Prop. 1990/91:68
om ändring i brottsbalken m.m. (böter)
Regeringens proposition 1990/91 :68
om ändring i brottsbalken m. m. (böter)
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 december 1990. '
På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om ändringar av bötesstraffets utformning och tillämpningsområde.
Det föreslås att maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till 2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter tillämpas som gemensamt straff för flera brott.
Propositionen innehåller också förslag om ändring av skalan för antalet dagsböter. Det lägsta antalet dagsböter som kan dömas ut föreslås bli 30 dagsböter i stället för som nu en dagsbot. Om ett brott för vilket böter är före- skrivet bör föranleda ett lägre straff än 30 dagsböter. skall penningböter dö- mas ut.
Maximala antalet dagsböter höjs enligt förslaget från 120 till 150 för ett brott och från 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.
Minsta beloppet för en dagsbot höjs enligt förslaget från 10 kr. till 30 kr. Om särskilda skäl föreligger, skall dagsbotens belopp få jämkas.
Om böter skall dömas ut som ett gemensamt straff för flera brott och det bland brotten ingår ett som bör föranleda dagsböter, föreslås att det gemensamma straffet blir dagsböter. Om det finns särskilda skäl, skall dock rätten kunna döma särskilt för brott för vilka endast penningböter är föreskrivna.
Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penning- böter och nolmerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.
Lagändringar-na föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 16 kap. 16 5, 25 kap. 1-8 55. 27 kap. 2 5, 28 kap. 2 5, 31 kap. 1 5 samt 34 kap. 5 och 6 55 skall ha följande lydelse. dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf. 9 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap. 16 51
Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för föra rgelseväckande be - teende till böter, högst ettusen kronor.
Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckan de be- te e n d e till penningböter.
25 kap. 1 52
Böter ddöms i dagsböter. Är för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor eller skall böter be- stämmas qfter särskild beräknings- grund (normerade böter), ddöms de dock omedelbart i pengar.
Böter skall dömas ut, enligt vad som år föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter el- ler normerade böter. Är viss bötes- fonn inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.
293
Dagsböter ddöms till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.
1 Senaste lydelse 1980:1133. 2 Senaste lydelse 1980:1133. 3 Senaste lydelse 1980:1133.
Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.
Nuvarande lydelse
Varje dagsbot fastställs i pengar till ett belopp från och med tio till och med ettusen kronor. efter vad som bedöms som skäligt med hän- - syn till den tilltalades inkomst, för- mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv- rigt. Är brottet ringa får dagsbotens belopp jämkas med hänsyn härtill.
Föreslagen lydelse
Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio till och med ettusen lo'onor, efter vad som bedöms som skäligt med hän- syn till den tilltalades inkomst, för- mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv- rigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är fyrahund- rafemtio kronor.
354
Minsta bötespåföljd är femtio kronor, om ej annat är stadgat.
Böter må användas såsom ge- mensamt straff för flera brott, om böter kunna följa å vart och ett av brotten.
Gemensamt straff i böter md ej avse brott, för vilket stadgats nor- merade böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.
Penningböter skall bestämmas till lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre hög- sta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.
45
Nonnerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter sär- skild beräkningsgrund.
Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.
555
Böter såsom gemensamt straff för flera brott ådöms i dagsböter, om sådana är stadgade för något av brotten.
Såsom gemensamt straff får dagsböter ådömas till ett antal av etthundraåttio och böter omedelbart i pengar till ett belopp av tvåtusen kronor.
Ärför något av brotten stadgat ett visst lägsta bötesstrajf, får det straJTet ej underskridas.
4 Senaste lydelse 1980:1133. 5 Senaste lydelse 1980:1133.
Böter får användas som gemen- samt strajfförjlera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.
Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböterför ett eller flera brott för vilka sådan på- följd är föreskriven och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt.
Gemensamt strajjr i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
Nuvarande lydelse
Böter skola tillfalla kronan, om ej annat är föreskrivet.
Ådömas böter såsom gemensamt straff för flera brott och skola böter för något av brotten helt eller delvis tillfalla annan än kronan eller användas för särskilt ändamål, skall efter omständigheterna förordnas huru böterna skola fördelas.
Föreslagen lydelse
65
Böter som gemensamt strafför flera brott döms uti dagsböter, om något av brotten förskyller dagsbö- ter.
Som gemensamt strajf får dags- böter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av hägstfemtusen kro- nor.
Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötes- strajf, får detta inte underskridas.
756
Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bö- tesverkställighetslagen ( I 979.189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be- stämmelserna i bötesverkställig- hetslagen.
Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skola 6 5 första stycket och 7 & äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är stadgat om böter.
6 Senaste lydelse 19:33:351.
Böter tillfaller staten.
85
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bö- tesverkställighetslagen (I 979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be- stämmelserna i bötesverkställig- hetslagen.
9?)
Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7och 8 55 äga motsvarande tillämpning. Ifråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
27 kap. 2 57 Villkong dom får förenas med " Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst etthundraåttio, va- dagsböter, högst tvåhundra, vare sig
re sig böter har föreskrivits för brot- böter har föreslaivits för brottet el- tet eller ej. ler inte.
- 28 kap. 2 98
Skyddstillsyn får förenas med Skyddstillsyn får förenas med dagsböter, högst etthundraåttio, dagsböter. högst tvåhundra, vare sig vare sig böter har föreskrivits för böter har föreskrivits för brottet el- brottet eller ej. ler inte.
31 kap 159
Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli fö- remål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (199052) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom social- tjänsten.
Om brottslighetens straffvärde Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det, får jämte brottslighet påkallar det. får jämte överlämnande till vård inom social- överlämnande till vård inom social- tjänsten dömas till dagsböter, högst tjänsten dömas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har tvåhundra, vare sig böter har före— föreskrivits för brottet eller ej. skrivits för brottet eller inte.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i sam- band med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst ar- bete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan före— skrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke .
7 Senaste lydelse 1988942. 8 Senaste lydelse 1988:942. 9 Senaste lydelse 1990:64.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 kap. 5 510
Är den tidigare ådömda påfölj- den villkorlig dom, får förordnande enligt 1 5 ] meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens böljan.
Meddelas förordnande enligt ' 1 5 1, får rätten, om den nya brotts- lighetens straffvärde eller att påkal- lar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter
har föreskrivits för brottet eller inte.
Är den tidigare påföljden villkor- lig dom, får förordnande enligt ] ä 1 meddelas endast för brott som be- gåtts före prövotidens början.
Meddelas förordnande enligt 1 5 1. får rätten, om den nya brotts- lighetens straffvärde eller art påkal- lar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte.
Tillämpas 1 5 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 & 1 eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom upp- kommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti- dens utgång.
Undanröjande av villkorlig dom enligt-1 & 3 får inte ske. med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
(, 511
Är den tidigare ådömda påfölj- den skyddstillsyn, får rätten vid till- lämpning av 1 5 1. om den nya brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brotts- lighet påkallar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller ej. Är fängelse före- skrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sådana omständig- heter som i 30 kap. 11 & sägs, ] ä 1 inte tillämpas med mindre än att så- dant förordnande förenas med fri- hetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 5.
Är den tidigare påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämp- ning av 1 5 1, om den nya brottslig- hetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet på- kallar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra. vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Är fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan. med hänsyn till så- dana omständigheter som i 30 kap. 11 å sägs, 1 & 1 inte tillämpas med mindre än att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 &.
Tillämpas 1 5 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 5 eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 5 andra stycket 3, till- lärnpas bestämmelserna i 28 kap. 6 a 5.
10 Senaste lydelse 1988942. 11 Senaste lydelse 1988z942
Nuvarande lydelse
Döms den tilltalade med tillämp— ning av 1 5 3 till fängelse. skall när straffets längd bestäms skälig hän- syn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som ådömts enligt första stycket el- ler 28 kap. 3 & liksom till böter som ådömts enligt första stycket eller 28 kap. 2 5. 1 fall som här avses får fängelse ådömas på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a 5 första stycket lämnats i domen skall, om fängelse ådöms, detta beaktas, när straffets längd bestäms.
Fängelse enligt första stycket får inte ådömas och beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröj- ande av skydstillsyn får inte medde- las, i annat fall än när fråga därom - uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
Föreslagen lydelse
Döms den tilltalade med tillämp- ning av 1 5 3 till fängelse. skall när straffets längd bestäms skälig hän- syn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 3 & liksom till böter som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 2 5. I fall som här avses får fängelse dömas ut på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a 5 första stycket lämnats i domen skall. om fängelse döms ut. detta beaktas, när straffets längd bestäms.
Fängelse enligt första stycket får inte dömas ut och beslut enligt andra stycket eller beslut om undan- röjande av skydstillsyn får inte med- delas, i annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
1. Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
2. Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet ! fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter. i penningböter.
3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten. skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan ' myndighet och som skall tillfalla annan än staten.
2. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3. 5 och 6 95 samt 48 kap. 4 & rätte- gångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
Part, som mot bättre vetande in- leder eller föranleder rättegång i tvistemål, straffes med dagsböter.
F öres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, dömes han till dagsböter; är det överrätts dom eller beslut, vare strajfet lägst tjugufem dagsböter.
Söker part i tvistemål eller mals- ägande i brottmål genom jpå- ståenden eller invändningar. som äro uppenbart ogrundade, eller ge- nom innehållande av bevis eller an- nan otillbörlig åtgärd förhala rätte- gången, strajfes han med dagsböter. Vad nu sagts om pan gölle ock in- tervenient, även om han ej äger ställning av part.
En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter.
Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut. döms han till böter.
35
Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade. eller genom innehål- lande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till bö- ter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part.
551
Den som vid sammanträde illför rätten stör förhandlingen eller foto- graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 li, döms till böter, högst ettusen kro- nor. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbör-
llgt.
1 Senaste lydelse 1987:747.
Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto- graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 5, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Nuvarande lydelse
Röjer någon utan giltigt skål vad enligt rättens eller undersöknings- ledarens förordnande icke får up- penbaras, strafes han med dagsbö- ter.
Förslagen lydelse
6å
Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsle—
darens förordnande inte får uppen- '
bams. döms han till böter.
48 kap. 4 52
Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott. för vilket ej stad- gas svårare straff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet. får dock straffö- reläggande utfärdas endast när brot- tet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundra dagsböter.
Strafföreläggande får utfärdas
beträffande brott, för vilket inte ' fö- ' reskn'vs svårare straff än böter. dock ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket föreskrivs böter eller
fängelse i högst sex månader. Om . .
dagsböter skall användas som på- följd för brottet, får dock strafföre- läggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts för- skyller högst etthundratjugo dags- böter.
Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har begåtts av någon som är under arton år.
Denna lag träderth den 1 januari 1992.
2 Senaste lydelse 19883820.
3. Förslag till Prop. l990/9l:68'= Lag om ändring i kungörelsen ( 1885 :56 s. 1) med vissa före- . skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegraf- kablar
Härigenom föreskrivs att 3 & kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före— skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrantablar skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 51 Bryter någon mot vad som stad- Den som bryter mot vad som fö- gas i 55 1 och 2, dömes till dagsbö- reskrivs i 1 och 2 55, döms till bö- rer. ter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 196454].
4. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (1915z288) angående förbud att utan särskilt tillstånd frarndraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen
Härigenom föreskrivs att 3 & kungörelsen (1915z288) angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse 3 51 '
Om någon utan Kungl. Maj:ts Den som utan tillstånd eller i tillstånd elleri strid mot föreskrifter strid mot föreskrifter som givits vid som givits vid meddelande av till- meddelande av tillstånd utför eller stånd utför eller nyttjar ledning som nyttjar ledning som avses i denna avses i denna kungörelse, dömes kungörelse, döms till böter, om inte till dagsböter, om ej för gärningen gärningen är belagd med straff i är stadgat straff i brottsbalken. brottsbalken.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1964:643.
5. Förslag till Lag om ändring 1 lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd
Härigenom föreskrivs att 8 & lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
851
Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i l & sägs, eller under- låter befälhavare eller redare att, på sätt i 2 5 är föreskrivet, tillkännagiva vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer befälhavare eller redare något av de influtna medlen, straffes efter allmän lag.
Lämnar bärgare, befälhavare el- ler redar'e, i sviklig avsikt, oriktig uppgift angående omständighetema vid bärgningen, eller vidtager han, i sådan avsikt, särskild åtgärd med det bärgade godset, eller underlåter befälhavare eller redare att, i enlig- het med vad i 2 & stadgas, avlärrura det bärgade eller därför influtna medel, dömes till dagsböter, om ej för gärningen är stadgat strängare straff r allmän lag.
Lämnar bärgare, befälhavare eller redare. i sviklig avsikt, oriktig uppgift angående omständigheterna vid bärgningen, eller vidtar han, i sådan avsikt, särskild åtgärd med det bärgade godset, eller underlåter befälhavare eller redare att, i enlig— het med vad i 2 & föreskrivs, avläm- na det bärgade eller därför influma medel, döms till böter, om inte gärningen är belagd med strängare straff" r brottsbalken.
] de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad eller nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1964:180.
6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled
Härigenom föreskrivs att 77-79 55 lagen (l9l9z426) om flottning i allmän flottled skall ha följande lydelse.
7751. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ldkas utan behörigt tillstånd flottning i allmän flottled, innan densamma blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är medgiven, eller utlägges i allmän flottled obarkat virke, där sådant icke är tillåtet, vare bot från och med fem till och med femtio öre för varje stycke flottgods, dock lägst tio kronor, och skall, där olovlig flottning ägt rum in- nan flottleden upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förplik- tas trtgiva flottledsavgifter, varom i 18 & förmäles.
Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrif- ter, som till skydd för allmän farled, väg. bro eller färja blivit meddelade; eller
underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 å andra stycket med av- seende å virkesjoumaler och tumningslistor; eller
bryter någon mot det i 68 å andra stycket stadgade förbud att ur allmän flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller
bryter någon i fråga om avbarkning mot vad som stadgas i 69 å tredje stycket eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av samma stycke,
dömes till dagsböter. döms till böter.
78 52
Till dagsböter dömes: Till böter döms: 1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef. där han mot bättre vetande i handling, som framlägges å flottningsstärnma eller ingives till länsstyrelsen. rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter meddelar oriktig uppgift; ' 2) styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsåtligen i strid med bestämmelserna i 25, 32 eller 33 & använder någon flottledens eller de flot- tandes tillhörighet för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillhörig- het må användas; " ' 3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som frarnlägges å flotmingsstämma. mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottle- dens eller flottningsförening'ens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.
1 Senaste lydelse 1964:183. 2 Senaste lydelse 1977:671.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7953
Åsidosätts föreskrift, som i 37 s, 41 5 första stycket, 44 5, 47 å andra och tredje styckena, 51 5 första stycket, 54 & sista stycket eller 76 5 första och andra styckena är medde— lad, eller försummar styrelseleda- mot att på sätt i 56 5 tredje stycket stadgas hålla den där omförmälda förteckningen tillgänglig och över— sända den till flottande eller att, då flottande enligt sjätte stycket i nämnda & påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning på flott- ningsstämma, låta upptaga ärendet på förteckningen, döms den försum- lige till dagsböter.
Åsidosätts föreskrift, som i 37 5, 41 5 första stycket, 44 €, 47 å andra och tredje styckena, 51 5 första stycket. 54 & sista stycket eller 76 5 första och andra styckena är medde- lad, eller försummar styrelseledamot att på sätt i 56 & tredje stycket före- skrivs hålla den där n äm n da förteckningen tillgänglig och över- sända den till flottande eller att, då flottande enligt sjätte stycket i nämnda & påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning på flott- ningsstämma, låta upptaga ärendet på förteckningen. döms den försum- lige till böter.
Förseelse mot 47 & tredje stycket. 51 5 första stycket, 54 & sista stycket eller 56 & tredje stycket, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 56 & omförrnälda förteckning upplaga ärende, vars hänskjutande till flott- ningsstämma av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma &, må åtalas allenast av målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl flottningsföreningen som varje flottande.
Åtal för förseelse. som i denna paragraf omförmäles. skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.
Denna lag träder i kraft den l_'ianuari 1992.
3 Senaste lydelse 1983z649.
7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1929: 1 16) om tillsyn över stiftelser
Härigenom föreslnivs att 19 5 lagen (1929:]16) om tillsyn'över stiftelser skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 &I Försummar styrelseledamot att Försummar styrelseledamot att fullgöra vad enligt 3 eller 11 & ålig— fullgöra vad enligt 3 eller 11 & ålig- ger honom. dömes till. dagsböter. ger honom, döms till böter.
Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller, om bestämmelse härutinnan icke är meddelad, där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas.
Denna lag väder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse l964:l89.
8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg
Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
391
Saknas i fall, som avses i 1 & första-tredje styckena. viktuppgift, eller är bruttovikten för lågt angiven, dömes den för viktmärkningen ansvarige till böter; dock vare han från ansvar fri, där godset, då han mottog detsamma, var försett med uppgift om bruttovikten och anledning saknats till anta- gande, att uppgiften var oriktig.
Är viktuppgiften icke anbragt på ett tydligt och varaktigt sätt å god- sets utsida. eller avser uppgiften icke bruttovikten i kilogram, dömes den för viktmärkningen ansvarige till böter, högst femhundra kronor.
Om viktuppgiften inte är anbragt på ett tydligt och varaktigt sätt på godsets utsida, eller om uppgiften inte avser bruttovikten i kilogram, döms den för viktmärkningen an- svarige till penningböter.
Följer å förseelse. som ovan nämnts, ansvar enligt brottsbalken, skall
straff enligt denna lag icke tillämpas.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1972250.
9. Förslag till Lag om ändring i checklagen (1932zl31)
Härigenom föreskrivs att 74 å checklagen (19322131) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
74 51
Har någon med uppsåt till annans förfång antingen utställt check utan täckning eller ock, före utgången av den tid, inom vilken av honom ut- ställd check skall uppvisas till be- talning, utan skälig anledning åter- kallat checken eller förfogat över täckningen, dömes till dagsböter el- ler fängelse i högst ett år, om ej för gärningen är stadgat straff i 9 kap. brottsbalken.
Har någon av oaktsamhet förfarit på sätt i första stycket sägs, dömes till dagsböter. Är brottet grovt, må dömas till fängelse i högst sex må- nader.
Har någon med uppsåt till annans för-fång antingen utställt check utan täckning eller ock, före utgången av den tid, inom vilken av honom utställd check skall uppvisas till be- talning. utan skälig anledning åter- kallat checken eller förfogat över täckningen. döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff i 9 kap. brottsbalken.
Har någon av oaktsamhet förfarit på sätt i första stycket sägs, döms till böter. Är brottet grovt får dömas till fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse l964:l92. 2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68
10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldigheti vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov
dels att 6 5 skall upphöra att gälla. dels att 5 & skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse 5 5
Vägrar eller försummar någon att fullgöra anfordran enligt denna lag, äger vederbörande polisbefäl låta uttaga det begärda.
Den som gör sig skyldig till viig- Den som gör sig skyldig till väg-
ran eller försummelse. som nu ran eller försummelse, som nu sagts, sagts, dömes till dagsböter. döms till böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
11. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteck- ning för vissa slag av vin
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 55 förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5 Den som bryter mot vad i l & fö- Den som bryter mot vad i 1 & fö- reskrivits strafes med dagsböter. reskrivits döms till böter.
Har någon under tid, då han är Har någon under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot ställd under åtal för förseelse mot denna förordning, fortsatt samma denna förordning, fortsatt samma förseelse. skall han för varje gång förseelse. skall han för varje gång åtal därför anhängiggöres fällas till åtal därför väcks fällas till särskilt särskilt ansvar. ansvar.
35
Förseelse mot denna förordning åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
12. Förslag till Lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (19341119)
Härigenom föreskrivs att 14 å- skeppsklarerarförordningen (1934. 119) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 å '
Ombesörjer någon skeppsklzue- Ombesörjer någon skeppsklare- ring utan att vara därtill berättigad ring utan att vara därtill berättigad eller överskrider någon honom med- eller överskrider någon honom med- delat tillstånd till skeppsklarering, delat tillstånd till skeppsklarering, strajfes med dagsböter. skall han dömas till böter.
Lag samma vare, där den. som innehar tillstånd till skeppsklarering, fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse mot der 5 och 13 55 meddelade föreskrifterna. -
Fortsätter någon under tid. då han är ställd under tilltal för förseelse, som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till särskilt ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
13. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafrkleder
Härigenom föreskrivs att 4 & kungörelsen (1935:47) angående viss upp- giftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentraf'rldeder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.
14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
Härigenom föreskrivs att 8 5 lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 51
_ Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning dömes till böter.
Den som försummar att göra ltn- Den som försummar att göra an— mälan enligt 5 & dömes till böter mälan enligt 5 & döms till penning- högst femhundra kronor. böter.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
1 Senaste lydelse 1976:156.
15. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.
Härigenom föreskrivs att 5—7 55 lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
55
Hari strid mot bestämmelserna i 2 5 1 mom. överlåtelse eller upplå- telse skett, strafes överlåtaren eller upplåtaren med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Hari strid mot bestämmelserna i 2 5 1 mom. överlåtelse eller upplå- telse skett, döms överlåtaren eller upplåtaren till böter eller fängelse i högst ett år.
Fälles någon, som i strid mot bestämmelserna i 2 5 1 mom. a) eller b) överlåtit egendom. till ansvar enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt finnes, förklara egendomen förverkad eller. om den ej kan tillrätta- skaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. Den som eljest förbrutit sig som i första stycket sägs må, efter ty skäligt finnes, dömas att utgiva betingat vederlag.
Har överlåtelse av aktie förmedlats av någon, som yrkesmässigt i kom- mission köper och säljer fondpapper, skall vad i denna paragraf är stadgat om överlåtare äga tillämpning å kommissionären; hava såväl överlåtaren som förvärvaren anlitat kommissionär, skall vad nu sagts gälla den som handlat för förvärvarens räkning.
65
Har vad i 3 & stadgas ej iakttagits vid utfärdande av teckningslista, varde stiftare eller, där fråga är om ökning av aktiekapital, ledamot i bolagets styrelse dömd till dagsbö- ter.
Har på grund av aktieteckning, som skett i strid mot bestämmel- serna i denna lag, aktiebrev utgivits till utlänning eller bolag, som i 2 5 1 mom. a) är nämnt, varde styrelse- ledamot, med vars begivande brevet utgivits, straffad med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Har vad i 3 åföreskrivs inte iakttagits vid utfärdande av teck- ningslista, skall stiftare eller, där fråga är om ökning av aktiekapital. ledamot i bolagets styrelse dömas till böter.
