RH 1993:17
Maximibelopp enligt rättshjälpslagen har ansetts skola fastställas, när sökanden åtnjuter socialbidrag, utan hänsynstagande till den årsinkomst före skatt som bidragsbeloppet motsvarar.
C.A. ansökte hos Stockholms tingsrätt om allmän rättshjälp med biträdesförordnande i ett mål om äktenskapsskillnad. I ansökningen uppgav han att han åtnjöt ekonomiskt bistånd med 2 300 kr i månaden för mat, kläder m. m. och med 2000 kr i månaden för hyra. Han uppgav vidare att han var försörjningspliktig mot två barn.
Stockholms tingsrätt (1992-11-03, tingsnotarien Catharina Nordlander) beviljade allmän rättshjälp och fastställde maximibeloppet till 1140 kr.
C.A. överklagade tingsrättens beslut i vad tingsrätten därigenom hade fastställt maximibeloppet. Han yrkade att hovrätten skulle fastställa detta till 0 kr.
Domstolsverket yttrade sig i målet och anförde bl.a. följande. Verket har med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen meddelat föreskrifter för beräkning av den rättssökandes maximibelopp. Föreskrifterna har meddelats i DVFS 1992:22, B 28 och innebär bl.a. följande. Den rättssökandes maximibelopp skall beräknas på den faktiska årsinkomsten. Till inkomst hänförs bl.a. mer kontinuerligt utgående bidrag enligt socialbidragsnorm. Däremot skall sådana bidrag som barnbidrag och bostadsbidrag inte inrymmas i underlaget för beräkning av maximibelopp. Huruvida en fiktiv skattläggning skall ske av t.ex. socialbidrag berörs inte i föreskrifterna. Då bidrag enligt socialbidragsnorm läggs till grund för beräkning av maximibelopp har någon fiktiv skattläggning av bidraget inte skett i praxis. Maximibeloppet har beräknats utifrån det socialbidrag som faktiskt utgått till den rättssökande. Verket har inte haft något att invända mot detta synsätt. Verket anser inte att det i detta fall finns någon anledning att frångå en sedan länge etablerad praxis.
Svea hovrätt (1993-01-29, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsrådet Rolf Lundmark, referent, och t.f. hovrättsassessorn Catharina Barketorp) biföll överklagandet och anförde följande i sitt beslut.
Det är upplyst att tingsrätten, när den fastställde maximibeloppet, ökade C.A:s bidrag enligt socialbidragsnormen med 30 procent, motsvarande en fiktiv skatt på bidragsbeloppen.
Domstolsverket har anfört att någon fiktiv skattläggning inte har skett i praxis, när bidrag enligt socialbidragsnormen ligger till grund för beräkningen av maximibeloppet.
För den ståndpunkt som tingsrätten har intagit talar rättviseskäl. Personer med samma disponibla inkomst får samma maximiavgift.
I motsatt riktning talar att rättshjälpslagen och därtill anslutande föreskrifter utgår från den faktiska årsinkomsten utan beaktande av skatteskillnader av skilda slag, när det gäller att fastställa maximiavgiften.
Hovrätten finner att övervägande skäl - inte minst intresset av att tillämpningen av regelsystemet inte blir alltför ohanterlig - talar för den ståndpunkt som Domstolsverket har intagit. C.A:s överklagande skall vid sådant förhållande bifallas.