om ändring i brottsbalken m.m. (böter)

Regeringens proposition

da

1990/91:68 [sas Äeke

ja

om ändring i brottsbalken m. m. (böter)

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 december 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om ändringar av bötesstraffets utformning och tillämpningsområde.

Det föreslås att maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till

2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter tillämpas som gemensamt straff för flera brott.

Propositionen innehåller också förslag om ändring av skalan för antalet dagsböter. Det lägsta antalet dagsböter som kan dömas ut föreslås bli 30 dagsböter i stället för som nu en dagsbot. Om ett brott för vilket böter är före-

skrivet bör föranleda ett lägre straff än 30 dagsböter, skall penningböter dömas ut.

Maximala antalet dagsböter höjs enligt förslaget från 120 till 150 för ett brott och från 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.

Minsta beloppet för en dagsbot höjs enligt förslaget från 10 kr. till 30 kr.

Om särskilda skäl föreligger, skall dagsbotens belopp få jämkas.

Om böter skall dömas ut som ett gemensamt straff för flera brott och det bland brotten ingår ett som bör föranleda dagsböter, föreslås att det gemensamma straffet blir dagsböter. Om det finns särskilda skäl, skall dock rätten kunna döma särskilt för brott för vilka endast penningböter är föreskrivna.

Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penning-

böter och normerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 68

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 16 kap. 16 §, 25 kap. 1-8 §§, 27 kap. 2 8, 28 kap. 2 8, 31 kap. 1 8 samt 34 kap. 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf, 9 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 168!

Den som för oljud på allmän Den som för oljud på allmän

plats eller annars offentligen beter plats eller annars offentligen beter

sig på ett sätt som är ägnat att väcka sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande be- för förargelseväckande beteende till böter, högst ettusen teende till penningböter. kronor.

25 kap.

18?

Böter ddöms i dagsböter. Böter skall dömas ut, enligt vad

Är för böter utsatt ett visst som är föreskrivet för brottet i högsta belopp som inte överstiger fråga, i dagsböter, penningböter elettusen kronor eller skall böter be- ler normerade böter. Är viss bötes- Sstämmas efter särskild beräknings- form inte föreskriven för brottet, grund (normerade böter), ådöms de döms böter ut i dagsböter eller, om dock omedelbart i pengar. brottet förskyller lägre straff än

trettio dagsböter, i penningböter.

28 Dagsböter ddöms till ett antal av Dagsböter skall bestämmas till minst en och högst etthundratjugo. ett antal av minst trettio och högst

etthundrafemtio.

1 Senaste lydelse 1980:1133.

2 Senaste lydelse 1980:1133.

3 Senaste lydelse 1980:1133.

Varje dagsbot fastställs i pengar Varje dagsbot fastställs till ett till ett belopp från och med tio till visst belopp från och med trettio till och med ettusen kronor, efter vad och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän- som bedöms som skäligt med hän- - syn till den tilltalades inkomst, för- syn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv- och ekonomiska förhållanden i övrigt. Är brottet ringa får dagsbotens rigt. Om det finns särskilda skäl, får belopp jämkas med hänsyn härtill. dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp är fyrahund-

rafemtio kronor.

384 Minsta bötespåföljd är femtio Penningböter skall bestämmas kronor, om ej annat är stadgat. till lägst etthundra kronor och högst

tvåtusen kronor. Om ett lägre hög-

sta belopp är särskilt föreskrivet,

gäller dock detta.

4§

Böter må användas såsom ge- Normerade böter är böter som, mensamt straff för flera brott, om enligt vad som är föreskrivet för böter kunna följa å vart och ett av brottet, skall bestämmas efter särbrotten. skild beräkningsgrund.

Gemensamt straff i böter må ej Minsta bötesbelopp är etthundra avse brott, för vilket stadgats nor- kronor. merade böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.

585 Böter såsom gemensamt straff Böter får användas som gemenför flera brott ådöms i dagsböter, samt straff för flera brott, om böter om sådana är stadgade för något av kan följa på vart och ett av brotten. brotten. Om det finns särskilda skäl, får

Såsom gemensamt straff får rätten döma till penningböter för ett dagsböter ådömas till ett antal av eller flera brott för vilka sådan påetthundraåttio och böter omedelbart följd är föreskriven och samtidigt i pengar till ett belopp av tvåtusen döma till annan form av böter för kronor. brottsligheten i övrigt.

Är för något av brotten stadgat Gemensamt straff i böter får inte ett visst lägsta bötesstraff, får det avse brott för vilket är föreskrivet straffet ej underskridas. normerade böter eller böter som

inte får förvandlas till fängelse.

4 Senaste lydelse 1980:1133.

5 Senaste lydelse 1980:1133.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse "Prop. 1990/91:68

6§

Böter skola tillfalla kronan, om Böter som gemensamt straff för ej annat är föreskrivet. flera brott döms ut i dagsböter, om

Ådömas böter såsom gemenscmt något av brotten förskyller dagsböstraff för flera brott och skola böter ter. för något av brotten helt eller detvis Som gemensamt straff får dagstillfalla annan än kronan eller böter bestämmas till ett antal av användas för särskilt ändamål, skall högst tvåhundra och penningböter efter omständigheterna förordnas till ett belopp av högst femtusen krohuru böterna skola fördelas. nor.

Om det för något av brotten är

föreskrivet ett visst lägsta bötes-

Straff, får detta inte underskridas.

786 Om uppbörd och indrivning av Böter tillfaller staten. böter finnes bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandias till fängelse i lägst fjorton dagar

och högst tre månader enligt be-

stämmelserna i bötesverkställig-

hetslagen.

8§

Beträffande vite som blivit någon Om uppbörd och indrivning av i särskilt fall förelagt genom beslut böter finns bestämmelser i böav domstol eller annan myndighet tesverkställighetslagen (1979:189).

skola 6 § första stycket och 7 § äga Böter som inte betalas får, om

motsvarande tillämpning. I fråga inte annat är föreskrivet, förvandlas om annat vite skall tillämpas vad i till fängelse i lägst fjorton dagar detta kapitel är stadgat om böter. och högst tre månader enligt be-

stämmelserna i bötesverkställig-

hetslagen.

98 Beträffande vite som blivit någon

i särskilt fall förelagt genom beslut

av domstol eller annan myndighet

skall 7och 8 §§ äga motsvarande

tillämpning. I fråga om annat vite

skall tillämpas vad i detta kapitel är

föreskrivet om böter.

6 Senaste lydelse 1983:351.

27 kap.

Villkorlig dom får förenas med ' Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst etthundraådttio, va- dagsböter, högst tvåhundra, vare sig re sig böter har föreskrivits för brot- böter har föreskrivits för brottet eltet eller ej. ler inte.

- 28 kap. 288

Skyddstillsyn får förenas med Skyddstillsyn får förenas med dagsböter, högst etthundraåttio, dagsböter, högst tvåhundra, vare sig vare sig böter har föreskrivits för böter har föreskrivits för brottet elbrottet eller ej. ler inte.

31 kap

189 Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Om brottslighetens straffvärde Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det, får jämte brottslighet påkallar det, får jämte överlämnande till vård inom social- överlämnande till vård inom socialtjänsten dömas till dagsböter, högst tjänsten dömas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har tvåhundra, vare sig böter har föreföreskrivits för brottet eller ej. skrivits för brottet eller inte.

Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i samband med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke .

7 Senaste lydelse 1988:942.

8 Senaste lydelse 1988:942.

9 Senaste lydelse 1990:64.

34 kap.

5 810

Är den tidigare ådömda påfö!j- Är den tidigare påföljden villkor-

den villkorlig dom, får förordnande lig dom, får förordnande enligt 18 1 enligt 1 §& 1 meddelas endast för meddelas endast för brott som bebrott som begåtts före prövotidens gåtts före prövotidens början. början.

Meddelas förordnande enligt Meddelas förordnande enligt 1 §& 1, får rätten, om den nya brotts- 1§ 1, får rätten, om den nya brottslighetens straffvärde eller art påkal- lighetens straffvärde eller art påkallar det, även döma till dagsböter, lar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter högst tvåhundra, vare sig böter har har föreskrivits för brottet eller inte. föreskrivits för brottet eller inte.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 8 1 eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 får inte ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

6 g!1 Är den tidigare ådömda påfölj- Är den tidigare påföljden

den skyddstillsyn, får rätten vid till- skyddstillsyn, får rätten vid tillämplämpning av 1 & 1, om den nya ning av 1 § 1, om den nya brottsligbrottslighetens straffvärde eller art hetens straffvärde eller art eller den eller den tilltalades tidigare brot:s- tilltalades tidigare brottslighet pålighet påkallar det, även döma till kallar det, även döma till dagsböter, dagsböter, högst etthundradåttio, högst tvåhundra, vare sig böter har

vare sig böter har föreskrivits för föreskrivits för brottet eller inte. Är

brottet eller ej. Är fängelse före- fängelse föreskrivet för det nya skrivet för det nya brottet och kan, brottet och kan, med hänsyn till såmed hänsyn till sådana omständig- dana omständigheter som i 30 kap.

heter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 11 8 sägs, 1 § 1 inte tillämpas med inte tillämpas med mindre än att så- mindre än att sådant förordnande

dant förordnande förenas med fri- förenas med frihetsberövande, får hetsberövande, får rätten i stället för rätten i stället för att döma till böter att döma till böter döma till fängelse döma till fängelse enligt 28 kap. 3 8. enligt 28 kap. 3 8.

Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, tilllämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.

10 Senaste lydelse 1988:942.

11 Senaste lydelse 1988:942

Döms den tilltalade med tillämp- Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall när ning av 1 § 3 till fängelse, skall när

straffets längd bestäms skälig hän- straffets längd bestäms skälig hän-

syn tas till vad han har undergått till syn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse till vad han har avtjänat av fängelse som ddömts enligt första stycket el- som dömts ut enligt första stycket ler 28 kap. 3 § liksom till böter som eller 28 kap. 3 § liksom till böter åddömts enligt första stycket eller som dömts ut enligt första stycket 28 kap. 2 8. I fall som här avses får eller 28 kap. 2 8. I fall som här avses fängelse ddömas på kortare tid än får fängelse dömas ut på kortare tid vad som är föreskrivet för brottet. än vad som är föreskrivet för brottet.

Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a § Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a §

första stycket lämnats i domen skall, första stycket lämnats i domen skall, om fängelse ådöms, detta beaktas, om fängelse döms ut, detta beaktas, när straffets längd bestäms. när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får Fängelse enligt första stycket får

inte ådömas och beslut enligt andra inte dömas ut och beslut enligt

stycket eller beslut om undanröj- andra stycket eller beslut om undanande av skydstillsyn får inte medde- röjande av skydstillsyn får inte medlas, i annat fall än när fråga därom delas, i annat fall än när fråga därom - uppkommer i mål vari den dömde uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före häktats eller erhållit del av åtal före

prövotidens utgång. prövotidens utgång.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Äri äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst

det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter

som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall

fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan

myndighet och som skall tillfalla annan än staten.

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3, 5 och 6 §§ samt 48 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

1§

Part, som mot bättre vetande in- En part, som mot bättre vetande leder eller föranleder rättegång i inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, straffes med dagsböter. tvistemål, döms till böter.

2§

Föres av part mot bättre vetande Om en part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, dömes för talan mot dom eller beslut, döms han till dagsböter; är det överrätts han till böter.

dom eller beslut, vare straffet lägst

tjugufem dagsböter.

38 Söker part i tvistemål eller måls- Försöker en part i tvistemål eller ägande i brottmål genom på- en målsägande i brottmål förhala ståenden eller invändningar, som rättegången genom påståenden eller äro uppenbart ogrundade, eller ge- invändningar, som är uppenbart nom innehållande av bevis eller an- ogrundade, eller genom innehålnan otillbörlig åtgärd förhala rätte- lande av bevis eller ndgon annan

gången, straffes han med dagsbö:er. otillbörlig åtgärd, döms han till bö-

Vad nu sagts om part gälle ock in- ter. Vad nu sagts om part gäller tervenient, även om han ej äger också intervenient, även om han inte ställning av part. har ställning som part.

58!

Den som vid sammanträde inför Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto- rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot graferar i rättssalen eller bryter mot

föreskrift eller förbud, som har föreskrift eller förbud, som har

meddelats med stöd av 5 kap. 9 &, meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till böter, högst ettusen kro- döms till penningböter. Till samma nor. Till samma straff döms den straff döms den som muntligen inför som muntligen inför rätten eller i rätten eller i rättegångsskrift uttalar rättegångsskrift uttalar sig otillbör- sig otillbörligt. ligt.

1 Senaste lydelse 1987:747.

Röjer någon utan giltigt skäl vad Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersöknings- enligt rättens eller undersökningsleledarens förordnande icke får up- darens förordnande inte får uppen- ' penbaras, straffes han med dagsbö- baras, döms han till böter.

ter.

48 kap.

482 Strafföreläggande får utfärdas Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket ej stad- beträffande brott, för vilket inte fö- ' gas svårare straff än böter, dock ej reskrivs svårare straff än böter, dock normerade böter, och beträffande ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter brott, för vilket föreskrivs böter eller

eller fängelse i högst sex månader. fängelse i högst sex månader. Om

Om dagsböter skall användas som dagsböter skall användas som påpåföljd för brottet, får dock straffö- följd för brottet, får dock strafförereläggande utfärdas endast när brot- läggande utfärdas endast när brottet tet ensamt eller tillsammans med ensamt eller tillsammans med annat

annat sådant brott som nu har sådant brott som nu har nämnts för-

nämnts förskyller högst etthundra skyller högst etthundratjugo dagsdagsböter. böter.

Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har

begåtts av någon som är under arton år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2¶Senäste lydelse 1988:820.

3¶Förslag till Prop. 1990/91:68:

Lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före- .

skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegraf-

kablar

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före-

skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38!

Bryter någon mot vad som stad- Den som bryter mot vad som fö-

gas i $$ 1 och 2, dömes till dagsbö- — reskrivs i 1 och 2 §§, döms till bö-

ter. ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:641. 10

Lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud

att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon-

eller annan svagströmsledning över riksgränsen

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38!

Om någon utan Kungl. Maj:ts Den som utan tillstånd eller i

tillstånd eller i strid mot föreskrifter strid mot föreskrifter som givits vid

som givits vid meddelande av till- meddelande av tillstånd utför eller stånd utför eller nyttjar ledning som nyttjar ledning som avses i denna avses i denna kungörelse, dömes kungörelse, döms till böter, om inte

till dagsböter, om ej för gärningen gärningen är belagd med straff i

är stadgat straff i brottsbalken. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:643.

Lag om ändring i lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser

om sjöfynd

Härigenom föreskrivs att 8 8 lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

883!

Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i 1 8 sägs, eller underlåter befälhavare eller redare att, på sätt i 2 § är föreskrivet, tillkännagiva vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer befälhavare eller redare

något av de influtna medlen, straffes efter allmän lag.

Lämnar bärgare, befälhavare el- Lämnar bärgare, befälhavare

ler redare, i sviklig avsikt, oriktig eller redare, i sviklig avsikt, oriktig

uppgift angående omständigheterna uppgift angående omständigheterna vid bärgningen, eller vidtager han, i vid bärgningen, eller vidtar han, i sådan avsikt, särskild åtgärd med sådan avsikt, särskild åtgärd med det bärgade godset, eller underlåter det bärgade godset, eller underlåter

befälhavare eller redare att, i enlig- befälhavare eller redare att, i enlig-

het med vad i 2 § stadgas, avlämna het med vad i 2 8 föreskrivs, avlämdet bärgade eller därför influtna na det bärgade eller därför influtna medel, dömes till dagsböter, om ej medel, döms till böter, om inte

för gärningen är stadgat strängare gärningen är belagd med strängare

straff i allmän lag. straff i brottsbalken.

1 de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad eller nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:180.

Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän

flottied

Härigenom föreskrivs att 77-79 §§ lagen (1919:426) om flottning i

allmän flottled skall ha följande lydelse.

77 8!

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Idkas utan behörigt tillstånd flottning i allmän flottled, innan densamma blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är medgiven, eller utlägges i allmän flottled obarkat virke, där sådant icke är tillåtet, vare bot från och med fem till och med femtio öre för varje stycke

flottgods, dock lägst tio kronor; och skall, där olovlig flottning ägt rum in-

nan flottleden upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förpliktas utgiva flottledsavgifter, varom i 18 8 förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som till skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade; eller

underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med avseende å virkesjournaler och tumningslistor; eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

bryter någon i fråga om avbarkning mot vad som stadgas i 69 8 tredje stycket eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av samma stycke,

dömes till dagsböter. döms till böter.

788?

Till dagsböter dömes: Till böter döms:

1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre vetande i handling, som framlägges å flottningsstämma eller ingives till länsstyrelsen, rörande flottledens eller fiottningsföreningens angelägenheter meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsåtligen i strid med bestämmelserna i 25, 32 eller 33 § använder någon flottledens eller de flottandes tillhörighet för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillhörig-

het må användas;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å flottningsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.

I Senaste lydelse 1964:183.

2 Senaste lydelse 1977:671.

798?

Åsidosätts föreskrift, som i 37 8, Åsidosätts föreskrift, som i 37 8,

41 § första stycket, 44 8, 47 8 andra 41 § första stycket, 44 8, 47 § andra och tredje styckena, 51 § första och tredje styckena, 51 8 första stycket, 54 8 sista stycket eller 75 § stycket, 54 § sista stycket eller 76 8 första och andra styckena är medde- första och andra styckena är meddelad, eller försummar styrelseleda- lad, eller försummar styrelseledamot mot att på sätt i 56 § tredje stycket att på sätt i 56 § tredje stycket förestadgas hålla den där omförmälda skrivs hålla den där nämnda förteckningen tillgänglig och över- förteckningen tillgänglig och översända den till flottande eller att, då sända den till flottande eller att, då

flottande enligt sjätte stycket i flottande enligt sjätte stycket i

nämnda 8 påyrkat hänskjutande av nämnda 8 påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning på flott- visst ärende till prövning på flottningsstämma, låta upptaga ärendet ningsstämma, låta upptaga ärendet på förteckningen, döms den försum- på förteckningen, döms den försumlige till dagsböter. lige till böter.

Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 56 § tredje stycket, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 56 $ omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till flottningsstämma av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma $, må åtalas allenast av målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl flottningsföreningen som varje flottande.

Åtal för förseelse, som i denna paragraf omförmäles, skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

3 Senaste lydelse 1983:649.

Lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser

Härigenom föreskrivs att 19 8 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

198!

Försummar styrelseledamot att Försummar styrelseledamot att fullgöra vad enligt 3 eller 11 8 ålig- — fullgöra vad enligt 3 eller 11 § ålig-

ger honom, dömes till dagsböter. ger honom, döms till böter.

Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller, om bestämmelse härutinnan icke är meddelad, där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:189.

Lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa

fall av gods som skall inlastas å fartyg

Härigenom föreskrivs att 3 8 lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38!

Saknas i fall, som avses i 1 § första-tredje styckena, viktuppgift, eller är

bruttovikten för lågt angiven, dömes den för viktmärkningen ansvarige till

böter; dock vare han från ansvar fri, där godset, då han mottog detsamma, var försett med uppgift om bruttovikten och anledning saknats till antagande, att uppgiften var oriktig.

Är viktuppgiften icke anbragt på Om viktuppgiften inte är anbragt ett tydligt och varaktigt sätt d god- = på ett tydligt och varaktigt sätt på sets utsida, eller avser uppgiften godsets utsida, eller om uppgiften icke bruttovikten i kilogram, dömes = inte avser bruttovikten i kilogram, den för viktmärkningen ansvarige döms den för viktmärkningen antill böter, högst femhundra kronor. svarige till penningböter.

Följer å förseelse, som ovan nämnts, ansvar enligt brottsbalken, skall straff enligt denna lag icke tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1972:250.

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom föreskrivs att 74 § checklagen (1932:131) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

74 8!

Har någon med uppsåt till annans Har någon med uppsåt till annans förfång antingen utställt check utan förfång antingen utställt check utan täckning eller ock, före utgången av täckning eller ock, före utgången av den tid, inom vilken av honom ut- den tid, inom vilken av honom ställd check skall uppvisas till be- utställd check skall uppvisas till betalning, utan skälig anledning åter- talning, utan skälig anledning återkallat checken eller förfogat över kallat checken eller förfogat över täckningen, dömes till dagsböter el- täckningen, döms till böter eller ler fängelse i högst ett år, om ej för fängelse i högst ett år, om gärningen gärningen är stadgat straff i 9 kap. inte är belagd med straff i 9 kap. brottsbalken. brottsbalken.

Har någon av oaktsamhet förfarit Har någon av oaktsamhet förfarit på sätt i första stycket sägs, dömes på sätt i första stycket sägs, dörns till

till dagsböter. Är brottet grovt, må böter. Är brottet grovt får dömas till

dömas till fängelse i högst sex må- fängelse i högst sex månader. nader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:192.

2 Riksdagen 199091. I saml. Nr 68

Lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall

att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov

dels att 6 8 skall upphöra att gälla, dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Vägrar eller försummar någon att fullgöra anfordran enligt denna lag, äger vederbörande polisbefäl låta uttaga det begärda.

Den som gör sig skyldig till väg- Den som gör sig skyldig till vägfran eller försummelse, som nu =<: ran eller försummelse, som nu sagts,

sagts, dömes till dagsböter. döms tll böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 Den som bryter mot vad i 1 8 fö- Den som bryter mot vad i 1 § föreskrivits straffes med dagsböter. reskrivits döms till böter.

Har någon under tid, då han är Har någon under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot ställd under åtal för förseelse mot denna förordning, fortsatt samma denna förordning, fortsatt samma förseelse, skall han för varje gång förseelse, skall han för varje gång åtal därför anhängiggöres fällas till åtal därför väcks fällas till särskilt särskilt ansvar. ansvar.

Förseelse mot denna förordning åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119)

Härigenom föreskrivs att 14 § skeppsklarerarförordningen (1934:119) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14§ |

Ombesörjer någon skeppsklare- Ombesörjer någon skeppsklarering utan att vara därtill berättigad = ring utan att vara därtill berättigad eller överskrider någon honom med- = eller överskrider någon honom meddelat tillstånd till skeppsklarering, delat tillstånd till skeppsklarering, straffes med dagsböter. skall han dömas till böter.

Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till skeppsklarering, fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse mot de i 5 och 13 §§ meddelade föreskrifterna.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till särskilt ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss

uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser

ävensom kanaler och andra vattentrafikleder

Härigenom föreskrivs att 4 § kungörelsen (1935:47) angående viss uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafikleder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

88!

> Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte dömes

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning

dömes till böter.

Den som försummar att göra an- Den som försummar att göra anmälan enligt 5 § dömes till börer mälan enligt 5 §& döms till penninghögst femhundra kronor. böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Y Senaste lydelse 1976:156.

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Har i strid mot bestämmelserna i Har i strid mot bestämmelserna i 28 1 mom. överlåtelse eller upplå- 28 1 mom. överlåtelse eller upplåtelse skett, straffes överlåtaren eller telse skett, döms överlåtaren eller upplåtaren med dagsböter eller upplåtaren fill böter eller fängelse i

fängelse i högst ett år. högst ett år.

Fälles någon, som i strid mot bestämmelserna i 2 § 1 mom. a) eller b) överlåtit egendom, till ansvar enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt finnes, förklara egéndomen förverkad eller, om den ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. Den som eljest förbrutit sig som i första stycket sägs må, efter ty skäligt finnes, dömas att utgiva betingat vederlag.

Har överlåtelse av aktie förmedlats av någon, som yrkesmässigt i kommission köper och säljer fondpapper, skall vad i denna paragraf är stadgat om överlåtare äga tillämpning å kommissionären; hava såväl överlåtaren

som förvärvaren anlitat kommissionär, skall vad nu sagts gälla den som

handlat för förvärvarens räkning.

6§

Har vad i 3 § stadgas ej iakttagits Har vad i 3 § föreskrivs inte vid utfärdande av teckningslista, iakttagits vid utfärdande av teckvarde stiftare eller, där fråga är om ningslista, skall stiftare eller, där ökning av aktiekapital, ledamot i fråga är om ökning av aktiekapital, bolagets styrelse dömd till dagsbö- ledamot i bolagets styrelse dömas ter. till böter.

Har på grund av aktieteckning, Har på grund av aktieteckning, som skett i strid mot bestämmel- som skett i strid mot bestämmelserna i denna lag, aktiebrev utgivits serna i denna lag, aktiebrev utgetts till utlänning eller bolag, som i 2 8 till utlänning eller bolag, som i 2 § 1 mom. a) är nämnt, varde styrelse- 1 mom. a) är nämnt, skall styrelseleledamot, med vars begivande brevet damot, med vars medgivande brevet utgivits, straffad med dagsböter utgetts, dömas till böter eller eller fängelse i högst ett år. fängelse i högst ett år.

78 Böter, som ådömas enligt denna Förverkad egendom samt ersätt-

lag, ävensom förverkad egerdom = ning och vederlag, som i 5 8 sägs,

samt ersättning och vederlag, varom = tillfaller staten.

i 5 8 förmäles, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående skyldighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1939:707) angående skyldighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m.m.

dels att 5 § skall upphöra att gälla, dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Underlåter någon att fullgöra ho- Underlåter någon att fullgöra ho-

nom enligt 1 § åliggande uppgifts- nom enligt 1 § åliggande uppgifts-

skyldighet eller avgiver någon vid skyldighet eller avger någon vid fullgörande av sådan uppgiftsskyl- fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet veterligen oriktig uppgift dighet veterligen oriktig uppgift eleller åsidosätter någon eljest vad ler åsidosätter någon annars vad honom enligt 1 eller 28 åligger, som åligger honom enligt 1 eller sStraffes med dagsböter. 2 §, döms till böter.

Har den felande genom förseelsen velat bereda sig eller annan fördel eller skada annan, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förelagen lydelse

48 Företages med fartyg resa utan Företas med fartyg resa utan tillstånd, då sådant erfordras, eller tillstånd, då sådant erfordras, eller iakttages icke för tillstånd uppställt iakttas inte för tillstånd uppställt villkor, straffes befälhavaren med villkor, döms befälhavaren till böter dagsböter eller fängelse i högst ett eller fängelse i högst ett år.

år.

Har någon bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med fartyget, med vetskap om förseelsen underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra dess utförande, dömes han till straff som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande eller ersättning för bogsering skolat enligt därom träffat avtal tillkomrna den brottslige, må domstolen, efter ty skäligt finnes, förplikta honom att utgiva fraktens eller ersättningens belopp. Är den, vilken frakten eller ersättningen skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan sägs, må han förpliktas att av frakten eller ersättningen utgiva det belopp, vartill för honorn uppkommen vinst å den olovliga åtgärden högst kan skattas.

Har uppläggning, avrustning el- Har uppläggning, avrustning eller ler avmönstring av fartyg skett i avmönstring av fartyg skett i strid strid mot vad i 3 § är stadgat, straf- mot vad i 3 § är föreskrivet, döms fes fartygets ägare eller den, som fartygets ägare eller den, som aneljest äger förfoga över fartyget, nars äger förfoga över fartyget, till med dagsböter eller fängelse i högst böter eller fängelse i högst ett år. ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

. Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-'

skatt

Härigenom föreskrivs att 69 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-

skatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs att 36 och 37 §§ värnpliktslagen (1941:967) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 8!

Värnpliktig, som utan laga förfall Värnpliktig, som utan laga förfall uteblir från inskrivningsförrättning, = uteblir från inskrivningsförrättning, till vilken han kallats, eller som un- = till vilken han kallats, eller som underlåter att fullgöra skyldighet att = derlåter att fullgöra skyldighet att anmäla laga förfall enligt 18 §, anmäla laga förfall enligt 18 8, döms till böter, högst ettusen kro- — döms till penningböter. nor.

37 82

Värnpliktig, som utan laga förfall Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 8, döms till böter, — enligt 34 eller 35 §, döms till penhögst ettusen kronor. ningböter.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:1137.

2 Senaste lydelse 1980:1137.

Lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier

Härigenom föreskrivs att 2 § kungörelsen (1942:155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Bryter ndgon mot det i 1 8 första Den som bryter mot det i 1 8 stycket stadgade förbudet, straffes = första stycket föreskrivna förbudet, med dagsböter eller fängelse i högst — döms till böter eler fängelse i högst sex månader. | sex månader.

Utdömda böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåt-

gärder för vissa kraftanläggningar m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

dels att 19 8 skall upphöra att gälla,

dels att 18 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 8!

Underlåter någon att fullgöra Den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stad- — anmälningsskyldighet enligt 11 8, gas i 11 8, straffes med dagsböter — döms till böter eller fängelse i högst

eller fängelse i högst sex månader. sex månader.

Samma lag vare, där någon utför i denna lag avsedd anläggning eller

verkställer väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan an-

läggning i strid mot prövningsmyndighetens föreskrifter.

Den som utan skälig anledning Den som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning besiktigas vägrar att låta anläggning besiktigas enligt vad i 15 8 sägs srtraffes med = enligt vad i 15 § sägs döms till bödagsböter. ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1982:488.

Lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom

försvarsväsendet

Härigenom föreskrivs att 4 3 lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48!

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra ympningsplikt enligt denna lag, ympningsplikt enligt denna lag straffes med böter från och med fem döms till penningböter. Rätten får

till och med femtio kronor; och äge vid vite förelägga honom att full-

domstolen att vid vite förelägga ho- göra sin ympningsplikt. nom att fullgöra sin ympningsplikt.

Böter och viten tillfalla kronan. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1948:471.

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar

och katter I skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 § tredje stycket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som har meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.

Den som försummar att lärana Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 § första styc- = underrättelse enligt 4 § första ket döms till böter, högst ettusen = stycket döms till penningböter. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992,

1¶Lagen omtryckt 1987:260. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering -.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1944:133) om kastrerering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

88!

Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller mot bättre strid med denna lag eller som mot vetande till myndighet eller läkare bättre vetande till myndighet eller avgiver osann utsaga i ärende angå- läkare avger osann utsaga i ärende ende kastrering, dömes, om ej för angående kastrering, döms, om gärningen är stadgat straff i brotts- gärningen inte är belagd med straff i balken, till dagsböter eller fängelse brottsbalken, till böter eller fängelse i högst sex månader. i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

! Senaste lydelse 1975:692.

3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 68

Lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1945:174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap

dels att 11 8 skall upphöra att gälla, dels att 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

108 Den, som vid förande eller sköt- Den, som vid förande eller skötsel av eller vidtagande av annan åt- sel av eller vidtagande av annan åtgärd med gengasdrivet fordon eller gärd med gengasdrivet fordon eller redskap åsidosätter någon av de i redskap åsidosätter någon av de i 1--6 och 8 §8& meddelade föreskrif- 1--6 och 8 88 meddelade föreskrifterna eller som inför fordon eller terna eller som inför fordon eller redskap i lokal i strid mot anslag, redskap i lokal i strid mot anslag, varom i 7 8& andra stycket sägs, som i 7 § andra stycket sägs, döms straffes med dagsböter. Har åtgär- till böter. Har åtgärden vidtagits i den vidtagits i lokal, som är inrymd lokal, som är inrymd i fritt liggande i fritt liggande byggnad, där män- byggnad, där människor inte bor niskor icke bo eller eljest vistas, och eller annars vistas, och under sådaunder sådana förhållanden, att lagen na förhållanden, att lagen om arbeom arbetarskydd icke är tillämplig, tarskydd inte är tillämplig, må dock må dock åsidosättande av föreskrif- åsidosättande av föreskrifterna inte terna icke föranleda ansvar enligt föranleda ansvar enligt denna kundenna kungörelse. görelse.

Begås förseelse, som i första stycket avses, av arbetstagare, vare jämväl arbetsgivaren ansvarig för förseelsen, liksom vore den begången av honom själv, så framt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Med dagsböter straffes ock ägare Till böter döms också ägare eller eller innehavare av garage eller an- innehavare av garage eller annan nan lokal, varom i 7 8 förmäles, lokal, som i 7 8 sägs, som underlåter som underlåter att iakttaga där att iakttaga där givna föreskrifter så givna föreskrifter så ock arbetsgi- ock arbetsgivare som, utan att samvare som, utan att samma föreskrif- ma föreskrifter iakttagits, använder ter iakttagits, använder arbetare till arbetare till att i dylik lokal föra foratt i dylik lokal föra fordon eller don eller redskap eller verkställa an-

redskap eller verkställa annat arbete nat arbete under sådana förhållanunder sådana förhållanden, att lagen den, att lagen om arbetarskydd är om arbetarskydd är tillämplig. tillämplig.

Åsidosätter ägare eller inneha- Åsidosätter ägare eller innehavare av garage eller annan lokal vad vare av garage eller annan lokal vad i 9 § stadgas, straffes med böter, i 9 8 är föreskrivet döms till penhögst tvåhundra kronor. ningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från

vämpliktslånefonden

Härigenom föreskrivs att 13 § kungörelsen (1945:494) angående lån från

värnpliktslånefonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Den, som i ansökan om värn- Den som i ansökan om värnpliktslån lämnar medvetet oriktig pliktslån lämnar medvetet oriktig

uppgift straffes med dagsböter, där — uppgift döms till böter, om inte gär-

ej gärningen enligt allmänna straff- ningen är belagd med strängare

lagen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

straff. Böterna tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot politiska uniformer :

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:164) om förbud mot politiska uniformer

dels att 3 8 skall upphöra att gälla,

dels att 2 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Bryter någon mot vad i 1 § är Den som bryter mot vad i 1 8 är stadgat, straffes med dagsböter. = föreskrivet, döms till böter. Det som Vad olovligen burits vare förbrutet. — olovligen har burits skall förklaras

förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående

postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

dels att 5 §& skall upphöra att gälla, dels att 4 § 1 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 mom.

Den som för annans räkning än Den som för annans räkning än postverkets bedriver sådan postbe- postverkets bedriver sådan postbefordran som avses i 1 8 straffes med fordran som avses i 1 8 döms till bödagsböter, och vare dessutom ter, och vare dessutom pliktig att till pliktig att till postverket utgiva er- postverket utge ersättning med besättning med belopp motsvarande lopp motsvarande postavgiften för postavgiften för försändelse, som försändelse, som obehörigen beobehörigen befordrats. fordrats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Torne

och Muonio gränsälvar

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 35 § lagen (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6k ap. 358

Utlägges i flottleden obarkat vir- Den som i flottleden lägger ut ke då sådant icke är tillåtet eller obarkat virke då sådant inte är tillåverkställes avbarkning i strid mot tet eller verkställer avbarkning i bestämmelserna i 4 § andra stycket, strid mot bestämmelserna i 48 vare straffet dagsböter. andra stycket, döms till böter.

Om någon uppsåtligen eller Om någon uppsåtligen eller

genom uppenbar vårdslöshet över- genom uppenbar vårdslöshet överstänger gränsälven eller vid flott- stänger gränsälven eller vid flottning orsakar skada, hinder eller ning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan, straffes den fe- uppehåll för annan, döms den lande, där ej ansvar efter allmän felande, om gärningen inte är lag bör följa, med dagsböter. belagd med straff i brottsbalken, till

böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen(1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Arbetsgivare, som bryter mot Arbetsgivare, som bryter mot vad vad i 1 § stadgas, straffes med dags- — 118 är föreskrivet, döms till böter. böter. : .

Böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992,

Lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse

Härigenom föreskrivs att 24 8 I och 2 mom. lagen (1949:722) om pantlånerörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 mom.

Den som idkar pantlånerörelse Den som idkar pantlånerörelse utan att enligt föreskrifterna i denna = utan att vara berättigad till det enlag vara därtill berättigad, straffes — ligt föreskrifterna i denna lag, döms med dagsböter. till böter.

Till samma ansvar vare den förfallen

1) som utövar rörelse, som i 3 eller 4 §& avses, annorledes än genom behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länsstyrelsen med stöd av 6 8 meddelade föreskrifterna eller mot bestämmelserna i 7 §, 9 8, 11 8 andra eller tredje stycket, 14 § andra stycket, 17 8, 19 § första eller andra stycket eller 21 8.

2 mom.

Förseelse mot 8, 12, 15, 16 eller För förseelse mot 8, 12, 15, 16 18 §, 198 tredje stycket, 20 eller = eller 18 §, 19 § tredje stycket, 20 el- 23 8 straffes med böter från och = ler 238 döms till penningböter. med fem till och med trehundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäktingsrörelse i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 8!

Till dagsböter dömes i denna lag Till böter döms i denna lag avsett avsett företags generalagent, ombud . företags generalagent, ombud eller eller personal som bryter mot före- personal som bryter mot föreskrift i skrift i 19 eller 21 8 eller i annat fall 19 eller 21 § eller i annat fall än som än i sistnämnda lagrum åsyftas i i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som äro avsedda för meddelanden, som är avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående fö- vilseledande uppgifter angående retag, varom i denna lag är fråga. företag, varom i denna lag är fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1982:1083.

Lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581)

Härigenom föreskrivs att 13 § sjönödskungörelsen (1952:581) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uraktlåter redare för fartyg, som Underlåter redare för fartyg, som

i 11 8 avses, att göra i nämnda pa- = i11 8 avses, att göra i nämnda pararagraf föreskriven anmälan, straffes = graf föreskriven anmälan, döms till med dagsböter. | böter.

Till samma ansvar vare ock befälhavare å dylikt fartyg förfallen, där han av annan anledning än fullgörande av räddningsskyldighet, varom i 1 § är stadgat, eller avvärjande av fara för fartyget samt besättningen och passagerarna därå låter detsamma framgå annan väg över norra Atlanten än den, som befälhavaren veterligen blivit av redaren anmäld.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid

krig eller krigsfara m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3§

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra ympningsplikt, varom förordnande ympningsplikt, varom förordnande meddelats enligt denna lag, straffes meddelats enligt denna lag, döms till med böter från och med fem till och penningböter. Rätten får vid vite fömed femtio kronor; och äger rätten relägga honom att fullgöra sin ympatt vid vite förelägga honom att full- ningsplikt. göra sin ympningsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, under- oaktsamhet, som inte är ringa, unlåter att inom förelagd tid lämna derlåter att inom förelagd tid lämna uppgift enligt denna lag eller vid uppgift enligt denna lag eller som uppgiftsskyldighetens fullgörande vid uppgiftsskyldighetens fullgöranlämnar oriktig uppgift, straffes med de lämnar oriktig uppgift, döms till dagsböter. böter.

Är brottet grovt, dömes till Är brottet grovt, döms till böter

fängelse i högst ett år eller dags- eller fängelse i högst ett år. böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering

av kött

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ förordningen (1956:413) om klassificering av kött skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utlämnar någon kött utan iaktta- Den som utlämnar kött utan iaktgande av föreskrifterna i 1 8, eller tagande av föreskrifterna i 1 8, eller

bryter någon mot i 4 §, 6 § eller 7 8 bryter mot i 4, 6 eller 7 § meddelat

meddelat förbud, förbud,

straffes med dagsböter eller döms till böter eler fängelse i fängelse i högst sex månader, där ej högst sex månader, om gärningen gärningen enligt allmän lag är med inte är belagd med straff i brottsbalstraff belagd. ken.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,

eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 8 förmäles,

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att, därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller döms till böter eller fängelse i fängelse i högst sex månader. högst sex månader.

Gör klassificerare ouppsåtligen Gör klassificerare av grov vårdsmen av grov vårdslöshet orätt vid löshet orätt vid klassificering eller klassificering eller stämpling, straf- stämpling, döms till böter. fes med dagsböter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga tilllämpning jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 § meddelad bestämmelse biträder vid verkställandet av sådan ny klassificering, varom i sistnämnda paragraf förmäles.

138 Underlåter någon att fullgöra vad Den som underlåter att fullgöra

enligt 9 8 åligger honom, straffes vad enligt 9 § åligger honom, döms

med dagsböter eller fängelse i högst till böter eller fängelse i högst sex sex månader. Till samma straff dö- månader. Till samma straff döms, mes, där gärningen innebär fara i om gärningen innebär fara i bevisbevishänseende men ej enligt all- hänseende men inte är belagd med män lag är belagd med straff, den straff i brottsbalken, den som upp-

som uppsåtligen giver oriktigt eller såtligen ger oriktigt eller ofullstänofullständigt innehåll åt anteck- digt innehåll åt anteckningar eller ningar eller uppgifter som avses i uppgifter som avses i nämnda stadnämnda stadgande. Sker sådan för- gande. Sker sådan förseelse utan seelse utan uppsåt men av grov uppsåt men av grov oaktsamhet,

oaktsamhet, vare straffet dagsböter. döms till böter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 §& stadgas i allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom föreskrivs att 28 och 29 §§ allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

288!

Den som bryter mot 2--6 §§ eller Den som bryter mot 2--6 §§ eller mot en föreskrift som har meddelats mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första stycket eller i med stöd av 7 § första stycket eller i reglemente eller taxa, som avses i reglemente eller taxa, som avses i 25 §, eller underlåter att följa en fö- 25 8, eller underlåter att följa en föreskrift eller ett förbud eller påbud reskrift eller ett förbud eller påbud som har meddelats med stöd av 2 som har meddelats med stöd av 2 eller 8 8 döms till böter, högst fem- eller 8 § döms till penningböter. hundra kronor.

Om förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd skada eller olägenhet har förorsakats genom förseelsen, döms till böter. Till böter döms också den som har framkallat fara för personskada genom att bryta mot 2 § eller föreskrift som har meddelats med stöd av 2 8.

Om ett barn, som inte har fyllt femton år, handlar i strid mot 6 8 första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligt första eller andra stycket denna paragraf. Detta gäller inte, om vårdnadshavaren har gjort vad som ankommer på honom för att förhindra förseelsen.

298?

Till böter eller fängelse i högst. sex månader döms

1) den som anordnar offentlig tillställning i strid mot 10 8 eller mot förbud som meddelats enligt 11 8 eller anordnar offentlig tillställning utan att ha fått tillstånd, där sådant fordras enligt 12 §;

2) den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om dess upplösning eller i strid mor förbud enligt 20 § förnyar offentlig tillställning;

3) den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan att anmälan blivit rätteligen gjord, eller som, då polismyndigheten medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för befrielsen stadgat villkor;

4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra upplysning;

1 Senaste lydelse 1982:1171.

2¶Senaste lydelse1982:344.

5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställning meddelade föreskrifter; samt

6) den som bryter mot bestämmelserna i 21 § första eller andra stycket.

Vid förseelse mot 21 § första stycket skall jämväl den som har vårdnaden om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmel- Den som bryter mot bestämmelsen i 16 § andra stycket dömes, där = sen i 16 § andra stycket döms, om ej gärningen är belagd med straff i — gärningen inte är belagd med straff i annan författning, till böter, högst — annan författning, till penningböter. femhundra kronor.

Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hållas utan tillstånd skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till omständigheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon olägenhet, samt ej heller om tillställningen icke kommit till stånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

4 Riksdagen 19901/91. I saml. Nr 68

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 120 8 taxeringslagen (1956:623) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

120 8!

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra

skyldighet enligt 37 eller 38 § skall dömas till böter eller fängelse i högst

sex månader.

Till böter, högst femhundra Till penningböter döms

kronor, dömes

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 & 1 mom. eller 34 §& 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldigket att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 8, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i 40 8 sägs,

4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a & 1 mom. föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5) den som ej fullgör i 43 & I mom., 2 mom. andra stycket samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlärnna uppgifter om utdelningar och räntor,

samt

6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:406.

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

Härigenom föreskrivs att 24 § allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydele

248!

Med dagsböter straffes ” Till böter döms

a) den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 4 § eller 5 8 första stycket första punkten,

b) arbetstagare som icke inom utsatt tid efterkommer föreläggande enligt

6§,

C) tjänstepliktig, som icke inom utsatt tid efterkommer behörig myndighets föreläggande att taga arbete eller eljest olovligen uteblir från arbetet eller nedlägger detsamma eller på annat sätt i väsentlig grad brister i fullgörandet av tjänsteplikten,

d) den som vid fullgörande av upplysningsskyldighet, som föreskrivits med stöd av 20 §, lämnar medvetet oriktig uppgift, samt

e) den som icke fullgör upplysnings- eller inställelseskyldighet, som föreskrivits med stöd av 20 8.

Är brott, som ovan vid a) -- d) Är brott, som ovan vid a) -- d)

sägs, med hänsyn till omständighe- = sägs, med hänsyn till omständighe-

terna vid brottet att anse som grovt, = terna vid brottet att anse som grovt, skall till fängelse i högst sex måna- döms till böter eller fängelse i högst

der eller dagsböter, lägst trettio, sex månader. dömas. |

Allmänt åtal för brott som avses i denna paragraf får väckas endast efter medgivande av länsarbetsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1¶Senaste lydelse1984:415. 51

Lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för

liv- och invaliditetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1959:118) om krigsansvarighet för

liv- och invaliditetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Styrelseledamot, verkställande Styrelseledamot, verkställande

direktör eller likvidator, som upp-. direktör eller likvidator, som upp-

såtligen eller av vårdslöshet i strid såtligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första mot bestämmelsen i 22 §& första stycket låter verkställa tilldelning av stycket låter verkställa tilldelning av

återbäring eller utbetalning av vinst återbäring eller utbetalning av vinst

eller ränta, straffes med dagsböter eller ränta, döms till böter eller eller fängelse. fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs att 79 8 I - 4 mom. civilförsvarslagen (1960:74) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 mom.