Har på grund av aktieteckning, som skett i strid mot bestämmel- serna i denna lag, aktiebrev utgetts till utlänning eller bolag, som i 2 5 1 mom 3) är nämnt, skall styrelsele- damot, med vars medgivande brevet utgetts, dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/ 91 :68 7 &
Böter, som ddömas enligt denna Förverkad egendom samt ersätt- Iag, ävensom förverkad egendom ning och vederlag, som i5 åsägs, _samt ersättning och vederlag, varom tillfaller staten. i 5 åfönnäles, tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
16. Förslag till Prop. 1990/91:68 Lag om ändring i kungörelsen (1939z707) angående skyldig- het för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1939z707) angående skyl- dighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m.m.
dels att 5 5 skall upphöra att gälla, dels att 4 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse . 4 5
Underlåter någon att fullgöra ho- Underlåter någon att fullgöra ho- nom enligt 1 & åliggande uppgifts- nom enligt 1 & åliggande uppgifts- skyldighet eller avgiver någon vid skyldighet eller avger någon vid fullgörande av sådan uppgiftsskyl- fullgörande av sådan uppgiftsskyl- dighet veterligen oriktig uppgift dighet veterligen oriktig uppgift el- eller åsidosätter någon eljest vad ler åsidosätter någon annars vad honom enligt 1 eller 25 åligger, som åligger honom enligt 1 eller strajfes med dagsböter. 2 5, döms till böter.
Har den felande genom förseelsen velat bereda sig eller annan fördel el- ler skada annan. må till fängelse i högst sex månader dömas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
17. Förslag till Lag om ändring i lagen (1940: 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg
Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (19401176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Företages med fartyg resa utan tillstånd, då sådant erfordras, eller iakttages icke för tillstånd uppställt villkor, strafes befälhavaren med dagsböter eller fängelse i högst ett
Förelagen lydelse
45
Företas med fartyg resa utan tillstånd, då sådant erfordras, eller iakttas inte för tillstånd uppställt villkor, döms befälhavaren till böter eller fängelse i högst ett år.
är.
Har någon bjudit, legt. trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller har redare el- ler annan, som i redares ställe haft befattning med fartyget, med vetskap om förseelsen underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra dess utförande, dömes han till straff som i första stycket sägs.
Där frakt för godsets fortskaffande eller ersättning för bogsering skolat enligt därom träffat avtal tillkomma den brottslige, må domstolen, efter ty skäligt finnes, förplikta honom att utgiva fraktens eller ersättningens belopp. Är den, vilken frakten eller ersättningen skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan sägs, må han förpliktas att av frakten eller ersättningen utgiva det belopp, vartill för honom uppkommen vinst å den olovliga åtgär- den högst kan skattas.
Har uppläggning, avrustning el.- ler avmönstring av fartyg skett i strid mot vad i 3 5 är stadgat. straf- fes fartygets ägare eller den, som eljest äger förfoga över fartyget, med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Har uppläggning, avrustning eller avmönstring av fartyg skett i strid mot vad i 3 & är föreskrivet, döms fartygets ägare eller den, som an- nars äger förfoga över fartyget. till böter eller fängelse i högst ett år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
18. Förslag till Prop. l990/91:68 , Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-' skatt
Härigenom föreskrivs att 69 5 lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.
19. Förslag till Prop. l990/91:68 Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Härigenom föreskrivs att 36 och 37 55 värnpliktslagen (1941:967) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 ål
Värnpliktig, som utan laga förfall Värnpliktig, som utan laga förfall uteblir från inskrivningsförrättning, uteblir från inskrivningsförrättning, till vilken han kallats, eller som un-- till vilken han kallats, eller som un- derlåter att fullgöra skyldighet att derlåter att fullgöra skyldighet att anmäla laga förfall enligt 18 5, anmäla laga förfall enligt 18 5, döms till böter, högst ettusen kra- döms till penningböter. ner.
37 52
Värnpliktig, som utan laga förfall Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 &, döms till böter, enligt 34 eller 35 &, döms till pen- högst ettusen kronor. ningböter.
Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse r9so:rrs7. 2 Senaste lydelse 1980:1137. 28
20. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (19421155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier
Härigenom föreskrivs att 2 5 kungörelsen (19422155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 &
Bryter någon mot deti 1 5 första Den som bryter mot det i 1 & stycket stadgade förbudet, strajfes första stycket föreskrivna förbudet, med dagsböter eller fängelse i högst döms till böter eller fängelse i högst sex månader. ' sex månader. '
Utdömda böter tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
21. Förslag till Prop Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåt- gärder för vissa kraftanläggmingar m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1942:335) om särskilda skydds- åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
dels att 19 5 skall upphöra att gälla, dels att 18 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 51
Underlåter någon att fullgöra Den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stad— anmälningsskyldighet enligt 11 &, gas i 11 å, straffes med dagsböter döms till böter eller fängelse i högst eller fängelse i högst sex månader. sex månader.
Samma lag vare, där någon utför i denna lag avsedd anläggning eller verkställer väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan an- läggning i strid mot prövningsmyndighetens föreskrifter.
Den som utan skälig anledning Den som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning besiktigas vägrar att låta anläggning besiktigas enligt vad i 15 & sägs strafes med enligt vad i 15 & sägs döms till bö- dagsböter. ter.
Denna lag träder i haft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1982—188.
22. Förslag till Lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet
Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1942z723) om skyddsympning inom försvarsväsendet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 5 1 Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra ympningsplikt enligt denna lag, ympningsplikt enligt denna lag straffes med böter från och med fem döms till penningböter. Rätten får till och med femtio kronor; och äge vid vite förelägga honom att full- domstolen att vid vite förelägga ho- göra sin ympningsplikt. nom att fullgöra sin ympningsplikt.
Böter och viten tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 194s:471.
23. Förslag till Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter
Härigenom föreskrivs att 8 5 lagen (1943z459) om tillsyn över hundar och katter 1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 85
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 5, 3 & tredje styc- ket andra meningen eller 7 5 andra meningen eller mot beslut som har meddelats med stöd av 3 & första stycket, döms till böter.
Den som försummar att lämna Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 6 första styc- underrättelse enligt 4 5 första ket döms till böter, högst ettusen stycket döms till penningböter. kronor.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
1 lagen omtryckt 1987260. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.
24. Förslag till Prop. l990/91:68 Lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering
Härigenom föreskrivs att 8 & lagen (19441133) om kastrlerering skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 51 Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller mot bättre strid med denna lag eller som mot vetande till myndighet eller läkare bättre vetande till myndighet eller avgiver osann utsaga i ärende angå- läkare avger osann utsaga i ärende ende kastrering, dömes. om ej för angående kastrering, döms, om gärningen är stadgat straff i brotts- gärningen inte är belagd med straff i balken, till dagsböter eller fängelse brottsbalken. till böter eller fängelse i högst sex månader. i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1975:692. 3 Riksdagen I990/91. I saml. Nr 68
25. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa be- stämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap
Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1945:174) med vissa be- stämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap
dels att 11 5 skall upphöra att gälla, dels att 10 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
105
Den, som vid förande eller sköt- sel av eller vidtagande av annan åt- gärd med gengasdrivet fordon eller redskap åsidosätter någon av de i l--6 och 8 55 meddelade föreskrif- terna eller som inför fordon eller redskap i lokal i strid mot anslag, varom i 7 5 andra stycket sägs, strajj'es med dagsböter. Har åtgär- den vidtagits i lokal, som är inrymd i fritt liggande byggnad, där män- niskor icke bo eller eljest vistas, och under sådana förhållanden, att lagen om arbetarskydd icke är tillämplig. må dock åsidosättande av föreskrif- terna icke föranleda ansvar enligt denna kungörelse.
Den, som vid förande eller sköt- sel av eller vidtagande av annan åt- gärd med gengasdrivet fordon eller redskap åsidosätter någon av de i
1—-6 och 8 55 meddelade föreskrif- terna eller som inför fordon eller redskap i lokal i strid mot anslag, som i 7 5 andra stycket sägs. döms till böter. Har åtgärden vidtagits i lokal, som är inrymd i fritt liggande byggnad, där människor inte bor eller annars vistas, och under såda- na förhållanden, att lagen om arbe- tarskydd inte är tillämplig, må dock åsidosättande av föreskriftema inte föranleda ansvar enligt denna kun- görelse.
Begås förseelse. som i första stycket avses, av arbetstagare, vare jämväl arbetsgivaren ansvarig för förseelsen, liksom vore den begången av honom själv, så framt ej omständigheter-na göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.
Med dagsböter straJTes ock ägare eller innehavare av garage eller an- nan lokal, varom i 7 5 förmdles, som underlåter att iakttaga där givna föreskrifter så ock arbetsgi- vare som, utan att samma föreskrif- ter iakttagits, använder arbetare till atti dylik lokal föra fordon eller
Till böter döms också ägare eller innehavare av garage eller annan lokal, som i 7 åsägs, som underlåter att iakttaga där givna föreskrifter så ock arbetsgivare som, utan att sam- ma föreskrifter iakttagits, använder arbetare till att i dylik lokal föra for- don eller redskap eller verkställa an-
Prop
Nuvarnde lydelse
redskap eller verkställa annat arbete under sådana förhållanden, att lagen om arbetarskydd är tillämplig.
Åsidosätter ägare eller inneha- vare av garage eller annan lokal vad i 9 % stadgas, straffes med böter, högst tvåhundra kronor.
Föreslagen lydelse
nat arbete under sådana förhållan- den, att lagen om arbetarskydd är
tillämplig.
Åsidosätter ägare eller inneha- vare av garage eller annan lokal vad i 9 5 är föreskrivet döms till pen- ningböter.
Denna lag träderth den 1 januari 1992.
26. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (1945 :494) angående lån från ' vämpliktslånefonden
Härigenom föreskrivs att 13 & kungörelsen (1945z494) angående lån från vämpliktslånefonden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 5
Den. som i ansökan om värn- Den som i ansökan om värn- pliktslån lämnar medvetet oriktig pliktslån lämnar medvetet oriktig uppgift strafes med dagsböter, där uppgift döms till böter, om inte gär- ej gärningen enligt allmänna strajf- ningen är belagd med strängare lagen är belagd med strängare straffibrottsbalken. straff. Böterna tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
27 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947: 164) om förbud mot politiska uniformer -
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:164) om förbud mot poli- tiska uniformer
dels att 3 5 skall upphöra att gälla, dels att 2 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5
Bryter någon mot vad i 1 5 är Den som bryter mot vad i 1 & är stadgat, stranes med dagsböter. föreskrivet, döms till böter. Det som Vad olovligen burits vareförbrutet. olovligen har burits skall förklaras
förverkat.
Denna lag träderikraft den 1 januari 1992.
28. Förslag till Prop. l990/9lz68 Lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.
Härigenom föreslaivs i fråga om kungörelsen (l947:175) angående post- verkets ensamrätt till brevbefordran m.m.
dels att 5 6 skall upphöra att gälla. dels att 4 5 1 mom. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse & Föreslagen lydelse 4 1 mom.
Den som för annans räkning än Den som för annans räkning än postverkets bedriver sådan postbe- postverkets bedriver sådan postbe- fordran som avses i l & strafes med fordran som avses i l & döms till bö- dagsböter, och vare dessutom ter, och vare dessutom pliktig att till pliktig att till postverket utgiva er- postverket utge ersättning med be- sättning med belopp motsvarande lopp motsvarande postavgiften för postavgiften för försändelse, som försändelse, som obehörigen be- obehörigen befordrats. fordrats.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
29. Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Tome och Muonio gränsälvar
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 35 & lagen (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap. 35 &
Utlägges i flottleden obarkat vir- ke då sådant icke är tillåtet eller verkställes avbarkning i strid mot bestämmelserna i 4 5 andra stycket, vare straffet dagsböter.
Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet över- stänger gränsälven eller vid flott- ning orsakar skada. hinder eller uppehåll för annan, strajfes den fe- lande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med dagsböter.
Den som i flottleden lägger ut obarkat virke då sådant inte är tillå- tet eller verkställer avbarkning i strid mot bestämmelserna i 4 5 andra stycket. döms till böter.
Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet över- stänger gränsälven eller vid flott- ning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan, döms den felande, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, till böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
30. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon
Härigenom föreskrivs att 3 & ltzungörelsen(l949:49l) om förbud att an- vända bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5
Arbetsgivare. som bryter mot Arbetsgivare. som bryter mot vad vad i 1 & stadgas, strqtjfes med dags- i l & ärföreskrivet. döms till böter. böter. -
Böter tillfalla kronan.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
31. Förslag till Prop Lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse
Härigenom föreskrivs att 24 5 1 och 2 mom. lagen (1949:722) om pantlånerörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 5 1 mom.
Den som idkar pantlånerörelse Den som idkar pantlånerörelse utan att enligt föreskriftema i denna utan att vara berättigad till det en- lag vara därtill berättigad, straffa ligt föreskrifterna i denna lag. döms med dagsböter. till böter.
Till Samma ansvar vare den förfallen
1) som utövar rörelse, som i 3 eller 4 % avses, annorledes än genom be- hörig föreståndare, eller
2) som bryter mot de av länsstyrelsen med stöd av 6 5 meddelade före- skrifterna eller mot bestämmelserna i 7 5, 9 5. 11 å andra eller tredje stycket, 14 å andra stycket, 17 &. 19 5 första eller andra stycket eller 21 5.
2 mom.
Förseelse mot 8, 12. 15, 16 eller För förseelse mot 8. 12, 15. 16 18 &, 19 & tredje stycket, 20 eller eller 18 5, 19 & tredje stycket, 20 el- 23 & strafes med böter från och ler 23 % döms till penningböter. med fem till och med trehundra kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
32. Förslag till Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva. försäkringsrörelse i Sverige
Härigenom föreskrivs att 36 5 lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 51
Till dagsböter dömes i denna lag
avsett företags generalagent, ombud .
eller personal som bryter mot före- skrift i 19 eller 21 5 eller i annat fall än i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående fö- retag, varom i denna lag är fråga.
Till böter döms i denna lag avsett företags generalagent, ombud eller personal som bryter mot föreskrift i 19 eller 21 5 eller i annat fall än som i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som är avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående företag. varom i denna lag är fråga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1982:1083.
33. Förslag till Lag om ändring i sjönödskungörelsen (19521581)
Härigenom föreskrivs att 13 & sjönödskungörelsen (1952:58l) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 &
Uraktlåter redare för fartyg. som Underlåter redare för fartyg, som i 11 & avses, att göra i nämnda pa- i 11 åavses, att göra i nämnda para- ragraf föreskriven anmälan, strajfes graf föreskriven anmälan. döms till med dagsböter. - böter.
Till samma ansvar vare ock befälhavare å dylikt fartyg förfallen, där han av annan anledning än fullgörande av räddningsskyldighet, varom i 1 & är stadgat. eller avvärjande av fara för fartyget samt besättningen och passage- rarna därå låter detsamma framgå annan väg över norra Atlanten än den, som befälhavaren veterligen blivit av redaren anmäld.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
34. Förslag till Prop. 1990/91:68 Lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m.
Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1952z270) om skyddsympning vid krig eller higsfara m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5
Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra ympningsplikt, varom förordnande ympningsplikt. varom förordnande meddelats enligt denna lag, strajj'es meddelats enligt denna lag, döms till med böter från och med fem till och penningböter. Rätten får vid vite fö- med femtio kronor; och äger rätten relägga honom att fullgöra sin ymp- att vid vite förelägga honom att full- nin gsplikt. göra sin ympningsplikt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
35. Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 10 5 lagen (1956z245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, under- låter att inom förelagd tid lämna uppgift enligt denna lag eller vid upp giftsskyldi ghetens fullgörande lämnar oriktig uppgift. strafes med dagsböter.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år eller dags- böter.
Föreslagen lydelse
105
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som inte är ringa, un- derlåter att inom förelagd tid lämna uppgift enligt denna lag eller som vid uppgiftsskyldighetens fullgöran- de lämnar oriktig uppgift, döms till böter.
Är brottet grovt, döms till böter eller fängelse i högst ett år.
Denna lag träder i haft den 1 januari 1992.
36. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering av kött
Härigenom föreskrivs att 12 och 13 55 förordningen (1956:413) om klassificering av kött skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse 12 &
Utlämnar någon kött utan iaktta- Den som Utlämnar kött utan iakt- gande av föreskrifterna i 1 5, eller tagande av föreslqiftemai 1 5, eller bryter ndgon mot i 4 5, 6 5 eller 7 & bryter mot i 4, 6 eller 7 & meddelat meddelat förbud, - förbud,
strajffes med dagsböter eller döms till böter eller fängelse i fängelse i högst sex månader, där ej högst sex månader, om gärningen gärningen enligt allmän lag är med inte är belagd med strajjr i brottsbal- strajj' belagd. ken.
Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling, eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 5 eller klassificerar och stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 & förmäles,
eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 & åliggande skyldighet att, därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och kontrollera stämplingen av sådant kött,
straffes med dagsböter eller döms till böter eller fängelse i fängelse i högst sex månader. högst sex månader. Gör klassificerare ouppsåtligen Gör klassificerare av grov vårds- men av grov vårdslöshet orätt vid löshet orätt vid klassificering eller klassificering eller stämpling. strcf stämpling, döms till böter. fes med dagsböter. , Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga till- lämpning jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 & meddelad be- stämmelse biträder vid verkställandet av sådan ny klassificering, varom i sistnämnda paragraf förrnäles.
135
Underlåter någon att fullgöra vad Den som underlåter att fullgöra enligt 9 5 åligger honom, strajj'es vad enligt 9 & åligger honom, döms med dagsböter eller fängelse i högst till böter eller fängelse i högst sex sex månader. Till samma straff d'ö- månader. Till samma straff döms, mes, där gärningen innebär fara i om gärningen innebär fara i bevis- bevishänseende men ej enligt all- hänseende men inte är belagd med män lag är belagd med straff, den straff i brottsbalken, den som upp-
Nuvarande lydelse
som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteck- ningar eller uppgifter som avses i nämnda stadgande. Sker sådan för- seelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet. vare straffet dagsböter.
Föreslagen lydelse
såtljgen ger oriktigt eller ofullstän- digt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stad- gande. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, döms till böter.
Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 & stadgas i allmänna strafflagen.
Denna lag träder i haft den 1 januari 1992.
37. Förslag till Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)
Härigenom föreskrivs att 28 och 29 55 allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 51
Den som bryter mot 2--6 55 eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 9 första stycket eller i reglemente eller taxa, som avses i 25 5, eller underlåter att följa en fö- reskrift eller ett förbud eller påbud som har meddelats med stöd av -2 eller 8 & döms till böter, högstfem-
Den som bryter mot 2--6 55 eller mot en föreslo'ift som har meddelats med stöd av 7 5 första stycket eller i reglemente eller taxa. som avses i 25 &, eller underlåter att följa en fö- reskrift eller ett förbud eller påbud som har meddelats med stöd av 2 eller 8 & döms till penningböter.
hundra kronor.
Om förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd skada eller olägenhet har förorsakats genom förseelsen, döms till böter. Till böter döms också den som har framkallat fara för personskada genom att bryta mot 2 5 eller föreskrift som har meddelats med stöd av 2 5.
Om ett barn. som inte har fyllt femton år. handlar i strid mot 6 5 första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligt första eller andra stycket denna paragraf. Detta gäller inte, om vårdnadsha- varen har gjort vad som ankommer på honom för att förhindra förseelsen.
29 52
Till böter eller fängelse i högst: sex månader döms 1) den som anordnar offentlig tillställning i strid mot 10 5 eller mot för- bud som meddelats enligt 11 5 eller anordnar offentlig tillställning utan att ha fått tillstånd, där sådant fordras enligt 12 5;
2) den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om dess upplösning eller i strid mor förbud enligt 20 & förnyar offentlig till- ställning;
3) den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan att anmälan blivit rätteligen gjorc'l. eller som, då polismyndigheten medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för be- frielsen stadgat villkor;
4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra upp- lysning;
1 Senaste lydelse l982:1171. 2$enaste lydelse1982z344.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställ- ning meddelade föreskrifter; samt
6) den som bryter mot bestämmelserna i 21 5 första eller andra stycket. Vid förseelse mot 21 5 första stycket skall jämväl den som har vårdnaden om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.
Den som bryter mot bestärnmel- Den som bryter mot bestämmel- seni 16 å andra stycket dömes, där sen i 16 å andra stycket döms, om ej gärningen är belagd med straff i gärningen inre är belagd med straff i annan författning, till böter, högst annan författning, till penningböter. femhundra kronor.
Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hållas utan tillstånd skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till omstän- digheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon olägenhet, samt ej heller om tillställningen icke kommit till stånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
38. Förslag till Lag om ändring i taxering-slagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs att 120 & taxeringslagen (1956:623) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 120 ål
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 & skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till böter, högst femhundra Till penningböter döms kronor, dömes
1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 ä 1 mom. eller 34 ä 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,
2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 &, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning,
3) den som ej fullgör vad hon om åligger på grund av förordnande, som i 40 & sägs,
4) den som ej fullgör i 42 5 eller 42 a 5 1 mom. föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bo- stadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,
5) den som ej fullgör i 43 & 1 mom.. 2 mom. andra stycket samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt
6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 5 att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.
Iringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket. Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är be- lagd med straff i skattebrottslagen,
Denna lag träder i haft den 1_ianuari 1992.
1 Senaste lydelse 1985:406.
39. Förslag till Prop. 1990/91:68 ' Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (195933)
Härigenom föreskrivs att 24 & allmänna tjänstepliktslagen (1959z83) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydele 24 51 Med dagsböter strajfes ' Till böter döms
a) den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 4 5 eller 5 5 första stycket första punkten,
b) arbetstagare som icke inom utsatt tid efterkommer föreläggande enligt 6 5,
c) tjänstepliktig, som icke inom utsatt tid efterkommer behörig myndig- hets föreläggande att taga arbete eller eljest olovligen uteblir från arbetet eller nedlägger detsamma eller på annat sätt i väsentlig grad brister i fullgö- randet av tjänsteplikten,
d) den som vid fullgörande av upplysningsskyldighet, som föreskrivits med stöd av 20 5. lämnar medvetet oriktig uppgift. samt
e) den som icke fullgör upplysnings- eller inställelseskyldighet, som fö- reskrivits med stöd av 20 5.
Är brott, som ovan vid a) -- d) Är brott, som ovan vid a) -- d) sägs, med hänsyn till omständighe- sägs, med hänsyn till omständighe- terna vid brottet att anse som grovt, terna vid brottet att anse som grovt, skall till fängelse i högst sex mdna- döms till böter eller fängelse i högst der eller dagsböter, lägst trettio, sex månader. dömas. "
Allmänt åtal för brott som avses i denna paragraf får väckas endast efter medgivande av länsarbetsnärnnden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelsel984:415. 51
40. Förslag till Lag öm ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkling
Härigenom föreskrivs att 25 5 lagen (1959:118) om loigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäloing skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25å
Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator. som upp-. såtligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 5 första stycket låter verkställa tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta. straffes med dagsböter eller fängelse.
Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator. som upp- såtligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 5 första stycket låter verkställa tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, döms till böter eller fängelse i högst ett år.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
41. Förslag till Prop. l990/91:68
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom föreskrivs att 79 5 l - 4 mom. civilförsvarslagen (1960:74)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
79 få 1 mom.
Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 15 & straffes med böter, högst trehundra kronor.
Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 15 & döms till penningböter.
2 mom.
