RH 1993:108

Allmän åklagare yrkade ansvar å S.S. född 1974, för rån under följande påstående:

S.S. D.V. M.B. och V.N. har tillsammans och i samråd den 30 april 1992 stulit omkring 3 600 kr i Texacos bensinstation på Utbyvägen i Göteborg medelst hot som inneburit trängande fara för föreståndaren T.N. Hotet har bestått i att D.V. - iklädd regnrock och en strumpa över ansiktet- riktat en pistolliknande attrapp mot T.N. samtidigt som han skrikit att det var fråga om ett rån och att kunder skulle lägga sig på golvet. S.S. har därefter- klädd på samma sätt som D.V. - sprungit fram till kassan och tillgripit pengarna. S.S. och D.V. har därefter sprungit ut och tagit plats i en personbil i vilken M.B. och V.N. väntat, varpå de fyra tillsammans lämnat brottsplatsen med M.B. som förare. D.J. har - medveten om att ett rån skulle utföras - främjat ovan beskrivna gärning genom att vänta i en personbil på en förutbestämd plats i närheten av bensinstationen och sedan rånet utförts - och personbilen övergivits - köra S.S. D.V. M.B. och V. till centrum. S.S. erkände gärningen.

Göteborgs tingsrätt (1993-03-14, hovrättsassessorn Stefan Lönqvist samt nämndemännen Tage Ruuth, Sven Arne Berntsson och Karin Svensson) dömde S.S. för rån till åtta månaders fängelse. I sina domskäl avseende S.S. uttalade tingsrätten bl.a. följande i fråga om påföljden:

S.S. var vid rånbrottet nyss fyllda 18 år, men har nu hunnit fylla 19 år. S.S. är tidigare ostraffad.

Det rånbrott som S.S. gjort sig skyldig till är av allvarlig beskaffenhet. S.S. har varit en av de mest aktiva. Hans brott har så högt straffvärde att det normalt inte kan komma i fråga någon annan påföljd än ett längre fängelsestraff.

Med hänsyn till S.S:s ålder bör dock övervägas andra påföljder än ett längre fängelsestraff.

Villkorlig dom, även i förening med ett bötesstraff, måste anses vara en inte tillräckligt ingripande påföljd.

Valet står därför mellan ett längre fängelsestraff och skyddstillsyn i kombination med ett kortare fängelsestraff eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Frivårdsmyndigheten har i yttrande föreslagit att S.S. döms till skyddstillsyn med samhällstjänst. Av yttrandet framgår att han synes leva under välordnade personliga och sociala förhållanden, men att brotten i sig motiverar visst kontrollbehov.

Samhällstjänst bör enligt motivuttalanden komma i fråga endast i undantagsfall, om brottets straffvärde skulle föranleda fängelse i ett år eller mer. Det utförda rånbrottet har enligt tingsrättens mening ett straffvärde som överstiger ett år. Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst är därför enligt tingsrättens mening inte en tillräckligt ingripande påföljd i detta fall. Inte heller synes föreligga något egentligt övervakarbehov, varför inte heller skyddstillsyn i förening med fängelsestraff bör komma i fråga.

Sådana särskilda skäl som krävs för att S.S. skall dömas till fängelse måste också anses vara för handen. Med stöd av 29 kap. 7 § brottsbalken bör straffet dock begränsas till en förhållandevis kort tid. Tingsrätten bestämmer därför straffet till åtta månaders fängelse.

S.S. vädjade mot domen och yrkade i första hand att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst och i andra hand till skyddstillsyn i kombination med ett kortare fängelsestraff. För det fall att inget av dessa yrkanden bifölls yrkade han villkorlig dom.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten för Västra Sverige (1993-06-08, hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsrådet Lennart Morard och t.f. hovrättsassessorn Yrsa Isaksson Stensman, referent, samt nämndemännen Ingrid Munthe och Lars Jönsson) ändrade på tingsrättens dom i överklagad del på det sättet att påföljden för S.S. bestämdes till skyddstillsyn och att S.S. i samband med verkställigheten skulle utföra oavlönat arbete i tvåhundra timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse åtta månader ha ådömts.

I sina domskäl yttrade hovrätten:

Enligt tingsrättens dom har S.S. gjort sig skyldig till rån.

S.S. var när brottet begicks nyss fyllda 18 år. Han får därför, enligt bestämmelsen i 30 kap. 5 § 2 st brottsbalken, dömas till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.

I propositionen 1989/90:7 om försöksverksamhet med samhällstjänst har uttalats (s. 20) att samhällstjänst bör komma i fråga endast i undantagsfall, om brottets straffvärde skulle föranleda fängelse i ett år eller mer. Det brott som S.S. gjort sig skyldig till är allvarligt. Straffvärdet kan dock inte anses vara så högt att samhällstjänst måste anses utesluten som påföljd i hans fall.

S.S. är 19 år gammal. Han bor hemma hos föräldrarna och är för närvarande arbetslös. Det är angeläget att han, för att avhålla sig från fortsatt brottslighet, får hjälp och stöd med att snarast erhålla ett arbete. Det föreligger således ett övervakarbehov. S.S. tillhör den åldersgrupp för vilken samhällstjänst främst är avsedd. S.S. som inte har några missbruksproblem, förefaller även i övrigt vara en person som är lämpad härför. Han har förklarat sig villig att följa en föreskrift med samhällstjänst.

Med hänsyn till det anförda finner hovrätten att påföljden bör bestämmas till skyddstillsyn med samhällstjänst i 200 timmar. Om påföljden i stället hade blivit fängelse skulle tingsrättens dom ha fastställts.

Målnummer B 624/93