Den som underlåter att lämna Den som underlåter att lämna

upplysningar i enlighet med 15 § upplysningar i enlighet med 15 8

straffes med böter, högst trehundra döms till penningböter. kronor.

2 mom.

Med böter, högst trehundra kro- Civilförsvarspliktig, som utan nor, straffes civilförsvarspliktig, laga förfall underlåter att efterkomsom utan laga förfall underlåter att ma kallelse jämlikt 18 §, ävensom efterkomma kallelse jämlikt 18 8, civilförsvarspliktig, som i sådant ävensom civilförsvarspliktig, som i fall för sin utevaro har laga förfall sådant fall för sin utevaro har laga men underlåter att anmäla detta så förfall men underlåter att anmäla snart ske kan, döms till penningdetta så snart ske kan. böter.

3 mom.!

Den som är civilförsvarspliktig Den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvars- eller annars inskriven i civilförorganisationen och som av oakt- svarsorganisationen och som av samhet, som ej är ringa, underlåter oaktsamhet, som inte är ringa, unatt efter vederbörlig kallelse inställa derlåter att efter vederbörlig kallelse

sig till tjänstgöring eller eljest olov- inställa sig till tjänstgöring eller an-

ligen undanhåller sig därifrån straf- nars olovligen undanhåller sig därfes med dagsböter. Har han laga ifrån döms till böter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlå- förfall för sin utevaro men underlåter han att anmäla detta så snart ske ter han att anmäla detta så snart ske kan, straffes med böter, högst tre- kan, döms han till penningböter. hundra kronor.

Har civilförsvarspliktig eller den, Har civilförsvarspliktig eller den, som eljest är inskriven i civilför- som annars är inskriven i civilförsvarsorganisationen, om rekommen- svarsorganisationen, om rekommenderad försändelse mottagit avi, av derad försändelse mottagit avi, av

1 Senaste lydelse 1984:1026.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilken framgår att försändelsen av- vilken framgår att försändelsen avsänts av cCivilförsvarsmyndighet, sänts av civilförsvarsmyndighet, och och underlåter han utan laga förfall underlåter han utan laga förfall att att avhämta försändelsen och taga avhämta försändelsen och taga del del av dess innehåll eller vägrar han av dess innehåll eller vägrar han att att utkvittera eller mottaga försän- utkvittera eller mottaga försändelse delse från civilförsvarsmyndighet, från civilförsvarsmyndighet, då den då den tillhandahålles honom, dö- tillhandahålles honom, döms han till mes till dagsböter böter.

4 mom, .

Med dagsböter straffes Till böter döms

1. den som underlåter att tillnandahålla upplysningar eller handlingar i enlighet med vad som stadgas i 47 § första stycket e); samt

2. den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar

eller att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som stadgas i 528.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

78!

Den som bryter mot någon av Den som bryter mot någon av bebestämmelserna i 2 eller 3 § eller stämmelserna i 2 eller 3 8 eller ununder utövning av verksamhet, som der utövning av verksamhet, som i i 18 första stycket sägs, uppsåtligen 18 första stycket sägs, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsamkar den eller av oaktsamhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, undersökte eller behandlade skada, som ej är ringa, eller framkallar fara som inte är ringa, eller framkallar för sådan skada, vare sig skadan el- fara för sådan skada, vare sig skaler faran orsakats av olämplig be- dan eller faran orsakats av olämplig handling eller genom avbrott i eller behandling eller genom avbrott i eldröjsmål med läkarvård, dömes, så- ler dröjsmål med läkarvård, döms, framt gärningen ej är belagd med om gärningen inte är belagd med straff enligt 10 §& lagen (1984:542) straff enligt 10 §& lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., för hälso- och sjukvården m.m., för hälhälsofarligt kvacksalveri till dags- sofarligt kvacksalveri till böter eller böter eller fängelse. fängelse i högst ett år.

Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller faran befriar honom ej från ansvar.

88 Den som bryter mot någon av Den som bryter mot någon av bebestämmelserna i 4 och 5 §§ straf- stämmelserna i 4 och 5 88 döms till fes med dagsböter. böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:544.

2 Senaste lydelse 1984:544.

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §8 lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28!

Är varusmuggling som avses i Är varusmuggling som avses i "18 första stycket med hänsyn till 18 första stycket med hänsyn till

godsets värde och övriga omstän- godsets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som digheter vid brottet att anse som ringa, döms till böter, högst ettusen ringa, döms till penningböter. Gäller kronor. Gäller gärningen narkotika gärningen narkotika döms till böter döms till böter eller fängelse i högst eller fängelse i högst sex månader. sex månader.

78 Påträffas gods undandolt i fartyg, Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som luftfartyg eller tåg på plats, som inte icke är upplåten till medföljande re- är upplåten till medföljande resansandes personliga begagnande, och des personliga begagnande, och framgår av omständigheterna, att framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som ej är att anse varusmuggling, som inte är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, dömes befälhavaren för bris- rum, döms befälhavaren för bristande tillsyn över transportmedel till tande tillsyn över transportmedel till dagsböter, där ej ansvar bör ådö- böter, om han inte bör dömas till mas honom enligt annan bestäm- ansvar enligt annan bestämmelse i melse i denna lag. Har befälhavaren denna lag. Har befälhavaren gjort gjort vad på honom skäligen an- vad på honom skäligen ankommit kommit för att förhindra varu- för att förhindra varusmuggling, smuggling, vare han fri från ansvar. skall han vara fri från ansvar. Vad Vad nu sagts om befälhavare skall, nu sagts om befälhavare skall, där där tillsynen över transportmedlet i tillsynen över transportmedlet i det det avseende, varom här är fråga, avseende, varom här är fråga, gegenom skriftlig instruktion eller på nom skriftlig instruktion eller på annat dylikt sätt anförtrotts annan annat dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla person av befälsgrad, i stället gälla denne. denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:10.

Lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1961:181) om försäljning

av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som för obehörigt ändamål Den som för obehörigt ändamål

använder teknisk sprit, som han in- använder teknisk sprit, som han inköpt eller till riket infört enligt be- köpt eller till riket infört enligt bestämmelserna i denna förordning, stämmelserna i denna lag, döms, om så ock den som icke ställer sig till gärningen inte är belagd med straff efterrättelse villkor, förbundet med enligt lagen (1960:418) om straff inköps- eller införseltillstånd, dö- för varusmuggling, till böter. mes, där han ej är förfallen till an- Detsamma gäller den som inte svar enligt lagen om straff för varu- rättar sig efter villkor, som är försmuggling, till dagsböter. bundet med inköps- eller införsel-

tillstånd.

1282 Bryter någoni annat fall än i Den som i annat fall än i 9-11 88 9-11 §§ sägs mot vad i denna lag är sägs bryter mot vad i denna lag är stadgat eller mot föreskrift, som föreskrivet eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, dö- meddelats med stöd av lagen, döms mes till böter, högst femhundra till penningböter. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:716.

2 Senaste lydelse 1977:294.

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 11 8 lagen (1961:394) om tobaksskatt skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bryter någon mot föreskrift som Den som bryter mot föreskrift meddelats med stöd av 9 § dömes som meddelats med stöd av 9 & till dagsböter eller fängelse i högst döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock sex månader. I ringa fall skall dock ej till straff dömas. inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och

förstöring

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1961: :655) om undanförsel och förstöring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

88!

Till dagsböter eller fängelse i Till böter eller fängelse i högst högst ett år eller, om brottet är ett år eller, om brottet är grovt, till

grovt, till fängelse i högst två år fängelse i högst två år döms

dömes

1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot därom givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller underlåter att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter

mot förbud, som genom föreskriften meddelats eller underlåter att iakttaga

villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställs.

Har någon övertygats om gär- Har någon gjort sig skyldig till ning, som enligt denna paragraf är brott, som avses i första stycket, får belagd med straff, må rätten, i den rätten, i den mån det finnes skäligt, mån det finnes skäligt, förklara förklara egendom, som undanhållits egendom, som undanhållits genom genom gärningen, förverkad eller,

gärningen, förverkad till kronan om egendomen inte kan skaffas till

eller, om egendomen ej kan till- rätta, ålägga honom att till staten rättaskaffas, förplikta honom att till utge ersättning för egendomens kronan utgiva ersättning för värde. egendomens värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

I Senaste lydelse 1964:217.

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

9§

Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap. 28 sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket — fullgöra uppgiftsskyldighet enligt åvilande uppgiftsskyldighet, straffes — första stycket, döms till penningbömed böter, högst etthundra kronor. = ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1¶Lagen omtryckt 1982:120.

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs att 20 8 2 mom. läkemedelsförordningen

(1962:701) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 mom!

Till dagsböter dömes den som Till böter döms den som

a) tillverkar, saluhåller eller försäljer läkemedel utan att vara berättigad därtill eller eljest i strid mot 15 § eller mot villkor, som gäller för åtnjutande av tillstånd till sådan verksamhet;

b) i ansökan om registrering eller tillstånd enligt denna förordning lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet;

c) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 1 8 3 mom. andra stycket, eller mot vad som eljest föreskrivits rörande märkning;

d) åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av läkemedel eller vid handhavandet av emballage eller redskap, som använts till läkemedel;

e) åsidosätter i 1 8& 3 mom. sista stycket eller i 14 c § föreskriven skyldighet att göra anmälan eller i anmälan lämnar oriktig uppgift rörande för-' hållande av betydenhet; eller

f) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 5 § rörande utlämnande av läkemedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

I Senaste lydelse 1983:467.

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Styrelseledamot, likvidator eller Styrelseledamot, likvidator eller

befattningshavare hos bolaget, vil- befattningshavare hos bolaget, vilken uppsåtligen eller av grov vårds- ken uppsåtligen eller av grov vårdslöshet till bankinspektionen eller löshet till bankinspektionen eller

den befattningshavare hos inspek- den befattningshavare hos inspektionen som företräder denna mec- tionen som företräder denna meddelar oriktig eller vilseledande delar oriktig eller vilseledande

uppgift angående omständighet var- uppgift angående omständighet som

om det ålegat honom att lämna upp- det ålegat honom att lämna upplys-

lysning, straffes med dagsböter ning om, döms till böter eller eller fängelse. fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fidei-

kommiss

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §!

Försummar någon vad som ålig- Den som försummar vad som ger honom enligt 21 8, dömes till åligger honom enligt 21 8, döms till dagsböter. Allmänt åtal får väckas böter. Allmänt åtal får väckas enendast efter medgivande av fidei- dast efter medgivande av fideikomkommissnämnden. missnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:419.

Lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19)

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ krigshandelslagen (1964:19) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48!

Handlar någon i strid mot en för Den som handlar i strid mot en honom gällande utfästelse som av- för honom gällande utfästelse som ses i denna lag, dömes till dagsböter avses i denna lag, döms till böter eleller fängelse i högst sex månader. ler fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon, Detsamma skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbun- som genom sådan utfästelse förbun-

dit sig att icke utföra vara till utlan- dit sig att inte utföra vara till ut-

det eller visst främmande land, gör landet eller visst främmande land,

försök att i strid mot utfästelsen ut- gör försök att i strid mot utfästelsen

föra varan. utföra varan.

Utbyte av brott som avses i första Utbyte av brott som avses i första stycket skall förklaras förverkat, om stycket skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. det inte är uppenbart oskäligt.

58 Den som genom att lämna under- Den som genom att lämna underrättelse om egen eller annans verk- rättelse om egen eller annans verk-

samhet eller genom att främja samhet eller genom att främja

inhämtande av dylik underrättelse inhämtande av dylik underrättelse medverkar till övervakning rörande medverkar till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfo- sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller befordran av vara, gande över eller befordran av vara, som omförmäles i 2 8, dömes, om som i 2 § sägs, döms, om han insett han insett eller bort inse att över- eller bort inse att övervakningen utvakningen utövas av främmande övas av främmande makt eller anmakt eller eljest är av beskaffenhet nars är av beskaffenhet att tjäna att tjäna främmande makts intresse, främmande makts intresse, till böter .till dagsböter eller fängelse i högst eller fängelse i högst ett år, om gärett år, såframt ej för gärningen är ningen inte är belagd med strängare stadgat strängare straff i 19 kap. straff i 19 kap. brottsbalken. brottsbalken.

1 Senaste lydelse 1968:168.

2 Senaste lydelse 1980:196.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av regeringen eller av myndig het, vilken enligt regeringens förordnande är behörig därtill, eller har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första stycket stadgas icke äga tillämpning.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

5 Riksdagen 1990191. I saml. Nr 68

Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1965:61) oin behörighet att utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utövar veterinär, vars legitima- Utövar veterinär, vars legitimation är återkallad eller vars behörig- tion är återkallad eller vars behörighet att utöva veterinäryrket upphört het att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veteri- av annan anledning, likväl veterinäryrket mot ersättning eller åsi- näryrket mot ersättning eller åsidosätter veterinär med begränsad dosätter veterinär med begränsad behörighet, när han utövar veteri- behörighet, när han utövar veterinäryrket mot ersättning, de före- näryrket mot ersättning, de föreskrifter om behörigheten som gälla skrifter om behörigheten som gäller för honom, dömes för obehörig ut- för honom, skall han dömas för obeövning av veterinäryrket till dazs- hörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år. böter eller fängelse i högst ett år.

Veterinär, som bryter mot 9 8 Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, dömes till dagsböter. första stycket, döms till böter.

12§

Den som bryter mot 10 § första Den som bryter mot 10 § första stycket, dömes för smittfarligt stycket, döms för smittfarligt kvackkvacksalveri på djur till dagsböter salveri på djur till böter eller eller fängelse i högst ett år, om gär- fängelse i högst ett år, om gärningen ningen ej är belagd med straff enligt inte är belagd med straff enligt 11 §. 11 §. Den omständigheten att han Den omständigheten att han på på grund av brist i utbildning och grund av brist i utbildning och erfaerfarenhet ej kunnat inse sjukdo- renhet inte kunnat inse sjukdomens mens natur befriar honom ej från natur befriar honom inte från anansvar. svar.

Den som bryter mot 10 § andra Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, dömes till dags- eller tredje stycket, döms till böter. böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992:

Lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter

från näringsidkare

Härigenom föreskrivs att 5 §& förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- sin uppgiftsskyldighet eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej för oriktig uppgift döms, om gärningen gärningen är stadgat straff i brotts- inte är belagd med straff i brottsbalbalken, till böter, högst femhundra ken, till penningböter. Allmänt åtal

kronor. Allmänt åtal får väckas en- får väckas endast efter anmälan av

dast efter anmälan av kollegiet. kollegiet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska

uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus

Härigenom föreskrivs att 11 § kungörelsen (1966:37)'om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- sin uppgiftsskyldighet eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej för oriktig uppgift döms, om gärningen gärningen är stadgat straff i brotts- inte är belagd med straff i brottsbalbalken, till böter, högst femhundra ken, till penningböter. Allmänt åtal kronor. Allmänt åtal får väckas en- får väckas endast efter anmälan av dast efter anmälan av statistiska statistiska centralbyrån. centralbyrån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 17 8 lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 8!

Vapenfri tjänstepliktig, som utan Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 9 §, döms till böter — skyldighet enligt 9 8, döms till penhögst ettusen kronor. ningböter.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, dömes till böter eller fängelse i högst sex

månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:1139.

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 8!

Till böter, högst femhundra kro- Till penningböter döms den som "nor, döms den som underlåter att underlåter att

a) fullgöra anmälningsskyldighet enligt 8 §;

b) enligt 11 § föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara intyg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:345.

Lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Härigenom föreskrivs att 11 8 radiolagen (1966:755) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 8!

Till böter dömes den som

1. underlåter att fuligöra anmälningsskyldighet som avses i 9 8 första eller andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig uppgift i anmälan som avses i 9 § första eller andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro- Till penningböter döms den som nor, dömes den som bryter mot fö- bryter mot föreskrifterna i 3 8 andra reskrifterna i 3 § andra stycket eller stycket eller 3 a 8 första eller andra 3 a § första eller andra stycket. Det- stycket. Detsamma gäller den som samma gäller den som vid fullgö- vid fullgörande av uppgiftsskyldigrande av uppgiftsskyldighet som het som avses i 9 § tredje stycket avses i 9 § tredje stycket uppsåtli- uppsåtligen eller av oaktsamhet gen eller av oaktsamhet lämnar lämnar oriktig uppgift, om gäroriktig uppgift, om ej gärningen är ningen inte är belagd med straff i belagd med straff i brottsbalken. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1979:152.

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 56 § folkbokföringslagen (1967:198) skall ha följande lydelse.

"Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 8

Den som underlåter att göra Den som underlåter att göra ananmälan enligt 33--35 §§ dömes, mälan enligt 33--35 8§& döms, om " om förseelsen ej är ringa, till förseelsen inte är ringa, till penningböter, högst femhundra kronor. böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 57 och 62 §§ patentlagen (1967:837) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 8!

Gör någon intrång i den ensam- Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patent- rätt som patent medför (patentintrång) och sker det uppsåtligen, intrång) och sker det uppsåtligen, skall han dömas till dagsböter eller skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Den fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt ett vitesförbud som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a 8 får inte dömas till enligt 57 a 8 får inte dömas till straff straff för intrång som omfattas av för intrång som omfattas av förförbudet. budet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

62 §

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa underlå- oaktsamhet som inte är ringa underter att fullgöra vad som åligger låter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § dömes till honom enligt 56 §& döms till böter. dagsböter.

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda paragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upplysning, om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig upplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må ersättningen jämkas.

Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:233.

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 30 § delgivningslagen (1970:428) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §!

Den som uppsåtligen underlåter Den som uppsåtligen underlåter att lämna uppgifter enligt 27 8 eller — att lämna uppgifter enligt 27 8 eller

lämnar oriktiga uppgifter döms till lämnar oriktiga uppgifter döms till

böter, högst ettusen kronor. Dpenningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:266. JA

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 38 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §!

Den som vid muntlig förhandling Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot före- i rättssalen elier bryter mot föreskrift eller förbud, som har medde- skrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 16 §, jämfört med lats med stöd av 16 8, jämfört med 5 5 kap. 9 § rättegångsbalken, döms kap. 9 § rättegångsbalken, döms till till böter, högst femhundra kronor. penningböter. Till samma straff Till samma straff döms den som döms den som muntligen inför rätmuntligen inför rätten eller i skri- ten eller i skrivelse till rätten uttalar velse till rätten uttalar sig otillbör- sig otillbörligt.

ligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:263.

62 Förslag till Prop . 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38!

Till böter högst ettusen kronor Till penningböter döms, om an-

döms, om ansvar ej kan följa enligt = svar inte kan följa enligt 1 eller 2 8, 1 eller 2 §, den som i Danmark, den som i Danmark, Finland, Island Finland, Island eller Norge överträ- = eller Norge överträder där gällande

der där gällande föreskrift angående = föreskrift angående

1. förbud mot framförande av motorfordon utan föreskriven trafikför-

säkring,

2. skyldighet att följa polismans anvisningar i trafiken, 3. fordons hastighet, 4. fordons plats på vägen under färd, fordons färdriktning, möte med el-

ler omkörning av annat fordon, ändring av färdriktning eller passerande av järnvägskorsning,

5. förkörsrätt, 6. skyldighet att bereda fri väg för utryckningsfordon, 7. skyldighet att följa anvisning som ges genom vägmärke, signal eller

körbanemarkering,

8. förbud mot parkering eller stannande av fordon,

9. förbud mot användning av fordon eller särskild fordonstyp på vissa vägar,

10. säkerhetsanordningar för fordon eller last, 11. märkning av fordon eller last, 12. fordonsbelysning och dess användning, 13. fordons last eller lastförmåga eller 14. fordons registrering, registreringsskyltar eller nationalitetsbeteck-

ning.

Denna lag träder i kraft den 1 jar.uari 1992.

1 Senaste lydelse 1983:681.

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs att 12 och 36 §§ lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

128!

Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska domen, får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.

Utgör den ådömda påföljden Är påföljden böter, bestämmer

böter, bestämmer rätten, med till- rätten, med tillämpning av den

lämpning av den växelkurs som växelkurs som gäller vid tiden för gäller vid tiden för beslutet, ett bö- beslutet, ett bötesbelopp som i tesbelopp som i svenska kronor svenska kronor motsvarar beloppet

motsvarar beloppet av de ådömda av böterna. Är i svensk lag för

böterna. Är i svensk lag för motsva- motsvarande brott föreskrivet pen-

rande brott stadgat böter omedel- ningböter, får dock inte bestämmas bart i pengar, får dock icke bestäm- högre bötesbelopp än tvåtusen eller, mas högre bötesbelopp än ettusen om påföljden avser flera brott, eller, om påföljden avser flera brott, femtusen kronor. Är i svensk lag tvdtusen kronor. Är i svensk lag ej inte föreskrivet svårare straff än stadgat svårare straff än dagsböter, böter, får inte bestämmas högre får ej bestämmas högre bötesbelopp bötesbelopp än etthundrafemtioän etthundratjugotusen, eller, om tusen, eller, om påföljden avser flera påföljden avser flera brott, brott, tvåhundratusen kronor. etthundraåttiotusen kronor.

36 82

Böter som bestämts enligt denna Penningbelopp eller annan egenlag samt penningbelopp eller annan dom som förklarats förverkad med egendom som förklarats förverkad stöd av denna lag tillfaller staten. med stöd av denna lag tillfaller kro- Har föremål förklarats förverkat, nan. Har föremål förklarats förver- kan regeringen på begäran av den kat, kan regeringen på begäran av stat som gjort framställningen om den stat som gjort framställningen verkställighet av förverkandebeslut om verkställighet av förverkande- förordna, att föremålet skall återbeslut förordna, att föremålet skall lämnas till den staten. återlämnas till den staten.

I Senaste lydelse 1980:1135.

