S.G.P. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten och yrkade fortsatt rätt till halv sjukersättning från och med augusti 2006. Han anförde bl.a. att hans arbetsförmåga var nedsatt med hälften och att försörjningsförmågan inte hade förbättrats.

Försäkringskassan vidhöll sitt beslut. Kassan framhöll att även om S.G.P. bara kunde arbeta deltid på grund av sjukdom en helhetsbedömning skulle göras och hänsyn tas inte bara till den medicinska funktionsbegränsningen utan även till hur sjukdomen påverkade förmågan att skaffa sig inkomst.

S.G.P. anförde i genmäle bl.a. följande. Inkomsten av tjänst har ökat väsentligt sedan han beviljades halv sjukersättning 2001. Ökningen beror på att bolaget haft en gynnsam vinstutveckling under åren, vilket möjliggjort uttag av högre lön. Det är inte så att hans inkomster av eget arbete har ökat, däremot har hans skattemässiga inkomster av tjänst ökat. Hans bolags förmåga att ge honom avkastning har förbättrats. Som alternativ till högbeskattat löneuttag hade han kunnat få utdelning, som beskattas som kapital och inte under inkomst av tjänst.

S.G.P. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten, med ändring av domen, skulle fastställa att han ägde rätt att uppbära halv sjukersättning från och med augusti månad 2006. Han åberopade vad han anfört i länsrätten samt tillade bl.a. följande. Parterna är ense om att hans medicinska arbetsförmåga inte ökat. Parterna är vidare ense om att hans faktiska arbetsinsats inte ökat. Hans medicinska förmåga att skaffa sig inkomst har inte förbättrats. Däremot har han kunnat dra fördel av bolagets efterhand förbättrade ekonomi. Han anser att hans arbetsförmåga i lagens mening alltjämt är oförändrad jämfört med år 2001. I allt fall anser han att inkomstökningen brutto inte är av sådan magnitud att densamma utgör en väsentlig förbättring av arbetsförmågan i lagens mening.

Kammarrätten i Göteborg (2008-12-29, Rispe, Bodin, Holmstedt, referent, samt nämndemännen Hellman och Partorp) instämde i länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen.

S.G.P. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Han anförde i huvudsak följande. Han hade år 2001 en bruttoinkomst om ca 179 000 kr. År 2005 hade den ökat till 355 000 kr vilket motsvarar en månadslön på 29 583 kr. Inkomstökningen innebär inte att hans arbetsförmåga förbättrats väsentligt. Även om han formellt har full bestämmanderätt över sitt eget löneuttag måste han anpassa sin lön till verksamhetens ekonomiska förhållanden. Bolagets resultat har varierat avsevärt mellan år 2001 och år 2008, vilket framgår av intyg från bolagets revisor. Försäkringskassan har tagit fasta på år 2005. Det året och året innan hade bolaget en gynnsam ekonomisk utveckling. Dessförinnan och därefter var utvecklingen inte lika gynnsam. Hans löneuttag är beroende av näringsverksamhetens ekonomiska utveckling och de intäkter som genereras av andra anställdas arbetsinsats.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Sjukersättning avser inte att ersätta medicinsk invaliditet utan är avsedd att ersätta förlorad arbetsinkomst. För en försäkrad som endast kan arbeta deltid ska man göra en helhetsbedömning där hänsyn tas inte bara till hur sjukdomen påverkar förmågan att arbeta i tid räknat utan också till hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst av arbete. Det är svårt att bedöma företagares arbetstid eftersom de själva reglerar detta. Hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst blir därför den viktigaste omständigheten vid bedömningen. S.G.P. har uppgett att han arbetar 20 timmar i veckan. Genom inkomstökningen har han uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga (jfr FÖD 1986:48).

I sistnämnd rättsfall prövade Försäkringsöverdomstolen en civilingenjörs rätt till fortsatt halvt sjukbidrag. Han hade bytt till ett annat deltidsarbete men fick i det nya arbetet en lön som kunde mäta sig med en heltidsarbetande civilingenjörs. Försäkringsöverdomstolen fann att den försäkrades sjukdomstillstånd inte kunde anses sätta ned hans förmåga att försörja sig genom arbete (arbetsförmåga).

Regeringsrätten (2010-07-20, Sandström, Eliason, Dexe, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om S.G.P. har rätt till fortsatt halv sjukersättning trots att hans inkomster har ökat under tiden med sjukersättning. I målet har det inte kommit fram annat än att hans arbetstid är oförändrad och uppgår till 20 timmar per vecka och att han av medicinska skäl inte kan arbeta mer.