Med böter, högst trehundra kro- nor, strajfes civilförsvarspliktig. som utan laga förfall underlåter att efterkomma kallelse jämlikt 18 &, ävensom civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att anmäla detta så snart ske kan.
Civilförsvarspliktig. som utan laga förfall underlåter att efterkom- ma kallelse jämlikt 18 &, ävensom civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att anmäla detta så snart ske kan, döms till penning- böter.
3 mom.1
Den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvars- organisationen och som av oakt- samhet. som ej är ringa, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller eljest olov- ligen undanhåller sig därifrån straf- fes med dagsböter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlå- ter han att anmäla detta så snart ske kan, straf'fes med böter, högst tre- hundra kronor.
Har civilförsvarsplikti g eller den, som eljest är inskriven i civilför- svarsorganisationen, om rekommen- derad försändelse mottagit avi, av
1 Senaste lydelse 1984:1026.
Den som är civilförsvarspliktig eller annars inskriven i civilför- svarsorganisationen och som av oaktsamhet, som inte ärringa. un- derlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller an- nars olovligen undanhåller sig där- ifrån döms till böter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlå- ter han att anmäla detta så snart ske kan, döms han till penningböter.
Har civilförsvarsplikti g eller den, som annars är inskriven i civilför- svarsorganisationen, om rekommen- derad försändelse mottagit avi, av
Nuvarande lydelse
vilken framgår att försändelsen av- sänts av civilförsvarsmyndighet, och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och taga del av dess innehåll eller vägrar han att utkvittera eller mottaga försän- delse från civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahålles honom, dö- mes till dagsböter
Föreslagen lydelse
vilken framgår att försändelsen av- sänts av civilförsvarsmyndighet, och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och taga del av dess innehåll eller vägrar han att utkvittera eller mottaga försändelse från civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahålles honom, döms han till böter.
4 mom. .
Med dagsböter strajfes
1. den som underlåter att tillhandahålla upplysningar eller handlingar i
Ti ll böter döms
enlighet med vad som stadgas i 4-7 5 första stycket e); samt
2. den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar eller att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som stadgas i52 &.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
42. Förslag till Lag om ändring i lagen (1960z409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 55 lagen (l960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
751
Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 2 eller 3 5 eller under utövning av verksamhet, som i 1 & första stycket sägs, uppsåtligen eller av oaktsamhet dsamkar den undersökte eller behandlade skada, som ej är ringa, eller framkallar fara för sådan skada, vare sig skadan el- ler faran orsakats av olämplig be- handling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård, dömes, sd- framt gärningen ej är belagd med straff enligt 10 5 lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., för hälsofarligt kvacksalveri till dags- böter eller fängelse.
Den som bryter mot någon av be- stämmelserna i 2 eller 3 5 eller un- der utövning av verksamhet. som i 1 5 första stycket sägs, uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är ringa, eller framkallar fara för sådan skada, vare sig ska- dan eller faran orsakats av olämplig behandling eller genom avbrott i el- ler dröjsmål med läkarvård, döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 10 5 lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., för häl- sofarligt kvacksalveri till böter eller fängelse i högst ett dr.
Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller fa- ran befriar honom ej från ansvar.
852
Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 och 5 55 straf- fes med dagsböter.
Den som bryter mot någon av be- stämmelserna i 4 och 5 55 döms till böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1984544. 2 Senaste lydelse 1954544.
43 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 åå lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
251
Är varusmuggling som avses i ' ] & första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omstän- digheter vid brottet att anse som ringa, döms till böter, högst ettusen kronor. Gäller gärningen narkotika döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som icke är upplåten till medföljande re- sandes personliga begagnande. och framgår av omständigheterna. att varusmuggling, som ej är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, dömes befälhavaren för bris- tande tillsyn över transportmedel till dagsböter, där ej ansvar bör ådö- mas honom enligt annan bestäm- melse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen an- kommit för att förhindra val.-u- smuggling, vare han fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall, där tillsynen över transportmedlet i det avseende, varom här är fråga, genom skriftlig instruktion eller på annat dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla denne.
Är varusmuggling som avses i l 5 första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omstän- digheter vid brottet att anse som ringa, döms till penningböter. Gäller gärningen narkotika döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
75
Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats. som inte är upplåten till medföljande resan- des personliga begagnande. och framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som inte är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, döms befälhavaren för bris- tande tillsyn över transportmedel till böter, om han inte bör dömas till ansvar enligt annan bestämmelse i. denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra varusmuggling, skall han vara fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall. där tillsynen över transportmedlet i det avseende. varom här är fråga, ge- nom skriftlig instruktion eller på annat dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla denne.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
1 Senaste lydelse 19:35:10.
44. Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom föreskrivs att 11 och 12 55 lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 &
Den som för obehörigt ändamål Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han in- använder teknisk sprit, som han in- köpt eller till riket infört enligt be- köpt eller till riket infört enligt be- stämmelserna i denna förordning. stämmelserna i denna lag, döms, om sd ock den som icke ställer sig till gärningen inte är belagd med straff efterrättelse vill/cor, förbundet med enligt lagen (1960:418) om straff inköps- eller införseltillstdnd, dö- för varusmuggling, till böter. mes, där han ej är förfallen till an- Detsamma gäller den som inte svar enligt lagen om straff för varu- rättar sig efter villkor, som är för- smuggling, till dagsböter. bundet med inköps- eller införsel- tillstånd. 12 52 Bryter ndgoni annat fall än i Den somiannatfall äni9-ll 55 9—11 55 sägs mot vad i denna lag är sägs bryter mot vad i denna lag är stadgat eller mot föreskrift, som föreskrivet eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, dö- meddelats med stöd av lagen, döms mes till böter, högst femhundra till penningböter. kronor.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:716. 2 Senaste lydelse 1977z294.
45. Förslag. till Lag om ändring i lagen (1951:394) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 11 5 lagen (1961:394) om tobaksskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 &
Bryter någon mot föreskrift som Den som bryter mot föreskrift meddelats med stöd av 9 & dömes som meddelats med stöd av 9 5 till dagsböter eller fängelse i högst döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock sex månader. I ringa fall skall dock ej till stra]? dömas. . inte dömas till ansvar.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
46 Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och
förstöring
Härigenom föreskrives att 8 5 lagen (1961 .655) om undanförsel och förstöring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Till dagsböter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är
Föreslagen lydelse
851
Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, till
grovt. till fängelse i högst två år fängelse i högst tvåårdöms dömes
1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot därom givna bestämmelser eller bryter mot 1 & tredje stycket eller underlåter att iakttaga i 3 & föreskriven anmälningsskyldighet; samt
2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 & bryter mot förbud, som genom föreskriften meddelats eller underlåter att iakttaga villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställs.
Har någon övertygats om gör- ning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, md rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen ej kan till- rättaskajfas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för egendomens värde.
Har någon gjort sig skyldig till brott, som avses i första stycket, för rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad eller. om egendomen inte kan skaffas till rätta, ålägga honom att till staten utge ersättning för egendomens värde.
Denna lag träderikraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1964217.
47. Förslag till Prop Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 & lagen (1962z381) om allmän försäk- ring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 9 & Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäk- ringsinrättningar äro pliktiga att på. begäran lämna försäkringsdomstol, riks- försäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap. 2 & sägs uppgift för namngiven pel.-son rörande förhållande, som är av bety- delse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare, som underlåter att Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket fullgöra uppgiftsskyldighet enligt dvilande uppgiftsskyldighet, stramas första stycket, döms till penningbö- med böter, högst etthundra kronor. ter.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992. _
1 Lagen omtryckt 19szzrzo.
48. Förslag till Prop. l990/91268 Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962z701)
Härigenom föreskrivs att 20 5 2 mom. läkemedelsförordningen (1962z701) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 ä 2 mom.1
Till dagsböter dömes den som Till böter döms den som
a) tillverkar, saluhåller eller försäljer läkemedel utan att vara berättigad därtill eller eljest i strid mot 15 5 eller mot villkor, som gäller för åtnjutande av tillstånd till sådan verksamhet;
b) i ansökan om registrering eller tillstånd enligt denna förordning läm- nar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet;
c) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 1 5 3 mom. andra stycket, eller mot vad som eljest föreskrivits rörande märkning;
d) åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av läkemedel eller vid handhavandet av emballage eller redskap, som använts till läkemedel;
e) åsidosätteri l ä 3 mom. sista stycket eller i 14 c % föreskriven skyl- dighet att göra anmälan eller i anmälan lämnar oriktig uppgift rörande för-' hållande av betydenhet; eller
f) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 5 & rörande utläm- nande av läkemedel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1983z467. 61
49. Förslag till Lag om ändring i lagen (1963z76) om kreditaktiebolag
Härigenom föreskrivs att 13 5 lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
135
Styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare hos bolaget, vil- ken uppsåtligen eller av grov vårds- löshet till bankinspektionen eller den befattningshavare hos inspek— tionen som företräder denna med- delar oriktig eller vilseledande uppgift angående omständighet var- om det ålegat honom att lämna upp- lysning, straffes med dagsböter eller fängelse.
Styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare hos bolaget, vil- ken uppsåtligen eller av grov vårds- löshet till bankinspektionen eller den befattningshavare hos inspek- tionen som företräder denna med- delar oriktig eller vilseledande uppgift angående omständighet som det ålegat honom att lämna upplys- ning om. döms till böter eller fängelse i högst ett dr.
Denna lag träder i kraftden 1 januari 1992.
Prop
50. Förslag till
Prop
Lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fidei- kommiss
Härigenom föreskrivs att 39 5 lagen (1963z583) om avveckling av fidei- kommiss skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 ål
Försummar någon vad som ålig- ger honom enligt 21 5, dömes till dagsböter. Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av fidei- kommissnämnden.
Den som försummar vad som åligger honom enligt 21 &, döms till böter. Allmänt åtal får väckas en- dast efter medgivande av fideikom— missnämnden.
Denna lag u'äder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1984:419.
51. Förslag till Lag om ändring i krigshandelslagen (1964: 19)
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 && krigshandelslagen (1964119) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
451
Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse som av- ses i denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon. som genom sådan utfästelse förbun- dit sig att icke utföra vara till utlan- det eller visst främmande land. gör försök att i strid mot utfästelsen ut- föra varan.
Utbyte av brott som avses i första stycket skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.
Den som handlar i strid mot en för honom gällande utfästelse som avses i denna lag, döms till böter el- ler fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbun- dit sig att inte utföra vara till ut- landet eller visst främmande land. gör försök atti strid mot utfästelsen utföra varan.
Utbyte av brott som avses i första stycket skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
552
Den som genom att lämna under- rättelse om egen eller annans verk- samhet eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse medverkar till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfo- gande över eller befordran av vara, som omförmäles i 2 &, dömes, om han insett eller bort inse att över- vakningen utövas av främmande makt eller eljest är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
,till dagsböter eller fängelse i högst ett år, såframt ej för gärningen är stadgat strängare straff i 19 kap. brottsbalken.
1Senaste lydelse 1968:168. 2 Senaste lydelse 1980:196.
Den som genom att lämna under- rättelse om egen eller annans verk- samhet eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse medverkar till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfo- gande över eller befordran av vara, som i 2 & sögs, döms, om han insett eller bort inse att övervakningen ut- övas av främmande makt eller an- nars är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, till böter eller fängelse i högst ett år, om gär- ningen inte är belagd med strängare straff i 19 kap. brottsbalken.
Prop
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/ 91 :68
Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med anvis- ning, som för visst fall eller eljest meddelats av regeringen eller av myndig het, vilken enligt regeringens förordnande är behörig därtill, eller har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första stycket stadgas icke äga tillämpning.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretes- slagen (1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
52. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.
Härigenom föreskrivs att 11 och 12 55 lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
115
Utövar veterinär. vars legitima- tion är återkallad eller vars behörig— het att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veteri- näryrket mot ersättning eller åsi- dosätter veterinär med begränsad behörighet, när han utövar veteri- näryrket mot ersättning, de före- skrifter om behörigheten som gälla för honom. dömes för obehörig ut- övning av veterinäryrket till da,-gs- böter eller fängelse i högst ett år.
Veterinär, som bryter mot 9 5 första stycket, dömes till dagsböter.
Utövar veterinär. vars legitima- tion är återkallad eller vars behörig- het att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning. likväl veteri- näryrket mot ersättning eller åsi- dosätter veterinär med begränsad behörighet, när han utövar veteri- näryrket mot ersättning, de före- skrifter om behörigheten som gäller för honom, skall han dömas för obe- hörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år.
Veterinär, som bryter mot 9 5 första stycket, döms till böter.
125
Den som bryter mot 10 5 första stycket. dömes för smittfarligt kvacksalveri på djur till dagsböter eller fängelse i högst ett år, om gär- ningen ej är belagd med straff enligt 11 &. Den omständigheten att han på grund av brist i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdo- mens natur befriar honom ej från ansvar.
Den som bryter mot 10 5 andra eller tredje stycket, dömes till dags- böter.
Den som bryter mot 10 5 första stycket, döms för smittfarli gt kvack- salveri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff enligt 11 5. Den omständigheten att han på grund av brist i utbildning och erfa- renhet inte kunnat inse sjukdomens natur befriar honom inte från an- svar. Den som bryter mot 10 å andra eller tredje stycket. döms till böter.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992:
53. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare
Härigenom föreskrivs att 5 5 förordningen (196636) om vissa uppgifter från näringsidkare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej för gärningen är stadgat straff i brotts- balken, till böter, högst femhundra kronor. Allmänt åtal får väckas en- dast efter anmälan av kollegiet.
Föreslagen lydelse
55
Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbal- ken. till penningböter. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av kollegiet.
Denna lag träderi haft den 1 januari 1992.
54. Förslag till Lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus
Härigenom föreskrivs att 1]. & kungörelsen (1966:37)'om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
115
Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej för gärningen är stadgat straff i brotts- balken, till böter, högst femhundra kronor. Allmänt åtal får väckas en- dast efter anmälan av statistiska centralbyrån.
Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms. om gärningen inte är belagd med straff i brottsbal— ken, till penningböter. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av statistiska centralbyrån.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
55. Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
Härigenom föreskrivs att 17 5 lagen (1966;413) om vapenfri tjänst skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 ål
Vapenfri tjänstepliktig, som utan Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 9 5. döms till böter skyldighet enligt 9 €, döms till pen- högst ettusen kronor. ningböter.
Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1980:1139.
56. Förslag till Prop. 1990/91:68 Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pen- sionatrörelse
Härigenom föreskrivs att 18 ii lagen (1966:742) om hotell- och pensio- natrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 51 Till böter, högst femhundra kro- Till penningböter döms den som ' nor, döms den som underlåter att underlåter att .
&) fullgöra anmälningsskyldigihet enligt 8 5; b) enligt 11 & föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara intyg.
Denna lag träderth den ljanuari 1992.
1 Senaste lydelse 1980:345. ' 70
57 Förslag till Prop. l990/91168 Lag om ändring i radiolagen (1966:755)-
Härigenom föreskrivs att 11 & radiolagen (1966:755) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 51
Till böter dömes den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 9 5 första el- ler andra stycket, eller
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig upp- gift i anmälan som avses i 9 5 första eller andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Till böter, högst femhundra kro- Till penningböter döms den som nor, dömes den som bryter mot fö- bryter mot föreskriftema i 3 5 andra reskriftema i 3 & andra stycket eller stycket eller 3 a 5 första eller andra 3 a 5 första eller andra stycket. Det- stycket. Detsamma gäller den som samma gäller den som vid fullgö- vid fullgörande av uppgiftsskyldig- rande av uppgiftsskyldighet som het som avses i 95 tredje stycket avses i 95 tredje stycket uppsåtli- uppsåtligen eller av oaktsamhet gen eller av oaktsamhet lämnar lämnar oriktig uppgift, om gär- oriktig uppgift, om ej gärningen är ningen inte är belagd med straff i belagd med straff i brottsbalken. brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1979:152. 71
58. Förslag till Prop. l990/91:68 Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198)
Härigenom föreskrivs att 56 & folkbokföringslagen( 1967: 198) skall ha följande lydelse.
' "Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 56 5 Den som underlåter att göra Den som underlåter att göra an- anmälan enligt 33—35 55 dömes, mälan enligt 33--35 åå döms, om ' om förseelsen ej är ringa. till förseelsen inteärlinga. till penning- böter, högst femhundra kronor. böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
59. Förslag till Lag om ändring i patentlagen (1967z837)
Härigenom föreskrivs att 57 och 62 55 patentlagen(1967z837) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
57 51
Gör någon intrång i den ensam- rätt som patent medför (patent- intrång) och sker det uppsåtligen, skall han dömas till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a 5 får inte dömas'till straff för intrång som omfattas av förbudet.
Gör någon intrång i den ensam- rätt som patent medför (patent- intrång) och sker det uppsåtligen. skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a 5 får inte dömas till straff för intrång som omfattas av för- budet.
Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
625
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa underlå- ter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 5 dömes till dagsböter.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa under- låter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 5 döms till böter.
Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda pa- ragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upp- lysning. om för gärningen ej är stadgat straffi brottsbalken.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 5 eller i fall som där avses lämnar felaktig upplys- ning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må ersätt-
ningen jämkas.
Brott som avses i förSta och andra styckena må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1986:233.
60. Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)
Härigenom föreskrivs att 30 5 delgivningslagen(19701428) skall ha föl- jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 51
Den som uppsåtligen underlåter Den som uppsåtligen underlåter att lämna uppgifter enligt 27 5 eller att lämna uppgifter enligt 27 5 eller lämnar oriktiga uppgifter döms till. lämnar oriktiga uppgifter döms till böter, högst ettusen kronor. penningböter.
Denna lag träderikraft den ljanuari 1992.
1 Senaste lydelse 1985-266.
61. Förslag till Prop. l990/9lz68 Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (197lz291)
Härigenom föreskrivs att 38 5 förvalmingsprocesslagen (1971:29l) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 51
Den som vid muntlig förhandling Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot före- i rättssalen eller bryter mot före- skrift eller förbud, som har medde- skrift eller förbud, som har medde- lats med stöd av 16 5. jämfört med lats med stöd av 16 5, jämfört med 5 5 kap. 9 5 rättegångsbalken, döms kap. 9 5 rättegångsbalken, döms till till böter, högst femhundra kronor. penningböter. Till samma straff Till samma straff döms den som döms den som muntligen inför rät- muntligen inför rätten eller i skri- ten elleri skrivelse till rätten uttalar velse till rätten uttalar sig otillbör- sig otillbörligt. ligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1980:263. 75
62. Förslag till Prop. 1990/91:68
Lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands
Härigenom föreslaivs att 3 5 lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 51
Till böter högst ettusen kronor ' Till penningböter döms, om an- döms, om ansvar ej kan följa enligt svar inte kan följa enligt 1 eller 2 5. 1 eller 2 5, den som i Danmark., den somi Danmark, Finland. Island Finland, Island eller Norge överträ- eller Norge överträder där gällande det där gällande föreskrift angående föreskrift angående
1. förbud mot framförande av motorfordon utan föreskriven trafikför- sälm'ng.
2. skyldighet att följa polismans anvisningar i trafiken,
3. fordons hastighet,
4. fordons plats på vägen under färd, fordons färdriktning, möte med el- ler omköming av annat fordon. ändring av färdriktning eller passerande av jämvägskorsning,
5. förkörsrätt,
6. skyldighet att bereda fri väg "för utryckningsfordon.
7. skyldighet att följa anvisning som ges genom vägmärke. signal eller körbanemarketing,
8. förbud mot parkering eller stannande av fordon,
9. förbud mot användning av fordon eller särskild fordonstyp på vissa vägar,
10. säkerhetsanordningar för fordon eller last, 11. märkning av fordon eller last. 12. fordonsbelysning och dess användning, 13. fordons last eller lastförmåga. eller 14. fordons registrering, regisu'eringsskyltar eller nationalitetsbeteck-
ning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1983:681.
63. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt sam- arbete rörande verkställighet av brottrnålsdom
Härigenom föreskrivs att 12 och 36 55 lagen (1972:260) om internatio- nellt samarbetc rörande verkställighet av brottrnålsdom skall ha följande ly- delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 51
Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska domen. får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.
Utgör den ådömda påföljden böter, bestämmer rätten, med till- lämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bö- tesbelopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ådömda böterna. Är i svensk lag för motsva- rande brott stadgat böter omedel- bart i pengar, får dock icke bestäm- mas högre bötesbelopp än ettusen eller, om påföljden avser flera brott, tvdtusen kronor. Är i svensk lag ej stadgat svårare straff än dagsböter, får ej bestämmas högre bötesbelopp än etthundratjugotusen, eller, om påföljden avser flera brott. etthundraåttiotusen kronor.
Är påföljden böter, bestämmer rätten. med tillämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet. ett bötesbelopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av böterna. Är i svensk lag för motsvarande brott föreskrivet pen- ningböter, får dock inte bestämmas högre bötesbelopp än tvåtusen eller. om påföljden avser flera brott, femtusen kronor. Är i svensk lag inte föreskrivet svårare straff än böter, får inte bestämmas högre bötesbelopp än etthundrafemtio- tusen, eller, om påföljden avser flera brott, tvåhundratusen kronor.
36 52
Böter som bestämts enligt denna lag samt penningbelopp eller annan egendom som förklarats förverkad med stöd av denna lag tillfaller kro- nan. Har föremål förklarats förver- kat, kan regeringen på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkande- beslut förordna. att föremålet skall återlämnas till den staten.
1 Senaste lydelse i9sonrss. 2 Senaste lydelse 1984:876.
Penningbelopp eller annan egen- dom som förklarats förverkad med Stöd av denna lag tillfaller staten. Har föremål förklarats förverkat, kan regeringen på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslut förordna, att föremålet skall åter- lämnas till den staten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/ 91 :68
Böter som avses i första stycket Böter som bestämts enligt denna för icke förvandlas. lag får inte förvandlas.
Denna lag träderikraft den 1 januari 1992.
64. Förslag till Prop. 1990/91:68 Lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa uppgif- ter från rörelseidkare
Härigenom föreskrivs att 5 5 förordningen (1973:568) om vissa uppgifter för rörelseidkare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 5
Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt- ligen eller av oaktsamhet lämnar ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes. om ej gär- oriktig uppgift döms. om gärningen ningen är belagd med straff i brotts- inte är belagd med straff i brottsbal- balken, till böter, högst femhundra ken. till penningböter. Allmänt åtal kronor. Allmänt åtal får väckas en- får väckas endast efter anmälan av dast efter anmälan av verket. verket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
65. Förslag till Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreslaivs att 22 5 handelsregisterlagen(1974:157) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 5
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vil- seledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten el- ler i handling som fogas därvid dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straffi brottsbalken.