2 Senaste lydelse 1984:876.

Böter som avses i första stycket Böter som bestämts enligt denna får icke förvandlas. lag får inte förvandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa uppgif-

ter från rörelseidkare

Härigenom föreskrivs att 5 8 förordningen (1973:568) om vissa uppgifter

för rörelseidkare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra

sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- sin uppgiftsskyldighet eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej gär- oriktig uppgift döms, om gärningen ningen är belagd med straff i brotts- inte är belagd med straff i brottsbal-

balken, till böter, högst femhundra ken, till penningböter. Allmänt åtal kronor. Allmänt åtal får väckas en- får väckas endast efter anmälan av

dast efter anmälan av verket. verket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 22 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22§

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten eller i handling som fogas därvid dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Den som försummar föreskriven Den som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där så- ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller anmälan avskri- dan ansökan eller anmälan avskrivits eller avslagits eller registrering vits eller avslagits eller registrering hävts, försummar att göra ny före- hävts, försummar att göra ny föreskriven ansökan eller anmälan, dö- skriven ansökan eller anmälan, mes till böter, högst femhundra döms till penningböter. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)

Härigenom föreskrivs att 4 § terrängkörningslagen (1975:1313) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48!

Den som med uppsåt eller av Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 1 § första oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket 1 eller 2 eller mot förbud stycket 1 eller 2 eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter, med stöd av lagen döms till penhögst ettusen kronor, om ej gär- ningböter. Om gärningen är ringa ningen är ringa. skall dock inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:1249.

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ trafikskadelagen (1975:1410)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreskriven lydelse

33 8!

Saknas föreskriven trafikförsäk- Saknas föreskriven trafikförsäkring när motordrivet fordon som ej ring när motordrivet fordon som är registrerat i bilregistret eller som inte är registrerat i bilregistret eller är avställt brukas i trafik här i landet som är avställt brukas i trafik här i av den försäkringspliktige eller av landet av den försäkringspliktige elannan med dennes tillstånd, döms ler av annan med dennes tillstånd, den försäkringspliktige till böter, döms den försäkringspliktige till högst ettusen kronor. penningböter.

Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för förseelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott.

34 82

Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registrerat i bilregistret, omfattas av denna lag skall under färd här i landet medföra bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på anmodan visa upp beviset för bilinspektör eller polisman.

Den som bryter mot första Den som bryter mot första stycket döms till böter, högst ettu- stycket döms till penningböter. Han sen kronor. Han är dock fri från an- är dock fri från ansvar, om han sesvar, om han senast tredje vardagen nast tredje vardagen efter förseelsen efter förseelsen styrker hos polis- styrker hos polismyndighet att han myndighet att han hade bevis om hade bevis om trafikförsäkring vid trafikförsäkring vid tiden för för- tiden för förseelsen samt omstänseelsen samt omständigheterna ger digheterna ger vid handen att förvid handen att förseelsen har berott seelsen har berott på tillfälligt förbipå tillfälligt förbiseende. seende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:1251.

2 Senaste lydelse 1989:701.

Lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §!

Arbetsgivare, som uppsåtligen Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats enligt vad att anmäla ledig plats enligt vad som som föreskrives i denna lag, dömes föreskrivs i denna lag, döms till till böter, högst 500 kronor. Det- penningböter. Detsamma skall gälla samma skall gälla arbetsgivare som arbetsgivare som i anmälan uppsåti anmälan uppsåtligen eller av grov ligen eller av grov oaktsamhet lämoaktsamhet lämnar oriktig uppgift, nar oriktig uppgift, vilken ej saknar vilken ej saknar betydelse. betydelse.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:425.

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

Härigenom föreskrivs att 47 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

478 Är någon enligt 45 8 skyldig att Är någon enligt 45 8 skyldig att

lämna varsel, skall han inom tid och lämna varsel, skall han inom tid och på sätt som där anges göra detta på sätt som där anges göra detta

även till förlikningsmannaexpedi- även till förlikningsmannaexpedi-

tionen. Den som bryter härernot tionen. Den som bryter häremot dömes till böter, högst trehundra döms till penningböter. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.

Härigenom föreskrivs att 33 8 lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Den som ej iakttager i 15 eller Den som inte iakttar i 15 eller 16 § föreskriven anmälningsskyl- 16 8 föreskriven anmälningsskyldig-

dighet dömes till böter, högst fem- het döms till penningböter.

hundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 77 § lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha följande lydelse.

"Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

778 Bryter gäst på serveringsställe Bryter gäst på serveringsställe

mot 54 eller 56 § dömes till böter, mot 54 eller 56 8 döms till penning- " högst femhundra kronor. böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs att 8 §& lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

883!

Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras är ägaren skyldig att inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för avregistrering. Skall en båt på grund av överlåtelse ej längre vara införd i båtregistret, svarar förutvarande ägaren

jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra styc- = sina skyldigheter enligt andra styc-

ket skall dömas till böter, högst ett- ket döms till penningböter.

usen kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:774.

Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 45 § jaktlagen (1987:259) skall ha följande lydelse.

"Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 5 §& andra stycket, 6 § första stycket eller 13 §,

2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 26 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3. bryter mot 27 8, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt brottsbalken,

4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 § eller vad som åligger honom enligt 38 § andra stycket,

5. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 6 8 andra

stycket, 29 § 4, 30 § tredje stycket eller 31 § tredje stycket eller

6. bryter mot 35 8 eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 36 §, 37 §, 38 § första stycket, 40 § första stycket eller 41 § första stycket.

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.

Den som i annat fall än som av- Den som i annat fall än som avses i 43 & 1 med uppsåt eller av ses i 43 8 1 med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter vad som be- = oaktsamhet åsidosätter vad som bestämts i en för jakt meddelad licens = stämts i en för jakt meddelad licens döms till böter, högst ettusen kro- — döms till penningböter. nor.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 § eller 11 8 = sin skyldighet enligt 8 § eller 11 8 första stycket döms till böter, högst — första stycket döms till penningböettusen kronor. ter.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 § första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 79 § vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

79 8!

Brukas ett fordon i strid mot 64 § sedan fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 8, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 § och brukandeförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 § om fordonet hade varit skattepliktigt.

Brukas ett fordon på annat sätt i Brukas ett fordon på annat sätt i

strid mot 26 § andra stycket eller — strid mot 26 § andra stycket eller 64 8, döms ägaren till böter, högst 64 8, döms ägaren till penningböter. ettusen kronor.

Om ägaren visar att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades, är han fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1989:197.

Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse :- Föreslagen lydelse

Har införselhandling utfärdats Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som och kan den inte företes i fall som avses i 9 § andra stycket eller i 10 8, — avses i 9 § andra stycket eller i 10 8, skall den som svarar för fordonet skall den som svarar för fordonet

dömas till böter, högst ettusen kro- — dömas till penningböter.

nor.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till tullmyndighet lämnar en felaktig uppgift om ett fordons väglängdmätarställning eller om annat förhållande som är av betydelse för fastställande av skatt enligt denna lag, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med straff i skattebrottslagen (1971:69).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 9 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

98 Till böter, högst femhundra kro- Till penningböter skall den dönor, skall den dömas som inte full- — mas som inte fullgör skyldighet

gör skyldighet

1, att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 8,

2. att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 8 rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i

självdeklarationen,

3. att enligt 3 kap. 2§ och 29 §§, 30 § andra stycket samt 31 8 lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4, att utan föreläggande enligt 3 kap. 44--46 eller 48 § lämna kontrolluppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk

person som förvaltar samfällighet,

5. att enligt 3 kap. 63 § lämna kontrolluppgift till ledning vid beskattning utomlands.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971:69).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lag om ändring i järnvägsssäkerhetslagen

Härigenom föreskrivs att 32 8 järnvägssäkerhetslagen! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot förbudet i Den som bryter mot förbudet i 25 8 skall dömas till böter, högst — 258 skall dömas till penningböter. 1000 kr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lydelse enligt prop. 1990/91:1 93

Lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen om tillfällig försäljning! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till böter, högst ettusen kronor, Till penningböter, skall den döskall den dömas som uppsåtligen el- — mas som uppsåtligen eller av oaktler av oaktsamhet bryter mot 28 samhet bryter mot 2 § eller 10 8 aneller 10 § andra stycket. dra stycket.

Till böter, skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd, eller 2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 § andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1¶Lydelse enligt prop. 1990/91:17.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Person, Molin, Sahlin, Larsson,

Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändring i brottsbalken (böter)

1¶Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om bl. a. fängelse och kriminalvård i anstalt. Kommittén antog namnet fängelsestraffkommittén (Ju 1979:05).

Kommittén avlämnade i april 1986 sitt huvudbetänkande (SOU

1986:13 — 15) Påföljd för brott. Vid denna tidpunkt ingick i kommittén som

ledamöter hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo, ordförande, riksdagsledamöterna Helge Klöver, Blenda Littmark och Lars-Erik Lövdén, f.d. riksdagsledamoten Lisa Mattson, fastighetsmäklaren Jan Nilsson och lands-

tingsrådet Kay-Vilhelm Winqvist.

Kommitténs huvudbetänkande har hittills lett till att det förts in nya bestämmelser om straffmätning och påföljdsval i brottsbalken (prop. 1987/88:120, JuU 45, rskr. 404, SFS 1988:942).

I huvudbetänkandet läggs också fram förslag som rör bl. a. bötesstraffets utformning och tillämpningsområde. Jag avser nu att ta upp dessa frågor.

Kommitténs lagförslag i fråga om böter bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Efter remiss har yttranden över betänkandet i denna del avgetts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Norrköpings, Göteborgs och Luleå tingsrätter, kriminalvårdsstyrelsen, juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, riksrevisionsverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges

åklagare, Svenska polisförbundet samt Motormännens riksförbund.

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt och från överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i Stockholm, Kalmar och Härnösand.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 86-980).

samråd med RÅ, domstolsverket, datainspektionen och Sveriges domareförbund genomföra en försöksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för bestämmande av dagsbot. RPS har i en skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat den genomförda försöksverksamheten.

Trafiksäkerhetsrådet har i en skrivelse till regeringen i mars 1989 begärt bl. a. att maximibeloppet för penningböter höjs vid överträdelse av bestämmelserna om högsta tillåtna hastighet.

I detta lagstiftningsärende har jag samrått med cheferna för försvars-, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, industri-, civil- och miljödepartementet samt statsråden Gradin,

Lindqvist, Åsbrink och Wallström.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 1 november 1990 att inhämta lagrådets yttrande Sur

över förslag till ändringar i brottsbalken och rättegångsbalken. Lagförslagen och lagrådets yttrande bör fogas rill protokollet i detta ärende som bilaga 2

resp. bilaga 3.

Lagrådet har i allt väsentligt lämnat förslagen utan erinran. Beträffande en fråga har lagrådet förordat ändring av lagtexten i en bestämmelse och en följdändring i ytterligare en bestämmelse med anledning av detta. Propositionen har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Jag återkommer till lagrådets synpunkter i samband med att jag behandlar de

enskilda paragraferna i mitt försleg.

2¶Bakgrund

2.1¶Gällande bestämmelser m. m.

Böter är den vanligaste straffrättsliga påföljden. Enligt den officiella kriminalstatistiken blev böter påföljden i 85 20 av alla lagföringar under år 1989.

Sedan år 1932, då dagsbotssysternet infördes, finns det tre olika bötesformer i den svenska strafflagstiftningen: dagsböter, penningböter och normerade böter.

De grundläggande bestämmelserna om böter finns i 25 kap. brottsbalken

(BrB). Som huvudregel gäller att straffet skall dömas ut i dagsböter. Om det

i straffskalan för brottet är utsatt ett visst maximibelopp som inte överstiger 1 000 kr., skall böterna dömas ut omedelbart i pengar (penningböter). Också när böterna skall bestämmas efter en viss beräkningsgrund (normerade böter) skall de dömas ut med ett visst angivet penningbelopp.

Dagsböter döms ut med ett antal av minst en och högst 120. Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med 10 till och med 1 000 kr. Dessa minimi- och maximibelopp bestämdes genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:38, JuU1S, rskr. 115, SFS 96

1980:1133). Ändringarna innebar en relativt kraftig höjning av beloppen (från 2 till 10 och från 500 till 1.000 kr.). Samtidigt höjdes maximibeloppet för penningböter. Detta belopp som ursprungligen sattes till 300 kr. och vid BrB:s tillkomst till 500 kr. höjdes då till nuvarande 1 000 kr. för ett brott. Höjningarna motiverades med att penningvärdet hade undergått betydande förändringar sedan år 1965 då de tidigare gällande beloppen hade fastställts.

När böter döms ut som gemensamt straff för flera brott gäller särskilda maxima. Dagsböter får då dömas ut till ett antal av 180 och penningböter till ett belopp av 2 000 kr.

I BrB finns det inte några speciella föreskrifter om hur antalet dagsböter skall bestämmas. I det avseendet är bestämmelserna i 29 kap. BrB tillämpliga. Det innebär att antalet skall bestämmas efter brottets straffvärde med beaktande av övriga omständigheter som påverkar straffmätningen.

I fråga om dagsbotens belopp föreskrivs att dagsboten skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till den tilltaiades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om brottet är ringa, får dagsboten jämkas med hänsyn till detta.

För bestämmande av dagsbotsbeloppet vid strafföreläggande har RÅ ut-

färdat detaljerade anvisningar till åklagarna (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2).

Anvisningarna och domstolarnas praxis torde i stort sett stämma överens.

Enligt anvisningarna bestäms dagsbotsbeloppet i princip till 1/1000 av den tilltalades årsinkomst. Med årsinkomst avses inkomsten före skatt med avdrag för kostnaderna för inkomstens förvärvande och för underhållsbidrag. Som inkomst räknas även t. ex. omskolningsbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag. Avdrag görs för försörjningsbördan och även med hänsyn till bl. a. skatteprogressiviteten vid statlig inkomstbeskattning. Det framräknade beloppet justeras uppåt vid en förmögenhet över 200 000 kr. Hänsyn tas också till en mera betydande skuldbörda. Beräkningarna grundas i regel på den tilltalades egna uppgifter. Kontroll sker endast om det finns anledning att anta att uppgifterna är felaktiga eller om de är ofullständiga.

I fråga om möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet uttalas i anvisningarna att bestämmelsen om jämkning vid ringa brott skall tillämpas mycket restriktivt. Bestämmelsen tillämpas också endast i undantagsfall.

Minsta bötespåföljd är 50 kr., om inte annat är föreskrivet.

Huvudregeln är att böter tillfaller staten. Böter som inte betalas kan förvandlas till fängelse i lägst 14 dagar och högst tre månader. Beträffande bötesförvandling och beträffande uppbörd och indrivning av böter gäller bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Preskriptionstiden för böter är fem år, räknat från det att domen vann laga kraft.

Böter kan tillämpas i förening med villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnade till vård inom socialtjänsten, även om böter inte ingår i

straffskalan. Villkorlig dom skall som huvudregel förenas med böter. Vid skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstlagen gäller att

böter bör dömas ut när det är påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller till den tilltalades tidigare brottslighet. Böterna 97

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

bestäms i dagsböter till ett antal av högst 180. Avsikten är att antalet dagsböter i dessa fall skall bestämmas så att den samlade reaktionen blir lämpligt avvägd. När det gäller verkställigheten behandlas bötesstraffet i dessa fall som skilt från den andra påföljden, vilket innebär att böterna består även om den andra påföljéen undanröjs.

Medan normerade böter kan dömas ut endast av domstol, kan dagsböter och penningböter åläggas även genom strafföreläggande. Penningböter kan dessutom åläggas genom föreläggande av ordningsbot.

Strafföreläggande utfärdas av åklagare och får tillämpas för brott med enbart böter i straffskalan och för brott som är belagda med böter eller fängelse i högst sex månader. För brott som förskyller mer än 100 dagsböter får straffföreläggande inte utfärdas.

Ordningsbot får utfärdas bara för brott för vilka endast penningböter är

föreskrivet. Vilka av dessa brott som får beivras genom ordningsbot bestäms av RÅ i samråd med RPS. RÅ föreskriver i Riksåklagarens beslut om ordningsbot för vissa brott (SFS 1990:250) för varje förseelse det belopp som skall tas ut som ordningsbot. Flertalet lagöverträdelser som avses med bestämmelserna i fråga utgör trafikförseelser. Ordningsbot föreläggs regelmässigt av en polisrnan.

2.2¶Framlagda förslag m. m.

2.2.1 Fängelsestraffkommittén Under sina överväganden beträffande bötesstraffets utformning har kommittén stannat för att de tre olika bötesformerna, dagsböter, penningböter och normerade böter, bör behållas i straffsystemet.

Dagsbotssystemet kom till som en social rättvisereform och har blivit fast rotat och allmänt accepterat. Tillämpningen är relativt enkel och systemet framstår som i stort sett rättvist. De beräkningsgrunder som har utarbetats under årens lopp syftar till att straffet skall drabba alla så lika som möjligt. Någon särskild kritik har heller inte riktats mot dagsbotssystemet sorn sådant.

I fråga om penningböter konstaterar kommittén att systemet är enkelt och lätt hanterligt. Det har dock kritiserats och då från principiella utgångspunkter. Den kriminalpolitiska arbetsgruppen inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anser sålunda i sin rapport Nytt straffsystem att beteckningen straffavgifter borde användas i stället för penningböter för att sanktionen inte skulle kopplas ihop med dagsböter. Fängelsestraffkommittén är också inne

på tanken att det eventuellt kan finnas förutsättningar att avgränsa systemet

med penningböter från systemet med egentliga straffpåföljder, dit dagsböter skall räknas. Frågan har dock inte blivit föremål för närmare överväganden från kommitténs sida.

När det gäller normerade böter pekar kommittén på att den bötesformen i det närmaste har avvecklats. Nermerade böter finns för närvarande endast i ett par specialförfattningar, nämligen i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled och i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Sådana böter

infördes i sistnämnda lag den 1 juli 1984 för överträdelse av bestämmelser som gäller trålfiske. Kommittén framhåller också att den form av avkriminalisering (depenalisering) som innebär att vissa administrativa

avgifter tas ut i stället för att straff döms ut, t. ex. systemet med

skattetillägg, bygger på samma principer som normerade böter. Enligt kommittén skulle man mot bakgrund av detta kunna överväga att avskaffa normerade böter och i stället öppna en möjlighet att döma ut högre penningböter än för närvarande. Kommittén anser emellertid, bl. a. på grund av den på senare tid vidtagna ändringen i fiskelagen, att normerade böter bör vara kvar som bötesform och att nuvarande maximibelopp för

penningböter då också bör kunna behållas.

De förslag till ändringar som kommittén har lagt fram präglas av en strävan från kommitténs sida att stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet.

Kommittén pekar på att dagsböter enligt uttalanden i förarbetena är att anse som en strängare påföljd än penningböter. Dagsböter bör reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medan penningböter bör användas vid brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Till följd av dagsbots- och penningbotssystemets konstruktion inträffar det emellertid enligt kommittén inte sällan att dagsböter för ett allvarligare brott kan bli lindrigare i pengar räknat än penningböter för ett mindre allvarligt brott. Detta är särskilt vanligt på trafikområdet och problemet har accentuerats genom de höjningar av ordningsbotsbeloppen som företagits under senare tid. Dessa skevheter mellan lindrigare och allvarligare brott som är inbyggda i systemet bör enligt kommitténs uppfattning undanröjas. Dagsbotsstraffet

bör därför höjas, så att ett straff utmätt i dagsböter alltid blir strängare än ett

straff utmätt i penningböter.

Kommitténs förslag säkerställer att dagsböter alltid uppgår till minst 1 000 kr. i pengar räknat, dvs. lika mycket som maximibeloppet för penningböter för ett brott. Det enda fall då penningböter enligt förslaget utgår med högre belopp än dagsböter är när ett gemensamt straff för flera brott bestäms i penningböter.

Förslaget innebär att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av minst 25 och med en dagsbot av minst 20 kr. Dessutom skall alltid ett grundbelopp om 500 kr. läggas till. Om ett dagsbotsbrott bedöms ha ett lägre straffvärde än 25 dagsböter, skall penningböter tillämpas i stället för dagsböter.

När det gäller förslaget att höja minimibeloppet för en dagsbot från 10 till 20 kr. framhåller kommittén att höjningen är motiverad inte bara med hänsyn till den penningmässiga relationen mellan de bägge bötesformerna utan också av andra skäl, bl. a. penningvärdesförsämringen. En höjning av maximibeloppet för en dagsbot anser kommittén däremot inte vara lämplig. Eftersom dagsböter inte skall tillämpas vid ringa brott — utan i stället penningböter — föreslår kommittén att den nuvarande möjligheten att jämka dagsboten vid ringa brott slopas.

När det gäller bestämmandet av antalet dagsböter har kommittén funnit att domstolarna allmänt sett i stor utsträckning håller sig i nedre delen av 99

skalan. Ungefär två tredjedelar av dem som dömts till dagsböter under 1980-talets första hälft hade fått mindre än 30 dagsböter. De undersökningar som gjorts av straffmätningen vid olika brottskategorier tydde dock på att

spännvidden vid de olika brotten var relativt stor. Den grupp som dömts till

100 dagsböter eller däröver var förhållandevis liten. Så höga bötesstraff kom i allmänhet i fråga bara vid vissa typer av brott, främst trafiknykterhetsbrott, vissa våldsbrott och uppbördsbrott. |

Enligt kommitténs mening bör tillämpningsområdet för böter vidgas och det bör leda till att domstolarna i större utsträckning dömer ut verkligt höga böter. Om högre och mer kännbara böter kan dömas ut, bör böter i varje fall på sikt kunna ersätta vissa av de kortvariga fängelsestraffen. Kommittén föreslår därför att maximala antalet dagsböter höjs från 120 till 200 för ett brott och från 180 till 300 vid gemensamt straff för flera brott.

Skälet till att gränsen har satts vid 200 dagsböter för ett brott och inte högre är att det svåraste bötesstra:fet inte bör ligga på en så hög nivå att det allmänt uppfattas som strängare än det kortaste fängelsestraffet. Kommittén betonar att förslaget inte syftar till en allmän höjning av bötesnivån, utan området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare brottslighet än som i dag leder till bötesstraff.

I fråga om minsta bötespåföljden, som för närvarande är 50 kr., föreslår kommittén att den höjs till 100 kr. med hänsyn främst till penningvärdets förändring.

2.2.2 Trafiksäkerhetsrådet I den inledningsvis nämnda skrivelsen till regeringen har rådet pekat på en oroande utveckling av hastighetsöverträdelserna och på sambandet mellan hastighet och antalet trafikolyckor resp. skadekonsekvenserna av dessa. Rådet har i sitt trafiksäkerhetsprogram för år 1988 redovisat flera åtgärder som behöver vidtas och bland dem en höjning av bötesmaximum för hastighetsöverträdelser.

