RH 1993:47
Tilltalad har av hovrätt dömts till skyddstillsyn med behandlingsplan. Denna har inte följts och i mål om undanröjande av skyddstillsynen uppkommer fråga om möjligheten av undanröjande utan hinder av att skyddstillsynsdomen inte vunnit laga kraft.
K.O. dömdes av Landskrona tingsrätt för försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning samt stöld och grov stöld till fängelse varjämte villkorligt medgiven frihet enligt en tidigare dom förklarades förverkad. Sedan K.O. överklagat domen, ändrade hovrätten över Skåne och Blekinge i dom den 14 oktober 1992 på det sättet tingsrättens domslut att hovrätten - med undanröjande av förordnandet om förverkande av villkorligt medgiven frihet - bestämde påföljden till skyddstillsyn, bestämde övervakningstiden till ett år sex månader eller t.o.m. den 14 april 1994, utsåg frivårdsmyndigheten i Landskrona att ansvara för övervakningen samt förordnade att K.O. skulle underkasta sig behandling enligt vid domen fogad behandlingsplan varvid vårdgivaren ålades att anmäla till frivårdsmyndigheten och åklagaren, om K.O. allvarligt åsidosatte sina åligganden enligt planen. Hovrätten angav också i domen att om fängelse i stället skulle ha ådömts, hovrätten skulle ha bestämt strafftiden till tio månader och förklarat den villkorligt medgivna friheten i dess helhet, tre månader femton dagar, förverkad. K.O. sattes omedelbart på fri fot.
Den 19 oktober 1992 yrkade åklagarmyndigheten i Landskrona i särskild ansökan till Landskrona tingsrätt att den K.O. ådömda skyddstillsynen skulle undanröjas och att rätten skulle förordna att K.O. skulle omhändertas i avvaktan på vidare förordnande, eftersom K.O. den 16 oktober 1992 lämnat behandlingshemmet och utskrivits därifrån och att frivårdsmyndigheten inte planerade några alternativa behandlingsåtgärder för K.O. och föreslog att skyddstillsynen undanröjdes.
I beslut den 19 oktober 1992 förordnade tingsrätten enligt 28 kap. 11 § brottsbalken att K.O. omedelbart skulle omhändertas.
Landskrona tingsrätt (slutligt beslut 1992-10-23, rådmannen Agne Nilsson samt nämndemännen Kjell Ericsson, Stig Addebo och Asta Jonsson) undanröjde den av hovrätten den 14 oktober 1992 ådömda skyddstillsynen med behandlingsplan och bestämde påföljden till fängelse tio månader samt förordnade att K.O. fortsatt skulle vara omhändertagen tills beslutet vann laga kraft.
I sina skäl anförde tingsrätten: K.O. har bestritt att skyddstillsynen undanröjs. Han har i huvudsak anfört: Då han besökte behandlingshemmet innan han förklarade sig villig att underkasta sig behandlingen fick han bara en allmän uppfattning om behandlingen. Det visade sig emellertid när behandlingen påbörjades att denna hade ett mycket religiöst innehåll, vilket han inte kunde acceptera. Därför avbröt han behandlingen. Dessförinnan ringde han frivårdsmyndigheten och frågade vad han skulle göra. Han fick inget annat besked där än att de inte kunde göra något. Sedan han avbröt behandlingen har han vistats i sin bostad i Landskrona och han har avhållit sig från missbruk. Han vill fortfarande ha behandling, men då på annat behandlingshem. - Tingsrättens bedömning - Hovrättens dom har inte vunnit laga kraft. Enligt brottsbalkskommentaren (Kommentar till BrB, tredje upplagen 1985) bör skyddstillsyn inte undanröjas innan den vunnit laga kraft (sid. 170). Detta uttalande har dock gjorts innan bestämmelserna om s.k. kontraktsvård infördes. I förarbetena till de bestämmelserna (Prop. 1986/1987:106) anges emellertid på flera ställen att en fråga om undanröjande av skyddstillsyn skall avgöras skyndsamt (sid. 52 f och sid. 75.) Tingsrätten finner därför, och då tillämpliga lagrum i 28 kap.brottsbalken inte innehåller något hinder i detta avseende, att skyddstillsynen skall kunna undanröjas även om den inte vunnit laga kraft. De komplikationer som kan uppkomma bör, vad tingsrätten kan bedöma, inte medföra några för K.O. negativa följder. K.O. har efter endast någon dags behandling lämnat behandlingshemmet och har därigenom brutit mot de i