RH 1993:127
Fråga om samhällstjänst som påföljd för misshandelsbrott.
Åklagaren yrkade vid Borås tingsrätt ansvar å P.K. för stöld och misshandel enligt följande gärningsbeskrivningar.
1. Den 15 november beredde sig P.K. medelst inbrott tillträde till Borås Zoologiska affär där han olovligen tog och tillägnade sig en papegoja värd omkring 10 000 kr.
2. Den 7 februari 1993 misshandlade P.K. sin sambo, C.A. i deras bostad i Borås genom att slå till henne kraftigt i ansiktet, varav hon föll omkull, och därefter tilldela henne en mängd slag och sparkar mot huvud och kropp samt dra henne i håret. Misshandeln förorsakade svullnader, blodutgjutningar och blånader samt betydande smärta.
Åtalspunkt 1
P.K. erkände egenmäktigt förfarande bestående i att han brutit sig in i affären och därinne flyttat på en bur med en papegoja därför att fågeln förde oväsen. Han har förnekat att han skulle haft uppsåt att stjäla.
Sedan P.K. hörts åberopade åklagaren vad P.K. uppgett vid förhör under förundersökningen den 15 november 1992 då P.K. erkänt stöld.
Med anledning härav uppgav P.K. att han inte mindes förhöret och att han förmodligen sagt det som polisen ville höra.
Åtalspunkt 2
P.K. erkände misshandel, dock i mindre omfattning än vad som anges i gärningsbeskrivningen. Han hävdade att han endast givit C.A. en örfil, dragit henne i håret så hon föll omkull och sparkat henne två gånger när hon låg på golvet. Sparkarna träffade mot kroppen. Han blev provocerad av C.A.
C.A. hördes som målsägande.
Åklagaren åberopade fotografier över C.A:s skada samt ett rättsintyg.
Borås tingsrätt (1993-03-15, rådmannen Anders Danielsson samt nämndemännen Bengt Andersson, Astrid Fransson och Margit Tallbrant) dömde P.K. för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och för egenmäktigt förfarande enligt 8 kap. 8 § brottsbalken till fängelse tre månader.
I motiveringen anförde tingsrätten.
Åtalspunkt 1: Utredningen är besvärande för P.K. Mycket talar för att han haft uppsåt att tillägna sig något efter det att han berett sig tillträde till affären. Han har emellertid gripits av polis när han fortfarande befann sig inne i affären. Den besittningsrubbning som skett är att buren med papegojan flyttats. P.K:s förklaring till att han flyttat buren kan inte lämnas utan avseende. Mot hans förnekande av tillägnelseuppsåt har inte åtalet för stöld blivit tillförlitligen styrkt. Vad han gjort sig skyldig till bör bedömas som egenmäktigt förfarande. Hans erkännande av detta brott vinner stöd av utredningen.
Åtalspunkt 2: P.K. har erkänt misshandel. C.A:s uppgifter om misshandelns omfattning vinner stöd av åberopad skriftlig bevisning. Åtalet för misshandel i enlighet med åklagarens gärningspåstående är därigenom styrkt. Även om brottet föregåtts av osämja mellan C.A. och P.K. som båda parter bidragit till, så har inte P.K. varit provocerad av henne på ett sätt som berättigat till användande av våld.
Påföljden: P.K. har dömts av tingsrätten den 20 maj 1992 för grov stöld, bedrägeri och urkundsförfalskning. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Yttrande har inhämtats från frivårdsmyndigheten. De brott som P.K. nu gjort sig skyldig till har ett sådant straffvärde att påföljden bör bestämmas till fängelse.
P.K. vädjade mot domen och yrkade att den skyddstillsyn han ådömdes av tingsrätten den 20 maj 1992 skulle omfatta även de brott han nu gjort sig skyldig till, i andra hand i förening med särskild föreskrift om samhällstjänst.
Hovrätten för Västra Sverige (1993-11-03, hovrättslagmannen Staffan Levén, t.f. hovrättsassessorn Helen Svensson, referent, och nämndemannen Daniel Bergmark) ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 st 1 p brottsbalken förordnade att den P.K. den 20 maj 1992 ådömda skyddstillsynen skulle avse även nu ifrågavarande brott, att skyddstillsynen skulle förenas med samhällstjänst 90 timmar, ett prövotiden skulle förlängas med två år, att P.K. på nytt skulle ställas under övervakning och att övervakningen skulle pågå till den 3 november 1994. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelse tre månader ha ådömts.
I domskälen anförde hovrätten.
I enlighet med tingsrättens dom har P.K. gjort sig skyldig till misshandel och egenmäktigt förfarande.
P.K. har tidigare gjort sig skyldig till brott. Med hänsyn till vad som framkommit om hans personliga förhållanden finns det anledning befara att han på nytt kommer att återfalla i brottslighet. P.K. tillhör den grupp av yngre lagöverträdare som avses i lagen (1989:928) om samhällstjänst. I förevarande fall kan varken brottens art eller straffvärdet för brottsligheten anses utesluta fortsatt skyddstillsyn som påföljd om den förenas med föreskrift om samhällstjänst. Hovrätten finner därför att P.K. som förklarat sig villig att följa en föreskrift om samhällstjänst, skall meddelas förordnande att den tidigare ådömda skyddstillsynen skall omfatta även de nu aktuella brotten och att skyddstillsynen skall förenas med föreskrift om samhällstjänst. För den händelse fängelse hade ådömts för brotten skulle straffets längd ha bestämts till tre månader. Med beaktande härav bör tiden för det oavlönade arbetet bestämmas till 90 timmar. Vidare bör den med skyddstillsynen förenade prövotiden förlängas och P.K. på nytt ställas under övervakning.
Hovrättsrådet Kent Jönsson och nämndemannen Kjell Johansson var skiljaktiga och anförde: Det misshandelsbrott P.K. gjort sig skyldig till är av så allvarlig art att förutsättningar för samhällstjänst ej föreligger. Tingsrättens dom bör därför fastställas.