Enligt trafiksäkerhetsrådets mening bör de belopp som för närvarande tas ut vid hastighetsöverträdelser fördubblas. För att det skall bli möjligt måste maximibeloppet om 1 000 kr. i 164 § vägtrafikkungörelsen (1972:603)

höjas, men det förutsätter i sin tur förändringar i förhållandet mellan

dagsböter och penningböter. Rådet har härvid framhållit att även riksdagen (TU 1987/88:16, rskr. 201) har uttalat sig för skärpta sanktioner mot hastighetsöverträdelser.

2.2.3 Försöksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för dagsbotsberäkning När det finns anledning att anta att någon kan komma att dömas till dagsböter skall polisen göra en utredning av hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden (4 § förundersöknings-kungörelsen, 1947:948).

Enligt av RÅ utfärdade anvisningar (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2) och råd som

RPS har meddelat skall polisen i allmänhet godta den misstänktes egna

uppgifter om sina ekonomiska förhållanden. Kontroll bör dock ske, omm det finns anledning att anta att uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga.

Som nämndes inledningsvis uppdrog regeringen åt RPS att efter samråd med berörda myndigheter och Sveriges domareförbund genomföra en försöksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för bestämmande av dagsbotens belopp. Syftet med försöksverksamheten var att undersöka om man skulle kunna få ett bättre och säkrare underlag för dagsbotsberäkningen genom att polisen kontrollerar den misstänktes egna uppgifter mot uppgifterna om honom i det statliga person- och adress-

registret (SPAR). Bland de uppgifter som kan inhämtas från SPAR på

polisens bildskärmsterminaler finns uppgift om make/sambo, antal barn och barnens födelseår, taxerad inkomst, sammanräknad inkomst, förmögenhet, fastighetsinnehav och fastighetens taxeringsvärde.

Sådan försöksverksamhet med utvidgad kontroll har genomförts vid polismyndigheterna i Malmö och Sundsvall och har omfattat i det närmaste 4 000 personer.

RPS har i skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat resultatet av den genomförda försöksverksamheten. Enligt RPS har den visat att den misstänktes uppgifter i flertalet fall bara i begränsad mån är lägre än uppgifterna i SPAR. Även i övrigt har utfallet av försöksverksamheten varit sådant att RPS ansett att nuvarande föreskrifter och rutiner är tillfredsställande.

2.3¶Rättstillämpningen

Som nämndes förut blev böter påföljden i 85 90 av alla lagföringar under år 1989. Enligt den officiella statistiken dömdes det året knappt 320 000 bötesstraff ut, medan utdömda påföljder av annat slag var ca 57 000.

Av de knappt 320 000 bötesstraffen år 1989 utgjorde nästan 210 000, dvs. närmare två tredjedelar, ordningsbot för huvudsakligen trafikförseelser. 21 F av alla bötesstraffen utgjordes av dagsböter, vilket innebär en minskning från år 1987, då dagsböter utgjorde 24 Jo av samtliga bötesstraff.

Om man fördelar antalet personer som år 1989 fick dagsböter som huvudpåföljd genom dom eller strafföreläggande efter antalet dagsböter, blir resultatet följande (bötfällda enligt BrB inom parentes).

Antal dagsböter Antal bötfällda

1- 9 13 ( 7)

10 - 29 31952 (9756)

30 - 49 17 476 (7 980)

50 - 99 14 205 (5765)

100 - 180 2091 -( 535)

Summa 65 737 (24 043)

Av uppställningen framgår att nära hälften av dem som ålades dagsböter

fick under 30 dagsböter. 3 % av dem fick 100 eller fler dagsböter. I jämfö- 101

hälften som fick under 30 dagsböter och endast 2 > som fick 100 eller fler dagsböter.

I vilken utsträckning som den nedre delen av skalan för antalet dagsböter tillämpas varierar med brottstypen. Brottstyper vid vilka straffet enligt statistiken för år 1989 sattes under 30 dagsböter i hälften eller mer än hälften av fallen är bl. a. snatteri (5 221 fall av 9 912), egenmäktigt förfarande (1 273 fall av 1 659), bedrägligt beteende (520 fall av 820), olaga intrång (206 fall av 287) och åverkan (160 fall av 178). Vid t. ex. våld eller hot mot tjänsteman sattes däremot straffet sällan under 30 dagsböter (37 fall av 419). När det gäller brott mot andra författningar än BrB stannade straffet i mycket stor utsträckning under 30 dagsböter vid vårdslöshet i trafik (10 585 fall av 12 046), vid brott mot vägtrafikförordningen och vägtrafikkungörelsen (23 fall av 30) och vid brott mot andra vägtrafikförfattningar ( 3 426 fall av 4 552).

Den sparsamma tillämpningen av den övre delen av skalan för antalet dagsböter med straff på 100 dagsböter eller däröver avsåg år 1989 främst trafiknykterhetsbrott samt vissa snatterier, varusmugglingsbrott och vissa våldsbrott.

Under beredningen av detta ärende har uppgifter inhämtats från statistiska centralbyrån som på ett mera differentierat sätt än publicerad statistik belyser fördelningen av antalet dagsböter i domar där dagsböter varit huvudpåföljd eller bipåföljd. Av uppgifterna framgår bl.a. att dagsbotsantal som är lägre än 20 är relativt sällsynt förekommande. År 1987 bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 8 76 av antalet domar där dagsböter var huvudpåföljden. Av de 9 519 fall där dagsböter var bipåföljd bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 64 fall.

Minimibeloppet för en dagsbat är 10 kr. och maximibeloppet 1 000 kr. Grunderna för beräkningen av dagsbotsbeloppet har utvecklats i domstolspraxis och innebär en ganska långtgående schematisering. Storleksordningen av de belopp som i genomsnitt dömts ut framgår av följande sammanställning av alla domar från åren 1982 och 1987, i vilka dagsböter utgjorde huvudpåföljd. Sammanställningen visar att en viss förskjutning mot högre dagsbotsbelopp har skett inom femårsperioden.

Dagsbotsbelopp År 1982 År 1987

10 kr. 31,8 7 24,4 Po

30 kr. och därunder 67,1 Yo 50,9 Fo

50 kr. och därunder 95,4 80,3 Z

över 50kr. 4,6 % 19,7 Jo

över 100 kr. 0,3 20 0,7 Po

Fördelningen av dagsbotsbeloppens storlek varierade vid olika typer av brott. Vid vissa brottyper bestämdes dagsboten sålunda i väsentligt större omfattning till minimibeloppet och genomgående till lägre belopp än som skedde vid andra. Exempelvis utgjorde andelen utdömda minimibelopp i

domarna från år 1987 avseende snatteri 34,8 7Zo, medan motsvarande andel vid vårdslöshet i trafik var 12,1 Jo. Dagsbotsbelopp om 50 kr. och därunder utdömdes i 93 96 av snatteridomarna mot i 67 Jo av domarna avseende vårdslöshet i trafik. Även vid skadegörelse, olovlig körning och brott enligt 2 8 narkotikastrafflagen (1968:64) låg de utdömda dagsbotsbeloppen genomgående under genomsnittet i storleksordning.

3¶Allmän motivering

3.1¶Allmänna synpunkter på bötesstraff

Sedan BrB kom till har användningen av de olika bötesformerna och av bötesstraff överhuvudtaget förändrats i flera avseenden. Böter som straffrättslig påföljd har även kommit att tilldra sig ett stort intresse inom den kriminalpolitiska debatten.

En huvudlinje i det reformarbete som har bedrivits har varit att inrikta rättsväsendets resurser på den ”egentliga” brottsligheten och att använda så enkla och samtidigt effektiva metoder som möjligt för att motverka mera bagatellartade brott och ordningsförseelser. Sedan förfarandet för åläggande och uppbörd av penningböter förenklades genom det system med ordningsbot som infördes i slutet av 1960-talet, har en påtaglig förskjutning från dagsböter till penningböter skett inom den specialstraffrättsliga lagstiftningen, framför allt på trafikområdet. På vissa områden har önskemålet att förenkla hanteringen av ärendena tillgodosetts genom avkriminalisering, varigenom böter har ersatts med en sanktionsavgift (t. ex. felparkeringsavgift).

Ett ytterligare inslag i reformarbetet har varit att anpassa specialstraffrättens påföljdssystem till BrB:s. Normerade böter förekommer inte som påföljd för brott enligt BrB, och anpassningen har inneburit att den bötesfor-

men successivt i det närmaste har försvunnit ur specialstraffrätten. Numera

förekommer den endast i ett par författningar. Samtidigt som normerade böter har avvecklats har på vissa områden införts sanktionsavgifter som påminner om normerade böter genom att avgiften bestäms med utgångspunkt från en föreskriven beräkningsgrund (t. ex. skattetillägg, övertidsavgift, varselavgift och vattenföroreningsavgift). Övergången till sanktions- " avgift har på dessa områden inte i första hand föranletts av önskemålet att förenkla hanteringen av ärendena utan främst av behovet av en tillräckligt effektiv ekonomisk sanktion.

Jämsides med de rationaliserings- och effektivitetssträvanden som har medfört förändringar i användningen av de olika bötesformerna har intresset kommit att riktas mot bötesstraffet av kriminalpolitiska och humanitära skäl. Man har i olika sammanhang pekat på den ökade insikt som den kriminologiska forskningen har gett om de frihetsberövande påföljdernas skadeverkningar och på att böter — som inte har motsvarande verkningar — borde kunna spela en betydande roll som alternativ till frihetsberövande.

Vid sin översyn av bötesstraffets utformning och tillämpning har fängelsestraffkommittén funnit att de tre olika bötesformerna behövs i strafflag- 103

stiftningen och bör bibehållas. Men utifrån grundtanken att straffet skall stå i proportion till brottets svårhet cch att detta bör gälla även för bötesstraffet och genom hela skalan har kommittén föreslagit vissa ändringar av den nuvarande regleringen. Dagsböter bör enligt kommittén reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medar penningböter bör användas för brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Förhållandet mellan penningböter och dagsböter behöver ändras så att ett straff utrmätt i dagsböter alltid blir strängare i kronor räknat än ett straff utmätt i penningböter. Med utgångspunkt från ett oförändrat maximibelopp för penningböter, 1 000 kr. vid ett brott, har kommittén därför föreslagit att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av minst 25 och en dagsbot av minst 20 kr. (25 x 20 = 500) samt att till detta skall läggas ett grundbelopp om 500 kr. (500 + 500 = 1000). Vid brott som förskyller ett lägre straff än 25 dagsböter skall enligt förslaget penningböter tillämpas i stället för dagsböter. Kommittén vill vidare stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet för att åstadkomma en vidgad tilllämpning av böter på de korta fängelsestraffens bekostnad. Maximala antalet dagsböter som får dömas ut bör därför enligt kommittén höjas kraftigt, nämligen från nuvarande 120 till'200 vid ett brott och från 180 till 300 vid flera brott. Kommittén betonar att den med förslaget inte syftar till att få till stånd en allmän höjning av bötesnivån.

Området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare

brottslighet än som i dag leder till bötesstraff.

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Jag är i likhet med remissinstanserna ense med kommittén om att de olika bötesformerna behövs i strafflagstiftningen. Jag delar också kommitténs principiella syn på bötesstraffet och dess fördelar framför frihetsberövande påföljder. Den avgörande fördelen ligger naturligtvis i att bestraffningen inskränker sig till den ekonomiska uppoffring som gärningsmannen åsamkas och i att böter inte i sig är förbundna med samma risk för social utslagning som ett frihetsberövande. Åtskilligt talar också för att kraftiga bötesstraff verkar starkt avhållande. Så som den tillgängliga statistiken är uppbyggd stöter det på vissa problem att bilda sig en uppfattning om betalningsfrekvensen, dvs. i vilken utsträckning som utdömda bötesbelopp infly-

ter genom uppbörd och indrivning. Senast gjorda beräkningar (se SOU

1975:55 och BRÅ Apropå 1985 nr 5 s. 27 ff) pekar emellertid på ett slutligt

indrivningsresultat för böter i trakten av 90 Jo, något som får anses tyda på att böter även är en på det hela taget effektiv form av bestraffning. Av bety-

delse i det sammanhanget är självfallet också de möjligheter som finns att

under vissa omständigheter förvandla böter till fängelse.

Jag är vidare ense med kommittén om att ändringar behöver vidtas av de nuvarande bestämmelserna om böter för att stärka bötesstraffets position i påföljdssystemet. Vissa av kommitténs förslag är jag dock inte beredd att tillstyrka.

I fråga om kommitténs förslag att maximala antalet dagsböter som får dömas ut höjs från nuvarande 120 till 200 för ett brott (och från nuvarande 180 till 300 vid flera brott) råder delade meningar bland remissinstanserna. Från domarhåll har man framhållit att redan intervallen 100 — 120 dagsböter 104

tillämpas i mycket ringa utsträckning. Av skäl som jag senare återkommer till anser även jag att en viss skärpning av straffskalan är påkallad. Jag är dock inte beredd att gå lika långt som kommittén utan kommer att föreslå att det högsta antal dagsböter som får dömas ut höjs till 150 vid ett brott och till 200 vid flera brott.

Jag kan vidare inte heller tillstyrka att dagsbotsstraffet skärps genom att det införs ett grundbelopp som skulle påföras förutom det i dagsböter utmätta straffet. Remisskritiken är så gott som enhällig, och jag delar remissinstansernas uppfattning att en ordning med både grundbelopp, dagsbotsantal och dagsbotsbelopp skulle bli onödigt komplicerad och medföra merarbete i den dömande verksamheten.

I övrigt är jag av skäl som utvecklas i det följande beredd att i princip följa kommitténs förslag. I vissa avseenden — det gäller bl. a. avgränsningen av tillämpningsområdena för dagsböter och penningböter — avviker emellertid mitt förslag från kommitténs när det gäller den närmare utform-

ningen.

3.2¶Penningböter

Mitt förslag: Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till 2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter tilllämpas som gemensamt straff för flera brott.

Trafiksäkerhetsrådets förslag överensstämmer med mitt såvitt avser maximum för ett brott.

Kommittén föreslår ingen höjning av maximibeloppet.

Remissinstanserna: RÅ kan godta det nuvarande maximibeloppet men framhåller att det snart kan bli aktuellt med en höjning.

Skälen för mitt förslag: När dagsbotssystemet infördes i början av

1930-talet skedde det som en social rättvisereform. Fastän hänsyn till gär-

ningsmannens ekonomiska förhållanden egentligen alltid skulle behöva tas

för att böter skulle bli ett rättvist straff, lika för alla, måste ändå vissa begränsningar göras i användningen av dagsböter. Dagsböter borde enligt förarbetena i främsta rummet användas vid brott i egentlig mening — brott som var uttryck för en rättsstridig vilja hos gärningsmannen. Penningböter borde användas i fall då inte samma hänsyn behövde tas till den dömdes ekonomiska förhållanden för att straffet skulle fylla sitt syfte, såsom fallet ansågs vara vid ordningsförseelser.

Tillämpningsområdena för de båda bötesformerna avgränsades genom ett

visst högsta belopp för penningböter. Maximibeloppet sattes till 300 kr.

(5 015 kr. i 1988 års penningvärde). Beloppet har sedan höjts, och som berördes tidigare bestämdes nuvarande maximibelopp genom lagändringar

som trädde i kraft år 1982.

Penningböter föreskrivs endast för ett brottsbalksbrott nämligen förargelseväckande beteende. Annars används penningböter främst inom trafikområdet och tas i mycket stor utsträckning ut genom föreläggande av ordningsbot. Även ringa varusmuggling (2 8 lagen 1960:418 om straff för varusmuggling) är belagd med penningböter och beivras till övervägande del genom föreläggande av ordningsbot. I praktiken tillämpas penningböter i mycket större utsträckning än dagsböter. 79 90 av alla bötesstraff togs enligt statistiken för år 1989 ut som penningböter, och då oftast som ordningsbot för vägtrafikbrott.

Det förtjänar framhållas att de 300 kr. som ursprungligen sattes som maximum för penningböter på den tiden var ett mycket kännbart belopp. Den genomsnittliga årsinkomster. var då för vuxna manliga lantarbetare 1123 kr. (inkl. naturaförmåner) och för vuxna manliga industriarbetare 2290 kr. Männen bar då också i stor utsträckning ensamma försörjningsbördan för familjen.

Enligt statistiska centralbyråns inkomststatistik avseende år 1986 uppgick den taxerade medelinkomsten det året för samtliga inkomsttagare i lan-

"det till 83 900 kr. (101 800 kr. för manliga och 66 600 för kvinnliga in-

komsttagare). Sett i proportion till den genomsnittliga årsinkomsten skulle maximibeloppet behöva höjas utöver de ca 5 000 kr. som 300 kr. representerar i dagens penningvärde, om maximibeloppet skulle göras lika kännbart som det ursprungligen var.

Om man dessutom beaktar att människor i dagens välfärds- och konsumtionssamhälle med socialförsäkrir.gar, andra stöd- och bidragsformer och inte minst ett tvåförsörjarsystem oftast lever under annorlunda och tryggare ekonomiska villkor än människor gjorde när maximibeloppet för penningböter infördes, blir det än tydligare hur påtagligt bötesformen kan anses ha försvagats genom åren.

På senare tid är det framför allt inom trafikområdet som nuvarande bötesbelopp har kommit att framstå som otillräckliga. Detta gäller särskilt böterna vid hastighetsöverträdelser. Trafiksäkerhetsrådet har pekat på en oroande utveckling av dessa överträdelser och förordat en fördubbling av bötesbeloppen.

Även sedan nuvarande maximibelopp för penningböter bestämdes har den ekonomiska uppoffring som bötesstraffet är avsett att åsamka gärningsmannen blivit allt mindre kännbar. Pris- och löneutvecklingen under tiden januari 1982 — januari 1990 har exempelvis medfört en inflation på 69,5 20. För att böter skall kunna vidmakthållas som en användbar sanktion är det nödvändigt att åminstone i någon mån ta igen eftersläpningarna i förhållande till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Den allmänna bötesnivån är sålunda enligt min mening alltför låg och bör höjas för att komma på en rimligare nivå. Straffmaximum för penningböter bör höjas från 1 000 kr. till 2 000 kr. för ett brott. Det bör emellertid framhållas att även om maximibeloppet höjs till det dubbla, så är inte avsik-

ten att nuvarande penningbotsbelopp generellt skulle fördubblas.

De antalsmässigt viktigaste brotten för vilka penningböter är föreskrivet omfattas av det av riksåklagaren utfärdade beslutet om ordningsbot för vissa

brott. I detta anges också de belopp som skall upptas som ordningsbot för olika brott. Ett nytt ordningsbotcirkulär med höjda ordningsbotsbelopp har nyligen utfärdats (SFS 1990:250).

Det får förutsättas att beslutet om ordningsbot åter ändras i samband med att en ny lagstiftning om maximibeloppet för penningböter träder i kraft. Vilka förändringar som då är påkallade växlar givetvis mellan olika typer av brott. Höjningar på 50 96 eller mer torde, mot bakgrund av de nyligen genomförda höjningarna, endast vara påkallade vid vissa speciella brott.

Detta innebär att den översta delen av penningbotsskalan åtminstone i ett inledningsskede sällan eller aldrig torde komma till användning. Även med en sådan utgångspunkt är det emellertid befogat att redan nu höja maximibeloppet till det dubbla i syfte att undvika ett alltför snabbt behov av ny lagstiftning i samband med framtida penningvärdesförändringar.

Ett väsentligt högre belopp bör kunna tas ut vid flerfaldig brottslighet. Om man skall kunna komma tillrätta med de problem som notoriska överträdelser av exempelvis bestämmelser på trafikområdet och även annan seriebrottslighet erbjuder, bör gärningsmannen vid en samtidig lagföring rimligen kunna dömas till böter med belopp upp till 5 000 kr.

Även med de höjningar av maximibeloppet för penningböter som jag nu förordar får man räkna med att motsvarande förändringar kommer att behöva göras även i framtiden i samband med penningvärdesförändringar. Lagtekniskt är sådana förändringar förhållandevis komplicerade genom att

maximibeloppet, trots att det i allmänhet överensstämmer med det allmänna

maximat, anges i varje enskild straffbestämmelse. En höjning av maximum förutsätter därför ändringar i ett mycket stort antal lagar och förordningar. För att underlätta framtida ändringar förordar jag att lagstiftningen nu ändras så att det i de enskilda straffbestämmelserna normalt endast anges att penningböter är föreskrivet för brottet. Ett särskilt maximum bör endast anges om det finns speciella skäl att avvika från den allmänna regeln om maximum i brottsbalken. Med en sådan ordning kommer en höjning av maximum i framtiden i princip endast att kräva en ändring i brottsbalken.

En höjning av nivån för penningböter skulle, om inte dagsbotsstraffet samtidigt skärps, medföra att olägenheterna med att penningböter i många fall kan uppgå till högre belopp än ett dagsbotsstraff accentuerades ytterligare. Detta problem gör sig särskilt gällande vid vissa trafikförseelser och vid varusmuggling där brottets allvar kan innebära en övergång från penningböter till dagsböter. Jämsides med den nu föreslagna höjningen av straffmaximum för penningböter bör därför dagsbotsstraffet skärpas, så att dagsböter kommer upp till en rimlig nivå i förhållande till höjda penningböter. Som jag strax skall utveckla kommer de ändringar som lämpligen bör vidtas för det ändamålet att lämna utrymme för en något ökad tillämpning av penningböter.

3.3.1 Dagsböternas antal

Mitt förslag: Skalan för antalet dagsböter ändras, så att det lägsta an-

tal dagsböter som kan dömas ut inte längre blir en dagsbot utan 30 dagsböter. Maximala antalet höjs från 120 till 150 för ett brott och

från 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.

För brott med ett lägre straffvärde än 30 dagsböter döms straffet ut

i penningböter i stället för dagstöter.

Kommittén föreslår 25 som lägsta dagsbotsantal. Brott som har ett lägre

straffvärde än så skall enligt kommittén bestraffas med penningböter. Det maximala dagsbotsantalet föreslås bli 200 för ett brott och 300 vid gemensamt straff för flera brott. .

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan har vitsordat behovet av att se över relationen mellan penningböter och dagsböter. Nästan alla har emellertid ställt sig kritiska till kommitténs val av lösning. Flera anför principiella betänkligheter mot att det blir möjligt att tilllämpa penningböter för brott med lägre straffvärde än 25 dagsböter och framhåller att den föreslagna gränsen mellan de båda bötesformernas tilllämpningsområden inte är skarp utan skönsmässig. Några pekar på den varierande praxis som råder vid straffmätning i intervallet 20-25 dagsböter och på tröskeleffekter som kan uppkomma. När det gäller det maximala antalet dagsböter ifrågasätts, framför allt från domarhåll, behovet av en så kraftig höjning.

