RH 1993:31
En stiftelse som hyrt ut lägenheter till en ambassad ansökte hos kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande för ambassaden att betala förfallna hyror enligt hyresavtalet. Den summariska processen har ansetts i princip inte lämna utrymme för den form av prövning som krävs i det fall att svaranden åtnjuter immunitet i fråga om utövandet av domsrätt i tvistemål. Hinder har därför ansetts föreligga för kronofogdemyndigheten att ta upp ansökan.
Praktikertjänst AB Pensionsstiftelse (stiftelsen) hyrde enligt ett skriftligt hyresavtal ut lägenheter i fastigheten Smyrna 2 i Stockholm till Somalias ambassad (ambassaden). Stiftelsen ansökte hos kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande avseende åläggande för ambassaden att betala förfallna hyror enligt avtalet.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm (1992-06-03; Jens Blomquist) avvisade ansökningen med stöd av 21 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Som skäl för beslutet anförde myndigheten att ambassaden är sådan person för vilken immunitet gäller enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och att det således förelåg hinder mot att ta upp ansökan i den summariska processen.
Stiftelsen anförde besvär och yrkade att hovrätten skulle i första hand fastställa bolagets fordran på ambassaden till belopp och ränta som angivits i ansökan om betalningsföreläggande och i andra hand återförvisa målet till kronofogdemyndigheten för handläggning.
Svea hovrätt (1992-11-18, hovrättslagmannen Dag Victor samt hovrättsråden Göran Rosenberg och Gustaf Lagerbjelke, referent) lämnade besvären utan bifall samt anförde i motiveringen följande.
Enligt internationell sedvanerätt åtnjuter främmande beskickningar, såsom företrädare för sina stater, immunitet bl.a. i vad avser utövandet av domsrätt i tvistemål. Den främmande staten kan emellertid avstå från sin rätt till immunitet. Om någon ansöker om stämning mot en främmande beskickning, kan därför frågan om immuniteten utgör hinder för rättegång normalt inte avgöras redan vid ansökningen. Enligt bestämmelserna i rättegångsbalken skall rätten under sådana omständigheter utfärda stämning på beskickningen att svara på käromålet. Ett sådant förfarande kan inte anses strida mot vad som gäller enligt den internationella sedvanerätten. Om den främmande staten därefter inte uttryckligen eller underförstått avstår från immuniteten, åligger det rätten att självmant beakta immuniteten som hinder för att ta upp målet till avgörande.
I förevarande fall har stiftelsen inte ansökt om stämning vid allmän underrätt utan i stället hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm ansökt om betalningsföreläggande inom ramen för den s.k. summariska processen. Kronofogdemyndigheten har, utan att förelägga ambassaden att yttra sig, avvisat ansökan med stöd av 21 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Detta ställningstagande måste ses mot bakgrund av den fortsatta handläggning som lagstiftningen förutsätter för det fall att myndigheten tar upp ansökningen och utfärdar ett föreläggande för svaranden att yttra sig över ansökan. Av 42 § nyssnämnda lag följer att myndigheten i ett sådant fall snarast skall meddela utslag i enlighet med ansökningen, om svaranden inte i rätt tid har bestritt denna. I princip har myndigheten inte utrymme för att fatta något annat beslut utom i det fall att svaranden har bestritt ansökningen. I sådant fall skall myndigheten, om sökanden begär det, överlämna målet till tingsrätt. Har sökanden inte begärt detta skall målet avskrivas.
Den beskrivna ordningen har till syfte bl. a. att inom den summariska processen undvika ett system som innefattar avgränsningsproblem och behov av rättsliga bedömningar. Den summariska processen lämnar sålunda i princip inte utrymme för den form av prövning som krävs i det fall att svaranden åtnjuter immunitet i frågan om utövandet av domsrätt i tvistemål. Hinder för kronofogdemyndigheten att ta upp ansökan om betalningsföreläggande måste därför anses ha förelegat.