryckligen ange alla de brott eller den misskötsamhet som skall beaktas vid bedömningen av en sökandes eller tillståndshavares vandel. Utgångspunkten vid prövningen av sökandens eller tillståndshavarens vandel är att enstaka överträdelser av mindre allvarlig art inte bör inverka menligt, medan allvarliga eller upprepade förseelser bör medföra att den prövade inte anses lämplig. Syftet med varningsinstitutet är att ingripande skall kunna ske i ett tidigt skede innan de uppkomna missförhållandena har blivit så allvarliga att tillståndet bör återkallas (s.73). Angående taxans utformning uttalas (s. 96) att det bör krävas att prisuppgiften skall möjliggöra prisjämförelser mellan olika alternativ och att taxan skall vara så uppbyggd att priset för transporten enkelt kan bedömas före färden samt att priset med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid enkelt kan beräknas efter färden. - Kammarrätten i Stockholm har i domar den 26 augusti 1998 (mål nr 4608-1998, 4598-1998 och 4672-1998) vid en tillämpning av bestämmelserna i tidigare yrkestrafiklag (1988:263) yttrat att lämplighetskravet i yrkestrafikbestämmelserna måste innefatta en skyldighet för taxiföraren att utöver den lagstadgade skriftliga prisinformationen upplysa om att specialtaxa tillämpas och om vad resan kommer att kosta. - Länsrätten gör följande bedömning. - Det råder fri prissättning för taxiresor. En prisjämförelse mellan olika taxiföretag är dock, oavsett prisinformation enligt Vägverkets föreskrifter, i många fall praktiskt inte möjlig. Taxiföretag har därmed typiskt sett ett betydande övertag över enskilda resenärer. Taxiresor köps i princip oförhandlade och grundade på kundens skäliga antagande om att taxiföretaget tillämpar den prissättning som inte på ett avgörande sätt skiljer sig från den som är bruklig på orten. Avviker man avsevärt från gängse prisnivå, måste det därför med hänsyn till den enskilde resenärens uppenbara svårighet att i många fall bedöma taxans rimlighet, krävas att tillståndshavaren upplyser kunden om avvikelsen. Görs inte detta finns det skäl att anta att taxiföretaget utnyttjar sitt typiska övertag gentemot kunden på ett sätt som är stötande och lämpligheten att inneha trafiktillståndet bör då ifrågasättas. - J.A. har tillämpat en avsevärt högre prissättning än vad som är brukligt utan att redovisa detta. Det har heller inte på annat sätt framkommit att det funnits anledning att anta att så varit fallet. Länsrätten anser med hänvisning till det ovan anförda, att omständigheterna varit sådana att det funnits skäl att ifrågasätta hans lämplighet, varför länsstyrelsen har haft fog för sitt beslut. Överklagande skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Göteborg
J.A. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva beslutet om att meddela honom varning.
Länsstyrelsen ansåg att överklagandet skulle avslås.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2008-06-09, Nyström, Falkendal, referent, Rothlin) yttrade: Trafiktillstånd får, enligt 2 kap. 5 § YTL, endast ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten. - Enligt 2 kap. 19 § samma lag är den som har tillstånd till taxitrafik skyldig att före färden genom lämpliga åtgärder låta passagerarna få kännedom om den taxa som han tillämpar. Taxan ska, enligt andra stycket, vara uppbyggd så att priset för transporten dels enkelt kan bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid enkelt kan beräknas efter färden. Taxan får inte vara uppbyggd så att grunderna för prisets bestämmande förändras under färden. Enligt tredje stycket finns bestämmelser om prisinformation också i prisinformationslagen (2004:347). - I 6 kap. i Vägverkets föreskrifter om taxitrafik (VVFS 2006:85) regleras närmare hur prisinformationen ska vara utformad. - I 5 kap. 1 § första stycket YTL anges följande. Om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 2 kap. 5 § inte längre föreligger, ska tillståndet återkallas av prövningsmyndigheten. Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas, kan, enligt andra stycket, i stället varning meddelas. - Kammarrätten gör följande bedömning. - På området för taxiresor gäller principen om fri prissättning. Frågan i målet är om J.A. har varit tillräcklig tydlig i sin prisinformation. - Det är i målet ostridigt att J.A. tillämpat en väsentligt högre taxa än övriga bolag i området. Genom att han på sitt fordon förevisat den tillämpade taxan samt beräkningsgrunderna för en med honom företagen taxiresas pris samt, på kundens förfrågan, hänvisat till gällande taxa, anser kammarrätten att han har haft erforderlig prisinformation. Att ålägga honom en ytterligare informationsplikt på grund av hög prissättning saknar stöd i gällande bestämmelser. Mot bakgrund härav föreligger inte förutsättningar att meddela J.A. varning på den av länsstyrelsen åberopade grunden. Länsstyrelsens beslut ska därför upphävas. - Med ändring av länsrättens dom upphäver kammarrätten länsstyrelsens beslut den 19 september 2007 att meddela J.A. varning.
Länsstyrelsen (vars talan tagits över av Transportstyrelsen) överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva domen och fastställa länsstyrelsens beslut. Som grund för yrkandet anfördes i huvudsak följande. Av 2 kap. 19 § YTL framgår att den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att före färden genom lämpliga åtgärder låta passagerarna få kännedom om den taxa han tillämpar. Enligt Vägverkets föreskrifter, 6 kap. 7 § VVFS 2006:85, ska prisinformationen minst innehålla de i bestämmelsen uppräknade uppgifterna. I normala fall är det tillräckligt att uppfylla föreskriftens krav på prisinformation och hänvisa till ”gällande taxa”. Av bestämmelsen framgår dock indirekt att fråga är om grundläggande krav och att högre krav kan ställas på den som exempelvis tillämpar en väsentligt högre taxa än vad som är brukligt på orten. Föreskriven prisinformation är i dessa fall inte tillräcklig. - Situationen vid centralstationen i Malmö är sådan att flertalet taxiförare nekar kunderna att köra turen om den är kort. Taxiförarna har satt i system att utnyttja kundernas och framför allt turisternas utsatta ställning. Många kunder saknar även kunskap om avstånden i staden, varför en hänvisning till gällande taxa är betydelselös. - Länsstyrelsen ifrågasätter inte att J.A. har uppfyllt de i Vägverkets föreskrifter uppställda kraven på prisinformation. Däremot ifrågasätts om grundkravet i 2 kap. 19 § YTL är uppfyllt då J.A. har utnyttjat sitt överläge och kundens underläge i denna situation.
J.A. förelades att yttra sig men hördes inte av.
Regeringsrätten (2010-09-10, Heckscher, Almgren, Dexe, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.