RH 1993:125
Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 69 kr har bestämts till penningböter.
Allmän åklagare yrkade ansvar å K.O. för snatteri under påstående att denne den 30 november 1992 stulit ett kassettband värt 69 kr i en butik på en bensinstation.
K.O. vidgick att han tagit kassettbandet utan att betala för det men bestred ansvar under åberopande av bristande uppsåt.
K.O. uppgav vid tingsrätten bl.a.: Han besökte OK bensinstation och handlade mat. Han betalade matvarorna i kassan och lade ner dem i en kasse. Kassettbandet fanns på disken. Han tog kassettbandet, stoppade ner det i kassen och lämnade butiken. Han förstår ej varför han tog bandet, men han var inte helt nykter vid tillfället och trodde väl att bandet hade betalats.
Kassörskan hördes som vittne.
Umeå tingsrätt (1993-05-11, rådmannen Thomas Södermark samt nämndemännen Gull Häggström, Berndt-Ola Lundström och Jan-Ove Åberg) dömde k.O. för snatteri till penningböter 900 kr samt anförde i domskälen: I målet är utrett att K.O. tagit kassettbandet och lämnat butiken utan att betala för det. Hans egna och vittnets uppgifter om händelseförloppet utesluter möjligheten att K.O. skulle ha kunnat tro att han betalat för bandet. Tingsrätten finner därför åtalet för snatteri styrkt. Med hänsyn till värdet av det tillgripna och omständigheterna i övrigt bör påföljden bestämmas till penningböter.
Åklagaren fullföljde talan och yrkade att hovrätten måtte ådöma K.O. dagsböter för gärningen. Åklagaren anförde att i enlighet med den praxis som tillämpas av åklagarmyndigheterna i riket så skall snatterier överstigande en värdegräns om 50 kr föranleda dagsböter.
K.O. hördes inte av.
Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling.
Hovrätten för Övre Norrland (1993-11-05, hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Björn Wendel, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Anders Bergene) fastställde tingsrättens domslut och anförde: Av 25 kap. 1 § brottsbalken framgår att om en viss bötesform inte är föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet föranleder lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter. Nuvarande lydelse av nämnda lagrum infördes genom en lagändring den 1 januari 1992. Enligt den praxis som gällde dessförinnan torde nu aktuellt brott ha medfört tjugo dagsböter. Under förarbetena till nämnda stadgande uttalade departementschefen (prop. 1990/91:68 s. 111) att brott som före lagändringen renderade tjugo dagsböter fortsättningsvis bör föranleda trettio dagsböter. Emellertid anförde hon vidare (prop s. 112) att när det gäller snatteri finns det vissa typer av butikstillgrepp som visserligen avser högre värde än de 50 kr, som enligt RÅ:s allmänna råd (RÅC 1:105) i allmänhet iakttas som värdegräns för åtalsunderlåtelse när tillgreppet är av engångsnatur, men som med hänsyn till det tillgripnas värde eller andra speciella omständigheter ändå kan bedömas som mindre allvarliga. Enligt departementschefen borde det i dessa fall vara möjligt att döma till penningböter även i många fall som före den ifrågavarande lagändringen normalt bestraffades med tjugo dagsböter.
Mot bakgrund av vad som ovan redovisats samt med hänsyn till att värdet av det tillgripna inte varit högre än 69 kr och till att tillgreppet, såvitt känt, varit av engångsnatur och utgjort en impulshandling bör bötesstraffet dömas ut i penningböter till det av tingsrätten bestämda beloppet. Tingsrättens dom skall därför fastställas.