Skälen för mitt förslag: Ser man till rättstillämpningen är det en allmän erfarenhet att antalet dagsböter i stor utsträckning mäts ut i nedre delen av skalan. År 1989 låg närmare hälften av dagsbotsstraffen under 30 dagsböter. Fördelningen på dagsbotsskalan varierar dock givetvis med brottstypen. Av den tidigare redovisade statistiken (s. 10) framgår att straff under 30 dagsböter är sällsynt vid vissa brottstyper, t. ex. våld eller hot mot tjänsteman, medan det är vanligare vid andra typer av brott. Vid vårdslöshet i trafik be-

stäms straffet till under 30 dagsböter i närmare 90 96 av fallen. Bland

brottsbalksbrott vid vilka straffet sätts under 30 dagsböter i mer än.50 Fo av fallen kan nämnas olaga intrång, snatteri, vissa former av egenmäktigt förfarande och bedrägligt beteende samt åverkan. Att straffet bestäms till

under 20 dagsböter är däremot mer ovanligt.

Som jag nämnde förut beräknas dagsboten på grundval av den tilltalades årsinkomst som framräknas på visst sätt. Med de beräkningsgrunder som tilllämpas får exempelvis en ensamstående person utan försörjningsskyldighet med en inkomst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. För att få en dagsbot

på 50 kr. fordras det att denne har en inkomst på 70 000 kr. En familjeför-

sörjare med hemmamrnake och två barn och en inkomst på 100 000 kr. får en dagsbot på 15 kr. För att denne skall få en dagsbot på 50 kr. fordras det en

inkomst på ca 250 000 kr. År 1987 bestämdes dagsboten till 20 kr. eller

lägre för 38 Z av de som dömdes till dagsböter som huvudpåföljd och till 50 kr. eller lägre för 80 76 av de dömda. Med en dagsbot på 20 resp. 50 kr. blir det totala bötesbeloppet 600 kr. resp. 1 500 kr., om antalet dagsböter är 30. s

Även om man antar att en förskjutning mot högre dagsbotsbelopp kan ha skett på grund av löneutvecklingen de senaste åren, måste man konstatera att den eftersträvade principiella skillnaden mellan ordningsförseelser och andra brott inte avspeglar sig i praktiken vad bötesbeloppen beträffar. T. ex. är den högsta felparkeringsavgiften (för parkering bl. a. där förbud att stanna råder) i Stockholm och Göteborg 500 kr. och inte sällan 300 kr. i det övriga landet. Nyligen har den generella maximigränsen för felparkeringsavgifter höjts från 500 kr. till 700 kr. i Stockholm och Göteborg och från

300 kr. till 500 kr. i övriga landet. Ordningsboten för en bilförare som överskrider högsta tillåtna hastighet med upp till 15 km/tim när hastighetsbe-

gränsningen är 50 km/tim eller lägre är nu 700 kr. Överskrids den tillåtna

hastigheten ytterligare med upp till 30 km/tim är ordningsboten 900 kr. Antalet dagsböter vid exempelvis snatteri, egenmäktigt förfarande och bedrägligt beteende bestäms i stor utsträckning till 20 eller 25. Har gärningsmannen en dagsbot på 30 kr., får han böta motsvarande belopp som vid en fortkörning. Minimibeloppet tio kr. som dagsbot — som år 1987 utdömdes i närmare 35 46 av domar avseende snatteri — medför att bötesbeloppet blir lägre än en felparkeringsavgift.

För allmänhetens bedömning av hur strängt straffet är torde bötesbelop-

pets storlek vara av väl så stor betydelse som om beloppet bestäms i kronor eller i dagsböter. Det förhållandet att bötesbeloppet för samma person kan bli lägre vid ett brott som bestraffas med även ett ganska högt dagsbotstraff än vid en ordningsförseelse som bestraffas med penningböter framstår som otillfredsställande principiellt sett. De låga bötesbelopp som i allmänhet blir aktuella vid brott som är frekventa och som bestraffas med ett förhållandevis lågt antal dagsböter kan medföra en fara för att brotten med det högre straffvärdet betraktas som ordningsförseelser. Jag delar kommitténs uppfattning att dagsböter i princip bör reserveras för brott i mera egentlig mening medan penningböter bör användas vid brott som har karaktär av ordningsförseelse eller som annars är av bagatellartad natur. För att dagsböter också skall framstå som strängare än penningböter är det nödvändigt att se över relationerna mellan de båda bötesformerna.

Som jag berörde förut bör därför den föreslagna höjningen av maximibeloppet för penningböter motsvaras av en skärpning av dagsbotsstraffet så att detta kommer upp till en rimlig nivå i förhållande till de höjda penningböterna.

Gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter

Skärpningen kan genomföras på olika sätt. Vid övervägande av tänkbara alternativ har kommittén föreslagit bl. a. att fördelningen av brott som förskyller dagsböter och penningböter förändras genom att nedre delen av

skalan för antalet dagsböter slopas. Det minsta antal dagsböter som får dömas ut höjs således enligt förslaget från en till 25. Brott som bedöms ha ett lägre straffvärde än så bör enligt kommittén bestraffas med penningböter, även om detta inte är särskilt föreskrivet för brottet.

I denna del är kommitténs förslag i sina huvuddrag enligt min mening en framkomlig väg när det gäller att åstadkomma en rimlig relation mellan dagsböter och penningböter. Fördelningen av brott för vilka endast dagsböter kan följa och för vilka penningböter är föreskrivet återspeglar uppenbarligen inte någon systematisk värdering av de olika brottens relativa straffvärde. I många fall torde det stå klart att konkreta brott som bestraffas med dagsböter inte kan anses ha ett högre straffvärde än många penningbotsbrott. Från den synpunkten framstår det som tilltalande att övergå till att bestraffa den mer bagatellartade dagsbotsbrottsligheten med penningböter.

Kommitténs förslag har emellertid bemötts med invändningar. Dessa rör sig i många fall om den föreslagna gränsen 25 dagsböter. Flera remissinstanser har pekat på att den synes skönsmässigt vald och inte motsvarar någon naturlig gränslinje inom dagsbotsskalan utan tvärtom ligger mitt inne i en intervall inom vilken straffmätningen för många vanliga dagsbotsbrott normait ligger.

Jag har förståelse för dessa invändningar. En gräns mellan penningböter och dagsböter på nivån 25 dagsböter med bibehållen straffmätning inom dagsbotsskalan torde medföra åtskilliga problem och risker för en ojämn praxis och dålig förutsebarhet.

Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter enligt min mening att gränsen mellan penningböter och dagsböter läggs vid en nivå som motsvarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som dessutom tillgodoser intresset av att endast sådan brottslighet som framstår som mer bagatellartad bestraffas med penningböter.

I straffmätningen råder en stor spännvidd mellan olika brottstyper. Som jag tidigare berört är dock dagsbotsstraff under 20 dagsböter relativt ovanliga. Enligt nuvarande praxis utgör däremot 20-25 dagsböter normalstraffet för en inte obetydlig del av brottsbalksbrotten när de inte är av särskilt allvarlig beskaffenhet, t. ex. hemfridsbrott, olaga intrång, ofredande, snatteri och bedrägligt beteende avseende ringa värden samt vissa former av egenmäktigt förfarande och åverkan. 20-25 dagsböter utgör också normalstraffet för vårdslöshet i trafik och för åtskilliga brott mot andra trafikförfattningar. Av bötesdomarna år 1987 löd totalt 22 Jo på 20-25 dagsböter.

Från dessa utgångspunkter anser jag det naturligt att brott som för närvarande förskyller 20 dagsböter eller mer i princip även i fortsättningen bör bestraffas med dagsböter medan brott med ett lägre straffvärde bör kunna bestraffas med penningböter.

Straffskalan för dagsböter

Vid sidan av förslaget att vissa brott som i dag bestraffas med dagsböter i fortsättningen skall bestraffas med penningböter föreslog kommittén vidare 110

en generell skärpning av dagsbotsstraffet genom att ett grundbelopp om 500 kr. skulle läggas till varje dagsbotsstraff. I den delen har kommitténs förslag kritiserats av en i stort sett enhällig remissopinion.

Som jag tidigare anfört är inte heller jag beredd att ansluta mig till kommitténs förslag i den delen. Den skärpning av dagsbotsstraffet som behövs bör enligt min mening i stället ske genom att minimiantalet dagsböter inte sätts till 20 utan till 30.

Mitt förslag innebär även — vilket jag återkommer till — att minimibelopp för dagsboten höjs till 30 kr. Det sammanräknade minimibeloppet vid

dagsböter blir då 900 kr. Mitt förslag innebär således i motsats till kommit-

téns förslag inte att dagsbotsstraffet beloppmässigt alltid skulle överstiga den högsta penningboten. Såsom framgår av remissbehandlingen av kommitténs förslag synes det emellertid svårt att åstadkomma en sådan samordning utan att andra och svårare olägenheter uppkommer.

Den av mig förordade ändringen av minimiantalet dagsböter bör även föranleda att det nuvarande maximiantalet för ett brott höjs från 120 till 150. När det gäller gränsen för antalet dagsböter vid gemensamt straff för flera brott torde det vara tillräckligt med en höjning från 180 till 200 dagsböter.

Mitt förslag att straffskalan för dagsböter och gränsen mellan penningböter och dagsböter ändras innebär att utgångspunkterna för straffmätningen vid dagsböter förändras i förhållande till den praxis som nu tillämpas. I den mån brotten är så allvarliga att de i dag renderar 20 dagsböter eller mer, bör straffet även fortsättningsvis bli dagsböter. Detta betyder att fall som i dag bestraffas med 20 dagsböter enligt mitt förslag i fortsättningen bör rendera 30 dagsböter.

För att bibehålla proportion i straffmätningen bör en liknande skärpning ske vid brott som förskyller högre dagsbotsantal. Med tanke på att problemen med alltför låga totalbelopp för dagsbotstraffen i förhållande till penningböter främst gäller domar med ett lågt antal dagsböter bör emellertid ökningen av antalet dagsböter kunna vara proportionellt något mindre vid brott som redan i dag bestraffas med ett högt dagsbotsantal. Jag har därför begränsat mitt förslag till höjning av det högsta antalet dagsböter till 150. Detta innebär att antalet dagsböter för brott som i dag förskyller ett straff nära maximiantalet med mitt förslag i princip bör öka med 30. För brott som idag förskyller runt 60 till 80 dagsböter bör i sin tur antalet dagsböter i princip öka med 20.

Jag är medveten om att en ändring av förhållandet mellan dagsböter och penningböter och en ny straffskala för dagsböter av det slag som jag föreslår i ett inledningsskede kan medföra en viss ojämnhet och osäkerhet i straffmätningen. Inte heller i dag finns emellertid någon fast etablerad praxis utan det utdömda antalet dagsböter beror, särskilt vid högre dagsbotsbelopp, på omständigheterna i det särskilda fallet och domstolens värdering av dessa. Tillämpningsproblemen bör därför i princip inte bli större med mitt förslag än de är i dag. Jag vill också betona att mitt förslag i princip inte är avsett att påverka bedömningen av förhållandet mellan olika

straffskala vari brottens straffvärde mäts förändras.

Tillämpningsområdet för penningböter

När det gäller brott av bagatellartad karaktär bör som jag nämnde nyss penningböter tillämpas i stället för dagsböter. Jag syftar här på brott som är av så ringa beskaffenhet att de enligt nuvarande praxis inte tillmäts ett högre straffvärde än 10-15 dagsböter.

Till den grupp av brott där penningböter därför bör kunna bli aktuella hör vissa fall av vårdslöshet i trafik som inte är ringa men som ändå bedöms

som mindre allvarliga. Sådan vårdslöshet i trafik som består i fortkörning

torde däremot som regel inte kurina föranleda penningböter. När det gäller

snatteri finns det vissa typer av butikstillgrepp som visserligen avser högre

värden än de 50 kr. som enligt RÅ:s allmänna råd (RÅC 1: 105) i allmänhet iakttas som värdegräns för åtalsunderlåtelse när tillgreppet är av engångsnatur, men som med hänsyn till det tillgripnas värde eller andra speciella omständigheter ändå kan bedömas vara mindre allvarliga. Det bör i dessa fall vara möjligt att döma till penningböter även i många av de fall som i dag normalt bestraffas med 20 dagsböter.

Även vid andra ringa förmögenhetsbrott än snatteri, exempelvis vissa fall av bedrägligt beteende och egenmäktigt förfarande, bör på liknande sätt penningböter kunna dömas ut.

Det bör dock framhållas att utrymmet för att tillämpa penningböter i stället för dagsböter generellt sett kan antas bli förhållandevis begränsat. År

1987 utdömdes 10 dagsböter i bara 2 Jo och 15 dagsböter i 6 Fo av alla bötesdomar.

Kommittén har i anledning av sitt förslag om ökad användning av pen-

ningböter framhållit att det därigenom skulle kunna öppnas möjligheter till

en vidgad användning av ordningsbot. Som förutsättning för att använda

ordningsbot gäller att endast penningböter är föreskrivet för brottet (48 kap. 13 8 rättegångsbalken). Genom att ändra bestämmelsen så att ordningsbot får användas även i andra fall då penningböter kan följa på brottet skulle man kunna få möjlighet att beivra den bagatellartade bötesbrottsligheten genom föreläggande av ordningsbot.

Systemet med ordningsbot ha: uppenbara fördelar, inte bara genom att det är resursbesparande utan även kriminalpolitiskt sett genom att samhällsreaktionen sker i nära anslutning till brottet. Det finns emellertid också problem av olika slag. Motionsyrkanden om att införa av ordningsbot vid snatteri har också behandlats av riksdagen vid flera tillfällen utan att vinna bifall. Frågan har senast behandlats av justitieutskottet (se JuU 1989/90:16 s. 7 f. och där gjorda hänvisningar) vars majoritet då vidhöll sin tidigare uttalade tveksamhet till ett system med ordningsbot vid snatteri. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Inte heller enligt min mening finns det för närvarande tillräckligt under-

lag för att öppna möjligheten att använda ordningsbot vid snatterier eller 112

annan brottslighet som enligt mitt förslag kan föranleda penningböter. Erfarenheten av reformen bör få visa om det är lämpligt att så sker och för vilken eller vilka typer av brott som ordningsföreläggande i så fall bör kunna komma i fråga. Frågan kommer att övervägas av den parlamentariskt sammansatta kommiité (Ju 1990: 04) som jag nyligen med regeringens bemyndigande tillkallat för att göra en översyn av åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna (dir. 1990:27).

Dagsbotsutredning

En fråga som har tagits upp av remissinstanserna är om övergången från dagsböter till penningböter vid bagatellartade brott inverkar på polisens skyldighet att göra en dagsbotsutredning, så att polisen skulle kunna underlåta att göra en sådan utredning när den bedömer att straffet kommer att bli penningböter. Beträffande dagsbotsutredning gäller enligt 4 § tredje stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) att sådan utredning skall göras om det finns anledning att anta att dagsböter kan komma att dömas ut. I fråga om brott som är belagda med böter — och inte med penningböter eller normerade böter — får man därför åtminstone i inledningsskedet utgå från att dagsbotsutredningar görs i samma omfattning som nu. Det är dock på sikt mycket möjligt att sådana utredningar kommer att kunna göras i minskad omfattning, exempelvis genom att det på grundval av domstolspraxis utvecklas rutiner för när det finns anledning att anta att böterna kommer att dömas ut i penningböter och inte i dagsböter.

3.3.2 Dagsbotsbeloppet

Mitt förslag: Minsta beloppet för en dagsbot höjs från 10 till 30 kr. Beräkningsgrunderna för dagsbotens belopp bibehålls i sina grunddrag. Om särskilda skäl föreligger, får dagsbotens belopp jämkas.

Kommittén föreslår att minimibeloppet höjs till 20 kr. och att den nuva-

rande möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet slopas.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Ett par remissinstanser ställer sig dock tveksamma till att möjligheterna att jämka avskaffas.

Skälen för mitt förslag: Som en allmän huvudregel gäller att dagsbo-

tens belopp skall anpassas till den dömdes betalningsförmåga och bestämmas inom en viss given ram. Lägsta dagsbot är för närvarande 10 kr. och den högsta 1 000 kr.

Som jag tidigare nämnt bestämdes dessa belopp genom lagändringar som trädde i kraft år 1982 och som innebar att de tidigare minimi- och maximibeloppen höjdes. I samband därmed uttalades att höjningarna inte var avsedda att rubba principerna för beräkningen av dagsbotens storlek och inte 113

8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 68

hade betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller ett särskilt högt belopp skulle fastställas (prop. 1980/81:38 s. 15 f).

En tanke bakom dagsbotssystemet när det genomfördes var att dagsboten skulle bestämmas till ett penningbelopp som den tilltalade kan avstå från räknat dag för dag utan att han Eder nöd eller brister i sin försörjningsskyldighet. Principer för beräkningen av dagsboten har därefter utvecklats i praxis. För åklagarnas del har riktlinjer för bestämmandet av dagsboten i strafförelägganden meddelats av RÅ i det s. k. dagsbotscirkuläret. Som jag tidigare berört är den allmänna utgångspunkten att dagsboten i princip beräknas till 1/1000 av årsinkomsten före skatt med avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande. Från det på detta sätt beräknade beloppet görs olika avdrag med hänsyn till bl. a. försörjningsbörda, direkta skatter samt skatteprogressiviteten vid den statliga direkta beskattningen.

Med de anvisningar som RÅ har meddelat får en ensamstående utan försörjningsskyldighet med en inkomst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. En inkomst på 60 000 kr. ger en dagsbot om 40 kr. och en inkomst på 120 000 kr. en dagsbot om 75 kr. Det bör framhållas att anvisningarna endast är avsedda att uppfattas som allmänt vägledande riktlinjer samt att det inte bara är inkomst och förmögenhet som skall läggas till grund för beräkningen av dagsbotens belopp, utan även ekonomiska förhållanden i övrigt. Den tilltalades levnadsstandard kan också beaktas som ett uttryck för betalningsförmågan. I lagens förarbeten sägs: ”Har den sakfällde ringa eller ingen inkomst, oaktat hans levnadskostnader äro höga, böra dessa senare i stället för inkomsten läggas till grund vid dagsbotsbeloppets bestämmande”

(prop. 1931:188 s. 55)

Lägsta och högsta dagsbotsbelopp

Det totala bötesbeloppet vid ett dagsbotsstraff är antalet dagsböter multiplicerat med det belopp som varje dagsbot fastställs till. Även med den skärpning av dagsbotsskalan som jag tidigare förordat kan ett dagsbotsstraff bli beloppsmässigt väsentligt lägre än ett flertal vanliga penningbotsbelopp, om inte också minimibeloppet för varje dagsbot ändras. Om nuvarande minimibelopp behålls, kommer den lägsta totala bötessumman vid 30 dagsböter att bli 300 kr. Även vid allvarlig bötesbrottslighet, som exempelvis rattfylleri, som kan föranleda straff i den övre delen av dagsbotsskalan kan det totala bötesbeloppet komma att klart understiga maximibeloppet för penningböter.

Bl. a. i syfte att upprätthålla en rimlig relation i förhållande till penningböter är det därför enligt min mening påkallat med en väsentlig höjning av minimibeloppet för en dagsbot. För att inte betalningssvaga grupper skall

drabbas alltför hårt bör minimibeloppet dock inte sättas till mer än 30 kr.

Mitt förslag innebär således att dagsbotsstraffet i kronor räknat i de fall dagsboten bestäms till minimibeloppet blir minst 900 kr. (30x30) och högst 4 500 kr. (150x30). Enligt min bedömning kan bötesbelopp i den storleksordningen inte allmänt sett anses ligga på en alltför hög nivå, även om man

beaktar att vissa grupper har en begränsad betalningsförmåga. Jag återkom-

mer emellertid strax till frågan om möjligheterna att i vissa fall jämka dagsbotens belopp.

När det gäller det nuvarande maximibeloppet om 1 000 kr. har kommittén ansett att en höjning inte är lämplig för närvarande. För att komma upp till högsta dagsbot fordras för närvarande enligt de anvisningar som RÅ har utfärdat en årsinkomst på runt 1,2 milj. kr. Det fordras en förmögenhet på 10 milj. kr. för en dagsbot på 500 kr. När det gäller så extremt goda inkomst- och förmögenhetsförhållanden delar jag kommitténs uppfattning att det nuvarande maximibeloppet får anses vara tillräckligt. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå någon höjning av detta.

Beräkningen av dagsbotens storlek

En höjning av dagsbotens minimibelopp innebär att den differentiering med : hänsyn till betalningsförmågan som dagsbotssystemet syftar till kommer att få en minskad betydelse, om inte de allmänna beräkningsgrunderna för dagsbotens storlek samtidigt ändras. Som jag tidigare redovisat bestämdes

dagsbotsbeloppet år 1987 till 10 kr. i närmare 25 Jo av domarna och till

30 kr. eller därunder i över 50 96 av domarna. Även om förskjutningen mot

högre dagsbotsbelopp säkerligen fortsatt sedan dess, är det dock uppenbart

att ett minimibelopp om 30 kr. skulle innebära en förhållandevis långtgående schablonisering.

Grunderna för att beräkna dagsbotens storlek anges endast i allmänna drag i lagen. Ytterst ankommer det på domstolarna att, mot bakgrund av de allmänna uttalanden som gjorts i samband med lagstiftningen på området, bedöma hur systemet skall tillämpas. I praktiken torde domstolarna i dag till

stor del söka vägledning i de anvisningar som RÅ meddelat för åklagarnas

del.

Ser man till innehållet i dessa anvisningar, kan dock den statistiska fördelningen av dagsbotsbeloppen i olika domar framstå som något förvånande. En förklaring som ibland framförs till de förhållandevis låga beloppen är att vissa domstolar och åklagare skulle genomföra en s.k. tyst jämkning och således bestämma dagsboten till ett lägre belopp än de allmänna principerna föranleder. Det kan naturligtvis inte uteslutas att en sådan jämkning kan vara motiverad i enskilda fall. Om det tillämpas i större omfattning, innebär det emellertid betydande risker för att lika fall kommer att behandlas olika.

Allmänt sett är problemen med dagsbotsstraffen knappast heller att de skulle fastställas så att bötesbeloppen blev alltför höga. Snarare gäller motsatsen. Ser man till andra jämförbara länder, synes bötesstraffen ofta fast-

ställas till belopp som väsentligt överstiger de svenska.

Det torde också stå klart att dagsbotsstraffen i Sverige ursprungligen var väsentligt mera kännbara än de är idag. Delvis sammanhänger detta med den allmänna samhällsutvecklingen. Allmänt stigande välstånd och utvecklingen av sociala trygghetssystem har inneburit att bötesstraffen normalt inte får samma betydelse som tidigare för den enskildes ekonomi. 115

Härtill kommer dock också att beräkningsgrunderna förändrats. Den allmänna utgångspunkten att dagsboten bestäms till 1/1000 av årsinkomsten har visserligen lång hävd. De avvikelser som gjordes från detta synes emellertid under lång tid efter dagsbotssystemets införande främst ha varit i höjande riktning, exempelvis med hänsyn till förmögenhet eller till att den dömde saknade försörjningsskyldighet.

Enligt de anvisningar som RÅ utfärdat görs däremot förhållandevis kraftiga generella avvikelser i sänkande riktning. Hänsyn till direkta och indirekta skatter samt rekommenderad avrundning innebär således att de 100 resp. 250 kr. som utgör 1/1000 av årsinkomster på 100 000 resp. 250 000 kr. reduceras med 35 resp. 125 kr. Det kan sättas i fråga om så kraftiga reduktioner är väl förenliga med de ursprungliga intentionerna bakora dagsbotsstraffet.

För egen del anser jag att det saknas skäl att frångå den hittills gällande utgångspunkten att dagsbotsbeloppet i princip skall beräknas till 1/1000 av årsinkomsten. Det utesluter emellertid inte att det är angeläget att beräk-

ningsgrunderna i övrigt anpassas till ändrade förhållanden. En faktor som är

av betydelse i det sammanhanget är självfallet dagsbotsstraffets relation till penningbotsstraffet och intresset av att bibehålla den differentiering i förhållande till betalningsförmåga som dagsbotsstraffet syftar till. Skattereformen och dess betydelse för progressiviteten är en annan faktor som självfallet måste beaktas vid dagsbotsberäkningen.

Jag har inhämtat att RÅ påbörjat en översyn av sina anvisningar för dagsbotens beräknande. Översynen sker i samråd med Sveriges dornareförbund. En huvuduppgift för översynen är självfallet den anpassning av progressivitetsavdragen som krävs med hänsyn till skattereformen. Jag utgår från att en av de frågor som kommer att övervägas i det sammanhanget är från vilken nivå det över huvud taget är befogat att göra avdrag med hänsyn till progressivitetsavdragen liksom även frågan om behovet av ett särskilt avdrag för indirekta skatter och existensminimumrn. Andra frågor som kan förtjäna närmare överväganden är om avdragen för hemmavarande barn är rätt avvägda och om anvisningarna för beräkning av dagsbotsbeloppen för den som är gift eller sammanbor med annan under äktenskapsliknande former är anpassade till nutida syn på samlevnadsfrågor.

Jämkning av dagsbotens storlek

Den nuvarande regeln om att dagsboten kan jämkas vid ringa brott ställdes ursprungligen upp för att ge möjlighet till en utjämning mellan fall då böter skulle dömas ut i dagsböter och fall då penningböter skulle dömas ut. Bestämmelsen tar sikte på lagöverträdelser som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet inte framstår som allvarliga utan mer har karaktären av ordningsförseelser.

Enligt mitt förslag skall inte dagsböter utan i stället penningböter tillämpas vid sådana lagöverträdelser och vid brott av bagatellartad karaktär. 116

Under sådana förhållanden är det som kommittén påpekat följdriktigt att slopa den nuvarande jämkningsregeln.

Det synes emellertid mindre lämpligt att utesluta möjligheten att jämka dagsboten. I vissa fall kan ett straff utmätt i dagsböter tänkas komma att drabba onödigt hårt.

Ett sådant fall är då ett högt antal dagsböter döms ut och gärningsmannens betalningsförmåga är väsentligt nedsatt t. ex. på grund av långvarig sjukdom eller allvarligt handikapp. Dagsbotsbeloppet bör då kunna jämkas så att böterna inte står helt utom betalningsförmågan. Inom grupper med små eller inga arbetsinkomster — t. ex. vissa ungdomar, hemmavarande med barn och pensionärer — kan i vissa fall omständigheterna tänkas vara sådana att minimibeloppet för en dagsbot kan behöva jämkas för att inte straffet skall drabba alltför hårt. En annan situation kan vara att brottet straffvärdemässigt ligger vid nedre gränsen för dagsböter och att gärningsmannen har så goda ekonomiska förhållanden att tröskeleffekten av att brottet föranleder dagsböter och inte penningböter blir orimlig.

Möjligheten att jämka dagsboten bör — i likhet med vad som är fallet med den nuvarande jämkningsregeln — tillämpas restriktivt. För att markera att det rör sig om undantagsfall bör det fordras att särskilda skäl föreligger för att jämkning skall få ske. Jag återkommer till frågan om lägsta bötesbelopp för dagsböter.

Underlag för dagsbotsberäkningen

När det gäller underlaget för dagsbotsberäkningen har den tidigare (2.2.3) nämnda försöksverksamheten med utvidgad kontroll av den misstänktes egna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden visat en förhållandevis god överensstämmelse mellan dennes uppgifter och de uppgifter som inhämtats genom kontrollslagning i SPAR. De skillnader som förekommit har i ganska stor utsträckning fått sin naturliga förklaring genom ändrade arbets- och levnadsförhållanden o. dyl. och den misstänktes egna uppgifter har i flertalet fall bara i begränsad mån varit lägre än registeruppgifterna. Jag delar RPS” uppfattning att det nuvarande systemet får anses fungera i stort sett tillfredsställande och anser därför att föreskrifterna och rutinerna "för inhämtande av dagsbotsuppgifter inte behöver ses över för närvarande.

3.4.1 Böter som gemensamt straff

Mitt förslag: Ingår bland brotten ett som ensamt skulle bestraffas med dagsböter, skall det gemensamma straffet vara dagsböter. För brott för vilka det endast är föreskrivet penningböter skall det emellertid, om särskilda skäl föreligger, gå att döma särskilt till detta straff.

Kommittén föreslår ingen ändring. Remissinstanserna berör inte denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Som gemensamt straff döms böter enligt 25 kap. 5§ BrB ut i dagsböter, om sådana är föreskrivna för något av brotten. Av 1 §& framgår att dagsböter skall dömas ut när det i en straffbestämmelse endast anges att böter är föreskrivet. Gemensamt straff får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.

Mitt förslag när det gäller dagsböter innebär att uttrycket böter i en straffbestämmelse skall omfatta både penningböter och dagsböter. Med nuvarande regel om böter som gemensamt straff vid flera bötesbrott skulle straffet alltid bli dagsböter så snart det fanns något brott son inte var ett rent penningbotsbrott, även om detta brott i sig endast skulle bestraffas med penningböter. Regeln om gemensamt straff bör enligt min mening ändras så att det endast blir när något av brotten i sig skulle bestraffas med dagsböter som det gemensamma straffet sxall dömas ut i dagsböter. Om de enskilda brotten var för sig bara skulle bestraffas med penningböter, bör det gemensamma straffet bli penningböter. Det av mig föreslagna förhöjda maximibeloppet för penningböter som gemensamt straff för flera brott sörjer för att straffet i det enskilda fallet vid behov kan göras tillräckligt kännbart. En annan sak är att flerfaldig brottslighet av visst slag kan leda till bedömningen att dessa brott var för sig förskyller dagsböter i stället för penningböter.

Ett problem vid dagsböter som gemensamt straff för både dagsbotsbrott och penningbotsbrott är att det förstnämnda proportionellt sett kan vara av mindre betydelse. Ett exempel på detta kan vara en kombination av ett ringa förmögenhetsbrott, exempelvis snatteri, och ett flertal hastighetsöverträdelser. Resultatet kan bli att straffet i kronor räknat genom det gemensamma dagsbotsstraffet blir väsentligt lägre. För att undvika denna olägenhet bör det ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett eller fler brott

i särskilda fall.

3.4.2¶Minsta bötespåföljd

Mitt förslag: Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penningböter och normerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.

Kommittén föreslår att minsta bötespåföljden höjs till 100 kr. Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag. Det minsta belopp som får dömas ut i böter är för närvarande 50 kr. Detta belopp har gällt sedan år 1982. Den skärpning av bötesstraffet som behövs på grund av penningvärdesförändringarna under senare år bör avse även allmänna bötesminimum. Den av kommittén föreslagna höjningen av beloppet till 100 kr. får anses vara rimlig när det är

fråga om penningböter eller normerade böter.

När det däremot gäller dagsböter är jag inte beredd att godta ett så lågt generellt minimibelopp. Enligt mitt förslag skall bötesformen inte längre tillämpas vid brott av obetydlig beskaffenhet eller med karaktär av ordningsförseelser — utan penningböter i stället. Att dagsböter är den allvarligare formen av bestraffning bör lämpligen markeras genom ett högre minimibelopp än det som gäller vid penningböter. Det lägsta dagsbotsstraff som får dömas ut blir regelmässigt 900 kr. (30 x 30). Den jämkning av dagsboten som kan bli aktuell i speciella fall bör rimligen inte gå längre än att straffet som lägst blir 450 kr.

3.5¶Följdändringar

Det finns ett mycket stort antal författningar som innehåller föreskrifter om

böter som straff för olika brott. Sådana bestämmelser finns även i grundlag (se t. ex. 5 kap. 12 och 14 §§ samt 6 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen).

I de flesta av bestämmelserna anges inte vilken bötesform som är avsedd att användas. Enligt 25 kap. 1 § första punkten i dess nuvarande lydelse skall böter i dessa fall dömas ut i dagsböter. Mina förslag till ändringar innebär att såväl dagsböter som penningböter i fortsättningen kan komma i — fråga vid dessa brott. För att åstadkomma detta krävs inte några ändringar i de enskilda straffbestämmelserna.

Mina förslag påkallar inte heller några ändringar i de bestämmelser där normerade böter föreskrivs som straff.

När det gäller penningböter är situationen annorlunda. I de straffbestämmelser för vilka penningböter nu tillämpas är genomgående böter till ett visst högsta belopp föreskrivet. Normalt överensstämmer det i bestämmelserna angivna beloppet med det i brottsbalken nu föreskrivna generella maximibeloppet, 1 000 kr. För att det föreslagna nya maximibeloppet skall

gälla för de enskilda brotten krävs ändringar om detta i bestämmelserna. Mitt förslag om ändring av dessa bestämmelser innebär att de i princip

ändras så att det i fortsättningen endast anges att penningböter är föreskrivet för brottet. Härigenom kommer de i brottsbalken angivna maximi- och mi-

nimibeloppen för penningböter att bli tillämpliga. En fördel med en sådan ordning är att beloppen i framtiden kan justeras utan att varje straffbestämmelse behöver ändras. Möjligheten att i vissa fall föreskriva ett visst lägre högsta bötesbelopp bör dock bibehållas. I dessa fall bör uttrycket ”penning-

böter högst...” komma till användning.

Ett genomförande av de lagändringar som jag nu berört kan medföra vissa övergångsproblem. Frågan behandlas närmare i specialmotiveringen till förslaget till övergångsbestämmelser i brottsbalken.

Vid sidan av de straffbestämmelser i vilka endast böter, normerade böter eller penningböter är föreskrivet finns ett inte obetydligt antal bestämmelser

i vilka dagsböter föreskrivs som straff. I sak har dessa bestämmelser inte an-

nan innebörd än om endast böter föreskrivs. Dessa bestämmelser bör därför ändras så att ordet dagsböter byts ut mot böter. Detta innebär att penningböter skall användas där brottet förskyller ett lägre straff än trettio dagsböter.

I vissa av de bestämmelser i vilka dagsböter är föreskrivet anges ett särskilt minimurn. Möjligheterna att föreskriva ett sådant minimum kommer att finnas kvar även efter ett genomförande av mina förslag. Redan en föreskrift att dagsböter skall utdömas för brottet innebär emellertid att minimistraffet blir 30 dagsböter. De flesta särskilda minima som nu är föreskrivna ligger kring detta minimistraff. Bestämmelserna bör därför

ändras så att dagsböter föreskrivs för brotten utan att något särskilt

minimum anges.

Förslag till ändringar av vissa bestämmelser i grundlag har tagits upp i

propoposition (1990/91:64) om yttrandefrihetsgrundlag m. m.

3.6¶Ikraftträdande

Ikraftträdandet av de här föreslagna lagändringarna måste föregås av ett förhållandevis omfattande administrativt arbete. RÅ och RPS, som jag har samrått med under beredningen av detta lagstiftningsärende, har sålunda framhållit att en viss tid efter ett riksdagsbeslut erfordras dels för den översyn av RÅ:s föreskrifter om oréningsbot för vissa brott som påkallas av bl.a. höjningen av bötesminimum och dels för att fastställa nya blanketter och anvisningar och för att förbereda information inom bl. a. polisväsendet om de nya reglerna. För att tillgodose behovet av tid föreslås att

lagändringarna träder i kraft vid årsskiftet 1991/92.

4¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats de lagförslag som framgår av hemställån (avsnitt 6).

Lagförslagen 1 och 2 i hemställan har granskats av lagrådet. Övriga lag- ' förslag, som omfattas av 8 kap. 18 § regeringsformen, är följdändringar till ändringarna i brottsbalken. Dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Beträffande lagförslagen har jag samrått med andra berörda statsråd. 120

5.1¶Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap. 168

Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende til penningböter.

Ändringen innebär endast att uttrycket penningböter införs i paragrafen för att beteckna straffet.

25 kap. Om böter m.m.

18 Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i

fråga, i dagsböter, penningböter eller normerade böter. År viss bötesform inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

I paragrafens inledning sägs att böter skall dömas ut i den bötesform som är föreskriven för brottet. Närmare bestämmelser om de olika bötesformerna finns i 2-4 §§. Det nuvarande uttrycket — böter, högst visst belopp i kronor — som används i enskilda straffbestämmelser för att ange penningböter kommer att bytas ut mot termen penningböter.

I den andra meningen anges att om viss bötesform inte är särskilt föreskriven för ett brott så skall bötesstraffet som huvudregel dömas ut i dagsböter, Detta gäller alla brott för vilka det endast stadgas böter och som enligt nuvarande regler skall bestraffas med dagsböter. Förskyller ett sådant : brott lägre straff än 30 dagsböter skall i fortsättningen penningböter tillämpas i stället för dagsböter. I den allmänna motiveringen lämnas, med utgångspunkt i nuvarande straffmätningspraxis, en redogörelse för hur gränsen skall dras mellan de båda bötesformerna. Innebörden är att penningböter skall komma till användning endast i fall där brottet har ett ringa straffvärde. Härmed avses närmast de fall då dagsbotsantalet med nuvarande praxis blir lägre än 20 dagsböter.

Det bör anmärkas att de allmänna reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB är tillämpliga när ett bötesstraff skall dömas ut som dagsböter eller penningböter.

28 Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.

. Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp är fyrahundrafemtio kronor.

I första stycket regleras det antal dagsböter som får dömas ut för ett brott. Bestämmelser om flerfaldig brottslighet och när dagsböter och penningböter får användas som gemensamt straff tas upp i 5 och 6 88.

Dagsbotsstraffet har skärpts genom att skalan för det antal dagsböter som

får dömas ut har ändrats från 1-120 till 30-150 för ett brott. Det högsta

antal dagsböter som får dömas ut som gemensamt straff för flera brott har ökats från 180 till 200. Detta framgår av 6 § andra stycket.

I andra stycket återfinns regler om beräkningsgrunderna för dagsbotens storlek. Minimibeloppet för dagsboten har höjts från 10 till 30 kr. Möjligheten att järnka dagsboten vid ringa brott har ersatts av en regel om att dagsbotens belopp får jämkas om det föreligger särskilda skäl. Angående . dessa två frågor hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen under 3.3.2.

I tredje stycket anges att minsta bötesbelopp är 450 kr. Det medför att

dagsboten inte kan jämkas mer är till 15 kr. i de fall där antalet dagsböter inte skall vara mer än 30. Det bör dock understrykas att möjligheten till

jämkning inte är avsedd särskilt för de lägsta bötesstraffen utan att den kan

användas på alla nivåer.

38 Penningböter skall bestämmas till lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.

Paragrafen innehåller regler om lägsta och högsta belopp för penningböter. Det lägsta belopp som får dömas ut i penningböter har höjts från 50 kr. till 100 kr. och maximibeloppet för penningböter vid ett brott har höjts från 1 000 till 2000 kr. Möjlighet finns dock att genom en särskild förskrift i en straffbestämmelse bestämma ett lägre maximibelopp än 2 000 kr.

Reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB är tillämpliga också när dagsböter och penningböter skall mätas ut. När domstolen bestämmer

penningsböter skall den alltså beakta inte bara brottets straffvärde utan

också andra omständigheter som enligt bestämmelserna i nämnda kapitel påverkar straffmätningen, t. ex. om det föreligger försvårande eller förmildrande omständigheter eller om det är fråga om återfall. Även gärningsmannens ungdom skall beaktas särskilt, när brottet har begåtts av någon som inte fyllt 21 år. Vilket bötesbelopp som bör dömas ut vid olika brott är alltså beroende av förhållandena i det enskilda fallet.

Normerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund.

Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.

Definitionen av normerade böter är densamma som i nuvarande 1 8.

Minsta bötesbelopp som får bestämmas är 100 kr. Det innebär att om den särskilda beräkningsgrunden i en straffbestämmelse för en viss gärning egentligen skulle föranleda ett lägre straff än 100 kr. så skall straffet ändå bestämmas till detta belopp.

Bestämmelserna om gemensamt straff har sammanförts i 5 8.

5§

Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i

övrigt.

Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter elter böter som inte får förvandlas till fängelse.

I paragrafen regleras användningen av böter som gemensamt straff för flera brott.

I första stycket slås fast att böter får användas som gemensamt straff för flera brott om böter kan följa på vart och ett av brotten. Av 30 kap. 3 § första stycket följer att det alltid skall dömas till gemensam påföljd när någon döms för flera brott, om något annat inte är föreskrivet.

I andra stycket ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett eller flera penningbotsbrott och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt. För att detta skall vara möjligt krävs det att det föreligger särskilda skäl. Förutsättningarna är således desamma som när rätten enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB får döma till mer än en påföljd. Det bör vara fråga om brottslighet av olika art där ett gemensamt straff skulle ge ett orimligt resultat. Exempel på detta kan vara ett förmögenhetsbrott som förskyller ett lågt antal dagsböter och ett antal trafikförseelser som förskyller höga penningböter. Dagsböter som gemensamt straff skulle i en sådan situation kunna ge ett proportionellt sett " för lågt straff i kronor.

Det bör anmärkas att möjligheten att döma särskilt till penningböter äger tillämpning också när åklagare utfärdar strafföreläggande.

Regleringen i paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande 4 § andra stycket. Bestämmelser om bötesstraff som inte får förvandlas till fängelse

finns i bl. a. 22 §& bötesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter, om något av brotten förskyller dagsböter.

Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst femtusen kronor.

Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bö-

tesstraff, får detta inte underskridas.

I första stycket föreskrivs att dagsböter döms ut som gemensamt straff om ett av brotten förskyller dagsböter och de andra förskyller dagsböter eller penningböter. Det räcker således inte — så som gäller enligt nuvarande bestämmelse — att dagsböter är föreskrivet. Domstolen eller, vid strafföreläggande, åklagaren måste bedöma om något av brotten sett för sig förskyller dagsböter. Om så inte är fallet skall det gemensamma straffet dömas ut i penningböter. Dagsböter skall således inte användas vid

flerfaldig brottslighet om brotten var för sig förskyller endast penningböter.

Antalet dagsböter som skall kunna dömas ut som gemensamt straff har höjts från 180 till 200. Högsta beloppet för penningböter som gemensamt

straff har höjts från 2 000 kr. till 5 900 kr.

I tredje stycket anges att om det är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff för något av brotten så får detta belopp inte underskridas vid straffmätningen beträffande flerfaldig brottslighet.

Paragrafen är tillämplig också när någon skall dömas till böter för flera brott och samtidigt dömas till annan påföljd för brottsligheten i övrigt enligt

30 kap. 3 § andra stycket.

78 Böter tillfaller staten. Paragrafen ersätter bestämmelserna. i nuvarande 6 8. Lagrådet har föreslagit att paragrafen skall innehålla endast en bestämmelse om att böter tillfaller staten. Jag vill inte motsätta mig lagrådets förslag mot bakgrund av att det såvitt kunnat utrönas i detta ärende, sedan lagen (1983:274) om rätt till jakt upphörde att gälla år 1988, endast i en författning, reglementet (1891:23 s.1) för farten å Strömsholms kanal, finns bestämmelser om att böter skall tillfalla annan än staten. Dessa bestämmelser torde inte tillämpas numera.

Bestämmelsen är genom hänvisning i 9 § tillämplig även när det gäller viten, som i särskilt fall förelagts genom beslut av domstol eller annan myndighet. Inte heller beträffande sådana viten torde det numera förekomma att vitet skall tillfalla annan än staten.

88 Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 8.

9§

Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 och 8 §§ äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.

Paragrafen motsvarar nuvarande 8 8. I enlighet med lagrådets förslag har hänvisningen i paragrafen jämkats med anledning av de ändringar som gjorts i 7 8. Detta medför inte någon ändring i sak eftersom det inte torde finnas några bestämmelser om att viten av ifrågavarande slag skall tillfalla annan än staten.

27 kap. 28, 28 kap. 28, 31 kap. 1§ samt 34 kap. 5 och 6 55

Det högsta antal dagsböter som får dömas ut i samband med villkorlig dom,

skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstlagen och med tilllämpning av 34 kap. 5 eller 6 8 har höjts från 180 till 200. Dessutom har

några språkliga ändringar gjorts i 34 kap. 5 och 6 §§.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Åri äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan myndighet och som skall tillfalla annan än staten. Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992.

Såsom tidigare redovisats är avsikten att penningböter skall föreskrivas i samtliga straffbestimmelser där i dag ett visst högsta belopp som inte överstiger 1000 kr. är föreskrivet. Sammantaget gäller detta ett mycket stort antal straffbestämmelser. I andra stycket har därför tagits in en föreskrift om att penningböter skall tillämpas i de aktuella fallen även om för-

fattningstexten inte blivit ändrad.

Enligt övergångsbestämmelserna till de ändringar i 25 kap.BrB som

trädde i kraft år 1982 skall 25 kap. 1 § i dess äldre lydelse fortfarande till-

lämpas i fråga om böter för vilka det i en bestämmelse som trätt i kraft före

den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp som överstiger 500 kr. Detta

innebär att böter i dessa fall skall dömas ut i dagsböter. Om ett sådant brott förskyller mindre än trettio dagsböter bör straffet i fortsättningen kunna 125

dömas ut i penningböter. I andra stycket har därför föreskrivits att dessa fall skall behandlas på samma sätt sorn fall där någon särskild bötesform inte är föreskriven.