behandlingsplanen intagna reglerna. Även om K.O. sagt sig ha vilja att fortsätta någon form av behandling anser tingsrätten inte meningsfullt att göra ett nytt försök med skyddstillsyn. K.O. har så allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt behandlingsplanen att skyddstillsynen skall undanröjas och fängelse i stället ådömas. Varken det K.O. genomgått av behandlingen eller annat ger anledning frångå den alternativa påföljd hovrätten angett och fängelsestraffet skall därför bestämmas till 10 månader. Straffet skall anses verkställt med, som hovrätten angett, 72 dagar. Avräkning för den tid han varit omhändertagen före tingsrättens beslut nu skall inte ske. - Åklagaren har ifrågasatt om inte den villkorligt medgivna frihet K.O. erhållit vid verkställigheten av tidigare fängelsestraff kan förverkas eftersom hovrätten i domslutet angett tiden för denna. Visserligen har K.O. på det sättet haft klart för sig vad han totalt riskerade om han bröt mot behandlingsplanen, men tingsrätten finner att den av Högsta Domstolen (NJA I 1989, sid. 165) angivna legalitetsprincipen gör att förverkande inte bör ske. – K.O. skall fortsatt vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft.
K.O. anförde besvär mot beslutet och yrkade under åberopande av att tingsrätten saknat lagligt stöd att undanröja skyddstillsynen att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut. I andra hand yrkade K.O. att hovrätten skulle ogilla åklagarens talan om undanröjande av skyddstillsynen. Även åklagaren anförde besvär mot beslutet och yrkade att hovrätten i likhet med tingsrätten skulle undanröja skyddstillsynen men utdöma ett längre fängelsestraff än vad tingsrätten gjort. Parterna bestred varandras yrkanden.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1992-11-20, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Ingvar Pering och t.f. hovrättsassessorn Elisabeth Karlén, referent) fastställde tingsrättens beslut.
I sina skäl anförde hovrätten: Vid tiden för tingsrättens avgörande hade inte domen på skyddstillsyn vunnit laga kraft, något som numera är förhållandet. Fråga om undanröjande av skyddstillsyn, då den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt domen, regleras i 28 kap.brottsbalken. I 10 § samma kapitel hänvisas till 34 kap. samma balk då fråga gäller undanröjande av skyddstillsyn när den dömde finnes ha begått annat brott. I 34 kap. 1 § 1 st. 3 p. begränsas möjligheten att undanröja skyddstillsyn innan den tidigare domen vunnit laga kraft. Någon sådan begränsning stadgas emellertid inte i 28 kap. för sådana fall varom nu är fråga. Detta kapitel får anses innehålla en uttömmande reglering av undanröjande av skyddstillsyn i nu aktuell situation. Något formellt hinder har alltså inte förelegat att såsom tingsrätten gjort undanröja domen innan den vunnit laga kraft. - I likhet med tingsrätten finner hovrätten att K.O. allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt skyddstillsynsdomen. Den av hovrätten ådömda skyddstillsynen skall därför undanröjas. - Åklagaren har godtagit att villkorligt medgiven frihet inte kan förklaras förverkad men har gjort gällande att hovrätten vid bestämmande av fängelsestraffets längd skall beakta, att K.O. gjort sig skyldig till återfall i brott mindre än två månader efter det att han hade frigetts villkorligt från ett tidigare fängelsestraff. Det i skyddstillsynsdomen angivna fängelsestraffet är inte bindande för rätten då skyddstillsynen skall undanröjas, men i förarbetena till reglerna om kontraktsvård anges att det ligger i sakens natur att domstolen inte bör döma ut ett längre straff än det som satts ut i den förra domen (se prop. 1986/87:106 s. 75 f). Det hade stått åklagaren fritt att överklaga domen och yrka skärpning av det angivna, alternativa fängelsestraffet. Hovrätten finner inte skäl att frångå tingsrättens straffbestämning. - Fängelsestraffet skall till en tid av etthundra dagar anses verkställt i anstalt. – K.O. skall vara omhändertagen till dess hovrättens beslut vinner laga kraft.