RH 1993:145
Gåvoskattemål. Fastighet har givits bort utan att något vederlag antecknats i gåvobrevet. Vid gåvoskattens beräknande har i fastigheten intecknad gäld, som gåvomottagaren muntligt åtagit sig att svara för, ansetts nedsätta gåvans värde med gäldens belopp.
Genom gåvobrev av den 4 juni 1991 överlät S.M. som gåva till sin maka M.M. bostadsfastigheten Torslöt 3:8 i Uppsala kommun. I gåvobrevet föreskrevs inte att något vederlag för gåvan skulle utgå. I gåvodeklaration, som gavs in till skattemyndigheten den 22 december 1992, angavs fastighetens taxeringsvärde till 546 000 kr. I deklarationen upplystes vidare att M.M. "samtidigt" övertagit betalningsansvaret för fastigheten graverande lån om drygt 238 000 kr. Vid en preliminär beräkning bestämde skattemyndigheten gåvans värde efter grundavdrag till 536 000 kr och gåvoskatten till 118 800 kr. Som skäl för att inte ta hänsyn till i fastigheten intecknad gäld vid bestämmandet av gåvans värde angavs att det av innehållet i gåvobrevet inte framgick att gåvotagaren skulle överta betalningsansvaret för skulderna.
Skattemyndigheten i Uppsala län (1993-02-01, skattejuristen Berthold Roman) fastställde den preliminära beräkningen av gåvoskatten vartill kom viss ränta.
M.M. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten vid gåvoskattens bestämmande skulle ta hänsyn till inteckningslån om 237 861 kr. M.M. tillade att hon vid gåvotillfället var av den uppfattningen att gåvan inte var skattepliktig, varför betalningsansvaret för inteckningslånen inte reglerades på annat sätt än att hon alltsedan dess sett till att betalning skett av ränta och amortering med medel från makarna M:s gemensamma konto. Kammarkollegiet bestred ändring.
Svea hovrätt (1993-11-29, hovrättslagmannen Lars-Olov Hillerudh, hovrättsrådet Sture Holmbergh, referent, och t.f. hovrättsassessorn Claes Mårtensson) meddelade följande beslut.
Enligt 36 § första stycket och 42 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt är förhållandena vid tidpunkten för en gåvas fullbordande avgörande för uppskattningen av den bortgivna egendomens värde.
M.M. har i hovrätten anfört att det i samband med gåvans fullbordande ingicks ett muntligt avtal mellan henne och S.M. med innehåll att hon övertog betalningsansvaret för de lån som vid gåvotillfället belastade fastigheten samt att hon därefter sett till att betalning av ränta och amortering skett med medel som härrört från M.M:s och S.M:s gemensamma konto.
M.M:s uppgift att hon trodde att gåvan var skattefri är värd tilltro. Därav följer att det, makarna emellan, saknades anledning att dokumentera det övertagande av betalningsansvaret för lånen som hon sagt sig ha åtagit sig genom ett vid gåvotillfället ingånget muntligt avtal. Vid överlåtelse av fastigheter är det vanligt att förvärvaren övertar betalningsansvaret för lånen. Det är ju fråga om i fastigheten intecknad gäld som den nye ägaren tvångsvis blir ansvarig för om inte frivillig betalning sker. En fastighet är vid överlåtelsetillfället belastad med den gäld som är intecknad. Till denna måste hänsyn tas då köpeskilling eller värde skall bestämmas.
Mot denna bakgrund bör i gåvoskatteärendet godtagas M.M:s uppgift att hon vid gåvotillfället övertog betalningsansvaret för lånen.
Gåvans värde vid gåvotillfället skall därför uppskattas till taxeringsvärdet 546 000 kr med avdrag för inteckningslånen, som preciserats till 237 861 kr. Av gåvans värde är 10 000 kr skattefritt.
Ränta skall utgå för två månader 1992 efter 11 % och för två månader 1993 efter 75 % av 10,12 %.
Med ändring av skattemyndighetens beslut fastställer hovrätten gåvoskatten till 45 620 kr och räntan härå till 1406 kr.