RH 1993:161
Målsägandebiträde har förordnats i hovrätten i mål där endast den tilltalade fört talan mot tingsrättens dom.
Åtal mot E.J. för misshandel av O.J. ogillades av Stockholms tingsrätt, avd. 3. I samma mål dömdes O.J. för misshandel av E.J. O.J. överklagade domen och yrkade att åtalet mot honom skulle ogillas. Åklagaren, som inte överklagat domen, bestred ändring. O.J. och åklagaren åberopade omförhör med E.J. E.J. ansökte om att advokaten J.C.A. A. som vid tingsrätten varit förordnad som offentlig försvarare för henne, skulle förordnas som målsägandebiträde för henne i hovrätten.
Svea hovrätt (1993-09-16, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Hans Palmcrantz och t.f. hovrättsassessorn Åsa Tysklind, referent) biföll E.J:s begäran om målsägandebiträde och anförde: E.J. har behov av biträde i hovrätten. Enligt 2 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde gäller emellertid ett förbud att förordna målsägandebiträde i vissa fall, trots att de allmänna förutsättningarna i 1 § föreligger. Det gäller bl.a. i den situationen att åklagaren avstått från att fullfölja talan mot dom i målet. Bestämmelsen torde i första hand ha kommit till för att hindra att målsägandebiträde förordnas i mål där åklagaren ansett det meningslöst att driva ett allmänt åtal vidare. I förevarande mål, där tingsrätten gått på åklagarens linje i fråga om åtalet mot O.J. och dömt ut ett långvarigt fängelsestraff, har åklagaren knappast haft något självständigt intresse av att överklaga domen. Det kan därför inte hävdas att han i den mening som avses i det aktuella lagrummet "avstått" från att fullfölja talan mot domen. Vidare kan konstateras att behovet av målsägandebiträde uppkommit först i hovrätten, eftersom biträdesbehovet i tingsrätten tillgodosågs genom den offentlige försvararen. Det skulle inte vara i linje med lagstiftningens ändamål, om biträde inte kunde förordnas i hovrätten i ett fall som det förevarande.