Den som försummar föreskriven Den som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där så- ansökan eller anmälan eller, där så- dan ansökan eller anmälan avskri- dan ansökan eller anmälan avskri- vits eller avslagits eller registrering vits eller avslagits eller registrering hävts, försummar att göra ny förre- hävts, försummar att göra ny före- skriven ansökan eller anmälan, dö- skriven ansökan eller anmälan, mes till böter, högst femhundra döms till penningböter. kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
66. Förslag till Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313)
Härigenom föreskrivs att 4 5 terrängkörningslagen(1975zl313) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
451
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 1 5 första stycket 1 eller 2 eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter, högst ettusen kronor, om ej gär- ningen är ringa.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 1 5 första stycket 1 eller 2 eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till pen- ningböter. Om gärningen är ringa skall dock inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1986:1249. 6 Riksdagen 1990/91. ] saml. Nr 68
67. Förslag till Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Härigenom föreskrivs att 33 och 34 55 trafikskadelagen(1975:1410) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse F öreskriven lydelse
33 51
Saknas föreskriven trafikförsäk- ring när motordrivet fordon som ej är registrerat i bilregistret eller som är avställt brukas i trafik här i landet av den försäkringspliktige eller av annan med dennes tillstånd, döms den försäkringspliktige till böter, högst ettusen kronor.
Saknas föreskriven trafikförsäk- ring när motordrivet fordon som inte är registrerat i bilregistret eller som är avställt brukas i trafik här i landet av den försäkringspliktige el- ler av annan med dennes tillstånd, döms den försäkringspliktige till
penningböter.
Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för för- seelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott.
34 52
Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registre- r'at i bilregistret, omfattas av denna lag skall under färd här i landet medföra bevis om att fordonet är trafrkförsäkrat och på anmodan visa upp beviset för
bilinspektör eller polisman.
Den som bryter mot första stycket döms till böter. högst ettu- sen kronor. Han är dock fri från an- svar, om han senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polis- myndighet att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för för- seelsen samt omständigheterna ger vid handen att förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.
Den som bryter mot första stycket döms till penningböter. Han är dock fri från ansvar. om han se- nast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polismyndighet att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen samt omstän- digheterna ger vid handen att för- seelsen har berott på tillfälligt förbi- seende.
Denna lag träderi kraft den 1_ianuari 1992.
1 Senaste lydelse 1986:1251. 2 Senaste lydelse 1989:701.
68. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförrnedlingen
Härigenom föreskrivs att 6 5 lagen (1976:157) om skyldighet för arbets- givare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförrnedlingen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 51
Arbetsgivare, som uppsåtligen Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats enligt vad att anmäla ledig plats enligt vad som som föreskrivas i denna lag, dömes föreskrivs i denna lag, döms till till böter, högst 500 kronor. Det- penningböter. Detsamma skall gälla samma skall gälla arbetsgivare som arbetsgivare som i anmälan uppsåt- i anmälan uppsåtligen eller av grov ligen eller av grov oaktsamhet läm- oaktsarnhet lämnar oriktig uppgift, nar oriktig uppgift, vilken ej saknar vilken ej saknar betydelse. betydelse.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 19:34:425.
69. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 47 5 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 47 5
Är någon enligt 45 5 skyldig att Är någon enligt 45 5 skyldig att lämna varsel. skall han inom tid och lämna varsel. skall han inom tid och på sätt som där anges göra detta på sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaexpedi- även till förlikningsmannaexpedi- tionen. Den som bryter härernot tionen. Den som bryter härernot dömes till böter, högst trehundra döms till penningböter. kronor.
Denna lag träder i kraft den 1_ianuari 1992.
70. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.
Härigenom föreskrivs att 335 lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 33 5
Den som ej iakttageri 15 eller Den som inte iakttari 15 eller 16 5 föreskriven anmälningsskyl- 16 5 föreskriven anmälningsskyldig- dighet dömes till böter, högsr fem- het döms till penningböter. hundra kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
71. Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker
Härigenom föreskrivs att 77 5 lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha följande lydelse.
"Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 77 5 Bryter gäst på serveringsställe Bryter gäst på serveringsställe mot 54 eller 56 5 dömes till böter, mot 54 eller 56 5 döms till penning- ' högst femhundra kronor. böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
72. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.
Härigenom föreskrivs att 8 5 lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 51
Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen. Skall båt avregistreras är ägaren skyldig att inom en månad hos register- myndigheten anmäla båten för avregistrering. Skall en båt på grund av överlåtelse ej längre vara införd i båtregistret, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.
Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra styc- sina skyldigheter enligt andra styc- ket skall dömas till böter, högst ett- ket döms till penningböter. usen kronor.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1987:774.
73. Förslag till Lag om ändring i jaktlagerl (1987z259)
Härigenom föreskrivs att 45 5 jaktlagen(19871259) skall ha följande lydelse.
"Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 45 5
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 5 5 andra stycket, 6 5 första stycket eller 13 5,
2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 26 5, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt lagen (1951 :649) om straff för vissa trafikbrott,
3. bryter mot 27 5. om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 5 eller vad som åligger ho- nom enligt 38 5 andra stycket,
5. bryter mot en föreskrift sc-m har meddelats med stöd av 6 5 andra stycket, 29 5 4, 30 5 tredje stycket eller 31 5 tredje stycket eller
6. bryter mot 35 5 eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 36 5. 37 5. 38 5 första stycket. 40 5 första stycket eller 41 5 första stycket.
Den som med uppsåt bryter mot 34 5 döms till böter.
Den som i annat fall än som av- Den som i annat fall än som av- ses i 43 5 1 med uppsåt eller av ses i 43 5 1 med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter vad som be- oaktsamhet åsidosätter vad som be- stämts i en för jakt meddelad licens stämts i en för jakt meddelad licens
döms till böter, högst ettusen kro- döms till penningböter. nor .
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
74. Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister
Härigenom föreskrivs att 185 lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 5
Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 5 eller 11 5 sin skyldighet enligt 8 5 eller 11 5 första stycket döms till böter, högst första stycket döms till penningbö- ettusen kronor. ter.
Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 5 första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.
Denna lag träder i han den 1 januari 1992.
75. Förslag till Prop. l990/91:68 Lag om ändring i vägtraftkskattelagen (1988z327)
Härigenom föreskrivs att 79 5 vägtrafrkskattelagen (19881327) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 79 51
Brukas ett fordon i strid mot 64 5 sedan fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 5, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om for- donets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 5 och brukandeför- bud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 5 om fordonet hade varit skatte- pliktigt.
Brukas ett fordon på annat sätt i Brukas ett fordon på annat sätt i strid mot 26 5 andra stycket eller strid mot 26 5 andra stycket eller 64 5. döms ägaren till böter, högst 64 5, döms ägaren till penningböter. ettusen kronor.
Om ägaren visar att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades, är han fri från ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1989:197. 90
76. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon
Härigenom föreslnivs att 14 5 lagen (1988:328) om vägtrafrkskatt på ut- ländska fordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse - Föreslagen lydelse 14 5
Har införselhandlin g utfärdats Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som och kan den inte företes i fall som avses i 9 5 andra stycket elleri 10 5, avses i 9 5 andra stycket elleri 10 5, skall den som svarar för fordonet skall den som svarar för fordonet dömas till böter, högst ettusen kra- dömas till penningböter. nor.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till tullmyndighet lämnar en felaktig uppgift om ett fordons väglängdmätarställning eller om annat förhållande som är av betydelse för fastställande av skatt enligt denna lag, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med sn'affi skattebrottslagen(1971 :69).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
77. Förslag till Prop. 1990/91:68 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 9 5 lagen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap.
95
Till böter, högst femhundra kra- Till penningböter skall den dö- nor, skall den dömas som inte full- mas som inte fullgör skyldighet gör skyldighet
1. att lärrura handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 5,
2. att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 5 rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen.
3. att enligt 3 kap. 28 och 29 55. 30 5 andra stycket samt 31 5 lämna sär- skilda uppgifter eller kontnolluppgifter om utdelningar och räntor,
4. att utan föreläggande enligt 3 kap. 44--46 eller 48 5 lämna kontroll- uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,
5. att enligt 3 kap. 63 5 lämna kontrolluppgift till ledning vid beskattning utomlands.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen(1971:69).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
78. Förslag till Prop. 1990/91:68 Lag om ändring i jämvägsssäkerhetslagen
Härigenom föreskrivs att 32 5 jämvägssäkerhetslagen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 5 Den som bryter mot förbudet i Den som bryter mot förbudet i 25 5 skall dömas till böter, högst 25 5 skall dömas till penningböter. I 000 kr.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Lydelse enligt prop. l990/9l:1 93
79. Förslag till Lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning
Härigenom föreskrivs att 11 5 lagen om tillfällig försäljning1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 5
Till böter. högst ettusen kronor, Till penningböter, skall den dö- skall den dömas som uppsåtligen el- mas som uppsåtligen eller av oakt- ler av oaktsamhet bryter mot 2 5 samhet bryter mot 2 5 eller 10 5 an- eller 10 5 andra stycket. dra stycket.
Till böter, skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd, eller 2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 5 andra stycket.
Iringa fall skall inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Lydelse enligt prop. 1990 /91:17.
Justitiedepartementet Prop. 1990/91:68 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Person, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om ändring i brottsbalken (böter)
1. Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om bl. &. fängelse och kriminalvård i anstalt. Kommittén antog namnet tängelsesu'affkonunittén (Ju 1979:05).
Kommittén avlämnade i april 1986 sitt huvudbetänkande (SOU 1986:13 — 15) Påföljd för brott. Vid denna tidpunkt ingick i kommittén som ledamöter hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo, ordförande, riksdagsle- damötema Helge Klöver, Blenda Littmark och Lars-Erik Lövdén, f.d. riks- dagsledamoten Lisa Mattson, fastighetsmäklaren Jan Nilsson och lands- tingsrådet Kay-Vilhelm Winqvist.
Kommitténs huvudbetänkande har hittills lett till att det förts in nya be- stämmelser om straffmätning och påföljdsval i brottsbalken (prop. 1987/88: 120, JuU 45, rskr. 404, SFS 1988:942).
I huvudbetänkandet läggs också fram förslag som rör bl. a. bötesstraffets utformning och tillämpningsområde. Jag avser nu att ta upp dessa frågor.
Kommitténs lagförslag i fråga om böter bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I .
Efter remiss har yttranden över betänkandet i denna del avgetts av riks- åklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Norrköpings, Göteborgs och Luleå tingsrätter, kriminalvårdsstyrelsen, juri- diska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, riksrevisionsverket, Sveriges advokatsamfund. Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Svenska polisförbundet samt Motormännens riksförbund.
RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs åklagardis- trikt och från överåklagama vid regionåklagarmyndighetema i Stockholm, Kalmar och Hämösand.
En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte- mentet och Enns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 86-980). 95
Regeringen uppdrog i november 1984 åt rikspolisstyrelsen (RPS) att i Prop. 1990/91:68 samråd med RÅ, domstolsverket, datainspektionen och Sveriges domareförbund genomföra en fözrsöksverksamhet med nya rutiner för kon- troll av underlaget för bestämmande av dagsbot. RPS har i en skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat den genomförda för- söksverksamheten.
Trafiksäkerhetsrådet har i en skrivelse till regeringen i mars 1989 begärt bl. a. att maximibeloppet för penningböter höjs vid överträdelse av bestäm- melserna om högsta tillåtna hastighet.
I detta lagstiftningsärende har jag samrått med cheferna för försvars-, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-. jordbruks—, arbetsmark- nads-, industri-, civil- och miljödepartementet samt statsråden Gradin, Lindqvist, Åsbrink och Wallström.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 1 november 1990 att inhämta lagrådets yttrande Qj över förslag till ändringari brotts balken och rättegångsbalken. lagförslagen och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 resp. bilaga 3.
Lagrådet har i allt väsentligt lämnat förslagen utan erinran. Beträffande en fråga har lagrådet förordat ändring av lagtexten i en bestämmelse och en följdändring i ytterligare en bestämmelse med anledning av detta. Propositionen har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Jag återkommer till lagrådets synpunkter i samband med att jag behandlar de enskilda paragrafema i mitt förslag.
2. Bakgrund
2.1 Gällande bestämmelser m. m.
Böter är den vanligaste straffrättsliga påföljden. Enligt den officiella krimi— nalstatistiken blev böter påföljden. i 85 % av alla lagföringar under år 1989.
Sedan år 1932, då dagsbotssystemet infördes, finns det tre olika bötes- forrner i den svenska strafflagstif'tningen: dagsböter, penningböter och nor- merade böter.
De grundläggande bestämmelsema om böter finns i 25 kap. brottsbalken (BrB). Som huvudregel gäller att straffet skall dömas ut i dagsböter. Om det i straffskalan för brottet är utsatt ett visst maximibelopp som inte överstiger 1 000 kr., skall böterna dömas ut omedelbart i pengar (penningböter). Också när böterna skall bestämmas efter en viss beräkningsgrund (normerade böter) skall de dömas ut med ett visst angivet penningbelopp.
Dagsböter döms ut med ett antal av minst en och högst 120. Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med 10 till och med 1 000 kr. Dessa minimi- och maximibelopp bestämdes genom lagändringar som trädde i kraft den ljanuari 1982 (prop. 1980/81:38, JuUlS, rskr. 115, SFS 96
1980zll33). Ändringarna innebar en relativt kraftig höjning av beloppen (från 2 till 10 och från 500 till 1 000 kr.). Samtidigt höjdes maximibeloppet för penningböter. Detta belopp som ursprungligen sattes till 300 kr. och vid Brst tillkomst till 500 kr. höjdes då till nuvarande 1 000 kr. för ett brott. Höjningama motiverades med att penningvärdet hade undergått betydande förändringar sedan år 1965 då de tidigare gällande beloppen hade fastställts.
När böter döms ut som gemensamt straff för flera brott gäller särskilda maxima. Dagsböter får då dömas ut till ett antal av 180 och penningböter till ett belopp av 2 000 kr.
I BrB finns det inte några speciella föreskrifter om hur antalet dagsböter skall bestämmas. I det avseendet är bestämmelserna i 29 kap. BrB tillämp- liga. Det innebär att antalet skall bestämmas efter brottets straffvärde med beaktande av övriga omständigheter som påverkar straffmätningen.
I fråga om dagsbotens belopp föreskrivs att dagsboten skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om brottet är ringa, får dagsboten jämkas med hänsyn till detta.
För bestämmande av dagsbotsbeloppet vid straffdreläggande har RÅ ut- färdat detaljerade anvisningar till åklagarna (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2). Anvisningarna och domstolarnas praxis torde i stort sett stämma överens.
Enligt anvisningarna bestäms dagsbotsbeloppet i princip till 1/1000 av den tilltalades årsinkomst. Med årsinkomst avses inkomsten före skatt med avdrag för kostnaderna för inkomstens förvärvande och för under- ' hållsbidrag. Som inkomst räknas även t. ex. omskolningsbidrag, underhålls- bidrag och bostadsbidrag. Avdrag görs för försörjningsbördan och även med hänsyn till bl. a. skatteprogressiviteten vid statlig inkomstbeskattning. Det framräknade beloppet justeras uppåt vid en förmögenhet över 200 000 kr. Hänsyn tas också till en mera betydande skuldbörda. Beräkningarna grundas i regel på den tilltalades egna uppgifter. Kontroll sker endast om det finns anledning att anta att uppgifterna är felaktiga eller om de är ofullständiga.
I fråga om möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet uttalas i anvisningarna att bestämmelsen om jämkning vid ringa brott skall tillämpas mycket restriktivt Bestämmelsen tillämpas också endast i undantagsfall.
Minsta bötespåföljd är 50 kr., om inte annat är föreskrivet. Huvudregeln är att böter tillfaller staten. Böter som inte betalas kan för- vandlas till fängelse i lägst 14 dagar och högst tre månader. Beträffande bö- tesförvandling och beträffande uppbörd och indrivning av böter gäller be- stämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979: 189).
Preskriptionstiden för böter är fem år, räknat från det att domen vann laga kraft.
Böter kan tillämpas i förening med villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnade till vård inom socialtjänsten, även om böter inte ingår i straffskalan. Villkong dom skall som huvudregel förenas med böter. Vid skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstlagen gäller att böter bör dömas ut när det är påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller till den tilltalades tidigare brottslighet. Bötema
bestäms i dagsböter till ett antal av högst 180. Avsikten är att antalet dagsböter i dessa fall skall bestämmas så att den samlade reaktionen blir lämpligt avvägd. När det gäller verkställigheten behandlas bötesstraffet i dessa fall som skilt från den andra påföljden, vilket innebär att böterna består även om den andra påföljden undanröjs.
Medan normerade böter kan dömas ut endast av domstol, kan dagsböter och penningböter åläggas även genom strafföreläggande. Penningböter kan dessutom åläggas genom föreläggande av ordningsbot.
Strafföreläggande utfärdas av åklagare och får tillämpas för brott med enbart böter i straffskalan och för brott som är belagda med böter eller fängelse i högst sex månader. För brott som förskyller mer än 100 dagsböter får straffföreläggande inte utfärdas.
Ordningsbot får utfärdas bara för brott för vilka endast penningböter är föreskrivet. Vilka av dessa brott som får beivras genom ordningsbot bestäms av RÅ i samråd med RPS. RÅ föreskriveri Riksåklagarens beslut om ordningsbot för vissa brott (SFS 1990:250) för varje förseelse det belopp som skall tas ut som ordningsbot. Flertalet lagöverträdelser som avses med bestämmelserna i fråga utgör trafikförseelser. Ordningsbot föreläggs regelmässigt av en polisman.
2.2. Framlagda förslag m. m.
2.2.1. Fängelsestraflkommittén
Under sina överväganden beträffande bötesstraffets utformning har kommit- tén stannat för att de tre olika bötesformema, dagsböter, penningböter och normerade böter, bör behållas i straffsystemet.
Dagsbotssystemet kom till som en social rättvisereform och har blivit fast rotat och allmänt accepterat. Tillämpningen är relativt enkel och systemet framstår som i stort sett rättvist. De beräkningsgrunder som har utarbetats under årens lopp syftar till att straffet skall drabba alla så lika som möjligt. Någon särskild kritik har heller inte riktats mot dagsbotssystemet som sådant.
I fråga om penningböter konst.-nerar kommittén att systemet är enkelt och lätt hanterligt. Det har dock kritiserats och då från principiella utgångspunk- ter. Den kriminalpolitiska arbetsgruppen inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anser sålunda i sin rapport Nytt straffsystem att beteckningen straff- avgifter borde användas i stället: för penningböter för att sanktionen inte skulle kopplas ihop med dagsböter. Fängelsestraffkommittén är också inne på tanken att det eventuellt kan finnas förutsättningar att avgränsa systemet med penningböter från systemet med egentliga straffpåföljder, dit dagsböter skall räknas. Frågan har dock inte blivit föremål för närmare överväganden från kommitténs sida.
När det gäller normerade böter pekar kommittén på att den bötesforrnen i det närmaste har avvecklats. Nc-rmerade böter finns för närvarande endast i ett par specialförfattningar, nämligen i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled och i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Sådana böter
infördes i sistnämnda lag den 1 juli 1984 för överträdelse av bestämmelser Prop. 1990/91:68 som gäller trålfiske. Kommittén framhåller också att den form av avkriminalisering (depenalisering) som innebär att vissa administrativa avgifter tas ut i stället för att straff döms ut, t. ex. systemet med skattetillägg. bygger på samma principer som normerade böter. Enligt kommittén skulle man mot bakgrund av detta kunna överväga att avskaffa normerade böter och i stället öppna en möjlighet att döma ut högre penningböter än för närvarande. Komrrrittén anser emellertid, bl. a. på grund av den på senare tid vidtagna ändringen i fiskelägen, att normerade böter bör vara kvar som bötesform .och att nuvarande maximibelopp för penningböter då också bör kunna behållas.
De förslag till ändringar som kommittén har lagt fram präglas av en strävan från kommitténs sida att stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet.
Kommittén pekar på att dagsböter enligt uttalanden i förarbetena är att anse som en strängare påföljd än penningböter. Dagsböter bör reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medan penningböter bör användas vid brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Till följd av dagsbots- och penningbotssystemets konstruktion inträffar det emellertid enligt kommittén inte sällan att dagsböter för ett allvarligare brott kan bli lindrigare i pengar räknat än penningböter för ett mindre allvarligt brott. Detta är särskilt vanligt på trafikområdet och problemet har accentuerats genom de höjningar av ordningsbotsbeloppen sem företagits under senare tid. Dessa skevheter mellan lindrigare och allvarligare brott som är inbyggda i systemet bör enligt kommitténs uppfattning undanröjas. Dagsbotsstraffet bör därför höjas, så att ett straff utmätt i dagsböter alltid blir strängare än ett straff utmatt i penningböter.
Kommitténs förslag säkerställer att dagsböter alltid uppgår till minst 1 000 kr. i pengar räknat, dvs. lika mycket som maximibeloppet för penningböter för ett brott. Det enda fall då penningböter enligt förslaget utgår med högre belopp än dagsböter är när ett gemensamt straff för flera brott bestäms i penningböter.
Förslaget innebär att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av minst 25 och med en dagsbot av minst 20 kr. Dessutom skall alltid ett grundbelopp om 500 kr. läggas till. Om ett dagsbotsbrotr bedöms ha ett lägre straffvärde än 25 dagsböter, skall penningböter tillämpas i stället för dagsböter.
När det gäller förslaget att höja minimibeloppet för en dagsbot från 10 till 20 kr. framhåller kommittén att höjningen är motiverad inte bara med hänsyn till den penningmässiga relationen mellan de bägge bötesformema utan också av andra skäl, bl. a. penningvärdesförsämringen. En höjning av maximibeloppet för en dagsbot anser kommittén däremot inte vara lämplig. Eftersom dagsböter inte skall tillämpas vid ringa brott — utan i stället penningböter —— föreslår kommittén att den nuvarande möjligheten att jämka dagsboten vid ringa brott slopas.
När det gäller bestämmandet av antalet dagsböter har kommittén funnit att domstolarna allmänt sett i stor utsträckning håller sig i nedre delen av 99
skalan. Ungefär två tredjedelar av dem som dömts till dagsböter under 1980-talets första hälft hade fått mindre än 30 dagsböter. De undersökningar som gjorts av straffmätningen vid olika brottskategorier tydde dock på att spännvidden vid de olika brotten var relativt stor. Den grupp som dömts till 100 dagsböter eller däröver var förhållandevis liten. Så höga bötesstraff kom i allmänhet i fråga bara vid vissa typer av brott, främst trafik- nykterhetsbrott, vissa våldsbrott och uppbördsbrott. .
Enligt kommitténs mening bör tillämpningsområdet för böter vidgas och det bör leda till att domstolarna i större utsträckning dömer ut verkligt höga böter. Om högre och mer kännbara böter kan dömas ut, bör böter i varje fall på sikt kunna ersätta vissa av de kortvariga fängelsestraffen. Kommittén fö- reslår därför att maximala antalet dagsböter höjs från 120 till 200 för ett brott och från 180 till 300 vid gemensamt straff för flera brott.
Skälet till att gränsen har satts vid 200 dagsböter för ett brott och inte hö- gre är att det svåraste bötesstraffet inte bör ligga på en så hög nivå att det allmänt uppfattas som strängare än det kortaste fängelsestraffet. Kommittén betonar att förslaget inte syftar till en allmän höjning av bötesnivån, utan området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare brottslighet än som i dag leder till bötesstraff.