Tillämpliga bestämmelser och förarbeten

Om en försäkrad som uppbär sjukersättning får en väsentligt förbättrad arbetsförmåga ska ersättningen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska, om inte annat kommer fram, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga (16 kap. 7 § AFL i lydelsen före den 1 januari 2009). Vid bedömningen av arbetsförmågan bör, enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1999/2000:4 s. 36 och 53), ledning kunna hämtas från de regler i 7 kap. 1-3 §§ AFL som gäller prövning av om sjukersättning ska beviljas.

Det grundläggande kravet för rätt till sjukersättning är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan (7 kap. 1 § första stycket AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska man beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska göras i förhållande till ett heltidsarbete (7 kap. 3 § AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). I förarbetena (prop. 1996/97:28 s. 22) uttalas att med uttrycket ”försörja sig själv genom arbete” avses att arbeta heltid och få en lön som överensstämmer med gällande kollektivavtal eller som i övrigt är gängse inom det nya arbetet/yrkesområdet.

Regeringsrättens bedömning

Den fråga som bör besvaras först är om S.G.P:s inkomst motsvarar vad som är gängse inom hans yrkesområde. Det är upplyst att han är verkställande direktör för ett aktiebolag som utför transporttjänster och som han själv äger. Bolaget har ett tiotal anställda. Han arbetar själv med administrativa uppgifter på halvtid. År 2005 motsvarade hans löneuttag en månadslön på 29 583 kr. Bolagets ekonomi har varierat under åren 2001-2008, såvitt framgår delvis beroende på att bolaget under vissa år har haft avtal med den kommunala färdtjänsten. S.G.P. har uppgett att hans löneuttag anpassats efter bolagets ekonomiska förhållanden.

Regeringsrätten anser att varierande ekonomiska förutsättningar för bolagets verksamhet inte bör inverka på bedömningen av S.G.P:s arbetsförmåga. Försäkringskassan har inte ifrågasatt inkomstens storlek i förhållande till den aktuella yrkesgruppen. Inte heller är de medicinska skälen för halv arbetsoförmåga ifrågasatta. Regeringsrätten finner därför att S.G.P:s arbetsförmåga är fortsatt halvt nedsatt fr.o.m. augusti 2006. Försäkringskassans beslut att dra in hans sjukersättning ska därmed upphävas.

H.G. hade varit sjukskriven en tid och beviljades sedan hel tidsbegränsad sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, fr.o.m. februari 2005 t.o.m. oktober 2006. H.G. ansökte om förlängd förmån. Försäkringskassan beslutade den 26 januari 2007 att avslå H.G:s ansökan om fortsatt sjukersättning med följande motivering. Året före H.G:s insjuknande, dvs. år 2002, hade han en årsinkomst om 296 272 kr. År 2004 uppgick hans inkomst till 487 598 kr utöver den ersättning som han fick från Försäkringskassan. Hans inkomst för år 2005 uppgick till 546 995 kr utöver ersättningen från kassan. Hans förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete bedöms, trots hans sjukdomsbesvär, således inte vara nedsatt med minst en fjärdedel av medicinska skäl.

H.G. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade sjukersättning. Han anförde bl.a. följande. Grunden för Försäkringskassans beslut är att han uppburit inkomster utöver sjukersättningen samt att han utfört lättare arbete i form av att hämta post och - samtidigt som han skött sina privata räkningar - betalat räkningar hänförliga till de hyresfastigheter han äger. Anledningen till att han skött detta själv, i stället för att använda autogiro eller lägga ut det på förvaltare, är att han rekommenderats härtill av läkare som ett sätt att komma tillbaka till arbetslivet. Omfattningen av denna sysselsättning har maximalt uppgått till två timmar per vecka, dvs. 5 procent eller 1/40-1/20-del av normal arbetstid. I denna tid har även ingått betalningar av privata räkningar. Detta har dock föranlett Försäkringskassan att göra bedömningen att hans arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad som berättigar till sjukersättning. Hans sjukdomstillstånd har inte ifrågasatts. Hans inkomster för år 2004 bestod av ersättning från Försäkringskassan med 187 427 kr, inkomst av passiv näringsverksamhet med 218 892 kr och inkomst av kapital med 104 503 kr. År 2005 bestod hans inkomster av pension med 10 967 kr, ersättning från Försäkringskassan med 183 296 kr, inkomst av passiv näringsverksamhet med 216 463 kr och inkomst av kapital med 425 739 kr. Den höga kapitalinkomsten år 2005 hänför sig till en realisationsvinst vid en fastighetsförsäljning. Ingen lön för eget arbete har utgått då han varit oförmögen att utföra förvärvsarbete. Inkomsterna av passiv näringsverksamhet hänför sig till förvaltning av hyresfastigheter som han äger. Det innefattar inget förvärvsarbete utan betraktas som ren förmögenhetsförvaltning (jfr Skatteverkets ställningstagande i rättsliga frågor nr 08/06). Eftersom fastigheten ägs direkt av honom blir det en rörelseinkomst för honom. Inkomst av fastighetsförvaltning är alltid passiv, oavsett i vilken omfattning ägaren arbetar med verksamheten. Om fastighetsbeståndet hade varit bolagiserat skulle han istället ha fått utdelning på sin placering, dvs. en kapitalinkomst, och då hade hans arbetsförmåga aldrig på sätt och av skäl som nu används varit ifrågasatt. Försäkringskassan försöker driva en linje som innebär att rätten till sjukersättning är beroende av ens förmögenhetsförhållanden, vilket saknar stöd i gällande författningsregler.

Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Kammarrätten i Göteborg har i dom den 20 februari 2006 i mål nr 6984-04 tagit ställning till i vad mån inkomster som beskattas som näringsverksamhet skall påverka rätten till sjukersättning. Inkomsterna av näringsverksamheten i målet redovisades som passiv näringsverksamhet. Som Försäkringskassan uppfattar domen skall, om en arbetsinsats är nödvändig för att kunna skaffa inkomsterna, dessa inkomster - oavsett arbetsinsatsen omfattning - betraktas som inkomster av eget arbete och påverka rätten till sjukersättning. Det är ostridigt att H.G. utfört arbete och haft inkomster som redovisats som passiv näringsverksamhet. En näringsverksamhet anses vara aktiv om den skattskyldige arbetar i verksamheten i inte oväsentlig omfattning, vilket normalt innebär minst en tredjedel av normal arbetstid enligt uppgift som Försäkringskassan fått från Skatteverket. Den omständigheten att näringsverksamheten behandlas som passiv kan därför inte enligt Försäkringskassans mening medföra att man skall bortse från inkomsterna från näringsverksamheten vid bedömningen av rätten till sjukersättning. Förutom inkomsten som härrör från förvaltningen av hyresfastigheterna har H.G. år 2005 erhållit 90 000 kr i aktieutdelning från ett eget aktiebolag, South Estate AB. Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 2005 bedriver aktiebolaget verksamhet i form av uthyrning av lokaler och maskiner. Nettoomsättningen år 2005 var 1 462 000 kr. Aktiebolaget har inte haft några anställda och några löner eller ersättningar har inte betalats ut. Till aktieägare har utdelats sammanlagt 100 000 kr. Enligt Försäkringskassans mening tyder detta på att H.G. även utfört arbete i denna verksamhet. Förvaltningen av näringsfastigheterna kräver enligt Försäkringskassans mening en arbetsinsats som är nödvändig för att H.G. skall skaffa sig inkomsterna. Inkomsterna är därmed att anse som arbetsinkomster och skall påverka hans rätt till sjukersättning. De av ombudet beskrivna arbetsuppgifterna kan enligt Försäkringskassans mening jämställas med en vaktmästares. Enligt HTF:s lönekatalog för år 2006 ligger lönen för en vaktmästare på mellan 17 900 - 21 500 kr per månad. Eftersom inkomsterna överstiger 75 procent av den normala inkomsten på heltid för den aktuella typen av arbete anser Försäkringskassan att kassan haft fog för sitt beslut.

H.G. överklagade länsrättens dom och yrkade att han skulle beviljas hel sjukersättning. Han vidhöll vad han tidigare anfört i länsrätten och anförde i huvudsak följande. Såväl hans egen läkare som försäkringsläkaren är ense om att hans arbetsförmåga är nedsatt under minst ett år. Den terapi som han accepterat för att öka möjligheten att komma ur sjukdomen är rekommenderad av läkarna. Hans tillstånd har vidare förvärrats sedan länsrättens dom. Det finns inte någon vaktmästare i Sverige som får 17 900-21 500 kr per månad för ett arbete som motsvarar två timmar per vecka. Att han kan ha en högre kapitalinkomst när han är sjuk beror på att hans sjukdom gör att han inte kan underhålla fastigheterna och genomföra nödvändiga reparationer. Han har av denna anledning två hus som står tomma och han har fått ersättning för skador orsakade av stormen Gudrun för återställande av stormdrabbad skog men inte kunnat använda ersättningen på grund av sin sjukdom.

Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås.