RH 1993:106

Åklagaren yrkade vid Hedemora tingsrätt ansvar å A.D. för grov våldtäkt enligt följande gärningsbeskrivning. A.D. har natten mot den 23 augusti 1992 i målsägandens bostad i Backa, hus nr 52, Hedemora, med våld och hot som för henne framstått som trängande fara för livet tilltvingat sig samlag med målsäganden. A.D. har härvid förövat livsfarligt våld genom att fatta ett kraftigt och långvarigt stryptag om målsägandens hals så att andnöd och skador i munslemhinnan uppkommit, vidare tilldelat målsäganden ett flertal knytnävsslag mot ansiktet samt ytterligare med en kniv i handen hotat att döda målsäganden. Sedan A.D. genom dessa åtgärder betvingat hennes motstånd har han tilltvingat sig samlag med målsäganden och därvid kraftigt stött med sitt könsorgan mot hennes till dess han fått utlösning. Brottet är att anse som grovt enär A.D. genom strypgreppet utsatt målsäganden för livsfara liksom han genom sitt agerande även i övrigt visat särskild råhet.

A.D. förnekade gärningen. Han hävdade att han varken träffat eller besökt målsäganden den 22-23 augusti 1992.

Åklagaren anförde sakframställningsvis: Gärningen har utförts i målsägandens bostad som är belägen på andra våningen i hus nr 52 SIV:s förläggning i Backa, Hedemora kommun. Bostaden bestod av ett rum med kokvrå och en garderob som fungerade som sovalkov. – A.D. kan ha haft klart för sig var målsäganden bodde. De tillhörde i Somalia rivaliserande klaner. Han har varit soldat i Somalia. A.D. som med tillstånd av målsäganden "skulle få sova på soffan" i rummet fick ett rent, lila lakan av målsäganden. Efter midnatt gick målsäganden till sängs i sovalkoven. Hon var klädd i T-shirt, trosor och gula joggingbyxor. - Gärningen utspelade sig under en halvtimme någon gång mellan kl 2 och 3 natten till den 23 augusti. - Målsäganden var omskuren i sexårsåldern. Efter denna operation, som var utförd i primitiv miljö hade hennes slidmynning endast en liten öppning. - Polis kallades till målsägandens lägenhet kl 02.55. A.D. greps kl 03.55, sedan han utpekats av målsäganden hos B.G. i dennes lägenhet på Nygatan 4 B i Hedemora. Som tolk på brottsplatsen deltog en person, "R." som visste var B.G. bodde och kunde dirigera polisen till B.G:s bostad. - På A.D. har efteråt inte påvisats märken eller andra spår av att han blivit klöst av målsäganden i ansiktet eller på halsen. - En företagen fingeravtrycksundersökning i målsägandens lägenhet har inte givit vid handen att några sådana spår härrör från A.D:s fingrar. - Vid valkonfrontation på polishuset i Avesta den 4 november har målsäganden - konfronterad med åtta personer från östafrikanska länder - efter någon sekunds iakttagelse utropat "number seven" (A.D.) och flyttat sig bakåt samt därefter inte velat iaktta mannen ytterligare och visat tecken på att må dåligt. Hon har vid samma tillfälle bekräftat att hon var helt säker i sin uppfattning att A.D. är gärningsmannen. Personal vid Stora hotellet har inte vid förhör under förundersökningen lämnat uppgifter som stöder A.D:s version, att han lämnat restaurangen vid 1-tiden tillsammans med den svenska flickan A. - I beslag har den 23 augusti kl 03.35 tagits i målsägandens lägenhet hennes nattlinne (T-shirt) och trosor samt ett påslakan och två andra lakan. Förekomsten av sperma på lakanen och trosorna samt vaginalprov från målsäganden har analyserats av SKL. - Blodprov för DNA-analys har tagits på A.D. Även målsäganden har lämnat blodprov.

Hedemora tingsrätt (1993-01-07, rådmannen Göran Rosell samt nämndemännen Jack Printz, Gunborg Melander, Ing-Britt Åhman, Alf Arvidsson och Gert Nordin) dömde den 7 januari 1993 A.D. för grov våldtäkt i enlighet med gärningsbeskrivningen till fängelse fem år. A.D. utvisades dessutom på tio år och ålades att utge skadestånd till målsäganden med 90 000 kr. I domen förordnades att sekretessen enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) skulle bestå för bl.a. de uppgifter som förebragts inom stängda dörrar i domsbilagorna 1-5. Domsbilaga 1 utgjordes av målsägandeförteckning, domsbilaga 2-4 av rättsintyg och sakkunnigutlåtanden samt domsbilaga 5 av domskäl.

Efter att i den öppna delen av domen ha redogjort för yrkanden och åklagarens sakframställning anförde tingsrätten i domskälen under rubriken ansvar följande.

Inför tingsrätten har hörts målsäganden, den tilltalade, vittnena N.H., L.B., B.G. och M.H. samt S.H. som sakkunnig. Den sistnämnde och N.H. har hörts per telefon.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat dels ett rättsintyg, bilaga 2, dels två utlåtanden från SKL efter undersökning av bl.a. sperma på två lakan som tagits i beslag i målsägandens lägenhet, bilaga 3-4.

Ett fotografi taget vid valkonfrontation har företetts.

I övrigt framgår domskälen av bilaga 5, som alltså omfattades av tingsrättens sekretessförordnande.

Därefter uttalade sig tingsrätten i fråga om påföljd, skadestånd och utvisning.

Svea hovrätt (1993-03-08, hovrättspresidenten Birgitta Blom, hovrättsrådet Hans Palmcrantz, t.f. hovrättsassessorn Per Hall, referent, samt nämndemännen Bo Schylander och Karin Westerdahl) som fastställde tingsrättens dom, hävde sekretessen beträffande tingsrättens domsbilaga 5 och anförde: Enligt tingsrättens förordnande gäller sekretess för huvuddelen av tingsrättens domskäl såvitt avser frågan om ansvar. Generellt gäller att domstolarna bör iaktta restriktivitet vid sekretessbeläggning av domar. Beträffande de delar av domskälen som utgörs av referat av vad A.D. och vittnena berättat saknas med hänsyn till uppgifternas karaktär varje anledning till sekretessförordnande. Vad sedan gäller övriga delar av de sekretessbelagda domskälen finner hovrätten - inte minst med beaktande av att ansvarspåståendena och åklagarens sakframställning inte belagts med sekretess - att det saknas anledning anta att målsäganden eller henne närstående skulle lida men, annat än i mycket begränsad omfattning, om de ej beläggs med sekretess. Vid en avvägning mellan offentlighets- och sekretessintresset finner därför hovrätten att sekretessen för uppgifterna i tingsrättens domsbilaga 5 bör hävas.

Målnummer B 311/93