Ifråga om minsta bötespåföljden, som för närvarande är 50 kr., föreslår kommittén att den höjs till 100 kr. med hänsyn främst till penningvärdets förändring.
2.2.2. Trafiksäkerhetsrådet
I den inledningsvis nämnda skrivelsen till regeringen har rådet pekat på en oroande utveckling av hastighetsöverträdelsema och på sambandet mellan hastighet och antalet trafikolyckor resp. skadekonsekvenserna av dessa. Rådet hari sitt trafrksäkerhetsprogram för år 1988 redovisat flera åtgärder som behöver vidtas och bland dem en höjning av bötesmaximum för hastig- hetsöverträdelser.
Enligt trafrkså'kerhetsrådets mening bör de belopp som för närvarande tas ut vid hastighetsöverträdelser fördubblas. För att det skall bli möjligt måste maximibeloppet om 1 000 kr. i 164 5 vägtrafikkungörelsen (1972:603) höjas, men det förutsätter i sin tur förändringar i förhållandet mellan dagsböter och penningböter. Rådet har härvid framhållit att även riksdagen (TU 1987/88zl6, rskr. 201) har uttalat sig för skärpta sanktioner mot hastighetsöverträdelser.
2.2.3 Försöksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för dagsbotsberäkning
När det finns anledning att anta att någon kan komma att dömas till dagsböter skall polisen göra en utredning av hans inkomst- och för- mögenhetsförhållanden (4 5 förundersöknings—kungörelsen, 19471948). Enligt av RÅ utfärdade anvisningar (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2) och råd som RPS har meddelat skall polisen i allmänhet godta den misstänktes egna
uppgifter om sina ekonomiska förhållanden. Kontroll bör dock ske, om det finns anledning att anta att uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga.
Som nämndes inledningsvis uppdrog regeringen åt RPS att efter samråd med berörda myndigheter och Sveriges domareförbund genomföra en för- söksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för bestämmande av dagsbotens belopp. Syftet med försöksverksamheten var att undersöka om man skulle kunna få ett bättre och säkrare underlag för dagsbotsberäkningen genom att polisen kontrollerar den misstänktes egna uppgifter mot uppgifterna om honom i det statliga person- och adress- registret (SPAR). Bland de uppgifter som kan inhämtas från SPAR på polisens bildskärmsterminaler finns uppgift om make/sambo, antal barn och barnens födelseår, taxerad inkomst, sammanräknad inkomst, förmögenhet, fastighetsinnehav och fastighetens taxeringsvärde.
Sådan försöksverksamhet med utvidgad kontroll har genomförts vid po- lismyndighetema i Malmö och Sundsvall och har omfattar i det närmaste 4 000 personer.
RPS har i skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat resultatet av den genomförda försöksverksamheten. Enligt RPS har den visat att den misstänktes uppgifter i flertalet fall bara i begränsad mån är lägre än uppgifterna i SPAR. Även i övrigt har utfallet av försöksverksamheten varit sådant att RPS ansett att nuvarande föreskrifter och rutiner är tillfredsställande.
2.3. Rättstillärnpningen
Som nämndes förut blev böter påföljden i 85 % av alla lagföringar under år 1989. Enligt den officiella statistiken dömdes det året knappt 320 000 bötes- straff ut, medan utdömda påföljder av annat slag var ca 57 000.
Av de knappt 320 000 bötesstraffen år 1989 utgjorde nästan 210 000, dvs. närmare två tredjedelar, ordningsbot för huvudsakligen traftkförseelser. 21 % av alla bötesstraffen utgjordes av dagsböter, vilket innebär en minsk- ning från år 1987, då dagsböter utgjorde 24 % av samtliga bötesstraff.
Om man fördelar antalet personer som år 1989 fick dagsböter som huvudpåföljd genom dom eller strafföreläggande efter antalet dagsböter, blir resultatet följande (bötfällda enligt BrB inom parentes).
Antal dagsböter Antal bötfällda ] - 9 13 ( 7) 10 - 29 31952 (9 756) 30 - 49 17 476 (7 980) 50 - 99 14 205 (5765) 100 -180 2921 ( 535)
Summa 65 737 (24 043)
Av uppställningen framgår att nära hälften av dem som ålades dagsböter fick under 30 dagsböter. 3 % av dem fick 100 eller fler dagsböter. l jämfö-
Prop. _1990/91 :68
relse med år 1987 har en viss förskjutning skett genom att det då var drygt hälften som fick under 30 dagsböter och endast 2 % som fick 100 eller fler dagsböter.
I vilken utsträckning som den nedre delen av skalan för antalet dagsböter tillämpas varierar med brottstypen. Brottstyper vid vilka straffet enligt statistiken för år 1989 sattes under 30 dagsböter i hälften eller mer än hälften av fallen är bl. a. snatteri (5 221 fall av 9912), egenmäktigt förfarande (1 273 fall av 1 659), bedrägligt beteende (520 fall av 820), olaga intrång (206 fall av 287) och åverkan (160 fall av 178). Vid t. ex. våld eller hot mot tjänsteman sattes däremot straffet sällan under 30 dagsböter (37 fall - av 419). När det gäller brott mot andra författningar än BrB stannade straffet i mycket stor utsträckning under 30 dagsböter vid vårdslöshet i trafik (10 585 fall av 12 046), vid brott mot vägtrafikförordningen och vägtrafikkungörelsen (23 fall av 30) och vid brott mot andra vägtrafrkförfattningar ( 3 426 fall av 4 552).
Den sparsamma tillämpningen av den övre delen av skalan för antalet dagsböter med straff på 100 dagsböter eller däröver avsåg år 1989 främst trafiknykterhetsbrott samt vissa snatterier,varusmugglingsbrott och vissa våldsbrott.
Under beredningen av detta ärende har uppgifter inhämtats från statistiska centralbyrån som på ett mera differentierat sätt än publicerad statistik belyser fördelningen av antalet dagsböter i domar där dagsböter varit huvudpåföljd eller bipåföljd. Av uppgifterna framgår bl.a. att dagsbotsantal som är lägre än 220 är relativt sällsynt förekommande. År 1987 bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 8 % av antalet domar där dagsböter var huvudpi'rföljden. Av de 9 519 fall där dagsböter var bipåföljd bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 64 fall.
Minimibeloppet för en dagsbot är 10 kr. och maximibeloppet 1 000 kr. Grunderna för beräkningen av dagsbotsbeloppet har utvecklats i domstols- praxis och innebär en ganska långtgående schematisering. Storleks- ordningen av de belopp som i genomsnitt dömts ut framgår av följande sammanställning av alla domar från åren 1982 och 1987, i vilka dagsböter utgjorde huvudpåföljd. Sammanställningen visar att en viss förskjutning mot högre dagsbotsbelopp har skett inom femårsperioden.
Dagsbotsbelopp År 1982 År 1987 10 kr. 31,8 % 24,4 % 30 kr. och därunder 67,1 % 50,9 % 50 kr. OCh därunder 95,4 % 80,3 %
över 50 kr. 4,6 % 19,7 % över 100 kr. 0,3 % 0,7 %
Fördelningen av dagsbotsbeloppens storlek varierade vid olika typer av brott. Vid vissa brottyper bestämdes dagsboten sålunda i väsentligt större omfattning till minimibeloppet och genomgående till lägre belopp än som skedde vid andra. Exempelvis utgjorde andelen utdömda minimibelopp i
domarna från år 1987 avseende snatteri 34,8 %, medan motsvarande andel vid vårdslöshet i trafik var 12,1 %. Dagsbotsbelopp om 50 kr. och därunder utdömdes i 93 % av snatteridomama mot i 67 % av domarna avseende vårdslöshet i trafik. Även vid skadegörelse. olovlig körning och brott enligt 2 & narkotikastrafflagen (1968:64) låg de utdömda dagsbotsbeloppen genomgående under genomsnittet i storleksordning.
3. Allmän motivering 3.1 Allmänna synpunkter på bötesstraff
Sedan BrB kom till har användningen av de olika bötesformema och av bö- tesstraff överhuvudtaget förändrats i flera avseenden. Böter som straff— rättslig påföljd har även kommit att tilldra sig ett stort intresse inom den kriminalpolitiska debatten.
En huvudlinje i det reformarbete som har bedrivits har varit att inrikta rättsväsendets resurser på den "egentliga" brottsligheten och att använda så enkla och samtidigt effektiva metoder som möjligt för att motverka mera bagatellartade brott och ordningsförseelser. Sedan förfarandet för åläggande och uppbörd av penningböter förenklades genom det system med ordnings- bot som infördes i slutet av 1960-talet, har en påtaglig förskjutning från dagsböter till penningböter skett inom den specialstraffrättsliga lagstift- ningen, framför allt på trafikområdet. På vissa områden har önskemålet att förenkla hanteringen av ärendena tillgodosetts genom avld'iminalisering, varigenom böter har ersatts med en sanktionsavgift (t. ex. felparkeringsav- gift).
Ett ytterligare inslag i reformarbetet har varit att anpassa specialstraffrät- tens påföljdssystem till BrB:s. Norrnerade böter förekommer inte som på- följd för brott enligt BrB, och anpassningen har inneburit att den bötesfor- men successivt i det närmaste har försvunnit ur specialstraffrätten. Numera förekommer den endast i ett par författningar. Samtidigt som normerade böter har avvecklats har på vissa områden införts sanktionsavgifter som påminner om normerade böter genom att avgiften bestäms med utgångs- punkt från en föreskriven beräkningsgrund (t. ex. skattetillägg, övertidsav- gift, varselavgift och vattenföroreningsavgift). Övergången till sanktions- ' avgift har på dessa områden inte i första hand föranletts av önskemålet att förenkla hanteringen av ärendena utan främst av behovet av en tillräckligt effektiv ekonomisk sanktion.
Jämsides med de rationaliserings- och effektivitetssträvanden som har medfört förändringar i användningen av de olika bötesformema har intresset kommit att riktas mot bötesstraffet av kriminalpolitiska och humanitära skäl. Man har i olika sammanhang pekat på den ökade insikt som den kriminologiska forskningen har gett om de frihetsberövande påföljdemas skadeverkningar och på att böter —— som inte har motsvarande verkningar — borde kunna spela en betydande roll som alternativ till frihetsberövande.
Vid sin översyn av bötesstraffets utformning och tillämpning har fängel- sestraffkommittén funnit att de tre olika bötesformema behövs i strafflag-
stiftningen och bör bibehållas. Men utifrån grundtanken att straffet skall stå i proportion till brottets svårhet cch att detta bör gälla även för bötesstraffet och genom hela skalan har kommittén föreslagit vissa ändringar av den nu- varande regleringen. Dagsböter bör enligt kommittén reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medan-. penningböter bör användas för brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Förhållandet mellan penningböter och dagsböter behöver ändras så att ett straff utmätt i dagsböter alltid blir strängare i kronor räknat än ett straff utmätt i penningböter. Med utgångs- punkt från ett oförändrat maximibelopp för penningböter, 1 000 kr. vid ett brott, har kommittén därför föreslagit att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av minst 25 och en dagsbot av minst 20 kr. (25 x 20 = 500) samt att till detta skall läggas ett grundbelopp om 500 kr. (500 + 500 = 1 000). Vid brott som förskyller ett lägre straff än 25 dagsböter skall enligt förslaget penningböter tillämpas i stället för dagsböter. Kommittén vill vidare stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet för att åstadkomma en vidgad tilllämpning av böter på de kona fängelsestraffens bekostnad. Maximala antalet dagsböter som får dömas ut bör därför enligt kommittén höjas kraftigt. nämligen från nuvarande 120 till'200 vid ett brott och från 180 till 300 vid flera brott. Kommittén betonar att den med förslaget inte syftar till att få till stånd en allmän höjning av bötesnivån. Området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare brottslighet än som i dag leder till bötesstraff.
Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstansema. Jag är i likhet med remissinstansema ense med kommittén om att de olika bötesformema behövs i strafflagstiftningen. Jag delar också kommit- téns principiella syn på bötesstraffet och dess fördelar framför frihetsberö- vande påföljder. Den avgörande fördelen ligger naturligtvis i att bestraff- ningen inskränker sig till den ekonomiska uppoffring som gärningsmannen åsamkas och i att böter inte i sig är förbundna med samma risk för social utslagning som ett frihetsberövande. Åtskilligt talar också för att kraftiga bötesstraff verkar starkt avhållande. Så som den tillgängliga statistiken är uppbyggd stöter det på vissa problem att bilda sig en uppfattning om betal- ningsfrekvensen, dvs. i vilken utsträckning som utdömda bötesbelopp infly- ter genom uppbörd och indrivning. Senast gjorda beräkningar (se SOU 1975:55 och BRÅ Apropå 1985 nr 5 s. 27 ff) pekar emellertid på ett slutligt indrivningsresultat för böteri trakten av 90 %. något som får anses tyda på att böter även är en på det hela taget effektiv form av bestraffning. Av bety- delse i det sammanhanget är självfallet också de möjligheter som finns att under vissa omständigheter förvandla böter till fängelse.
Jag är vidare ense med kommittén om att ändringar behöver vidtas av de nuvarande bestämmelserna om böter för att stärka bötesstraffets position i påföljdssystemet. Vissa av kommitténs förslag är jag dock inte beredd att tillstyrka.
I fråga om kommitténs förslag att maximala antalet dagsböter som får dömas ut höjs från nuvarande 120 till 200 för ett brott (och från nuvarande 180 till 300 vid flera brott) råder delade meningar bland remissinstansema. Från domarhåll har man framhållit att redan intervallen 100 — 120 dagsböter
tillämpas i mycket ringa utsträckning. Av skäl som jag senare återkommer till anser även jag att en viss skärpning av straffskalan är påkallad. Jag är dock inte beredd att gå lika långt som kommittén utan kommer att föreslå att det högsta antal dagsböter som får dömas ut höjs till 150 vid ett brott och till 200 vid flera brott.
Jag kan vidare inte heller tillstyrka att dagsbotsstraffet skärps genom att det införs ett grundbelopp som skulle påföras förutom det i dagsböter ut— mätta straffet. Remisskritiken är så gott som enhällig. och jag delar re- missinstansemas uppfattning att en ordning med både gmndbelopp. dags- botsantal och dagsbotsbelopp skulle bli onödigt komplicerad och medföra merarbete i den dömande verksamheten.
I övrigt är jag av skäl som utvecklas i det följande beredd att i princip följa kommitténs förslag. I vissa avseenden —— det gäller bl. a. avgräns- ningen av tillämpningsområdena för dagsböter och penningböter — avviker emellertid mitt förslag från kommitténs när det gäller den närmare utform- ningen.
3.2. Penningböter
Mitt förslag: Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till 2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter tilllämpas som gemensamt straff för flera brott.
Trafiksäkerhetsrådets förslag överensstämmer med mitt såvitt avser maximum för ett brott.
Kommittén föreslår ingen höjning av maxirrtibeloppet. Remissinstanserna: RÅ kan godta det nuvarande maximibeloppet men framhåller att det snart kan bli aktuellt med en höjning.
Skälen för mitt förslag: När dagsbotssystemet infördes i början av 1930-talet skedde det som en social rättvisereform. Fastän hänsyn till gär- ningsmannens ekonomiska förhållanden egentligen alltid skulle behöva tas för att böter skulle bli ett rättvist straff, lika för alla, måste ändå vissa be- gränsningar göras i användningen av dagsböter. Dagsböter borde enligt för- arbetena i främsta rummet användas vid brort i egentlig mening — brott som var uttryck för en rättsstridig vilja hos gärningsmannen. Penningböter borde användas i fall då inte samma hänsyn behövde tas till den dömdes ekonomiska förhållanden för att straffet skulle fylla sitt syfte. såsom fallet ansågs vara vid ordningsförseelser.
Tillämpningsområdena för de båda bötesformema avgränsades genom ett visst högsta belopp för penningböter. Maxintibeloppet sattes till 300 kr. (5 015 kr. i 1988 års penningvärde). Beloppet har sedan höjts, och som be- rördes tidigare bestämdes nuvarande maximibelopp genom lagändringar som trädde i kraft år 1982.
Penningböter föreskrivs endast för ett brottsbalksbrott nämligen förargel- seväckande beteende. Annars används penningböter främst inom trafrkom- rådet och tas i mycket stor utsträckning ut genom föreläggande av ordnings- bot. Även ringa varusmuggling (25 lagen 1960:418 om straff för varu- smuggling) är belagd med penningböter och beivras till övervägande del genom föreläggande av ordningsbot. I praktiken tillämpas penningböter i mycket större utsträckning än dagsböter. 79 % av alla bötesstraff togs enligt statistiken för år 1989 ut som penningböter, och då oftast som ordningsbot för vägtrafrkbrott.
Det förtjänar framhållas att de 300 kr. som ursprungligen sattes som maximum för penningböter på den tiden var ett mycket kännbart belopp. Den genomsnittliga årsinkomsten var då för vuxna manliga lantarbetare 1 123 kr. (inkl. naturaförrnåner) och för vuxna manliga industriarbetare 2 290 kr. Männen har då också i stor utsträckning ensamma försörjnings— bördan för familjen. '
Enligt statistiska centralbyråns inkomststatistik avseende år 1986 upp- gick den taxerade medelinkomsten det året för samtliga inkomsttagare i lan- ' det till 83 900 kr. (101 800 kr. för manliga och 66 600 för kvinnliga in- komsttagare). Sett i proportion till den genomsnittliga årsinkomsten skulle maximibeloppet behöva höjas utöver de ca 5 000 kr. som 300 kr. represen- terar i dagens penningvärde, om maximibeloppet skulle göras lika kännbart som det ursprungligen var.
Om man dessutom beaktar att människor i dagens välfärds- och konsum- tionssamhälle med socialförsäkringar, andra stöd- och bidragsforrner och inte minst ett tvåförsörjarsystem oftast lever under annorlunda och tryggare ekonomiska villkor än människor gjorde när maximibeloppet för penning- böter infördes. blir det än tydligare hur påtagligt bötesformen kan anses ha försvagats genom åren.
På senare tid är det framför allt inom trafikområdet som nuvarande bötesbelopp har kommit att framstå som orillräckliga. Detta gäller särskilt böterna vid hastighetsöverträdelser. Trafrksäkerhetsrådet har pekat på en oroande utveckling av dessa överträdelser och förordat en fördubbling av bötesbeloppen.
Även sedan nuvarande maxirrtibelopp för penningböter bestämdes har den ekonomiska uppoffring som bötesstraffet är avsett att åsamka gär- ningsmannen blivit allt mindre kännbar. Pris- och löneutvecklingen under tiden januari 1982 — januari 1990 har exempelvis medfört en inflation på 69,5 %. För att böter skall kunna vidmakthållas som en användbar sanktion är det nödvändigt att årninstone i någon mån ta igen eftersläpningama i för- hållande till den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Den allmänna bötesnivån är sålunda enligt min mening alltför låg och bör höjas för att komma på en rimligare nivå. Straffmaximum för penning- böter bör höjas från 1 000 kr. till 2 000 kr. för ett brott. Det bör emellertid framhållas att även om maximibeloppet höjs till det dubbla. så är inte avsik- ten att nuvarande penningbotsbelopp generellt skulle fördubblas.
De antalsmässigt viktigaste brotten för vilka penningböter är föreskrivet omfattas av det av riksåklagaren utfärdade beslutet om ordningsbot för vissa
brott. I detta anges också de belopp som skall upptas som ordningsbot för olika brott. Ett nytt ordningsbotcirkulär med höjda ordningsbotsbelopp har nyligen utfärdats (SFS 1990:250).
Det får förutsättas att beslutet om ordningsbot åter ändras i samband med att en ny lagstiftning om maximibeloppet för penningböter träder i kraft. Vilka förändringar som då är påkallade växlar givetvis mellan olika typer av brott. Höjningar på 50 % eller mer torde, mot bakgrund av de nyligen ge- nomförda höjningarna, endast vara påkallade vid vissa speciella brott.
Detta innebär att den översta delen av penningbotsskalan åtminstone i ett inledningSSkede sällan eller aldrig torde komma till användning. Även med en sådan utgångspunkt är det emellertid befogat att redan nu höja maximi- beloppet till det dubbla i syfte att undvika ett alltför snabbt behov av ny lag- stiftning i samband med framtida penningvärdesförändringar.
Ett väsentligt högre belopp bör kunna tas ut vid flerfaldig brottslighet. Om man skall kunna komma tillrätta med de problem som notoriska över- trädelser av exempelvis bestämmelser på trafrkområdet och även annan se- riebrottslighet erbjuder, bör gärningsmannen vid en samtidig lagföring rim- ligen kunna dömas till böter med belopp upp till 5 000 kr.
Även med de höjningar av maximibeloppet för penningböter som jag nu förordar får man räkna med att motsvarande förändringar kommer att be- höva göras även i framtiden i samband med penningvärdesförändringar. Lagtekniskt är sådana förändringar förhållandevis komplicerade genom att maximibeloppet, trots att det i allmänhet överensstämmer med det allmänna maximat, anges i varje enskild straffbestämmelse. En höjning av maximum förutsätter därför ändringar i ett mycket stort antal lagar och förordningar. För att underlätta framtida ändringar förordar jag att lagstiftningen nu än- dras så att det i de enskilda straffbestämmelsema norrnalt endast anges att penningböter är föreskrivet för brottet. Ett särskilt maximum bör endast anges om det finns speciella skäl att avvika från den allmänna regeln om maximum i brottsbalken. Med en sådan ordning kommer en höjning av maximum i framtiden i princip endast att kräva en ändring i brottsbalken.
En höjning av nivån för penningböter skulle, om inte dagsbotsstraffet samtidigt skärps. medföra att olägenheterna med att penningböter i många fall kan uppgå till högre belopp än ett dagsbotsstraff accentuerades ytterli- gare. Detta problem gör sig särskilt gällande vid vissa trafrkförseelser och vid varusmuggling där brottets allvar kan innebära en övergång från pen- ningböter till dagsböter. Jämsides med den nu föreslagna höjningen av straffmaximum för penningböter bör därför dagsbotsstraffet skärpas, så att dagsböter kommer upp till en rimlig nivå i förhållande till höjda penningbö- ter. Som jag strax skall utveckla kommer de ändringar som lämpligen bör vidtas för det ändamålet att lämna utrymme för en något ökad tillämpning av penningböter.
3.3. Dagsböter 3.3.1 Dagsböternas antal
Mitt förslag: Skalan för antalet dagsböter ändras, så att det lägsta an— tal dagsböter som kan dömas ut inte längre blir en dagsbot utan 30 dagsböter. Maximala antalet höjs från 120 till 150 för ett brott och från 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.
För brott med ett lägre straffvärde än 30 dagsböter döms straffet ut i penningböter i stället för dagsböter.
Kommittén föreslår 25 som lägsta dagsbotsantal. Brott som har ett lägre straffvärde än så skall enligt kommittén bestraffas med penningböter. Det maximala dagsbotsantalet föreslås bli 200 för ett brott och 300 vid gemen- samt straff för flera brott. .