För den händelse det skulle bli aktuellt att tillämpa någon nu gällande äldre bestämmelse om att böter och vissa slag av viten skall tillfalla annan än staten har i tredje stycket tagits in en föreskrift om att bestämmelsen i så fall fortfarande gäller (jfr. tidigare 25 kap 7 §).

När det gäller frågan om enligt vilken lag som straff skall bestämmas när en gärning begåtts före ikraftträdandet men bedöms därefter, har ingen särskild reglering ansetts behövlig. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken gäller nämligen som huvudregel att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas skall den iagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller lindrigare straff.

Ändringarna av dagsböternas minimi- och maximiantal, minimibeloppet för varje dagsbot samt de generella minimibeloppen för de olika bötesformerna innebär samtliga skärpningar av lagstiftningen. Härav följer att äldre lag skall tillämpas i bedömningen av gärningar som begåtts före ikraftträdandet. :

När det gäller brott för vilka straffet enligt tidigare lagstiftning skall

dömas ut i dagsböter men som enligt den nya lagstiftningen förskyller penningböter är situationen något mer komplicerad. Emellertid torde den principen gälla att en jämförelse skall ske mellan de resultat till vilka man kommer i det konkreta fallet genom tillämpning av äldre och ny lag. Böterna bör således i princip utmätas i penningböter endast om det står klart att detta innebär ett beloppsmässigt lägre straff än ett enligt äldre bestämmelser i dagsböter utmätt straff.

Föreligger flera brott till bedömande för vilka ett gemensamt straff skall dömas ut, skall jämförelsen i princip utgå från varje särskilt brott. Den nya regleringen innebär ju ingen ändring när det gäller grunderna för utmätande av gemensamt straff. En förutsättning för att de maximum som enligt äldre bestämmelser gäller för gemensamt straff skall kunna överskridas är dock att minst två av de brott som föreligger till bedömning har begåtts efter ikraftträdandet.

Den i 25 kap. 5 § andra stycket öppnade möjligheten att döma särskilt för brott för vilka penningböter är föreskrivet får endast utnyttjas för brott som begåtts efter ikraftträdandet.

5.2¶Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

9 kap. Om straff, vite och hämtning

18 En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter.

Förslaget innebär att termen dagsböter ersätts med böter. Överträdelser kommer således i fortsättningen att kunna bestraffas även med

penningböter. Ändringen är påkallad av att lägsta antalet dagsböter höjs från

en till trettio.

28 Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut, döms han till böter.

I paragrafen görs motsvarande ändring som i 1 §. I paragrafens nuvarande lydelse finns upptaget ett särskilt straffminimum på 25 dagsböter, när det gäller överrätts dom. Denna särregel kan med dagens synsätt och regelsystem knappast anses befogad och har därför tagits bort. Även i dessa fall skall således göras en fri bedömning av överträdelsernas straffvärde. Självfallet kan det vid en sådan bedömning finnas anledning att beakta att överklagandet avsett en högre rätts avgörande.

38 Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som

part.

Ändringen motsvarar den som föreslagits för 1 8.

5§

Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

Ändringen innebär att uttrycket böter, högst ettusen kronor ersätts med

termen penningböter. Bötesbelopppets storlek regleras i 25 kap. 3 & BrB.

68. |

Röjer någon utah giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till böter.

Ändringen motsvarar den som har föreslagits för 1 8.

48 kap. Om strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot

4§8

Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket inte föreskrivs svårare straff än böter. dock inte normerade böter, och beträffande brott, för vilket föreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet, får dock strafföreläggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundratjugo dagsböter.

Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har begåtts av någon som är under arton år.

Ändringen innebär att det maximala antalet dagsböter som får föreläggas genom strafföreläggande höjs från 100 till 120. Höjningen föranleds av att det högsta antalet dagsböter som får dömas ut för ett brott enligt förslaget ändras från 120 till 150. Enligt förslaget skall detta medföra en straffskärpning på 30 dagsböter i det översta skiktet. För att utrymmet för att använda strafföreläggande inte skall ändras höjs taket till 120 dagsböter.

5.3¶Övriga lagförslag

Förslagen är rena följdändringar som bör göras med anledning av förslagen om ändring i 25 kap. BrB. Därutöver har i de flesta författningar gjorts vissa redaktionella ändringar. Det bör särskilt anmärkas att de bestämmelser som finns i vissa författningar om att böter och vissa viten skall tillfalla kronan inte längre behövs med hänsyn till den föreslagna regleringen i 25 kap. 7 och 9 §§ BrB. Dessa bestämmelser har därför tagits bort. Vidare finns i några författningar bestämmelser om att böter som inte betalas får förvandlas enligt allmänna strafflagen. Dessa föreskrifter är numera överflödiga. Frågan regleras i de nu gällande bestämmelserna i 25 kap. 7 § BrB. De bestämmelser som finns i vissa författningar om åklagare och domstol i mål angående förseelser mot den aktuella författningen bör också tas bort. Vad som gäller i dessa frågor regleras i rättegångsbalken.

6¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken, 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s.1) med vissa föreskrifter till

beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar,

4. lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan

särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan

svagströmsledning över riksgränsen,

5. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om | sjöfynd, 128

6. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

7. lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser,

8. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg,

9. lag om ändring i checklagen (1932:131),

10. lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov,

11. lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin,

12. lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119),

13. lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafikleder,

14. lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

15. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.,

16. lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående skyldighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m. m.,

17. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om

fraktfart med svenska fartyg, 18. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

19. lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

20. lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående förbud rot försäljning av vissa kemikalier,

21. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för

vissa kraftanläggningar m. m.,

22. lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet,

23. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

24. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,

25. lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap,

26. lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från värnpliktslånefonden,

27. lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot politiska uniformer,

28. lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevfordran m. m.,

29. lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Torne och

Muonio gränsälvar,

30. lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda

bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon,

31. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,

32. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

33. lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581), 129

9 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 68

34. lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m., 35. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande Pris- och konkurrensförhållanden, 36. lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering av kött, 37. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617), 38. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623), 39. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) 40. lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och

invaliditetsförsäkring,

41. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), 42. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 43, lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 44, lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, 45. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt, 46. lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring, 47. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 48. lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701), 49. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, 50. lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss, 51. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

52. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva

veterinäryrket m. m., 53. lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare, 54, lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från

rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus,

55. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, 56. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse, 57. lag om ändring i radiolagen (1966:755) 58. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198), 59. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

60. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

61. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), 62. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som

begåtts utomlands, :

63. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, 64. lag om ändring i i förordningen (1973:568) om vissa uppgifter från rörelseidkare, 65. lag om ändring i handelsregisterlagen (974157), 66. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313), 67. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), 68. lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att

anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, 130

69. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, — Prop. 1990/91:68

70. lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.,

71. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker, 72. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för

yrkesmässig sjöfart m. m.,

73. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

74. lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister, 75. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327), 76. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska

fordon,

77. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter, 78. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen, 79. lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning.

7¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

böter (brottsbalken) Bilaga 1

28 kap. Om böter

18 Böter ådöms i dagsböter, om ej penningböter eller normerade böter är stadgade eller fråga är om fall som avses i 3 § andra stycket.

2§ Dagsböter ådöms till ett antal av minst tjugofem och högst tvåhundra eller, om böterna ådöms som gemensamt straff för flera brott, högst trehundra.

Varje dagsbot fastställs i per.gar till ett belopp från och med tjugo till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenher, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.

Utöver vad nu sagts skall vid ådörnande av dagsböter alltid ett grundbelopp på femhundra kronor dömas ut.

3 § Dagsböter får ådömas för ett eller flera brott på vilka dagsböter kan följa.

Som gemensamt straff för flera brott får dagsböter även ådömas, om dagsböter kan följa på något av brotten och för övriga brott ej är stadgat annat straff än penningböter.

Bör på brottet eller brotten lägre straff än tjugofem dagsböter följa skall

penningböter högst ettusen kronor ådömas.

4 § Penningböter är böter för vilka är utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor.

Penningböter högst tvåtusen kronor får ådömas som gemensamt straff för flera brott, om penningböter kan följa på alla brotten.

58 Normerade böter är böter som bestäms efter särskild beräkningsgrund.

65 Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket stadgats normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.

78 Minsta bötesstraff är etthundra kronor, om ej annat är föreskrivet.

När böter ådöms som gemensamt straff och för något av brotten är stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får detta ej underskridas.

885 Om det med hänsyn till brottens antal, svårhet och inbördes samband föreligger synnerliga skäl får annan påföljd än böter användas som gemensamt straff för flera brott enligt denna balk, även om endast böter är stadgade för brotten. Fängelse får härvid ådö:nas i lägst en och högst tre månader.

Ådöms böter som gemensamt straff för flera brott och skall böter för något = Bilaga 1

av brotten helt eller delvis tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål, skall efter omständigheterna förordnas hur böterna skall fördelas.

10 § Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen. |

11 8 Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 9 § första stycket och 10 § äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är stadgat om böter.

Bilaga 2

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 16 kap. 16 8, 25 kap. 1-8 88, 27 kap. 2 8, 28 kap. 2 8, 31 kap. 1 8 samt 34 kap. 5 och 6 8§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

16 8!

Den som för oljud på allmän Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande be- för förargelseväckande beteende till böter, högst ettusen teende till penningböter. kronor.

25 kap.

Böter ådöms i dagsböter. Böter skall dömas ut, enligt vad

Är för böter utsatt ett visst hög- som är föreskrivet för brottet i

sta belopp som inte överstiger ettu- fråga, i dagsböter, penningböter elsen kronor eller skall böter be- ler normerade böter. Är viss bötesstämmas efter särskild beräknings- form inte föreskriven för brottet, grund (normerade böter), ådöm: de döms böter ut i dagsböter eller, om dock omedelbart i pengar. brottet förskyller lägre straff än

trettio dagsböter, i penningböter.

28 Dagsböter ddöms till ett antal av Dagsböter skall bestämmas till

minst en och högst etthundratjugo. ett antal av minst trettio och högst

etthundrafemtio.

1 Senaste lydelse 1980:1133.

2 Senaste lydelse 1980:1133.

3 Senaste lydelse 1980:1133.

Bilaga2

" Varje dagsbot fastställs i pengar Varje dagsbot fastställs till ett till ett belopp från och med tio till visst belopp från och med trettio till och med ettusen kronor, efter vad och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän- som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, för- syn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv- och ekonomiska förhållanden i övrigt. Är brottet ringa får dagsbotens rigt. Om det finns särskilda skäl, får belopp jämkas med hänsyn härtill. dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp är fyrahund-

rafemtio kronor.

384 Minsta bötespåföljd är femtio Penningböter skall bestämmas kronor, om ej annat är stadgat. till lägst etthundra kronor och högst

tvåtusen kronor. Om ett lägre hög-

sta belopp är särskilt föreskrivet,

gäller dock detta.

4§

Böter må användas såsom ge- Normerade böter är böter som, mensamt straff för flera brott, om enligt vad som är föreskrivet för böter kunna följa å vart och ett av brottet, skall bestämmas efter särbrotten. skild beräkningsgrund.

Gemensamt straff i böter må ej Minsta bötesbelopp är etthundra

avse brott, för vilket stadgats nor- kronor.

merade böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.

585 Böter såsom gemensamt straff Böter får användas som gemenför flera brott ådöms i dagsböter, samt straff för flera brott, om böter om sådana är stadgade för något av kan följa på vart och ett av brotten. brotten. Om det finns särskilda skäl, får

Såsom . gemensamt straff får rätten döma till penningböter för ett dagsböter ådömas till ett antal av eller flera brott för vilka sådan påetthundraåttio och böter omedelbart följd är föreskriven och samtidigt I pengar till ett belopp av tvåtusen döma till annan form av böter för kronor. brottsligheten i övrigt.

Är för något av brotten stadgat Gemensamt straff i böter får inte ett visst lägsta bötesstraff, får det avse brott för vilket är föreskrivet straffet ej underskridas. normerade böter eller böter som

inte får förvandlas till fängelse.

4 Senaste lydelse 1980:1133.

5 Senaste lydelse 1980:1133.

Bilaga 2 6§

Böter skola tillfalla kronan, om Böter som gemensamt straff för

ej annat är föreskrivet. Ådömas flera brott döms ut i dagsböter, om

böter såsom gemensamt straff för något av brotten förskyller dagsböflera brott och skola böter för ndgot ter. av brotten helt eller delvis tillfalla Som gemensamt straff får dagsannan än kronan eller användas för böter bestämmas till ett antal av särskilt ändamål, skall efter om- högst tvåhundra och penningböter . Ständigheterna förordnas huru bö- till ett belopp av högst femtusen kroterna skola fördelas. nor.

Om det för något av brotten är

föreskrivet ett visst lägsta bötes-

straff, får detta inte underskridas.

786 Om uppbörd och indrivning av Böter skall tillfalla staten, om böter finnes bestämmelser i bö- inte annat är föreskrivet. tesverkställighetslagen (1979:169). Om rätten dömer till böter som

Böter som inte betalas får, om gemensamt straff för flera brott och

böter för något av brotten helt eller inte annat är föreskrivet, förvandlas

delvis skall tillfalla annan än staten till fängelse i lägst fjorton dagar

eller användas för särskilt ändamål, och högst tre månader enligt be-

skall rätten med hänsyn till omstänstämmelserna i bötesverkställig-

digheterna bestämma hur böterna hetslagen.

skall fördelas.

88 Beträffande vite som blivit någon Om uppbörd och indrivning av i särskilt fall förelagt genom beslut böter finns bestämmelser i böav domstol eller annan myndighet tesverkställighetslagen (1979:189). skola 6 § första stycket och 7 § äga Böter som inte betalas får, om motsvarande tillämpning. I fråga inte annat är föreskrivet, förvandlas om annat vite skall tillämpas vad i till fängelse i lägst fjorton dagar detta kapitel är stadgat om böter. och högst tre månader enligt be-

stämmelserna i bötesverkställig-

hetslagen.

98 Beträffande vite som blivit någon

i särskilt fall förelagt genom beslut

av domstol eller annan myndighet

skall 7 § första stycket och 8 § äga

motsvarande tillämpning. I fråga

om annat vite skall tillämpas vad i

detta kapitel är föreskrivet om

böter.

6 Senaste lydelse 1983:351.

Bilaga 2

27 kap.

Villkorlig dom får förenas med Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst etthundradttio, va- dagsböter, högst tvåhundra, vare sig

re sig böter har föreskrivits för brot- böter har föreskrivits för brottet el-

tet eller ej. ler inte.

28 kap. 288

Skyddstillsyn får förenas med Skyddstillsyn får förenas med dagsböter, högst etthundraåttio, dagsböter, högst tvåhundra, vare sig vare sig böter har föreskrivits för böter har föreskrivits för brottet elbrottet eller ej. ler inte.

31 kap 18?

Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli fö-

remål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Om brottslighetens straffvärde Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare eller art eller den tilltalades tidigare

brottslighet påkallar det, får jämte brottslighet påkallar det, får jämte

överlämnande till vård inom social- överlämnande till vård inom socialtjänsten dömas till dagsböter, högst tjänsten dömas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har tvåhundra, vare sig böter har föreföreskrivits för brottet eller ej. skrivits för brottet eller inte.

Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i samband med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke .

7 Senaste lydelse 1988:942.

8 Senaste lydelse 1988:942.

9 Senaste lydelse 1990:64.

Bilaga 2

34 kap.

5 810

Är den tidigare ådömda påfölj- Är den tidigare påföljden villkor-

den villkorlig dom, får förordnande lig dom, får förordnande enligt 18 1 enligt 1 8 1 meddelas endast för meddelas endast för brott som be-

brott som begåtts före prövotidens gåtts före prövotidens början.

början.

Meddelas förordnande enligt Meddelas förordnande enligt 181, får rätten, om den nya brotts- 1§ 1, får rätten, om den nya brottslighetens straffvärde eller art påkal- lighetens straffvärde elier art påkallar det, även döma till dagsböter, lar det, även döma till dagsböter,

högst etthundraåttio, vare sig böter högst tvåhundra, vare sig böter har

har föreskrivits för brottet eller inte. föreskrivits för brottet eller inte.

Tillämpas 1 8 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 & 1 eller2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 8 3 får inte ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

6 8! Är den tidigare åddömda påfölj- Är den tidigare påföljden

den skyddstillsyn, får rätten vid till- skyddstillsyn, får rätten vid tillämplämpning av 1 § 1, om den nya ning av 1 § 1, om den nya brottsligbrottslighetens straffvärde eller art hetens straffvärde eller art eller den eller den tilltalades tidigare brotts- tilltalades tidigare brottslighet pålighet påkallar det, även döma till kallar det, även döma till dagsböter, dagsböter, högst etthundraåttio, högst tvåhundra, vare sig böter har

vare sig böter har föreskrivits för föreskrivits för brottet eller inte. Är brottet eller ej. Är fängelse före- fängelse föreskrivet för det nya

skrivet för det nya brottet och kan, brottet och kan, med hänsyn till såmed hänsyn till sådana omständig- dana omständigheter som i 30 kap. heter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § I 11 8 sägs, 1 § 1 inte tillämpas med inte tillämpas med mindre än att så- mindre än att sådant förordnande

dant förordnande förenas med fri- förenas med frihetsberövande, får

hetsberövande, får rätten i stället för rätten i stället för att döma till böter att döma till böter döma till fängelse döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.

enligt 28 kap. 3 §.

Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan sorn avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, tilllämpas bestämmelserna i 28 kap. & a $.

10 Senaste lydelse 1988:942.

11 Senaste lydelse 1988:942

Bilaga 2

Döms den tilltalade med tillämp- Döms den tilltalade med tillämpning av 1 8 3 till fängelse, skall när ning av 1 8 3 till fängelse, skall när straffets längd bestäms skälig hän- straffets längd bestäms skälig hänsyn tas till vad han har undergått till syn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse ' till vad han har avtjänat av fängelse som ddömts enligt första stycket el- som dömts ut enligt första stycket

ler 28 kap. 3 § liksom till böter som eller 28 kap. 3 § liksom till böter ådömts enligt första stycket eller som dömts ut enligt första stycket

28 kap. 2 8. I fall som här avses får eller 28 kap. 2 8. I fall som här avses fängelse ådömas på kortare tid än får fängelse dömas ut på kortare tid

vad som är föreskrivet för brottet. än vad som är föreskrivet för brottet.

Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a § Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a § första stycket lämnats i domen skall, första stycket lämnats i domen skall, om fängelse ddöms, detta beaktas, om fängelse döms ut, detta beaktas, när straffets längd bestäms. när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får Fängelse enligt första stycket får inte åddömas och beslut enligt andra inte dömas ut och beslut enligt stycket eller beslut om undanröj- andra stycket eller beslut om undanande av skydstillsyn får inte medde- :röjande av skydstillsyn får inte medlas, i annat fall än när fråga därom delas, i annat fall än när fråga därom ' uppkommer i mål vari den dömde uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före häktats eller erhållit del av åtal före ” prövotidens utgång. prövotidens utgång.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Äri äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

Bilaga 2

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3, 5 och 6 §§ samt 48 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Part, som mot bättre vetande in- En part, som mot bättre vetande leder eller föranleder rättegång i inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, straffes med dagsböter. tvistemål, döms till böter.

Föres av part mot bättre vetande Om en part mot bättre vetande

talan mot dom eller beslut, dömes för talan mot dom eller beslut, döms han till dagsböter; är det överrätts han till böter. dom eller beslut, vare straffet lägst tjugufem dagsböter.

3§

Söker part i tvistemål eller måls- Försöker en part i tvistemål eller ägande i brottmål genom på- en målsägande i brottmål förhala ståenden eller invändningar, som rättegången genom påståenden eller

äro uppenbart ogrundade, eller ge- invändningar, som är uppenbart

nom innehållande av bevis eller an- ogrundade, eller genom innehålnan otillbörlig åtgärd förhala rätte- lande av bevis eller ndgon annan gången, straffes han med dagsböter. otillbörlig åtgärd, döms han till bö- Vad nu sagts om part gälle ock in- ter. Vad nu sagts om part gäller tervenient, även om han ej äger också intervenient, även om han inte ställning av part. har ställning som part.

58!

Den som vid sammanträde inför Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto- rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har - föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 8, meddelats med stöd av 5 kap. 9 8, döms till böter, högst ettusen kro- döms till penningböter. Till samma nor. Till samma straff döms den straff döms den som muntligen inför som muntligen inför rätten eller i rätten eller i rättegångsskrift uttalar rättegångsskrift uttalar sig otillbör- sig otillbörligt. ligt.

1 Senaste lydelse 1987:747.

Bilaga 2

döms till böter, högst ettusen kro- döms till penningböter. Till samma nor. Till samma straff döms den straff döms den som muntligen inför som muntligen inför rätten eller i rätten eller i rättegångsskrift uttalar rättegångsskrift uttalar sig otillbör- sig otillbörligt. ligt.

6§

Röjer någon utan giltigt skäl vad Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersöknings- enligt rättens eller undersökningsleledarens förordnande icke får up- darens förordnande inte får uppenpenbaras, straffes han med dagsbö- baras, döms han till böter.

ter.

48 kap.

Strafföreläggande får utfärdas Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket ej stad- beträffande brott, för vilket inte fögas svårare straff än böter, dock ej reskrivs svårare straff än böter, dock normerade böter, och beträffande ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter brott, för vilket föreskrivs böter eller eller fängelse i högst sex månader. fängelse i högst sex månader. Om Om dagsböter skall användas som dagsböter skall användas som påpåföljd för brottet, får dock straffö- följd för brottet, får dock strafförereläggande utfärdas endast när brot- läggande utfärdas endast när brottet tet ensamt eller tillsammans med ensamt eller tillsammans med annat annat sådant brott som nu har sådant brott som nu har nämnts förnämnts förskyller högst etthundra skyller högst erthundratjugo dagsdagsböter. böter.

Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har begåtts av någon som är under arton år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2 Senaste lydelse 1988:820.

Lagrådet

Bilaga 3

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-07

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta Iagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i brottsbalken, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagaren Agneta Isborn Lind.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Enligt vad som upplysts vid föredragningen finns inte längre några föreskrifter om att böter skall tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål. Med hänsyn härtill bör 25 kap. 7 § endast innehålla att böter tillfaller staten och hänvisningen i 25 kap. 9 § jämkas i överensstämmelse härmed.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken lämnas utan erinran.

gotab 97368, Stockholm 1990