Remissinstansema: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan har vitsordat behovet av att se över relationen mellan penningböter och dagsbö- ter. Nästan alla har emellertid ställt sig kritiska till kommitténs val av lös- ning. Flera anför principiella betänkligheter mot att det blir möjligt att till- lämpa penningböter för brott med lägre straffvärde än 25 dagsböter och framhåller att den föreslagna gränsen mellan de båda bötesforrnemas till- lämpningsomåden inte är skarp utan skönsmässig. Några pekar på den va- rierande praxis som råder vid straffmätning i intervallet 20—25 dagsböter och på tröskeleffekter som kan uppkomma. När det gäller det maximala an— talet dagsböter ifrågasätts, framför allt från domarhåll, behovet av en så kraftig höjning.
Skälen för mitt förslag: Ser man till rättstillämpningen är det en allmän erfarenhet att antalet dagsböter i stor utsträckning mäts ut i nedre delen av skalan. År 1989 låg närmare hälften av dagsbotsstraffen under 30 dagsböter. Fördelningen på dagsbotsskalan varierar dock givetvis med brottstypen. Av den tidigare redovisade statistiken (s. 10) framgår att straff under 30 dags- böter är sällsynt vid vissa brottstyper. t. ex. våld eller hot mot tjänsteman, medan det är vanligare vid andra typer av brott. Vid vårdslöshet i trafik be- stäms straffet till under 30 dagsböter i närmare 90 % av fallen. Bland brottsbalksbrott vid vilka straffet sätts under 30 dagsböter i mer än.50 % av fallen kan nämnas olaga intrång, snatteri. vissa former av egenmäktigt förfarande och bedrägligt beteende samt åverkan. Att straffet bestäms till under 20 dagsböter är däremot mer ovanligt.
Som jag nämnde förut beräknas dagsboten på grundval av den tilltalades årsinkomst som framräknas på visst sätt. Med de beräkningsgrunder som tilllämpas får exempelvis en ensamstående person utan försörjningsskyldig- het med en inkomst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 [d. För att få en dagsbot på 50 [d'. fordras det att denne har en inkomst på 70 000 kr. En familjeför- sörjare med hemmamake och två barn och en inkomst på 100 000 kr. får en dagsbot på 15 kr. För att denne skall få en dagsbot på 50 kr. fordras det en inkomst på ca 250 000 kr. År 1987 bestämdes dagsboten till 20 kr. eller
lägre för 38 % av de som dömdes till dagsböter som huvudpåföljd och till 50 kr. eller lägre för 80 % av de dömda. Med en dagsbot på 20 resp. 50 kr. blir det totala bötesbeloppet 600 kr. resp. 1 500 kr., om antalet dagsböter är 30. .
Även om man antar att en förskjutning mot högre dagsbotsbelopp kan ha skett på grund av löneutvecklingen de senaste åren, måste man konstatera att den eftersträvade principiella skillnaden mellan ordningsförseelser och andra brott inte avspeglar sig i praktiken vad bötesbeloppen beträffar. T. ex. är den högsta felparkeringsavgiften (för parkering bl. a. där förbud att stanna råder) i Stockholm och Göteborg 500 kr. och inte sällan 300 kr. i det övriga landet. Nyligen har den generella maximigränsen för felparkerings- avgifter höjts från 500 kr. till 700 kr. i Stockholm och Göteborg och från 300 lcr. till 500 kr. i övriga landet. Ordningsboten för en bilförare som över- skrider högsta tillåtna hastighet med upp till 15 km/tim när hastighetsbe- gränsningen är 50 km/tim eller lägre är nu 700 kr. Överskrids den tillåtna hastigheten ytterligare med upp till 30 km/tim är ordningsboten 900 kr. Antalet dagsböter vid exempelvis snatteri, egenmäktigt förfarande och be- drägligt beteende bestäms i stor utsrräckning till 20 eller 25. Har gämings- m'annen en dagsbot på 30 kr.. får han böta motsvarande belopp som vid en fortköming. Minimibeloppet tio kr. som dagsbot — som år 1987 utdömdes i närmare 35 % av domar avseende snatteri — medför att bötesbeloppet blir lägre än en felparkeringsavgift.
För allmänhetens bedömning av hur strängt straffet är torde bötesbelop- pets storlek vara av väl så stor betydelse som om beloppet bestäms i kronor eller i dagsböter. Det förhållandet att bötesbeloppet för samma person kan bli lägre vid ett brott som bestraffas med även ett ganska högt dagsbotstraff än vid en ordningsförseelse som bestraffas med penningböter framstår som otillfredsställande principith sett. De låga bötesbelopp som i allmänhet blir aktuella vid brott som är frekventa och som bestraffas med ett förhållande- vis lågt antal dagsböter kan medföra en fara för att brotten med det högre straffvärdet betraktas som ordningsförseelser. Jag delar kommitténs upp- fattning att dagsböter i princip bör reserveras för brott i mera egentlig me- ning medan penningböter bör användas vid brott som har karaktär av ord- ningsförseelse eller som annars är av bagatellartad natur. För att dagsböter också skall framstå som strängare än penningböter är det nödvändigt att se över relationerna mellan de båda bötesformema.
Som jag berörde förut bör därför den föreslagna höjningen av maximibe- loppet för penningböter motsvaras av en skärpning av dagsbotsstraffet så att detta kommer upp till en rimlig nivå i förhållande till de höjda penningbö- terna
Gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter
Skärpningenlkan genomföras på olika sätt. Vid övervägande av tänkbara al- ternativ har kommittén föreslagit bl. a. att fördelningen av brott som för— skyller dagsböter och penningböter förändras genom att nedre delen av
skalan för antalet dagsböter slopas. Det minsta antal dagsböter som får dö- mas ut höjs således enligt förslaget från en till 25. Brott som bedöms ha ett lägre straffvärde—än så bör enligt korttrnittén bestraffas med penningböter, även om detta inte är särskilt föreskrivet för brottet.
I denna del är kommitténs förslag i sina huvuddrag enligt min mening en framkomlig väg när det gäller att åstadkomma en rimlig relation mellan dagsböter och penningböter. Fördelningen av brott för vilka endast dagsbö- ter kan följa och för vilka penningböter är föreskrivet återspeglar uppenbar- ligen inte någon systematisk värdering av de olika brottens relativa straff- värde. I många fall torde det stå klart att konkreta brott som bestraffas med dagsböter inte kan anses ha ett högre straffvärde än många penningbots- brott. Från den synpunkten framstår det som tilltalande att övergå till att be- straffa den mer bagatellartade dagsbotsbrottsligheten med penningböter.
Kommitténs förslag har emellertid bemötts med invändningar. Dessa rör sig i många fall om den föreslagna gränsen 25 dagsböter. Flera remissins- tanser har pekat på att den synes skönsmässigt vald och inte motsvarar nå- gon naturlig gränslinje inom dagsbotsskalan utan tvärtom ligger mitt inne i en intervall inom vilken srraffmälningen för många vanliga dagsbotsbrott normalt ligger.
Jag har förståelse för dessa invändningar. En gräns mellan penningböter och dagsböter på nivån 25 dagsböter med bibehållen straffmäming inom dagsbotsskalan torde medföra åtskilliga problem och risker för en ojämn praxis och dålig förutsebarhet.
Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter enligt min mening att gränsen mellan penningböter o:h dagsböter läggs vid en nivå som mot- svarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som dess- utom tillgodoser intresset av att endast sådan brottslighet som framstår som mer bagatellartad bestraffas med penningböter.
l straffmätningen råder en stor spännvidd mellan olika brottstyper. Som jag tidigare berört är dock dagsbotsstraff under 20 dagsböter relativt ovan- liga. Enligt nuvarande praxis utgör däremot 20-25 dagsböter nonnalstraffet för en inte obetydlig del av brottsbalksbrotten när de inte är av särskilt all- varlig beskaffenhet. t. ex. hemfridsbrott, olaga intrång, ofredande, snatteri och bedrägligt beteende avseende ringa värden samt vissa former av egen- mäktigt förfarande och åverkan. 20-25 dagsböter utgör också nonnalstraffet för vårdslöshet i trafik och för åtskilliga brott mot andra trafikförfattningar. Av bötesdomama år 1987 löd tota11122 % på 20—25 dagsböter.
Från dessa utgångspunkter anser jag det naturligt att brott som för närva- rande förskyller 20 dagsböter eller mer i princip även i fortsättningen bör bestraffas med dagsböter medan brott med ett lägre straffvärde bör kunna bestraffas med penningböter.
Stram/talan för dagsböter
Vid sidan av förslaget att vissa brott som i dag bestraffas med dagsböter i fortsättningen skall bestraffas med penningböter föreslog kommittén vidare
en generell skärpning av dagsbotsstraffet genom att ett grundbelopp om 500 kr. skulle läggas till varje dagsbotsstraff. I den delen har kommitténs förslag kritiserats av en i stort sett enhällig remissopinion.
Som jag tidigare anfört är inte heller jag beredd att ansluta mig till kommitténs förslag i den delen. Den skärpning av dagsbotsstraffet som be- hövs bör enligt min mening i stället ske genom att minimiantalet dagsböter inte sätts till 20 utan till 30.
Mitt förslag innebär även _— vilket jag återkommer till — att minimibe- lopp för dagsboten höjs till 30 kr. Det sammanräknade minimibeloppet vid dagsböter blir då 900 kr. Mitt förslag innebär således i motsats till kornmit- téns förslag inte att dagsbotsstraffet beloppmässigt alltid skulle överstiga den högsta penningboten. Såsom framgår av rerrtissbehandlingen av kom— mitténs förslag synes det emellertid svårt att åstadkomma en sådan samord- ning utan att andra och svårare olägenheter uppkommer.
Den av mig förordade ändringen av minimiantalet dagsböter bör även föranleda att det nuvarande maximiantalet för ett brott höjs från 120 till 150. När det gäller gränsen för antalet dagsböter vid gemensamt straff för flera brott torde det vara tillräckligt med en höjning från 180 till 200 dags- böter.
Mitt förslag att straffskalan för dagsböter och gränsen mellan penningbö- ter och dagsböter ändras innebär att utgångspunkterna för straffmätningen vid dagsböter förändras i förhållande till den praxis som nu tillämpas. i den mån brotten är så allvarliga att de i dag renderar 20 dagsböter eller mer. bör straffet även fortsättningsvis bli dagsböter. Detta betyder att fall som i dag bestraffas med 20 dagsböter enligt mitt förslag i fortsättningen bör rendera 30 dagsböter.
För att bibehålla proportion i straffmätningen bör en liknande skärpning ske vid brott som förskyller högre dagsbotsantal. Med tanke på att proble- men med alltför låga totalbelopp för dagsbotstraffen i förhållande till pen- ningböter främst gäller domar med ett lågt antal dagsböter bör emellertid ökningen av antalet dagsböter kunna vara proportionellt något mindre vid brott som redan i dag bestraffas med ett högt dagsbotsantal. Jag har därför begränsat mitt förslag till höjning av det högsta antalet dagsböter till 150. Detta innebär att antalet dagsböter för brott som i dag förskyller ett straff nära maximiantalet med mitt förslag i princip bör öka med 30. För brott som idag förskyller runt 60 till 80 dagsböter bör i sin tur antalet dagsböter i princip öka med 20.
Jag är medveten om att en ändring av förhållandet mellan dagsböter och penningböter och en ny straffskala för dagsböter av det slag som jag föreslår i ett inledningsskede kan medföra en viss ojämnhet och osäkerhet i straffmätningen. Inte heller i dag finns emellertid någon fast etablerad praxis utan det utdömda antalet dagsböter beror, särskilt vid högre dagsbotsbelopp, på omständigheterna i det särskilda fallet och domstolens värdering av dessa. Tillämpningsproblemen bör därför i princip inte bli större med mitt förslag än de är i dag. Jag vill också betona att mitt förslag i princip inte är avsett att påverka bedömningen av förhållandet mellan olika
brotts straffvärde. Förslaget innebär endast att ytterpunktema i den straffskala vari brottens straffvärde mäts förändras.
Tillämpningsområdetför penningböter
När det gäller brott av bagatellartad karaktär bör som jag nämnde nyss pen- ningböter tillämpas i stället för dagsböter. Jag syftar här på brott som är av så ringa beskaffenhet att de enligt nuvarande praxis inte tillmäts ett högre straffvärde än 10—15 dagsböter.
Till den gupp av brott där penningböter därför bör kunna bli aktuella hör vissa fall av vårdslöshet i trafik som inte är ringa men som ändå bedöms som mindre allvarliga. Sådan vårdslöshet i trafik som består i fortkörning torde däremot som regel inte kunna föranleda penningböter. När det gäller snatteri finns det vissa typer av butikstillgepp som visserligen avser högre värden än de 50 kr. som enligt RÅzs allmänna råd (RAC 11105) i allmänhet iakttas som värdegäns för åtalsunderlåtelse när tillgeppet är av engångsna- tur. men som med hänsyn till det tillgripnas värde eller andra speciella om- ständigheter ändå kan bedömas vara mindre allvarliga. Det bör i dessa fall vara möjligt att döma till penningböter även i många av de fall som i dag normalt bestraffas med 20 dagsböter.
Även vid andra ringa förrnögenhetsbrott än snatteri. exempelvis vissa fall av bedrägligt beteende och egenmäktigt förfarande, bör på liknande sätt penningböter kunna dömas ut.
Det bör dock framhållas att utrymmet för att tillämpa penningböter i stället för dagsböter generellt sett kan antas bli förhållandevis begränsat. År 1987 utdömdes 10 dagsböteri bara 2 % och 15 dagsböter i 6 % av alla bö- tesdomar.
Kommittén har i anledning av sitt förslag om ökad användning av pen- ningböter framhållit att det därigenom skulle kunna öppnas möjligheter till en vidgad användning av ordningsbot. Som förutsättning för att använda ordningsbot gäller att endast penningböter är föreskrivet för brottet (48 kap. 13 & rättegångsbalken). Genom att ändra bestämmelsen så att ordningsbot får användas även i andra fall då penningböter kan följa på brottet skulle man kunna få möjlighet att beivra den bagatellartade bötesbrottsligheten ge- nom föreläggande av ordningsbot.
Systemet med ordningsbot har uppenbara fördelar. inte bara genom att det är resursbesparande utan även lcriminalpolitiskt sett genom att samhälls- reaktionen sker i nära anslutning till brottet. Det finns emellertid också pro- blem av olika slag. Motionsyrkanden om att införa av ordningsbot vid snat- teri har också behandlats av riksdagen vid flera tillfällen utan att vinna bi- fall. Frågan har senast behandlats av justitieutskottet (se JuU 1989/90:16 s. 7 f. och där gjorda hänvisningar) vars majoritet då vidhöll sin tidigare ut- talade tveksamhet till ett system med ordningsbot vid snatteri. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.
Inte heller enligt min mening finns det för närvarande tillräckligt under- lag för att öppna möjligheten att använda ordningsbot vid snatterier eller
annan brottslighet som enligt mitt förslag kan föranleda penningböter. Erfarenheten av reformen bör få visa om det är lämpligt att så sker och för vilken eller vilka typer av brott som ordningsföreläggande i så fall bör kunna komma i fråga. Frågan kommer att övervägas av den parlamentariskt sammansatta kommitté (Ju 1990: 04) som jag nyligen med regeringens be- myndigande tillkallat för att göra en översyn av åklagarverksamheten och förundersökningsreglema (dir. 1990:27).
Dagsbotsutredning
En fråga som har tagits upp av remissinstansema är om övergången från dagsböter till penningböter vid bagatellartade brott inverkar på polisens skyldighet att göra en dagsbotsutredning, så att polisen skulle kunna under- låta att göra en sådan utredning när den bedömer att straffet kommer att bli penningböter. Beträffande dagsbotsutredning gäller enligt 4 & tredje stycket förundersökningskungörelsen (19471948) att sådan utredning skall göras om det finns anledning att anta att dagsböter kan komma att dömas ut. I fråga om brott som är belagda med böter — och inte med penningböter eller nor- merade böter — får man därför åtminstone i inledningsskedet utgå från att dagsbotsutredningar görs i samma omfattning som nu. Det är dock på sikt mycket möjligt att sådana utredningar kommer att kunna göras i minskad omfattning, exempelvis genom att det på grundval av domstolspraxis ut- vecklas rutiner för när det finns anledning att anta att böterna kommer att dömas ut i penningböter och inte i dagsböter.
3.3.2. Dagsbotsbeloppet
Mitt förslag: Minsta beloppet för en dagsbot höjs från 10 till 30 kr. Beräkningsgrundema för dagsbotens belopp bibehålls i sina grund- drag. Om särskilda skäl föreligger, får dagsbotens belopp jämkas.
Kommittén föreslår att minimibeloppet höjs till 20 kr. och att den nuva- rande möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet slopas.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Ett par remissinstanser ställer sig dock tveksamma till att möjligheterna att jämka avskaffas.
Skälen för mitt förslag: Som en allmän huvudregel gäller att dagsbo- tens belopp skall anpassas till den dömdes betalningsförmåga och bestämmas inom en viss given ram. Lägsta dagsbot är för närvarande 10 kr. och den högsta 1 000 kr.
Som jag tidigare nämnt bestämdes dessa belopp genom lagändringar som trädde i kraft år 1982 och som innebar att de tidigare minimi- och maxi- rnibeloppen höjdes. I samband därmed uttalades att höjningarna inte var av- sedda att rubba principerna för beräkningen av dagsbotens storlek och inte
hade betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller ett särskilt högt belopp skulle fastställas (prop. 1980/81:38 s. 15 f) .
En tanke bakom dagsbotssystemet när det genomfördes var att dagsboten skulle bestämmas till ett penningbelopp som den tilltalade kan avstå från räknat dag för dag utan att han hder nöd eller bristeri sin försörjningsskyl- dighet. Principer för beräkningen av dagsboten har därefter utvecklats i praxis. För åklagamas del har riktlinjer för bestämmandet av dagsboten i strafförelägganden meddelats av RA i dets. k. dagsbotscirkuläret. Som jag tidigare berört är den allmänna utgångspunkten att dagsboten i princip be- räknas till 1/1000 av årsinkomsten före skatt med avdrag för kostnadema för intäktemas förvärvande. Från det på detta sätt beräknade beloppet görs olika avdrag med hänsyn till bl. a. försörjningsbörda, direkta skatter samt skatteprogessiviteten vid den statliga direkta beskattningen.
Med de anvisningar som RÅ har meddelat får en ensamstående utan för- sörjningsskyldighet med en inkomst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. En inkomst på 60 000 kr. ger en dagsbot om 40 kr. och en inkomst på 120 000 kr. en dagsbot om 75 kr. Det bör framhållas att anvisningarna endast är av- sedda att uppfattas som allmänt vägledande riktlinjer samt att det inte bara är inkomst och förmögenhet som skall läggas till grund för beräkningen av dagsbotens belopp, utan även ekonomiska förhållanden i övrigt. Den tilltalades levnadsstandard kan också beaktas som ett uttryck för betalningsförrnågan. I lagens förarbeten sägs: "Har den saldällde ringa eller ingen inkomst, oaktat hans levnadskostnader äro höga, böra dessa senare i stället för inkomsten läggas till grund vid dagsbotsbeloppets bestämmande" (prop. 1931:188 5. 55)
Lägsta och högsta dagsbotsbelopp
Det totala bötesbeloppet vid ett c'lagsbotsstraff är antalet dagsböter multipli- cerat med det belopp som varje dagsbot fastställs till. Även med den skärp- ning av dagsbotsskalan som jag tidigare förordat kan ett dagsbotsstraff bli beloppsmässigt väsentligt läge än ett flertal vanliga penningbotsbelopp, om inte också minimibeloppet för varje dagsbot ändras. Om nuvarande mi- nimibelopp behålls, kommer den lägsta totala bötessumrnan vid 30 dagsbö- ter att bli 300 kr. Även vid allvarlig bötesbrottslighet. som exempelvis ratt— fylleri. som kan föranleda straff :i den övre delen av dagsbotsskalan kan det totala bötesbeloppet komma att klart understiga maximibeloppet för pen- ningböter.
Bl. a. i syfte att upprätthålla en rimlig relation i förhållande till penning- böter är det därför enligt min mening påkallat med en väsentlig höjning av minimibeloppet för en dagsbot. För att inte betalningssvaga grupper skall drabbas alltför hårt bör minimibeloppet dock inte sättas" till mer än 30 kr.
Mitt förslag innebär således att dagsbotsstraffet i kronor räknat i de fall dagsboten bestäms till minimibeloppet blir minst 900 kr. (30x30) och högst 4 500 la. (150x30). Enligt min bedömning kan bötesbelopp i den storleks- ordningen inte allmänt sett anses ligga på en alltför hög nivå, även om man beaktar att vissa grupper har en begränsad betalningsförmåga. Jag återkom-
mer emellertid strax till frågan om möjligheterna att i vissa fall jämka dags- botens belopp.
När det gäller det nuvarande maximibeloppet om 1 000 kr. har kommit- tén ansett att en höjning inte är lämplig för närvarande. För att komma upp till högsta dagsbot fordras för närvarande enligt de anvisningar som RÅ har utfärdat en årsinkomst på runt 1,2 milj. kr. Det fordras en förmögenhet på 10 rrtilj. kr. för en dagsbot på 500 kr. När det gäller så extremt goda in- komst- och fönnögenhetsförhållanden delar jag kommitténs uppfattning att det nuvarande maximibeloppet får anses vara tillräckligt. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå någon höjning av detta.
Beräkningen av dagsbotens storlek
En höjning av dagsbotens minimibelopp innebär att den differentiering med ' hänsyn till betalningsfönnågan som dagsbotssystemet syftar till kommer att få en minskad betydelse. om inte de allmänna beräkningsgrundema för dagsbotens storlek samtidigt ändras. Som jag tidigare redovisat bestämdes dagsbotsbeloppet år 1987 till 10 kr. i närmare 25 % av domarna och till 30 kr. eller därunder i över 50 % av domarna. Även om förskjumingen mot högre dagsbotsbelopp säkerligen fortsatt sedan dess. är det dock uppenbart att ett minimibelopp om 30 kr. skulle innebära en förhållandevis långtgåen- de schablonisering.
Grunderna för att beräkna dagsbotens storlek anges endast i allmänna drag i lagen. Ytterst ankommer det på domstolarna att. mot bakgrund av de allmänna uttalanden som gjorts i samband med lagstiftningen på området. bedöma hur systemet skall tillämpas. I praktiken torde domstolarna i dag till stor del söka vägledning i de anvisningar som RÅ meddelat för åklagamas del.
Ser man till innehållet i dessa anvisningar, kan dock den statistiska för- delningen av dagsbotsbeloppen i olika domar framstå som något förvå- nande. En förklaring som ibland framförs till de förhållandevis låga belop- pen är att vissa domstolar och åklagare skulle genomföra en s.k. tyst jämk- ning och således bestämma dagsboten till ett lägre belopp än de allmänna principerna föranleder. Det kan naturligtvis inte uteslutas att en sådan jämk- ning kan vara motiverad i enskilda fall. Om det tillämpas i större omfatt- ning, innebär det emellertid betydande risker för att lika fall kommer att be- handlas olika.
Allmänt sett är problemen med dagsbotsstraffen knappast heller att de skulle fastställas så att bötesbeloppen blev alltför höga. Snarare gäller mot- satsen. Ser man till andra jämförbara länder, synes bötesstraffen ofta fast- ställas till belopp som väsentligt överstiger de svenska.
Det torde också stå klart att dagsbotsstraffen i Sverige ursprungligen var väsentligt mera kännbara än de är idag. Delvis sammanhänger detta med den allmänna samhällsutvecklingen. Allmänt stigande välstånd och utveck- lingen av sociala trygghetssystem har inneburit att bötesstraffen normalt inte får samma betydelse som tidigare för den enskildes ekonomi.
Härtill kommer dock också att beräkningsgrundema förändrats. Den all- männa utgångspunkten att dagsboten bestäms till 1/1000 av årsinkomsten har visserligen lång hävd. De avvikelser som gjordes från detta synes emel- lertid under lång tid efter dagsbotssystemets införande främst ha varit i höj- ande riktning. exempelvis med. hänsyn till förmögenhet eller till att den dömde saknade försörjningsskyldighet.
Enligt de anvisningar som RÅ utfärdat görs däremot förhållandevis kraf- tiga generella avvikelser i sänkande riktning. Hänsyn till direkta och indi- rekta skatter samt rekommenderad avrundning innebär således att de 100 resp. 250 kr. som utgör 1/1000 av årsinkomster på 100 000 resp. 250 000 kr. reduceras med 35 resp. 125 kr. "Det kan sättas i fråga om så kraftiga reduk- tioner är väl förenliga med de ursprungliga intentionerna bakom dagsbots- straffet.
För egen del anser jag att det: saknas skäl att frångå den hittills gällande utgångspunkten att dagsbotsbeloppet i princip skall beräknas till 1/ 1000 av årsinkomsten. Det utesluter emellertid inte att det är angeläget att beräk- ningsgrundema i övrigt anpassas till ändrade förhållanden. En faktor som är av betydelse i det sammanhanget är självfallet dagsbotsstraffets relation till penningbotsstraffet och intresset av att bibehålla den differentiering i förhål- lande till betalningsförmåga som dagsbotsstraffet syftar till. Skattereforrnen och dess betydelse för progressiviteten är en annan faktor som självfallet måste beaktas vid dagsbotsberältningen.
Jag har inhämtat att RÅ påbörjat en översyn av sina anvisningar för dagsbotens beräknande. Översynen sker i samråd med Sveriges domareförbund. En huvuduppgift för översynen är självfallet den anpassning av progressivitetsavdragen som krävs med hänsyn till skattereformen. Jag utgår från att en av de frågor som kommer att övervägas i det sammanhanget är från vilken nivå det över huvud taget är befogat att göra avdrag med hänsyn till progressivitetsavdragen liksom även frågan om behovet av ett särskilt avdrag för indirekta skatter och existensminimum. Andra frågor som kan förtjäna närmare överväganden är om avdragen för hemmavarande barn är rätt avvägda och om anvisningarna för beräkning av dagsbotsbeloppen för den som är gift eller sammanbor med annan under äktenskapsliknande former är anpassade till nutida syn på sam- levnadsfrågor.
Jämkning av dagsbotens storlek
Den nuvarande regeln om att dagsboten kan jämkas vid ringa brott ställdes ursprungligen upp för att ge möjlighet till en utjämning mellan fall då böter skulle dömas ut i dagsböter och fall då penningböter skulle dömas ut. Bestämmelsen tar sikte på lagöverträdelser som med hänsyn till omständig- heterna i det särskilda fallet inte framstår som allvarliga utan mer har karak- tären av ordningsförseelser.
Enligt mitt förslag skall inte dagsböter utan i stället penningböter tilläm- pas vid sådana lagöverträdelser och vid brott av bagatellartad karaktär.
Under sådana förhållanden är det som kommittén påpekat följdriktigt att slopa den nuvarande jämkningsregeln.
Det synes emellertid mindre lämpligt att utesluta möjligheten att jämka dagsboten. I vissa fall kan ett straff utmätt i dagsböter tänkas komma att drabba onödigt hårt.
Ett sådant fall är då ett högt antal dagsböter döms ut och gärningsman— nens betalningsförrnåga är väsentligt nedsatt t. ex. på grund av långvarig sjukdom eller allvarligt handikapp. Dagsbotsbeloppet bör då kunna jämkas så att böterna inte står helt utom betalningsförrnågan. Inom grupper med små eller inga arbetsinkomster — t. ex. vissa ungdomar. hemmavarande med barn och pensionärer — kan i vissa fall omständigheterna tänkas vara sådana att minimibeloppet för en dagsbot kan behöva jämkas för att inte straffet skall drabba alltför hårt. En annan situation kan vara att brottet straffvärdemässigt ligger vid nedre gränsen för dagsböter och att gämings— mannen har så goda ekonomiska förhållanden att tröskeleffekten av att brottet föranleder dagsböter och inte penningböter blir orimlig.
Möjligheten att jämka dagsboten bör — i likhet med vad som är fallet med den nuvarande jämkningsregeln — tillämpas restriktivt. För att mar- kera att det rör sig om undantagsfall bör det fordras att särskilda skäl före- ligger för att jämkning skall få ske. Jag återkommer till frågan om lägsta bötesbelopp för dagsböter.
Underlag för dagsbotsberäkningen
När det gäller underlaget för dagsbotsberäkningen har den tidigare (2.2.3) nämnda försöksverksamheten med utvidgad kontroll av den misstänktes egna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden visat en förhållandevis god överensstämmelse mellan dennes uppgifter och de uppgifter som inhämtats genom kontrollslagning i SPAR. De skillnader som förekommit har i ganska stor utsträckning fått sin naturliga förklaring genom ändrade arbets- och levnadsförhållanden o. dyl. och den misstänktes egna uppgifter har i flertalet fall bara i begränsad mån varit lägre än registeruppgiftema. Jag delar RPS' uppfattning att det nuvarande systemet får anses fungera i stort sett tillfredsställande och anser därför att föreskrifterna och rutinerna ' för inhämtande av dagsbotsuppgifter inte behöver ses över för närvarande.
3.4. Vissa gemensamma frågor
3.4.1 Böter som gemensamt straff
Mitt förslag: Ingår bland brotten ett som ensamt skulle bestraffas med "dagsböter, skall det gemensamma straffet vara dagsböter. För brott för vilka det endast är föreskrivet penningböter skall det emellertid, om särskilda skäl föreligger, gå att döma särskilt till detta straff.
Kommittén föreslår ingen ändring.
Remissinstansema berör inte denna fråga.
Skälen för mitt förslag: Som gemensamt straff döms böter enligt 25 kap. 5 & BrB ut i dagsböter. om sådana är föreskrivna för något av brotten. Av 1 & framgår att dagsböter skall dömas ut när det i en straff- bestämmelse endast anges att böter är föreskrivet. Gemensamt straff får inte avse brott för- vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
Mitt förslag när det gäller dagsböter innebär att uttrycket böter i en straffbestämmelse skall omfatta både penningböter och dagsböter. Med nuvarande regel om böter som gemensamt straff vid flera bötesbrott skulle straffet alltid bli dagsböter så snart det fanns något brott som inte var ett rent penningbotsbrott, även om detta brott i sig endast skulle bestraffas med penningböter. Regeln om gemen-.samt straff bör enligt min mening ändras så att det endast blir när något av brotten i sig skulle bestraffas med dagsböter som det gemensamma straffet skall dömas ut i dagsböter. Om de enskilda brotten var för sig bara skulle bestraffas med penningböter, bör det gemen- samma straffet bli penningböter. Det av mig föreslagna förhöjda maxirnibe- loppet för penningböter som gemensamt straff för flera brott sörjer för att straffet i det enskilda fallet vid behov kan göras tillräckligt kännbart. En an- nan sak är att flerfaldig brottslighet av visst slag kan leda till bedömningen att dessa brott var för sig förskyller dagsböter i stället för penningböter.
Ett problem vid dagsböter som gemensamt straff för både dagsbotsbrott och penningbotsbrott är att det förstnämnda proportionellt sett kan vara av mindre betydelse. Ett exempel på detta kan vara en kombination av ett ringa förrnögenhetsbrott, exempelvis snatteri, och ett flertal hastighetsöverträdel- ser. Resultatet kan bli att straffet i kronor räknat genom det gemensamma dagsbotsstraffet blir väsentligt lägre. För att undvika denna olägenhet bör det ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för. ett eller fler brott i särskilda fall.
3.4.2. Minsta bötwpåföljd
Mitt förslag: Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penningböter och normerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.
Kommittén föreslår att minsta bötespåföljden höjs till 100 kr. Remissinstansema tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Skälen för mitt förslag. Det minsta belopp som får dömas ut i böter är för närvarande 50 ln". Detta belopp har gällt sedan år 1982. Den skärpning av bötesstraffet som behövs på grund av penningvärdesförändringama under senare år bör avse även allmänna bötesminimum. Den av kommittén föreslagna höjningen av beloppet till 100 kr. får anses vara rimlig när det är fråga om penningböter eller normerade böter.
När det däremot gäller dagsböter är jag inte beredd att godta ett så lågt generellt minimibelopp. Enligt mitt förslag skall bötesformen inte längre tillämpas vid brott av obetydlig beskaffenhet eller med karaktär av ord- nin gsförseelser — utan penningböter i stället. Att dagsböter är den allvarli- gare formen av bestraffning bör lämpligen markeras genom ett högre mi- nimibelopp än det som gäller vid penningböter. Det lägsta dagsbotsstraff som får dömas ut blir regelmässigt 900 kr. (30 x 30). Den jämkning av dagsboten som kan bli aktuell i speciella fall bör rimligen inte gå längre än att straffet som lägst blir 450 kr.
3.5. Följdändringar
Det finns ett mycket stort antal författningar som innehåller föreskrifter om böter som straff för olika brott. Sådana bestämmelser finns även i grundlag (se t. ex. 5 kap. 12 och 14 55 samt 6 kap. 3 & tryckfrihetsförordningen).
Ide flesta av bestämmelserna anges inte vilken bötesform som är avsedd att användas. Enligt 25 kap. 1 5 första punkten i dess nuvarande lydelse skall böteri dessa fall dömas ut i dagsböter. Mina förslag till ändringar in- nebär att såväl dagsböter som penningböter i fortsättningen kan komma i . fråga vid dessa brott. För att åstadkomma detta krävs inte några ändringar i de enskilda straffbestämmelsema.
Mina förslag påkallar inte heller några ändringar i de bestämmelser där normerade böter föreskrivs som straff.
När det gäller penningböter är situationen annorlunda. I de straffbestärn- melser för vilka penningböter nu tillämpas är genomgående böter till ett visst högsta belopp föreskrivet. Normalt överensstämmer det i bestämmel- serna angivna beloppet med det i brottsbalken nu föreskrivna generella maximibeloppet, 1 000 la. För att det föreslagna nya maximibeloppet skall gälla för de enskilda brotten krävs ändringar om detta i bestämmelserna. Mitt förslag om ändring av dessa bestämmelser innebär att de i princip ändras så att det i fortsättningen endast anges att penningböter är föreskrivet för brottet. Härigenom kommer de i brottsbalken angivna maximi- och mi-
nimibeloppen för penningböter att bli tillämpliga. En fördel med en sådan ordning är att beloppen i framtiden kan justeras utan att varje straffbestäm- melse behöver ändras. Möjligheten att i vissa fall föreskriva ett visst lägre högsta bötesbelopp bör dock bibehållas. I dessa fall bör uttrycket ”penning- böter högst..." komma till användning.
Ett genomförande av de lagändringar som jag nu berört kan medföra vissa övergångsproblem. Frågan behandlas närmare i, specialmotiveringen till förslaget till övergångsbestärrmelser i brottsbalken.
Vid sidan av de straffbestämmelseri vilka endast böter, normerade böter eller penningböter är föreskrivet finns ett inte obetydligt antal bestämmelser ' i vilka dagsböter föreskrivs som straff. I sak har dessa bestämmelser inte an- nan innebörd än om endast böter föreskrivs. Dessa bestämmelser bör därför ändras så att ordet dagsböter byts ut mot böter. Detta innebär att penningbö- ter skall användas där brottet förskyller ett lägre straff än trettio dagsböter.
I vissa av de bestämmelser i vilka dagsböter är föreskrivet anges ett sär- skilt minimum. Möjligheterna art föreskriva ett sådant minimum kommer att finnas kvar även efter ett genomförande av mina förslag. Redan en föreskrift att dagsböter skall utdömas för brottet innebär emellertid att minimistraffet blir 30 dagsböter. De flesta särskilda rninima som nu är föreskrivna ligger kring detta rninimistraff. Bestämmelserna bör därför ändras så att dagsböter föreskrivs för brotten utan att något särskilt minimum anges.
Förslag till ändringar av vissa. bestämmelser i grundlag har tagits upp i propoposition (1990/91:64) om yttrandefrihetsgrundlag m. m.
3.6. Ikraftträdande
Ikraftträdandet av de här föreslagna lagändringama måste föregås av ett för- hållandevis omfattande administrativt arbete. RÅ och RPS, som jag har samrått med under beredningen av detta lagstiftningsärende, har sålunda framhållit att en viss tid efter ett riksdagsbeslut erfordras dels för den över- syn av RÅ:s föreslaifter om ordningsbot för vissa brott som påkallas av bl.a. höjningen av bötesrninimum och dels för att fastställa nya blanketter och anvisningar och för att förbereda information inom bl. a. polisväsendet om de nya reglerna. För att tillgodose behovet av tid föreslås att lagändringama träder i kraft vid årsskiftet 1991/92.
4. Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats de lagförslag som framgår av hemställan (avsnitt 6).
lagförslagen 1 och 2 i hemställan har granskats av lagrådet. Övriga lag- ' förslag. som omfattas av 8 kap. 18 5 regeringsformen, är följdändringar till ändringarna i brottsbalken. Dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Beträffande lagförslagen har ja. g samrått med andra berörda statsråd
Hänvisningar till S4
5. Specialmotivering 5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
16 kap. 16 5
Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för föra rgelseväckande beteende till penningböter.
Ändringen innebär endast att uttrycket penningböter införs i paragrafen för att beteckna straffet.
25 kap. Om böter m.m. 1 &
Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter eller normerade böter. Ar viss bötesform inte föreskriven för brottet. döms böter ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter. i pen- ningböter.
] paragrafens inledning sägs att böter skall dömas ut i den bötesform som är föreskriven för brottet. Närmare bestämmelser om de olika bötesformema finns i 2 - 4 55. Det nuvarande uttrycket — böter, högst visst belopp i kro- nor — som används i enskilda straffbestämmelser för att ange penningböter kommer att bytas ut mot termen penningböter.
I den andra meningen anges att om viss bötesform inte är särskilt föreskriven för ett brott så skall bötesstraffet som huvudregel dömas ut i dagsböter. Detta gäller alla brott för vilka det endast stadgas böter och som enligt nuvarande regler skall bestraffas med dagsböter. Förskyller ett sådant - brott lägre straff än 30 dagsböter skall i fortsättningen penningböter tillämpas i stället för dagsböter. I den allmänna motiveringen lämnas, med utgångspunkt i nuvarande straffmätningspraxis, en redogörelse för hur gränsen skall dras mellan de båda bötesformema. Innebörden är att penningböter skall komma till användning endast i fall där brottet har ett ringa straffvärde. Härmed avses närmast de fall då dagsbotsantalet med nuvarande praxis blir lägre än 20 dagsböter.
Det bör anmärkas att de allmänna reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB är tillämpliga när ett bötesstraff skall dömas ut som dagsböter eller penningböter.
25
Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.
. Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio till och med ettusen kronor. efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, för- sörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas. Minsta bötesbelopp är fyrahunclrafemtio kronor.
I första stycket regleras det antal dagsböter som får dömas ut för ett brott. Bestämmelser om flerfaldig brottslighet och när dagsböter och penningböter får användas som gemensamt straff tas upp i 5 och 6 55.
Dagsbotsstraffet har skärpts genom att skalan för det antal dagsböter som får dömas ut har ändrats från 1—120 till 30—150 för ett brott. Det högsta antal dagsböter som får dömas ut som gemensamt straff för flera brott har ökats från 180 till 200. Detta framgår av 6 5 andra stycket.
1 andra stycket återfinns regler om beräkningsgrundema för dagsbotens storlek. Minimibeloppet för dagsboten har höjts från 10 till 30 kr. Möjligheten att jämka dagsboten vid ringa brott har ersatts av en regel om att dagsbotens belopp får jämkas om det föreligger särskilda skäl. Angående . dessa två frågor hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen under 3.3.2.
I tredje stycket anges att minsta bötesbelopp är 450 kr. Det medför att dagsboten inte kan jämkas mer än till 15 kr. i de fall där antalet dagsböter inte skall vara mer än 30. Det bör dock understrykas att möjligheten till jämkning inte är avsedd särskilt för de lägsta bötesstraffen utan att den kan användas på alla nivåer.
35
Penningböter skall bestämmas till lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt före- skrivet, gäller dock detta.
Paragrafen innehåller regler om lägsta och högsta belopp för penningböter. Det lägsta belopp som får dömas ut i penningböter har höjts från 50 kr. till 100 kr. och maximibeloppet för penningböter vid ett brott har höjts från 1 000 till 2000 kr. Möjlighet finns dock att genom en särskild förskrift i en straffbestämmelse bestämma ett lägre maximibelopp än 2 000 kr.
Reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB är tillämpliga också när dagsböter och penningböter skall mätas ut. När domstolen bestämmer penningsböter skall den alltså beakta inte bara brottets straffvärde utan också andra omständigheter som enligt bestämrnelsema i nämnda kapitel påverkar straffmätningen, t. ex. om det föreligger försvårande eller förmildrande omständigheter eller om det är fråga om återfall. Även gärningsmannens ungdom skall beaktas särskilt, när brottet har begåtts av någon som inte fyllt 21 år. Vilket bötesbelopp som bör dömas ut vid olika brott är alltså beroende av förhållandena i det enskilda fallet
4?)
Norrnerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund. Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.
Definitionen av normerade böter är densamma som i nuvarande 1 5.
Minsta bötesbelopp som får bestämmas är 100 kr. Det innebär att om den särskilda beräkningsgrunden i en straffbestämmelse för en viss gärning egentligen skulle föranleda ett lägre straff än 100 kr. så skall straffet ändå bestämmas till detta belopp.
Bestämmelserna om gemensamt straff har sammanförts i 5 5.
55
Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.
Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt.
Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är före- skrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
I paragrafen regleras användningen av böter som gemensamt straff för flera brott.
I första stycket slås fast att böter får användas som gemensamt straff för flera brott om böter kan följa på vart och ett av brotten. Av 30 kap. 3 _8, första stycket följer att det alltid skall dömas till gemensam påföljd när någon döms för flera brott, om något annat inte är föreskrivet.
I andra stycket ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett eller flera penningbotsbrott och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt. För att detta skall vara möjligt krävs det att det föreligger särskilda skäl. Förutsättningama är således desamma som när rätten enligt 30 kap. 3 5 andra stycket BrB får döma till mer än en påföljd. Det bör vara fråga om brottslighet av olika att där ett gemensamt straff skulle ge ett orimligt resultat. Exempel på detta kan vara ett förrnögenhetsbrott som förskyller ett lågt antal dagsböter och ett antal trafikförseelser som förskyller höga penningböter. Dagsböter som gemensamt straff skulle i en sådan situation kunna ge ett proportionellt sett ' för lågt straff i kronor.
Det bör anmärkas att möjligheten att döma särskilt till penningböter äger tillämpning också när åklagare utfärdar strafföreläggande.
Regleringen i paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande 4 5 andra stycket. Bestämmelser om bötesstraff som inte får förvandlas till fängelse finns i bl. a. 22 & bötesverkställighetslagen (1979:189).
65
Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter. om något av brotten förskyller dagsböter.
Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst femtu- sen kronor.
Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bö- tesstraff, får detta inte underskridas.
I första stycket föreskrivs att dagsböter döms ut som gemensamt straff om ett av brotten förskyller dagsböter och de andra förskyller dagsböter eller penningböter. Det räcker således inte — så som gäller enligt nuvarande bestämmelse — att dagsböter är föreskrivet. Domstolen eller, vid strafföreläggande, åklagaren måste bedöma om något av brotten sett för sig förskyller dagsböter. Om så inte är fallet skall det gemensamma straffet dömas ut i penningböter. Dagsböter skall således inte användas vid flerfaldig brottslighet om brotten var för sig förskyller endast penningböter.
Antalet dagsböter som skall kunna dömas ut som gemensamt straff har höjts från 180 till 200. Högsta beloppet för penningböter som gemensamt straff har höjts från 2 000 kr. till 5 000 kr.
I tredje stycket anges att om det är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff för något av brotten så får detta ibelopp inte underskridas vid straffmät- ningen beträffande flerfaldig brottslighet.
Paragrafen är tillämplig också när någon skall dömas till böter för flera brott och samtidigt dömas till annan påföljd för brottsligheten i övrigt enligt 30 kap. 3 5 andra stycket.
7 & Böter tillfaller staten.
Paragrafen ersätter bestämmelserna. i nuvarande 6 9. Lagrådet har föreslagit att paragrafen skall innehålla endast en bestäm- melse om att böter tillfaller staten. Jag vill inte motsätta mig lagrådets för- slag mot bakgrund av att det såvitt kunnat utrönas i detta ärende, sedan la- gen (1983:274) om rätt till jakt upphörde att gälla år 1988, endast i en för- fattning, reglementet (189lz23 5.1) för farten å Strömsholms kanal, finns bestämmelser om att böter skall tillfalla annan än staten. Dessa bestämmel- ser torde inte tillämpas numera.
Bestämmelsen är genom hänvisning i 9 & tillämplig även när det gäller vi- ten, som i särskilt fall förelagts genom beslut av domstol eller annan myn- dighet. Inte heller beträffande sådana viten torde det numera förekomma att vitet skall tillfalla annan än staten.
85
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979zl89).
Böter som inte betalas får. om inte annat är föreskrivet. för- vandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 &.
95
Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 och 8 åå äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föresluivet om böter.
Paragrafen motsvarar nuvarande 8 5. I enlighet med lagrådets förslag har hänvisningen i paragrafen jämkats med anledning av de ändringar som gjorts i 7 5. Detta medför inte någon ändring i sak eftersom det inte torde finnas några bestämmelser om att viten av ifrågavarande slag skall tillfalla annan än staten.
27 kap. 2 5, 28 kap. 2 5, 31 kap. 1 5 samt 34 kap. 5 och 6 55
Det högsta antal dagsböter som får dömas uti samband med villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstlagen och med tilllämpning av 34 kap. 5 eller 6 & har höjts från 180 till 200. Dessutom har några språkliga ändringar gjortsi 34 kap. 5 och 6 så.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Ar i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. Ifråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.
3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan myndighet och som skall tillfalla annan än staten.
Den nya lagstiftningen träderi kraft den 1 januari 1992.
Såsom tidigare redovisats är avsikten att penningböter skall föreskrivas i samtliga straffbestämmelser där i dag ett visst högsta belopp som inte överstiger 1 000 kr. är föreskrivet. Sammantaget gäller detta ett mycket stort antal straffbestämmelser. I andra stycket har därför tagits in en före- skrift om att penningböter skall tillämpas i de aktuella fallen även om för- fatmingstexten inte blivit ändrad.
Enligt övergångsbestämmelsema till de ändringar i 25 kap. BrB som trädde 1 kraft år 1982 skall 25 kap. 1 & 1 dess äldre lydelse fortfarande till- lämpas' 1 fråga om böter för vilka deti en bestämmelse som tratt 1 kraft före den 1' januari 1965 har utsatts ett högsta belopp som överstiger 500 kr. Detta innebär att böter i dessa fall skall dömas ut i dagsböter. Om ett sådant brott förskyller mindre än trettio dagsböter bör straffet i fortsättningen kunna
dömas uti penningböter. I andra stycket har därför föreskrivits att dessa fall skall behandlas på samma sätt som fall där någon särskild bötesform inte är föreskriven.
För den händelse det skulle bli aktuellt att tillämpa någon nu gällande äldre bestämmelse om att böter och vissa slag av viten skall tillfalla annan än staten har i tredje stycket tagits in en föreskrift om att bestämmelsen i så fall fortfarande gäller (jfr. tidigare 25 kap 7 5).
När det gäller frågan om enligt vilken lag som straff skall bestämmas när en gärning begåtts före ikraftträdandet men bedöms därefter, har ingen sär- skild reglering ansetts behövlig. lEnligt 5 5 andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken gäller nämligen som huvudregel att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas skall den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller lindrigare straff.
Ändringarna av dagsbötemas minimi- och maximiantal, minimibeloppet för varje dagsbot samt de generella minimibeloppen för de olika bötesfor- mema innebär samtliga skärpningar av lagstiftningen. Härav följer att äldre lag skall tillämpas i bedömningen av gärningar som begåtts före ilu'aftträdandet.
När det gäller brott för vilka straffet enligt tidigare lagstiftning skall dömas ut i dagsböter men som enligt den nya lagstiftningen förskyller penningböter är situationen något mer komplicerad. Emellertid torde den principen gälla att en jämförelse skall ske mellan de resultat till vilka man kommer i det konkreta fallet genom tillämpning av äldre och ny lag. Bötema bör således i princip utrnätas i penningböter endast om det står klart att detta innebär ett beloppsmässigt lägre straff än ett enligt äldre bestämmelser i dagsböter utmätt straff.
Föreligger flera brott till bedömande för vilka ett gemensamt straff skall dömas ut, skall jämförelsen i princip utgå från varje särskilt brott. Den nya regleringen innebär ju ingen ändring när det gäller grunderna för utrnätande av gemensamt straff. En förutsättning för att de maximum som enligt äldre bestämmelser gäller för gemensamt straff skall kunna överskridas är dock att minst två av de brott som föreligger till bedömning har begåtts efter ikraftträdandet.
Den i 25 kap. 5 & andra stycket öppnade möjligheten att döma särskilt för brott för vilka penningböter är föreskrivet får endast utnyttjas för brott som begåtts efter ilqaftträdandet.
5.2. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
9 kap. Om straff, vite och hämtning
15
En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter.
Förslaget innebär att termen dagsböter ersätts med böter. Överträdelser kommer således i fortsättningen att kunna bestraffas även med penningböter. Ändringen är påkallad av att lägsta antalet dagsböter höjs från en till trettio.
25
Om en part mot bättre vetande för talan mor dom eller beslut, döms han till böter.
Iparagrafen görs motsvarande ändring som i 1 &. Iparagrafens nuvarande lydelse finns upptaget ett särskilt straffrttinimum på 25 dagsböter. när det gäller överrätts dom. Denna särregel kan med dagens synsätt och regelsystem knappast anses befogad och har därför tagits bort. Även i dessa fall skall således göras en fri bedömning av överträdelsemas straffvärde. Självfallet kan det vid en sådan bedömning finnas anledning att beakta att överklagandet avsett en högre rätts avgörande.
35
Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller nå- gon annan otillbörlig åtgärd döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part.
Ändringen motsvarar den som föreslagits för 1 5.
55
Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 &, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Ändringen innebär att uttrycket böter. högst ettusen kronor ersätts med termen penningböter. Bötesbelopppets storlek regleras i 25 kap. 3 & BrB.
65 . Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersök-
ningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till bö- ter.
Ändringen motsvarar den som har föreslagits för 1 &.
48 kap. Om stran'öreläggande och föreläggande av ordningsbot
45
Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket inte föreskrivs svårare straff än böter.. dock inte normerade böter, och beträffande brott. för vilket föreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet, får dock strafföreläggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundratjugo dagsböter.
Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har begåtts av någon som är under arton år.
Ändringen innebär att det maximala antalet dagsböter som får föreläggas genom strafföreläggande höjs från 100 till 120. Höjningen föranleds av att det högsta antalet dagsböter som får dömas ut för ett brott enligt förslaget ändras från 120 till 150. Enligt förslaget skall detta medföra en straffskärpning på 30 dagsböter i det översta skiktet. För att utrymmet för att använda strafföreläggande inte skall ändras höjs taket till 120 dagsböter.
5.3. Övriga lagförslag
Förslagen är rena följdändringar som bör göras med anledning av förslagen om ändring i 25 kap. BrB. Därutöver har i de flesta författningar gjorts vissa redaktionella ändringar. Det bör särskilt anmärkas att de bestämmelser som finns i vissa författningar om att böter och vissa viten skall tillfalla kronan inte längre behövs med hänsyn till den föreslagna regleringen i 25 kap. 7 och 9 55 BrB. Dessa bestämmelser har därför tagits bort. Vidare finns i några författningar bestämmelser om att böter som inte betalas får förvandlas enligt allmänna strafflagen. Dessa föreskrifter är numera överflödiga. Frågan regleras i de nu gällande bestämmelserna i 25 kap. 7 & BrB. De bestämmelser som finns i vissa författningar om åklagare och domstol i mål angående förseelser mot den aktuella författningen bör också tas bort. Vad som gäller i dessa frågor regleras i rättegångsbalken.
6. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i kungörelsen (1885156 5.1) med vissa föreskrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar.
4. lag om ändring i kungörelsen (l915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-. telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen,
5. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,
6. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled.
7. lag om ändring i lagen (19291116) om tillsyn över stiftelser,
8. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg.
9. lag om ändring i checklagen (l932:131). 10. lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov,
11. lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin,
12. lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:1 19), 13. lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafrkleder,
14. lag om ändring i lagen (1935zll3) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,
15. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m..
16. lag om ändring i kungörelsen (19391707) angående skyldighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m. m.,
17. lag om ändring i lagen (1940: 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg,
18. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 19. lag om ändring i värnpliktslagen (1941 :967) 20. lag om ändring i kungörelsen (19421155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier,
21. lag om ändring i lagen (19423335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.,
22. lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet.
23. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, 24. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering. 25. lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap,
26. lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från vämpliktslånefonden,
27. lag om ändring i lagen (1947: 164) om förbud mot politiska uniformer,
28. lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående "postverkets ensamrätt till brevfordran m. m.,
29. lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Tome och Muonio gränsälvar,
30. lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon,
31. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse. 32. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,
33. lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581),
34. lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m.,
35. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden,
36. lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering av kött, 37. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617), 38. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623). 39. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959z83) 40. lag om ändring i lagen (1959:118) om luigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,
41. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), 42. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
43. lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling. 44. lag om ändring' 1 lagen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
45. lag om ändring' i lagen (1961:394) om tobaksskatt, 46. lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring, 47. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 48. lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701), 49. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, 50. lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss, 51. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:]9), 52. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.,
53. lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare.
54. lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus,
55. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, 56. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse, 57. lag om ändring i radiolagen (1966:755) 58. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967zl98), 59. lag om ändring' i patentlag, en (1967. 837), 60. lag om ändring' 1 delgivningslagen (1970:428), 61. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), 62. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands, -
63. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmillsdom.
64. lag om ändring i förordningen (1973: 568) om vissa uppgifter från rörelseidkare,
65. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157), 66. lag om ändring i terrängkömingslagen (1975:1313), 67. lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410). 68. lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,
69. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 70. lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m., 71. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker, 72. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,
73. lag om ändring i jaktlagen (1987:259), 74. lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister, 75. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327), 76. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafrkskatt på utländska fordon,
77. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
78. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen, 79. lag om ändringi lagen om tillfällig försäljning.
Hänvisningar till S6
- Prop. 1990/91:68: Avsnitt 4
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Fängelsestraffkommitténs förslag till lagtext beträffande Pr_0P. 1990/91:68 böter (brottsbalken)
28 kap. Om böter
] & Böter ådöms i dagsböter. om ej penningböter eller normerade böter är stadgade eller fråga är om fall som avses i 3 5 andra stycket.
2 & Dagsböter ådöms till ett antal av minst tjugofem och högst tvåhundra el- ler, om böterna ådöms som gemensamt straff för flera brott, högst trehundra.
Varje dagsbot fastställs i pengar till ett belopp från och med tjugo till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska för- hållanden i övrigt.
Utöver vad nu sagts skall vid ådömande av dagsböter alltid ett grundbelopp på femhundra kronor dömas ut.
3 & Dagsböter får ådömas för ett eller flera brott på vilka dagsböter kan följa. Som gemensamt straff för flera brott får dagsböter även ådömas. om dagsbö- ter kan följa på något av brotten och för övriga brott ej är stadgat annat straff än penningböter.
Bör på brottet eller brotten lägre straff än tjugofem dagsböter följa skall penningböter högst ettusen kronor ådömas.
4 & Penningböter är böter för vilka är utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor.
Penningböter högst tvåtusen laonor får ådömas som gemensamt straff för flera brott, om penningböter kan följa på alla brotten.
5 & Nor-merade böter är böter som bestäms efter särskild beräkningsgrund.
65 Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket stadgats normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
7 & Minsta bötesstraff är etthundra kronor, om ej annat är föreslnivet. När böter ådöms som gemensamt Straff och för något av brotten är stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får detta ej underskridas.
8 5 Om det med hänsyn till brottens antal, svårhet och inbördes samband fö- religger synnerliga skäl får annan påföljd än böter användas som gemensamt straff för flera brott enligt denna balk, även om endast böter är stadgade för brotten. Fängelse får härvid ådömas i lägst en och högst tre månader.
9 & Böter skall tillfalla staten, om ej annat är föreskrivet ' PKOP- 1990/91:68 Ådöms böter som gemensamt straff för flera brott och skall böter för något Bilaga 1 av brotten helt eller delvis tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål, skall efter omständighetema förordnas hur böterna skall fördelas.
10 5 Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverk- ställighetslagen (1979zl89).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen. '
11 & Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 9 5 första stycket och 105 äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är stadgat om böter.
Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 16 kap. 16 5, 25 kap. 1-8'55. 27 kap. 2 5, 28 kap. 2 5, 31 kap. 1 5 samt 34 kap. 5 och 6 55 skall ha följande lydelse, dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf, 9 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap. 16 5!
Den som för oljud på allmän Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms förargelse hos allmänheten, döms för föra rgelsev äckande be- för förargelseväckande be— teen de till böter, högst ettusen teende till penningböter. kronor.
25 kap.
152
Böter ådöms i dagsböter. Böter skall dömas ut, enligt vad Ärför böter utsatt ett visst hög- som år föreskrivet för brottet i sta belopp som inte överstiger e.ttu- fråga, i dagsböter, penningböter el- sen kronor eller skall börer be- ler normerade böter. Är viss bötes- stdmmas efter särskild beräknings- form inte föreskriven för brottet, grund (normerade böter), ådöms de döms böter ut i dagsböter eller, om dock omedelbart i pengar. brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.
253
Dagsböter ådöms till ett antal. av Dagsböter skall bestämmas till minst en och högst etthundratjugo. ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.
1 Senaste lydelse 1980:1133. 2 Senaste lydelse 1980:1133. 3 Senaste lydelse 1980:1133.
Nuvarande lydelse
" Varje dagsbot fastställs i pengar till ett belopp från och med tio till och med ettusen kronor. efter vad som bedöms som skäligt med hän— syn till den tilltalades inkomst, för- mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv- rigt. Är brottet ringa får dagsbotens belopp jämkas med hänsyn härtill.
Föreslagen lydelse
Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän- syn till den tilltalades inkomst, för- mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv- rigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp ärfyrahund- rafemtio kronor.
354
Minsta bötespåföljd är femtio kronor, om ej annat är stadgat.
Böter må användas såsom ge- mensamt strajfför flera brott, om böter kunna följa å vart och ett av brotten.
Gemensamt straff i böter må ej avse brott, för vilket stadgats nor- merade böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.
Penningböter skall bestämmas till lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre hög- sta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.
45
Nar-merade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter sär- skild beräkningsgrund.
Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.
555
Böter såsom gemensamt strå]? för flera brott ådöms i dagsböter, om sådana är stadgade för något av brotten.
Såsom .gemensamt straff får dagsböter ådömas till ett antal av etthundraåttio och böter omedelbart i pengar till ett belopp av tvåtusen kronor.
Är för något av brotten stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får det straffet ej underskridas.
4 Senaste lydelse 1980:1133. 5 Senaste lydelse 1980:1133.
Böter får användas som gemen- samt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.
Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan på- följd är föreskriven och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt.
Gemensamt strajf i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
Prop. 1990/ 91:68 Bilaga'2
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Böter skola tillfalla kronan, om ej annat är föreskrivet. Ååömas böter såsom gemensamt straff för flera brott och skola böter för ntlgot av brotten helt eller delvis tillfalla annan än kronan eller användas för särskilt ändamål, skall efter om- . ständigheterna förordnas huru bö- terna skola fördelas.
Föreslagen lydelse
65
Böter som gemensamt straff för flera brott döms uti dagsböter, om något av brotten förskyller dagsbö- ter.
Som gemensamt straffa? dags- böter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högstfemtusen kro- nor.
Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötes- straff, får detta inte underskridas.
756
Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i .bö- tesverkställighetslagen (I 979:18 9).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be- stämmelserna i bötesverkställig- hetslagen.
Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skola 6 5 första stycket och 7 5 öga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är stadgat om böter.
6 Senaste lydelse 19831351.
Böter skall tillfalla staten, om inte annat är föreskrivet.
Om rätten dömer till böter som gemensamt straffr för flera brott och böter för något av brotten helt eller delvis skall tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål, skall rätten med hänsyn till omstän- digheterna bestämma hur böterna skall fördelas.
85
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bö- tesverkställighetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be- stämmelserna i bötesverkställig- hetslagen.
95
Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 5 första stycket och 8 5 äga motsvarande tillämpning. [ fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.
Prop. 1990/ 91:68
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 kap. 2 57 Villkorlig dom får förenas med Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst etthundraåttio, va- dagsböter, högst tvåhundra, vare sig re sig böter har föreskrivits för bmt- böter har föreskrivits för brottet el- tet eller ej. ler inte.
28 kap. 2 53
Skyddstillsyn får förenas med Skyddstillsyn får förenas med dagsböter, högst etthundraåttio, dagsböter, högst tvåhundra, vare sig vare sig böter har föreskrivits för böter har föreskrivits för brottet el- brottet eller ej. ler inte.
31 kap 159
Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli fö- remål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (l990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten ' överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom social- tjänsten.
Om brottslighetens straffvärde Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det, får jämte brottslighet påkallar det, får jämte överlämnande till vård inom social- överlämnande till vård inom social- tjänsten dömas till dagsböter, högst tjänsten dömas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har tvåhundra, vare sig böter har före- föreskrivits för brottet eller ej. sla-ivits för brottet eller inte.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i sam- band med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst ar- bete. som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan före- skrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke .
7 Senaste lydelse 1988:942. 8 Senaste lydelse 1988:942. 9 Senaste lydelse 1990:64.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 kap. 5 510
Är den tidigare ådömda påfölj- den villkorlig dom, får förordnande enligt 1 & 1 meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens början.
Meddelas förordnande enligt 1 & 1, får rätten, om den nya brotts- lighetens straffvärde eller art påkal- lar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio,'vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte.
Är den tidigare påföljden villkor- lig dom, får förordnande enligt 1 5 ] meddelas endast för brott som be- gåtts före prövotidens början.
Meddelas förordnande enligt 1 5 1, får rätten, om den nya brotts- lighetens straffvärde eller art påkal- lar det. även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte.
Tillämpas 1 5 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 5 1 _ eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom upp- kommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti- dens utgång.
Undanröjande av villkorlig dom enligt l ä 3 får inte ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål van" den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
6 511
Är den tidigare ådömda påfölj- den skyddstillsyn, får rätten vid till- lämpning av 1 & 1, om den nya brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brotts- lighet påkallar det, även döma till dagsböter. högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller ej. Är fängelse före:- skrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sådana omständig- heter somi 30 kap. 11 & sägs, l 5 l inte tillämpas med mindre än att sll- dant förordnande förenas med fn".- hetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 &.
Är den tidigare påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämp- ning av 1 & 1, om den nya brottslig- hetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet på- kallar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Är fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till så- dana omständigheter som i 30 kap. 11 5 sägs, 1 5 1 inte tillämpas med mindre än att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 &.
Tillämpas l ä 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 5 eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 & andra stycket 3, till- lämpas bestämmelserna i 28 kap. 6- a &.
10 Senaste lydelse 1988:942. 11 Senaste lydelse 1988:942
Prop. 1990/ 91 :68
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Döms den tilltalade med tillämp- ning av 1 5 3 till fängelse, skall när straffets längd bestäms skälig hän— syn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som ådömts enligt första stycket el- ler 28 kap. 3 & liksom till böter som ådömts enligt första stycket eller 28 kap. 2 &. 1 fall som här avses får fängelse ådömas på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a 5 första stycket lämnats i domen skall, om fängelse ådöms, detta beaktas, när straffets längd bestäms.
Fängelse enligt försra stycket får inte ådömas och beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröj— ande av skydstillsyn får inte medde- las, i annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.
Föreslagen lydelse
Döms den tilltalade med tillämp- ning av 1 5 3 till fängelse. skall när straffets längd bestäms skälig hän- syn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och ' till vad han har avtjänat av fängelse
som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 3 & liksom till böter som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 2 5. Ifall som här avses får fängelse dömas ut på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a 5 första stycket lämnats i domen skall, om fängelse döms ut. detta beaktas, när straffets längd bestäms. Fängelse enligt första stycket får inte dömas ut och beslut enligt andra stycket eller beslut om undan- röjande av skydstillsyn får inte med- delas, i annat fall än när fråga därom ' uppkommer i mål vari den dömde . häktats eller erhållit del av åtal före ”
prövotidens utgång.
1. Denna lag träderikraft den 1 januari 1992.
2. Är' ! äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter. i penningböter.
2 Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1—3, 5 och 6 55 samt 48 kap. 4 & rätte- gångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap. l &
Part, som mot bättre vetande in- leder eller föranleder rättegång i tvistemål, strajfes med dagsböter.
En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål. döms till böter.
25
Föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, dömes han till dagsböter; är det överrätts dom eller beslut, vare strajfet lägst tjugufem dagsböter.
Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut, döms han till böter.
3ä
Söker part i tvistemål eller måls- ägande i brottmål genom pli- ståenden eller invändningar, som äro uppenbart ogrundade, eller ge:- nom innehållande av bevis eller an- nan otillbörlig åtgärd förhala rätte- gången, strajfes han med dagsböter. Vad nu sagts om part gäl/e ock in- tervenient, även om han ej äger ställning av part.
Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar. som är uppenbart ogrundade. eller genom innehål- lande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till bö- ter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part.
551
Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto- graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 5, döms till böter, högst ettusen kro- nor. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbör- ligt.
1 Senaste lydelse 19872747.
Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto- graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9 &, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
döms till böter, högst ettusen kro- nor. Till samma snaff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbör-
ligt.
Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersöknings- ledarens förordnande icke får up- penbaras, strafes han med dagsbö- ter.
Föreslagen lydelse
döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
65
Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsle- darens förordnande inte får uppen- baras, döms han till böter.
48 kap. 4 52
Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott. för vilket ej stad- gas svårare straff än böter. dock ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet, får dock straffö- reläggande utfärdas endast när brot- tet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundra dagsböter.
Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket inte fö- reskrivs svårare straff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket föreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som på- följd för brottet. får dock strafföre- läggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts för- skyller högst etthundratjugo dags- böter.
Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har begåtts av någon som är under arton år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2 Senaste lydelse 19881820.
Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-07
Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regeringssamrnanträde den 1 november 1990 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till lag om ändring i brottsbalken. m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagaren Agneta Isbom Lind.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Enligt vad som upplysts vid föredragningen finns inte längre några före- skrifter om att böter skall tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål. Med hänsyn härtill bör 25 kap. 7 & endast innehålla att böter till- faller staten och hänvisningen i 25 kap. 9 & jämkas i överensstämmelse härmed.
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken lämnas utan erinran.
Innehåll
Proposition ....................................................................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ............................................. Propositionens lagförslag ................................................................ Utdrag ur protokoll vid regeringssarrunanträde den 6 december....
1990 .......
l
2 Bakgrund ...................................................................................
2.1 2.2
2.3
Gällande bestämmelser m. m. ......................................... Framlagda förslag m. m. .................................................. 2.2.1 Fängelsestraffkonmtittén .................................... 2.2.2 Trafrksäkerhetsrådet ........................................... 2.2.3 Försöksverksamhet med nya rutiner för ............. kontroll av underlaget för dagsbotsberäkning ................. Rättstillämpningen ...........................................................
3 Allmän motivering ....................................................................
3.1 3.2 3.3
3.4
3.5 3.6
Allmänna synpunkter på bötesstraff ................................ Penningböter .................................................................... Dagsböter ......................................................................... 3.3.1 Dagsbötemas antal ............................................. 3.3.2 Dagsbotsbeloppet ............................................... Vissa gemensamma frågor ............................................... 3.4.1 Böter som gemensamt straff ............................... 3.4.2 Minsta bötespåföljd ............................................ Följdändringar .................................................................. Ilo'aftträdande ...................................................................
4 Upprättade lagförslag ................................................................ 5 Specialmotiven'ng .....................................................................
5.1 5.2 5.3
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ..................... Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ............. Övriga lagförslag .............................................................
6 Hemställan ................................................................................ 7 Beslut ........................................................................................
Bilaga 1
Bilaga 2 Bilaga 3
Fängelsestraffkommitténs förslag till lagtext be- ...... träffande böter (brottsbalken) .................................... Lagrådsremissens lagförslag ..................................... Lagrådets yttrande .....................................................
95 95 96 96 98 98 100
100
101. 103 103 105 108 108 113 118 118 119 119 120
120 '
121 121 126 128 128 131
132 134 142
gotab 97368, Stockholm 1990